Beska under sirlig yta

Ur Narvabaletten
Foto: Markus Gårder

Vadstena-Akademien

SOLEN OCH NORDSTJÄRNAN

opera-ballet pour Louis XIV et Charles XII

Musik av Jean Desfontaines, Jean-Baptiste Lully och Anders von Düben

Libretto av Molière, anonym librettist och François de la Traverse, sieur de Sévigny

Översättningar av Karin Modigh, Ture Rangström och Nicodemus Tessin d y

Koreografi och regi: Karin Modigh

Musikalisk ledning: Dan Laurin

Konsertmästare: Francesco D’Oratio

Scenografi och kostym: Anna Kjellsdotter

Mask och peruk: Anne-Charlotte Reinhold

Ljus: Marcus Philippe Gustafsson

Sångare: Ingrid Berg, Frida Bergquist, Philip Björkqvist, Nanna Bugge Rasmussen med flera

Dansare: Julia Bengtsson, Niklas Fransson. Matilda Larsson, Valerie Lauer, Edgar Lewandowski med flera

Premiär i Bröllopssalen på Vadstena Slott 20 juli

Fransk barock, tre divertissemang från det sena 1600-talet och det tidiga 1700-talet, samtliga devota hyllningar till enväldiga kungar. Solen och Nordstjärnan, årets stora uppsättning av Vadstena-Akademien i Bröllopssalen på Vadstena Slott blev en intressant historielektion, en grandios uppvisning i gott hantverk både sceniskt och musikaliskt. Men eftersmaken blev både fadd och besk.

Ur Narvabaletten
Foto: Markus Gårder

Despoter har alltid hyllats, ibland på egen befallning, ibland på initiativ av undersåtar som eftersträvar deras gunst. Det har rört sig om folklig underhållning som gladiatorspelen i Rom, uppenbara maktdemonstrationer som partidagarna i Nürnberg eller 1 maj på Röda Torget i Moskva.

Men det har också rört sig om hyllningar där de sköna konsterna, musik, poesi, dans och skådespeleri utnyttjas för att lovsjunga despoten. I Solen och Nordstjärnan har regissören Karin Modigh och det övriga produktionsteamet sammanställt en helafton av tre föreställningar från tiden runt sekelskiftet 1600/1700.

Det är uppenbart att det har krävts mycket arbete och mycken kunskap för att få fram ett fungerande underlag till de historiskt belagda evenemangen och minst lika mycket för att återskapa scenografi, kostymer, smink och peruk samt att visa upp tidstrogenhet vad gäller agerande, dans, sång och replikföring. Och inte minst har Dan Laurin med medarbetare uträttat ett verkligt hästjobb med musiken, för att få fram användbart partitur och rätt interpretation.

Och visst möts man som åhörare av stor fägnad för både öga och öra. Scenografin är utsökt i sin enkelhet, kostymer och peruk rent fantastiska, koreografin elegant, sångarnas prestationer av mycket god klass. Dan Laurin håller föreställningen i ett friskt, väl avvägt tempo men jag vill sätta ett litet frågetecken för orkesterinterpretationen. Jag skulle vilja ha haft en aning bättre stringens, tydligare frasering och en aning mer markerat continuo. Men jag är uppfödd med tysk barock och har tyvärr alltför små insikter i fransk barockmusik; förmodligen är Dan Laurins tolkning den korrekta. Men i den sista akten – Narvabaletten från 1701 med musik av Anders von Düben, Jean Desfontaines och Jean-Baptiste Lully – blev klangbilden tätare och mer exakt. Kanske borde den tolkningen ha använts genomgående.

Prologen ur ”Le Désepoir de Tirsis
Foto: Markus Gårder

Den första akten, Prologen ut ”Le désepoir de Tirsis”, är en kammaropera som enligt det kungliga reglementet hyllar Ludvig XIV, med trevlig musik och sällsynt fånigt libretto som tjatar om hur god och duktig kungen är. Mycket estetik men egentligen totalt intresselöst.

Den andra akten, Le Ballet des Nations ur ”Le Bourgeois gentilhomme” med musik av Lully och libretto av Molière är utan tvivel aftonens konstnärliga höjdpunkt. Koreografin är spännande och dansarna visar fram hela sin skicklighet, liksom sångarna som briljerar i både arior och ensembler. Fjäsket för kungligheten är minimalt och underhållningsvärdet högt.

Men i tredje akten, Narvabaletten eller ”Le Ballet meslé de Chant héroïques” med musik av von Düben, Desfontaines och Lully och med libretto av François de la Traverse, sieur de Sévigny, får man en besk smak i munnen. Musiken är behaglig och intressant och librettot det vanliga lallandet om konungens, i det här fallet Karl XII, storhet. Men utförandet med en balett iförd gammaldags gymnastikdräkter i stela tablåer, ger associationer i bästa fall till Frisksportarna men främst till Hitlers Kraft durch Freude. Detta tillsammans med den Karl XII-dyrkan som fortfarande praktiseras i vissa kretsar och gravallvaret hos de agerande stämmer verkligen till eftertanke. Det hela kunde ha lindrats med en ironi eller en antydan till hånskratt men icke. Vad är meningen?

Det blev det enda att ta med sig hem efter en ganska menlös kväll. Det var roligt att ha sett det men jag tänker i fortsättningen inte springa benen av mig efter opéra-ballet.

Narvabaletten
Foto: Markus Gårder
×