Där blev SM-guldet till plast

Där blev guldet till plast.

1-1 i Malmö mellan Malmö FF och Örebro SK och samma siffror i Göteborg mellan BK Häcken och AIK var nästan det samma som att skicka Lennart Johanssons pokal till Borås.

Eller kanske en plastkopia? Svenska mästare 2012 ska alltså vara ett lag som med möda och besvär vunnit två matcher på gräs på långt över 450 dagar.

Förhållandena och reglerna än nu sådana och sportsligt är det givetvis rättvist. Elfsborg har tagit fler poäng. Men man behöver ju inte gilla det!

Än är heller inte hoppet helt ute för Malmö FF, men Elfsborgs utgångsläge är så pass bra att det bara vore dumt att inte utgå från att de tar hem årets allsvenska.

Malmö FF har till stor del sig själv att skylla för att det bara blev oavgjort mot Örebro.

MFF skapade för lite mot ett lag som bevisligen är för dåligt för allsvenskan.

När MFF dessutom hittade rätt efter pausen och fick in förlösande 1-0 blev det inte alls förlösande. Istället släppte man in ett onödigt baklängesmål och sedan kramp, förtvivlan och ett massivt kämpande.

Viljemässigt gjorde MFF alls inte en dålig insats.

Men det både känns, och är, bäst att även påpeka att domaren Martin Hansson tyvärr bidrog till att se till att Malmö FF inte vann matchen. 2-1-målet kom ju och dömdes bort för offside. Wilton Figueiredo var definitivt inte offside. Bollen gick mot honom och det var han som var med i spelet och mottagare av passningen. Därför skulle han fått göra målet.

Tittar jag sedan på protokollet från matchen och det bekräftar att Örebros målvakt Tomer Chencinski inte fick någon varning är det knappt jag tror mina ögon. Han maskade, filmade, provocerade och genomförde 20 avslutande minuter där kortet borde ha kommit ur fickan flera gånger. Att han knappt ens blev tillsagd är en gåta.

Utan att ha sett tv-bilderna vet jag inte om han då dessutom för länge sedan borde varit utvisad. När han fällde Daniel Larsson och det blev straff i den första halvleken doftade det ganska tungt av en målchansutvisning.

Eller åtminstone en varning så att han inte kunnat hålla på att maska större delen av den andra halvleken. Men straffen var det Miiko Albornoz som brände och en straff ska givetvis innebära mål….

Pratade givetvis med Martin Hansson efter matchen.

Han sa att:

– Jag har fått reda på och sett på bild att Wilton inte var offside. Det känns ruttet. Om Rantie påverkade vet jag inte, det måste jag se på dvd.

– Enligt mig och mina assisterande var det inte frispark till MFF innan 1-1.

– Örebromålvakten höll sig inom sina sex sekunder. Därför kunde jag inte göra något.

………………

Om matchen blev en pina kom åtminstone ett stort glädjeämne efter slutsignalen.

Hyllningen av Ulrich Vinzents var synnerligen förtjänt och jag är övertygad om att han kände att han blivit en älskad och uppskattad profil i MFF-leden.

Han svarade med att ta mikrofonen från Patrik Jandelin, hålla ett alldeles utmärkt tal och dricka upp en gammeldansk som han bjöds på framför klacken. Ricardinho fick en varning och är avstängd mot AIK på söndag.

Jag förutsätter att Matias Conchas  lårskada är läkt till dess.

Annars får Ulrich Vinzents gå in och göra det fina jobb han alltid utfört i den himmelsblå tröjan.

 

MFF måste ha noll fokus på fel saker

Nu ska MFF behärska den svåra konsten att inte ta ut något i förskott.

Noll fokus på att AIK väntar i sista omgången innan Örebro SK är avklarat i den näst sista.

Noll fokus på att det kan bli en målskillnadsaffär och därmed sitter bra med en rejäl seger mot Örebro innan man klarat av det i särklass viktigaste, att faktiskt vinna matchen.

Noll fokus på att fem spelare blir avstängda vid nästa varning. Gult kort mot Örebro SK och Pontus Jansson, Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Miiko Albornoz och Ricardinho får se matchen på söndag från Råsundas läktare. Ingen enkel uppgift, som sagt.

Bra då att veta att Malmö FF spelade starkt mot slutet av allsvenskan både guldåret 2010 och förra säsongen.

2010 avslutade Malmö FF med att vinna fem av de sex sista matcherna. Ifjor gick laget obesegrat genom de nio sista omgångarna och vann sex av de nio matcherna.

När spelarna ställs inför trycket att nästan säkert behöva vinna de sista matcherna måste det vara en stor styrka att veta att man klarat det förr.

Att vana vinnare har marginalerna med sig är aldrig en slump.

Jag tror dessutom att MFF hittat ett bra koncept i träningsupplägget mot slutet av säsongerna.

Lagkaptenen Jiloan Hamad var inne på det någonstans, att många lag i det skedet lockas att träna för mycket. Ingen kan prestera utan fysik eller kondition. Men förutsatt att alla har den grunden kan det vara nyttigt med en rejäl dos vila och en lugn och trygg laddning de avgörande veckorna.

Publikstödet kan bli en faktor mot Örebro SK, precis som det varit så många gånger förr efter flytten från gammel-Stadion.

När publiken hoppar, stöttar och bär fram sitt Malmö FF blir laget sällsynt svårstoppat.

Allt under 20 000 åskådare är en skam och egentligen borde man kunna kräva att det blir fullt hus.

Om den täta guldkampen inte räcker som anledning att bänka sig i kylan på Swedbank stadion finns det ett utmärkt skäl till. Ulrich Vinzents ska avtackas och det ska göras rejält och med den intensitet och värme han förtjänar.

Sören Åkeby fick en massiv kritik efter sin tid som MFF-tränare och det var ingen höjdar-tid, men han gjorde inte allt fel. Det var ju Åkeby som tog med sig gammel-dansken från Ålborg till MFF och det tog inte lång tid innan alla fattade att det var en sällsynt bra idé.

Åtskilliga spelare behöver en tillvänjningstid. Vinzents tog en ordinarie plats direkt och höll sedan den ända fram till i år.

I modern fotboll är det ytterst få spelare som stannar så lång tid i en klubb som Ulrich Vinzents. Än mer ovanligt är det att en värvad utländsk spelare gör det.

Ulrich är mannen som alltid hållit en låg profil, aldrig gnällt, envist gått omkring i t-shirt och kortbyxor i iskyla och lärt sig att älska MFF.

På torsdagskvällen måste publiken visa att det är en i hög grad besvarad kärlek.

Här kan ni läsa lite mer inför matchen.

Och här kan ni läsa mer om loss-köpet av Tokelo Rantie (det är bara det personliga kontraktet som återstår att förhandla om) plus oenigheten mellan Per Ågren och Rikard Norling.

 

 

 

 

Vinzents måste hyllas!

Beslutet att inte ge Ulrich Vinzents nytt kontrakt – som ni kan läsa om här – var väntat. Och korrekt.

Gammeldansken startade säsongen med sex ordinarie MFF-säsonger i benen. Dessutom utsågs han till vicekapten. Men saker ändrar sig snabbt.

Miiko Albornoz knep platsen tidigt på säsongen. Som Miiko spelat går det inte att kritisera. Och nu är Matias Concha också på plats. Dessutom är Filip Stenström MFF-kontrakterad även nästa säsong.

MFF är en proffsklubb med höga ambtioner. Per Ågren kan inte ta några sentimentala hänsyn. Ska heller inte göra det.

Rätt beslut alltså.

Men med det sagt måste det poängteras:

Ulrich Vinzents SKA hyllas för allt han gjort för Malmö FF och det är inte litet.

Egentligen fanns det ingen spelare jag mer hade unnat att få trycka dit det där skottet mot Dinamo Zagreb som fört in laget i Champions League. Det var ju grymt nära.

Jag förväntar mig att klubben gör en rejäl avtackning av Vinzents oavsett när han lämnar, nu i sommar eller efter hösten. Det bör givetvis också göras i samband med en match med mycket publik så att Malmöpubliken kan säga tack och adjö på ett sätt han förtjänar.

Ulrich Vinzents har varit en lojal, duktig och stark MFF-spelare i snart sju säsonger. Jag förutsätter att både klubben och de som följer laget visar att man har uppskattat det.

 

MFF behöver sex – eller mer

Bortaspöket försvann inte efter Malmö FF-segern över Gais. Det sprang bara och gömde sig.

För att definitivt ta död på skrället – i alla fall för ett tag, i rubriksättarnas värld kan det alltid återuppstå – behövs det en ny trepoängare i Gävle.

Det finns det många siffror som kan visa. Sex och åtta till exempel.

De fem senaste säsongernas mästarlag i allsvenskan har alla tagit åtta bortasegrar. Inget guldlag på 2000-talet har vunnit färre än sex bortasegrar (Hammarby 2001 är sämst med just sex).

Efter segern över Gais står MFF på två!

Det finns alltså fortfarande ett i hög grad akut behov av att så kvickt som överhuvudtaget möjligt börja visa att laget är kapabelt att oftare vinna utanför Malmös gränser.

För självförtroendet och behovet i sig. Inget talar för att det räcker med färre än sex vinster på bortaplan för att vinna SM-guldet och Malmö FF måste börja ta dem nu.

Jag står dock fast vid att Gefle-matchen är en nyckel som kan öppna allt. Två trepoängare borta på kort tid – Gais och Gefle – och allt negativt snack är glömt och begravt.

Det hade dessutom varit värdefullt för tränarstaben att få ett kvitto på att de nya förberedelserna inför konstgräsmatcherna funkar. Inför trippen till Örebro lade MFF veckoträningarna på Mariedals IP, lät brandkåren vattna plasten inför passen och körde ganska högt tempo även det sista. Första halvtimmen mot Örebro SK såg det ut att ha gett effekt. Sedan kom två dippar. Mellan 30 och 45 och efter det tidiga ledninsgmålet i den andra halvleken.

Malmö FF tror fortfarande på upplägget. Ger det resultat nu är det bara att köra vidare. Då har man hittat både rytmen och receptet.

Tre skador ställer till det.

Ivo Pekalski och Ulrich Vinzents är inte alls med i truppen och Daniel Andersson har ont i en fot och lär knappast spela.

Visserligen har Rikard Norling tagit ut 20 man för att skapa lite dimridåer, men han erkände att MFF-kaptenen är en ytterst tveksam startande. Samma svar, fast mer bestämt, kom från Daniel själv. Han var dessutom enbart tränare på fredagspasset.

Vinzents hade inte spelat ändå.

När det gäller Daniel Andersson vet ni som brukar läsa det jag skriver att jag tycker att det nu är dags för Malmö FF att visa att man klarar sig utan honom.

Ett sådant skifte ska komma innan det behövs och i min värld ska ett lag som MFF kunna ta tre poäng bort mot Gefle oavsett om man ställer upp med Jasmin Sudic, Filip Helander eller Markus Halsti bredvid Pontus Jansson.

Jag tror att det blir Sudic. Han är redo. Halsti kan förhoppningsvis göra exakt det han gjorde så bra mot Gais i Göteborg, gå in på mitten vid ledning och hjälpa till att stänga matchen.

Ivo Pekalski är alltid svår att klara sig utan. Men i snacket efter Gais kom det bort att Erik Friberg gjorde en stark insats. Jag fick Hasse Mattisson-vibbar. om ni kommer ihåg honom. Nyttig! Inte som Pekalski, men alla måste inte vara bra på samma vis.

 

Håll tätt och välj sedan rätt

En match återstår för Malmö FF innan EM-uppehållet startar.

I den måste laget följa upp den fina sviten med sju poäng mot Helsingborgs IF, IFK Göteborg och Elfsborg med att även besegra inte lika ”sexiga” GIF Sundsvall.

Dessutom måste MFF bevisa att man kan både hålla tätt, spela bra och vinna på bortaplan.

För nuvarande herren på täppan Elfsborg är det upp till bevis på naturgräset. Två matcher på riktigt gräs har gett två förluster.

För jagande Malmö FF är det upp till bevis utanför Swedbank stadions trygga murar. Hittills har  det varit en närmast monumental skillnad på hemma- och bortaprestationerna.

Att försvaret läckt som en nyinköpt Melitta-påse förstår man kanske bäst av att 14 insläppta mål på de hittills spelade bortamatcherna är sämst i den anrika klubbens moderna historia.

För att hitta en inledning där MFF släppt in 14 eller fler mål på de första fem bortamatcherna måste man nämligen gå tillbaka långt, långt före Hitler sköt sig i sin bunker.

Säsongen 1932-33, för 80 år sedan, var senaste gången. Fem poäng, en seger och två oavgjorda, är heller inget facit som MFF ska vara ens i närheten av nöjt med efter fem bortaresor.

Åtta på sex börjar se bättre ut. Gärna med en nolla i kolumnen med insläppta mål. I så fall blir det med nya ytterbackar. Efter 1-0 mot Elfsborg blev både Miiko Albornoz och Ricardinho avstängda.

Men det ska inte behöva vara någon ko på isen (härligt uttryck nu när det är 25 grader ute).

Ulrich Vinzents och Markus Halsti är de naturliga ersättarna, jag kan inte tänka mig att Rikard Norling gör något annat val.

Den numera helt skadebefriade och rutinerade vicekaptenen Vinzents har i många år visat att han kan lösa uppgiften och allroundmannen Halsti kan spela på samtliga positioner i backlinjen. Nästan alla ser honom som mittback, men jag är böjd att hävda att han gjort sina vassaste insatser i Malmö FF på ytterbackspositionen.

Laget känns ganska givet: Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Markus Halsti – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Mathias Ranégie, Daniel Larsson. Ett 4-4-2 utan krångel eller tvekan.

Fast jag har ändå lite svårt att helt frigöra mig från känslan av att Alex Nilsson är nära en start, eller åtminstone ett rejält långt inhopp. Efter matchen inleds nästa tuffa uppgift, men då för sportchefen Per Ågren och de övriga i ledningen.

I elvan ovan riskerar minst fyra man att försvinna redan i sommar: Johan Dahlin, Jimmy Durmaz, Daniel Larsson och Mathias Ranégie.

För Dahlin finns det backup i Viktor Noring, även om man inte ska ta något för givet. Trelleborgs FF är alltid ruggigt svårt att förhandla med.

Det kommer att krävas ersättare.

MFF har tittat på Jönköpings Branimir Hrgota, men det har troligen i stort sett alla andra allsvenka lag också gjort!

 

Ranégie var bäst i Malmö FF

Två saker:

1) den på förhand viktiga trepoängaren blev ännu viktigare för framtiden med tanke på hur matchen utvecklades.

2) det är okej att gnälla på Mathias Ranégies chansmissar, men det är inte okej att låta bli att fatta att han är bra!

För att ta det första först. Malmö FF har haft stora problem med att stänga matcher. Om det hänt en gång till att man tappat poäng efter en stabil ledning som borde varit större, och med ett så sent kvitteringsmål som det Åtvidabergs FF fick, hade det varit förödande.

Inte minst när det väntar en trippel med ytterst viktiga matcher som Helsingborgs IF, IFK Göteborg och Elfsborg. Nu kan de bli precis så avgörande som alla har trott. Och MFF tar med sig lyckan och boosten som segermålet till 2-1 i den absolut sista spelaminuten gav.

När det gäller Mathias Ranégie känns det verkligen som jag följt en konsekvent linje när jag hyllar honom

Långt innan MFF värvade honom tjatade jag om att han var exakt den spelartypen som saknades och behövdes i Malmö FF.

När han till slut kom hävdade jag att det var självklart att han kommer att göra nytta för laget.

Sedan har jag stenhårt hållit fast vid att det märks negativt när han inte är med och att det snart kommer att lossna även i målskyttet.

Nu gjorde han två klassmål. Ranégie har det mesta som krävs av en riktigt duktig anfallare och avslutare. Han har dessutom exklusiva egenskaper som bollmottagare, huvudspelare, uppbackare och avlastare som ingen annan anfallare i MFF-truppen besitter.

Visst var det dåligt att bränna det öppna nickläget i första halvlek, en ensam granplanta på ett kalhygge kunde inte varit mer isolerad än MFF-anfallaren var i sitt friläge. Han missade ett par öppna chanser till. Totalt hade han fem.

Men det blev mål på två av dem. Båda gångerna var det dessutom förmodligen svårare att sätta dit bollen än de övriga tre gångerna och han gjorde det.

Det går att snacka mycket om att han var skyldig att näta efter missarna och att det är både flyt och tur att få till ett så sent segermål. Men när matchen nu ska summeras var det lik förbannat han som räddade de tre poängen

I mitt tycke var det Mathias Ranégie som borde utsetts till matchens MFF-lirare.

Sedan kan man ju göra sig lustig över att han skyllde den grova målnicksmissen före pausen på att han fick strålkastarljuset i ögonen. Jag slängde väl själv iväg nåt halvroligt på twitter när jag hörde det.

Om att det inte finns något elljus på Rambergsvallen, eller att det var därför han nickade med ryggen mot målet vid 1-1 och så vidare. Ni förstår.

Men jag tycker faktiskt att det är både skönt och uppfriskande med spelare som svarar ärligt på frågorna. Det vinner man på i längden.

Ranégie var alltså bäst. Näst bäst tycker jag var en målfotoaffär mellan Erik Friberg (bland annat ett lysande pass till 1-o och ytterligare ett till ett öppet läge), Jimmy Durmaz och Daniel Larsson. När Daniel L kom in istället för en ovanligt blek Jiloan Hamad och Simon Thern bytte position kom öppningarna. Men då blev det också ännu mer viktigt att Mathias Ranégie kunde ta emot, hålla i och skarva vidare.

Pontus Jansson var för resten tillbaka i det säkra spelet.

På tal om pass. Miiko Albornoz precisionsinlägg till 2-1 var ett bra argument för att det blir svårt för Ulrich Vinzents att ta tillbaka högerbacksplatsen.

Till slut kan man säga att MFF och HIF genrepade inför derbyt på exakt samma vis, med att ta en uddamålsseger mot ett motståndarlag man egentligen borde ha manövrerat ut mycket enklare…

…………….

Att varna för Åtvidabergs effektivitet var i hög grad motiverat. Laget hade ett enda avslut på mål. Det gick in.

…………….

Kul att se att en av de bästa i Åtvidaberg var den gamle MFF-ungdomsspelaren och Onslunda-fostrade Tobias Nilsson. I Falkenbergs FF ifjor och i allsvenskan nu. För att stanna ett tag om man ska döma efter dagens insats.

 

Alternativen har ökat för Malmö FF

Efter två raka segrar för Malmö FF borde det blivit lättare att förutsäga startelvan. Glöm det!

I verkligheten har det blivit mycket svårare.

Och det är bra. MFF har en bred trupp.

Nu är den dessutom i princip rent skade- och sjukdomsbefriad. Klart att det ska utnyttjas – och påverka.

Mycket av det som hände i de två inledande svaga omgångarna och i de två senaste betydligt vassare matcherna har radikalt ökat konkurrensen på flera platser i laget.

Lägg till det lyckade draget att mot Djurgården sätta in Wilton Figueiredo bakom Mathias Ranegie och det finns även ett taktiskt val. Ska MFF göra avsteg från 4-4-2, och i så fall när?

Allt detta innebär att man förmodligen måste sitta i Stockholm eller rent allmänt bara vara expert på avstånd för att säga att man är säker – eller bara ganska säker – på startelvan i MFF.

Just nu är det snarast ett bevis på att man har hyfsad koll att våga erkänna att det på många platser inte alls är självklart vem Rikard Norling ska välja.

Och precis så vill MFF-tränaren ha det, och så ska det också vara i ett lag som satsar mot toppen i modern fotboll. En bred trupp ska utnyttjas, ibland är det som är bra mot Djurgården borta inte alls lika lämpligt mot Syrianska hemma.

Här är de viktigaste valen Rikard Norling har i laguttagningen mot Syrianska?

Ulrich Vinzents eller Miiko Albornoz?

Ulrich är mer van på högersidan och än så länge mer stabil i defensiven. Miiko har egenskaper som gör honom till ett mer offensivt hot, inte minst i samarbetet med de övriga spelarna, vilket bör vara viktigt mot Syrianska. Veckans träningar antydde Albornoz, och när 20-mannatrppen togs ut var Vinzents inte ens med. Lätt skadad efter Djurgården, men det hade blivit Miiko ändå.

Ivo Pekalski från start?

I full form är Pekalski unik i allsvenskan. Han känner sig redo, Norling säger att han vet det och jag tror att startelvecomebacken kommer nu. I så fall blir det spel med Simon Thern. Baserat på läget just idag. På lång sikt kan det lika gärna bli med Wilton Figueiredo eller med en Erik Friberg som hunnit vänja sig vid nyblivna pappa-rollen bredvid planen.

Tillbaka till 4-4-2 med Daniel Larsson eller köra på varianten med en slags 4-4-1-1-version av 4-4-2 med Wilton?

Ska man ändra det som fungerade så bra mot Djurgården? Inte alls självklart, men jag tror det. Mot Syrianska hemma, där MFF på ett bastant vis ska föra spelet och skapa många chanser borde två renodlade forwards göra bäst nytta.

Innebär det att Daniel Larsson startar?

Troligen, men det innebär också att Wilton är tillbaka på bänken. Om man inte väljer att starta med Pekalski/Figueiredo på mitten. Och Alex Nilsson har varit rejält het de senaste veckorna. Alex är också ett alternativ

Förr eller senare kommer dessutom MFF att på nytt testa Filip Helander eller Jasmin Sudic bredvid Pontus Jansson. Det här kan vara rätt match. Eller så väntar man till efter EM.

Ingen anledning att ändra

Efter bara 0-0 i premiären mot ett försvarsinriktat Gefle IF suckades det en hel del på Swedbank stadion.

Det diskuterades också givetvis och redan då började många prata om att MFF-tränaren Rikard Norling borde ändra i laget.

De mest frekventa förslagen:

Wilton Figueiredos finlir och crossbollar behövs på mitten. Simon Thern får vänta lite till.

Mathas Ranegie och Daniel Larsson, särskilt Daniel, kom ingenstans i försvarsgröten. Dags att testa med någon annan.

Jag tycker inte det, inte i något av fallen. Det finns ingen anledning att ändra. Dels anser jag inte att det är motiverat, dels tror jag inte att det behövs, men framförallt skulle det sända fel signaler.

MFF har haft en försäsong då man trimmat ihop ett lag som sett riktigt vasst och lovande ut.

Om man får någon slags panik, eller börjar fundera för mycket, bara för att det kommer ett tillfälligt bakslag hamnar man bara fel.

Jag tror att vi som sett många träningar och matcher vintern och våren 2012 är ganska överens om att Erik Friberg och Simon Thern var det centrala mittfältsparet som växte fram som förstavalet. Så är det fortfarande.

Det är heller inte precis någon nyhet att Daniel Larsson får svårt mot lag som backar och tätar så mycket som Gefle IF. Ytorna försvinner för honom. Mot BK Häcken blir det en helt annan match.

Felet mot Gefle var snarare att tålamodet försvann. Om Malmö FF spelat som laget gjorde de första 30 minuterna även i den andra halvleken hade Gefle inte haft en chans att stå emot.

Jag tror inte att MFF ändrar i laget mot Häcken, och i så fall gör man helt rätt.

Ska man in och tafsa är det i så fall i försvaret det ska göras. Det kan låta helt ologiskt eftersom det var den lagdelen som fungerade perfekt i premiären. Gefles normalt så vassa omställningsspel kom helt bort.

Men när ytorna blir så mycket större i offensiven kan det finnas en poäng i att byta ut Ulrich Vinzents mot Miiko Albornoz. Det skulle dessutom vara en förändring som är betydligt mer i takt med försäsongen. Då har ju Miiko spelat betydligt mer än gammeldansken. Ulrich Vinzents har många kvaliteter och är svårslagen defensivt, men vill man ha en ytterback som kommer med upp och slår den sista passningen eller till och med gör mål är Miiko Albornoz att föredra.

Det snackades mycket om att matchbilden mot Gefle ändrats om domaren bättre uppmärksammat straffsituationen. Men samma sak gäller Vinzents härliga skottläge i den andra halvleken. Då borde han satt dit 1-0.

Valet Vinzents/Albornoz är dock mest kosmetika och inget som avgör. Jag tror det blir Ulrich.

………

 

Kul för resten att BK Häcken vågar vara kaxiga, hetsa lite och prata om Malmö FF som sitt farmarlag. Synd bara att man inte tänkte färdigt. Det är väl laget som tappar sina bästa spelare till ett annat som är farmarlaget, eller?

Tänkte man med ——?

…..

Fasta situationer fortsätter jag gärna att tjata om.

Titta på Åtvidabergs FF. Malmö FF, och många andra lag, har mycket att lära sig av Åtvid i den biten.

 

 

Ligga lågt? Sorry, men: nä

Efter Mjällbymatchen smög en sedvanligt positiv Rikard Norling omkring utanför omklädningsrummet med glimten i ögat.

– Vänta nu lite grann innan ni hissar oss som topplag, sa han

Sorry Rikard, men: nä!

Malmö FF är, om inte allt plötsligt slår fel, ett givet topplag 2012. Initiativet med en omstrukturerad och moderniserad tränararganisation börjar redan ge resultat och nyförvärven är på väg att falla på plats exakt där de ska vara – som tongivande och viktiga kuggar i lagbygget.

De som såg Erik Friberg och Simon Thern på Floridalägret öste beröm över de två nya mittfältarna. Efter att själv ha sett Friberg på Asarums IP är det bara att instämma. Han var hur bra som helst.

På fredag mot Odense på Malmö IP lär Simon Thern vara med i leken igen efter sin förkylning. Förhoppningsvis visar han också direkt att Floridaresenärerna hade rätt. Men lika avgörande tror jag blir att nyförvärven som kom redan ifjor tar ett kliv till. En spelare som Miiko Albornoz, som många 2011 ifrågasatte värvningen av, har i match och träning inlett 2012 på ett vis som antyder att det kan bli en succé med fördröjd utlösning…

Egentligen finns det knappt en enda lagdel där det återstår några frågetecken. Det kan vara tunt med två målvakter, varav den ene (Dahlin) tvekar om att förlänga ett kontrakt som snart går ut och den andre (Olsen) är ung och orutinerad. Men den knuten löser MFF snart när Viktor Noring plockas in i truppen.

Många tycker att det behövs en mittback till. Det anser inte jag. Pontus Jansson är given om han klarar att hålla fokus och upprepa eller överträffa fjoråret. Att sedan inte någon av Markus Halsti, Jasmin Sudic och Filip Helander skulle klara att fylla ut den andra positionen tycker jag verkar väldigt osannolikt. En kan misslyckas, möjligen två, men definitivt inte alla tre. Och då finns altmeister Daniel Andersson som backup.

Det centrala mittfältet är MFF:s vassaste lagdel. Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo har visat vad de kan, Amin Nazari utvecklas snabbt och hade redan varit startspelare i hälften av de övriga allsvenska lagen. Lägg till Erik Friberg och Simon Thern och det faktum att det troligen just nu är den duon som står först i kön och det ser väldigt starkt ut.

Mathias Ranegie och Daniel Larsson är två starka forwards, som med ytterligare vässning av nye anfallstränaren Jörgen Pettersson och ett bättre samspel med lagets övriga spelare kan lyfta sig ett snäpp till. Backup finns dessutom i Alex Nilsson, Dardan Rexhepi och Dino Islamovic. Om Dino säger ja till lärlingsplatsen. Jag begriper faktiskt inte att en 18-åring från de egna leden överhuvudtaget tvekar.

Återstår kanterna, där problemen finns. Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz håller hög allsvensk klass. Durmaz ser i år att mogna som spelare och ta klivet Hamad gjorde ifjor. Men bakom är det tunt. Samma sak gäller backupen för Ulrich Vinzents. Att Cian Hughtons chans att få kontrakt smälte bort i takt med snön vid sidlinjerna var ett dåligt besked. Att Miiko Albornoz kan byta kant var ett bra.

Dejan Garaca blev idag klar för Syrianska. MFF och Södertäljeklubben är färdigförhandlade om utbildningsbidraget och han har skrivit på för tre år. Kul att det löste sig för honom. Men det var rätt av MFF att släppa honom.

Ett val som luktar mellanmjölk

Beslutet om vem som ska vara lagkapten i Malmö FF 2012 blev odramatiskt.

Daniel Andersson fortsätter att vara det, när han spelar, och Ulrich Vinzents är det när Daniel inte är med.

Del 1 är självklart. Daniel är ledaren och jag står fast vid att han kommer att spela mycket mer än många tror.

Del 2 är inte fel. Men det är heller inte perfekt.

Ulrich Vinzents gör sin sista säsong och har spelat massvis med matcher i MFF. Han är gammeldansken, han är alltid ordinarie när han är frisk och skadefri (och när är han inte det?) och han gör sin sista säsong i MFF. Att avsluta den med att lyfta SM-bucklan skulle vara ett vackert scenario.

Men jag kan ändå inte frigöra mig från känslan av att det är lite mellanmjölk över lösningen.

Det kunde varit värre, lättmjölk. Men det är ändå som att dricka mellanmjölk i väntan på riktig mjölk (Pontus Jansson).

Förr eller senare sticker Pontus till utlandsproffslivet. Helst ska han vara kapten i MFF ett bra tag innan dess och jag tror att han klarat av den rollen redan i år, både på och utanför planen.

Jag tycker nämligen att Ulrich Vinzents har det mesta som krävs för att vara en bra kapten. Utom en sak.

När det behövs ska kaptenen ryta till på planen, både mot de egna spelarna och om det behövs mot domaren och hans assistenter. Det är ju delvis därför man har bindeln, för att få skälla lite extra. Puscha på och våga vara obekväm ibland, när det behövs. I min värld är Ulrich lite grann för snäll!!!

Han får mer än gärna visa att jag har fel. Och då ska jag erkänna det också.

Första gången jag ser honom så där lite grann lagom argsint tala om för en domare att det där var väl inte så lyckat kommer jag därför att sitta på läktaren och nicka uppskattande…

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×