En bro att ta sig över

Jag älskar Allsvenskan. Därför har jag givetvis sett fram mot återstarten, som för MFF:s del kör igång med två väldigt viktiga matcher.

Brommapojkarna borta och Åtvidabergs FF hemma är normalt sett två mellanmjölksmatcher på festbordet. Men inte nu.

De är nämligen länken mellan då och nu, mellan den poängmaskin MFF var före uppehållet och det MFF som ska växa fram när nyförvärven kan vara spelklara den 15 juli.

Pontus Jansson är i Italien, Miiko Albornoz har lämnat för Tyskland, Mahmut Özen är på väg att lånas ut till Turkiet och Allsvenskans skytteligeledare Guillermo Molins väntar på att operera sitt sargade korsband.

Tapp som måste kompenseras. Grejen var dessutom att Malmö FF:s trupp redan före tappen var lite för tunn och att utgångsläget hela tiden varit att när fönstret till slut stänger bör det ha kommit in fler spelare än som lämnat.

Jobbet med att lappa, laga och förstärka är förvisso inlett, men oavsett vilka spelare MFF hämtar in måste laget klara sig utan dem mot BP och Åtvidaberg.

Just nu är den tillgängliga lösningen att plocka upp U19-spelare. Både Piotr Johansson och Victor Wernersson åker med till Grimsta IP.

Jag tror mycket på Piotr Johansson som kantspelare och vill att han ska flyttas upp som lärling i A-truppen och Victor Wernersson har spelat bra som back i U19 och U21. Men de är inte mogna att vara permanenta lösningar redan hösten 2014.

I och med att Isaac Kiese Thelin blev klar för spel under hösten är läget just nu med spelare in att han och Pa Konate – tillbaka från Öster – är ensamma på listan. Magkänslan säger att de snart kommer att få sällskap på den av Agon Mehmeti och att det är mer på gång, men MFF kan fortfarande förlora fler spelare. Det väntar dessutom veckor med spel i både Allsvenskan och Europa.

Hemmamatchen mot Ventspils ligger den 16 juli, dagen efter Isaac Kiese Thelin, Pa Konate och nyförvärv x, y och z kan användas.

I teorin. För det finns ett viktigt men, som gör att MFF kan glädjas ännu mer över turen att få Ventspils i lottningen. När jag pratade med Daniel Andersson berättade han nämligen att det bara är en ny spelare som får användas den 16:e. 24 timmar före matchen får MFF anmäla en ny spelare som kontrakterats senast 10 juli. Men inte fler! Så egentligen är det i princip samma läge i match ett mot Ventspils som mot BP och Åtvid.

Alla tre måste besegras med nuvarande trupp.

 

Det bör gå vägen.

Ventspils var det lättaste motståndet MFF kunde få i den här omgången i Champions League-kvalet sedan gruppindelningen var gjord inför lottningen.

Jag kommer hela tiden tillbaka till att Elfsborg körde över lettiska mästarlaget (då var det Daugava) med 11-1 (7-1 hemma och 4-0 borta) förra året och att inget av de lettländska lagen imponerade i Europa League-kvalet i veckan. Snarare tvärtom. MFF ska slå Ventspils.

Brommapojkarna är också ett lag MFF ska slå, även om BP säkert är betydligt bättre än Ventspils.

MFF är nämligen ett vassare lag än BP, både i ett då- och nu-perspektiv.

Malmö FF har mött Brommapojkarna åtta gånger i Allsvenskan och aldrig förlorat (sex vinster och två oavgjorda).

Vi ska heller inte glömma att MFF gjorde en riktigt imponerande förstahalva av Allsvenskan.

Det har gnällts lite för mycket på dåligt spel och allmän tröghet. Sanningen är ju att MFF varit en grym poängmaskin och leder serien med sex poäng!

Jag har själv skrivit fler gånger än vad som är på rätt sida gränsen av tjata att MFF vunnit utan att imponera och att just det är imponerande.

Men MFF har varit rätt bra också.  I rättvisans namn är det dags att plocka fram detta och i Infostradas guldgruva av statistik finns ett par saker som stöttar den uppfattningen.

Att vinna matcher borta är svårt. Vinna åtskilliga matcher i rad på bortaplan är ännu svårare. Inför resan till BP-matchen har Malmö FF vunnit sju raka bortamatcher. Senaste gången ett lag gjorde det var 1987, för nästan 30 år sedan, och även då var det MFF som gjorde det. För att hitta längre sviter än så får man gå tillbaka långt, långt i tiden.

Bäst genom tiderna är:

1) Tolv raka, MFF 1949-50.

2) Tio raka, IFK Norrköping 1956-57 och GAIS 1930-31.

Att försvara ett SM-guld har i alla fall blivit svårt.

Senaste gången det lyckades var när Djurgårdens IF vann 2003. Då gjorde man den bästa inledningen ett försvarande mästarlag presterat i modern tid med 25 poäng efter tolv spelade omgångar. MFF har 29.

Räknar man om efter trepoängsregeln är Malmö FF:s inledning den tredje bästa laget någonsin gjort. Bara 1949-50 och 1950-51 när MFF körde över allt och alla är vassare.

Så visst kan det finnas lite anledning till oro, men MFF har lagt en bra grund och startar från en hög nivå.

………………………………………..

Laget lär bli:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Erdal Rakip, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Det finns två frågetecken.

Filip Helander körde på egen hand tillsammans med naprapaten Wilner Registre på lördagsträningen. Fredag körde han dock för fullt och både Åge Hareide och Filip själv sa att det skulle bli spel mot BP. Om inte lär Johan Hammar gå in. Jasmin Sudic är inte redo än och åker inte ens med till Stockholm.

Erdal Rakip tar Guillermo Molins plats på högerkanten. Amin Nazari är sjuk och det var Rakip som spelade där på fredagsträningen. Många frågar säkert varför det inte blir Simon Kroon, men Hareide är tydlig med att BP och inte minst Åtvidabergs-matchen gäller för tre poäng i Allsvenskan OCH som förberedelse för Europaspelet. Rakip är bra på att stänga en kant (minns IFK Göteborg-matchen). För att få bästa nytta av Simon Thern i mitten är det bättre med Rakip än Kroon på kanten, kanske inte mot BP, men i Europa.

Det resonemanget köper jag. Rakt av.

 

Duktig Kiese

Verkar vara lite trögt med att få ut artikeln med Daniel Anderssons kommentarer om värvningen av Isaac Kiese Thelin på Skånskan-webben så jag kör den här istället:

”Ryktena om att MFF ville göra klart med IFK Norrköpings anfallare Isaac Kiese Thelin visade sig stämma. Den 1 december börjar kontraktet gälla och det är skrivet på fyra år.

MFF och IFK Norrköping förhandlar dessutom om att lösa övergången redan i sommar.

– Värvningen är gjord för nästa år, betonar MFF:s sportchef Daniel Andersson.

– Det är klart att vi ska försöka ta hänsyn till spelarens önskemål och det finns fördelar med att få loss honom redan nu. Men det får vi prata om och det är som sagt för nästa år värvningen är gjord.

Även om MFF väntar ut kontraktet finns det kostnader med i bilden.

Isaac Kiese Thelin är född 1992 och omfattas av utbildningsbidragsreglerna.

– Till IFK Norrköping handlar det om 300 000 kronor. Sedan vet vi inte om hans förra klubb Karlslunds IF fick sin del vid förra övergången, säger Daniel Andersson.

Det är tredje året i rad IFK Norrköping tappar en spelare till en annan allsvensk klubb mitt i säsongen. 2012 var det Shpetim Hasani som lämnade för Örebro SK och 2013 gick Imad Khalili till Helsingborgs IF. Enligt uppgift hamnade Örebros ersättning till IFK Norrköping för Hasani på 700 000.

Daniel Andersson är övertygad om att Isaac Kiese Thelin kan bli värdefull för Malmö FF.

– Isaac är en duktig spelare som har specialkvaliteter som vi annars saknar i truppen. Han är stark i luften, en bra targetspelare och kan ta ner och hålla i bollen även på de långa uppspelen.

– Han var bland annat väldigt bra när vi mötte IFK Norrköping och det är inte lätt mot spelare som Filip Helander och Pontus Jansson, säger Daniel Andersson och bekräftar att den insatsen hjälpte till att övertyga MFF.

– Vi tittade en del på honom redan förra året, men givetvis hjälpte det till att han spelade bra mot oss.

– När vi har träffat honom har han dessutom visat en jäkla vilja att jobba hårt för att utvecklas

Att Isaac Kiese Thelin i år inte gjort ett enda mål i Allsvenskan och totalt bara sex på 46 matcher ser han inte som ett problem.

– Ibland får anfallare sekvenser där målen inte kommer så ofta. Han gjorde många mål i Karlslund och vår bedömning är att han är en duktig spelare som kan utvecklas rejält. När det blev klart att han inte skulle stanna i IFK Norrköping fick han ju dessutom mindre speltid där, påpekar Daniel Andersson.

MFF-förvärvet befinner sig för närvarande på Island med U21-landslaget. Därför har han inte kunnat presenteras på plats i Malmö. I ett pressmeddelande uttrycker han dock sin stora glädje.

– Det känns otroligt bra. Jag är väldigt glad över att komma till Sveriges största klubb. Det räcker bara att titta på tabelläget för att förstå varför jag vill komma till Malmö FF.”

Är det då bra eller dåligt att värva Isaac Kiese Thelin?

Än så länge är jag kluven.

Jag köper att MFF behöver den typen av spelare.

Mathias Ranegie blev ett lyft för MFF! Den uppfattningen backar jag inte en millimeter från. Kan Isaac göra samma sak som Ranegie gjorde är det en kanonvärvning, även om det bara är i enstaka matcher och när MFF behöver ställa om spelet mitt i en match.

Tittar man på statistiken ser det ut som om Thelin har en bra bit kvar till Ranegie-nivån och så är det givetvis. Men potentialen – och behovet – finns.

Därför vill jag avvakta och se.

Att värva Mathias Ranegie var omöjligt. Han har gjort det för bra i Watford.

Jag vet dessutom att MFF tittade på Dino Islamovic och diskuterade hans namn.

Nu valde man Isaac Kiese Thelin och då blir det upp till honom att bevisa att det var rätt.

……………………………………………..

När jag pratade med Daniel Andersson passade jag på att fråga om hur det går i diskussionerna om att få Torino att slanta upp för att få loss Pontus Jansson tidigare än den 31 juli.

Glädjande nog var Daniel väldigt positiv.

Utan att lova något – inget är klart förrän det är klart som den korrekta klyschan heter – trodde han att det nu är riktigt nära en överenskommelse.

I så fall win win för alla parter.

Pontus får starta sin nya karriär samtidigt som de övriga lagkamraterna.

Torino kan slussa in honom i truppen och laget med rätt timing.

Malmö FF säkrar betalningen och får ett bra avslut med Pontus.

 

 

MFF drog lakanet av spöket

Nu har Malmö FF vunnit så många gånger utan att imponera att det är – imponerande!

Men det bästa med 1-0 mot Mjällby AIF var:

1) Att MFF effektivt drog lakanet av det fula och ettriga Strandvallenspöket. Nu slipper spelarna och alla kring klubben allt – befogat – snack om att MFF aldrig vunnit borta mot Mjällby.

2) Att de tre poängen ger en effekt i tabellen som kan bli guld värd och ge trygghet.

Nu leder MFF Allsvenskan med fem poäng och nästan det första Guillermo Molins sa efter matchen var att sex poäng i de två närmaste omgångarna mot de tippade toppkonkurrenterna AIK och Elfsborg ger ett härligt utgångsläge inför VM-uppehållet.

Han kan det här…

Inget är klart, vilket han också var mycket noga med att påpeka. Men bra kan bli bättre.

Det gäller givetvis spelet också. Första 35 minuterna spelade MFF som i sirap. Vid målet visade man sedan vad laget förmår när bollen går snabbt, rörelsen är rätt och spelare som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och just Guillermo Molins kliver fram och utmanar ett försvar.

Spetskompetens i dubbel bemärkelse och en ny sekvens i den andra halvleken när Markus Rosenberg kom fri och brände mot Mattias Asper visade klassen.

Då hade MFF råd att inleda lugnt.

Om Mackan satt 2-0 hade man inte ens behövt briljera med att hålla bollen mot slutet nere vid hörnflaggan.

Men det var rätt skönt att se att Malmö FF kan det också. Det kommer att behövas.

Åge Hareide påpekade till och med på presskonferensen att laget fick god träning i att kontrollera en match vid 1-0-ledning.

Bakåt var det egentligen inga problem.

Mjällby AIF skapade väldigt lite. Totalt hade laget två avslut. Bara ett av dem var på mål.

MFF hade sju respektive sex.

Inte bra nog, men betydligt vassare och bättre än Mjällby AIF.

Pratade dessutom med ett par mer trogna Strandvallenbesökare än jag och de bekräftade bilden jag fått efter att ha sett tre-fyra tv-matcher med Lister-laget.

Mjällby AIF är på väg uppåt och gjorde sin vassaste insats på mycket länge.

Det har tagit tid för Lasse Jacobsson att hitta rätt. Nu tror jag faktiskt att han börjat göra det.

På twitter skrev jag direkt på slutsignalen.

MFF-seger med 1-0 och två matchhjältar: Guiullermo Molins och det nya borta-stället.

Det står jag fast vid.

Molins är väl rätt självklar.

Och de nya bortadräkterna är snygga.

Barbershop-perioden kan vi lika lugnt som MFF spelade lägga till handlingarna.

Vill plussa på med en sak dock.

Mittbackarna Filip Helander och Erik Johansson gjorde en kanonmatch.

Ett bra besked när Pontus Jansson håller på att fasas ut.

Största besvikelsen?

Ingen ekorre!

 

…………………………………………………

Daniel Andersson var för övrigt rätt bestämd när det gällde ryktet som plötsligt poppat upp att Miiko Albornoz skulle vara klar för Porto.

– Jag har inte hört någonting.

– Ja det vill säga, jag har ju läst om ryktet, men det är allt.

 

 

 

 

Därför tjänar MFF på en tidigare flytt

Givetvis är det bra för Pontus Jansson att komma ner ett par veckor tidigare till Torino och starta försäsongen samtidigt som sina nya lagkompisar.

Men det är dessutom mycket bra för MFF.

Just den detaljen har helt kommit bort i dagens turer kring en eventuell tidigare flytt.

Förklaringen är att det är ett bra sätt för MFF att säkra betalningen. Eller göra vad man kan för att förbättra läget.

Om Pontus Jansson flyttar när kontraktet går ut den 31 juli ska Torino bara betala utbildningsbidraget på cirka 4,5 miljoner kronor. Eftersom kontraktet gått ut har MFF ingen möjlighet att låta bli att släppa spelarlicensen till pengarna finns på kontot och Torino har 30 dagar på sig att betala. Om man inte gör detta blir det en – säkert långdragen och alltid oviss – Uefa-tvist.

Om Pontus Jansson ansluter till Torino efter BP-matchen den 6 juli är situationen rätt annorlunda.

Då finns det en licens att släppa och en möjlighet att kräva pengarna på bordet innan villkoren i uppgörelsen är uppfyllda.

MFF:s sportchef Daniel Andersson upprepar hela tiden att om man ska släppa Pontus tidigare ska det kosta minst en summa som motsvarar utbildningsbidraget.

Tre veckor tidigare flytt innebär därmed att:

Pontus Jansson får en smidig och bra start i Torino.

MFF får pengarna man ska ha.

Torino får nyförvärvet på plats när det passar bäst och visar god vilja.

Vi får se.

Jag är skeptisk. Men hoppas jag har fel.

På sätt och vis kan man se MFF:s vilja och kontakt med Torino som ett sätt att få serie A-klubben att visa korten.

Om man tänker betala de 4,5 miljonerna utan strul är det ju närmast korkat att inte betala samma summa på ett något annorlunda vis och som bonus flytta fram övergången så att den passar klubben bättre.

Går Torino inte med på det kommer i alla fall jag att se det som ett tecken i skyn på att man inte frivilligt kommer att betala utbildningsbidraget heller.

Här kan ni läsa lite mer om vad Pontus Jansson och Daniel Andersson säger om en eventuell tidigare flytt.

…………………………………………………..

Malmö FF är ytterst nära att sy ihop en riktigt vass träningsmatch inför Champions League-kvalet.

Först blir det hemmamatchen mot FC Köpenhamn som tidigare bestämt. Sedan väntar troligen en resa till Belgrad för att möta Partizan.

Just den typen av resa det kan bli i CL-kvalet. Dessutom ett bra motstånd.

………………………………………………………

MFF;s U19 är klart för final i Ligacupen efter att idag ha slagit ut IFK Norrköping med förkrossande 9-1.

Här kan ni läsa min text om matchen.

I finalen väntar BK Häcken, som slog Örebro SK med 4-2 i sin semifinal.

 

 

 

 

 

Ingen skugga över Pontus

Magkänslan ledde Pontus Jansson till Torino.

Men hjärtat finns kvar i MFF.

Det finns kanske någon som tycker att den sammanfattningen är lite magstark efter det att den slutliga bekräftelsen kommit på att Pontus Jansson lämnar MFF som Bosman. Men det tycker inte jag.

Istället önskar jag ett stort lycka till!

Pontus är en ur-MFF:are. Han växte upp på Stadionläktaren – och på bortamatcher – innan han själv blev en vital del av laget. Han har gett mycket till klubben, han kommer att ge ännu mer innan han lämnar och om inte allting går fel kommer han tillbaka en dag. Om det bara hänger på hjärtat blir det dessutom med samma energi som Guillermo Molins och Markus Rosenberg nu visar i laget.

I den bästa av alla världar kunde Pontus skrivit på ett nytt kontrakt.

Nu gjorde han inte det och jag tror att det var en förutsättning för att han skulle få ett utlandskontrakt överhuvudtaget.

Han har haft kontrakt med MFF ett bra tag utan att bli såld.

Om han skrivit ett nytt hade säkert många hoppats på en försäljningssumma på runt 10 miljoner. Det hade ingen klubb betalt.

Han är back.

Han är inte bofast i landslaget vilket många klubbar tittar på. De har ju ingen koll på att Erik Hamrén är Allsvenskans kanske värste fiende och i princip aldrig tar ut någon spelare som inte redan lämnat landet.

Dessutom är Pontus en typ av spelare som kräver en hel del av ett scout-öga. Han är en omskolad anfallare och en hybrid av tekniken från Arlövs-gatorna och en attityd och vilja som kan välta berg. Därför tar han chanser, kan ibland se ut som just den där omskolade anfallaren och inte en född mittback som till exempel kollegan Filip Helander. Därför måste han gå till en klubb som accepterar att han är den spelaren han är och inte en annan.

Torino som har följt honom länge har förhoppningsvis full koll på att Pontus Jansson måste få vara just Pontus Jansson om han ska vara bra och nyttig.

Torino var bästa valet – kanske det enda om man ska vara krass.

Torino ville inte betala.

Det var givetvis ett problem för en spelare med Pontus klubbhjärta, men till slut vann verkligheten över drömmen.

Jag är rätt övertygad om att de flesta MFF-supportrarna köper det.

Särskilt om man ställer de 4,5 miljonerna (450 000 euro) MFF faktiskt får i utbildningsbidrag mot det troliga utfallet om Pontus Jansson förlängt.

Säg till exempel att han skulle förlängt ett år eller 1,5 för att hamna rätt i tiden och ha ett kontrakt som löpte ut vid årsskiftet. Om han gått som Bosman efter det hade MFF inte fått en krona eftersom utbildningsbidraget hänger på 23-årsregeln. Och om han gått under perioden tror jag inte MFF hade tjänat mycket mer än vad man gör nu. Torino hade inte betalt någon stor summa och jag tror inte att någon annan passande klubb hade dykt upp och gjort det heller.

Innan Pontus lämnar kan han ha passerat 100 allsvenska matcher för MFF och ha tagit två SM-guld (redan klart) plus en cuptitel och spelat så många matcher att det blir ett guld till 2014.

Det räcker rätt bra för en hyfsad plats i MFF:s historieböcker.

Tittar vi rent sportsligt blir det problem när Pontus Jansson lämnar.

Erik Johansson är inkörd och en bra ersättare. Bakom honom är det tunt.

I princip är Johan Hammar det enda alternativet. Jasmin Sudic håller fortfarande på att trappa upp med U21-spel, i ärlighetens namn dessutom ett rätt trevande U21-spel. Han har inte gjort mer än 45 minuter i någon match och än så länge är det mest enkelt alibi-spel. Inte så konstigt. Det tar tid att komma tillbaka efter ett sådant extremt sällsynt skadestrul som han har drabbats av. Alexander Blomqvist har en lång rehabprocess kvar.

Sätter man ner Markus Halsti blir både han, laget och mittfältet sämre.

 

Briljansen avgjorde för MFF

Nollan sprack.

Men MFF har inlett med fyra segrar på fyra matcher.

Det är givetvis hur bra och viktigt som helst.

2-1 mot Örebro SK var dessutom den match av de fyra där MFF mött det tuffaste motståndet.

Två klassmål avgjorde.

Minst två klasspelare avgjorde.

ÖSK-tränaren PerOla Ljung lyfte fram just det på presskonferensen efter matchen.

– 1-0 blixtrade till av kvalitet.

– MFF har spetskvalitet på enskilda spelare som vi inte riktigt är i närheten av.

Framförallt är det två spelare som gör skillnad.

Markus Rosenberg är på väg att etablera sig på en nivå skyhögt över den vanliga i Allsvenskan. Det roligaste av allt är att Guillermo Molins redan i höstas – och ännu mer i år – visat att han också är med och leker på den nivån.

De övriga lagen i Allsvenskan kan helt enkelt inte stå emot BÅDE Gische och Mackan. Inte i 90 minuter. Det är därför Örebro SK kan göra en mycket stark förstahalvlek, stundtals vara det bästa laget i matchen och rent spelmässigt hålla jämnt mot MFF utan att få någon belöning för det.

Mitt i allt kommer blixtar av briljans från Markus Rosenberg och Guillermo Molins.

När man sedan kan lägga till saker som ett härligt mål av Pontus Jansson, en stark insats av Filip Helander och sedvanligt stort jobb av Magnus Eriksson som många inte märker blir MFF ruggigt svårslaget.

Det är en styrka att vinna utan att allt stämmer. Idag gjorde det inte det.

Ytterbacksspelet var lite för övermodigt.

Simon Thern är ibland briljant, men tappar också för mycket boll och närkamper.

Erik Johansson kunde inte fullt ut ta över Markus Halstis roll som det defensiva ankaret på mitten och samtidigt gå framåt. Halsti saknades.

Men MFF måste lära sig spela med olika spelare på positionerna och när man fullt ut behärskar det kommer laget att bli ännu bättre. Kanske till och med tillräckligt bra för att skaffa sig ett försprång i Allsvenskan som man kan ”vila i” när det är dags att dubblera med spel i Champions League-kvalet.

Som det är nu är bästa mittmittfältsparet Simon Thern och Markus Halsti.

Det näst bästa är Markus Halsti och Erik Johansson.

Vilket innebär att om MFF vill spela så med Molins, Rosenberg, Eriksson, Forsberg och Thern samtidigt (gäller även om man byter in Simon Kroon i den femlingen) måste Halsti vara med för att få full effekt.

Simon Thern och Erik Johansson plus två vråloffensiva ytterbackar funkar inte lika bra. I alla fall inte mot de allra bästa lagen.

Erdal Rakip är jokern. Fortsätter han att utvecklas och bli den storspelare han har kapacitet att bli kan MFF vila/undvara Halsti. För att Erik Johansson ska kunna axla den rollen måste han få ännu fler matcher på mitten och det är liksom inte läge att ge honom dem när det är mittbacksalternativ han företrädesvis ska vara.

Robin Olsen tyckte att han skulle tagit 2-1-skottet.

– Det var den spontana känslan och jag hade fri sikt. Men jag har inte sett tv-bilderna.

Det har jag inte heller. Men min spontana känsla var att han nog är i överkant kritisk. Yasins skott var bra och jag tror dessutom att det fick en konstig studs.

Oavsett vilket blir det mindre fokus på nollan nu och det kan faktiskt vara rätt bra både för MFF och Robin. Det viktigaste är ju att vinna matcherna.

Till sist; kanske är det dags att även diskutera om Åge Hareide är på den där en bra bit över de andra-nivån? Statistiken talar i alla fall för det: åtta tävlingsmatcher, åtta segrar!

 

Publiken ökade efter debatten

Det är fortfarande väldigt många som står upp och brinner för allsvensk fotboll.

Mitt i den massiva stormen från de allra dummaste debattprogrammen och hitte på-experterna är det lätt att få för sig en massa saker.

Som att det är livsfarligt att gå på fotboll, att barnfamiljerna skrämts iväg och att det bästa sättet att få bukt med det brutala våld som trots allt ibland ändå sticker upp sitt fula tryne är att göra livet så surt som möjligt för supporterkulturen.

Så är det givetvis inte.

Problemen finns och ska lösas, men det måste ske tålmodigt, med eftertanke och i samförstånd och samarbete med supporterföreningarna och alla som vet hur det är att gå och titta på fotboll.

Samhället ska heller inte bidra med okunskap, floskler och gnäll utan med resurser och hjälp anpassad efter de behov klubbarna faktiskt har, inte efter vad man utan att fråga dem tycker att de borde ha.

Därför är det dags att lyfta fram det positiva.

När MFF mötte Falkenbergs FF i premiären vimlade det av föräldrar som tagit med sig sina barn i publiken. Det kommer det att göra mot Gefle IF också.

När jag gick runt Swedbank stadion ett par gånger på väg in i pressrummet – premiärdagen gillar jag att vara ute i extra god tid – såg jag mitt i vimlet hundratals Falkenbergare med sina gula halsdukar runt halsen i lugn och ro käka korv och snacka strunt runt arenan.

Så kan det också vara att åka på en bortamatch.

Onödigt vetande för alla som brukar göra det, men det kan ju vara en nyttig upplysning för dem som följer den allsvenska fotbollen bakom ett skrivbord eller i en tv-fåtölj.

I högriskmatchen – i alla fall normalt sett – IFK Göteborg-MFF i måndags säger dessutom alla rapporter att det var totalt fritt från bråk i stan och på läktaren både före, under och efter matchen. Ett mycket gott tecken.

En titt på publiksiffrorna i andra omgången av årets fotbollsallsvenska säger samma sak. Att det finns en hel del som talar för att uppmaningen att det räcker nu tas på allvar och att många retat sig på de dummaste vändningarna i debatten och svarat med att ta sig till arenorna.

Här är publiken för matcherna som spelades både i år och förra året (2014-siffrorna först):

Elfsborg-Häcken, 9 138 – 7 362

Djurgården-Halmstads BK, 12 155 – 7 021

Gefle IF-AIK, 6 711 – 4 589

IFK Norrköping-Helsingborgs IF, 7 614 – 5 223

Kalmar FF-Åtvidabergs FF, 7 037 – 5 289

IFK Göteborg-MFF, 17 073 – 17 063

Ett rejält publiktillskott på åtskilliga tusen, att lyftet är marginellt på Gamla Ullevi beror mest på att det båda gångerna var nära utsålt.

De som förfasade sig över att folk fortfarande vill gå på fotboll fick ett stort fett finger.

Förra sommaren kom 9 837 för att se Gefle IF parkera bussen.

På lördagen blir vi fler och det ryktas att Gefle övergett defensiven. Lite synd tycker jag som gillar att se olika typer av fotboll och jag tror det blir samma gamla Gefle. Härligt!

…………………………………………………

Pontus Jansson vilas.

Bra eftersom det stämmer in i Åge Hareides rotationsfilosofi. Erik Johansson behöver en match som mittback. Det är hans rätta position och när det drar ihop sig måste han ha tävlingsmatchvana där och inte som tidigare under säsongen som mittfältare.

Guillermo Molins spelar.

Bra för alla som är nyfikna på om han kan fortsätta att visa Allsvenskans bästa form och näta i sin nionde tävlingsmatch i följd.

Laget blir:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Med elva spelare på planen har MFF bara släppt in ett mål i årets sex tävlingsmatcher. I 7-1-segern mot Degerfors.

………………………………………………………………..

Har ni inte läst intervjun med Ricardinho i Avspark (programmet) måste ni göra det.

Han bjuder på massor med saker, inte minst att han tycker att han bara spelade på 60-65 procent av sin förmåga förra året.

Vad han kräver för att tycka att den egna insatsen varit 100-procenting ska jag inte avslöja. Men det är rätt mycket. Minst sagt.

 

 

 

Mer rotation att vänta

På dagens träning gick Guillermo Molins väl inlindad kring halsen av ungefär mitt i. Fortfarande krasslig och hostig.

Sedan körde MFF tvåmålsspel med Olsen – Albornoz, Helander, Johansson, Ricardinho – Kroon, Thern, Halsti, Forsberg – Eriksson, Rosenberg i förstaelvan.

Erik Johansson istället för Pontus Jansson (som spelade med ”motståndarna”) och Simon Kroon istället för Guillermo Molins (som gått av) med andra ord. Läge för rotation till Geflematchen på lördag?

När jag pratade med Åge Hareide efter träningen sa han:

a) att det var för tidigt att säga än.

b) att det inte var uteslutet.

c) att strategin fortfarande är att rotera när man kan, för att hålla igång så många som möjligt och förbereda sig för när man måste. Spelare som stått över någon månad är ett sämre alternativ än spelare som fått matchtid i tävlingssammanhang.

Så jag tror att det blir Erik Johansson och kanske Simon Kroon mot Gefle.

Molins var ruggigt bra mot IFK Göteborg. Men han var även krasslig, kräktes tydligen redan i pausvilan och orkade inte mycket efter pausen då han även byttes ut efter ett tag. Eftersom han fortfarande har sviter av sjukdomen borde det vara läge att vila och matcha Kroon.

Erik Johansson har fått matchtid, men mest som mittfältsalternativ. Han skulle behöva en start som mittback.

Och med Pontus Jansson och Guillermo Molins på bänken kan man ”byta sönder” Gefle.

På tal om byten förresten.

Jämför MFF:s och IFK Göteborgs byten från i måndags.

MFF kom in i matchen och stängde den med sina. IFK Göteborg gjorde ett dubbelbyte som blev totalt misslyckat.

…………………………………………………………

Sveriges Fotbollshistoriker och statistikers medlemstidning (jo jag är med) dök upp i brevlådan.

Där gick det bland annat att se att det inte bara är den allsvenska maratontabellen som Malmö FF toppar.

MFF är etta även i Svenska cupens ”maratontabell”.

MFF har flest titlar, flest finaler och flest vunna matcher.

Flest poäng också om man räknar fram det, men det är ju liksom inte poängen med cupspel. Därför är tabellen baserad på titlar och finaler.

AIK är tvåa och IFK Göteborg trea.

 

MFF fortsätter att vinna allt

Det går bra nu.

MFF har fortfarande vunnit alla sina tävlingsmatcher 2014!

7-1, 3-0, 3-2 i cupens gruppspel, 2-0 mot BP i cup-kvarten, 3-0 mot Falkenbergs FF i den allsvenska premiären och nu 3-0 igen i svensk fotbolls klassiker mot IFK Göteborg.

Borta, mot ett IFK Göteborg som i sin tur slog AIK i premiären.

Imponerande.

Men den statistiken slås nästan av en individuell spelares.

Guillermo Molins har nu gjort mål i de senaste åtta tävlingsmatcherna han spelat i MFF. Och inte bara ett per match utan totalt 13. Vet inte om det står i IFK Göteborgs räknebok, men det ger ett snitt på 1,625.

Egentligen behöver jag bara upprepa berömmet jag skrev i inför matchen-bloggen (scrolla). Och lägga till att det var två klassmål han gjorde mot Blåvitt. På en ny position.

Gische kan spela anfallare och yttermittfältare på båda kanterna utan att tappa sin spets och målfarlighet. Han tar dessutom både sitt kaptens- och defensivansvar.

Skrev inför matchen att elvan jag trodde skulle starta med Molins på höger och Emil Forsberg på vänsterkanten var den optimala. Det står jag för.

Men det blev Forsberg på bänken och plats för Erdal Rakip på högerkanten. Ett taktiskt drag för att stoppa Sam Larsson och IFK Göteborgs högeroffensiv som firade triumfer mot AIK. Rakip är ung, men i U17-VM visade han tydligt att han kan ta ett stort defensivt ansvar. Det gjorde han nu också. För att utrycka det på skånska; Sam blev mest vann.

Jag är dock kluven till sådana drag.

Å ena sidan tycker jag inte att MFF ska syssla med den typen av ”eftergifter” i Allsvenskan. MFF ska spela sitt spel och det ska vara bra nog. I alla fall måste det vara målet.

Å andra sidan lyckades ju draget. Och det gav Erdal Rakip värdefull speltid. Och Emil Forsberg har haft en dipp i formen. Och det ÄR en bra förberedelse inför matcher där det behövs (som i Champions League-kvalet). Och IFK Göteborg borta kan faktiskt trots allt vara en sån match.

Så jag ger mig. Det var bra!

………………………………….

Markus Rosenberg fick göra 3-0.

Ni kommer att få läsa och höra överallt om hur viktigt det var.

Håller med. För nu är det slut på snacket. Jag tror inte Mackan var ett dugg orolig. Han har kapaciteten att göra många mål i Allsvenskan och vet om det. Det hade lossnat snart för honom även om han satt dagens avslut i stolpen. Men nu blir det lite mer och lite tidigare arbetsro.

Passet till 2-0 innebär förresten att Markus Rosenberg nu står på ett mål och tre assist efter två matcher i Allsvenskan. Rätt bra för en spelare som inte nått 100 procent än. Eller ens 90.

………………………………………..

Mycket fokus framåt. Men det var bra bakåt också. När IFK Göteborg fick igång aggressiviteten, pressen och trumlandet första 20-25 efter pausvilan var det mycket tack vare ett suveränt mittbacksspel av Pontus Jansson och Filip Helander som MFF kunde stå emot.

Miiko Albornoz visade också att han får ut mycket mer av sitt spel på rätt sida. Glöm inte hans insats vid 1-0-målet!

Ricardinho var som ryggmärgskänslan säger att han ibland brukar vara efter att ha varit borta ett tag – övermodig i vissa situationer. Det leder till bolltapp och ytor att jobba på för motståndaren. Men det blir som vanligt bättre efter ett tag. Då når han briljansen som gör att han till och med kan reparera sina egna misstag.

…………………………………………………..

Negativt?

Gillar inte riktigt att Simon Therns mål blev underkänt.

Men jag köper regeln. Markus Rosenberg stod offside i bollbanan och var så nära att han nästan vek undan med huvudet för att inte toucha bollen. Alltså offside.

Det enda riktigt negativa jag kan komma på blir då istället att MFF trots stor dominans i 45 minuter och bra avslutande 25-25 skapade rätt få klara målchanser.

Med ett så bra spel, med en så bra passningskontroll och ett långa stunder så vilset IFK Göteborg borde de ha varit fler.

Första hörnmålet får vi dessutom vänta på. Första hyfsade hörnan också.

Men efter 3-0 borta mot IFK Göteborg är det mest gnäll och lite krystade reflektioner för att inte fastna i panegyrik.

…………………………………………………………………….

Till sist

Efter att så många gånger ha sågat Michael Lerjéus som domare är det inte mer än rätt att betona att den här gången var han bra! Äntligen var han konsekvent, höll rätt nivå och undvek att göra sig själv till huvudperson. Bra jobbat. Du kan ju.

 

 

 

 

 

 

Det här är den optimala elvan

Det har pratats mycket om Åge Hareides resonemang om att det finns fler ordinarie än de elva som startar just den aktuella matchen. Med all rätt för konkurrensen och spelprogrammet kräver att det ska finnas 14-16 sådana spelare. Det gör dessutom bytena till vassa vapen. Men allt detta hindrar ju inte att det lik förbannat existerar en optimal elva.

På måndagskvällen mot IFK Göteborg i Sveriges prestigemöte nummer ett matchar Malmö FF den elvan!

Det kommer inte Hareide att säga.

Men jag kan ju göra det…

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Så ser den ut.

Att Ricardinho är tillbaka bättrar laget på båda kanterna eftersom Miiko Albornoz hamnar på rätt kant. Då får han ett lyft samtidigt som Ricardinho går in och gör det han gör bäst i Allsvenskan.

Ricardinhos återkomst blir faktiskt ett plus även utanför elvan. När han varit borta har Mahmut Özen behövts i A-laget. Den nivån håller han inte än.

Jag tror fortfarande att han kan komma dit – att döma ut honom nu hade bara varit dumt – men då måste han få chansen att ställa om från Mjällbyspelet till MFF.

U21-spel hade varit perfekt. Men med Ricardinho borta har hans backuproll i A-laget fått prioriteras. Nu är brassebacken tillbaka samtidigt som Matias Concha är borta i tre veckor.

Tar man inte den chansen att specialgnugga Özen i U21 blir jag förvånad. Han behöver det ju.

Att Guillermo Molins är tillbaka efter sin avstängning är självklart ett stort plus.

Mål de senaste sju tävlingsmatcherna han spelat säger en del, glöm heller inte att han i de 60 minuter han hann spela mot Hammarby innan han blev utvisad var planens i särklass bäste.

Hans hittills korta insats som lagkapten har varit oerhört lovande. Gische är en ledare och han har ett självförtroende och en utstrålning som bara andas vinnare. Det handlar egentligen inte ett dugg om attityd utan om en grundtrygghet där han lika lugnt som självklart utgår från att både han och laget är bra. Oavsett motstånd.

De stora årgångarna i 70- och 80-talens Malmö FF bars fram av sådana spelare.

Pontus Jansson ska givetvis också ingå i en startelva mot IFK Göteborg oavsett hur klart eller inte-klart det är att han lämnar för Torino i sommar. Förr eller senare kommer Åge Hareide till ett läge där han måste förbereda sig på Champions league-kvalet och ett sommar- och höstspel utan Pontus. Men där är man inte än.

Jag är heller inte bombsäker på att vi sett de sista turerna i Pontus Jansson-affären.

Agent Martin Dahlin och rådgivarna vill casha in.

Torino vill ha honom, men vill de betala utbildningsbidraget? (och har Dahlin berättat om det?).

Och framförallt: har Pontus själv bestämt sig till 100 procent?

Många frågor mot slutet. Men i MFF-laget finns det som sagt just nu bara självklara svar.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×