Cecilia Bartoli är värd sitt pris

Cecilia Bartoli

I går tog Cecilia Bartoli emot Polar Music Prize ur kung Carl XVI Gustafs hand och sällar sig till raden av framstående företrädare för den klassiska musiken, eller rättare sagt konstmusiken, som belönats.

”Cecilia Bartoli visar att höjda röster kan förändra världen.” Så lyder slutklämmen i juryns motivering som också nämner att hon fördjupar kunskaperna om Europas kulturarv och bygger broar mellan sekler. Många vackra ord men inte desto mindre sanna. För även om Cecilia Bartoli är en artist av högsta världsklass som firat triumfer i alla de klassiska mezzorollerna av Händel, Mozart och Rossini, så är det hennes arbete med att leta fram glömda pärlor från barockmusiken och ge dem en lysande presentation som gör henne än mer förtjänt som pristagare.

Jag hade förmånen att höra henne på Malmö Opera i maj 2011, en konsert inriktad på arior skrivna för kastratsångare, de flesta tidigare okända för mig och antagligen den övriga publiken. Hennes röst kände jag till sedan tidigare genom ett otal inspelningar: slösande övertonsrik, oändligt plastisk med full bärighet från altläge upp i koloratur, hela tiden med perfekt kontroll. Men det som imponerade mest var den lågmälda intensiteten som förde framträdandet upp till de elyseiska fälten, den absoluta musikaliska njutningen. För åhöraren en önskedröm men rösten lär vara en sångpedagogs mardröm: hon bryter mot alla sångtekniska grundregler och slösar med glottisstötar, uttryck och mängder av luft i tonen.

Och hon verkar uppriktigt glad över Polarpriset. I sin hälsning till juryn skriver hon efter de övliga artighetsfraserna: ”Men den riktigt stora överraskningen är att få vara pristagare tillsammans med mina allra största idoler från ”andra sidan staketet”!! Paul McCartney, Elton John, Quincy Jones, Ray Charles, Stevie Wonder, Bob Dylan, Gilberto Gil, Pink Floyd, Paul Simon, Patti Smith – wow!!”

Polar Music Prize är ett av de mest prestigefyllda och unika musikpriserna i världen, det går över musikaliska gränser och ges till individer, grupper och institutioner som ett erkännande av exceptionella prestationer.” Så heter det på Polarprisets hemsida. Må så vara, det är sällan som valet har varit en överraskning, åtminstone inte på den populärmusikaliska sidan – det säger en del när en fåvitsk individ som jag kan nicka igenkännande. Men även där fick jag en ögonöppnare: Youssou N’Dour, senegalesisk ”griot”, sångare, berättare och underhållare som visar att västafrikansk tradition har något att säga övriga världen.

Också på den konstmusikaliska sidan har många pristagare varit självskrivna: Mstislav Rostropovich, Nikolaus Harnoncourt, Yo-Yo Ma, Renée Fleming är kända för de flesta musikintresserade. Men Polarpriset har också givit mer allmän kännedom åt profiler som Karlheinz Stockhausen, Steve Reich, Györgi Ligeti och Witold Lutoslawski. De senaste åren har juryn faktiskt överraskat med operaregissören Peter Sellars och den döva slagverkaren Evelyn Glennie.

Och nu är det dags för Cecilia Bartoli att få äran och en miljon kronor från The Stig Anderson Music Award Foundation.

Mille congratulazioni, Signora Bartoli!

×