Avtackning med timing?

Jag ger mig. Det är extra kul med derbyn.

Samtidigt står jag fast vid att de som följer Malmö FF – eller vilket annat lag som helst, HIF till exempel – måste ha hål i huvudet om man inte tycker att det är viktigare att säkra en titel i en match mot vilket annat lag som helst.

Eller avancera i Champions league-kvalet.
Fast det är å andra sidan bara ett svenskt lag som har den möjligheten.

Annars är det svårt att inte ryckas med i stämningen inför derbyt.
Smittas av spelarnas entusiasm och tändning i snacket efter träningen och sedan se kön till de sista minuten-biljetter Svenska spel släppte på måndagen ringla sig lång som en serpentin utanför Swedbank stadion. Plus drömma lite om vad som väntar i form av fullt hus, stämning, tifo och annat kul på tisdagskvällen.

Men att gå från det till att tycka att derbysegrar är mycket mer värda än andra trepoängare är ett alldeles för stort steg. Sådant kan lag utan de stora ambitionerna syssla med.

För att ta ett exempel. Om MFF slutar femma i tabellen men vinner båda matcherna mot HIF med 3-0 är det ändå en skitsäsong.

Därför är det extra roligt att det här derbyt, precis som de två ifjor, faktiskt avgör väldigt mycket i toppstriden. Det är seriens etta och tvåa som möts i den tionde omgången.

Malmö FF tog in ett stort försprång på Helsingborg förra året. Och kan göra det igen. Men det är onödigt att sätta sig i samma situation i år.

Lite orolig å MFF:s vägnar är jag dock. När Wilton Figueiredo avbröt träningen var det ett ytterst dåligt besked. Jag tycker att MFF visat att man klarar sig utan Ivo Pekalski. Lika mycket tycker jag att man visat att man klarar sig utan Wilton Figueiredo. Men det man absolut inte visat är att man klarar sig utan både Wilton och Ivo.

Därför tror jag också att det ska väldigt mycket till för att Roland Nilsson ska ställa över Wilton. På söndag möter MFF Halmstads BK i cupen. Annars väntar ett långt uppehåll i allsvenskan fram till den 12 juni när MFF möter AIK på bortaplan.

Samma uppehåll som ger Wilton möjligheten att läka ljumskarna blir en perfekt öppning för Malmö FF att genomföra det tränarbyte man redan borde ha klarat av. Staketgänget Kommando Kellerman med Sven Liljegren i spetsen passade efter måndagsträningen på att tacka av Roland Nilsson. Om det var perfekt timing återstår att se. Rolle tog åtminstone emot presenten, vilket ni kan se på Emilia Olofssons bild.

Per Ågren och de övriga som jobbar med att lösa tränarfrågan är väldigt bra på att inte läcka ut någon information. Inte ens Anders Palmér, som står beredd att ta över om man inte hittar någon snabb lösning, har en aning. Och har inte han det har varken du, jag eller någon utanför den allra innersta kretsen i Malmö FF en susning.

Fältet är fritt för spekulationer. Här är en. Frågan är om inte Malmö FF medvetet läckte ut Stuart Baxters namn för att testa av reaktionen? Är det här en typ av tränare som passar? Svaret blev nej.

Näst roligast på träningen:

När Ulrich Vinzents räddade en boll från att gå över linjen och tacklade samtidigt omkull tre gula plastfigurer. När de flesta höll andan och undrade om han hade skadat sig hördes en röst från läktaren.

– Så ska man behandla di gule.

Strax efter kom Anders Palmér bort och sa ungefär samma sak. Han har gått i den gamla skolan.

Allra roligast (och det här snor jag rakt av från en mycket kunnig kollega, som snappat upp den av allt att döma helt sanna historien):

Varje dag de senaste veckorna har  en man som är ute och rastar sin hund passerat lokalen där MFF-ledningen sitter ute på Swedbank stadion. Han har då troget gått fram till fönstret och gjort den klassiska snurren med fingrarna utanför ena örat. Ni är inte riktigt kloka – typ.

Det reser ett par frågor.

Är han missnöjd med att det inte händer något i tränarfrågan, och kommer han i så fall att sluta när det löser sig? Eller är han IFK Malmö-supporter? Och vad tycker hunden?

Mästarspelet är intakt

För något år sedan gjorde MFF-supportrarna ett evenemang där man cyklade till bortamatchen mot Trelleborgs FF. I går gjorde jag samma sak. Fast särskilt ansträngande var det inte. Det tog fem minuter! Annars var allt som vanligt.
MFF:s mästarspel var sig likt från förra säsongen. Agon Mehmeti påstod bestämt att laget till och med blivit bättre, och efter att ha sett den första halvtimmen är det mycket svårt att säga emot honom. Sedan blev allt för många alldeles för bekväma, men när det som bäst behövdes tryckte man gasen i botten igen.

4-2, den säkra segern, det snabba, tekniska och fyndiga spelet gav i alla fall alla dem som trott att Roland Nilssons förestående flytt till FC Köpenhamn skulle störa laget svar på tal.
MFF klarar att hålla fokus.
MFF är fortfarande ett mycket bra lag.
Och framförallt:
Om fokus någonstans varit fel är det snarast att allt för mycket ljus har fallit på tränarfrågan.
Ja, ni vet.
Först var Roland Nilsson kass, sedan blev han ett geni. Och ska man tro allt som sas hade han först hjälp av tidernas sämste assistent och sedan av allsvenskans genom tiderna mest betydelsefulle andretränare.
Sanningen har väl snarare hela tiden varit att Roland Nilsson steg för steg utvecklats till en mycket bra tränare som hade stor del i guldet, men att huvudförklaringen till att det 16:e SM-guldet kunde skrivas in i MFF-historiken är att man förfogar över en riktigt bra spelartrupp. Och de är kvar. Nästan allihop.
Lägg till att åtskilliga av de unga spelarna som slog igenom redan ifjor har utvecklats ytterligare och kommer att bli ännu bättre.

Hittills har inte snacket om tränarbyte rubbat MFF en tum. Jag tror heller inte att bytet – när det väl görs – kommer att förändra särskilt mycket.
Roland Nilssons jobb i klubben är i stort sett färdigt. Spelartruppen har en klass, ett lugn, en trivsel och ett självförtroende som gör att laget lär fortsätta att vara oerhört svårslaget i allsvensk konkurrens.
Bakom fylls det dessutom hela tiden på. Ni har precis lärt er namnet Amin Nazari. Snart får ni göra det samma med lirare som Filip Helander, Alexander Blomqvist, Tobias Lewicki och många fler.

Nu gäller det ”bara” att hitta en tränare som inte förstör, en klåfingrig typ som ändrar för att sätta en ny prägel som inte behövs. Jonas Thern hade varit perfekt. Synd att timingen inte var det. Förr eller senare kommer han att bli allsvensk tränare igen. Det blev inte i Malmö FF – den här gången.
Vågar man ge sig ut på de stora jaktmarkerna kan lösningen finnas i Real Madrid. Där sitter José Morais som en av fem hjälptränare till stormogulen och kompisen José Mourinho. Morais bakgrund i Sverige, inte minst i Malmö, gör honom till ett  intressant val. Jag tror att han direkt kunnat gå in och utveckla laget vidare och till och med lägga till en extra dimension inför Champions League-kvalet.

Kan då verkligen MFF få loss en tränare från Real Madrid?

Lönen är säkert skyhög – även om han som sagt är en av fem assistenter.

Prestigen också.

Men assistent är en sak,  huvudansvarig en annan. Fråga Pep.

Ni som bara vill läsa fotboll kan sluta nu.

Måste nämligen till  sist sända ett tack till MFF-nestorn Sven Liljegren.

Råkade någon gång nämna för honom att jag avskydde kotlett. En fobi som hängt i från barndomen och som gjort att jag inte käkat denna rätt på minst 40 år. Många tycker att det är en läckerhet. Jag minns den mest som trådig. överstekt, torr, kräkreflexframkallande och hemsk.

Jag kan få dig att äta den påstod Sven.

I torsdags – som uppladdning inför allsvenskan – var det dags.

Sven bjöd hem mig, med Håkan Malmström och Larsson Anders som ”vittnen”.

Såsen var underbar, rödkålen fantastisk och kotletten – okej.

Att jag faktiskt kunde äta den med en viss behållning bevisade att Sven är en mästerkock.

Äntligen en bra MFF-bok

De senaste åren har det duggat tätt med MFF-böcker.

Vissa har varit bra, som Ranelid och Mens ”Fotbollbollens höga visa” och vissa har varit direkt usla, som den officiella jubileumsboken av Rikard Smitt.

Men den bästa kom alldeles i slutet av jubileumsåret.

” … och vi var med” av Carlo Nilsson, Sven Liljegren och Skånskan-kände fotografen Claes Hall ser på ytan ut att vara en ganska opretentiös och snabbläst bok med ett strikt supporterperspektiv.

Så är det inte.

Låt det vara sagt direkt.

Sven Liljegren tillför mycket med sina korta inpass och intervjuer och utan Claes Halls foton hade boken förlorat en dimension. Men det är Carlo Nilsson som dragit det tunga lasset och är den stora stjärnan.

Läser man ”… och vi var med” som jag gjorde i ett svep, först på kvällen och natten till jag inte orkade längre och sedan den sista biten till frukosten på morgonen, förs man in i en annan värld, men ändå så väldigt lik ens egen.

Carlo Nilssons värld.

För det är lika mycket hans dagbok, hans minimemoarer, som valda bitar ur MFF:s stolta historik och magsårsframkallande väg mot SM-
guldet 2010. Och allt hänger samman på ett vis som varken känns sökt eller onödigt.

Mycket sagt och skrivet om MFF håller sig inom en box som rymmer fotboll, staden Malmö och inte mycket mer.

Carlo Nilsson öser på med allt från en uppväxt i Malmös arbetarkvarter, musikerutbildning i Stockholm och en tidig flytt till Kristianstad där han fortfarande bor. Det är därifrån han följer sitt älskade Malmö FF och det ger faktiskt ett mycket bredare perspektiv som rymmer både nostalgiska återbesök i Malmö och en avundsjuka på oss som har förmånen att när som helst kunna cykla ner och få en daglig dos himmelsblått.

Medan nattmörkret tätnade utanför fönstret upptäckte jag kvickt att jag hett och intensivt kunde engagera mig inte bara i förväntade saker som porträtt av Kjell Rosén och den in i det sista sammanflätade blåröda tråden i guldstriden utan även regementsmusik, gamla mjölkaffärer, Europa-cupkvällar framför text-tv:n och små nätta nickar mot Bosse Larssons uppväxthus när bussen från Kristianstad rullade in mot Malmö alldeles i slutet på motorvägen. 

Visserligen finns det ganska många regements- och jazzmusiker i min egen släkt och nickar mot det där oansenliga huset på Rosendalsvägen gör jag själv också ibland, det ska jag villigt erkänna, men jag tror inte det var därför mina mungipor pekade allt mer uppåt under läsningen.

Snarare berodde det på att bokens bredd. Det är inte varje dag – eller natt – man får massvis med intressanta reflektioner om Malmö FF – och där ska man givetvis även tacka Claes Hall och Sven Liljegren – samtidigt som man får komma nära en person som har så mycket att berätta som Carlo Nilsson.

Dags för en ny lista.

Den här gången över 2010 års bästa filmer:

1) Oil City Confidential

Lysande musikdokumentär över Dr Feelgoods karriär. Julian Temple har gjort det igen.

2) Toy Story 3

Jo jag vet. Jag borde kanske leka cineast. Men va fan…

3) Damned United

Kom väl egentligen 2009. Men jag såg den 2010.

Snart kommer det en blå bok

Två supportrar med gedigen erfarenhet och massor med minnen.

En skicklig fotograf.

Ett litet förlag med idrottsintresserade ägare som trots detta aldrig förr gett ut en idrottsbok.

Lägg ihop allt detta och ni får den senaste boken om MFF.

Sven Liljegren och Carlo Nilsson har skrivit, Claes Hall har plåtat och Isaberg förlag ger ut. Än så länge finns böckerna inte i färdigtryckt form, men på torsdagen hade man bjudit in pressen till en liten förhandsvisning i MFF:s pressrum.

Smakprovet lovade gott.

Det ska bli riktigt kul och intressant att läsa boken. Måndagen den 6 december är det släppefest i MFF-shopen.

Förläggaren – och MFF-supportern – Jan Månsson i Hestra kom med idén och tog kontakt med Sven Liljegren.

Som nobbade.

– Fast jag har aldrig tagit ett nej som svar, konstaterade Jan Månsson och fortsatte tjata.

Sven veknade, men ställde kravet att Carlo Nilsson också skulle vara med i båten, och i den färdiga produkten är den han som skrivit mest. Skånskan-fotografen Claes Hall kom också in  i bilden och under säsongen har man gemensamt jobbat fram en produkt som ska vara både historisk och aktuell.

Om det blev guld skulle man ge ut den så fort som möjligt efter firandet. Om det inte blev guld skulle man vänta till strax före allsvenska säsongsstarten 2011. Gissa om Carlo, Sven, Claes och Jan tyckte att det var bra att det blev bråttom.

Alla betonade för övrigt att det inte är en matchreferatbok. Det är istället en bok om lidelse, lidande, kärlek och lycka, samt allt annat som är en supporters liv.

Som när Carlo Nilsson efter det senaste guldet kom hem till Kristianstad och frugan mötte i MFF-tröja.

– Hon är medlem i IFK Malmö så det trodde jag aldrig jag skulle få se…

Framgång för Liljegren och U19

Ett stort grattis till Sven Liljegren för platsen i Supporterlaget.

Och ett lika stort grattis till dem som röstade. Sven är nämligen ett mycket bra val.

Det är alltid lika kul att prata en stund med honom vid träningar och andra tillfällen när vi träffas. Därför vet du också Sven att jag verkligen menar allvar med gratulationen.

MFF har fått en bra representant i laget. En man med åsikter om både fotboll och annat, och som på ett utmärkt vis klarar att framföra dem.

Vet också att det är en hel del på gång i Supporterlagets regi, seminarier och annat. Så det är inte en satsning bara för syns skull.

En uppgift lär dock Sven Liljegren gå bet på. Hans matlagningsförmåga är välkänd och när vi någon gång för länge sedan – så länge sedan att han säkert glömt det – pratade mat råkade jag nämna att jag äter det mesta utom fläskkotlett, som jag hatar. Då lovade han att den bristen gick att bota.

Men det tror jag inte. Aversionen sitter nämligen snarare i huvet än i smaklökarna.

MFF är i semifinal i U19-SM.

Ringde precis till tränaren Patrick Winqvist uppe i Stockholm.

MFF slog Brommapojkarna med 2-1 efter 0-1 i paus. Tobias Malm kvitterade mindre än tio minuter in på den andra halvleken och Kristoffer Jeppsson kastade sig fram och gjorde avgörande 2-1 i den 90:e minuten. Båda målen kom efter anfall på vänsterkanten.

”Mudi” Asanovski fick mycket beröm och Georgios Papavramidis hade ersatt Tobias Uddenäs i målet.

Semifinalerna lottas efter helgen då de övriga tre kvartsfinalerna (IFK Norrköping-Elfsborg, Kalmar FF-Hammarby och IFK Göteborg-Djurgården) spelats. Håll en tumme för hemmalagen för det innebär att MFF får hemmamatch om man lottas mot dem.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×