Med mycken konstnärlig vilja

Narren-Richard-Wieland-och-Ministern-Josef-Zetterberg-Pihl
Foto: Alf Ljungqvist

Under årens lopp har jag sett hundratals operor, från jätteuppsättningar med stor orkester och kör, påkostat kringverk i scenografi, kostymer, maskineri och projektioner till kammaroperor med några få medverkande och en liten ensemble eller enbart ett piano som ackompanjemang. Det som blivit allt mer och mer tydligt är att det konstnärliga värdet ligger inte i kvantiteten, inte heller i kända affischnamn eller i ekvibrilistik på scenen. Endast om det utnyttjas för det konstnärliga helhetsintrycket har sådant något värde.

I torsdags kväll var jag på urpremiären av De sjungande löven i Kulturhuset Anders i Höör. En opera skriven av två eldsjälar, musiken av den unge körledaren och kompositören Egil Kolind och librettot av Tord Nihlén, som har varit en fast pelare för Höörs Sommaropera alltsedan starten. Med sig har de haft en skicklig och ambitiös produktionsgrupp samt naturligtvis många många medverkande på scenen. Tillsammans har man skapat en helaftonsopera med allt som hör till, till och med ett balettavsnitt. Kostymerna är välgjorda, vackra och fantasifulla, scenografin enkel men mycket genomtänkt, koreografin av mycket hög klass, liksom personregin. Och framför allt: uppsättningen är genomsyrad av konstnärlig vilja. Det är värt allt beröm.

Kompositören Egil Kolind är i grunden kyrkomusiker, nyligen tillträdde han tjänsten som Domkantor i Roskilde domkyrka. Naturligtvis märks influenserna av kyrkomusik i hans tonsättning till De sjungande löven men huvudsakligen verkar den bygga på tongångar från folkvisorna, mestadels mjukt elegisk och ganska stilla i tempot men också en del snabba dansrytmer och spår av jazzsynkoper. Den är lätt att ta till sig, behaglig för örat men absolut inte menlös; så långt från intelligensbefriad dunka-dunkamusik man kan komma.

Synnöve Ekström som Drottningen
Foto: Alf Ljungkvist

Tord Nihléns libretto är en fortsättning på sagan Prins Hatt under jorden (även den blev en opera i Höör 1999, för övrigt den första nyskrivna verket för Höörs sommaropera). En tänkvärd historia om en maktgalen minister som vill använda konsten i egna syften till att påverka medborgarna. Om detta kan man säkerligen diskutera mycket; i de totalitära staterna är det en självklarhet men även i våra så kallade demokratier är det en i högsta grad vanlig företeelse. Det finns ingen anledning att fördjupa sig här och nu, det räcker med att konstatera att Tord Nihlén använder sig av ett välvårdat vackert språk med poetiska undertoner. Precis som en operalibretto ska vara men alltför sällan är.

Och det musikaliska utförandet? Den lilla orkesterensemblen är mycket välspelande och det är effektivt att låta rörblåset – oboe och engelskt horn – ge färg och skapa stämningar.

Och sången? De flesta av de medverkande är barn eller ungdomar och de varken kan eller ska låta som fullfjädrade operasångare. Det är rent och klart och inte färgat av onödiga later från populärmusiken. Och det finns flera som verkar ha stor potential i både sång och aktion så Höörs Sommaropera verkar fungera bra även som plantskola.

Varje sommar sedan 1997 – med undantag för 2000 då världsutställningen i Hannover kom i vägen – har Höörs Sommaropera visat upp en ny uppsättning. Och fortsättning lär följa: 2019 är redan klart och planerna för 2020 är också långt komna.

En enastående kulturgärning.

Nymfernas dans
Foto: Alf Ljungkvist

DE SJUNGANDE LÖVEN

opera med musik av Egil Kolind och libretto av Tord Nihlén

Regi, scenografi och ljus: Tord Nihlén

Körledare: Noora Karlhuluoma

Kostym: Elias Levin

Mask: Emma Karlsson

Koreografi: Emily Willman

Medverkande: David Afzelius, Synnöve Ekström, Malcom Nihlén, Josef Zetterberg Pihl, Richard Wieland, Linus Ask och många, många fler

Urpremiär på Kulturhuset Anders i Höör den 2 augusti

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet den 4 augusti

×