Lugnt men långt årsmöte

Årsmötet blev lugnt, men ändå långt.

Mest för att MFF satt samman ett rätt omfattande arrangemang för att informera om väldigt mycket.

Det här är det jag tyckte var viktigast:

Ekonomin.

Plus 0,5 miljoner före skatt. Förbättrat rörelseresultat från 2012 till 2013 på 28 miljoner. Kassaflödesförbättring från underskott på tre miljoner till ett överskott på 19,5. Likvida medel på 18,6 miljoner vid det här årskiftet mot sex miljoner vid det förra. Lägre kostnader, högre intäkter och en ökad ägarandel i Swedbank stadion.

Känns bra. Skriver känns för det är rätt fel att beskriva mig som en ekonomi-expert. Huvudsakligen för att jag riskerar att somna bara jag hör eller läser ordet företagsekonomi.

Frågade därför en ekonom på plats. Betyget; väl godkänt.

Avtackningen av Per Nilsson.

Det ena hänger ihop med det andra. Per Nilsson har haft en stor del i det ekonomiska lyftet. Han har gjort mycket annat gott också och var därför väl värd först den två minuter långa applåden när han hållit sitt anförande och sedan den stående ovationen när mötet avslutades med att han avtackades. Det var nog inte så många som när han kom till MFF visste hur mycket han skulle saknas nu när han lämnar.

Glöm heller inte ordföranden Håkan Jeppsson. Han har varit mer operativ än många tror när det gäller att jobba med ekonomin och avtal. Och vd-rekryteringen var alltså klockren.

MFF gör i samarbete med sponsorerna om alla reklamplatserna på Swedbank stadion till himmelsblå med vita loggor. En nyhet som många utanför de innersta MFF-kretsarna kanske fnyser åt, men som är helrätt. Klubbfärgerna är viktiga och estetiskt blir det ett stort lyft.

Någon gång i sommar kommer MFF att möta ett europeiskt storlag på Stadion. Avtalet är i stort sett i hamn.

PSG med Zlatan? Nästan allt talar för det. Mitt eget önsketänk är ändå Arsenal, som jag tack vare ett twittersvar fick reda på byter till Puma i sommar. Kan vara lättare att sy ihop två ”Puma-lag”. Men det blir PSG.

För första gången gick MFF Event med ett – litet – plus. Nu ska man rekrytera en arenachef. Mer om det här.

Håkan Jeppsson konstaterade att med Rantie inräknad har MFF fem av de tio största övergångsaffärerna i svensk fotboll. Bournemouths första bud var 200 000 euro. Knappt förhandlingsbart ens, men sedan höjde och höjde man och till slut frågade man hur mycket MFF ville ha och så betalade man det. Men när vi journalister på plats pratade med Håkan efter mötet var han noga med att betona att även om Magnus Eriksson-affären hade gett 20 miljoner till var det mer värt att han stannade.

– Det är svårt att hitta så bra spelare.

 Passade också på att kolla alla fakta i avtalet som nu ger GAIS 1.5 miljoner för att Markus Halsti var med och tog SM-guldet.

Ja. det stämmer att GAIS ska ha pengarna.

Och det har ingen betydelse att MFF skrev ett nytt avtal med honom. Klausulen från det gamla som gått ut gällde fortfarande. Fick då GAIS 1,5 miljoner även efter guldet 2010? Svaret är nej. Det krävdes nämligen två saker: SM-guld och att han spelat ett visst antal matcher. 2010 hade han inte det. Nu var villkoren uppfyllda.

Valen då? Jo alla som var uppe till omval blev det. Inklusive Håkan Jeppsson som valdes om på två år.

 

Per Nilsson kan gå med högt huvud

Per Nilsson slutar som vd i MFF och kan mycket väl göra det med ett:

– Vad var det jag sa!

För det är ju just det han har gjort. Redan i höstas började han prata om att det var något han funderade över. På det nya året har han upprepat beskedet varje gång vi som följer MFF på nära håll har frågat, och det har vi gjort rätt ofta.

Nu är beslutet definitivt.

Så fort som MFF har en ersättare på plats kommer Per Nilsson att lämna sin post.

Givetvis kommer han att hjälpa till att skola in sin efterträdare, men efter det kommer han bara att följa MFF som åskådare.

Kul för honom. Trist för MFF.

För efter en lite trevande start hittade han snabbt rätt i sin roll och sedan har han bara växt.

Per Nilsson har varit en riktigt bra vd i MFF. Det är oerhört viktigt att slå fast just detta för det innebär att det kommer att krävas extra mycket av hans efterträdare. Inte nog med att det är ett extremt svårt jobb, den som tar det ska ersätta en person som utfört uppdraget så bra som det överhuvudtaget går att begära.

Där hade Per Nilsson det enklare. Han ersatte Pelle Svensson, som lämnade med ett hundhuvud, som han fick bära för rätt mycket, i kofferten och med ett underskott på 35 miljoner.

Nu kommer Malmö FF ett kunna presentera ett plusresultat på årsmötet i mars. Där har Per Nilsson lagt ner ett hårt jobb på att både gneta med utgifterna och öka inkomsterna. När jag frågade honom vad han är mest nöjd med att ha uträttat svarade han att det är att ha kunnat bromsa och gasa samtidigt. Broms och koll på ekonomin, men samtidigt gas i det sportsliga och SM-guld.

Det är en balansgång på såpad stång. Vardagsjobb för en vd i näringslivet säger säkert många. Men en klubb som MFF är inte samma sak.

Där mäts inte framgångar i ekonomi utan i sportsliga resultat. Samtidigt följs varje steg i verksamheten med ett intensivi intresse från medlemmar, supportrar och massmedia. Och glöden, hettan och trycket bara ökar och ökar…

Per Nilsson har varit skölden utåt när styrelsens beslut ska kommuniceras, även de obekväma. När det haglade som mest med Miiko Albornoz-rättegången, nakentårtor, tvångsbussningar, metalldetektorer, härdsmältor i personkemin mellan sportchef och tränare med mera med mera var det Per Nilsson som fick stå i stormen.

Allt med raka besked. Ständigt med en stor social kompetens som rent konkret nog fick det största positiva resultatet när det kunde bli SM-guld 2013 trots att konflikten mellan Per Ågren och Rikard Norling brann så att den ene hamnade i Brann och den andre på ”MFF i samhället”.

Frågade förresten Per Nilsson om två saker:

Bästa rådet till efterträdaren:

– Hur stort du än tror att trycket på dig blir så kommer det att visa sig vara större.

Om han kommer att fortsätta se matcherna.

– Givetvis, men knappast mot Gefle – borta.

 

Olyckligt på många olika sätt

Rikard Norlings beslut att säga upp sig som tränare i Malmö FF var en kalldusch. Dessutom olyckligt på många olika sätt.

1) Personkemin.

Han hade många vänner i föreningen, i supporter- och medlemsleden, på kansliet, i ledarstaben och framförallt bland spelarna som till slut är de som ska göra jobbet! Alla älskade inte honom. Det finns inget sådant som en tränare som gillas av samtliga spelare i truppen. Men i MFF var undantagen få (och en av dem skrev nyligen på för BK Häcken).

2) Kontinuiteten.

Fem år i rad har de allsvenska guldlagens tränare slutat eller fått gå.

Den trenden är MFF en del av.

I MFF gick Tom Prahl som gisslan ett år efter guldsäsongen 2004, väl medveten om att det skulle vara slut efter 2005 och att det inte gick att jobba långsiktigt. Roland Nilsson valde pengarna i FC Köpenhamn efter guldet 2010 och nu kliver alltså Rikard Norling av.

Att både Håkan Jeppsson och Per Nilsson betonade att Norlings sätt att sluta var så mycket bättre än Roland Nilssons hjälper liksom inte. Effekten blir den samma. När MFF – och de övriga svenska guldlagen – ska bygga vidare mot Champions league-kvalet blir det efter en omstart med ny tränare.

3) Ovissheten.

Då menar jag inte väntan på den nya tränarlösningen. Det fixar sig även om det kan ta ett par veckor och MFF är den här gången mycket mer och bättre förberett än när Roland Nilsson tog till flykten.

Krasst nog är det bara att gå tillbaka till i somras när en arbetsgrupp i Malmö FF-styrelsen utförligt scoutade olika alternativ. Jobbet är därmed delvis gjort. Delvis för att MFF inte har koll på om kandidaterna man pratade med då fortfarande är tillgängliga.

En är det inte. Magnus Haglund hann få nytt jobb. Det ska MFF vara tacksamt för.

Det allvarliga är istället att Rikard Norlings och MFF:s ovilja att berätta exakt varför han tog beslutet att säga upp sig föder onödiga och skadliga spekulationer.

Rikard Norling har fått kämpa för att behålla uppdraget i MFF. Två gånger – minst – var det nära att ta slut i förtid.

Stridsyxan mellan honom och framförallt sportchefen Per Ågren begravdes heller aldrig helt och hållet. Det har pratats mycket om personkemi. Jag tror att det handlar om något helt annat, nämligen hur hårt man ska satsa och hur snabbt besluten ska tas.

Ågren vill jobba försiktigt och noggrannt enligt ett i förväg fastlagt schema och ta lika mycket hänsyn till de ekonomiska ramarna som de sportsliga ambitionerna.

Norling vill välta världen och allt som står i vägen där han drar fram. Satsa hårt, tufft och mycket – och saker ska gå snabbt.

Det gav ett guld. Nu gäller det att gå vidare.

Paradoxalt  nog vann egentligen Rikard Norling kampen innan han valde att gå.

1997 blev Frans Thijssen tränare i Malmö FF. Bland det första han gjorde var att utnyttja sin makt och göra en rejäl, i den övriga klubbledningen ej förankrad, rensning i spelartruppen.

Sedan kom Roland Andersson och Thomas Sjöberg, en sejour som slutade med degradering till superettan. Efterträdaren Michael Andersson förde omedelbart upp laget till allsvenskan igen, men utnyttjade i en del frågor också sin tränarmakt på ett sätt MFF-ledningen inte gillade.

Då tog MFF-styrelsen beslutet att begränsa tränarmakten. In kom en sportchef i Hasse Borg. Han satt kvar i tio år.

På sätt och vis fanns problemet redan då. Tom Prahl ville till exempel bestämma mer än han fick.

Det är i det historiska perspektivet man ska se omorganisationen MFF genomförde för bara någon vecka sedan.

Då likställdes sportchefs- och huvudtränarrollen.

Istället för att ha gången styrelse, vd, sportchef och tränare placerade man sportchefen och tränaren jämsides på samma plattform direkt underställda vd:n Per Nilsson.

Jag lade ner rejält med tid i snacket efter presskonferensen på att få bekräftat att den organisationsförändringen ligger fast.

Det gör den!

Per Nilsson bekräftade.

Håkan Jeppsson bekräftade och framhöll att ändringen är gjord för att anpassa sättet att jobba till vad som fungerar bäst och till hur man redan börjat arbeta.

Därför är just nu Daniel Andersson chefstränare direkt underställd Per Nilsson utan Per Ågren som mellanled.

Och samma sak kommer att gälla när den nye tränaren anställs.

Bra så.

För jag är faktiskt övertygad om att organisationen i sig var en rätt avgörande faktor bakom slitningarna som förekommit i den sportsliga verksamheten.

Per Nilsson gav dessutom ett annat viktigt besked.

Alla de övriga i ledarstaben kring A-laget har kontrakterats för en fortsättning.

Det innebär att det förutom de uppenbara sportsliga anledningarna till att fylla luckan efter Rikard Norling med Daniel Andersson även finns en ekonomisk.

I budgeten finns det inget utrymme för att anställa någon i staben som den nye tränaren vill ”ta med sig” eller rekrytera på egen hand.

Klart att det kan gå att plocka fram extramedel i enstaka undantagsfall påpekade Per Nilsson.

Men med Daniel uppstår inte det problemet. Då är det bara hans roll som ska ersättas.

Jag skulle älska att se Daniel Andersson som huvudtränare i Malmö FF. Tror dessutom att det skulle fungera bra.

Bland de övriga alternativen tror jag på tre huvudspår.

1) Daniel Andersson och Patrik Andersson.

Brödraparet förenat!

2) Jonas Thern.

Har varit aktuell förr. Kan bli det igen.

3) Jörgen Lennartsson.

Är ledig och det finns folk i föreningen som talar sig väl för den lösningen.

Jag skulle också gärna se att MFF hade modet att bredda perspektivet, agera som den storklubb man är och våga gå in och sno en tränare som inte är ledig.

Alternativt söka sig utomlands.

Ryktessnurran kommer i alla fall att snabbt dra igång.

Både när det gäller vem som ska träna MFF och var Rikard Norling ska ta vägen.

Ett rykte kan jag ta död på direkt.

Norling ska inte ta över landslaget efter Erik Hamrén.

Att det ryktet inte stämmer kommer från den bästa möjliga källan.

Om det blir Brann i Norge återstår att se.

Bergens Tidene borde ha god insyn i Brann och det är därifrån uppgiften kommer.

Till motsatsen är bevisad utgår jag dock från att Brann är ett alternativ som lockat Rikard Norling först efter det att han bestämt sig för att sluta i MFF.

Att lämna mästarlaget i Sverige för åttan i Norge är lite grann som att byta bort en BMW mot en sparkcykel.

Ett nerköp. Ett rejält sådant.

Norling drivs av ambition och passion.

Oavsett om sedelbuntarna är tjockare i olje-Norge är det inte därför han väljer Brann utan för att det råkar vara alternativet som lockar mest sedan han av andra skäl valt att sluta i Malmö FF.

Det kommer att ta en tid innan chocken efter dagens besked i tränarfrågan lagt sig.

Men nästa presskonferens kommer att bli trevligare.

Då räknar jag kallt med att det är dags att presentera Mjällbybacken Mahmut Özen (ska erkänna att det var det jag trodde skulle ske när jag satt på cykeln på väg till dagens pk…)

 

 

Ågren och Norling på samma nivå

Malmö FF har tragit fram en ny organisationsplan.

I teorin är det en rätt stor förändring.

I praktiken anpassar man planen efter hur man redan börjat jobba.

Det har dessutom under en rätt lång tid pågått en utvärdering av just den sportsliga organisationen och framförallt de tre nyckelposterna – och personerna – i den. Då blev det här ett logiskt steg att ta.

Tidigare har det varit en klar hierarki med överst styrelsen, sedan vd:n Per Nilsson som varit chef för sportchefen Per Ågren som i sin tur under sig haft tränaren Rikard Norling.

Nu placerar man Per Ågren och Rikard Norling på samma plattform och båda ska jobba direkt under vd:n Per Nilsson.

Det går att beskriva på två sätt.

För det första att Rikard Norling stärker sin maktposition på Per Ågrens bekostnad.

Så är det, att förneka det vore bara dumt.

För det andra att man plattar ut organisationen. minskar byråkratin och bäddar för snabbare och effektivare beslut.

Och det är beskrivning nummer två som är den viktiga!

MFF tog SM-guld, MFF gjorde ett par riktigt bra värvningar och MFF sålde Tokelo Rantie för kanonpengar (jämför gärna med de 18 miljoner IFK Göteborg nu begär för att släppa Tobias Hysén).

2013 var ett succéår. Men bakom kulisserna har det hela tiden funnits en frustration över en organisation som varit för tungrodd och otymplig.

Tänk själv.

Nere hos Norling och company i A-lagsorganisationen, ute på fältet, föds en idé om en förändring i truppen. Då ska man först gå till Per Ågren som ska fundera över om det ur ett sportsligt perspektiv är ett riktigt beslut att ta, inte minst på lång sikt, men även om det passar in i den budgetram och de instruktioner han fått uppifrån. Sedan ska vd:n Per Nilsson göra samma sak som Ågren, minus det sportsliga och sedan ska styrelsen – om det inte är en liten förändring – också informeras. Ju mer fotbollsfolk man plockat in i styrelsen desto mer har man dessutom bäddat för att de också vill ha synpunkter på det sportsliga.

Allt det här har givetvis fått Rikard Norling, Daniel Andersson och de övriga som har den dagliga kontakten med spelartruppen att klättra på väggarna. Inte minst för att Rikard är en person med ett oerhört driv. Han vill saker och han vill att saker ska hända snabbt.

I den nya organisationen blir det en direktkontakt mellan vd:n Per Nilsson och både Per Ågren och Rikard Norling. Tränaren ska inte först rapportera till sportchefen som ska ta ställning till om han ska föra vidare det till vd:n. Alla får ett ansvar att korta beslutsvägarna och jobba gemensamt, inte var och en för sig. Under åtminstone delar av säsongen har det redan fungerat så.

Jag tror att det här är bra för MFF. Både på kort och lång sikt.

 

Bäst att ta Musse Pigg-titeln också

Det finns två stora lockelser med söndagens supercupmöte.

Att det är Jiloan Hamads stora tack och farväl-match innan han lämnar för Hoffenheim och att det är IFK Göteborg MFF möter.

Det räcker en bra bit.

I övrigt är det i sanningens namn rätt mycket träningsmatchstuk över tillställningen.

Hur man än vrider och vänder på det är Supercupen en hitte på-turnering.

En titel är en titel, men det här är  – i alla fall än så länge – en Musse Pigg-titel.

Vinna SM-guld i fotboll är stort! I mitt tycke är det det finaste man kan göra i svensk lagidrott.

Vinna Svenska cupen är inte i närheten lika stort, men det ger i alla fall en prestigefylld titel.

Vinna Supercupen är…

Vinna Supercupen är…

I alla fall bättre än att inte göra det.

Missförstå mig rätt. Jag älskar att gå och se MFF spela, oavsett om det är en träningsmatch eller glödhet tävlingsmatch. Och det är alltid en prestigekamp mot IFK Göteborg. Man kan även se matchen som ett intressant test på om ett nyligen guldfirande och möjligen lite mätt MFF-lag klarar av utmaningen att utmanövrera ett IFK Göteborg som borde vara mer hungrigt och även revanschsuget. Ett lag som ska gå vidare från ett SM-guld, hitta nya mål och utmana i Europa borde klara av en sådan sak.

Dessutom är kaptenen Jiloan Hamad värd att få avsluta med en seger och en rejäl hyllning av de kanske 5 000 som kommer att vara på plats.

Det är själva titeln jag har svårt att gå igång på.

Om man ska börja räkna antalet titlar utan att ta hänsyn till om de är tunga som elefanter (SM-segrar) eller lätta som hönsfjädrar (den som står på spel nu) vill jag inte sitta med på den vagnen.

Förbundet håller säkert inte med. Där ser man Supercupen som en möjlighet att tjäna pengar och synas med en extramatch i tv.

I Supercupen är det SvFF som arrangerar och tar hand om biljettintäkterna. Därför är det även förbundet som satt entrépriserna och bestämt att inga årskort gäller.

Lite pengar kan dock Malmö FF, eller IFK Göteborg, dra in på matchen.

Förstapriset är 250 000 kronor.

MFF får en viss summa för att hyra ut Swedbank stadion (några hundra tusen, enligt vd:n Per Nilsson). MFF får också en viss procent av biljettintäkterna (enligt uppgift tio procent).

Säg sammanlagt en halv miljon kronor, minus omkostnader, om det blir seger.

Och egentligen är det som legendaren Bosse Larsson alltid sa.

– Det finns inga oviktiga matcher.

Efter att ha vilat ut efter guldfestandet har MFF trappat upp laddningen steg för steg. Rikard Norling var dessutom ytterst noga med att sända ut rätt signaler. Stängd träning som vanligt och ingen startelva – just för att betona betydelsen.

Filip Helander är sjuk Annars blir det bästa laget och säkert få ändringar i startelvan.

Inte säkert att MFF sålde guldet

När AFC Bournemouth kom tillbaka med sitt tredje, eller till och med fjärde, bud och lade upp kring 35 miljoner varken kunde eller ville MFF säga nej.

Det går faktiskt att spekulera om det inte handlar om mer än 35 miljoner.

När jag pratade med Per Ågren var han nämligen rak med att beskedet till Bournemouth var tydligt och lättfattat: betal inte vad Tokelo Rantie är värd just nu utan det framtida värdet, det vill säga summan hans utvecklingspotential kan få honom att bli värd om något år.

Och så gjorde AFC Bournemouth just det!

Vd:n Per Nilsson spär på med att bekräfta att det handlar om den största dealen han varit med om under sina år i klubben.

Om MFF begär en sak och motparten uppfyller det är det svårt att backa.

Även om ingen i MFF vill bekräfta det innebär dessutom dealen att man nu kan stänga butiken. Det behövs inga fler försäljningar för att fixa ekonomin.

Men det är också viktigt att veta att MFF inte får 35 miljoner i näven, långt därifrån. I praktiken blir det som en gammal skatteslogan: hälften kvar.

Den sydafrikanska akademin Stars of Africa som fostrat Tokelo Rantie har ett hängavtal och ska ha del i försäljningssumman.

Samma gäller för riskkapitalbolaget som varit med och finansierat truppen. Exakt hur mycket blir officiellt först i bokslutet, men det finns några ledtrådar.

Från början lade bolaget upp 28,5 miljoner och fick för detta en 50-procentig ägarandel i truppen. Den procentsatsen har sedan – enligt Per Nilsson – sjunkit i förhållande till de affärer som gjorts efter överenskommelsen. Då har nämligen klubben Malmö FF själv lagt upp pengarna och i samma veva ökat sin egen ägarandel. En av de affärerna är för övrigt lossköpet av Tokelo Rantie!

En annan är förvärvet av Magnus Eriksson.

Troligen ligger därför riskkapitaldelen numera snarare på 40 än 50 procent.

Ett annat möjligt avbräck som nämnts är att Ranties förra klubb i Sverige IFK Hässleholm skulle ha rätt att få en del av pengarna.

I det fallet finns inga hemligheter. IFK Hässleholm har ingen fordran på MFF. Eller som Per Nilsson uttrycker det: om division 3-klubben har en sådan klausul har man den med Stars of Africa, inte MFF, och det är inget MFF vet om.

Ekonomiskt är det alltså en bra affär, även om det smärtar att en nykomling i engelska andraligan har musklerna att ge ett bud MFF inte kan tacka nej till. Sportsligt är den betydligt mer tveksam.

Tokelo Rantie är viktig för MFF och det finns ingen naturlig ersättare eller backup i truppen. Det är heller inte Ranties poängkvot som ska ersättas utan hans unika egenskap att nästan ensam sysselsätta och jäklas med ett helt motståndarförsvar.

Men det var värre och annorlunda att tappa Mathias Ranégie. Mycket värre.

I det läget var nästan hela MFF:s spel på den sista tredjedelen uppbyggt på honom. Så är det inte nu. Ifjor behövde MFF genomföra stora förändringar i spelupplägget. Nu behövs det inte alls lika stora anpassningar.

2012 fick MFF göra mycket radikalt annorlunda när Ranégie lämnade. Dessutom tappade man en mycket bra spelare.

2013 tappar man en mycket bra spelare. Men kan köra vidare på nästan precis samma vis man gjort hittills, med stor framgång.

Det som retar mig mest är istället att Tokelo Rantie kommer att utvecklas till en fantastisk spelare nästa år, eller nästa igen. På något annat ställe än i Malmö…

Nu blir det mycket om ekonomin

Jag startade dagen med en över en timme lång intervju med MFF:s vd per Nilsson för att kolla läget med ekonomin.

Kommer att bli inte bara en utan flera artiklar och de två första läggs förhoppningsvis ut på nätet senare ikväll.

Tyckte själv att det blev väldigt intressant, förhoppningsvis delar ni den uppfattningen.

Innan ni börjar läsa kan vi slå fast ett par saker:

För att året inte ska sluta med ett rejält underskott krävs det att det mesta går MFF:s väg.

Helst ska MFF slå Hibernian så att man åtminstone får en riktigt bra kassamatch mot Swansea, hänga med i toppen av Allsvenskan så att det blir publikmatcher mot de stora lagen i höst och dessutom gå med ett rejält plus i spelarförsäljningen.

Samtidigt är likviditeten inte bra och MFF är med full fart på väg in i den med tanke på detta värsta månaden på hela året, augusti.

Men katastrofrapporterna är överdrivna.

Oavsett om allt går åt helvete kommer underskottet att bli mindre än förra årets 13,6 miljoner, konstaterade Per Nilsson.

Dessutom poängterade han noga att likviditeten i år är bättre än den var både 2011 och 2012!

Plus att snacket om att Per Ågren fått i uppgift att sälja för betydligt mer än han köper ska ses i belysningen av att det är så det normalt sett går till i MFF. De två senaste åren har man haft ett överskott på 10,8 respektive 13,2 miljoner där.

Ett positivt besked är också att Europa league-kvalet redan börjat ge överskott.

Plus-mínus noll i de första omgångarna har det sagts. Enligt Per Nilsson gav första omgången mot Drogheda ett plus på en miljon och den andra mot Hibernian har redan gett ett överskott på 1,5 miljoner.

 

 

MFF säger ja till supporterhjälpen

Räkna med ett det löser sig med Norra stå-sektionen öppen, fast med stolar, även under Europamatcherna.

I så fall ett lika välkommet som självklart besked.

MFF behöver stöttningen av sina supportrar och de har många gånger om förtjänat en god behandling av klubben.

Jag pratade med MFF-vd:n Per Nilsson i samband med Häcken-matchen.

Han ville gardera sig med att diskussionerna fortfarande pågår och att han – som han uttryckte det – behövde garantier för att stolarna verkligen blir uppsatta.

Men med brasklappen gjord berättade han att lösningen som är på gång består i att MFF står för framforslandet av materialet och maskinerna som behövs och att supportergrupperna sätter upp stolarna.

Sedan kan Uefa-kravet om stolar uppfyllas och klacken ändå stå kvar på sitt hem. Som tidigare år.

MFF har för resten aldrig helt och hållet själv satt upp stolarna.

Först var det Fritid Malmö som gjorde det. En alldeles för dyr lösning.

Sedan var det IFK Malmö (!) som utförde arbetet. För lite pengar, men framförallt genom att man räknade ner en stor skuld som IFK Malmö hade till MFF. Division 4-klubben städade även Stadion från Tifo-rester och annat. Men Per Nilsson berättade att den lösningen inte längre är aktuell.

Skönt att det ser ut att lösa sig.

Idén att stänga Swedbank stadions viktigaste sektion när den som bäst behövdes var dum.

Tanken att ytterligare stöta sig med supportrarna – något som man lyckats med irriterande ofta – var lika korkad.

Men jag förstår varför det hände.

MFF MÅSTE SPARA. Ekonomin är mer ansträngd än många tror. Därför behövs det ännu mer än någonsin förr en god dialog mellan klubben, medlemmarna och supportrarna. Annars riskerar det att komma nya irriterande beslut.

 

Tio dagar är ett slag i luften

Miiko-gate går vidare.

För om MFF-ledningen tror att debatten kommer att dö nu och alla vara glada och nöjda misstar den sig grovt.

Tio dagars ytterligare avstängning utöver de två månaderna som Miiko Albornoz redan avtjänat är ett slag i luften.

Det samma gäller om man föredrar att räkna missade tävlingsmatcher. Då läggs det till två till de fem – tre i Svenska cupen och två i Allsvenskan – Miiko Albornoz redan stått över.

Både min personliga och professionella åsikt är att en extra time out till den 22 april är alldeles för milt och att Malmö FF grovt underskattat det tapp i förtroende bland supportrar, medlemmar och sponsorer klubben kommer att drabbas av.

Det finns ett par argument jag är rätt trött på.

Ett är att Miiko Albornoz redan har avtjänat sitt straff. Då vet man inte vad en villkorlig dom är. Det är inte ett papper den dömde får i handen och sedan kan strunta i. En villkorlig dom är alltid förknippad med en prövotid – oftast två år – och den har absolut inte löpt ut.

Ett annat är att MFF inte ska vara en extra dömande instans. Rättssystemet har sagt sitt och sedan är det bara att gå vidare. I så fall var det ju fel redan att sätta den första time-outen.

Många missar att det inte var privatpersonen Miiko Albornoz 14-årigen hade sex med, det var MFF-spelaren Miiko Albornoz. MFF-tröjan och klubbens värdegrunder bär spelarna på många vis med sig även utanför planen, dygnet runt. Det ger klubben Malmö FF både en rätt och skyldighet att agera.

I domen vägdes det dessutom in att Miiko Albornoz karriär skulle påverkas. Därför blev domen mildare. Kom ihåg att domaren ville plussa på med samhällstjänst, men blev nedröstad av nämndemännen.

Styrelsen var inte enig.

Precis som i supporter- och medlemsleden fanns det ett brett spektrum av åsikter från att säga okej till spel direkt över att göra avstängningen betydligt längre till att inte vilja se honom i MFF-tröjan alls. Därför ska de tio dagarna ses som en kompromiss.

Och jag tycker som sagt inte att den är bra.

Men jag ska ändå avsluta med att hoppas att de som tycker olika klarar att respektera varandras åsikter.

Det gäller även på läktaren.

Det finns positiva saker.

Domstolen avstod samhällstjänst. Men i MFF-regi har Miiko Albornoz redan varit ute och besökt bland annat cancer-sjuka barn och det blir betydligt mer sånt. Därmed kan man säga att MFF fixar det domstolen avstod och att det då inte blir ett straff utan en nyttig lärdom och till och med en njutbar upplevelse för Miiko.

För det är givetvis gärningen som ska fördömas inte personen. Miiko önskar jag allt gott. Uppriktigt, innerligt och bestämt.

MFF:s vd Per Nilsson bekräftade också att när klubben i fortsättningen ska kontraktera spelare kommer kraven på etik och moral att skrivas in och möjligheten att agera vid brott öka.

 

Bra planer bra för MFF

Mot Halmstads BK såg MFF inte alls ut som ett lag med potential att ta guld. Mot Åtvidabergs FF gjorde man det.

Och de två senaste tillfällena Malmö FF vunnit SM-guld, 2004 och 2010, har laget inlett med oavgjort i första matchen och seger i den andra!

Då var det visserligen bortaspel båda gångerna i premiären. Men skit samma.

En seger borta kompenserar alltid ett poängtapp hemma, inte minst för MFF som de senaste säsongerna har varit mil bättre hemma än borta.

Just nu är det dock troligen precis tvärtom på grund av Swedbank stadions usla gräsyta!

Egentligen går det att göra en enkel jämförelse.

Ta två matcher på bra underlag, som träningsmatchen hemma mot OB (på Limhamn) och den här fredagskvällens match mot Åtvidabergs FF på Kopparvallens relativt nya konstgräs. Då har MFF spelat bra och vunnit.

Ställ det sedan mot cupmatchen mot Östers IF och den allsvenska premiären mot Halmstads BK. Den första på gammel-Stadions ko-äng och den andra på Swedbanks stadions nästan lika kassa plan. Då har två usla insatser gett oavgjort.

Troligen är det en styrka att det ändå blivit kryss. Men även om varken spelare eller ledare i MFF ville skylla på det efter HBK-matchen så är det alldeles givet att underlaget har – och haft – en extremt stor betydelse.

På det kan man ha synpunkter.

MFF är ett passningsdrivet lag med individuellt skickliga spelare som presterar bäst när underlaget är okej. Bra så, för då har man både dragit lakanet av konstgrässpöket och visat att när vädret blir varmare kommer spelet också att få en helt annan hetta.

Men jag tycker ändå att laget borde ha en plan B. Om det inte går att spela exakt den typen av fotboll alla i laget brinner för måste det gå att anpassa spelet. Krävs det i alla fall lite grann tjong så bit i äpplet och tugga i er.

Tyvärr tror jag inte att Swedbankplanen hinner bli så där väldigt mycket grönare och jämnare till de närmaste två hemmamatcherna.

Mot Åtvidaberg åt sig MFF in i matchen för att en bit in i den andra halvleken ta över fullständigt. Efter Erik Fribergs 2-1-mål kändes det ända upp på läktaren att Åtvidabergs spelare inte längre trodde på chansen. Då var MFF helt enkelt för bra.

Viktigast av allt var de tre poängen, men det fanns ett par saker att lyfta fram lite extra:

Jiloan Hamad visade direkt att insatsen i premiären var en ren tillfällighet. Nu startade han starkt och efter paus lyfte han sig ett snäpp till. Mot slutet var han magnifik.

Erik Fribergs två fina mål räckte i sig till för ett överbetyg. Spelmässigt var han dessutom riktigt bra och det var Markus Halsti också. Det är härligt att veta att Ivo Pekalski måste upp i alla fall i 95 procent av sin nivå för att konkurrera.

När det sker har MFF tre starka kandidater till två platser. Precis som man har på mittbackspositionen. Pontus Jansson får kämpa.

Och Magnus Eriksson var precis så bra som Åtvidabergspubliken mindes honom.

………

Robin Olsen ska också har ett stort plus. När Johan Dahlin fick ont en bit in i den första halvleken fick Robin 45 minuter och höll nollan. Hoppas dock bara att frisparksmålet inte påverkades av Dahlins skada, för i så fall borde bytet ha kommit tidigare.

………………….

Mer positivt. När MFF-publiken kom till Kopparvallen möttes de av beskedet att 13-19-åringarna i MFF skulle betala 80 kronor mer än de jämnåriga åskådarna på Åtvidabergssektionen. Dumt och att det blev upprörda känslor i MFF är lätt att förstå. MFF-ledningen gick därför omedelbart ut med beskedet att klubben betalar mellanskillnaden. Eftersom det berörde cirka 50 åskådare handlade det om 4 000 kronor.

Ingen stor summa, men principen är viktig.

Därför var det mycket glädjande att MFF:s vd Per Nilsson när jag snackade med honom efter matchen kunde berätta att det inte blir 4 000 utan noll. Åtvidabergs och MFF hade då kommit överens om att Åtvidaberg står för mellanskillnaden. Ett klokt och bra beslut av alla parter.

………….

Till sist måste jag dessutom skriva en sak:

Jag har öst massor med skit över Michael Lerjéus sätt att döma. Och ofta suckat djupt över hans insatser. Nu var han klart godkänd och visade upp en god allsvensk nivå. Skönt. Han kan ju!!!!

Det kan Kristian Bergström i Åtvidaberg också. Trots att han fyllt 39.

Gör han mål nästa år också blir han Allsvenskans äldste målskytt genom tiderna. Den historieboks-posten är han värd.

…………..

Jag ska också noga påpeka att jag inte gått och blivit en konstgräskramare. Men en bra konstgräsplan är mycket bättre än en riktigt dålig gräsplan.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×