Isaksson värd vänta på

Att det tar emot för Malmö FF börjar sprida sig till analyserna. Det är rätt mycket panik nu, högt tonläge och många som tar ut allt möjligt jäkelskap i förskott. Som i målvaktsfrågan.

Att 48-årige Jonnie Fedel nu är registrerad som spelare och både i teorin och praktiken är tredjemålvakt är givetvis inte så lyckat. Men dels är det rätt kul, dels är det i hög grad en ytterst tillfällig lösning. Dessutom en lösning som det ska väldigt mycket till för att den ska bli aktuell.

Om man ska leta efter problem tycker jag att det är ett betydligt större sådant att Malmö FF just nu saknar en riktig förstemålvakt.

Väg gärna den försumbara risken att Fedel tvingas stå mot den trots allt reella risken att Zlatan Azinovic klantar till det i någon av matcherna mot Zalgiris Vilnius.

Jag gillar målvakts-Zlatan. Det är en härlig person lätt att unna framgång. Men det är inte meningen att han ska vara etta i MFF och att gå från att inte spela alls i A-laget till att plötsligt spela bra och stabilt i fyra, fem eller sex matcher i rad är en helt annan sak än att prestera på topp i enstaka matcher eller inhopp.

Fler och fler börjar också koppla blixtinkallandet av Jonnie Fedel till en kritik mot att MFF inte tog chansen att värva Johan Dahlin i vintras.

Det är en lockande tanke.

Men sedan funderade jag ett varv till.

Om det var rätt eller fel att inte gå för Dahlin i vintras hänger ju faktiskt på vilken målvakt MFF till slut kommer att presentera.

Meningen med Champions League-pengarna och ambitionen med uppgraderingen är ju faktiskt att våga leta efter en målvaktslösning som är bättre än BÅDE Johan Dahlin och Robin Olsen.

Det är Andreas Isaksson.

Erik Hamrén kan kritiseras för mycket, men knappast för att han konsekvent satsat på Isaksson som förstaval i landslaget. Han är helt enkelt fortfarande Sveriges bäste målvakt.

Och då är han värd att vänta på i MFF.

Sitter han på podiet på nästa presskonferens – eller nästa igen, för jag vill ha en targetplayer också – var det rätt att säga nej till Johan Dahlin.

Sitter någon annan som är så bra att han kan ses som en uppgradering i jämförelse med målvakterna de senaste åren där var det också rätt.

Är det en nödlösning som kommer in genom dörren och möter fotoblixtarna var det fel.

Jämför gärna med mittbackarna.

Kari Arnason, Rasmus Bengtsson och Carvalho är ett snäpp upp mot Filip Helander och Erik Johansson. Olsen mot Dahlin hade varit en sidledspassning när MFF ska uppåt i planen.

Med Filip Helander skadad och definitivt borta från spel i match ett mot Zalgiris Vilnius, Erik Johansson i samma situation och Rasmus Bengtsson osäker startande – mer osäker än MFF vill ge sken av – ser det tillfälligt illa ut.

Men det går över. Och MFF ska vinna ändå.

 

Tror Rasmus Bengtsson och Franz Brorsson får spela på onsdag. Det är bra nog.

 

Alla på Stadion var värda det här

Briljant! Fullständigt knäckande förkrossande enastående fenomenalt briljant.

Idag kan väl inte ens den värsta gnällspiken ha några invändningar mot att MFF ska hyllas.

Jag ska erkänna direkt. Efter att ha sett matchen i Prag trodde jag inte ett ögonblick på att MFF skulle klara att hålla nollan.

Mitt önskeresultat för MFF var 3-1.

Men det här gick ju precis lika bra.

Borde anat något redan i pressrummet före matchen när Tom Prahl sa 2-0.

Sitter just nu och hör på presskonferensen med Sparta Prags tränare Vitezslav Lavicka.

Han berömmer MFF:s effektivitet, att de gjorde två mål i Prag blev avgörande enligt honom och atmosfären.

Det sista är stort av honom! Och rätt!

MFF-supportrarna – som i de här matcherna är HELA publiken – bar fram sitt lag.

Minnet är bra, men kort. Trycket i matcherna mot Dinamo Zagreb och Rangers FC var enormt. Men jag tror inte att jag har fel när jag säger att det här var snäppet värre och unikt.

Kampanjen fyllde Stadion, de som var på plats gjorde sitt jobb och alla har rätt att fira hur mycket och hur länge som helst.

Många var bra i MFF, men bäst av alla var Markus Rosenberg.

1-0-målet var en vass prestation där han hade hjälp av Erik Johansson och Isaac Kiese Tehlin.

2-0-målet gjorde han helt och hållet själv.

Att han hade den frisparkskicken i sig!

Fast någonstans vill jag ändå putta undan målen lite och fokusera på hans enorma arbetsinsats. Han har rutinen, förmågan att göra nytta och egenskapen att kunna avgöra på den här nivån. Markus Rosenbergs är Allsvenskans bästa värvning 2014. Nu har han skjutit MFF vidare mot Play off-spel till Champions league också.

Och oavsett hur det går i den fasen är MFF klart för Europa league.

Med åtta nya matcher i Europa.

Det ger pengar.

Om Play off blir lyckat – det lottas på fredag – väntar de riktigt stora kulorna.

Plus massor med härliga matcher.

Det är den här publiken värd.

Många spelare ska hyllas. Jag väljer fyra till.

Erik Johansson, tätade försvaret.

Emil Forsberg, fortsatt tokform.

Robin Olsen, bevisade att han håller rätt nivå.

Isaac Kiese Thelin, viktigt ”långbollsmål”, mm.

 

Thelin har kommit in i MFF på ett fullständigt lysande vis. Och snabbt!

Och på tal om att komma in. Åge Hareides tes att avbytarna är lika viktiga som de som startar fungerar.

 

Bra besked av Olsen och Concha

Bra lag får tur. Det fick Malmö FF. Dessutom fick laget både de nödvändiga poängen och beskeden inför den korta sommarvilan.

Att gå in i VM-uppehållet med sex poängs ledning är guld värt, eller kan åtminstone blir det.

Det sätter press på de övriga lagen.

Elfsborg, som trots allt lär bli det tuffaste hotet, har dessutom spelat bort sin hemmafördel.

Det har IFK Göteborg också. Om det blir förlust i måndagskvällens derby mot Häcken är Blåvitt elva poäng efter! För dem är det kört.

Men viktigast av allt och det för MFF mest glädjande var två spelares instatser.

Jag tänker – naturligtvis – på Robin Olsen och Matias Concha.

Just när pratet om att Robin Olsen nog skulle tagit ett par av målen som MFF släppt in på sistone kommit igång klev han fram. När folk börjat jämföra med Johan Dahlin gjorde Robin en klockren insats från start till mål.

Han höll verkligen nollan om man med det menar att det krävdes ett par riktigt högklassiga räddningar. Han visade även en auktoritet och en timing i luftspelet han tidigare inte riktigt varit i närheten av.

Egentligen kan jag bara hitta en enda miss av honom på hela matchen och då är jag extremt petig. Efter en rätt lätt räddning låg han på målvaktsvis kvar på marken som en strandad val för att skydda bollen. Samtidigt sprang ett par lagkamrater loss i en kontring. Hade han rest sig och dragit iväg en lång utspark hade det blivit extremt farligt. Troligen 2-0.

Matias Concha spelade rutinerat och stabilt.

Det vill säga exakt som en spelare som Matias Concha ska uppträda. Han är rutinerad, klok, bryt- och placeringssäker. Klart att han ska dra nytta av det.

När dessutom Miiko Albornoz nu dessutom är klar för VM-spel med Chile (enligt Fotbollskanalen) behövs en stark Concha.

Jag gillar också när spelare som troget suttit på bänken och utan gnäll accepterat sin roll som backup får chansen och tar den.

Vägen från att i början på säsongen i stort sett ha suttit utanför bänken och fått uppgiften att vara pappa för ungtupparna i U21-laget till att gå in och göra en defensivt riktigt vass insats i seriefinalen känns helt enkelt som något värt både att hylla och belöna.

Så det gör jag så gärna.

Glöm heller inte att Olsens luftspel och Conchas stabilitet var extra betydelsefullt just i den här matchen eftersom MFF ofta valde att låta Elfsborg komma fram på kanterna.

Insticken i mitten bedömdes – helt rätt – som ett större hot än inläggen från kanterna.

……………………………………………………

Malmö FF och hörnor är en egen historia.

Efter att ha radat upp hörna på hörna på hörna hur länge som helst utan att näta har MFF nu gjort mål på hörna två matcher i rad.

Innan de här målen hade laget undvikit att näta på en bra bit över 100 hörnor i rad i tävlingsmatcher. Nu kommer allt på samma gång.

Ett bevis på att det lönar sig att träna. För det har MFF gjort.

Efter matchen pratade jag lite kort med Markus Halsti om just det här med hörnor.

Han påpekade att han tyckte att det var roligt för Åge Hareide att hans jobb med att förbättra statistiken gett resultat, inte minst för att MFF har spelare som bör göra sig bra på hörnor.

Vilket ju Markus Halsti själv bevisade när han nickade fram Markus Rosenberg till hörnmålet.

Halsti betonade också att i normala fall är det MFF som spelar till sig många hörnor i matcherna. Idag hade Elfsborg 11-5 i den statistiken. I vanliga fall är det MFF som får 10-15 hörnor. Då gäller det att utnyttja i alla fall någon av dem.

………………………………………………………..

Innan jag slutar får jag heller inte glömma att nämna:

Kort , men starkt och klokt, inhopp av Erdal Rakip!

 

Godkänt mitt i uselheten

Det är precis sådana här matcher som gör mig kluven. Jag brukar bestämt hävda att alla matcher det blir vinst i automatiskt ger ett godkänt betyg. Men ibland känns det frestande att göra ett undantag. För spelmässigt var det ett bottennapp av Malmö FF. Troligen årets sämsta insats.

Men som sagt. Vinst med 3-1, serieledning och sju segrar och bara en förlust efter nio spelade omgångar. Dessutom har Infostrada räknat fram att det är den bästa serieinledningen ett försvarande mästarlag gjort sedan Öster 1981.

Detta sammantaget måste ju ge godkänt även i just den här matchen.

Tyckte dessutom att det var befriande skönt att Åge Hareide inte för ett ögonblick tvekade att säga att laget spelat uselt.

HBK bjöds på mycket. Helt i onödan.

När vi ändå är inne på ämnet kluvet kan vi ta upp Robin Olsens insats. Han blev fullt förtjänt matchens lirare efter åtskilliga riktigt bra räddningar och det var framförallt han som ordnade de tre poängen. Samtidigt kändes det som om han även var en tydlig del i problemet.

Alldeles för ofta löste försvaret och mittfältet – i det här fallet läs Markus Halsti – passningsspelet med att sätta tillbaka bollen till Robin Olsen.

Det kan man göra när det inte finns andra alternativ, men inte när det finns nio andra bättre passningsspelare och bollmottagare att passa till.

Nästan varje gång blev det inkast eller något annat bolltapp och när MFF behövde få igång ett tempo och ett flow för att få Halmstads BK i gungning blev det istället trögt och hackigt. Vill man vara riktigt elak går det att säga att Robin Olsen ensam vann bollinnehavet.

57-43 blev det i MFF-favör. Men utan alla besök hos Olsen skulle det säkert varit jämnt.

När det var som värst i den andra halvleken blev MFF nästan utspelat av Halmstads BK. Ett lag som är jumbo i tabellen och inte har en enda spelare som jag tycker platsar i en förstauppställning i Malmö FF. Men precis som Åge Hareide sa, ibland kommer det dåliga matcher. Det här var en sådan och kan ett lag vinna ändå brukar det sluta med en riktigt hög placering i serien.

MFF-tränaren fortsätter också att vara rak i beskeden. Matias Concha kom in mot slutet för att Miiko Albornoz snart ska iväg med Chiles VM-trupp. Blir han uttagen i den slutgiltiga truppen kommer MFF att behöva klara sig utan honom ett långt tag. Därför måste Concha matchas in.

Och att det blir just Concha är klart,

Jag frågade nämligen Hareide om man ska tolka inhoppet som att Concha i alla fall just nu definitivt tagit klivet förbi Mahmut Özen.

Svaret är ja. Eller lite mer utförligt:

– Just nu är det så. Concha startade säsongen längst ut på bänken. Nu har han ätit sig inåt och förbi Özen genom det han visat på träning, i U21 och i inhopp. Hans rutin är viktig.

En trupp ska inte vara statisk. Det är inte Åge Hareides MFF-modell 2014.

Dessutom är det rätt självklart. Concha ÄR bättre än Özen. I alla fall nu.

Men roligast att se av alla var Amin Nazari. Igen!

 

Och det ska till ett hjärta av sten för att inte smittas av Pawel Cibickis tokflippsglädje efter hans första allsvenska mål i karriären, dessutom efter ett nytt fint inhopp.

 

Briljansen avgjorde för MFF

Nollan sprack.

Men MFF har inlett med fyra segrar på fyra matcher.

Det är givetvis hur bra och viktigt som helst.

2-1 mot Örebro SK var dessutom den match av de fyra där MFF mött det tuffaste motståndet.

Två klassmål avgjorde.

Minst två klasspelare avgjorde.

ÖSK-tränaren PerOla Ljung lyfte fram just det på presskonferensen efter matchen.

– 1-0 blixtrade till av kvalitet.

– MFF har spetskvalitet på enskilda spelare som vi inte riktigt är i närheten av.

Framförallt är det två spelare som gör skillnad.

Markus Rosenberg är på väg att etablera sig på en nivå skyhögt över den vanliga i Allsvenskan. Det roligaste av allt är att Guillermo Molins redan i höstas – och ännu mer i år – visat att han också är med och leker på den nivån.

De övriga lagen i Allsvenskan kan helt enkelt inte stå emot BÅDE Gische och Mackan. Inte i 90 minuter. Det är därför Örebro SK kan göra en mycket stark förstahalvlek, stundtals vara det bästa laget i matchen och rent spelmässigt hålla jämnt mot MFF utan att få någon belöning för det.

Mitt i allt kommer blixtar av briljans från Markus Rosenberg och Guillermo Molins.

När man sedan kan lägga till saker som ett härligt mål av Pontus Jansson, en stark insats av Filip Helander och sedvanligt stort jobb av Magnus Eriksson som många inte märker blir MFF ruggigt svårslaget.

Det är en styrka att vinna utan att allt stämmer. Idag gjorde det inte det.

Ytterbacksspelet var lite för övermodigt.

Simon Thern är ibland briljant, men tappar också för mycket boll och närkamper.

Erik Johansson kunde inte fullt ut ta över Markus Halstis roll som det defensiva ankaret på mitten och samtidigt gå framåt. Halsti saknades.

Men MFF måste lära sig spela med olika spelare på positionerna och när man fullt ut behärskar det kommer laget att bli ännu bättre. Kanske till och med tillräckligt bra för att skaffa sig ett försprång i Allsvenskan som man kan ”vila i” när det är dags att dubblera med spel i Champions League-kvalet.

Som det är nu är bästa mittmittfältsparet Simon Thern och Markus Halsti.

Det näst bästa är Markus Halsti och Erik Johansson.

Vilket innebär att om MFF vill spela så med Molins, Rosenberg, Eriksson, Forsberg och Thern samtidigt (gäller även om man byter in Simon Kroon i den femlingen) måste Halsti vara med för att få full effekt.

Simon Thern och Erik Johansson plus två vråloffensiva ytterbackar funkar inte lika bra. I alla fall inte mot de allra bästa lagen.

Erdal Rakip är jokern. Fortsätter han att utvecklas och bli den storspelare han har kapacitet att bli kan MFF vila/undvara Halsti. För att Erik Johansson ska kunna axla den rollen måste han få ännu fler matcher på mitten och det är liksom inte läge att ge honom dem när det är mittbacksalternativ han företrädesvis ska vara.

Robin Olsen tyckte att han skulle tagit 2-1-skottet.

– Det var den spontana känslan och jag hade fri sikt. Men jag har inte sett tv-bilderna.

Det har jag inte heller. Men min spontana känsla var att han nog är i överkant kritisk. Yasins skott var bra och jag tror dessutom att det fick en konstig studs.

Oavsett vilket blir det mindre fokus på nollan nu och det kan faktiskt vara rätt bra både för MFF och Robin. Det viktigaste är ju att vinna matcherna.

Till sist; kanske är det dags att även diskutera om Åge Hareide är på den där en bra bit över de andra-nivån? Statistiken talar i alla fall för det: åtta tävlingsmatcher, åtta segrar!

 

Det blir inte lätt mot Örebro

Malmö FF har inlett Allsvenskan 2014 övertygande med tre raka segrar och utan ett enda insläppt mål. Det är ingen slump. MFF har ett bra lag.

Men de som tror att bortamatchen i Örebro mot ÖSK blir en enkel uppgift har fel.

Jag såg ÖSK mot AIK och blev imponerad, även om det såg ut att vara många trötta ben mot slutet. Förra året kom Falkenbergs FF före ÖSK i superettan. Men båda tog klivet upp och i år är det ombytta roller.

Örebro SK är en bra nykomling och bättre än Falkenbergs FF.

I alla fall nu och det är nu matchen spelas.

Om det finns någon som tvivlar på Örebro SK:s förmåga att jäklas med MFF räcker det dessutom med att påminna om säsongen 2012, förra gången laget var uppe i Allsvenskan.

Det var året MFF förlorade guldet mot ÖSK!

Alldeles för mycket fokus hamnade på sista omgångens förlust mot AIK (0-2) i Råsundas farvälföreställning. Men det var 1-1 hemma mot Örebro SK i näst sista omgången som bäddade för guldmissen.

ÖSK var redan klart för nedflyttning, men laget klarade att kvittera och MFF brände bland annat en straff.

Vårmatchen på Behrn Arena då?

Den vann Örebro SK med 2-1. Förre MFF-målvakten Jonas Sandqvist gjorde en grov miss när Jiloan Hamad gav MFF ledningen (på hörna!!!), men ÖSK vände.

Det går alltid att i efterhand peka ut många tillfällen då ett SM-guld försvinner. Men för mig var det de två matcherna.

MFF kan stärka den fina inledningen och slå rekord. Halmstads BK inledde med fyra raka segrar utan insläppt mål och målskillnaden 8-0 år 2000. Noll insläppta och fyra raka segrar från start är HBK ensamt om. Nu kan MFF tangera och gå vidare och slå det rekordet.

Men det finns lite revansch att jaga också.

Åge Hareide fortsätter att rotera i laget. Nu är det Markus Halstis tur att stå över.

Det känns som ett bra val.

Alla behöver vila någon gång. Till och med Halsti. Men, som Hareide noga betonade, det passar extra väl med tanke på att den finländska evighetsmaskinen är avstängd i cupsemifinalen mot Helsingborgs IF den 1 maj.

Rotation är nödvändig och bra 2014.

Genomtänkt rotation är ännu bättre.

Fast Robin Olsen står stadigt. Målvaktsposten är undantagen, det bekräftade MFF-tränaren.

Halstis frånvaro innebär följande MFF-elva:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Simon Thern, Erik Johansson, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Och förstå mig rätt.

Att jag varnar för matchen innebär inte att jag är pessimist. Den elvan ska räcka både för att hålla nollan och slå Örebro SK.

Med start 2013 har MFF en svit på vinst i elva raka tävlingsmatcher. Och antalet tappade poäng i tävlingsmatcher med Hareide som tränare är noll.

…………………………………………………

Att inleda med fyra raka matcher utan ett enda insläppt mål är ett bra rekord.

Men det finns vassare rekord.

MFF har ett par.

Störst antalet segermatcher i rad i Allsvenskan: 23 (säsongen 1949-50).

Flest antal matcher i svit utan förlust: 49 (1949-51). MFF har även den näst bästa siffran 35 raka från 1974-75.

Infostrada kan dessutom berätta att nästa MFF-mål mot Örebro SK blir det 150:e genom tiderna. Lagen har mötts 88 gånger i Allsvenskan. MFF har 40 vinster, 33 oavgjorda och 15 förluster med målskillnaden 148-89.

Tittar man bara på matcherna i Örebro är det jämnare. Då har MFF 18 segrar, 16 oavgjorda och tio förluster.

………………………………………………………

Ett par länkar till sist, om ni missat artiklarna.

Intervju från i måndags med MFF:s nye VD Niclas Carlnén

Förhandsartikeln från idag om morgondagens match

Om Peter Cowen, engelsman och MFF-supporter som följer laget från Newcastle och hade rest till Malmö för att se MFF-Gefle IF i söndags.

 

.

.

 

 

Molins kan sitt MFF

Egentligen är det förjävligt att man ska behöva be om ursäkt för att man skriver om fotboll efter en allsvensk fotbollsmatch.

Men så är det ju och blir så automatiskt i en omgång i tragikens skugga.

Jag har givetvis skrivit om det också. I papperet imorron och på webben redan nu.

Men det här ska handla om matchen MFF-Falkenbergs FF.

Och om att Guillermo Molins har koll.

Nämnde på twitter under matchen att han på vägen ut till pausfikat knackade i mitt bord och sa att det här blir 3-0.

Då stod det 0-0. Det blev 3-0.

Efter matchen bara flinade han och sa.

– Jag kan ju det här laget.

Svårt att protestera mot.

Däremot var spelkvalitén rätt länge inte alls bra. Det såg trögt, initiativlöst och stelt ut och passningsspelet var uselt första 45. Falkenbergs FF gjorde ett bra defensivt jobb – det bäst organiserade av alla lag vi mött i år sa Åge Hareide och det hade han rätt i – men man kan och ska kräva mer av MFF hemma på Swedbank stadion.

Det blev bättre efter pausvilan. Alla lyfte sig ett snäpp och Simon Thern kom in.

Han tillförde fart, kreativitet och två mål. Klart att det var viktigt.

Men jag tror att det fanns åtminstone tre andra faktorer som låg bakom att det tog så lång tid för MFF att få igång spelet.

1) Premiärer är ofta sega och svårvunna.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med en oavgjord match.

Sedan 2 000 hade bara två regerande mästarlag lyckats vinna sin premiär! Nu är det tre.

2) Guillermo Molins saknades.

Har sagt att Molins är MFF:s viktigaste spelare. Det står jag fast vid.

3) Ricardinho saknades.

Med brassen på vänsterkanten och Miiko Albornoz på högerkanten hade det inte sett ut som det gjorde första 45 då ytterbacksspelet var riktigt uselt. Miiko kom inte igång och kom med för lite i spelet, inte minst för att Falkenbergs FF såg ut att medvetet styra över MFF:s uppspel på den andra kanten. Mahmut Özen fortsätter att ha problem. Båda blev aktivare och bättre efter pausvilan. Det var viktigt.

Det fanns dessutom två saker till som hände.

För det första fick MFF hjälp av FFF-målvakten Otto Martler vid 1-0. Det målet gav en skjuts som gjorde det mycket lättare.

Martler är en person och målvakt jag verkligen unnar all framgång. Tror att han kommer att få den också och det var faktiskt rätt skönt att det blev 3-0. Två mål till minskar fokus på missen vid det första.

För det andra tar det tid att mala ner ett lag. Falkenbergs FF gjorde det bra, men orkade inte fullfölja. Det ska MFF ha beröm för och det är alltid imponerande att vinna utan att behöva imponera.

Matchens tre toppar i MFF:

1) Magnus Eriksson.

2) Filip Helander.

3) Pontus Jansson.

Bubblare; Robin Olsen och Markus Rosenberg.

………………………………………………..

Det blir inget sista minuten-nyförvärv innan fönstret stänger.

Pratade med Håkan Jeppsson efter presskonferensen och han bekräftade att MFF jagat ett tungt och meriterat namn för att verkligen tillföra klass på mitten, men att det av skilda skäl inte gått i lås.

Varför det inte gick och vem man jagade ville han inte berätta.

– I alla sådana fall är det inga kommentarer.

Kommer ni att ha nytta av kartläggningen och kontakterna när nästa fönster öppnar?

– Det vet man aldrig. Varje fönster är nytt och unikt. Tyvärr hamnar vi då dessutom lite för nära Champions League-kvalmatcherna. Det hade varit bättre att spela in ett nyförvärv redan nu.

 

 

 

Olsen och Mohlin är mogna ansvaret

Visst blev det en lillejulafton-affär i år också.

Det har ju nästan blivit en tradition i MFF.

Afonso Alves är den tyngsta, men MFF har även plockat in Daniel Theorin, gjort slutgiltigt klart med Simon Thern och sålt Tobias Grahn dagen före julafton.

I år blev det en försäljning av Johan Dahlin till turkiska Genclerbirligi.

Mer om den affären kan ni läsa här. Nu till lite om vad jag tycker:

Johan Dahlin är en mycket duktig målvakt. Redan 2010, året efter han kom från Lyn i Oslo, var han lysande och sedan har han varit stabil. I år blev han dock utmanad av Robin Olsen.

Det är ett tapp. Men ett kontrollerbart sådant. I och med att Robin Olsen och Sxten Mohlin finns i truppen är det rätt läge att sälja Johan Dahlin.

Redan i somras ryktades det om att Kalmar FF var ute efter Robin Olsen. När jag pratade med Per Ågren bekräftade han inte just det ryktet, men erkände att det fanns ett uttalat intresse från flera klubbar. Så i längden gick det inte för MFF att behålla alla tre målvakterna.

Nu får man enligt uppgift kring fem miljoner för 27-årige Johan Dahlin som hade ett år kvar på kontraktet och hade bestämt sig för att det var läge att söka sig vidare. Det är bra!

Samtidigt behåller man Robin Olsen som fyller 24 den 8 januari och Sixten Mohlin som fyller 18 den 17 januari.

Robin visade i år att han är redo att stå i Allsvenskan. Nåsta år är han redo att stå som förstemålvakt i Allsvenskan för Malmö FF, vilket kräver lite mer.

Sixten Mohlin var en av turneringens två bästa målvakter när Sverige vann brons i U17-VM. Han kommer att nå den nivån.

Det är precis så MFF ska bygga vidare.

Släppa när det är snudd på omöjligt att behålla, men redan ha ersättarna klara.

Direkt efter övergången skrev jag på twitter att jag kommer att bli rejält sur om MFF värvar in en ersättare för Johan Dahlin som man placerar före Robin Olsen. Det står jag fast vid.

Däremot delar jag Per Ågrens synpunkt att det behövs tre målvakter i truppen.

En kan bli långtidsskadad och då behövs det tre.

I artikeln jag hänvisade till tidigare (här är den igen, om det blir enklare) frågade jag om Viktor Noring (nej), ändrat beslut om Hossin Lagoun (nej) och vem som egentligen är tredjemålvakt nu (Marko Johansson).

Men vad ni inte kan läsa där och som jag också frågade om var om Dahlins flytt kan öppna för en omförhandling av Sixten Mohlins kontrakt. Än så länge är han en av lärlingarna, vilket innebär att det på målvaktssidan i MFF-truppen 2014 om inget görs bara finns en snart 24-åring med seniorkontrakt och en snart 18-åring med lärlingskontrakt.

Läge att ge Sixten ett seniorkontrakt?

– Så enkelt är det inte, svarade Per Ågren och utvecklade.

– En av anledningarna till att ha lärlingskontrakt är att spelarna går i skolan. Vi vill att de ska fullfölja utbildningen vilket innebär att det inte går att ställa samma krav på dem som på seniorkontrakts-spelarna, det vill säga att de ska vara närvarande på samtliga träningar när de är friska.

Sixten går sista året på sin utbildning.

MFF plockade nyligen över Åkarps IF:s målvakt Viktor Ringdahl till U19-truppen. I år var han ordinarie i Åkarps division 4-lag, men han är född 1996.

U17-lagets landslagsman Marko Johansson som var Per Ågrens spontana svar på vem som just nu egentligen ska kallas MFF:s tredjemålvakt är född 1998.

Framtiden är säkrad.

Men för att säkra 2014 tror jag att det bästa alternativet för MFF är att knyta till sig en äldre rutinerad målvakt som accepterar backup-rollen till målvaktsparet Olsen/Mohlin. Ungefär som när Håkan Svensson kom in i truppen för sju-åtta år sedan…

Det hade dessutom varit nyttigt eftersom jag är rätt övertygad om att det trots hans stora kvaliteter mellan stolparna är utanför planen Johan Dahlin kommer att saknas mest. Han har utan att det märkts så mycket utåt varit en viktig pådrivare och ledare.

…………………………..

Sist men inte minst:

GOD JUL

 

 

Derbyt som växt och växt och växt…

Allsvenskan är het och sällan blir den hetare än när Malmö FF och Helsingborgs IF möts.

– Vi hade kunnat sälja ut två Stadion, sa Per Ågren när jag pratade med honom på MFF-träningen och han har säkert rätt i det.

Nu får vi nöja oss med 23 700 och fullt hus.

Men det är bra nog och det ligger i luften att det även kommer att bli en bra match.

HIF är favorit. Men oavsett hur det går har Helsingborgsklubben faktiskt redan vunnit en seger.

Den prestigevinsten är att derbyt numera är en match att ta på väldigt stort allvar och se fram emot lång tid i förväg – även i Malmö.

Det där sista är faktiskt långt ifrån lika självklart för supportrarna som för länge sedan växt ur barnskorna som för dem som börjat gå på allsvensk fotboll först de senaste 25-30 åren. Eller ännu senare. HIF åkte ur allsvenskan 1968 och gjorde comeback först 1993 efter nästan 25 års ökenvandring.

Under den perioden vann MFF sju SM-guld, tog åtta cuptitlar och spelade som enda svenska lag någonsin final i Europacupen, nuvarande Champions League. Och i stort sett ingen i Malmö brydde sig om Helsingborg eller HIF.

När Helsingborgs IF till slut lyckades ta sig tillbaka till finrummet var det till råga på allt med lite ”u-hjälp” från MFF, som räckte över en driftig ordförande (Ingvar Wenehed) och ett gäng överblivna spelare med baktanken att det skulle sitta fint med ett par publikdragande derbyn.

Dåvarande MFF-ordföranden Hans Cavalli-Björkmans plan fungerade. Publiken kom och HIF var i allsvenskan för att stanna.

Men med tiden blev HIF inte bara en sparringpartner utan en allvarlig utmanare till MFF. Ibland har man till och med varit bättre, som vid SM-gulden 1999 och 2011 – och nu.

För tabellen ljuger inte. Vinner HIF på onsdagskvällen är avståndet nio poäng.

HIF:s jättelyft sedan 1993 är givetvis en seger.

Det är även att numera alla i Malmö – även de som är mellan 45 0ch 65 – lärt sig att ta laget och derbymatcherna på allvar och se dem som säsongens stora enskilda händelser.

Trelleborgs FF försökte i evigheter reta upp MFF och MFF-supportrarna. Ingen brydde sig.

HIF gjorde – och gör – skillnad. Och är favorit.

I den här matchen är MFF:s uppgift inte bara att vinna en prestigematch utan även att se till att inte HIF seglar iväg från allt och alla i tabelltoppen. Form, fart och den där tabellen som inte ljuger talar för HIF. För MFF talar två saker:

1) Filip Helanders tillfrisknande. Robin Olsen ersätter Johan Dahlin, men i övrigt kan Rikard Norling mönstra exakt den elva som man under veckan gnuggat in som bäst lämpad. Erik Johansson behöver mer tid och Markus Halsti behövs på mitten. En flytt av honom försämrar på två ställen.

2) Facit på Swedbank stadion. Efter invigningen 2009 har matcherna som slutförts slutat 0-0, 2-0 och 3-0. HIF har alltså fortfarande inte gjort ett officiellt allsvenskt mål i MFF:s nya hemmaborg.

MFF-laget känns givet och ni som läser bloggen regelbundet vet det redan:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Markus Halsti, Erik Friberg, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

 

 

Låt inte bitterheten dröja kvar

IFK Göteborgs supersena kvittering var givetvis ett oerhört tungt mål för MFF att släppa in.

Ett rikigt nackskott i en seriefinal där annars allt såg ut att gå den allsvenska maratontabelledarens väg.

Dessutom var målet totalt onödigt.

Men låter Malmö FF bitterheten över målet dominera och hänga kvar blir effekten mycket värre än det rent faktiska resultatet, att IFK Göteborg med möda räddade en poäng på hemmaplan och firade som om man vunnit SM-guld.

För det är trots allt så att oavgjort på bortaplan mot den största guldkonkurrenten faktiskt är ett rätt hyfsat resultat.

Inte minst för att MFF var det bästa laget, såväl chans-, spel- som fotbollsmässigt. Det beskedet kan inte ens ett räddat kryss och en sen kvittering sudda ut för IFK Göteborg.

Skit i resultaten ett tag och jämför bortamatcherna mot AIK och IFK Göteborg. AIK dominerade stundtals och där var det MFF som slapp billigt undan. Segern togs enbart tack vare en enorm kämpainsats. IFK Göteborg hade turen som AIK – och nu MFF – saknade. Spelar inte IFK Göteborg bättre än så här kommer laget att ta betydligt färre poäng än Malmö FF resten av serien.

Spel- och prestationsmässigt gav MFF-insatsen flera viktiga besked. Filip Helander var på nytt lysande (grandios tyckte Rikard Norling) och efter bara tio feltimande minuter hittade Pontus Jansson tillbaka till spelet före skadan. Allsvenskans bästa mittbackspar är återfött.

På mitten visade Erik Friberg och Markus Halsti precis varför det var rätt att spela med just dem mot IFK Göteborg. De tuggade i sig allt och dominerade. Friberg var planens bäste Göteborgare och Halsti var nästan lika vass.

Lägg till att Jiloan Hamad och Miiko Albornoz körde ganska rejält med IFK Göteborgs vänsterförsvar, att Pa Konate gick in och firade sin 19-årsdag med att spela hur bra och klokt som helst när Ricardinho fick ont i en baksida, att Simon Thern efterhand hitade rätt på kanten och att anfallsparet Magnus Eriksson och Tokelo Rantie också gjorde en stark insats. Plus att Robin Olsen var lugn som en vass veteran i målet.

Hela laget var bra vilket får mig att tvivla på två saker jag inledde den här bloggtexten med.

Dels att man ska glömma bitterhetern. Det är inte lätt!

Dels att IFK Göteborg inte imponerade. För de tog ju faktiskt poäng när alla i Malmö FF gjorde en stark insats, trots att det borde varit omöjligt.

Efter allt det här undrar säkert någon hur jag förklarar poängtappet?

Moralen i IFK Göteborg givetvis. Den goda inledningen på säsongen har förvandlat laget och nästan all tyngd på axlarna är borta.

Men framförallt hänger jag upp mig på det sista bytet.

Två minuter in på tilläggstiden ersatte Emil Forsberg Magnus Eriksson. Sedan var det han som förlorade bollen i en inhoppares typiska överambition och målet kom på just den tid som lades till för det bytet!

Om MFF inte gjort det tredje bytet tror jag att det hade slutat med seger.

Så små är marginalerna ibland i fotboll. Bytet var rätt tänkt, Magnus Eriksson var trött och det är ju så man ofta gör för att störa rytmen hos det måljagande laget.

Men det blev helt fel. Nu var det istället MFF:s rytm som blev störd. De elva som var på plan hade full koll och gjorde på egen hand ett alldeles utmärkt jobb med att fördröja tiden.

…………………………………….

På sätt och vis jämnade det dock ut sig. Förra året var det MFF som kvitterade på tilläggstid i Göteborg. Alex Nilsson gjorde hur snyggt som helst 2-2 i minut 90 + 2.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×