Det tyngsta av det tyngsta

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Eun Sun Kim

Musik av Martinsson och Bruckner

Malmö Live 15 februari

I dag räknas Anton Bruckner till en av de stora i Wiens symfonitradition och hans musik beskrivs som gripande, rofull och ädel. Men det är en berömmelse som vuxit till sig under de senaste femtio åren; under hans livstid fick den oftare epiteten pompös och tråkig. Han skrev nio symfonier, samtliga mastodontverk med bortåt halvannan timmes speltid. Och visst är det vacker musik, fylld av känslor men den är totalt humorbefriad: inte en ironi, ingen glättighet, inga lätta dansrytmer. När man lyssnar på en av dem blir det något av att försöka svälja en tegelsten.

När MSO vid torsdagens konsert gav sig på Bruckner hade man dessutom valt hans ganska sällan spelade Symfoni nr 5 i B-dur, den så kallade Tragiska symfonin. Av kännare betecknas den som hans mest intellektuella och heroiska symfoni. För mig och förmodligen även andra konsertbesökare blev det som en dryg timmes promenad i uppförsbacke, visserligen med skiftande vacka omgivningar, men ändå ganska ansträngande.

Orkestern svarade för en utomordentlig prestation med storartad klang i blecket och perfektion i slagverkssektionen. Däremot är jag lite mer tveksam till dirigenten Eun Sun Kim. Hon har gjort sig känd som operadirigent och verkade inte riktigt komfortabel i symfonins krav på total konsekvens. Dessutom drev hon ställvis upp tempot en aning för mycket; kanske ett försök att lätta upp det hela men sådana grepp fungerar inte på Bruckner.

Konserten inleddes med en Sverigepremiär för Rolf Martinssons ”Shimmering Islands”. Vackra harmonier, snygg orkestrering och ganska spännande dynamik. Men trots allt mer njutning för stunden än ett verk som stannar i minnet.

×