Mellanår för Opera Hedeland

Lina Johnson som Lucia
Foto: Mikal Schlosser

Från de skotska hedarna till den stora amfiteatern Opera Hedeland söder om Köpenhamn – bättre lokalisering av sir Walter Scotts drama, transformerat till operan Lucia di Lammermoor av Gaetano Donizetti kan man väl knappast tänka sig. På den stora friluftsscenen har scenografen Simon Corder byggt upp ett landskap med ruiner, dammar och stengärden allt i typisk dramatisk 1800-talsromantik. Det blir en verklig ögonfägnad som naturligt fortsätter ut i hedlandskapet, något som accentueras av den mycket skickliga ljussättningen, också den signerad Simon Corder.

Walter Scotts roman har 1800-talsromanens alla schabloner: stor kärlek, stort svek, kvinnoförnedring och ond bråd död. I sig inte typiskt för 1800-talet, allt förekommer även i vår så kallade moderna tid även om den bombastiska berättarstilen känns gammalmodig. Och helt enligt 1800-talets italienska operasmak frossar Donizetti och hans librettist i de blodiga detaljerna. I den här uppsättningen drar regissören Rodula Gaitanou ut Donizettis linjer: det som antyds i originalet, våldtäkten och Lucias mord på Arturo visas explicit, om än på behörigt avstånd.

Audun Iversen som Enrico och Lina Johnson som Lucia.
Foto: Mikal Schlosser

Men trots denna realism, trots den mycket fina scenografin och trots kostymernas tartanmönster får man som åskådare mycket liten kontakt med figurerna, helheten blir ett tittskåp eller kanske en storbildsskärm. Visst man kan skylla på avståndet mellan åskådare och scen. Men sådant går att överbrygga med rätt regi – det har tidigare uppsättningar på Opera Hedeland varit strålande exempel på.

På sätt och vis blir avståndet märkbart även i musiken. Donizetti var utan tvivel en av de skickligaste melodisnickrarna i 1800-talets italienska opera, det är musik som prägla av utsökt melodik, lätthet och elegans. Man kan ifrågasätta om blodig dramatik ska ackompanjeras av sköna durackord och medryckande tretakt; nu är det så och partituret går inte att ändra på. Men dirigenten Martin Nagashima Toft drar ner tempot och försöker ge musiken en extra tyngd. Det blir inte mer dramatiskt för det, bara segt och en smula långtråkigt. Den mycket vackra klangen i både kör och orkester förtjänar verkligen inte att bli iförd sådana blyskor.

Solisternas prestationer präglas överlag av mycket gott agerande men sångligt finns det både toppar och dalar. Många operakännare påstår att Lucia di Lammermoor inte fungerar som helhet om den inte sjungs av verkligt förstklassiga sångare och lördagens premiär bar syn för sägen. Steffen Bruun som Rainondo och Audun Iversen som Enrico visade upp både kraft och tyngd i sina figurer. Men Lina Johnson som Lucia och Adam Frandsen som Edgardo räckte inte hela vägen trots sina i sig mycket fina röster.

Således ett mellanår för Opera Hedeland. Nästa år bli det Bizets Carmen.

Foto: Mikal Schlosser

 

LUCIA DI LAMMERMOOR

opera av Gaetano Donizetti med libretto av Salvatore Cammarano efter Sir Walter Scotts roman ”The Bride from Lammermuir”

Dirigent: Martin Nagashima Toft

Regi: Rodula Gaitanou

Scenografi och ljus: Simon Corder

Kostym: Gøje Rostrup

Solister: Lina Johnson, Audun Iversen, Adam Frandsen, Rasmus Jupin, Steffen Bruun, Stina Schmidt, Jonatan Koppel

Collegium Musicum; Opera Hedelands kör, kormästare: Felipe Carvalhiero

Premiär på Opera Hedeland 4 augusti

×