Fina franska klanger

 

MSO:s chefdirigent Marc Soustrot har under sina många år framför orkestern träget brutit en lans för den franska musiken. Mycket intressant och spännande har Malmöpubliken fått vara med om och för oss flitiga lyssnare har det varit en lisa att få denna kontrast som komplement till den traditionella mellaneuropeiska repertoaren.

Vid torsdagens konsert med MSO var Henrik Måwe och Carl Petersson solister i Francis Poulencs Konsert för två pianon och orkester i d-moll. Starkt nyklassicistiskt, sparsmakat och stilrent med mycket läckra solistpartier. För mig blev framförandet en verklig aha-upplevelse, den enda uppfattning jag tidigare hade om verket härrör från en muggig öststats-inspelning med oinspirerade solister och dito orkester. Nu blev det något att verkligen lägga på minnet.

Konserten inleddes med Gabriel Faurés Pelléas et Mélisande, en orkestersvit efter Maurice Maeterlincks skådespel. Marc Soustrot och MSO bjöd på en fin tolkning, mycket romantisk men inte sockersöt och med rent utsökt spel av flöjt och harpa i den kända sicilienne-satsen.

Efter paus var det dags för aftonens huvudnummer, En alpsymfoni av Richard Strauss. Namnet till trots är det ingen symfoni utan den sista i raden av hans tio symfoniska dikter.

Bland dessa finns det verkliga pärlor som ”Also sprach Zarathustra”, ”Till Eulenspiegels lustige Streiche” och ”Ein Heldenleben”. Men En alpsymfoni kännetecknas mer av kvantitet än kvalitet. Den kräver en jätteorkester med bland annat 20 horn och flera säregna slagverksmaskiner men musikaliskt kan den inte tävla med andra av Richard Strauss verk.

Visst var det storartat att höra denna stora orkester och dess mäktiga klang men missade Marc Soustrot inte något på vägen? Hade det inte varit bättre med mer dynamik och mindre tryckluft?

 

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Marc Soustrot

Solister: Henrik Måwe och Carl Petersson, piano

Musik av Gabriel Fauré, Francis Poulenc och Richard Strauss

Malmö Live 25 januari

×