Zlatan kung över allt och alla

Just nu är Zlatan Ibrahimovic bättre än nånsin.

Just nu är Zlatan bättre än någon annan svensk spelare någonsin varit eller någonsin kommer att bli.

Sedan 1872 hade England spelat 950 landskamper utan att någon spelare hade gjort fyra mål på dem i samma match. Och så går han in och gör det. Tre snygga mål och ett överjordiskt.

Kom inte och snacka om att det var en träningslandskamp. Zlatans cykelspark från långt håll hade varit en fenomenal prestation om den så kommit på träning…

Zlatan är kung. Han är från Malmö, fostrad i MFF och för mig personligen var det en anmärkningsvärd dag. Det var dagen – eller kvällen – då Zlatan passerade Bo Larsson på min ranking över störst genom tiderna.

Riktiga MFF:are vet vad det innebär i form av beröm!

Dessutom fick Pontus Jansson komma in. Bara en sån sak.

 

 

 

Klart att Zlatan ska ha en platta

Så fick då Zlatan Ibrahimovic sin platta på Mamöidrottens Walk of Fame.

Givetvis ska han vara med där.

Det tyckte garanterat de runt 500 som följde proceduren på plats också.

Juryn ska ha stort beröm för att ledamöterna valde att ”blunda” för kravet att prestationerna egentligen ska utföras när den aktive tävlar för en Malmöklubb. Det är ett otidsenligt krav, omöjligt att hålla fast vid.

Zlatans betydelse för Malmö och Malmöidrotten är gigantisk och ökar för varje ny titel, skytteligeseger, guldboll och landslagsframgång han lägger till den massiva meritlistan. Att han representerat stora utländska klubbar är både en nödvändighet (för segrarna) och en bisak (för priset).

Zlatans anknytning till Malmö FF och Malmöfotbollen är dessutom svår att överdriva och ständigt pågående. Han räddade ett ekonomiskt krisande MFF när övergångspengarna från Ajax flöt in, han var med om att tända gnistan i återtåget från superettan som senare ledde till SM-guldet 2004 och han är och förblir en av de stora förklaringarna till att fotbollsintresset i Malmö numera utklassar det som fanns på 70- 80- och 90-talen.

Det var både nödvändigt och självklart att redan nu ta med honom bland de 22 som hittills fått sina minnesplattor på det öppna utrymmet mellan gamla och nya Stadion.

MAI:s Lennart Strand var också ett bra val.

När Sveriges genom tiderna mest framgångsrika friidrottsklubb firade sitt 100-årsjubileum gav man ut en jubileumsbok. Där var alla överens om att det finns fyra MAI:are som i ett historiskt perspektiv klart överglänser alla de övriga aktiva i föreningen. Gunder Hägg och Ricky Bruch kom med redan i det första urvalet i Walk of Fame 2009, ifjor lades Lennart Strandberg till och nu var det Lennart Strands tur.

Och visst var det härligt att höra Lennarts son Per från podiet säga att den år 2004 avlidne fadern säkert fortfarande springer ute på Ribban och att han efter det här gör det med ett stort leende.

Två bra val av juryn alltså, men de närmaste åren återstår flera hål som bara måste fyllas om Walk of Fame ska vara representativ för Malmös idrottsliv som det faktiskt sett ut.

Många tycker säkert att man ska öppna för fler idrotter, men då glömmer man bort att sex fotbollsspelare bland de 22 faktiskt innebär att den sporten är missgynnad!

Tittar man på de självklara namnen som saknas är nämligen nästan alla just från fotbollen. Mest anmärkningsvärt är att inte en enda av MFF-spelarna som var med och tog VM-brons 1994 har fått en platta.

Mest given är Patrik ”Bjärred” Andersson.

Om inte VM-brons, Champions league-vinnare, två gånger tysk ligamästare, två gånger Guldbollen-vinnare med mera ska räcka, vad krävs då

2013 vill jag se honom på podiet.

Jag vill dessutom att han ska få sällskap av Elisabeth Leidinge. Tio år som aktiv och ledare i MFF, EM-guld, VM-brons och sex SM-titlar räcker mer än väl. Ytterligare en fotbollsspelare, men ett gott val.

…………………..

Bussgate går vidare.

Hittills har inget fått mig att ändra uppfattning. Det är nödvändigt att göra något, men TVÅNGS-bussning är fel metod.

Imorron, måndag, håller Polisen presskonferens i Helsingborg. Då kommer ett första besked om diskussionerna som inleddes efter läktarmötet har gett något resultat.

 

Pengabingen har fått påspädning

Nyförvärv på väg in? Det borde vara så.

Tre affärer håller nämligen på att ge Malmö FF de ekonomiska musklerna som behövs – och som inte fanns på plats bara för en vecka sedan.

1) När Zlatan Ibrahimovic blir klar för Paris Saint Germain trillar pengarna in på MFF:s konto, precis som de tack vare solidaritetsersättningsregeln gör vid varje övergång Den långe är inblandad i. Hur mycket återstår att se, men någonstans mellan 6 och 10 miljoner lär det handla om.

2) Bara formaliteter återstår nu innan Jimmy Durmaz är Genclerbirligis spelare. Per Ågren satte måttet på en rimlig övergångssumma på samma nivå som försäljningen av Guillermo Molins gav, det vill säga 5-5,5 miljoner. Allt tyder på att han lyckades landa affären just i det spannet.

3) I medieskuggan av det stora har Rick Kruys blivit klar för Excelsior i Holland. Det var han värd och det är bra både för honom och MFF. Därmed sparar Malmö FF en ganska väsentlig lönekostnad resten av året.

Miljoner in och löneutrymme “ledigt”. Precis vad doktorn ordinerade!

För det behövs en påspädning i truppen. Dels för att ersätta spelarna som redan lämnat, dels för att gardera sig mot det tapp som fortfarande kan komma. MFF har även bättrat på möjligheten att kunna säga nej till låga bud på spelare som behöver behållas i guldracet. Utan inflödet av pengar som nu säkrats hade allt detta blivit svårt.

Att det är på yttermittfältspositionen behovet av en ny spelare är som störst är närmast självklart.

Kanske kommer ni ihåg att Rikard Norling redan före säsongen sa att han ville ha in en yttermittfältare till för att öka konkurrensen till Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz? Det fick han inte. Nu lämnar Durmaz samtidigt som Tobias Lewicki flyttats ner till U19 och Miiko Albornoz gjort succé som högerback.

Det som då var ett önskemål borde därmed närmast ha blivit ett krav för att MFF ska få full slagkraft på den positionen.

Själv behöver jag inte ens fundera. Eftersom jag inför säsongen skrev att det var där Malmö FF helst skulle förstärka skulle jag göra en logisk kullerbytta om jag inte stod fast vid den åsikten.

Helst behövs det två yttermittfältare. En etablerad och en lovande. Tobias Sana från IFK Göteborg passar perfekt i fack 1 och Stefan Ilic eller Norlla Amiri från LBK i fack 2.

Sana kan vara på väg in och Amiri och Ilic börjar på måndagen träna med MFF:s talanggrupp. Där kan man i lugn och ro jämföra dem med varandra, övriga talanger och klubbens egna.

Jag har sett Stefan Ilic och Norlla Amiri i många matcher i först Lilla Torg FF respektive FC Rosengård och sedan i Lunds BK och är övertygad om att båda är redo på minst “Lewicki-Kroon-nivå”. Spel- och prestationsmässigt de senaste åren ger jag ett litet plus till Stefan Ilic. Ser man däremot till hur djupt MFF måste dyka i pengabingen är det troligen tvärtom. Ilic har kontrakt med LBK 2013 plus ett optionsår. Amiri har ett i år utgående kontrakt.

…………………

Ett par intryck från söndagsträningen:

Jimmy Durmaz är inställd på spel mot GAIS.

Bara formaliteter återstårs. Men så länge inte affären med Genclerbirligi är helt klar är han fullständigt okej med att spela och har inga problem att hålla fokus. Säger han och jag är övertygad om att han har rätt.

Matchen mot AIK sa egentligen det mesta om hans förmåga att fokusera.

Örebro SK borta var ett kollektivt svanhopp i skit-kastrullen och inget värdigt slut för Jimmy. Seger mot GAIS, en bra insats och ett byte i en 2-0-ledning tio minuter före slut där han kan kliva av under stort jubel från publiken skulle kännas betydligt bättre.

Alla mittbackarna är för resten plötsligt friska och krya. Filip Helander och Jasmin Sudic tränade för fullt inne på Swedbank-mattan.

Wilton Figueiredo avstängd. Men ersättare finns i form av antingen Simon Thern eller Erik Friberg. Enda felet? Simon måste ju vara backup-alternativet även för Jimmy Durmaz.

………..

Roligast på träningen?

Roland Nilsson kommer ju tillbaka till Malmö som ny tränarresurs i GAIS.

Och Rikard Norling lovade att krama Roland, för allt han betytt för Malmö FF, SM-guldet inte minst.

– Om han vill, det vill säga. Alla män är ju inte bekväma med det…

Någon Roland Nilsson på GAIS-bänken lär vi dock inte få se. Han är framförallt inkallad för att vara ett bollplank till Alexander Axén och Kjell Pettersson på träningspassen och i förberedelserna. Det är fortfarande Axén som bestämmer och på matcherna sitter Rolle på läktaren.

Än så länge…

 

Befogat beröm av Zlatan

Egentligen behöver man inte krångla till analysen efter matchen mot AC Milan. Det är bara att ta rygg på Zlatan, och ett par av sakerna han sa på presskonferensen före matchen.
Där tyckte han att han absolut inte ville komma hem vid 35-36 års ålder och inte klara att prestera 100 procent på topp och stå ivägen för de unga. För det är dem man ska satsa på och Malmö FF har massor av talanger.
Det allmänna intrycket var också att hans kritik mot den tidigare MFF-ledningen bytts ut mot en helt annan uppskattning av vad den nuvarande ledningen uträttar. Han närmast öste beröm och kärlek över Malmö och MFF, och det var inga artiga fraser utan något som han verkligen menade.
Och det är ju helt rätt.
MFF har hur många mycket duktiga unga spelare som helst i och utanför truppen. Vilket ger en bra bredd. Mot AC Milan fick 26 spelare chansen och alla visade att man förtjänade den.
Mest gillade jag Pontus Janssons – jo, han är fortfarande ung även om han är etablerad – sätt att stångas mot Zlatan Ibrahimovic. I 30 minuter var det en match i matchen och får Pontus fortsätta växa till sig kan han mäta sig fysiskt mot de flesta och bästa. Tobias Malms och Simon Kroons respektlösa ruscher i den andra halvleken och Alex Nilssons kloka spel var ett par andra höjdare.
Men det viktigaste av allt var sättet MFF förvandlade en vanlig vänskapsmatch utan nerv till en proffsig uppvisning.
Med all respekt för den tidigare ledningen. MFF har de senaste åren bara blivit bättre och bättre på att göra PR för klubben och tagit flera bestämda steg in i den moderna fotbollsvärlden. Milanmatchen blev ytterligare ett bra exempel. Man presenterade ett nyförvärv (Miiko Albernoz), berättade att sponsorn ICA gått med på att ändra färgen på bröstreklamen (sånt fixar man med ett bra samarbete) samtidigt som man klarade att tillfredställa både publiken och AC Milan trots att man bytte ut mer än ett helt lag för att inte äventyra uppladdningen inför den mycket viktigare Champions league-playoffmatchen i Zagreb på onsdag.
Proffsigt, som sagt. Och det har Zlatan givetvis koll på. Koll har han på det mesta i Malmö, och som nästan alltid har han rätt.
De unga spelarnas insats i den här matchen och tidigare mot Elfsborg – om ni minns den – sätter för övrigt fokus på exakt hur meningslös U21-serien är. 2 x 2-2 mot ett ordinarie Elfsborg och världslaget AC Milan har alltså utförts med i stort sett samma spelare som oftast förlorar i U21!
Det handlar givetvis om tändning och inspiration. U21-allsvenskan ger inte någon sådan och det problemet måste inte bara Malmö FF utan alla allsvenska lag som vill utvecklas lösa så snabbt som möjligt.

Känslor, glädje – och uppvisning

Två ord, ett namn: Zlatan Ibrahimovic. Där har ni den huvudsakliga förklaringen till att söndagens match mellan MFF och AC Milan kommer att spelas inför fullsatta läktare på Swedbank stadion.
Zlatan är stor, hemma i Malmö är han större än störst. Inte kung för det epitetet är för all framtid upptaget av Bo Larsson. Men kanske det modernare, tidsenligare och mer mäktiga alternativet president. Eller så kan man kalla både Bosse och Zlatan för kejsare.
Bo Larsson fick lägga den symboliska avsparken när Swedbank stadion invigdes i april 2009 och hyllades av de 23 347 åskådarna så att gåshuden spred sig längs hela kroppen.
Nu är det Zlatan Ibrahimovics tur när han kommer till samma arena med sitt Milan för att möta sin barndoms Malmö FF. Och ja, jag vet att han redan varit här med landslaget och hyllats både på träning och match, men det är inte samma sak. Dels är det delvis en annan publik på landskamperna, dels är det Malmö FF och allt MFF-anknutet som är själva grunden och själen i Sveriges bästa fotbollsarena. Snart är den ju dessutom helt och hållet ägd av klubben.
Lägg till dragningskraften hos AC Milan – en av de stora och dessutom starkt svenskanknutna klubbarna i världen – plus det lyft Malmö FF de drygt tio senaste åren fått publikmässigt och det är snarast förvånande att folk blir förvånade över att det blir fullsatt.
Kul blir det i alla fall.

Det vill säga om man fattat, och accepterar, förutsättningarna. Tävlingsnerven kommer nämligen helt att lysa med sin frånvaro.
MFF-AC Milan den 14 augusti 2011 handlar om känslor, glädje – och uppvisning.
Båda lagen kommer att byta friskt, inte minst Malmö FF som aviserat en 28-mannatrupp, där de flesta ska få spela.
Därför är jag bara mer och mer övertygad om att debatten om att matchen skulle störa uppladdningen inför Malmö FF:s superviktiga playoffmatch till Champions league i Zagreb på onsdag är lika konstruerad som korkad.
Alternativet till att möta Milan på söndagen hade varit att åka till Gefle på lördagskvällen och möta Gefle IF i allsvenskan, en match som nu blev rejält framflyttad i tiden.
Vad stör mest: En hemmamatch, som både publiken och spelarna ser fram emot, av vänskapskaraktär med många byten på söndagen?
Eller en jobbig bortaresa till en viktig tävlingsmatch i allsvenskan klockan 18.00 i Gefle på lördagskvällen med hemkomst mitt i natten eller i värsta fall framåt morgonen?

Ju mer jag funderat desto mer självklart blir svaret. Gefle hade varit mycket värre. Nu kan MFF dessutom passa på att ge spelare som Johan Dahlin och Ulrich Vinzents speltid efter skadeuppehållen.

Det ska för övrigt bli intressant att se om någon av Malmö FF-spelarna får byta tröja med Zlatan. Pontus Jansson har ju redan aviserat att han gärna står först i den kön…

 

Sprang på Tore Cervin efter torsdagsträningen.

Han kom gåendes från ena konstgräsplanen, hälsade glatt och frågade omedelbart om jag sett att hans U17 två gånger på kort tid besegrat HIF.

Först med 6-3 i finalen i Lyngby cup och sedan med 4-0 i pojkallsvenskan,

Bra, eller hur? konstaterade han, och det är ju bara att hålla med.

Ingen vanlig vänskapsmatch

Semesterfotboll? Nej inte den här gången.
MFF:s match den 14 augusti mot AC Milan kommer mitt i ett pressat program, inte minst om laget står på gränsen att ta sig in i Champions league, vilket väl alla hoppas.
Samtidigt är en vänskapsmatch aldrig det samma som en tävlingsmatch.
Men nu är det faktiskt annorlunda.
AC Milan, med all sin historia och svenskkoppling kittlar en del. Men naturligtvis är det Zlatan Ibrahimovic som är den stora skillnaden.
Det finns bara två kungar i Malmös fotbollsvärld. Bosse Larsson är den ene. Zlatan är den andra. Minns bara landslagsträningen som drog 6 000 åskådare. Hur mycket gällde den? Och det hittills enda tillfället Zlatan spelat på Swedbank stadion, landskampen mot San Marino. Det var en match med en självklar vinnare, normalt avslagen, men tack vare Zlatan en fest.

Och med risk för att reta upp en del. I Malmö är klubblagsfotboll större än landslaget. Att Zlatan spelar en match mot MFF är större än att han kommer hit med landslaget. Det enda som skulle toppa det är att han avslutar karriären med att spela i MFF.
Att Zlatan Ibrahimovic på Milans hemsida säger att “Jag är mycket glad att veta att jag snart kommer att vara tillbaka hemma, till mitt stadion, för att spela en match” visar dessutom att han tycker att det ska bli kul att spela just den här vänskapsmatchen och han fortsätter med att betona att det blir ett viktigt test både för honom och Milan.
Serie A startar bara ett par veckor senare. De inledande uppvärmningsmatcherna i bergen är avklarade.

Pratade med några på MFF-kansliet efter presskonferensen. Intresset att boka biljetter är redan stort. Där gör för resten klubben helt rätt som ger medlemmarna möjligheten till en dags förtur.

En MFF-sommar med Zlatan

Snacka om MFF-sommar.

Tätt med allsvenska matcher. Kvalmatcher till Champions League. Och så den 14 augusti, vänskapsmatch mot Milan med Zlatan Ibrahimovic.

För nu är det bekräftat, det som tidigare bara var rykten.

Matchen blir av. Allt presenteras på torsdagsförmiddagen på en presskonferens tillsammans med storsponsorn ICA.

Att det kostar att spela mot de stora lagen är ingen nyhet. Det var därför planerna att matcha mot FC Barcelona, när Zlatan tyvärr representerade den klubben, gick i stöpet. Den ekonomiska risken blev för stor.

Nu går ICA in med tung spons och möjliggör matchen.

Jag tror dessutom att det i Milan finns en helt annan förståelse än i Barcelona för att det är något speciellt med en match i Malmö med Zlatan.

Kommer då Zlatan att spela? Det utgår jag från. Egentligen kvittar det ju vilka övriga spelare Milan kommer med, bara Zlatan är med i elvan.

 

Seger för U21

Första segern i U21-serien för året är fixad.

Tacka Kristoffer Jeppson för det.

MFF vann med 1-0 mot Ängelholms FF i Ängelholm. Det blåste av bara tusan. I den första var det motvind, även spelmässigt. I den andra blev det bättre och mot slutet kom målet.

Fast när tränaren Leif Engqvist summerade matchen erkände han att insatsen i den första halvleken var så pass dålig att oavgjort inte hade varit ett orättvist resultat.

– Och eftersom jag bytte in Kristoffer måste det ju vara en tränarseger, sa han och skrattade.

MFF hade ett ungt lag. Äldst var Filip Stenström, född 1991. Troligen var han även bäst. Han var i alla fall en av få som fick beröm.

De två andra var Tobias Malm och i viss mån Alex Nilsson.

– Alex har inte spelat så mycket på grund av skadebesvären. Därför återstår det en del, men det syns att han börjar varva upp…

Amin Nazari gjorde också en helt okej insats. Någon match i matchen-duell mot brodern Omid blev det dock inte. Omid var inte med i ÄFF-laget.

Tv4:s kommentator och paneltyckare Jesper Hussfelt har sina förtjänster, många och stora sådana. Men en sak får mig nästan att bli tokig.

Kan inte karln snart sluta att kalla Zlatan Ibrahimovic för Ibra?

Ja egentligen borde han inte ens ha börjat.

I Malmö, Skåne och Sverige är Zlatan Zlatan.

Punkt slut. Vad man kallar honom i italiensk tv skiter vi i.

Nördextra har kommit

Senaste numret av medlemstidningen för Sveriges fotbollshistoriker och statistiker (SFS) har anlänt.

Nördextra med andra ord. Jo, jag är medlem, det är därför jag vet att den kommit.

En hel del med MFF-anknytning finns det på sidorna.

Bland annat maratontabellen noggrannt uppdaterad av folk som hellre skulle sälja sin mormor på auktion än ertappas med ett faktafel.

IFK Göteborg leder fortfarande. Men nu bara 20 poäng före Malmö FF. 3055 mot 3035. AIK är trea på 2889. Nästa års nykomling IFK Norrköping fyra på 2508. I min bok räcker det mer än väl för att motivera att Norrköping ska spela i allsvenskan.

I år tog MFF in 27 poäng på IFK Göteborg.

Inte dumt.

Dumt – ja riktigt korkat – är det dock att ingen av de fyra nya spelarna och ledarna i föreningens Hall of Fame hämtats från MFF.

SFS har nämligen med stöd av Svensk fotbollförbundet uppdraget att hantera en svensk fotbolls Hall of Fame. En bra idé, om den sköts på rätt vis.

Det kan man tyvärr inte med bästa vilja i världen säga att SFS gör.

I kommittén som utser de utvalda sitter Bo Hansson, Lars Sandlin och Owe Fröberg. Den trion tycker  tydligen att det är en jättebra fördelning att MFF med 16 SM-guld, 14 cuptitlar och en andraplats i maratontabellen ska ha färre spelare i Hall of Fame än till exempel Örgryte och Degerfors.

Totalt är 37 spelare och ledare med i Hall of Fame.

MFF har fått med  Erik Nilsson, Bo Larsson och ledaren Eric Persson.

IFK Göteborg har nio bland de 37.

IFK Norrköping har sex.

Ögryte har fem.

AIK har fem

Degerfors har tre (alla spelare).

Idiotfördelning!

Vilka kom med i år?

Wilhelm Friberg, avliden 1932, som var med och bildade Örgryte och Fotbollförbundet.

Birger ”Bian” Rosengren, allsvensk i Örgryte och OS-guld 1948, avliden 1977.

Bertil Nordahl, allsvensk i Degerfors och OS-guld 1948, avliden 1998.

Tomas Brolin.

De var givetvis i Bo Hansson och companys tankevärld mycket viktigare att få med än till exempel Patrik ”Bjärred” Andersson och Kjell Rosén.

Zlatan är inte med för att karriären ska vara över innan man kan bli invald. Men när det är dags för honom har man förhoppningsvis fått en ny och bättre jury.

Alla i MFF ska känna stolthet

Ren och skär lycka.

Alla i Malmö FF kan och ska känna stolthet över hur laget spelade och agerade i det STORA derbyt.

Den stoltheten kan man bära med sig resten av säsongen, och livet ut. Och festen och glädjen ska spelarna och ledarna dröja kvar vid kvällen, natten och en bra bit in på torsdagen.

Sedan gäller det att kvickt komma ner på jorden igen. För hur mycket jag än vill tro att det alla, inklusive jag själv, sa inför derbyt – det där om att den här matchen inte avgjorde guldstriden – var fel, så vet jag att det var rätt.

Det är nu i vardagen i de sju omgångar som återstår som det avgörs. 2-0 mot Helsingborgs IF förbättrade läget och gav massor med självförtroende, men det gäller att fortsätta att jobba lika hårt. Eller nästan lika hårt, för den här arbetsinsatsen var unik.

Hela året har Malmö FF fått massor med beröm för sitt sätt att spela fotboll, med betoning på teknik, snabbt och effektivt passningsspel och fantasi.

Det var HIF förberett på och skulle möta med sina egna stora kvaliteter hård press, stark fysik och snabba omställningar. Men jag tror inte att Conny Karlsson och company hade räknat med att MFF-spelarna på ett helt annat vis än i derbyt i våras skulle ta upp kampen. HIF-spelarna blev själva satta under press och alla i MFF stod upp och vek inte en tum i de fysiska duellerna.

Nu vet vi att att MFF kan det. Också.

Och när Malmö FF ett par gånger tack vare att man tog kampen kom loss och vann mark med snabba bollförflyttningar hann HIF helt enkelt inte med.

Det var en bra match mellan två bra lag, allsvenskans i särklass bästa (titta bara i tabellen), men det förtjänar att nämnas att det tog ungefär 60 minuter innan Helsingborgs IF skapade sin första målchans. En match med en sådan intensitet som onsdagskvällens skulle man egentligen behöva titta på dvd i lugn och ro för att tvärsäkert kunna analysera. Men jag har ändå en känsla av att det man skulle upptäcka då är att MFF:s seger egentligen var betydligt mer stabil än den kändes.

Försvarsmässigt gjorde nämligen MFF en kanoninsats. I en match där en av planens stora kungar Daniel Andersson fick spela med tre olika mittbackskollegor!

Först blev Yago skadad (troligen en bristning i vaden, borta någon vecka). Då kom Pontus Jansson in och gjorde det riktigt bra. När vi pratade med Daniel Andersson efter matchen öste han beröm över Ponne. Berättigat sådant. Pontus har varit vid sidan om planen länge. Det märktes inte. Tyvärr blev han också skadad och de sista minuterna fick Miljan Mutavdzic gå in.

Vilken klockren timing det var för resten. Yagos skada gör att han missar matchen på måndag, men det hade han gjort ändå eftersom han drog på sig sin tredje varning. Precis då går Pontus Jansson in och visar att han är redo att ersätta och även om han såg ut som en nyknockad boxare när han vinglade av planen kunde han timmen efter slutsignalen ge beskedet att han utan problem kan spela på måndag.

– Jag hade kunnat spela i morron, sa han bestämt, men erkände också.

– Jag kommer inte ihåg nånting från smällen.

Bäst av de övriga?

Ricardinho lekte fotboll den första halvleken och fortsatte att spela bra.

Guillermo Molins gav inte HIF-försvaret en lugn stund, gick in stenhårt i situationerna och tömde sig totalt. När han mötte pressen bad han om att få sitta ner när han svarade på frågorna för att han var så slut. Men så var det också hans första 90-minutersmatch i allsvenskan på ett bra tag. Insatsen mot HIF bevisade att det är från start han bör få spela.

Dardan Rexhepi, mr D-rex, ska inte bara hyllas för målet utan för så mycket mer. Så sent som för ett halvår sedan sa jag till många att jag var övertygad om att Dardan kommer att bli lika bra som Agon Mehmeti. Så kom Agons stora genombrott och jag tänkte: jaha det där om Dardan och Agon lär jag få äta upp. Då underskattade jag MFF:s nyvunna förmåga att lotsa fram talanger. Agon kan höja sig ytterligare och Dardan kan på sikt också höja sig till den nivån.

Johan Dahlin gjorde inte ett enda misstag i målet.

Ja, ni begriper, det går att fortsätta att rada upp duktiga MFF-spelare…

Inramningen av matchen var för övrigt magisk.

När Zlatan hyllades, och framförallt när han fick lämna planen med stående ovationer, under landskampen mot San Marino var det gåshudsögonblick. Men vi som ser både MFF och landslaget på Swedbank stadion vet ju att stämningen på en landskamp inte är i närheten av den på vilken vardagsmatch i allsvenskan som helst. Nu vred man upp ganska många snäpp till.

Och så fick jag en ny etta på listan över bästa tifon.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×