Jag litar på Lagerbäck

MFF:s sportchef Daniel Andersson blir bara bättre på att överraska. Nu var det en islänning han trollade fram ur nyförvärvshatten och det var dessutom en rutinerad 32-årig landslagsspelare som ingen nämnt i spekulationerna.

Han gillar det där att komma med en luring.

Men när jag pratade med honom efter presskonferensen var det framförallt en annan fördel han framhöll.

– När det inte pratas en massa om en spelare får man jobba mer i lugn och ro.

Och inte riskera att tappa det som är på gång för att andra klubbar också vaknar.

Hur bra är då Kari Arnason?

Lasse Lagerbäcks förtroende för honom räcker gott för mig.

Arnason har varit gjuten mittback i Island sedan Lagerbäck började bygga laget och på sätt och vis gör ju Island på A-landslagsnivå just nu vad Sverige gör i U21-EM: skräller på hög nivå.

I Championshiplaget Rotherham United var han minst av allt en bänkspelare.

115 ligamatcher blev det på tre säsonger varav en bra bit över 40 i år trots att han drog på sig tio varningar.

Jag gillar också att MFF plockar in en 32-årig rutinerad och etablerad spelare.

Han kommer inte till Malmö för att tvunget ta avstamp mot och redan nu börja tänka på nästa station.

Med ett kontrakt till och med 2017 kan han mycket väl vara kvar i klubben hela tiden ut.

Malmö FF kommer att tappa Filip Helander. Nu är den nödvändiga påfyllningen gjord. Glöm heller inte att Rasmus Bengtsson kom in.

Att Arnason blev klar innebär heller inte att Malmö FF räknar bort Luis Felipe Carvalho från Uruguay. Åge Hareide var efter förmiddagsträningen – innan någon utanför klubben visste att det skulle bli presskonferens – tydlig med att MFF vill gå vidare med Carvalho.

– Bara det stämmer att han är gratis. Hans lag åkte ur och då ska han vara fri att gå.

Lika bestämd var Daniel Andersson med att övergången för Kari Arnason inte påverkar beslutet om Carvalho.

Den 21-årige Uruguay-backen har övertygat, gjorde en stabil insats i träningsmatchen mot FC Höllviken och hans agent Terje Liveröd var på plats i Malmö hela förra veckan.

Det blir nog en Carvalho också.

Sätter MFF sedan ner foten och ser till att Erik Johansson får vänta till nästa säsong med att lämna har MFF uppgraderat rejält i försvaret.

Mer från träningen:

Åge Hareide konstaterade utan linda in det att han funderar på att överge taktiken med två defensiva mittfältare. In med Magnus Wolff Eikrem centralt alltså och ut med Enock Kofi Adu eller Oscar Lewicki på bänken.

I så fall är platsen Lewickis. Hareide är inte nöjd med Adus vår, tycker att han inte riktigt haft huvudet med sig och spekulerade i att Adu ville till MFF för att spela Champions League, visa upp sig och sedan ta nästa kliv. När de tankarna dyker upp försvinner en del av glöden. Åge Hareide brinner för MFF i Europa och vill att alla spelarna också ska göra det.

……………………………………

Petar Petrovic är tillbaka i Malmö FF när fönstret öppnar.

Hans låneavtal med IFK Värnamo har löpt ut och superettanklubben ville inte förlänga det.

Totalt blev det tolv matcher, varav bara tre från start, för den 19-årige yttermittfältaren.

Det är illavarslande lite.

Känns heller inte bra att det inte är på MFF:s initiativ Petrovic kommer tillbaka.

Helst vill man säkert låna ut honom igen.

Det är – och ska vara – tufft i MFF. Just nu är 16-årige Mattias Svanberg med full fart på väg förbi Petar Petrovic.

Om han inte redan är det? Svanberg tränar numera konsekvent med A-truppen, imponerar och lär snart få en fast lärlingsplats.

För övrigt var det fint besök på träningen.

Simon Kroons pappa Johnny stod vid staketet. I lördags var det exakt 30 år sedan han slog det svenska rekordet på 1500 meter när han sprang på 3.36,49 på Bislett i Norge.

Det rekordet står sig fortfarande!

Han trodde inte att det skulle hålla 30 år till. Men fan vet.

……………………………………………………….

Åge Hareide var och tittade på Zalgiris Vilnius i helgen.

Dessutom lägger det litauiska laget nytt konstgräs på hemmaarenan lagom till MFF-matchen.

Mer om det här.

 

 

Här har Norge rätt

Förra året kom MFF närmare än på länge med förlust i semifinalen.

I år är det meningen att laget ska nå ända fram och låta tränaren Åge Hareide tillbringa Norges nationaldag den 17 maj med att spela final i Svenska cupen istället för att fira med familjen hemma i Norge.

Det gör han så gärna.

I Sverige börjar cupen bli viktig.

I Norge har den alltid varit det.

Så i just det fallet är det ingen tvekan om att det är i Norge man fattar bäst. Efter lördagens träning frågade jag Åge Hareide om han trodde att det var skillnad på honom och en svensk tränare i inställningen till Svenska cupen.

Det trodde han inte.

Inte när cupen är ett sätt att säkra deltagande i Europaspelet och därmed förbättra klubbens ekonomi och inte när det står en titel på spel. Han trodde därför att alla de topptippade lagen i grupperna skulle gå vidare. För att alla satsade.

Hoppas att han har rätt.

Cupens status har höjts. Upplägget har vässats. Men det är fortfarande alldeles för lätt för både klubbarna och supportrarna att acceptera en förlust i Svenska cupen.

Jag tycker heller inte om sättet att beskriva en cupskräll i Sverige.

Om ett storlag åker ur FA-cupen i England heter det att det är en härlig skräll och underdogens prestation lyfts fram som ett bevis på hur mycket cupen betyder. Sensationen lyfter turneringen. När ett litet lag skrällt i Sverige har det istället mest tjatats om att det är ett bevis på att de större lagen inte tar cupen på allvar.

Därför tror jag att Åge Hareide har både rätt och fel när han säger att det inte är någon större skillnad på honom och andra svenska tränare i attityden till cupen. De övriga börjar nu tycka att den är lika viktig som han hela tiden har gjort.

Men i ett historiskt perspektiv har det varit alldeles för få tränare och klubbar som gett cupen den status turneringen borde ha.

Inte minst de senaste 30 åren i MFF.

14 titlar har MFF, överlägset flest. Men den senaste är från 1989.

Tyvärr är det ingen slump.

Cupen har haft för låg status i MFF.

Ta bara Tom Prahl.

Jag högaktar Prahl. Han är en klok, taktiskt driven och framgångsrik guldtränare.

Men cupen kändes mest som ett tvång.

I MFF fick han i alla fall låtsas att ta den på något som liknande allvar. i Trelleborgs FF kunde han strunta i den helt och hållet.

……………………………

Håkan Jeppsson var på plats på lördagens träning på Malmö IP.

Han började med att be om ursäkt för att han gett mig en felaktig uppgift igår när jag – här – skrev om MFF:s fenomenala bokslut.

Det är rätt att försäljningarna av Emil Forsberg och Isaac Kiese Thelin efter årsskiftet inte är medräknade 2014.

Men resultatet är ännu bättre än så.

Decemberförsäljningen av Magnus Eriksson är heller inte medtagen i det här bokslutet.

Ekonomin 2015 ser alltså redan nu oförskämt bra ut.

…………………………………..

Ser förresten att min förhandsartikel till Assyriska-matchen ännu inte är utlagd på Skånskan-webben (fråga mig inte varför).

Så vi kör den här istället:

I MFF får Lewicki spela mer offensivt

Förra gången Oscar Lewicki drog på sig den himmelsblå matchtröjan hemma i Malmö var han 16 år gammal. Nu är det dags igen när MFF tar emot Assyriska FF i Svenska cupen.

– Senaste gången var nog i en U17- eller U19-match nyss fyllda 16. Sedan har jag ju varit borta så det här är en speciell match för mig. Dels första gången tillbaka i Malmö i ett Malmölag, dels årets första tävlingsmatch.

– Det ska bli riktigt skoj, inte minst med det intresse som finns numera. Förhoppningsvis blir det fullt på Malmö IP, säger den 22-årige mittfältaren.

På träningslägret i Florida gjorde han en bra insats (mot DC United) och en mycket bra (mot Tampa Bay Rowdies).

– Det gick bra, det kändes okej i den första också, men den andra var bättre. Vi fick ett bättre passningsspel och mer rull på bollen mot Tampa, som även var ett lite sämre lag. Då blir det mer organiserat. Mot DC var det rätt mycket tjongfotboll.

Hur vill du beskriva din roll i laget?

Jag är en av två sittande mittfältare. Jag har ju så klart mina styrkor i defensiven, men kan även hänga med upp i offensiven en del. Det är ett samspel med Adu i första hand där vi får skiftas om och gå ner och hämta boll och den ene söker sig mer uppåt i planen. Men båda gillar vi att ha mycket boll.

Hur mycket skiljer det mot din roll i Häcken?

– Det är väl en lite offensivare roll i MFF. I Häcken hade jag som order att stanna i varje anfall och hålla koll på motståndarnas kontringar. Där var jag nästan ensam hemma.

– När man spelar bredvid en spelare som Adu finns det en annan frihet att gå uppåt och skifta.

Så egentligen är det på sätt och vis han som är skillnaden?

– Det kan man säga…

– Att jag har honom bredvid mig gör det lättare.

Många tar säkert för givet att ni ska slå Assyriska?

– Det går inte att ta något för givet. Assyriska är ett bra lag som säkert kommer att kämpa. Men får vi bara hål på dem med ett mål blir det säkert lättare sedan.

MFF kommer att ställa upp med följande lag:

Robin Olsen – Anton Tinnerholm, Erik Johansson, Filip Helander, Yoshimar Yotún – Oscar Lewicki, Enock Kofi Adu – Tobias Sana, Magnus Wolff Eikrem, Jo Inge Berget – Markus Rosenberg.

På bänken sitter Zlatan Azanovic, Agon Mehmeti, Pawel Cibicki, Pa Konate och Erdal Rakip.

 

 

 

MFF reste sig i hönsgården

En poäng och 3-3 efter underläge med 1-3. Det borde vara okej. Lägger man till en gigantisk målchans för Oscar Lewicki i slutminuten, då MFF-målvakten Robin Olsen gjorde en som Häckenspelaren uttryckte det löjlig räddning som han knappt förstod att det gick att göra, borde det nästan kännas mer än okej.

Men det gör det inte.

Inte efter den stundtals pinsamma insatsen i den första halvleken.

MFF har gjort rätt många usla förstahalvlekar nu och det går att diskutera vilken som egentligen varit sämst. Örenro SK, Djurgårdens IF och nu BK Häcken är tre mycket starka kandidater.

Försvarsmässigt är den här lördagens i särklass.

1-3 på en halvtimme med en fembackslinje får helt enkelt inte lov att hända.

Häcken gjorde det bra med smarta instick och sedvanlig offensivlusta. MFF höll hönshus. Turligt nog var det betydligt bättre framåt, stundtals riktigt bra. Därför kunde man göra ett mål och i alla fall hålla Häcken ifrån det egna försvaret tillräckligt många minuter för att det inte skulle bli ett eller två mål till i baken.

Åge Hareide agerade dessutom starkt genom att redan en kvart före pausvilan gå ner på 4-4-2 och byta ut Matias Concha mot Johan Hammar.

Då blev det direkt mycket stabilare och eftersom MFF hela tiden varit vasst framåt kunde laget till slut rädda poängen.

Kollektivt var det en försvarskollaps.

Individuellt hängde Matias Concha inte med.

Jag tänker inte kasta skit på Concha. Han har gjort stora insatser för MFF och alltid varit lojal. Men det här kan ha varit hans sista A-lagsmatch i klubben. För både 1-0 och 2-1 var hans misstag. 3-1 var han också insyltad i, men där tycker jag att Markus Halsti också ska torka på sig en del av skulden när han sticker in på en yta där han bara är ivägen för Matias Concha.

Å andra sidan hade det knappast hänt om Halsti litat på Concha efter 1-2.

Åge Hareide har också en viss del i skulden.

Det var han som valde 3-5-2 utan att ha Erik Johansson tillgänglig.

Att det inte gick mot Häcken blev ju kvickt rätt uppenbart. Men för det stundande Champions League-spelet kan det ha varit bra.

Med Erik Johansson åter tillgänglig, vilket inte är uteslutet, känns det som en bra idé att fortsätta med 5-3-2 mot Juventus på tisdag.

……………………………………..

Hur dålig MFF-insatsen var hänger även ihop med två andra saker.

Dels med att det var första poängen mot BK Häcken efter tre raka förluster. MFF ÄR sårbart mot Hisingslaget.

Dels med hur det går för AIK mot HIF på måndag.

Innan man gräver för djupt med spaden gäller det nog att tänka på de två sakerna.

Dessutom fanns det ett par saker som trots allt gladde med insatsen på äldsta Ullevi.

1) Emil Forsbergs spel. Två mål och en assist säger det mesta.

2) Isaac Kiese Thelin fortsätter att övertyga, liksom faktiskt anfallsspelet i stort.

3) Johan Hammars inhopp ska inte glömmas bort. Inte heller lyftet i försvarsspelet sista 60. Plus Robin Olsens räddning i slutsekunderna. Även om han själv ställde till det precis innan.

……………………………………………….

Pratade med Häckens MFF-fostrade Oscar Lewicki efter matchen.

Då öppnade han för att vända tillbaka till Malmö. Grollet är glömt.

– Åtminstone från min sida, sa han.

Han öppnade också för att noga lyssna på ett eventuellt bud från MFF. Läget är att hans kontrakt med BK Häcken går ut och att han fått ett förslag om förlängning.

Detta funderar han på nu, men om MFF hör av sig…

Ska MFF göra det då?

Det tycker jag att man ska, särskilt om man skulle tappa Markus Halsti. Som jag ser det hade Lewicki blivit en riktigt bra ersättare för just Halsti.

 

 

 

Det kan bli Häcken högst

Vi är många som varit rätt sent ute, men det är dags att säga det nu:

BK Häcken kan mycket väl snuva Malmö FF – och AIK och Elfsborg – på guldet.

Jag blev väldigt imponerad av BK Häckens 3-0-seger över Djurgården. Och jag har svängt.

Tidigare när jag sett Häcken och imponerats har ändå baktanken att det är ju lilla Häcken och ett sånt lag vinner inte allsvenskan funnits där. Men steg för steg har i alla fall jag fått anpassa mig. Sanningen är att det kan Hisingslaget mycket väl göra.

Offensiven är grym. 53 gjorda mål på 22 matcher säger det mesta, laget som gjort näst flest (Åtvidaberg) har 40. MFF och Elfsborg har 37. AIK har orkat med 30.

Omställningspelet går i raketfart med precision, Häcken vågar som kanske inget annat lag i allsvenskan passa bollen till markerad spelare och utnyttja fördelarna det ger och man gjorde ett klipp när Oscar Lewicki gick till Häcken istället för MFF när han återvände från Bayern München.

Jag är väl medveten om att det var Oscar Lewicki och hans familj som valde bort Malmö FF. Vet också att han var sur på MFF och MFF var det på honom när han lämnade. Frågan jag tycker att man kan ställa är om Malmö FF under tiden Oscar var i München gjorde något för att lappa ihop förhållandet så att man skulle ligga hyfsat till den dagen han valde att återvända?

För facit blev att MFF inte var i närheten av att ligga bra till. Tvärtom. Om jag förstått det hela rätt fick Malmö FF inte ens reda på att han skulle komma tillbaka till Sverige förrän han redan var klar för Häcken.

Att Oscar Lewicki håller hög klass har han visat många gånger i år. En gång till när han mot Djurgården tidigt fick ta klivet ner som nödlösning på mittbackspositionen och löste det perfekt.

Men Lewicki är bara en av många förklaringar till att BK Häcken kan vara ett guldlag. Den främsta är kanske att klubben, ledarna och spelarna själva nu verkar tro på att chansen finns. Häcken har gått från att tänka vi kan vara bäst till att våga tänka vi är bäst. Och än har det inte synts något nervdaller alls.

Vill ni läsa mer om BK Häcken så har Robert Laul skrivit en väldigt intressant artikel efter Djurgårdsmatchen.

Jag tror fortfarande att Malmö FF vinner SM-guldet. Men det kan som sagt bli Häcken.

Och tittar man på prestationerna MFF gjort mot toppkonkurrenterna finns ett tydligt mönster. Även om allsvenskan inte är färdigspelad är Häcken det enda laget som kan få pluspoäng mot MFF.

Mot Elfsborg seger hemma, förlust borta.

Mot AIK seger hemma, ännu ej spelad bortamatch.

Mot Häcken oavgjort hemma, förlust borta.

Och tar man med femman Helsingborgs IF så har MFF vunnit hemmamatchen. På måndag spelas bortaderbyt.

Sedan kanske det inte är just en guldfest i sista omgången i matchen mellan GIF Sundsvall-BK Häcken alla ser fram emot. Med ett hemmalag som säkrat kontraktet och inte drar särskilt mycket folk i svinkylan mot ett borta- och guld-lag med 25 tillresta supportrar som jublar när kaptenen höjer bucklan. Men det är faktiskt inte BK Häckens fel!

 

 

Häcken bäddade bra för MFF

Att de aldrig lär sig, alla som tjatar om att Allsvenskan är avgjord.

Det var den inte när de först började tjattra, det var den inte andra gången heller och efter Häckens rättvisa seger över Elfsborg finns det väl ingen som tror det längre?

Elfsborg kan vinna. Malmö FF kan göra det. Men det kan även BK Häcken och AIK. Jag skulle inte ens vilja såga bort Helsingborgs IF trots att laget är tio poäng efter ettan.

För Malmö FF:s del gäller det dock att utnyttja det gyllene läge som nu öppnat sig att knappa in på försprånget. Inom loppet av en knapp vecka, måndag och lördag, väntar hemmamatcher mot GIF Sundsvall och Mjällby AIF.

På Swedbank stadion har MFF ett ruggigt bra facit med hittills bara ett enda insläppt mål och massor med segrar och fina matcher. Det gäller givetvis att hålla i den trenden.

GIF Sundsvall är ett vassare lag den här allsvenska sejouren.Det behöver man dock i hög grad vara.

De två senaste besöken i Malmö har nämligen slutat med 2-6 (2005) och 0-6 (2008) i baken.

MFF:s 6-0-match 2008 var för resten den historiska sista hemmamatchen på Malmö Stadion. Extra roligt för alla som tyckte att det gamla betongpalatset med de de många härliga minnena var värt den slutpunkten.

Men på måndagskvällen är det ny arena och nya minnen som gäller och som ni kunde läsa i veckan finns numera också Eric Persson-bysten på plats på hedersläktaren. Att tappa poäng dagen när den officiellt ska invigas finns bara inte.

Det finns ett par stora frågetecken i MFF:s laguppställning

Efter den stängda träningen pratade MFF-tränaren Rikard Norling om att Daniel Andersson dragit på sig en skada och var ett osäkert kort. Jag tror att han spelar. Kaptenen har bitit ihop förr, så räkna med Daniel A och Pontus Jansson.

Matias Concha imponerande i cupmatchen mot Sandvikens IF, inte minst med sin inställning. Men MFF tar det lugnt med nyförvärven där det finns konkurrens så räkna med Miiko Albornoz och Ricardinho. För Ricardinho blir det dessutom ett jubileum. Det är hans match nummer 100 i allsvenskan för MFF!

På mitten blir det Jiloan Hamad, Erik Friberg, Wilton Figueiredo och Alex Nilsson om Friberg är helt okej efter skadan. Det tror jag han är. Att det är Alex Nilsson som är den nye vikarien för Jimmy Durmaz tar jag också för givet.

Efter Tokelo Ranties succé-debut mot Sandviken kan man också sätta frågetecken för om han eller Daniel Larsson ska spela bredvid givne Mathias Ranégie. Jag utgår från att det blir Daniel Larsson!

Det är skillnad på att springa ifrån ett trött Sandvikenförsvar och prestera i allsvenskan. Dessutom ska Daniel Larsson antingen säljas eller bli kvar under hösten. Om han ska få chansen i utlandet måste han få spela och ska MFF få rätt pris måste han spela. Och ska han vara kvar måste han också få spela – för självförtroendets skull.

Det är lockande att sätta in Rantie. Men i ett 50/50-läge kommer man än så länge varje gång att välja Daniel Larsson. Den ”förmånen” har han dessutom samlat ihop till efter sina år och insatser i Malmö FF! Ranties tid kommer.

…………………………..

David Löfquist är inte klar.

Efter träningen pratade Per Ågren om att det varit en lugn helg, både i in- och ut-lådan.

Han tippade också att det skulle dröja lite innan MFF och Parma kom till skott. För båda klubbarna är det ett lån som gäller och Ågren antydde att serie A-klubben har ett par för dem viktigare affärer att lösa först. Man vill nog även vänta ytterligare ett par dagar och se om det dyker upp någon annan klubb som vill KÖPA Löfquist. Knappast troligt, men det är ändå läge att avvakta…

……………

Efter BK Häckens seger på Rambergsvallen har Elfsborg fortfarande inte vunnit på naturgräs sedan juli förra året. I år har det blivit en poäng av 15 möjliga på det underläget. Boråslaget har 15 sådana poäng kvar att spela om. Efter matchen låtsades tränaren Jörgen Lennartsson som om det fortfaranded bara var en slump. Antingen är det skitprat eller så har hela Eflsborg stoppat huvudet i gräspåsen så att man inte ens ser problemet. Oavsett vilket blir det inget SM-guld om man inte omedelbart hittar en lösning.

…………..

Måste också passa på att hylla BK Häcken. Hisingslaget är inte bara bäst i Göteborg, man är överlägset bäst i Göteborg och kan även ta hem hela striden om SM-guldet. Om inte Elfsborg hittar rätt på naturgräset och Malmö FF hittar rätt på bortaplan så kommer man att göra det också.

Häcken är vassast i Sverige på att totalt springa sönder ett försvar och Oscar Lewicki borde spelat i MFF. Kom dessutom  ihåg att man besegrade Elsborg utan Martin Ericsson.

Till sist. Sju gula kort på Jon Jönsson och utvisning när han drog på sig det åttonde. Och ändå är det han som spelar med skydd!

 

Så här vinner Elfsborg på gräs…

Kanske lika bra att Malmö FF och BK Häcken spelade 0-0?

Eftersom Elfsborg inte på egen hand klarar av att vinna på naturgräs – senaste trepoängaren är över ett år gammal och tiden tickar på – får Boråslaget hålla till godo med den här typen av vinster.

För givetvis var Elfsborg den store vinnaren efter krysset på Swedbank stadion.

Nu måste nästan MFF få tre poäng med sig från Borås på söndag om guldstriden ska hållas vid liv.

Lägg för övrigt noga märke till att jag skrev nästan. Jag vill nämligen inte vara lika korkad som alla förståsigpåare som för några månader sedan tyckte att guldstriden var avgjord. De orden har man ju sedan fått äta upp när poäng efter poäng av Elfsborgs försprång ätits upp.

Det kan svänga snabbt.

Uppgiften blir mycket enklare om MFF vinner på söndag, men jag tror inte för ett ögonblick att det är avgjort om man inte gör det.

Jag tycker heller inte att man kan skriva av AIK eller Helsingborgs IF och största hotet kan mycket väl komma från BK Häcken! Häcken är ett bra lag, det har man inte minst visat mot Malmö FF. Och nu gjorde man det igen.

Få lag vågar så mycket på Swedbank stadion, ännu färre skapar så många chanser och i stort sett inget vinner bollinnehavet. Det gjorde BK Häcken.

Valet av klubb styrs – och ska alltid styras – av tradition, känslor och kärlek. Om åskådarna istället enbart gått efter kvalitet hade de övriga Göteborgslagen varit chanslösa i publikmatchen.

Häcken är ett betydligt bättre lag än IFK Göteborg och oceaner vassare än mediokra Gais. Och Örgryte finns ju ett par pinnar ner på seriestegen.

Om MFF inte åkt på utvisningen av Markus Halsti tror jag att man med rätt tålamod klarat att avgöra och vinna mot Häcken.

Med utdelning den spelmässigt fenomenala första kvarten hade det definitivt blivit seger. Men Häcken är svårtuggat och spelar tillsammans med MFF och Elfsborg den vackraste och bästa fotbollen i allsvenskan.

På söndagen visade dessutom Oscar Lewicki att MFF har anledning att vara bittra över att han inte valde att flytta hem till Malmö när han återvände från Tyskland.

Miiko Albornoz var matchens store lirare, men Lewicki var matchens nyttigaste spelare. Han gjorde lite grann det som Tobias Linderoth ett tag skulle göra i landslaget – fast bättre.

När sedan Christoffer Källqvist i Häckenmålet gjorde som han brukar, räddade flera svåra lägen, men undvek det han också brukar, göra minst en grov groda, var det inte konstigt att det blev mållöst.

Domaren Daniel Stålhammar presterade ingen bra insats.

Underbetyget får han inte för beslutet att visa ut Markus Halsti. Det beslutet kan jag köpa. Visserligen fanns det ingen avsikt och han sökte bollen Men foten och sulan var för högt uppe.

En domarinsats ska dock vara konsekvent! Dioh Williams raka ben mot Wilton Figueiredo i första halvlek och Tom Söderbergs höga fot mot Johan Dahlin i den andra var precis lika ”röda”.

Jag gillade heller inte hans bristande känsla i tolkningen av fördelsregeln och även om jag hyllat Oscar Lewicki tidigare kombinerade han sin fina insats med så mycket fult spel att det var märkligt att han klarade sig från ett gult kort. Han har lärt sig en del i Tyskland…

Sekvensen när Wilton Figueiredo gick miste om en solklar frispark, reagerade med att gå hårt åt en Häckenspelare och blev varnad var väl heller inte så lyckad?

Miiko Albornoz och Jiloan Hamad slapp i alla fall gula kort. De hade blivit avstängda mot Elfsborg om de drabbats. Med Ivo Pekalski och Erik Friberg tillbaka ser det riktigt bra ut inför den matchen. Nu, i alla fall. För facit får vi se vad som händer på veckans träningar på Mariedals konstgräs.

…………………

Daniel Andersson och Mathias Ranégie spelade med troliga infektioner i kroppen.

Att något var fel med Daniel syntes tydligt. Efter matchen berättade han att han kände sig totalt orkeslös och hur han än jobbade och slet för att få det att bita i aktionerna hjälpte det inte. Därför sprang han redan efter 30 minuters spel bort till bänken och bad om att bli utbytt i paus.

Mathias Ranégie fullföljde, men kände sig också krasslig. Att han ändå klarade att skapa så mycket är ett gott betyg.

……………….

Bäst i MFF tyckte jag att Miiko Albornoz var.

Mer godis:

Ricardinho börjar varva upp. Han kommer fram mer i banan nu när Jimmy Durmaz inte tar all plats.

Pontus Jansson var stark och grymt viljeladdad drev han på efter utvisningen.

Johan Dahlin var minst lika bra som kollega Källqvist i Häckenmålet. De två målvakterna var huvudanledningen till att det blev 0-0.

Daniel Larsson har varit betydligt farligare och bättre efter uppehållet. Den tendensen står sig även om han fortfarande inte sätter chanserna.

Wilton Figueiredo var bara ett mål från en kanoninsats.

Mycket beröm?

Glöm då inte att det faktiskt var en riktigt bra match med två starka lag!

 

 

 

Är det naivt vill jag vara naiv

Äntligen är fotbollen tillbaka i centrum för uppmärksamheten. Returen mot Rangers FC kan bli hur häftig som helst.
Vissa tycker säkert att det som hände i lördags mot Djurgården fortfarande kastar en svart skugga över allt det sportsliga, och så är det också. Arbetet med att hitta lämpliga åtgärder för att ta itu med de gigantiska problemen på och utanför fotbollsläktarna måste givetvis fortsätta.
Men det måste också mitt i mörkret finnas möjligheten att satsa tid och utrymme på att berätta om det idrottsliga. Annars har de som först kastar vettet i närmsta soptunna och sedan ett antal bangers på läktarna vunnit.
Vi som vill vara ivriga av förväntan inför den hetaste internationella matchen någonsin på Swedbank stadion måste därför se till att försöka hitta den känslan. Även om det är svårt.

Om någon kallar det naivt kontrar jag med att då vill jag vara just naiv. Fotbollen kommer aldrig att segra om inte någon mitt i all skit som nu öses över den vågar tycka om den, eller för att tala Rikard Norlingska: krama den lite grann.
Matchen på Ibrox var ett ljust minne för livet. Kan bara returen bli nästan lika bra kommer de som inte var i Glasgow, men tar sig till Swedbank stadion också att få något att berätta för barnbarnen – om inte barnbarnen själva är på plats.

Internationellt har inte 2000-talet varit Malmö FF:s decennium. Rangers-matchen var ett lyckat trendbrott. Jag tror inte att skottarna kan spela så mycket annorlunda. De kommer att pumpa på med ständig fart istället för variation, många crossbollar och massvis med inlägg. MFF lär få en mycket svår uppgift att stå emot, men chansen ökar om laget vågar hålla i bollen, skaffa bollinnehav och utnyttja spelarnas teknik och passningsskicklighet. Och även sticka till snabbt som en kobra i omställningarna när chanserna uppstår. Gör man det lika bra som de första 50 och de sista 15 minuterna på Ibrox tror jag inte att Rangers FC vänder det här.

Att Oscar Lewicki skrev på för BK Häcken var en bedövare och ett rejält bakslag. Med hans bakgrund borde MFF varit med i bilden och jag vet efter att ha pratat med Per Ågren att man i klubben den här gången är rejält besvikna på kanske framförallt Lewickis agent Roger Ljung.
Oscar Lewicki är redan rejält landslagsmeriterad och rutinerad och hade fått ett A-kontrakt med Bayern München som dessutom ville ha honom kvar. Men när den tyska storklubben köpte in flera spelare på hans position tog han beslutet att lämna och då ville MFF vara med i leken. Felet var att man aldrig fick reda på att han var på gång hemåt. Bittert!
Jag kan dock tycka att MFF själva måste skaffa sig den kollen. Oavsett hur turerna gick när en spelare lämnade måste man hålla kontakten med dem man en gång vill ha tillbaka. Oscar Lewicki kunde blivit just det nyförvärvet som stillat kritiken mot att det händer så lite på den fronten…

 

Malmö FF klär de kungliga

Hasse Mattisson kan sitta med rak rygg på MFF-kansliet imorron.

Hans Höörs IS besegrade Malmö FF:s U19-lag med 4-1.

Om resultatet blivit det omvända hade han nog fått hålla för öronen, i alla fall ett tag. Nu visade det toppsatsande division 3-laget att man håller hög klass.

MFF-målet (1-1) gjordes av Kristoffer Jeppsson. Han skarvade in en frispark från Oscar Lewicki.

Lewicki var bäst i MFF. Amin Nazari var också pigg. Men han hade nog hellre varit i Wigan än i blåsten, regnet och svinkylan på konstgräsplanen ute vid Stadion.

Snart är det allsvensk premiär borta mot Trelleborgs FF.

Ifjor var Vångavallens gräsplan ett skämt.

I år är den ännu sämre. Om ni inte tror att det är möjligt så läs här.

Roligast av allt är att Trelleborgs FF:s reservarena är – Swedbank stadion i Malmö.

Intresserad av kronprinsessan Victoria? Nähä.

Intresserad av kronprinsessan Victoria i en snygg MFF-halsduk? Trodde väl det.

När hon besökte Kombihallen och Malmö Idrottsakademi tog hon glatt emot en MFF-halsduk och virade den runt halsen. Skånskanfotografen Claes Hall fångade givetvis ögonblicket på bild.

Färgen på blommorna kan diskuteras, men de lär vissna ganska fort.

Stora kliv för Lewicki

Det går att hitta MFF-anknytning i det mesta.

En av konsekvenserna med att ha semester är att man har tid att göra saker man annars inte hunnit, som att köpa och läsa de informationsspäckade häftena Kicker och Sport Bild gett ut inför Bundesligastarten. Givetvis finns det MFF-anknytning i dem också – bara man letar.

Först givetvis det uppenbara med Markus Rosenberg i Werder Bremen och Matias Concha i Bochum (numera i andra bundesligan). Många hoppas att snart få hem både Mackan och Matias till Malmö FF och så lär det säkert bli också, nästa eller nästnästa år. Men helt enkelt är det inte. De har bra betalt och det är inte alls så – som rapporteringen i vissa medier ibland kan tyda på – att de fått nöja sig med att vara bänkspelare. I den suveräna statistikdelen går det att läsa att Markus Rosenberg spelat 90 matcher för Bremen och gjort 30 mål. Det är faktiskt ett riktigt bra facit i tuff konkurrens. Matias har spelat 54 bundesligamatcher för Bochum.

I sektionen om tredjeligan finns det en smått dyster och en mycket trevlig sak att lyfta fram.

Det trista är att man numera får gå ner på den nivån för att hitta lag som Hansa Rostock, Dynamo Dresden och Eintracht Braunschweig.

När Hasse Borg spelade för Braunschweig gick det lite bättre om man säger så, och det känns inte särskilt länge sedan Malmö FF träningsmatchade mot ett betydligt mer framgångsrikt Hansa Rostock. Dynamo Dresden åkte MFF ut mot i Cupvinnarcupen 1984-85 efter att vunnit 2-0 hemma, men förlorat 1-4 borta. Än idag finns det MFF-spelare som var med i den bortamatchen som misstänker att Dresdenspelarna var dopade, de bara sprang och sprang och sprang och…

Och det var ju ingen i Östtyskland som sysslade med dopning i mitten av 80-talet.

Det blir för övrigt allt svårare för de gamla östlagen att hävda sig. I Bundesligan finns det inte ett enda lag från gamla Östtyskland, i Bundesliga 2 finns det bara två och i Bundesliga 3 fem.

Den mest positiva, och intressantaste, informationen i de två statistikbiblarna finns dock i spelartruppen för Bayern München II i Bundesliga 3.

Bland de lite över 20 spelarna som är anmälda för den stora klubbens andralag, som alltså spelar i tredjeligan, finns nämligen den förre MFF-ytterbacken Oscar Lewicki.

Därmed är det bara att konstatera att Malmötalangen, som i juli fyllde 18 år, gjort succé i München. Det är nämligen inte på det viset att Bayern München II är som våra U21-lag. Talangskolan har de tyska storklubbarna i ungdomsleden och på lägre nivå. I Bundesliga 3 ska man prestera och lyfts man upp dit innebär det att man redan kommit en god bit mot A-lagsspel.

Oscar Lewicki är faktiskt yngst i hela truppen. Det finns två 92:or till, men de är ett par månader äldre. I A-truppen i Bundesligan finns det ett par 90:or och en 92:a. Det är österrikaren David Alaba. Han är dock en månad äldre än Oscar, som därmed är yngst av alla seniorspelare i Bayern München I och II.

Bundesliga 3 är redan igång. Bayern München II har inlett uselt med två förluster och en oavgjord. Oscar Lewicki var inte med i de två första matcherna. I den tredje (1-4 mot Kickers Offenbach) spelade han innermittfältare.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×