Mer än fulländat

Olivier Messiaen intar en särställning i 1900-talets musikliv. Han levde sitt liv som organist i Paris och religionen – den katolska tron med Augustinus naturnära blick – förblev i hela hans liv en av

Olivier Messiaen

de starkaste inspirationskällorna. Som den brittiske skribenten Wilfred Mellers karaktäriserar hans musik: ”Utan att förneka sitt kristna arv har Messiaen – genom att hävda den sexuella impulsens andliga kraft och återupptäcka Skaparens samstämmighet med den skapande naturen – försökt överbrygga den klyfta som kristendomen tvingat på oss.”

”Vingt regards sur l’enfant Jesu” , skrivet 1944, är ett av pianolitteraturens mest komplicerade verk, bestående av tjugo pianostycken med en sammanlagd speltid på över två timmar. Verket bygger på texter av poeten Paul Claudel som även han var djupt influerad av den katolska mysticismen. Det är klangligt mättad musik med komplicerade rytmiska mönster, svår för att inte säga omöjlig att omöjlig att analysera intellektuellt, men desto lättare att ta till sig känslomässigt.

När Oskar Ekberg framförde verket på Palladium i Malmö i söndags var det utan beledsagande recitation av Claudels texter, däremot fanns det möjlighet att ta del av Messiaens egna poetiska kommentarer i ett programblad.

Oskar Ekbergs interpretation var vidunderlig: tekniskt perfekt med utsökt anslag, musikaliskt fullödig med exakt känsla för verkets särart och tonsättarens bevekelsegrunder. Glasklar in i minsta detalj och utan en enda miss i det två timmar långa framförandet. Allt fanns där: det religiösa allvaret, de starka och ställvis säregna rytmerna, den speciella koloriten och inte minst fågelsången.

För mig gav framförandet en ny erfarenhet: Lyssnar man på ”Vingt regards…” som absolut musik utan hänsyn till Claudels poem och Messiaens egna förklaringar så blir upplevelsen av verket än starkare, en tonkonst som tangerar det fattbaras gräns.

Torsdagskonsert med udda verk

Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Marc Soustrot

Solist: Gabriel Schwabe, cello

Musik av Berlioz, Saint-Saëns, Webern och Mahler

Malmö Live 9 februari

Det blev ett program litet vid sidan av allfarvägarna vid MSO:s torsdagskonsert i Malmö Live. Chefdirigenten Marc Soustrot fortsätter sin exposé över fransk musik med två verk som inte spelats i Malmö under de senaste 20 åren: Ouvertyren till den ofullbordade operan Le franc-juges av Hector Berlioz och Camille Sain-Saëns Cellokonsert nr 2 i d-moll, den senare med Gabriel Schwabe som solist. Dessutom ”Im Sommerwind”, ett ungdomsverk av Anton Webern, skrivet innan han tog in på den väg som stakades ut av Arnold Schönberg; och som avslutning Adagiosatsen ur det som skulle ha blivit Gustav Mahlers tionde symfoni. Säkerligen nyheter för många i publiken och ett mycket lovvärt initiativ av MSO:s programkommitté.

Under flera år har MSO och Marc Soustrot arbetat med att spela in en komplett utgåva av Saint-Saëns orkestermusik för skivmärket Naxos och även hans solokonserter ingår i projektet. Vid torsdagens konsert fick Malmöpubliken höra ett smakprov med Cellokonsert nr 2. Som all Saint-Saëns musik är den perfekt i formen och som helhet präglad av enastående gott tonsättarhantverk. Och solisten Gabriel Schwabe (som även medverkade vid skivinspelningarna) kramade ur det mesta möjliga ur detta eleganta, tonsköna men tyvärr ganska ointressanta verk. Han spelade det rakt upp och ner från notpapperet, mycket noga med intonationen – det var en vidunderlig vacker ton han fick ur det drygt 400-åriga instrumentet – och frasering men utan att försöka få fram någon djupare tolkning. Och förmodligen är detta det bästa sättet att spela Saint-Saëns; i högsta grad njutbart var det i vart fall.

Kvällens aha-upplevelse för mig blev Anton Weberns ”Im Sommerwind”. En Webern utan Schönbergs matematiska musiktänkande, mycket senromantik men också stänk av både impressionsim och expressionsim, uppfriskande elegant och njutbart för örat, allt framfört med utsökt klang i orkestern.

Och så som avslutning Adagiosatsen ur den tionde symfoni som Gustav Mahler aldrig hann avsluta. Kanske intressant som musikhistoria men annars borde den som en hyllning till tonsättaren få ligga orörd. Som väl var uppfördes bara det fragment som direkt härstammade från Mahler, inte någon av de kuriösa rekonstruktionsförsök som åstadkommits av diverse kompositörer (ett av dessa framfördes i Malmö för inte allt för länge sedan). Marc Soustrots tolkning var formellt oantastlig med mycket fin klang i orkestern. Men varför så urbota långsamt och varför tonade han ner de kontraster och ironier som finns även i detta Mahlers sista verk?

Söderberg intar Ystads teater

Ur förra årets föreställning av Glada Änkan
Foto: Andreas Paulsson

Efter förra sommarens succé med Glada Änkan – alla föreställningar utsålda och så gott som hela kritikerkåren positiv – så återkommer Richard Söderberg med en ny skapelse i sommar, den här gången med ett blandverk: ”Teaterhotellet” som enligt förhandsuppgifterna  ska  vara ”En operett om det turbulenta dygn som föregick invigningen av Ystads teater 1894. Richard Söderberg själv står för manus, libretto och regi. Musiken har man lånat från Johann Strauss, Carl Zeller, Jacques Offenbach, Franz von Suppé och andra  klassiska operettkompositörer. Söderberg och Jonas Samuelsson, som också är dirigent, står för sammanställningen och arrangemangen är skrivna av Nils-Petter Ankarblom.

Bland de medverkande märks, förutom  Richard  Söderberg, Laine Quist, Elinor Fryklund och Marianne Mörck samt två solister från de stora scenerna: Susanne Resmark och Matilda Paulsson.

Premiär blir det 30 juni och sedan spelas stycket fram till 9 juli

×