Inte för sent för en avtackning

Det är svårt att inte bli berörd av  farvälbrevet Ricardinho skrev på MFF:s hemsida när det blev officiellt klart att han skulle lämna klubben.

Läs det gärna här.

Ricardinho kommer att bli saknad.

Både som spelare och människa. Men även som underhållare. Han har inte bara varit bra, hans sätt att vara bra har varit unikt för Allsvenskan.

Tyvärr innebär besked som kommer efter säsongens sista match att det inte blir någon rejäl avtackning.

Malmö FF har blivit mycket bättre på att göra en fest och ett evenemang av sådana saker, men ibland finns det helt enkelt inget tillfälle.

Eller finns det?

Ta det här som en fundering, inte en färdig åsikt, men skulle man inte kunna göra något i samband med 2015 års första träning?

De senaste åren har det varit folkfest med runt 1 000 åskådare i Kombihallen. I år var den första träningen på Malmö IP, men det var fortfarande massvis med folk i kylan på läktarna.

Premiärträningen har blivit en happening, ett startskott på det nya med presentation av nyförvärven, intervjuer och annat. Bra. Men lägg till en avtackning av Ricardinho och det blir kanske ännu fler på plats och ännu fler värmande bandyapplåder. Plus en chans för supportrarna att säga adjö till den sympatiske brassen.

Om Ricardinho vill och kan, om MFF tycker att det passar – så varför inte?

Inte minst för att han i brevet just nämner mottagandet på den första träningen i Kombihallen som ett minne för livet.

 

 

 

Betänketiden börjar rinna ut

Att 19-årige vänsterbacken Nosakhare Lucky på måndagen började en testperiod i MFF ställer givetvis frågan om Ricardinhos framtid i klubben på sin spets.

Daniel Andersson var noga med att betona att testspelet inte är ett sätt att sätta press på Ricardinho. MFF vill ha kvar honom. Men det börjar bli dags för ett beslut och då från brassebackens sida. Inte från Malmö FF:s. Där har man redan slagit fast exakt hur långt man vill sträcka sig.

Budet är lagt och kommer inte att ändras.

Samma sak gäller buden till Simon Thern och Markus Halsti. MFF tittar på alternativ och förbereder sig på ett scenario där en, två eller alla tre säger nej. Klokt oavsett vilket svaret blir.

Särskilt klokt eftersom magkänslan börjar säga att för varje dag som går minskar chansen att få behålla ens en spelare i trion.

Så Daniel Andersson har helt rätt i att Mr Luckys entré inte ska ses som ett hot mot Ricardinho eller ett sätt att lägga press på honom.

Pressen ligger på ett helt annat ställe, nämligen i Daniels klara besked att tålamodet börjar tryta.

Säger Ricardinho, Halsti och Thern ja är saken klar. De blir kvar. Men tiden är begränsad.

Inte till ett visst datum utan till dess att MFF bestämt sig för en ersättare. Det jobbet pågår hela tiden och MFF varken kan eller vill vänta till fönstret öppnar.

Jag gillar att Daniel Andersson dessutom agerar som en sportchef med starka nypor när har lägger till att hur andra eventuellt intresserade klubbar agerar när det gäller de tre spelarna är helt och hållet deras problem. MFF tänker inte avvakta om spelarna samt agenterna vill undersöka marknaden innan de bestämmer sig.

– Vi måste agera. Väntar de för länge får de skylla sig själva. Helt plötsligt ligger inte vårt kontraktsförslag där längre. Det kan hända i morgon. Det är i det ljuset man ska se Nosakhare Luckys testträning. Inte som ett hot, men som ett bevis på att det inte bara är tomt prat att MFF-ledningen redan ligger långt framme i kartläggningen av ersättarna. Men att fylla luckan efter Ricardinho kan vara praktiskt svårare.

Jag kan inte så någon vänsterback i Allsvenskan värd att värva till ett guld- och Champions League-lag. Därför passade jag i samband med fredagens träning på att fråga både Daniel Andersson och Åge Hareide om de kan hitta någon.

De sa nej och lade till att det troligen är svårt även i de övriga nordiska länderna. Där har jag sämre koll, men litar på MFF:s scouting.

 

Återstår frågan om det är rätt att ge Ricardinho nytt kontrakt?

Insatsen mot Atletico Madrid tydde på något annat och han fick hård kritik från många håll.

Från mig också. Han spelade direkt svagt i den matchen.

Ni som brukar läsa det jag skriver vet  att jag även tidigare varit kritisk mot Ricardinhos nivå och sätt att spela i de stora internationella matcherna, eller generellt när MFF möter riktigt vasst motstånd.

Men det är ytterst viktigt att slå fast att det INTE innebär att jag tycker att Ricardinho är en dålig spelare.

Precis tvärtom.

I Allsvenskan är han riktigt vass. I Europa kan han också vara det.

Han har snabbheten, tekniken och det mesta. Är det något som – ibland – brister är det omdömet.

Det går att rätta till. Om viljan och förståelsen finns.

Och jag köper inte att han blir en annorlunda spelare om han spelar mer safe och förbättrar sitt positionsspel. Bara ännu bättre. Fotboll är ett lagspel.

 

 

 

 

MFF hjälpte Häcken till segern

Malmö FF visade i alla fall moral och räddade äran de sista 20-25 minuterna när laget kunde och borde fått in en kvittering. Men det får inte dölja att det sammantaget var en usel insats som bäddade för Häckens seger.

Det är inte okej att göra sådana individuella misstag som ledde till 0-1 och 0-2. Särskilt inte så tidigt i matchen och absolut inte med en spelare som Moestafa El Kabir i närheten.

Han är fullt kapabel att skapa chanserna på egen hand och behöver inte hjälpen Ricardinho gav honom vid 1-0 med sin lika dumma som nonchalanta bakåtpassning.

Även vid 2-0 fick Häcken massvis med hjälp.

Dessutom hade El Kabir ett gyllene tillfälle att definitivt döda matchen med 3-0 tidigt i den andra halvleken och det var Walid Attas utvisning och spel tio mot tio som bjöd in MFF i matchen.

Då duger det liksom inte att trösta sig med att det kunde blivit 2-2. Det kunde blivit 0-3 också.

MFF är bra och kapabelt att vinna Allsvenskan igen. Men det känns som om det går att förklara den fina inledningen och segrarna med individuell briljans och de senaste mindre bra insatserna med individuella misstag.

Plus att det smugit sig in ett övermod som säger att det oftast går vägen för att eventuella misstag kan kompenseras med att så mycket annat blir rätt.

Ytterbackarna är det bästa exemplet.

Ricardinho är ofta Allsvenskans bästa ytterback och har med all rätt nästan konsekvent hyllats för detta, men ibland slarvar han så att han nästan framstår som motsatsen.

Miiko Albornoz har en grym teknik, en kandidat till Allsvenskans bästa, men ibland blir det bara fel och med all den härliga tekniken måste det kunna gå att få en bättre precision i passningarna och inläggen. Idag orkade jag inte ens räkna alla felpassen.

Båda är ett starkt offensivt vapen.

Men även en defensiv brist. Det har motståndarna lärt sig att utnyttja och egentligen kvittar det hur MFF löser problemet. Bara man gör det.

Problemet är inte nytt. Åge Hareide har ärvt det. Öster borta förra året var till exempel ytterbacksinsatsen lika dålig som mot Häcken nu.

MFF vann guld ändå och Rikard Norling brydde sig aldrig om att ta tag i det, ville kanske inte heller eftersom det goda övervägde det onda.

Fast jag är rätt övertygad om att Hareide resonerar annorlunda. I hans Malmö FF slår Ricardinho inte bakåtpasset som ledde till 0-1.

En faktor som gör problemet värre är att det är svårt att bänka Ricardinho eller Albornoz.

Matias Concha verkar av någon anledning ha hamnat helt utanför A-lagsdiskussionen, Mahmut Özens försäsongsinsats höll för låg kvalitet och Pa Konate är i Öster.

Det finns fler frågor som MFF måste ställa:

Hur kan man ha ett djupledsspel i anfallet utan Markus Rosenberg?

Var ska man hitta de två-tre nyförvärv som måste komma in i sommarfönstret?

Tre matcher, måndag, torsdag, söndag funkade inte alls nu. Hur ska det då göra det nästa gång det blir aktuellt?

…………………………………………………….

Ångrar mig.

Skrev att Erik Johansson och Markus Halsti nog var rätt val.

Fel, fel, fel.

Erik Johansson ska inte spela på mitten. Han är en mycket duktig mittback. Centralt på mitten är han en Robert Åhman Persson, om ni kommer ihåg honom. Vet vad han ska göra men hinner inte med och klarar inte riktigt av att utföra det.

Häcken är tuffa att möta när de kör tre mot två på mitten.

Men det måste gå att lösa på något annat sätt.

………………………………………………………..

Tre positiva saker till sist:

1) Amin Nazari och Pawel Cibicki gjorde riktigt bra inhopp.

Innan skadestrulet trodde jag enormt mycket på Nazari. Börjar så smått göra det igen.

Och Cibicki tog precis de löpningarna som behövdes och tillförde en härlig intensitet. Det enda som fattades var effektiviteten i avsluten. Men det kommer.

2) Offensiva fasta situationer har MFF varit nästan pinsamt uselt på. Idag kom ett rejält lyft (och ett mål). Fortsätter den tendensen kan det mycket väl avgöra Allsvenskan.

3) MFF leder fortfarande Allsvenskan. Känns inte helt okej att skrika på katastrof så länge laget gör det och dessutom efter bara en förlust.

 

Publiken ökade efter debatten

Det är fortfarande väldigt många som står upp och brinner för allsvensk fotboll.

Mitt i den massiva stormen från de allra dummaste debattprogrammen och hitte på-experterna är det lätt att få för sig en massa saker.

Som att det är livsfarligt att gå på fotboll, att barnfamiljerna skrämts iväg och att det bästa sättet att få bukt med det brutala våld som trots allt ibland ändå sticker upp sitt fula tryne är att göra livet så surt som möjligt för supporterkulturen.

Så är det givetvis inte.

Problemen finns och ska lösas, men det måste ske tålmodigt, med eftertanke och i samförstånd och samarbete med supporterföreningarna och alla som vet hur det är att gå och titta på fotboll.

Samhället ska heller inte bidra med okunskap, floskler och gnäll utan med resurser och hjälp anpassad efter de behov klubbarna faktiskt har, inte efter vad man utan att fråga dem tycker att de borde ha.

Därför är det dags att lyfta fram det positiva.

När MFF mötte Falkenbergs FF i premiären vimlade det av föräldrar som tagit med sig sina barn i publiken. Det kommer det att göra mot Gefle IF också.

När jag gick runt Swedbank stadion ett par gånger på väg in i pressrummet – premiärdagen gillar jag att vara ute i extra god tid – såg jag mitt i vimlet hundratals Falkenbergare med sina gula halsdukar runt halsen i lugn och ro käka korv och snacka strunt runt arenan.

Så kan det också vara att åka på en bortamatch.

Onödigt vetande för alla som brukar göra det, men det kan ju vara en nyttig upplysning för dem som följer den allsvenska fotbollen bakom ett skrivbord eller i en tv-fåtölj.

I högriskmatchen – i alla fall normalt sett – IFK Göteborg-MFF i måndags säger dessutom alla rapporter att det var totalt fritt från bråk i stan och på läktaren både före, under och efter matchen. Ett mycket gott tecken.

En titt på publiksiffrorna i andra omgången av årets fotbollsallsvenska säger samma sak. Att det finns en hel del som talar för att uppmaningen att det räcker nu tas på allvar och att många retat sig på de dummaste vändningarna i debatten och svarat med att ta sig till arenorna.

Här är publiken för matcherna som spelades både i år och förra året (2014-siffrorna först):

Elfsborg-Häcken, 9 138 – 7 362

Djurgården-Halmstads BK, 12 155 – 7 021

Gefle IF-AIK, 6 711 – 4 589

IFK Norrköping-Helsingborgs IF, 7 614 – 5 223

Kalmar FF-Åtvidabergs FF, 7 037 – 5 289

IFK Göteborg-MFF, 17 073 – 17 063

Ett rejält publiktillskott på åtskilliga tusen, att lyftet är marginellt på Gamla Ullevi beror mest på att det båda gångerna var nära utsålt.

De som förfasade sig över att folk fortfarande vill gå på fotboll fick ett stort fett finger.

Förra sommaren kom 9 837 för att se Gefle IF parkera bussen.

På lördagen blir vi fler och det ryktas att Gefle övergett defensiven. Lite synd tycker jag som gillar att se olika typer av fotboll och jag tror det blir samma gamla Gefle. Härligt!

…………………………………………………

Pontus Jansson vilas.

Bra eftersom det stämmer in i Åge Hareides rotationsfilosofi. Erik Johansson behöver en match som mittback. Det är hans rätta position och när det drar ihop sig måste han ha tävlingsmatchvana där och inte som tidigare under säsongen som mittfältare.

Guillermo Molins spelar.

Bra för alla som är nyfikna på om han kan fortsätta att visa Allsvenskans bästa form och näta i sin nionde tävlingsmatch i följd.

Laget blir:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Med elva spelare på planen har MFF bara släppt in ett mål i årets sex tävlingsmatcher. I 7-1-segern mot Degerfors.

………………………………………………………………..

Har ni inte läst intervjun med Ricardinho i Avspark (programmet) måste ni göra det.

Han bjuder på massor med saker, inte minst att han tycker att han bara spelade på 60-65 procent av sin förmåga förra året.

Vad han kräver för att tycka att den egna insatsen varit 100-procenting ska jag inte avslöja. Men det är rätt mycket. Minst sagt.

 

 

 

MFF fortsätter att vinna allt

Det går bra nu.

MFF har fortfarande vunnit alla sina tävlingsmatcher 2014!

7-1, 3-0, 3-2 i cupens gruppspel, 2-0 mot BP i cup-kvarten, 3-0 mot Falkenbergs FF i den allsvenska premiären och nu 3-0 igen i svensk fotbolls klassiker mot IFK Göteborg.

Borta, mot ett IFK Göteborg som i sin tur slog AIK i premiären.

Imponerande.

Men den statistiken slås nästan av en individuell spelares.

Guillermo Molins har nu gjort mål i de senaste åtta tävlingsmatcherna han spelat i MFF. Och inte bara ett per match utan totalt 13. Vet inte om det står i IFK Göteborgs räknebok, men det ger ett snitt på 1,625.

Egentligen behöver jag bara upprepa berömmet jag skrev i inför matchen-bloggen (scrolla). Och lägga till att det var två klassmål han gjorde mot Blåvitt. På en ny position.

Gische kan spela anfallare och yttermittfältare på båda kanterna utan att tappa sin spets och målfarlighet. Han tar dessutom både sitt kaptens- och defensivansvar.

Skrev inför matchen att elvan jag trodde skulle starta med Molins på höger och Emil Forsberg på vänsterkanten var den optimala. Det står jag för.

Men det blev Forsberg på bänken och plats för Erdal Rakip på högerkanten. Ett taktiskt drag för att stoppa Sam Larsson och IFK Göteborgs högeroffensiv som firade triumfer mot AIK. Rakip är ung, men i U17-VM visade han tydligt att han kan ta ett stort defensivt ansvar. Det gjorde han nu också. För att utrycka det på skånska; Sam blev mest vann.

Jag är dock kluven till sådana drag.

Å ena sidan tycker jag inte att MFF ska syssla med den typen av ”eftergifter” i Allsvenskan. MFF ska spela sitt spel och det ska vara bra nog. I alla fall måste det vara målet.

Å andra sidan lyckades ju draget. Och det gav Erdal Rakip värdefull speltid. Och Emil Forsberg har haft en dipp i formen. Och det ÄR en bra förberedelse inför matcher där det behövs (som i Champions League-kvalet). Och IFK Göteborg borta kan faktiskt trots allt vara en sån match.

Så jag ger mig. Det var bra!

………………………………….

Markus Rosenberg fick göra 3-0.

Ni kommer att få läsa och höra överallt om hur viktigt det var.

Håller med. För nu är det slut på snacket. Jag tror inte Mackan var ett dugg orolig. Han har kapaciteten att göra många mål i Allsvenskan och vet om det. Det hade lossnat snart för honom även om han satt dagens avslut i stolpen. Men nu blir det lite mer och lite tidigare arbetsro.

Passet till 2-0 innebär förresten att Markus Rosenberg nu står på ett mål och tre assist efter två matcher i Allsvenskan. Rätt bra för en spelare som inte nått 100 procent än. Eller ens 90.

………………………………………..

Mycket fokus framåt. Men det var bra bakåt också. När IFK Göteborg fick igång aggressiviteten, pressen och trumlandet första 20-25 efter pausvilan var det mycket tack vare ett suveränt mittbacksspel av Pontus Jansson och Filip Helander som MFF kunde stå emot.

Miiko Albornoz visade också att han får ut mycket mer av sitt spel på rätt sida. Glöm inte hans insats vid 1-0-målet!

Ricardinho var som ryggmärgskänslan säger att han ibland brukar vara efter att ha varit borta ett tag – övermodig i vissa situationer. Det leder till bolltapp och ytor att jobba på för motståndaren. Men det blir som vanligt bättre efter ett tag. Då når han briljansen som gör att han till och med kan reparera sina egna misstag.

…………………………………………………..

Negativt?

Gillar inte riktigt att Simon Therns mål blev underkänt.

Men jag köper regeln. Markus Rosenberg stod offside i bollbanan och var så nära att han nästan vek undan med huvudet för att inte toucha bollen. Alltså offside.

Det enda riktigt negativa jag kan komma på blir då istället att MFF trots stor dominans i 45 minuter och bra avslutande 25-25 skapade rätt få klara målchanser.

Med ett så bra spel, med en så bra passningskontroll och ett långa stunder så vilset IFK Göteborg borde de ha varit fler.

Första hörnmålet får vi dessutom vänta på. Första hyfsade hörnan också.

Men efter 3-0 borta mot IFK Göteborg är det mest gnäll och lite krystade reflektioner för att inte fastna i panegyrik.

…………………………………………………………………….

Till sist

Efter att så många gånger ha sågat Michael Lerjéus som domare är det inte mer än rätt att betona att den här gången var han bra! Äntligen var han konsekvent, höll rätt nivå och undvek att göra sig själv till huvudperson. Bra jobbat. Du kan ju.

 

 

 

 

 

 

Det här är den optimala elvan

Det har pratats mycket om Åge Hareides resonemang om att det finns fler ordinarie än de elva som startar just den aktuella matchen. Med all rätt för konkurrensen och spelprogrammet kräver att det ska finnas 14-16 sådana spelare. Det gör dessutom bytena till vassa vapen. Men allt detta hindrar ju inte att det lik förbannat existerar en optimal elva.

På måndagskvällen mot IFK Göteborg i Sveriges prestigemöte nummer ett matchar Malmö FF den elvan!

Det kommer inte Hareide att säga.

Men jag kan ju göra det…

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Så ser den ut.

Att Ricardinho är tillbaka bättrar laget på båda kanterna eftersom Miiko Albornoz hamnar på rätt kant. Då får han ett lyft samtidigt som Ricardinho går in och gör det han gör bäst i Allsvenskan.

Ricardinhos återkomst blir faktiskt ett plus även utanför elvan. När han varit borta har Mahmut Özen behövts i A-laget. Den nivån håller han inte än.

Jag tror fortfarande att han kan komma dit – att döma ut honom nu hade bara varit dumt – men då måste han få chansen att ställa om från Mjällbyspelet till MFF.

U21-spel hade varit perfekt. Men med Ricardinho borta har hans backuproll i A-laget fått prioriteras. Nu är brassebacken tillbaka samtidigt som Matias Concha är borta i tre veckor.

Tar man inte den chansen att specialgnugga Özen i U21 blir jag förvånad. Han behöver det ju.

Att Guillermo Molins är tillbaka efter sin avstängning är självklart ett stort plus.

Mål de senaste sju tävlingsmatcherna han spelat säger en del, glöm heller inte att han i de 60 minuter han hann spela mot Hammarby innan han blev utvisad var planens i särklass bäste.

Hans hittills korta insats som lagkapten har varit oerhört lovande. Gische är en ledare och han har ett självförtroende och en utstrålning som bara andas vinnare. Det handlar egentligen inte ett dugg om attityd utan om en grundtrygghet där han lika lugnt som självklart utgår från att både han och laget är bra. Oavsett motstånd.

De stora årgångarna i 70- och 80-talens Malmö FF bars fram av sådana spelare.

Pontus Jansson ska givetvis också ingå i en startelva mot IFK Göteborg oavsett hur klart eller inte-klart det är att han lämnar för Torino i sommar. Förr eller senare kommer Åge Hareide till ett läge där han måste förbereda sig på Champions league-kvalet och ett sommar- och höstspel utan Pontus. Men där är man inte än.

Jag är heller inte bombsäker på att vi sett de sista turerna i Pontus Jansson-affären.

Agent Martin Dahlin och rådgivarna vill casha in.

Torino vill ha honom, men vill de betala utbildningsbidraget? (och har Dahlin berättat om det?).

Och framförallt: har Pontus själv bestämt sig till 100 procent?

Många frågor mot slutet. Men i MFF-laget finns det som sagt just nu bara självklara svar.

 

 

Molins kan sitt MFF

Egentligen är det förjävligt att man ska behöva be om ursäkt för att man skriver om fotboll efter en allsvensk fotbollsmatch.

Men så är det ju och blir så automatiskt i en omgång i tragikens skugga.

Jag har givetvis skrivit om det också. I papperet imorron och på webben redan nu.

Men det här ska handla om matchen MFF-Falkenbergs FF.

Och om att Guillermo Molins har koll.

Nämnde på twitter under matchen att han på vägen ut till pausfikat knackade i mitt bord och sa att det här blir 3-0.

Då stod det 0-0. Det blev 3-0.

Efter matchen bara flinade han och sa.

– Jag kan ju det här laget.

Svårt att protestera mot.

Däremot var spelkvalitén rätt länge inte alls bra. Det såg trögt, initiativlöst och stelt ut och passningsspelet var uselt första 45. Falkenbergs FF gjorde ett bra defensivt jobb – det bäst organiserade av alla lag vi mött i år sa Åge Hareide och det hade han rätt i – men man kan och ska kräva mer av MFF hemma på Swedbank stadion.

Det blev bättre efter pausvilan. Alla lyfte sig ett snäpp och Simon Thern kom in.

Han tillförde fart, kreativitet och två mål. Klart att det var viktigt.

Men jag tror att det fanns åtminstone tre andra faktorer som låg bakom att det tog så lång tid för MFF att få igång spelet.

1) Premiärer är ofta sega och svårvunna.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med en oavgjord match.

Sedan 2 000 hade bara två regerande mästarlag lyckats vinna sin premiär! Nu är det tre.

2) Guillermo Molins saknades.

Har sagt att Molins är MFF:s viktigaste spelare. Det står jag fast vid.

3) Ricardinho saknades.

Med brassen på vänsterkanten och Miiko Albornoz på högerkanten hade det inte sett ut som det gjorde första 45 då ytterbacksspelet var riktigt uselt. Miiko kom inte igång och kom med för lite i spelet, inte minst för att Falkenbergs FF såg ut att medvetet styra över MFF:s uppspel på den andra kanten. Mahmut Özen fortsätter att ha problem. Båda blev aktivare och bättre efter pausvilan. Det var viktigt.

Det fanns dessutom två saker till som hände.

För det första fick MFF hjälp av FFF-målvakten Otto Martler vid 1-0. Det målet gav en skjuts som gjorde det mycket lättare.

Martler är en person och målvakt jag verkligen unnar all framgång. Tror att han kommer att få den också och det var faktiskt rätt skönt att det blev 3-0. Två mål till minskar fokus på missen vid det första.

För det andra tar det tid att mala ner ett lag. Falkenbergs FF gjorde det bra, men orkade inte fullfölja. Det ska MFF ha beröm för och det är alltid imponerande att vinna utan att behöva imponera.

Matchens tre toppar i MFF:

1) Magnus Eriksson.

2) Filip Helander.

3) Pontus Jansson.

Bubblare; Robin Olsen och Markus Rosenberg.

………………………………………………..

Det blir inget sista minuten-nyförvärv innan fönstret stänger.

Pratade med Håkan Jeppsson efter presskonferensen och han bekräftade att MFF jagat ett tungt och meriterat namn för att verkligen tillföra klass på mitten, men att det av skilda skäl inte gått i lås.

Varför det inte gick och vem man jagade ville han inte berätta.

– I alla sådana fall är det inga kommentarer.

Kommer ni att ha nytta av kartläggningen och kontakterna när nästa fönster öppnar?

– Det vet man aldrig. Varje fönster är nytt och unikt. Tyvärr hamnar vi då dessutom lite för nära Champions League-kvalmatcherna. Det hade varit bättre att spela in ett nyförvärv redan nu.

 

 

 

Det behövdes ingen bonus

För att ta det viktigaste först. MFF är klart för semifinal i Svenska cupen för första gången sedan 2002. Dessutom är laget två istället för tre matcher från den första cuptiteln sedan 1989.

Det är själva grundbulten.

Om man inte fattar skillnaden mellan att spela dåligt och vinna och att spela dåligt och förlora ska man nog varken spela fotboll eller analysera, skriva eller läsa om den.

MFF startade och avslutade matchen bra, men de 65-70 minuterna i mitten var ett närmast perfekt sömnmedel.

Det tillfälliga övergivandet av 4-4-2 blev heller ingen succé. för att uttrycka det milt. Tafatt, ovant och trubbigt är en rätt träffande beskrivning.

Men MFF vann med 2-0.

Filip Helander sa det bra efter matchen. ”Vi var överens om att det viktiga var att avancera och att det inte betydde så mycket hur det gick till. Bra spel är en bonus”. Leveransen fixades, bonusen uteblev. Med tanke på hur det i åtskilliga år sett ut i cupen tror jag att det är en sak som i stort sett alla MFF-supportrar kan leva med.

Egentligen räcker det med att blicka tillbaka till förra säsongen då MFF spelade ut GIF Sundsvall i den sista gruppspelsomgången, vann med 4-1 och gjorde en riktigt bra match. Men det räckte inte eftersom MFF i den första omgången spelat uselt mot Öster utan att vinna.

Glöm heller aldrig att det är två lag på planen.

Om MFF spelade dåligt – villket man alltså gjorde – och vann, vad säger det då om Brommapojkarna? Framförallt när  BP inte skapade en enda ordentlig målchans på hela matchen.

För mig säger det två saker:

1) BP var sämre.

2) MFF:s försvarsspel ska ha klart godkänt, trots 4-3-3 eller 4-5-1.

Glöm heller inte att MFF saknade tre viktiga kuggar i Guillermo Molins, Ricardinho och Markus Rosenberg. Offensivt märktes det rejält.

Rosenberg har ännu inte gjort avtryck i Allsvenskan, men kommer att göra det.

Molins är för mig Allsvenskans bäste spelare.

Vad Ricardinho betyder fattar de flesta.

Särskilt som Mahmut Özen ännu inte nått nivån som krävs för att spela i MFF.

Var jag taskig nu mot Özen?

Tycker inte det. Taskigt hade varit att låtsas att problemet inte existerar och/eller att redan nu döma ut honom totalt för hela säsongen. Jag skrev faktiskt – fullt medvetet – ÄNNU inte nått nivån.

Nu väntar en cupsemifinal den 1 maj

Vem MFF ska möta lottas på tisdag.

Då får MFF klara sig utan Markus Halsti som blev utvisad mot BP. För hårt dömt säger jag utan att ha sett situationen mer än från läktaren.

På frågan om Halsti blir avstängd i söndagens allsvenska premiär mot Falkenbergs FF finns inget givet svar. Det avgör disciplinnämnden under veckan. Den automatiska avstängningen i nästa match i samma tävling (cupsemifinalen) är redan klar. Nämnden ska avgöra om det utöver den ska utdömas fler matcher.

Jag tog ett snack med Göran Nilsson i disciplinnämnden för att bena upp problemet.

Så här är det:

Avstängningen i nästa match är en automatisk effekt av utvisningen. Den sker i samma tävling. Det vill säga i cupsemifinalen den 1 maj.

Disciplinnämndens beslut är en helt annan sak. Då ska man bestämma om det övriga. Man kan tycka att det inte behövs någon ytterligare bestraffning (då kan Halsti spela alla matcher utom cupsemin) eller så kan man plussa på med en, två eller fler matcher. Och då har det ingen betydelse om det är cupen eller Allsvenskan. Matcherna behöver heller inte ligga kloss intill varandra. I distrikten går man på en tidsperiod, i SvFF kan man till exempel säga avstängd mot Falkenberg och sedan i cupen mot X även om det är allsvenska matcher emellan, som han alltså får spela.

”Normalstraffet” för rött kort direkt är två matcher.

Beslutet kan givetvis inte verkställas förrän det är taget, det vill säga om Markus Halsti ska bli avstängd mot Falkenberg måste DN sammanträda i veckan och ta ett sådant beslut.

Gör nämnden det då? Numera finns det ett snabbhetskrav uttryckte Göran Nilsson det försiktigt. Utgångstipset är alltså ja.

……………………….

Topp tre i MFF:

1) Filip Helander, första målet överhuvudtaget i en tävlingsmatch för MFF och stabilt spel.

2) Pontus Jansson, stabilt och bra spel.

3) Simon Kroon, mål, skott i stolpen och ett par riktigt fina ruscher.

Gillade också Pawel Cibickis inhopp. Han visade mer på tio minuter än Dardan Rexhepi gjorde i BP på 90, om man nu ska hårdra det.

…………………………….

Att det blir cupsemifinal den 1 maj innebär att MFF:s hemmamatch mot BK Häcken i Allsvenskan den 2 maj kommer att flyttas.

MFF tog lättviktartiteln

En titel är en titel och det finns alltid en stor näve prestige inkastad i kamperna mellan Malmö FF och IFK Göteborg.

Att kunna ladda om och vinna matchen trots att det fanns en lika förklarlig som tydlig trötthet i huvudena och kropparna hos MFF-spelarna var dessutom en stark prestation.

Men Supercupen är en lättviktartitel. Om ett allsvenskt guld väger som en supertanker och ett guld i Svenska cupen som en bogserbåt är Supercupen den lilla jollen som förbundet hakat på bakom de riktiga båtarna.

I år hade SvFF dessutom hackat hål i jollen genom att placera matchen på totalt fel tidpunkt.

En eller två veckor före den allsvenska starten blir den en lagom intressant och rätt kittlande aptitretare. Veckan efter säsongen är över för båda klubbarna kändes den mest som en träningsmatch pimpad med pynt från ett överskottslager.

Det är kanske priset man måste betala för att äntligen ha hittat ett upplägg för Svenska cupen som bör fungera och på sikt göra det riktigt bra.

Men det känns ändå som om det borde gå att hitta en tidpunkt sent på våren för den här titelkampen och rädda det intresse som var på väg att skapas.

Jag är dessutom rätt glad över att jag redan före matchen framförde kritiken så att det inte framstår som en efterhandskonstruktion.

Det kom lite folk. Det var väntat.

Det var stundtals en rätt avslagen match med ett mästarlag som hade besvär med att hitta den rätta tändningen. Det var också väntat.

Att IFK Göteborg inte kunde utnyttja MFF:s mentala baksmälla – vid 2-2-målet gjorde man till exempel extremt många misstag vid samma tillfälle – var kanske inte lika väntat.

Men MFF vann förtjänt och att spelarna till slut klarade att plocka fram det som behövdes för att besegra Blåvitt tyder på en rätt rejäl styrka i truppen och blev ett nytt bevis på att Malmö FF är 2013 års dominant i svensk klubbfotboll.

Och som jag skrev igår:

Supercupen är en Musse Pigg-titel. Men det är betydligt bättre att vinna den än att inte göra det.

En rätt snygg tavla fick MFF också för prestationen plus 250 000 kronor.

Det var inte MFF, eller IFK Göteborg, som arrangerade matchen utan Svenska fotbollförbundet. Tyvärr märktes det på alldeles för många sätt.

Jag är allergisk mot nationalsånger före alla matcher som inte är landskamper. Sluta med det tramset.

De stora klubbarna har blivit allt bättre på att styra upp evenemangen. I MFF har man till exempel ett proffs på den biten i Patrik Jandelin. Förbundet har det inte.

Förbundet trodde tydligen dessutom att Supercupen skulle sälja sig själv. Man tog inte ens möjligheten att rädda en del genom att locka med låga entrépriser och sälja in matchen som en extra bonus innan säsongen var slutgiltigt över.

Man var till och med så snåla att spelarna bara fick en biljett var till sina vänner och anhöriga.

…………………………………………………….

Matchen då?

Kul att Emil Forsberg fick göra två mål. Det är en bra signal till nästa säsong. Båda målen var dessutom beviset på att MFF ibland kan göra mål på helt andra sätt än man brukar. Det första kom efter en kort hörna. Det andra andades effektivitet ända från Johan Dahlins utspark till Forsbergs snygga lobb.

Guillermo Molins avgjorde igen och han börjar tycka att det är roligare och roligare när man frågar om han kan sluta spela anfallare nu? Svaret är att han ska lyssna på vad Rikard Norling säger när de snart ska ha ett personligt samtal. Jag börjar faktiskt fantisera lite om ett scenario där MFF har is nog i magen att avvakta till dess att Markus Rosenberg spelat säsongen ut i England och tjänat de otroligt stora summorna han kan kamma in de sista månaderna. Sedan plockar man hem honom till sommaren och under tiden vikarierar Gische för Mackan.

Men ärligt talat var det på Molins och Ricardinho man mest märkte att det var en match där det var svårt att tända till.

Gische presterade ett par spektakulära saker och vallade in målet via Alvbåge, men totalt sett gjorde han en rätt okoncentrerad insats. Ricardinho pendlade också i kvalitet. Att jag plockar fram just honom beror på att hans nivå de tre avslutande omgångarna i Allsvenskan var så hög att jag nästan skäms att jag inte hyllat honom tillräckligt för det. Ingen annan allsvensk spelare har i år varit bättre i någon match än Ricardinho var i alla de 3 x 90 minuterna.

 

 

Det var MFF som var stormen!

Guillermo Molins hade helt rätt när han snackade inför matchen (se förra blogginlägget!).

Det var Malmö FF som var stormen!

Simone eller vad hon nu hette hade ingen chans när alla tvivel om att MFF skulle palla för trycket i guldstriden blåste bort.

Malmö FF tog sitt 17:e SM-guld och den 20:e seriesegern i Allsvenskan. Nästa säsong kan man om man vill – och det tycker jag att man ska – spela med två stjärnor vid klubbmärket. Två gånger tio titlar.

Den här var hur förtjänt som helst!

Modern fotboll byggs inte av träben och MFF har inga sådana. Tvärtom är det ett i full utsträckning konsekvent spelande lag. Det är dessutom ett ungt lag dominerat av 90-talister och med massvis med egenfostrade spelare i truppen.

Precis som det ska vara i Malmö FF.

I modern tid har MFF aldrig säkrat ett SM-guld på bortaplan, jag har räknat tillbaka till 1965 och från och med det datumet är samtliga SM-tecken säkrade hemma på Malmö stadion eller Swedbank stadion.

Nu bröts den trenden och MFF gjorde det på Borås Arena där man tidigare inte vunnit en enda allsvensk seger sedan anläggningen invigdes 2005.

Starkt gjort!

Men egentligen var det inte så mycket bortaplan. MFF-supportrarna hade trotsat alla stormvarningar, rest upp och väl inne på arenan dominerade de över 4 000 så totalt att det var helt otroligt.

De sjöng, hoppade och jublade så att det hördes över hela Borås.

Snacka om storm!

Och när de stormade planen gjorde de det med klass. Lite för tidigt ute backade de direkt när man vädjade att de skulle göra det. Vill man vara elak går det att säga att de fattade situationen betydligt snabbare än de utkommenderade poliserna som till slut var de enda som var i vägen för att spela de sista sekunderna.

Själva väderstormen uteblev. Det regnade givetvis, vi var ju ändå i Borås, men blåsten blev av normal vardagsklass i Malmö.

Det kom en del snack om att MFF kanske sålt guldet när Tokelo Rantie lämnade för AFC Bournemouth. Jag säger bara Guillermo Molins.

Han gjorde 1-0 med ett klassavslut, han gjorde 2-0 med ytterligare ett klassavslut och är nu uppe i sju mål. Lika många som Rantie hade när han lämnade. Dessutom har Gische haft en stor effekt även i det mentala spelet. I en tät toppstrid är det guld värt att ha en spelare som honom i truppen. Fortsätter han så här blir han snart lika vass som anfallare som han är som yttermittfältare.

När han kom tillbaka till MFF sa han att han utvecklats som spelare. Han ljög inte.

Det går heller inte att låta bli att hylla Ricardinhos insats. Han var kung på kanten mot Elfsborg och Erik Hamrén borde gråta blod över att brassen inte är svensk medborgare. Än!

Filip Helander och Pontus Jansson gjorde också riktiga kanoninsatser och förmodligen skrek, jublade och firade Pontus Jansson nästan mer än supportrarna.

Om det nu var möjligt….

………………………………………

Det bästa av allt:

Nu väntar ytterligare en guldfest.

På söndag mot Syrianska med fullsatta läktare och utdelning av Lennart Johanssons pokal.

Då förutsätter jag också, som jag tidigare lobbat för, att man tar chansen att sätta in Daniel Andersson. Han är värd den avtackningen. Många gånger om!

………………………………………….

Och Rikard Norling tränar MFF även 2014!

 

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×