Glöm inte bort general Prahl

Har tillbringat eftermiddagen med att skriva om Tom Prahls beslut att lämna uppdraget i Trelleborgs FF.

Att general Prahl hoppar av för att laget åkte ur allsvenskan är bara halva sanningen, om ens det. Lika viktigt är att han, som han uttrycker det, nått åldern då man börjar fundera på vad man ska göra resten av livet. Och då handlar det om andra saker än fotboll.

Om det nu blir så att Prahl helt och hållet lämnar fotbollen tror och hoppas jag att alla MFF-supportrar alltid kommer att minnas honom som tränaren som förde laget till SM-guldet 2004. Jag tvekar heller inte att ranka honom högre än Roland Nilsson. Bland annat för att det var en viss skillnad mellan sätten de två tränarna lämnade Malmö FF.

Med tiden har Tom Prahl dessutom utvecklats till en verklig profil utanför planen. När han säger att han inte är så medial och därför knappast kommer att få en förfrågan om att bli expertkommentator i någon tv-kanal tror jag att han har helt fel.

Titta på Lasse Lagerbäck, som gör sig riktigt bra i Viasat.

Själv skulle jag tycka att det vore hur kul som helst att se och höra Tom Prahl med glimten i ögat mästra sina yngre kollegor. Rädd för att ha åsikter har han aldrig varit och hans bakgrund som lärare är inte svår att ana. Och då den gamla sortens lärare som inte tvekar att tala om för eleverna att de ibland kan ha fel.

Efter att ha slutat som domare sa Martin Ingvarsson nyligen att han inte gillade Tom Prahl. Det han framförallt hade emot honom var att Prahl ibland mästrade och nonchalerade fjärdedomaren.

Bortsett från att det är ett utslag från den vanliga prinsessan på ärten-attityden hos den svenska domarkåren finna det ett par saker att säga om det uttalandet:

Jag kan mycket väl förstå att Tom tycker att fjärdedomaren mest är i vägen. Han har ju rätt.

Och varför skulle inte Tom efter 40 år som tränare ha rätten att tycka att han kanske vet lite mer om fotboll än en domare som tycker att det är viktigare att han inte ska stå 20 centimeter utanför det tekniska området än att höra på vad han har satt säga?

Att general Prahl sedan – enligt uppgift från en av Ingvarssons domarkollegor – ibland medvetet ställer sig lite utanför området bara för att jäklas lite grann och se vad som händer tycker jag faktiskt bara är – kul.

Vi får se om det trots allt blir en fortsättning någonstans som tränare för Tom Prahl. Annars är det bara att tacka för åren han gett fotbollen.

För egen del minns jag dessutom honom mer än gärna för alla åren han tränade det andra laget i mitt hjärta, Kirseberg IF. När det laget var bra – och fanns.

 

 

Taskig statistik för MFF

Dags för Malmö FF att visa att man kan slå Halmstads BK.

Normalt sett borde det inte vara svårt.

Malmö FF är regerande mästare och gjorde en kanonsäsong ifjor. HBK var inte ens i närheten.

MFF imponerade i premiären. HBK gjorde det inte.

MFF har betydligt bättre spelarmaterial än Halmstad.

Så långt allt väl. Men jag börjar reta mig lite på allt snack om att det ska bli en enkel match. Ja ni läste väl själva en del av kommentarerna efter MFF:s överkörning av Trelleborgs FF. Nu får väl HBK akta sig för tvåsiffrigt skrevs det bland annat.

Själv försökte jag undvika den slutsatsen. Inte för att det är Pep Clotet Ruiz som tränar Halmstad. Det tror jag inte har någon avgörande betydelse.

Felet är i stället att Malmö FF brukar ha svårt mot Halmstad.

Det är fem år sedan MFF senast besegrade Halmstad på hemmaplan i allsvenskan (1-0, 2006). Ifjor blev det 1-1, 2009 0-0. 2008 vann HBK med 3-0 och 2007 vann HBK med 2-1.

Det är på Örjans vall Malmö FF brukar ha lätt. Där han man vunnit fyra år i rad.

Ibland är det lustigt att resonera lite kring hur man får för sig saker. De senaste fyra gångerna MFF och HBK mötts i allsvenskan i Malmö har MFF alltså tagit ynka två poäng. Mot Trelleborgs FF, som alla säger att MFF har så svårt för, har man på samma antal matcher tagit sex poäng och aldrig förlorat (2-0, 1-1. 1-1 och 0-0).

Malmö FF har brutit trenden mot Trelleborgs FF och har numera inte alls unikt svårt för lillebror, men ryktet hänger kvar. Samtidigt har MFF alltså skapat sig ett problem hemma mot Halmstads BK – i stort sett utan att någon märkt det.

Alltså:

Upp till bevis.

Hur det går?

3-0 till MFF.

Roligast på söndagsförmiddagens träning:

Rolle Nilssons kommentar att Ivo Pekalski fortfarande inte springer rent.

Samtidigt uteslöt han inte att Pekalski snart kan lämna rehabrummet och till och med komma ifråga för matchen mot Djurgården borta på fredag.

Konkurrensen vässas på mitten. Nu ska ju Amin Nazari dessutom få A-lagskontrakt på riktigt. Märkligt att det inte var han som fick hoppa in alldeles mot slutet av premiären mot Trelleborgs FF. Att sätta in Miljan Mutavdzic i 90 minuten i en redan avgjord match kändes inte så hett. Allsvensk debut för Nazari hade gett ett lyft – även om det bara varit i ett par minuter.

Märkligt för resten att redan ha sett en allsvensk match på Swedbank stadion och sedan gå till hemmapremiären.

Men nu är det MFF:s match, med riktig hemmakänsla, flaggdag och mer publik.

Och med egna bollar sa Rolle Nilsson. Han kunde lagt till och med vattnad plan.

Tom Prahl tog nämligen chansen senast att säga nej till bevattning. Allt sånt är det hemmalaget – och formellt sett var det ju TFF som hade hemmamatch – som avgör.

Upptäckte att Mats Olsson i sin Expressen-krönika nämnde att jag tog upp det med Prahl efter matchen, och att han då sa att det ju ändå hade regnat.

Själv glömde jag givetvis bort att skriva om det. Men bättre sent än aldrig och det bevisar bara att general Prahl har minst en rävfarm bakom varje öra.

I veckan avgörs det för resten om Vångavallen godkänns till Trelleborgs FF:s match den 17 april mot IFK Norrköping. Annars blir det spel på Swedbank igen.

Numera är det väl bara Mjällby som litar på att man kan fixa en plan i Trelleborg.

Mjällby? Jo, blekingarna har valt Vångavallen som sin reservarena nummer ett. Hur tänkte man då?

Allsvenskan är värd grönt gräs

Äntligen kör allsvenskan igång.
Till slut blev det dessutom med en gräsmatch för Trelleborgs FF och Malmö FF.
Som fjun på en flint beskrev Per Ågren Vångavallens så kallade gräsplan när jag pratade med honom på lördagens träning. Han bör ju veta eftersom han var med på besiktningen.
Själv kan jag inte låta bli att undra hur man kan misslyckas så mycket med en plan.
Om vi tar alla gräsmattorna i Trelleborgs kommun och jämför tror jag inte att det någonstans går att hitta någon som är sämre än Vångavallen, och då är det ändå den man jobbat mest med.

Nu blev det en flytt – och gratis tändmedel till TFF. Tom Prahl är en rutinerad general med två rävfarmar bakom varje öra. Han började redan långt före beslutet att mässa in mantrat att allt talade för att förbundet skulle godkänna hemmaplanen och att all planering i laget – om än inte på kansliet – utgick från det.
Sedan kom beslutet, och då ska givetvis alla i laget veta hur illa behandlade Trelleborgs FF blev. Förbundets beslut att inte avstänga Jeffrey Aubynn plussade på.
TFF-spelarna ska inte bara ha den vanliga derbytändningen med sig till Swedbankgräset. Man ska vara förbannade också.
Jag gillar Prahls sätt att ta till vara på möjligheterna. Om TFF trivs med martyrrollen ska man givetvis få ta på sig törnekronorna.
Men det innebär inte att man har rätt.
Beslutet att ge Jeffrey Aubynn, och Elfsborgs Andreas Klarström, en avstängning som var avtjänad precis innan de allsvenska premiärmatcherna är inkonsekvent.
Och det är skitkul när Tom Prahl säger att han lyssnade på Kenneth Tallingers försök att förklara beslutet i tio minuter – utan att begripa något av det han sa. Fast när det gäller gräset har man bara sig själva att skylla.
Det kan aldrig vara MFF:s fel att TFF har en kass plan! Det kan knappast vara förbundets fel heller.
Ifjor spelades det allsvensk fotboll på minst lika dåliga planer. TFF kan ha en poäng i att man därför inte kunde förvänta sig att förbundet plötsligt skulle ta i med hårdhandskarna. Men det är ju inte fel att man gör det.

Om man någon gång ska få stopp på den dåliga planskötseln, och kommunernas nonchalans, finns det bara en bot som biter; att sätta ner foten och statuera exempel.
Nu blev det TFF som fick lida. Om vi varit en större klubb hade vi sluppit kommer det som en betingad reflex. Men om det finns en kommun som förjänar att drabbas är det väl just Trelleborg. Det vet väl Trelleborgs FF bättre än någon annan?
Palmernas stad kan inte sköta en gräsmatta.
Och var det inte där man en gång ifrågasatte om man verkligen skulle installera elljus på Vångavallen eftersom det störde båtarna i hamnen?

Det är faktiskt inte TFF:s fel heller. Om man kaxar till sig lite och vågar ställa krav. Både på sig själva och på Trelleborgs kommun.

TFF-spöket är dött och begravt

Skriv nu inte surt på bloggen sa en MFF:are som vi håller anonym, men vi kan kalla honom Peter Åhlander, efter 3-0 på Vångavallen.

Ingen risk.

Jag är bara kinkig efter förluster.

Och det här var inte bara en seger. Utan ett styrkebesked.

Gulddoften börjar kännas i näsborrarna. Det här kan MFF knappast missa.
Lika bra att redan nu bestämma vem som ska fä äran att sjunga på Stortorget. Förra gången, 2004, var det ju Olof Persson som satte extra fart på hyllningarna efter SM-guldet.

Segern på Vångavallen var tung som bly.

När jag åkte iväg till Trelleborg var jag nämligen övertygad om att Trelleborgs FF borta var den tuffaste av alla matcherna som återstod.
Nu är den avklarad och vinsten kom dessutom dagen efter HIF:s förlust mot Gais. Därmed är avståndet tre poäng och tack vare de tre målen egentligen ytterligare en eftersom Malmö FF:s målskillnad nu är tio mål bättre än HIF:s.

Tre poäng går givetvis att ta in på fyra omgångar. Tio mål gör det inte. Det är båda topplagen alldeles för stabila för. Därför är det i praktiken fyra poäng Helsingborgs IF ska ta in. Vi som sett Malmö FF hela säsongen vet att det finns inget – absolut inget – som tyder på att det ska lyckas.

Sista omgångens hemmamatch mot Mjällby är i praktiken utsåld. Jag tror inte att de som bokat biljetter har något emot att spänningen försvinner och matchen blir en enda lång hyllning till laget som redan säkrat de gyllene medaljerna.

TFF-tränaren Tom Prahl var, som vanligt, iskall i analysen efter matchen. Medan många av spelarna och flera av hemmalagssupportrana på läktaren pratade om små marginaler konstaterade general Prahl att hans lag knappt skapat några målchanser, och då är det svårt att vinna.

Tabellen säger att Malmö FF är det klart bättre laget, prestationen under säsongen säger att MFF är det spelmässigt överlägset bättre laget och numera har man även den interna statistiken på sin sida. 2008 slutade båda matcherna oavgjort 1-1 och 0-0, 2009 blev det 1-1 i Malmö och 2-0-seger för MFF i Trelleborg. I år vann MFF först med 2-0 på Swedbank stadion och nu alltså med 3-0 på Vångavallen.

Spöket som Trelleborgs FF länge var för Malmö FF är nu inte bara dödat utan begravt minst 20 meter under den bördiga sydskånska jorden.

Jag tror inte att det är en slump att svängningen över i MFF:s favör har skett parallellt med att Malmö FF har utvecklat och moderniserat sitt sätt att spela. I söndagens match fick man bara stundtals igång sitt kvicka och snygga passningsspel, men det räckte ändå tack vare att MFF under hösten även blivit bättre på att ta fajten.

Att TFF försökte jäklas genom att blocka uppspelen och tvinga Johan Dahlin att skjuta upp bollen fördröjde bara det oundvikliga avgörandet.

Lite pinsamt måste det också ha varit för hemmapubliken att höra och se de tillresta MFF-supportrarna fullständigt ta över och dominera hela Vångavallen och visa att det går att få liv även i den arenan. Men en snygg publiksiffra (9 049) och en rejäl snitthöjare såg man i alla fall till att fixa…

Varsågod.

Kul också att Jiloan Hamad fick visa hur bra han kan vara. Bästa matchen hittills för honom i MFF!

Ett mål, upphovet till straffen och assisten till Gisches 3-0 var ett starkt facit. Men det var inte bara det han gjorde.

Gische var också riktigt duktig på den andra kanten. Att flytta över Hamad på andra kanten när det blev omöjligt att hålla Gische utanför laget var ett riktigt bra drag av Rolle Nilsson. Just nu känns det som om alla förändringar MFF gör funkar. Guldflyt kallas det.

Respekt men ingen rädsla

Det finns åtskilliga skäl att ha respekt för Trelleborgs FF.

Man ska ha det för:

Lagets kvalitet. En seg och svår vår fick de vanliga olyckskorparna att kraxa. Efter det superlånga VM-uppehållet har dock TFF bara förlorat tre matcher och varit ett av allsvenskans stora formlag. På hela säsongen har det dessutom enbart blivit två förluster hemma på Vångavallen.

För Tom Prahl. Tre SM-guld, rutin, kunskap och en hel rävfarm bakom öronen. General Prahl är helt enkelt en av de stora tränarna i Sverige.

För situationen i sig. Lillebror mot storebror och en tradition som gett Malmö FF – och lagets många supportrar – en känsla av att det här mest är en match som är till besvär. Medan TFF och folket kring klubben älskar situationen.

Med allt detta sagt är det ändå väsentligt att slå fast att Malmö FF bör, kan och ska vinna söndagens match i Trelleborg.

Jag tror att MFF gör det också, är faktiskt ganska övertygad om att det blir tre pinnar i jakten på guldet.

TFF har en bra statistik mot MFF, men minns att många av matcherna spelats när de varit en i mängden för Malmö FF. Den här gången borde det himmelsblå laget brinna ännu mer än lillebror i kampen om segern. Glöm heller inte bort att Malmö FF de senaste säsongerna skaffat sig ett bra facit mot Trelleborgs FF. Sedan Tom Prahl återvände till TFF som tränare har han faktiskt aldrig varit med om att besegra MFF. Spöket är bortskrämt.

Men det som framförallt talar för Malmö FF är att det är ett bättre lag än Trelleborgs FF. För dem som har problem med att begripa det räcker det med en titt i tabellen. Om det blir hemmaseger på Vångavallen är MFF fortfarande bättre än TFF, det är faktiskt så att om MFF förlorar alla de fem matcher som återstår i allsvenskan och TFF vinner alla sina fem är MFF fortfarande ett bättre lag.
Med åtta poängs marginal!

Steg för steg har Malmö FF tack vare att man slog in på linjen att skaffa sig ett tekniskt drivet spel med högt bolltempo och stor passningsskicklighet blivit allt vassare på att dominera och avgöra matcherna. Numera har man nått så långt att om man bara får det egna spelet att stämma kvittar det i stort sett vad de övriga lagen i allsvenskan – med ett möjligt undantag av HIF – gör.

MFF är bekvämt med att ha mycket boll och ta sig genom låga försvar, MFF är även bra på att vinna tillbaka bollen när man förlorat den och snabbt vända spelet och anfalla med mycket folk.

TFF är bra, men inte så bra att man ska kunna stoppa MFF i 90 minuter. Glöm heller inte att Trelleborgslaget får klara sig utan två viktiga spelare.
Dels den störste kämpen Dennis Melander, dels Ibrahim Koroma som varit lagets bäste spelare under hösten och är en stor del av förklaringen till att det gått så mycket bättre än i våras.

Tack GAIS!

Titta på förra inlägget. Hade Hulda rätt, eller hade Hulda rätt?

Vilket lag håller för resten Jonas Brorsson på i MFF-matchen mot TFF? Numera har ju TFF-legendaren sina söner i MFF-ungdomsleden.

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×