Testare värda att titta vidare på

Skrev för bara några dagar sedan att Silly season kommer att bli mer silly än kanske någonsin. Det tål att upprepas. Upphöjt till två.

Efter matchen mot FC Höllviken avtackades Pontus Jansson. Att han försvinner är förvisso känt sedan länge, men det är ett rejält tapp.

Samtidigt surrar Turkiet-ryktena om Robin Olsen.

– Kom tillbaka i morgon, då har jag mer att berätta sa Daniel Andersson.

Första 45 spelade dessutom Amin Nazari högerback. Inte för att han är bäst där – det är han inte, det är mitten som är hans blivande kungarike – utan för att det krävs en backup om Miiko Albornoz lämnar.

Om det inte värvas. Just där.

Och det kanske det görs. I den andra halvleken fick Seydina Keita spela just högerback.

Keita och hans senegalesiske landsman och klubbkompis Osseynou Ndiaye kan mycket väl bli aktuella.

Om Åge Hareide bedömer att de håller klassen och om man kan sy ihop en lämplig lösning.

Den här gången känns i alla fall provspelet och testträningen mer seriös än vad som var fallet med de två portugiserna för ett par veckor sedan.

Keita och framförallt Ndiaye var riktigt bra.

Ndiaye gjorde 1-0 på ett klassavslut, med fel fot. Med rätt fot brände han två lägen i den andra halvleken. Jag gillade när han första 45 bröt in från högerkanten centralt och kom till avslut.

Keita var stabil och bollsäker. Bäst tyckte jag dock att han var när han på en hörna satsade så att han höll på att välta halva Höllvikens IP plus med- och motspelare.

Men det var mot division 2-motstånd.

Visserligen är FC Höllviken ett riktigt vasst division 2-lag. Serietvåa i snart halvtid är man bara för att FC Rosengård håller klar division 1-klass. Men som sagt – division 2.

Att glänsa som testspelare är heller inte det lättaste när lagkamraterna går på 70-80 istället för 100 procent och i stort sett hela elvan byts i paus.

Därför avundas jag inte Åge Hareides och den övriga MFF-ledningens uppgift att snabbt göra en korrekt utvärdering.

Tänk tillbaka ett tag; Peter Ijeh övertygade inte i början. Det gjorde Samuel Barlay.

Till skillnad från MFF behöver jag dock inte hosta upp några pengar efter ett utlåtande.

Och det är rätt fegt att inte tycka. Så…

Det är värt att titta vidare.

Och precis det ska MFF göra. Keita och Ndiaye tränar vidare och på tisdag ska båda spela när MFF U21 matchar mot BK Häcken i Göteborg.

Åge Hareides goda kontakter med akademin Diambars FC i Senegal borgar också för att det här är ett testspel att ta på allvar.

Men för ett Champions league-kvallag räcker det inte. Då krävs mer. Det gör det förresten ändå.

Men inte i anfallet.

MFF hade råd att tappa Pawel Cibicki.

Om han nu ändrar sig och stannar är det snarare så att MFF missar en övergångsumma som man kunnat använda till annat.

Krasst ekonomiskt det vill säga.

Annars är det ju bar att en MFF-talang väljer att stanna.

Till sist lite nostalgi:

In på plan i FC Höllviken kom plötsligt Jens Nordström!

Född 1976, före detta spelare i MFF. BK Olympic, Landskrona BoIS med flera lag.

– Jag har i alla fall börjat träna, sa han på frågan om det var dags för comeback.

 

 

 

 

 

 

Skit i straffmissen, Molins var bäst

Om dramatik och intensitet är lika med kvalitet var det här en kanonmatch. Av båda lagen.

Och varför inte?

AIK satte MFF på årets hittills hårdaste prov och serieledaren var i brygga. Men MFF klarade av det.

Att ta upp 0-2 mot en stark motståndare är alltid bra. Sättet MFF gjorde det på var dessutom riktigt vasst. Trebackslinje, tungt tryck, ett nytt perfekt inhopp av Pawel Cibicki, men framförallt Guillermo Molins i en roll där han gjorde kaos med det mesta från sig själv till AIK-försvaret.

I min bok var Molins Malmö FF:s i särklass bäste spelare. Trots straffmissen. Hade han tryckt dit den också tror jag att MFF hade vunnit.

Så hårt var trycket mot AIK mot slutet.

Och det var ingen slump att Pawel Cibicki gjorde 2-2. Han är en målskytt. Starten i A-laget har fått en del att tvivla på hans förmåga att utnyttja lägena. Vi som sett honom på vägen upp från U17, över U19 till U21 vet att det inte är så. Han sätter de flesta lägena han får.

Nu har han gjort två mål i A-laget på rätt kort speltid.

Sorry Dardan Rexhepi. Men jag tyckte redan när han såldes till Brommapojkarna att det var rätt att prioritera Cibicki före Rexhepi. Det tycker jag ännu mer nu.

Men i euforin över att Malmö FF klarade att kvittera och hålla sjupoängsförsprånget till AIK ska det inte glömmas bort att man kom under med 0-2.

Av en anledning.

Eller två, AIK var bra också. Men MFF måste för att ta det där sista steget mot försvar av SM-guldet och lyckat Europaspel skärpa både försvarsspelet och avslutsvilligheten.

AIK gjorde två klassmål, som kunde stoppats.

Framåt måste lägena ibland tas snabbare, av den som har läget och vid första touchen.

Amin Nazari har ett bra skott. Men i ett gyllenae läge sökte han en passning istället för att skjuta själv.

Emil Forsberg skulle peta ett par gånger för mycket och allt rann iväg.

Och så vidare…

Bra kan alltså bli bättre.

Fast hade Forsberg klyke-skott letat sig in i maskorna istället hade det målet vevats i evighetsrepriser. Där går det inte att klaga på att han inte tog läget!

Den sena kvitteringen var förresten helt enligt traditionen. AIK har nu spelat 16 raka allsvenska matcher i Malmö utan att vinna! Tio förluster och sex kryss. Flyt hade MFF också vid 2-2.

Spontant hade jag köpt en offsideavblåsning.

En spelare som står i offsideposition och skymmer målvakten tycker jag är offside. Men numera är tydligen bollbanan viktigare. Eftersom Cibicki curlade in avslutet var det inte offside enligt domartrion. Utgår från att de kan regeln.

Spelarpresentationen i retrotröjor höll också hög klass. Plus också till den specialframtagna loggan för att fira att det vnästan på dagen 70 år sedan MFF vann det första SM-guldet. Mot AIK. MFF blir bättre och bättre på sådant!

 

…………………………………………………….

Det ekonomiska utfallet av cykelloppet Malmögirot är inte klart.

Enligt MFF:s vd Niclas Carlnén dröjer det cirka två veckor till. Men strax under 2 000 startande var inte riktigt lika många som MFF hade hoppats på premiäråret.

På sikt måste man jobba upp intresset och få betydligt fler startande för att tjäna pengar på arrangemanget.

…………………………………………………………

Blev intervjuad av två norska tidningar och norsk radio om Rikard Norling under eftermiddagen.

Förlusten i helgen och placeringen under strecket har uppenbarligen fått många i Bergen att gå bananas.

Sa till alla att nyckelordet är tålamod.

I MFF var det ingen större omställning. I början ändrade han inte mycket på det som Roland Nilsson till slut fått att fungera.

I Brann är det nästan ett paradigmskifte direkt. Det kräver tid.

Signalerna från Norge är dock att han – än så länge – kommer att få den tiden. 5-10 matcher till. Sedan måste det hända något är stalltipset från dem som följer Brann på nära håll. Ledningen har tålamodet. Åskådarna och supportrarna också.

Men det kan kortas en bit under det två veckor långa uppehållet som väntar. Då möter nämligen Brann ett lokalt Bergen-lag i cupen. Ett lag betydligt längre ned i seriesystemet.

Då SKA ett possession-satsande lag vinna. Blir det inte så är det nog närmare med fem än tio matcher. Vinst däremot….

 

Godkänt mitt i uselheten

Det är precis sådana här matcher som gör mig kluven. Jag brukar bestämt hävda att alla matcher det blir vinst i automatiskt ger ett godkänt betyg. Men ibland känns det frestande att göra ett undantag. För spelmässigt var det ett bottennapp av Malmö FF. Troligen årets sämsta insats.

Men som sagt. Vinst med 3-1, serieledning och sju segrar och bara en förlust efter nio spelade omgångar. Dessutom har Infostrada räknat fram att det är den bästa serieinledningen ett försvarande mästarlag gjort sedan Öster 1981.

Detta sammantaget måste ju ge godkänt även i just den här matchen.

Tyckte dessutom att det var befriande skönt att Åge Hareide inte för ett ögonblick tvekade att säga att laget spelat uselt.

HBK bjöds på mycket. Helt i onödan.

När vi ändå är inne på ämnet kluvet kan vi ta upp Robin Olsens insats. Han blev fullt förtjänt matchens lirare efter åtskilliga riktigt bra räddningar och det var framförallt han som ordnade de tre poängen. Samtidigt kändes det som om han även var en tydlig del i problemet.

Alldeles för ofta löste försvaret och mittfältet – i det här fallet läs Markus Halsti – passningsspelet med att sätta tillbaka bollen till Robin Olsen.

Det kan man göra när det inte finns andra alternativ, men inte när det finns nio andra bättre passningsspelare och bollmottagare att passa till.

Nästan varje gång blev det inkast eller något annat bolltapp och när MFF behövde få igång ett tempo och ett flow för att få Halmstads BK i gungning blev det istället trögt och hackigt. Vill man vara riktigt elak går det att säga att Robin Olsen ensam vann bollinnehavet.

57-43 blev det i MFF-favör. Men utan alla besök hos Olsen skulle det säkert varit jämnt.

När det var som värst i den andra halvleken blev MFF nästan utspelat av Halmstads BK. Ett lag som är jumbo i tabellen och inte har en enda spelare som jag tycker platsar i en förstauppställning i Malmö FF. Men precis som Åge Hareide sa, ibland kommer det dåliga matcher. Det här var en sådan och kan ett lag vinna ändå brukar det sluta med en riktigt hög placering i serien.

MFF-tränaren fortsätter också att vara rak i beskeden. Matias Concha kom in mot slutet för att Miiko Albornoz snart ska iväg med Chiles VM-trupp. Blir han uttagen i den slutgiltiga truppen kommer MFF att behöva klara sig utan honom ett långt tag. Därför måste Concha matchas in.

Och att det blir just Concha är klart,

Jag frågade nämligen Hareide om man ska tolka inhoppet som att Concha i alla fall just nu definitivt tagit klivet förbi Mahmut Özen.

Svaret är ja. Eller lite mer utförligt:

– Just nu är det så. Concha startade säsongen längst ut på bänken. Nu har han ätit sig inåt och förbi Özen genom det han visat på träning, i U21 och i inhopp. Hans rutin är viktig.

En trupp ska inte vara statisk. Det är inte Åge Hareides MFF-modell 2014.

Dessutom är det rätt självklart. Concha ÄR bättre än Özen. I alla fall nu.

Men roligast att se av alla var Amin Nazari. Igen!

 

Och det ska till ett hjärta av sten för att inte smittas av Pawel Cibickis tokflippsglädje efter hans första allsvenska mål i karriären, dessutom efter ett nytt fint inhopp.

 

MFF hjälpte Häcken till segern

Malmö FF visade i alla fall moral och räddade äran de sista 20-25 minuterna när laget kunde och borde fått in en kvittering. Men det får inte dölja att det sammantaget var en usel insats som bäddade för Häckens seger.

Det är inte okej att göra sådana individuella misstag som ledde till 0-1 och 0-2. Särskilt inte så tidigt i matchen och absolut inte med en spelare som Moestafa El Kabir i närheten.

Han är fullt kapabel att skapa chanserna på egen hand och behöver inte hjälpen Ricardinho gav honom vid 1-0 med sin lika dumma som nonchalanta bakåtpassning.

Även vid 2-0 fick Häcken massvis med hjälp.

Dessutom hade El Kabir ett gyllene tillfälle att definitivt döda matchen med 3-0 tidigt i den andra halvleken och det var Walid Attas utvisning och spel tio mot tio som bjöd in MFF i matchen.

Då duger det liksom inte att trösta sig med att det kunde blivit 2-2. Det kunde blivit 0-3 också.

MFF är bra och kapabelt att vinna Allsvenskan igen. Men det känns som om det går att förklara den fina inledningen och segrarna med individuell briljans och de senaste mindre bra insatserna med individuella misstag.

Plus att det smugit sig in ett övermod som säger att det oftast går vägen för att eventuella misstag kan kompenseras med att så mycket annat blir rätt.

Ytterbackarna är det bästa exemplet.

Ricardinho är ofta Allsvenskans bästa ytterback och har med all rätt nästan konsekvent hyllats för detta, men ibland slarvar han så att han nästan framstår som motsatsen.

Miiko Albornoz har en grym teknik, en kandidat till Allsvenskans bästa, men ibland blir det bara fel och med all den härliga tekniken måste det kunna gå att få en bättre precision i passningarna och inläggen. Idag orkade jag inte ens räkna alla felpassen.

Båda är ett starkt offensivt vapen.

Men även en defensiv brist. Det har motståndarna lärt sig att utnyttja och egentligen kvittar det hur MFF löser problemet. Bara man gör det.

Problemet är inte nytt. Åge Hareide har ärvt det. Öster borta förra året var till exempel ytterbacksinsatsen lika dålig som mot Häcken nu.

MFF vann guld ändå och Rikard Norling brydde sig aldrig om att ta tag i det, ville kanske inte heller eftersom det goda övervägde det onda.

Fast jag är rätt övertygad om att Hareide resonerar annorlunda. I hans Malmö FF slår Ricardinho inte bakåtpasset som ledde till 0-1.

En faktor som gör problemet värre är att det är svårt att bänka Ricardinho eller Albornoz.

Matias Concha verkar av någon anledning ha hamnat helt utanför A-lagsdiskussionen, Mahmut Özens försäsongsinsats höll för låg kvalitet och Pa Konate är i Öster.

Det finns fler frågor som MFF måste ställa:

Hur kan man ha ett djupledsspel i anfallet utan Markus Rosenberg?

Var ska man hitta de två-tre nyförvärv som måste komma in i sommarfönstret?

Tre matcher, måndag, torsdag, söndag funkade inte alls nu. Hur ska det då göra det nästa gång det blir aktuellt?

…………………………………………………….

Ångrar mig.

Skrev att Erik Johansson och Markus Halsti nog var rätt val.

Fel, fel, fel.

Erik Johansson ska inte spela på mitten. Han är en mycket duktig mittback. Centralt på mitten är han en Robert Åhman Persson, om ni kommer ihåg honom. Vet vad han ska göra men hinner inte med och klarar inte riktigt av att utföra det.

Häcken är tuffa att möta när de kör tre mot två på mitten.

Men det måste gå att lösa på något annat sätt.

………………………………………………………..

Tre positiva saker till sist:

1) Amin Nazari och Pawel Cibicki gjorde riktigt bra inhopp.

Innan skadestrulet trodde jag enormt mycket på Nazari. Börjar så smått göra det igen.

Och Cibicki tog precis de löpningarna som behövdes och tillförde en härlig intensitet. Det enda som fattades var effektiviteten i avsluten. Men det kommer.

2) Offensiva fasta situationer har MFF varit nästan pinsamt uselt på. Idag kom ett rejält lyft (och ett mål). Fortsätter den tendensen kan det mycket väl avgöra Allsvenskan.

3) MFF leder fortfarande Allsvenskan. Känns inte helt okej att skrika på katastrof så länge laget gör det och dessutom efter bara en förlust.

 

Pinsamt dåligt av U21

Roys hörna växer.

MFF släpper alltså ytterligare en sektion till de sjungande sittplatsåskådarna i den nordöstra delen av Swedbank stadion.

Mer om det kan ni läsa på MFF:s hemsida här.

Vad det inte står är att det handlar om cirka 400 platser och att utrymmet tas från klubbstolarna, som man haft svårigheter att sälja till vardagsmatcherna.

Bra tycker jag.

Det har gnällts rejält på att när det varit välfyllt på Stadion har ändå många klubbstolsplatser gapat tomma.

Kan Roys svälla och ta över de platserna är det en win/win-situation. MFF tjänar mer på sponsors/klubbstolsplatserna, men det förutsätter ju att de fylls.

………………………………………

Såg MFF:s U21 få stryk av Falkenbergs FF med 2-3.

Försök föreställa er hur usel den första halvleken var. Lägg sedan till en bit. För den var sämre.

Det stod 2-0 till FFF. Det kunde varit 4-0. I starten av den andra halvleken blev det sedan även 3-0.

MFF vaknade lite grann mot slutet och mest pigg blev Pawel Cibicki som sköt 1-3 och 2-3 och hade två dundrande skott över ribban i jakten på 3-3.

Men Falkenbergs FF var solklart förtjänt av segern.

Egentligen var allt kasst, men jag ska plocka fram tre bra saker:

1) Att MFF var väl medvetet om att det var uselt och inte hycklade.

Coachen Olof Persson sa bland annat:

– Vi går in i en mycket matchtät period för A-laget. Då vill man ju se att spelarna här tar chansen att visa att de vill vara med och spela. Men det gjorde de inte.

– Första halvlek var en sådan besvikelse att vi nog hade behövt göra sju mål i den andra  och vinna med fem för att det skulle känts som en ordentlig upprättelse.

2) Trots allt Pawel Cibicki. Länge var han som de övriga, körde mest individuellt utan tålamod och insikt om att det bästa sättet att visa upp sig är i ett fungerande lagspel och inte köra sitt eget race. Men sedan visade han sin talang med två sylvassa mål och ska givetvis ha godkänt.

3) Jacob Palander. Kom som planerat in efter pausvilan istället för Jasmin Sudic. Det var gott om rutinerat folk i backlinjen, men det var Palander från U19 som spelade bäst och mest klokt.

 

 

Sudic tillbaka på planen

MFF besegrade Kalmar FF med 2-0 i U21-serien och det var en mycket förtjänt vinst.

Kalmar FF skapade ingenting, MFF desto mer. 4-0 hade varit mer motiverat och det var ett stort lyft både spelmässigt och inställningsmässigt i jämförelse med förra U21-matchen.

Det mest anmärkningsvärda var att Jasmin Sudic gjorde comeback. Han startade och spelade strax över 20 minuter.

– Bestämt från början att han skulle kliva av efter 20 och han kände inga besvär i knäet efteråt. Vi får se om det är läge för 30 minuter i nästa match, sa MFF:s assisterande tränare Olof Persson.

Jasmin Sudic visade en riktigt bra timing efter sitt långa uppehåll och var nära att göra 1-0. På nick efter hörna.

Olof Persson var hur nöjd som helst med insatsen och det hade han anledning till. Kalmar FF med 3-4 A-lagsspelare var rejält underlägset.

Har nu sett Häckens och Kalmars U21-lag i seriespel på Stadion. Häckens var klart bättre!

MFF skapade rejält med chanser och allra farligast var Pawel Cibicki.

Han gjorde både 1-0 och 2-0 och var millimetrar från 3-0.

Erdal Rakip och Amin Nazari dominerade mittfältet och Matias Concha spelade också starkt.

Pratade lite med Amin Nazari efter matchen och han påpekade något som kanske inte märks så mycket från läktaren. Planen på Malmö stadion är inte bra.

– Bollen studsar hela tiden. Jag gillar det inte alls. Men det gick rätt bra ändå.

Största missen?

Att det tog mig – och rätt många andra – en hel halvlek att fatta att det var svinkallt på Vip- och pressläktaren och skönt i solen på den andra sidan…

 

 

Det behövdes ingen bonus

För att ta det viktigaste först. MFF är klart för semifinal i Svenska cupen för första gången sedan 2002. Dessutom är laget två istället för tre matcher från den första cuptiteln sedan 1989.

Det är själva grundbulten.

Om man inte fattar skillnaden mellan att spela dåligt och vinna och att spela dåligt och förlora ska man nog varken spela fotboll eller analysera, skriva eller läsa om den.

MFF startade och avslutade matchen bra, men de 65-70 minuterna i mitten var ett närmast perfekt sömnmedel.

Det tillfälliga övergivandet av 4-4-2 blev heller ingen succé. för att uttrycka det milt. Tafatt, ovant och trubbigt är en rätt träffande beskrivning.

Men MFF vann med 2-0.

Filip Helander sa det bra efter matchen. ”Vi var överens om att det viktiga var att avancera och att det inte betydde så mycket hur det gick till. Bra spel är en bonus”. Leveransen fixades, bonusen uteblev. Med tanke på hur det i åtskilliga år sett ut i cupen tror jag att det är en sak som i stort sett alla MFF-supportrar kan leva med.

Egentligen räcker det med att blicka tillbaka till förra säsongen då MFF spelade ut GIF Sundsvall i den sista gruppspelsomgången, vann med 4-1 och gjorde en riktigt bra match. Men det räckte inte eftersom MFF i den första omgången spelat uselt mot Öster utan att vinna.

Glöm heller aldrig att det är två lag på planen.

Om MFF spelade dåligt – villket man alltså gjorde – och vann, vad säger det då om Brommapojkarna? Framförallt när  BP inte skapade en enda ordentlig målchans på hela matchen.

För mig säger det två saker:

1) BP var sämre.

2) MFF:s försvarsspel ska ha klart godkänt, trots 4-3-3 eller 4-5-1.

Glöm heller inte att MFF saknade tre viktiga kuggar i Guillermo Molins, Ricardinho och Markus Rosenberg. Offensivt märktes det rejält.

Rosenberg har ännu inte gjort avtryck i Allsvenskan, men kommer att göra det.

Molins är för mig Allsvenskans bäste spelare.

Vad Ricardinho betyder fattar de flesta.

Särskilt som Mahmut Özen ännu inte nått nivån som krävs för att spela i MFF.

Var jag taskig nu mot Özen?

Tycker inte det. Taskigt hade varit att låtsas att problemet inte existerar och/eller att redan nu döma ut honom totalt för hela säsongen. Jag skrev faktiskt – fullt medvetet – ÄNNU inte nått nivån.

Nu väntar en cupsemifinal den 1 maj

Vem MFF ska möta lottas på tisdag.

Då får MFF klara sig utan Markus Halsti som blev utvisad mot BP. För hårt dömt säger jag utan att ha sett situationen mer än från läktaren.

På frågan om Halsti blir avstängd i söndagens allsvenska premiär mot Falkenbergs FF finns inget givet svar. Det avgör disciplinnämnden under veckan. Den automatiska avstängningen i nästa match i samma tävling (cupsemifinalen) är redan klar. Nämnden ska avgöra om det utöver den ska utdömas fler matcher.

Jag tog ett snack med Göran Nilsson i disciplinnämnden för att bena upp problemet.

Så här är det:

Avstängningen i nästa match är en automatisk effekt av utvisningen. Den sker i samma tävling. Det vill säga i cupsemifinalen den 1 maj.

Disciplinnämndens beslut är en helt annan sak. Då ska man bestämma om det övriga. Man kan tycka att det inte behövs någon ytterligare bestraffning (då kan Halsti spela alla matcher utom cupsemin) eller så kan man plussa på med en, två eller fler matcher. Och då har det ingen betydelse om det är cupen eller Allsvenskan. Matcherna behöver heller inte ligga kloss intill varandra. I distrikten går man på en tidsperiod, i SvFF kan man till exempel säga avstängd mot Falkenberg och sedan i cupen mot X även om det är allsvenska matcher emellan, som han alltså får spela.

”Normalstraffet” för rött kort direkt är två matcher.

Beslutet kan givetvis inte verkställas förrän det är taget, det vill säga om Markus Halsti ska bli avstängd mot Falkenberg måste DN sammanträda i veckan och ta ett sådant beslut.

Gör nämnden det då? Numera finns det ett snabbhetskrav uttryckte Göran Nilsson det försiktigt. Utgångstipset är alltså ja.

……………………….

Topp tre i MFF:

1) Filip Helander, första målet överhuvudtaget i en tävlingsmatch för MFF och stabilt spel.

2) Pontus Jansson, stabilt och bra spel.

3) Simon Kroon, mål, skott i stolpen och ett par riktigt fina ruscher.

Gillade också Pawel Cibickis inhopp. Han visade mer på tio minuter än Dardan Rexhepi gjorde i BP på 90, om man nu ska hårdra det.

…………………………….

Att det blir cupsemifinal den 1 maj innebär att MFF:s hemmamatch mot BK Häcken i Allsvenskan den 2 maj kommer att flyttas.

MFF måste förstärka truppen

Hur många anfallare har MFF egentligen?

Fredagen den 21 februari blev den frågan plötsligt rätt akut.

Först kom Fotbollskanalen med nyheten att Magnus Eriksson är på väg till Rubin Kazan.

MFF kommer även att låna ut Benjamin Fadi till IFK Värnamo i superettan och när jag precis pratade med Daniel Andersson berättade han att det i stort sett är klart att Petter Thelin lånas ut till Skellefteå FF i division 1 norra.

Magnus Eriksson var Allsvenskans poängkung och det var ingen slump. Vi pratar om en mycket duktig anfallare och en nyckelspelare i truppen. Malmö FF säger inte ett ljud om ryktena, men det är lika bra att döda allt hopp direkt. Rubin Kazan-intresset är på allvar, klubben har pengar att betala det MFF begär och Magnus Eriksson kommer att lämna truppen. På förmiddagsträningen idag började redan förberedelserna för en måndagsmatch mot Mjällby AIF utan honom. Guillermo Molins spelade på topp tillsammans med Markus Rosenberg.

Att tappa Magnus Eriksson är en förlust som svider.

Benjamin Fadi och Petter Thelin är däremot i hög grad planerade affärer.

MFF har länge letat efter en ny klubb att låna ut Thelin till. Ifjor var det ju LB07, nu blir det Skellefteå FF närmare hans gamla hemtrakter. Jag tror inte att vi får se Petter mer i MFF-tröjan.

Benjamin Fadi behöver spela matcher för att få loss sin potential. Innan dess kan han inte matchas i ett lag som ska försvara ett SM-guld. Speltid får han förhoppningsvis i IFK Värnamo och MFF har garderat sig med en kort utlåningstid. Den går ut till sommaren.

Därmed är svaret på frågan hur många anfallare MFF har två, tre eller fyra.

Markus Rosenberg är självskriven

Efter hösten 2013 är Guillermo Molins lika given bredvid honom.

Pawel Cibicki flyttades upp som yttermittfältare, men är anfallare.

Emil Forsberg är yttermittfältare, men kan i nödfall användas som anfallare.

Den i särklass viktigaste frågan är dock:

Hur många anfallare behöver MFF?

Svaret är fler än idag.

Om – i praktiken är det lika bra att skriva när – Magnus Eriksson lämnar måste MFF ut och värva.

Det vet Malmö FF-ledningen.

Jag pressade Daniel Andersson lite genom att ställa frågan om det blir nyförvärv om Magnus försvinner. Givetvis höll han fast vid policyn att inte kommentera rykten, eller uttala sig om förhandlingar. Men han gick med på att svara på den hypotetiska frågan.

– Jag säger inget om det är aktuellt eller inte. Men om det skulle hända måste vi rimligtvis ha en ersättare.

Klara besked. Men än betydelsefullare var att Daniel inte tvekade en sekund i en viktig policyfråga. Många gånger har MFF och andra svenska klubbar mest letat ersättare bland spelare vars kontrakt gått ut och varit väldigt restrektiva med att gå in och värva av allsvenska konkurrenter.

I jakten på en trupp som ska klara både Allsvenskan, Champions league-kval och Svenska cupen gäller det inte.

Behöver MFF värva kontrakterade spelare så gör man det.

Och det gäller även om klubben spelaren har kontrakt med är en allsvensk konkurrent.

Där var MFF:s sportchef väldigt tydlig.

Det tycker jag är bra. Ska Sverige få fram lag som kan hävda sig hyfsat internationellt måste de bästa mest resursstarka lagen kunna ta de lite mindre klubbarnas bästa spelare. Jag tycker till exempel att Malmö FF för länge sedan borde köpt loss Melker Hallberg från Kalmar FF.

Tror också att man ska tolka att MFF fullföljer utlåningarna av Benjamin Fadi och Petter Thelin som något mycket positivt.

Det typiskt mellanmjölksmässiga vore ju att säga att har vi tunt med anfallare får vi satsa på de vi har och göra det bästa möjliga av det. Gefle hade gjort det. Nu känns det lite mer kaxigt Malmöitiskt. I själva verket är ju utlåningarna till för att göra plats i truppen för nyförvärv som kan prestera redan 2014. Fadi och Thelin kan inte ersätta Magnus Eriksson. Då gäller det att skaffa spelare som kan det.

Ska man inte satsa på unga talangfulla spelare då? Jo visst, men det gör man ju. Pawel Cibicki är kvar och med i konkurrensen.

För att till sist sätta saker i lite perspektiv vill jag bara påepka att:

Markus Rosenberg och Magnus Eriksson hade varit Allsvenskans bästa anfallsspar 2014.

Men grejen är ju att det är Markus Rosenberg och Guillermo Molins också!

Och Markus börjar varva upp. Stannade kvar och såg ett litet gäng gnugga avslut efter den ordinarie träningen. Tendensen var tydlig. Rosenberg satte nästan allt och hela tiden mer än de övriga. Lika klart blev det när man bytte till att avsluta med fel fot. Då satte han allt.

 

 

 

Om utlåningar och mentorer

Det händer saker i MFF hela tiden.

Här är lite korta reflektioner om ett par av sakerna som hänt idag:

1) Alex Nilssons utlåning till Trelleborgs FF.

När han slog igenom som 14-15-åring i MFF trodde jag att han skulle bli en stor spelare i klubben.

Nu är han 21, men det känns som om han har varit i MFF i evigheter.

Och – till skillnad mot vad många numera envisas med påpeka – har han  faktiskt uträttat en hel del.

Han har vunnit ett senior-SM-guld, två U21-SM-guld, ett junior-SM-guld och ett pojk-SM-guld med MFF! Det var dessutom han som avgjorde både pojk- och JSM-finalen.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han får igång karriären i Trelleborgs FF!

Men det finns en avgörande skillnad mot förra gången han lånades ut.

Inför fjorårets utlåning till Landskrona BoIS förlängde Malmö FF hans kontrakt över 2014 så att han skulle vara klubbens spelare även efter det att utlåningen var över. Den här gången sammanfaller utlåningen med det sista året på hans MFF-kontrakt. Gör han succé i TFF får MFF förhandla fram ett nytt kontrakt med Alex om man vill ha honom tillbaka – i konkurrens med andra intresserade klubbar.

2) Bornwell Mwape fick inget kontrakt.

Meriterna är bra, men han har synts för lite på träningarna.

Pratade med Daniel Andersson som betonade att om en ny spelare ska tas in ska han vara bättre än de utmanare man redan har i truppen. Som till exempel Pawel Cibicki. Bedömningen MFF gjort är att Bornwell inte är det. Det tycker jag känns som ett korrekt beslut.

Mer om Alex Nilsson och Bornwell Mwape här.

3) Peter Åhlander efterträder Per Welinder som kommunikationschef.

Ett bra val! Dessutom bra att MFF renodlar rollerna. Arrangemangs- och marknadsdelen av Welinders uppdrag lyfts bort och Åhlander blir just kommunikationsansvarig.

Det innebär också att det återstår en hel del att sätta på plats i organisationen. Peter Åhlanders uppdrag som SLO och medlemsansvarig ska ju också placeras ut på andra.

Mer om det här.

4) Patrik Andersson blir mentor till två talanger.

Jag pratade med MFF:s ungdomsbas Mats Engqvist som tillsammans med Daniel Andersson plockat in Patrik och man ska framförallt se det som en markering att klubben satsar stenhårt på att utveckla talanger i internationell toppklass.

Med sina skolprojekt på grundskole- och gymnasie-nivån har MFF sedan lång tid tillbaka satsat hårt på att vässa träningen och allt det som måste finnas runt en blivande elitfotbollsspelare.

Därför nappade man direkt när Patrik Anderssom kom med förslaget att han skulle gå in och stötta två utvalda spelare lite extra.

– Han vet vad som krävs för att bli och leva som en elitfotbollsspelare och det är inte lite, säger Mats Engqvist.

– Kosten är det viktigaste. Dels att den är nyttig, men ännu mer att man äter tillräckligt mycket. Det är svårt att få i sig allting som behövs för en spelare som tränar så hårt och ofta som våra talanger gör! De måste äta mycket, mycket mer än kompisarna som inte tränar och det ska Patrik hjälpa dem att förstå.

I tre år ska man testa, utvärdera och följa de två utvalda och det man lär sig ska givetvis även användas för alla de övriga i u-sektionen.

De två som får Patrik Andersson som mentor är målvakten Marko Johansson och mittfältaren Onur Körhan. Båda är födda 1998 och har spelat i pojklandslaget. Marko har gått hela vägen från MFF:s fotbollsskola och Onur kom till MFF som tolvåring från Dalby GIF.

– Två mycket lovande spelare. Marko skulle jag vilja säga är den utan diskussion bäste målvakten i Sverige i sin åldersklass, konstaterar Mats Engqvist.

 

 

 

Sexpoängsryck eller ledarskifte?

Oavsett om det spelas i Malmö eller Helsingborg handlar ett Skånederby numera om heta känslor, dramatik och intensiv fotboll inför fullsatta läktare. Härligt! Ibland bränner det dessutom till lite extra, som 2010 när MFF och HIF hela hösten hade ett race mot guldet.

Nu är det en skånsk guldkamp igen, men efter IFK Göteborgs seger mot AIK är förutsättningarna lite extra tillspetsade – och annorlunda.

Om MFF vinner på Olympia blir avståndet mellan lagen sex poäng. Det tar HIF aldrig igen på fem omgångar. Och tror ni mig inte så räcker det att titta på form och tendens. Om vi räknar bort de åtta första omgångarna i allsvenskan hade marginalen mellan MFF och HIF i toppen inte varit tre poäng utan elva!

HIF lever fortfarande på sin starka start med Alejandro Bedoya kvar i truppen och May Mahlangu frisk och skadefri.

MFF behöver vinna, men HIF behöver det ännu mer. Om HIF vinner förvandlas allting dramatiskt. Då är det inte MFF som är sex poäng före utan HIF som går förbi och upp i topp tack vare sin bättre målskillnad (plus 26 mot plus 19).

Dagen efter kan sedan IFK Göteborg gå förbi båda Skånelagen genom att besegra Gefle IF.

Och även om MFF tar en trepoängare på Olympia har man fortfarande IFK Göteborg hängande i hasorna. Vinst över Gefle och avståndet är en poäng.

På MFF-träningen inför matchen frågade jag Rikard Norling om Göteborgs seger mot AIK förändrat något i förutsättningarna.

– Absolut inte och det förändrar ingenting i våra vägval inför matchen.

Fast då önsketänkte han.

Givetvis ska det inte påverka saker som taktik, laguttagning, inställning eller något i förberedelserna. Men det förändrar en sak.

Tidigare var oavgjort ett riktigt bra resultat för Malmö FF. Nu är det inte så.

Intressant med tanke på att Malmö FF har fem raka matcher på Olympia utan seger.

Sett till statistiken är det dock dags att bryta den trenden i år.

MFF  är allsvenskans bästa bortalag med 24 poäng på tolv matcher och tittar man på Infostradas statistik är det där guldstriden har avgjorts de senaste åren. Åtta av 13 mästarlag sedan 2000 har toppat bortatabellen, bara fyra av 13 har vunnit hemmatabellen.

MFF har hittills snittat över två mål per match på bortaplan.

MFF har ännu inte förlorat mot ett lag på övre halvan. Trenden är att det är mot de sämre lagen man torskar.

Egentligen är det bara två saker som är säkra:

1) Guldstriden kommer inte att avgöras i den här matchen. På de fem omgångar som återstår kommer det att hända saker som vi inte har en aning om än (jag tror Blåvitt torskar mot Gefle).

2) 2013 års SM-guld kommer att vinnas av ett gräslag! Bästa plastlaget är femman Elfsborg.

…………………………………………….

Ricardinho är tillbaka. Pa Konate vikarierade bra, men en Ricardinho i form har än så länge en annan dimension.

Markus Halsti är avstängd. Därmed tappar MFF fysik på mitten. Men det är upp till MFF att spela så att det inte får någon betydelse. Och offensivt är firma Thern och Friberg ett större hot.

Erik Johansson vill och hoppas kunna spela. Men det är knappast realistiskt. Då går Filip Helander in. Spelar han bra, och det tror jag att han gör, snor han tillbaka platsen bredvid Pontus Jansson. Sådana är förutsättningarna.

Kul också att Johan Hammar för första gången på allvar tar en plats på bänken.

…………………………………………………….

MFF:s U19 spelade en viktig match i juniorallsvenskan idag.

Det blev 2-2 på Strandvallen mot Mjällby.

Efter 0-0 i paus tog MFF ledningen med 1-0, Mjällby vände till 2-1 och MFF kvitterade. Pawel Cibicki och Petar Petrovic gjorde målen.

Med fyra omgångar kvar toppar MFF tabellen. Men det är stenhårt. Elfsborg är tvåa en poäng efter, Häcken trea två poäng efter och IFK Göteborg fyra tre poäng efter. De två första lagen går till SM-slutspel.

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×