Ännu en fullträff på Operaverkstan

VAR ÄR DU PROSERPIN

opera med musik av Joseph Martin Kraus och libretto av Johan Henric Kellgren i bearbetning av Maria Sundquist

Regi: Maria Sundqvist

Scenografi och kostym: Leif Persson

Koreografi: Sara Ekman

Ljus: Johanna Svensson

Musikensemble: Lars Ljungberg, kapellmästare och slagverk; Hedda Heikanen, violin och kamanche; Blagoj Lamnjov, klarinett och duduk

Solister: Malin Christensson, Helena Magnusson, Tor Lind, Maria Sanner, Sara Ekman

Premiär på Operaverkstan, Malmö Opera, 3 mars

Malin Christensson, Tor Lind och Helena Magnusson.
Foto: Katja Taubermann

I min elektroniska klippbok hittar jag en recension från 1998 av en föreställning på Operaverkstan med titeln Och kråkan svart som bläck, en sammansmältning av konstnären GAN:s illustrationer till svenska folkvisor och avsnitt ur tonsättaren Viking Dahls Sjömansvisa. För regi och dramaturgi svarade Maria Sundqvist. Jag måste få citera en bit ur recensionen: ”Här finns allt vad man kan begära av en föreställning för barn (och för vuxna också för den delen): poesi, lek, humor och ögonfägnad samt lite spänning.”

Under de nästan 20 år som har gått sedan dess har jag sett åtskilliga uppsättningar, signerade Maria Sundqvist. Konstaterandet från den tidiga recensionen återkommer ständigt: Hon har en enastående förmåga att förena konstnärlig höjd med ett tilltal som når alla åldersgrupper. Det är mästerligt i sig och än mer mästerligt att åstadkomma en så lång räcka produktioner utan en enda svacka.

Och i lördags var det åter premiärdags: Joseph Martin Kraus opera Proserpin från 1781 med libretto av Johan Henric Kellgren, bearbetad och regisserad av Maria Sundqvist och hon kan lägga ytterligare ett verk till sin rad av succéer.

Kraus opera i sig är ganska långt ifrån ett mästerverk. Visserligen kallas han för ”den svenske Mozart” men den beteckningen är missvisande, han saknar Mozarts rika inbillning och säkerhet i melodilinjen; ska han jämföras med någon är det möjligtvis Bachsönerna och i viss mån Haydn. Och Kellgrens libretto har endast små spår av den formfulländade elegans som kommer fram i andra delar av hans författarskap. Operans grundintrig är hämtad från Ovidius Metamorfoser med motiv som han i sin tur hade hämtat från den grekiska mytologin.

I Maria Sundqvists bearbetning har hon ändrat detaljer i handlingen, behållit versformen men kokat ihop den ganska klena vällingen till en njutbar brygd; den relativt långa enaktaren har tryckts ihop till en knapp timme.

Leif Perssons scenografi är inspirerad av barockteaterns kvadratiska tittskåp som även utnyttjar höjden. I fonden hänger ett tyg med stora blommor (Josef Frank?) som ger en aning av Henri Rosseaus naivism – det hela är funktionellt och mycket tilltalande. Kostymerna är tidstroget sent 1700-tal med färgstarka effekter.

Orkesterensemblen består av bara tre musiker. Kapellmästaren Lars Ljungberg står för continuot på marimba, ett lyckat grepp som ger mer nyanser än en cembalo eller spinett. Hedda Heiskanen svarar för en välspelad violinstämma och trakterar även kamanche, ett iranskt stränginstrument i underjordsscenerna. Blagoj Lamnjov med sina två klarinetter tillför nödvändig fyllighet och kryddar underjordssscenerna med det armeniska blåsinstrumentet duduk. Sångsolisterna agerar snyggt med tidstrogen gestik och klart godkända sångprestationer; särskilt bör Tor Linds Jupiter och Maria Sanners Pluto framhållas.

Så till den återkommande frågan: Var är du Proserpin? är en timmes i högsta grad njutbar underhållning för vuxna men hur kommer den att tas emot av barnen, den egentliga målgruppen? Text på vers, ganska stillsam musik utan markerad rytm och en handling som är mer reflekterande än spektakulär. Men Maria Sundqvists känsla för vad som går hem hos den unga publiken är enastående; förhoppningsvis har hon träffat rätt än en gång.

×