Mer än fulländat

Olivier Messiaen intar en särställning i 1900-talets musikliv. Han levde sitt liv som organist i Paris och religionen – den katolska tron med Augustinus naturnära blick – förblev i hela hans liv en av

Olivier Messiaen

de starkaste inspirationskällorna. Som den brittiske skribenten Wilfred Mellers karaktäriserar hans musik: ”Utan att förneka sitt kristna arv har Messiaen – genom att hävda den sexuella impulsens andliga kraft och återupptäcka Skaparens samstämmighet med den skapande naturen – försökt överbrygga den klyfta som kristendomen tvingat på oss.”

”Vingt regards sur l’enfant Jesu” , skrivet 1944, är ett av pianolitteraturens mest komplicerade verk, bestående av tjugo pianostycken med en sammanlagd speltid på över två timmar. Verket bygger på texter av poeten Paul Claudel som även han var djupt influerad av den katolska mysticismen. Det är klangligt mättad musik med komplicerade rytmiska mönster, svår för att inte säga omöjlig att omöjlig att analysera intellektuellt, men desto lättare att ta till sig känslomässigt.

När Oskar Ekberg framförde verket på Palladium i Malmö i söndags var det utan beledsagande recitation av Claudels texter, däremot fanns det möjlighet att ta del av Messiaens egna poetiska kommentarer i ett programblad.

Oskar Ekbergs interpretation var vidunderlig: tekniskt perfekt med utsökt anslag, musikaliskt fullödig med exakt känsla för verkets särart och tonsättarens bevekelsegrunder. Glasklar in i minsta detalj och utan en enda miss i det två timmar långa framförandet. Allt fanns där: det religiösa allvaret, de starka och ställvis säregna rytmerna, den speciella koloriten och inte minst fågelsången.

För mig gav framförandet en ny erfarenhet: Lyssnar man på ”Vingt regards…” som absolut musik utan hänsyn till Claudels poem och Messiaens egna förklaringar så blir upplevelsen av verket än starkare, en tonkonst som tangerar det fattbaras gräns.

×