En trio från en fin årgång

Har idag gjort ett reportage om barndomskompisarna från Malmö FF som nu återförenats i Ängelholms FF i superettan.

Robin Simovic och Omid Nazari fanns där ju redan innan och sent i sommar kom även Muamet ”Mudi” Asanovski från AB i Köpenhamn.

Omid och Mudi började tillsammans i fotbollsskolan i MFF och Robin kom dit som tioåring från Bunkeflo IF. Sedan fortsatte de tillsammans genom pojk- och juniorlagen och alla tre var med i truppen när MFF vann pojk-SM 2007 (då var det U16, nu är det U17). Kul att de är i samma lag igen.

I papperstidningen imorron, men här kommer lite bonusinfo:

Det pratas ofta om att det inte kommer fram så många seniorspelare på hög nivå från lagen som vinner pojk- och junior-SM. MFF:s årgång 1991 är verkligen ett undantag.

Robin Simovic, Mudi Asanovski och Omid Nazari var alltså med. Mudi satt dock på läktaren på Stockholms stadion med brutet ben när hans lagkamrater krossade Djurgården med 5-1 i finalen. Och Omid var den ende som spelade eftersom Robin hade jäkligt tuff konkurrens om anfallsplatserna. Där spelade Marko Mitrovic och Alex Nilsson (född -92)! I truppen ingick även Pontus Jansson och Oscar Lewicki.

Oscar Lewicki kan alltså bli svensk mästare i år med BK Häcken och Alex Nilsson och Pontus Jansson kan bli det med Malmö FF. Och Marko Mitrovic lämnade nyligen Chelsea för Brescia. En rätt okej årgång MFF:are!

Sedan kan man ha synpunkter på om inte fler borde ha ingått i Malmö FF:s nuvarande trupp.

Förhoppningsvis håller sig Malmö FF framme om trion Nazari, Simovic och Asanovski fortsätter att utvecklas i Ängelholms FF.

Omid Nazari är en duktig innermittfältare, positionen där det nog är tuffast konkurrens i Malmö FF.

Anfallaren Robin Simovic kan mycket väl vinna skytteligan i årets superetta. Just nu står han på 15 mål och är bara ett efter ledaren Pablo Pinones Arce från Brommapojkarna. Robin är stor, stark och tuff – en spelartyp som det efter Mathias Ranégies flytt till Italien inte precis vimlar av i MFF-truppen.

Muamet Asanovski är yttermittfältare, bra på att ta sig förbi och utmana. Hoppas att MFF-ledningen tar en rejäl titt på honom resten av matcherna i superettan. När jag pratade med honom påpekade han att.

Han är MFF:are och hemskt gärna vill spela i MFF.

Från att ha varit höger yttermittfältare numera känner sig minst lika hemma på vänsterkanten. I AB Köpenhamn spelade han på vänsterkanten och gillade att bryta in i banan med bästa foten redo för avslut.

Att han lämnade AB berodde för resten på den danska superettanklubbens ekonomiska problem. När han kom dit spelade han tio av de tolv första matcherna från start och hoppade in i en. Efter sommaruppehållet, och lite skadeproblem, blev han åsidosatt. Problemet var att AB ville göra sig av med alla heltidsspelarna och bara ha deltidare. Till slut var det bara Mudi kvar av heltidarna och då sa man i princip till honom att antingen gick han med på att bryta kontraktet eller så kunde han stanna och få ett helvete. Efter en viss betänketid valde han bryt-alternativet och hamnade med de gamla MFF-kompisarna i Ängelholms FF.

I ÄFF fick Mudi Asanovski ett kortidskontrakt säsongen ut. Robin Simovic och Omid Nazari har kontrakt med superettanklubben även nästa år.

 

 

MFF:s pil börjar peka uppåt

Först av allt. Den stora behållningen av Skånederbyt var givetvis att matchen den här gången kunde genomföras utan några som helst incidenter. Fotbollen fick vinna – och festen.

Man kan alltid plocka fram enskilda ögonblick att minnas. Ett sådant var den tysta minuten som hölls före avspark. Knäpptyst på läktarna! Annars brukar det alltid vara några som inte kan uppföra sig som folk.

Några menar kanske att det inte ska behöva påpekas. Men om man ska kritisera när det händer något negativt måste man också för jämviktens och trovärdighetens skull plocka fram det positiva.
Publiken på plats uppförde sig bra.

Två gånger gjorde Helsingborgs IF mål. Två gånger förlorade Helsingborgs IF initiativet. Därför klarade Malmö FF 2-2 i Skånederbyt.

Det är enkelt att prata klyschor om hur lätt det är att slappna av efter ett mål, och att aldrig är ett lag så sårbart som efter det att man precis jublat över att ha gjott ett.

Givetvis en alldeles för ytlig, och direkt felaktig analys.
Båda gångerna kom Malmö FF in i matchen igen av en anledning.

Efter 1-0 och en första halvtimme av fullkomlig HIF-dominans var det Ivo Pekalski som plötsligt hittade rytmen och energin och började sätta passningarna som fick Helsingborgs IF att tappa övertaget och lättheten man försvarade sig med i början av matchen. Då var MFF-spelarna för ivriga att söka läget och anfallen blev för korta.

Efter 2-2 verkade HIF också vilja förklara det med Ivo Pekalski – i alla fall var tränaren Conny Karlsson inne på det – men viktigare var bytet Malmö FF-tränaren Rikard Norling gjorde. In med Miljan Mutavdzic och ut med Dardan Rexhepi och Wilton Figueiredo placerad som länk bakom en ensam anfallare.

Det draget svängde matchbilden en gång till och frågan är om inte MFF där hittade en nyckel till att göra det svårare för Rangers FC i tisdagens bortamatch i Glasgow?

Efter Alexander Gerndts klara och fullständigt meningslösa utvisning kom möjligheten för MFF att avgöra matchen. Då visade Helsingborgs IF mod och styrka.

Att HIF toppar allsvenskan är givetvis ingen slump. Sviten med förlustfria matcher är lång som ett skånskt sommarregn modell 2011 och i matchen mot Malmö FF var det Helsingborgs IF som trots allt spelade med det större självförtroendet, det större modet att trycka på och pressa samt det effektivare sättet att spela sig till ytorna där målchanserna kunde uppstå.

Malmö FF letar fortfarande efter styrkan laget en gång hade. Sett till detta var 2-2 borta mot HIF – efter tre år med hemmasegrar på Olympia – ett mått på att pilen börjar peka uppåt igen.

När det lossnar kommer det att lossna rejält. Och tänk att MFF avslutade matchen med Omid Nazari som duktig inhoppare på mitten, en spelare superettanlaget Ängelholm inte tyckte platsade.

Uppenbarligen är det i Malmö FF man är bäst på att se hur bra de egna talangerna faktiskt är.

En annan inhoppare, Miljan Mutavdzic, fick väl den här gången definitivt tyst på snacket att han inte gör någon nytta i truppen? Klockrent.

Ivo Pekalskis betydelse är svår att överskatta. Han är ännu inte uppe i fullt varv på alla cylindrar, men redan så viktig.

Daniel Anderssons sista halvtimme var för övrigt grym. Som han gick in och vann närkamperna. Till slut blev Alexander Gerndt så irriterad att han kokade över, drog på sig rött kort och gav MFF en friplåt till att avgöra matchen.

Agon Mehmeti ska ha cred för sitt sätt att spela yttermittfältare. Han slår inlägg som han själv hade kunnat näta på om han kunnat vara på två ställen samtidigt – om ni förstår vad jag menar.

Kul för Markus Halsti att få göra mål, och bra att han var där.

 

Nu ska jag avsluta kvällen med Sven Zetterberg på St Gertrud.

Sevriges bäste soulman, Sveriges bäste bluesman och en artist som många på nöjessidorna hypade svenska artister inte ens skulle få lov att knyta skorna till.

Förhoppningsvis blir det en lika bra konsert som den jag var på i torsdags när Richard Thompson spelade på KB.

Godkänt av superungt Malmö FF

Egentligen behöver man inte krångla till betygsättningen.

En seger i allsvenskan ger automatiskt godkänt, med tanke på alla spelarna som saknades och de både unga och orutinerade talangerna som fick ersätta höjs betyget dessutom ett rejält snäpp.
MFF gjorde det bra mot IFK Norrköping.
Och med tanke på förutsättningarna gjorde Filip Stenström, Simon Kroon, Tobias Malm och Omid Nazari det riktigt bra. De bidrog också till att MFF kunde lösa problem som uppkom under matchens gång. Jeffrey Aubynn fick lätt känning och fick bytas ut redan efter en halvlek för att inte äventyra något och Ivo Pekalski kunde bytas ut mot slutet trots att IFK Norrköping då kraftsamlade för att komma tillbaka in i matchen. Därmed fick till exempel debutanten Omid Nazaris inhopp faktiskt ganska stor betydelse för utgången.
Kul att se.
Kul också att höra att Rikard Norling inte bara snabbt lärt sig vad som finns i ungdomsleden utan även det gamla klassiska skånska utrycket krylla. Det kryllar av talanger konstaterade han och det är ju precis det det gör – i dubbel bemärkelse – i Malmö.
Glöm heller inte att de oetablerade talangernas framfart gynnades av de mer etablerades. Pontus Jansson, som också är ung, gjorde en kanonmatch i mittförsvaret. Hoppas att de som tvivlat på mig när jag sagt att det kommer at löna sig att satsa på att spela in honom i laget såg hans insats mot IFK Norrköping.
Att Ivo Pekalski gör stor skillnad när han kan vara med är det väl numera ingen som tvivlar på. Med Ivo är MFF ett mycket bättre lag och jag hoppas och tror att hans medverkan även kommer att vara den faktor som lyfter Wilton Figueiredo till rätt nivå. Det lär nämligen behövas.
Men samtidigt som det gäller att försöka hitta positiva saker när det går åt helsicke, måste man också vara beredd att inte låta segern och det berättigade berömmet till de unga ersättarna skymma att allt inte var bra.
Egentligen var det en ganska dålig match. IFK Norrköping är inget bra lag, det här var den tionde raka matchen utan seger. I takt med att hettan och tröttheten tog ut sin rätt dog dessutom Malmö FF:s spel. Andra halvleken var riktigt trög och alla tog inte jobbet.
Därför är det fel att göra talangerna otjänsten att tro att de permanent kan ersätta de etablerade. De är en fantastisk, men tillfällig, backup, och det är bra nog.

Jag kan heller inte finna någon som helst tendens till att de inte själva är högst medvetna om den saken.

Filip Stenström var hur glad som helst över att ha fått debutera från start. Och över att ha känslan av att Rikard Norling tror mer på honom än Rollle Nilsson gjorde. Det räcker – ett tag.

Omid Nazari var hur glad som helst över att ha fått göra allsvensk debut. Och över atttills vidare vara hemkallad från utlåningen till superettan och Ängelholms FF. Nu är det två veckor sedan han senast tränade med ÄFF, skönt eftersom det är i MFF han vill vara och slå igenom, helst tillsammans med brorsan Amin. Det räcker – ett tag.
MFF ska satsa på sina talanger, det är självklart. Men lika givet är att man måste få göra det steg för steg,

I ytterligare ett bra tag kommer det därför att krävas en betydligt friskare och mindre avstängningsdrabbad trupp.  Helst dessutom ett par påfyllningar utifrån.

Det innebär dock inte att det finns anledning till någon panik inför Champions league-kvalet mot Torshavn. IFK Norrköping är inte bra, men mycket bättre än det färöiska laget. Torshavn är inte i närheten av att ha en spelare som Astrit Ajdarevic.

Förra säsongen mötte Kalmar FF ett lag från Färöarna och vann båda matcherna. Förra säsongen möttte även BK Häcken ett lag från Färöarna och vann båda matcherna. Det gör MFF också – oavsett om man får ställa upp med ett superungt eller bara ungt lag.

 

Norling passar perfekt i MFF

Jag gillar att Rikard Norling inte gnäller.

Han har ju inte precis fått någon enkel start i MFF.

Först tappade laget för mycket energi samtidigt som man inte tillräckligt intensivt bearbetade den bekvämlighet som smög sig in i truppen efter SM-guldet när det tog för lång tid att ersätta Roland Nilsson.

Sedan fick han ta över mitt i säsongen utan möjlighet att i lugn och ro sätta sin prägel på laget. Flera veckor har det varit mer matcher och matchförberedelser än ”riktiga” träningar.

Den första tiden har resultaten heller inte levt upp till de alltid höga förväntningarna och skadorna avlöst varandra.

I truppen till matchen mot IFK Norrköping hade en bit  över hälften åldersmässigt lika gärna kunnat spela i U21-laget.

På skade- och avstängningslistan finns Johan Dahlin, Daniel Andersson, Ulrich Vinzents, Wilton Figueiredo, Jasmin Sudic, Amin Nazari, Markus Halsti och Jiloan Hamad. Sex av dem finns med i min startelva (sju om man ska räkna in långtidsskadade Sudic). Dessutom har Guillermo Molins som bekant sålts. De flesta fattar hans storhet som spelare. För många underskattar hans roll som pådrivare.

Att Daniel Larsson vilken dag som helst kan bli pappa är också ett osäkerhetsmoment. Händer det matchdagen prioriterar han givetvis BB-besöket.

Läge för lite gnäll, med andra ord.

Vad gör Rikard Norling då?

Jo han pratar om att han mycket hellre ser det som en möjlighet för många nya unga spelare, både för dem själva att visa upp sig och för honom att tidigt se dem i aktion – något som alla givetvis kommer att ha stor nytta av i framtiden.

Han pratar om att det ser bra ut inför matchen mot IFK Norrköping – inte att det ska bli svårt att vinna.

Han snackar inte om att alla som följer Malmö FF måste ha tålamod och att det kommer att ta tid att bygga upp något som liknar 2010 års spel. Istället tar han vissa saker för givet, som att det inte borde finnas några hinder att prestera redan nu och att han i vilket fall som helst kommer att få tiden som behövs för att skapa ett lag som förhoppningsvis inte blir lika bra som 2010 utan bättre.

På medlemsmötet förra måndagen tyckte jag att man kunde dra två slutsatser:

1) MFF-ledningen har lagt upp en treårsåplan för att skaka fram resurser för att lyfta laget till en betydligt högre nivå än det tidigare haft.

2) Rikard Norling tvekar inte en sekund om att det är han som kommer att få vara kaptenen på hela den resan. Istället betonade han att han har ett mycket bra självförtroende. Underförstått också att han tror både på de spelarna som redan finns i truppen och i ungdomsleden och MFF:s möjligheter att – internt eller externt – fylla på med det som behövs.

Är man med i MFF:s trupp ska man kunna spela på en hög allsvensk nivå.

Är man med i MFF:s U19, U17 eller är utlånad för att få speltid ska man ha talangen att snart kunna ha den kapaciteten.

Svårare är det inte i MFF. Kaxigt eller inte – skit samma. Malmö FF som förening har den traditionen och självförtroendet. Och det tog inte lång tid för Rikard Norling att inse det.

Och han bryr sig om HELA föreningen.

I torsdags var jag ute och gjorde ett reportage om MFF:s fotbollsakademi för spelare födda 99 (och veckan före 00). Där fick jag bekräftat det jag redan anat, och egentligen visste: Norling har gjort storsuccé bland ledarna som jobbar i MFF:s ungdomsled.

– På en vecka hann han se fler ungdomsmatcher än Roland Nilsson gjorde på tre och ett halvt år, var en kommentar.

Lite överdrivet, men ni förstår säkert…

Att det i 18-mannatruppen till matchen mot IFK Norrköping ingår tre spelare – Alexander Blomqvist, Simon Kroon och Omid Nazari – som inte ens är med i A-truppen är därför inget problem. Rikard Norling har redan full koll.

Att u-ledarna numera på ett helt annat sätt får diskutera och motivera vilka spelare man ska satsa på, köpa in från andra klubbar, flytta upp och så vidare tror jag säkert att de köper. Tidigare hade de kollen och föreslog ett antal namn för Roland Nilsson, som sedan inte var rädd att ge dem chansen (DET ska man aldrig ta ifrån Rollle!). Nu får alla i klubben bereda sig på att A-lagstränaren på ett helt annat vis deltar i och har synpunkter på processen. Entusiasmen det ger kommer säkert att innebära att MFF kommer att bli ännu bättre på att plocka fram talanger.

Förhoppningsvis ger det ävenviljan och kapaciteten att rätta till det som faktiskt inte har fungerat. Jag tänker då mest på Malmö FF:s totala oförmåga de senaste 10-15 åren att plocka fram egna målvakter som håller måttet.

Han var sämre i verkligheten

Fahrudin Djurdjevic, en 19-årig anfallare från Makedonien, fick chansen att testspela med Malmö FF:s U21 mot Ängelholm. Den tog han inte.

Han var blek som en vitsminkad vampyr och sämre än alla de anfallsalternativ som MFF redan har i junior- och U17-leden under A-laget.

En anfallare som är så pass kort och tunn som Fahrudin Djurdjevic måste för att kompensera antingen vara snabb eller stark, helst båda delarna. Intrycket han gav i matchen på Hyllie IP var istället att han är ganska trög i steget, initiativlös och en vante i närkamperna.

Tittar man på youtube hittar man ganska snabbt en video där han ser ut att vara riktigt vass. Men det visar ju bara ännu tydligare att MFF:s policy att det inte är på video utan i verkligheten – på plats – det gäller att övertyga om sin styrka för att bli köpt eller inlånad är rätt.

Nu låter det här kanske som en alldeles för hård sågning. Det är inte lätt att komma till ett nytt land, en ny stad och ett nytt lag och övertyga på bara ett par dagar. Men man måste ju göra bedömningen ändå och då fanns det absolut inget som sa att han är värd chansningen att ge honom en plats.

MFF.s egen U19-anfallare Dino Islamovic var till exempel betydligt vassare och skapade många fler chanser. Och han har i sin tur en bra bit kvar till A-laget. Att efter det här säga ja till Fahrudin Djurdjevic hade närmast varit ett hån mot de många talangerna i de egna leden.

Bäst på plan var en Nazari. Omid Nazari spelade klokt och stabilt och toppade allt med en fri-spark som var så hård att Ängelholmsmålvakten troligen fått bäras ut på bår om han råkat stå i vägen för den.

På måndagskvällen spelade Amin Nazari in sig i A-lagskonkurrensen på allvar med sin insats mot Kalmar FF. Dagen efter var det alltså Omid Nazaris tur att glänsa och visa att han så snart som möjligt bör kallas tillbaka från utlåningen till Ängelholms FF i superettan.

Där har han märkligt nog fått ganska lite speltid. Om den saken inte ändras kan han lika gärna träna och spela med MFF:s U21-U19.
Han kan mycket väl vara med i truppen även till A-lagets match mot Gefle IF på torsdag.

Idén att lokalisera ut U21-matcherna till olika Nätverksklubbars hemmaarenor är lyckad.
Hyllie IP var säkert en trevlig bekantskap för många som inte varit där tidigare. Synd bara att matchen inte bjöd på den allra bästa fotbollen.

Omid Nazari var som sagt bra. Det tyckte jag även att Kristoffer Jeppsson var.

Detsamma kan tyvärr inte sägas om domslutet som innebar att ÄFF kunde kvittera på straff och att Pa Konate blev målchansutvisad bara någon minut efter det att han hoppat in. Ett märkligt beslut och varken Pa eller åskådarna förstod vad som hände.

 

Oerhört bra av ungt MFF

Debuten är avklarad och Rikard Norling är fortfarande obesegrad i MFF. Som U19-tränare!

Det går att diskutera om nationaldagens match mot Elfsborg var en riktig A-lagsmatch eller inte. Elfsborg kom i alla fall med alla sina allsvenska spelare – minus dem som är upptagna med landslagsspel. Malmö FF kom med ett kittlande intressant ungt lag. Ett pimpat U19-lag, som alltså klarade 2-2 mot Elfsborg A.

Förbaskat bra gjort.

Under de senaste säsongerna har MFF släppt fram massvis med unga talanger som snabbt etablerat sig på allsvensk nivå. Men det finns hur många som helst till som väntar på sin tur. Kranen står öppen och champagnen rinner till i en strid ström.

Extra roligt efter 2-2 är att talangerna visade en härlig inställning och stundtals jagade livet ur Ishizaki och company. De ville givetvis visa upp sig för Rikard Norling, men det gjorde det utan att hamna i något slags ”agent-spel” – att spela för att visa upp sig själv inför agenter och penningstarka uppköpare istället för att spela för laget.

Lagkaptenen Alex Nilsson sa det direkt efter slutsignalen.
– Ett härligt lagspel.

Och så var det. Kanske inte så konstigt med tanke på att spelarna skolats av Anders Palmér, Tore Cervin, Patrick Winqvist och Thomas Sjöberg. De fattar skillnaden mellan att rätt utnyttja en utsökt teknik och att vara en dribbelnisse.

Mina favoriter i Elfsborgsmatchen var Alexander Blomqvist, Omid Nazari och Simon Kroon, som kom in efter paus och klev fram direkt. Men egentligen var alla bra.

I en vanlig träningsmatch slår nämligen inte MFF U19 ett division 1-lag. Nu besegrade man ett allsvenskt topplag. Det är det man måste ha i minnet för att rätt värdera prestationen.

Därför är det värt att nämna alla i laget:

Som såg ut så här: Dejan Garaca – Jetmir Useinovski, Alexander Blomqvist, Filip Stenström, Pa Konate (Emil Borg, 87) – Tobias Lewicki (Nikola Zivanovic, 73), Omid Nazari, Kristoffer Jeppsson, Hicham Ali (Simon Kroon, 46) – Alex Nilsson, Dino Islamovic (Erik Pärsson, 84).

En del tyckte kanske det var taskigt mot publiken att ställa upp utan A-spelare. Det tycker inte jag. Dels var det ingen hemlighet, alla som följt inför-artiklarna i tidningarna och på hemsidan visste det. Dels är det kul att titta på framtiden. De som var där vet nu lite mer om de MFF-are som normalt inte får rubrikerna och av reaktionerna att döma uppskattade alla de flera tusen som tog chansen att titta vad de såg. Applåderna och hyllningarna var varma.

Med tanke på det som väntar när allsvenskan går in i ett hektiskt skede, Champions-league-kvalet ska starta och man dessutom ska prega in Svenska cupen mitt i alltihopa var det ett självklart beslut att vila de som redan haft ett tungt program. Inte minst för att Malmö FF precis genomfört ett tränarbyte och Rikard Norling måste – som han själv uttrycker det – få dagarna som återstår till den allsvenska återstarten att lägga ett litet fundament.

På tal om Svenska cupen. Tv4 vill flytta cupmatchen borta mot Kalmar FF till fredagen den 17 juni för att den ska passa in i tv-tablån. Det vill inte MFF och det vill inte Kalmar heller. Ska bli jätteintressant att se om förbundet prioriterar tv-bolagen eller klubbarna.

Eller inte.

Svaret är tyvärr ganska självklart. Tv-pengarna bestämmer. Att MFF:s chanser att förbereda sig för spel i Europa försämras är väl på förbundsnivå bara en bisak…

Till sist. Glöm inte att det saknades ett par spelare i MFF:s unga lag. Alltså inte från A-truppen, utan från U19. Mttbacken Filip Helander, som är den kanske mest lovande av alla spelarna överhuvudtaget, har ryggproblem. Han har missat en del matcher nu och lär inte vara tillbaka förrän efter sommaren. Skerdilaid Gashi är däremot snart tillbaka.

MFF yngre än Elfsborg

Träningsmatchen mot Elfsborg är inte en match som MFF direkt står upp och jublar över. Den ligger fel i tiden.

Därför blir det ett väldigt ungt lag – titta bara på truppen på MFF:s hemsida.

Ett av tidernas yngsta A-lag i en pimpad U21-match kan man säga. I alla fall ur MFF-synvinkel.

För Elfsborg, som propsat på att spela matchen, resonerar lite annorlunda. Covic, Christiansen, Andreas Klarström, Johan Karlsson, Andreas Augustsson, Daniel Mobaeck, Martin Andersson, Ishizaki, Lasse Nilsson, Keene, Elm, Jawo med flera. Alla är de med i truppen Magnus Haglund tagit ut.

Vill man går det att etikettera matchen som MFF U21 mot Elfsborg A.

Det ska bli väldigt intressant att se hur gräddan från MFF:s ungdomstrupper förstärkt med Alex Nilsson och Dajan Garaca från A-truppen och den utlånade trion Filip Stenström, Hicham Ali och Omid Nazari klarar sig med det tuffa motståndet.

LB07 (Stenström) och Ängelholms FF (Nazari) var för resten inte så glada över att MFF kallade tillbaka spelarna till den här matchen. LB07 spelar borta i division 1 på måndagen och Ängelholm har derby i superettan mot Landskrona Bois. Men 24-timmarsregeln ger MFF full rätt att göra det och när jag pratade med Per Ågren på söndagsträningen var han stenklar. Visst är det lite olyckligt, men de är Malmö FF:s spelare och Rikard Norling vill naturligtvis ta chansen att direkt ta sig en titt på dem.

Bara att tugga i sig för LB07 och Ängelholms FF.

FC Rosengård då, dit Hicham Ali är utlånad?

Jo FC Rosengård spelade redan på söndagen och Hicham var med de första 73 minuterna. Jag var ute på Rosengårds IP och såg FCR besegra FC Trollhättan med 5-2. Om det var Hichams genrep inför Elfsborgsmatchen var det inte speciellt lyckat. Han hade det tufft.

Synd för resten att Amin Nazari är fotskadad. Det hade varit riktigt kul att se ett innermittfält med Omid Nazari och Amin Nazari.

 

Utvisningen hjälpte bara

Utvisningen hjälpte till. Men den avgjorde inte. I alla fall inte ensam.

Minst lika viktigt var att Malmö FF hittade passningstempot man saknade i den första halvleken, och slutade tappa boll i fel lägen, att Guillermo ”Gische” Molins kom in samt att Agon Mehmeti gjorde en mycket stark insats.
Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad är två riktigt duktiga spelare. Men Gische har ytterligare en dimension. Och när Durmaz inte hade någon av sina bättre dagar var det ett gjutet byte – som lyckades. Just nu känns det som att Guillermo Molins ska starta i nästa match.
Mehmeti tog, som Rolle Nilsson uttyckte det efter matchen, klivet från supersub till starter ifjor. Nu har han utvecklats ett steg till.

Mot HBK gjorde han massor med nytta. När mästarspelet saknades i den första halvleken var det den numera välväxte Ålen som skapade chanser i Malmö FF. Han hade en snygg bicykleta, skarvade fram Daniel Larsson till ett friläge och var hela tiden farlig.

 Efter paus, när lagkamraterna också vaknade till i det offensiva spelet, satte han det superviktiga 1-1-målet och fortsatte att briljera. I mitt tycke var Agon – i konkurrens med Ricardinho – MFF:s bäste spelare.
Utvisningen hjälpte dock till att förlösa mästarspelet och den var solklar. Pep Clotet Ruiz tyckte inte att det var rött kort och många i Halmstadlägret delade hans uppfattning.

Men domaren Stefan Johannessons beslut var hur rätt som helst. Jimmy Durmaz och José Zamora hamnade i ett låst läge på marken. Då slog Zamora en knuten näve rakt i Durmaz bröst. Bara det räckte för utvisning.

Att han sedan även rullade runt och filmade och försökte lura i domaren och alla andra att han själv också fått ett slag gjorde det ännu värre.
Färgen på Johannessons röda kort liknade mest de grisrosa tröjorna IFK Göteborg visade upp sig i i helgen, men i själva verket var det lika illrött som den skjorta jag råkade få på mig när jag knallade iväg till Swedbank stadion.
Pep blev hyllad med banderoll av MFF-klacken före avspark. Om min gamla skolspanska – och tro mig, jag har glömt i stort sett allt av det lilla jag en gång lärde – inte lurar mig stod det: välkommen tillbaka Pep, och tack för senast.
Snyggt gjort. Och förtjänt.

Blev för övrigt intervjuad i Radio Halland inför matchen och tippade 2-1 till MFF.
Där hade jag fel… Hade inte riktigt räknat med jokern Miljan Mutavdzic.
MFF fick i alla fall stopp på sviten med fyra raka hemmamatcher mot Halmstads BK utan seger.
Ifjor blev det kryss, samma utfall blev det 2009 och både 2008 och 2007 vann Halmstads BK.
I den första halvleken såg det ut som om Pep lyft Halmstad, i alla fall spelmässigt. Men det tillhör alltså bilden att HBK brukar nå bra resultat i Malmö. Därför var årets resultat faktiskt ett kliv bakåt.

Det gick bra för MFF även i superettan.

Utlånade Omid Nazari gjorde mål för Ängelholms FF. Kul.

Nu är utlåningen klar

Ja då var det helt spikat och bekräftat.

Omid Nazari lånas ut till Ängelholms FF i superettan. Villkoren är enligt den så kallade 24-timmarsregeln, det vill säga att spelaren kan gå fram och tillbaka mellan klubbarna med kort varsel.

Jag tror jättemycket på Omid. Han har alla förutsättningar att bli en riktigt duktig mittfältare. Fast frågan är om inte lillebror, 17-årige Amin, blir snäppet bättre?

En som tror det är i alla fall – Amin. Halvt på skämt, halvt på allvar. Se här.

Snart är snön helt borta, och snart än alla skidor på längden, höjden och tvären borta – i alla fall nästan, helt försvinner de aldrig från svt:s sportsändningar. Vad skönt det ska bli.

Om skidsportens status vågar ingen uttrycka sig bättre, och roligare,  än Håkan Malmström. Se bara här.

Bryan Ferry på Konserthuset. Låter lite lockande, även om det är gubbvarning både på honom och Konserthuset.

Biljetter är i alla fall bokade till Los Lobos, och Los Lonely Boys, på Amager Bio i Köpenhamn.

Arsenal blev fullständigt utspelat av Barcelona. Bara att erkänna…

Men var domaren verkligen tvungen att hitta en pajasutvisning, så att det längst inne i någon vrå av hjärnan ändå skulle bita sig fast en liten tanke på vad som hade hänt om Arsenal fått spela med elva man?

Med tanke på spel- och chansfördelningen hade Arsenal aldrig kunnat förtjäna att gå vidare. Men kom inte och säg att utvisningen inte påverkade. Är det något lag som gynnas av att få spela med en man mer är det väl världens bästa passningslag, på hemmaplan och som redan kopplat ett bastant grepp om matchen.

Det blir guld till MFF i år också

Snart lär tipsen om hur det kommer att gå i årets allsvenska att täcka fotbolls-Sverige som en massiv bombmatta.
Inte minst om ett par veckor när det är allsvensk upptaktsträff i Swedbank stadion i Malmö och spelare, tränare, journalister och annat löst folk får sitta och trycka hej vilt med sina mentometerknappar.
Men varför vänta?
Här är mitt tips för 2011:

Malmö FF försvarar SM-guldet.

Värsta utmanarna blir Elfsborg och Helsingborgs IF – i den ordningen.

Förklaringen till tipset är framförallt att MFF fått behålla mästarlaget så intakt som det överhuvudtaget går att behålla ett vinnarlag. Det hör definitivt inte till vanligheterna.

Dessutom ser det närmast oförskämt bra ut när man besöker träningspassen och nästan lika bra ut när man läser av statusen på skadefronten.

Ta bara Yago Fernandez, som redan är igång fullt ut efter sitt korta uppehåll.
Normalt är Ivo Pekalski prickfri. Söndagens sena besked att han dessutom är sprickfri (!) var ytterst glädjande.

Han missar matchen  mot Wigan, men ska snart vara mogen för comeback.
Därmed återstår bara Jasmin Sudic, men han saknades faktiskt hela guldsäsongen också. När han kommer tillbaka är det bara en bonus och ytterligare förbättring.

Mest imponerande är dock att ett lag som guldsäsongen 2010 släppte fram talang efter talang i rampljuset och såg dem bli etablerade allsvenska spelare i år fortfarande har mer att plocka fram ur ungdomslagen.
De senaste veckorna har 17-årige Amin Nazari fått träna med A-truppen. Han har inte alls varit blyg och försynt utan tagit för sig ordentligt. Där har Malmö FF ännu en spelare som snart kommer att etablera sig på en hög allsvensk nivå.
Tobias Malm flyttades upp i seniortruppen permanent redan före säsongen. När han intervjuades på premiärträningen och jämfördes med Ricardinho konstaterade han direkt att han inte bara är lika snabb som den kvicke brassebacken. Han är snabbare!

Det fick vi se en liten försmak av i det korta inhoppet mot Bröndby, när Malmö FF besegrade det toppsatsande danska laget.

Konkurrensen är redan stenhård, och det fylls alltså hela tiden på. Egentligen säger det faktum att Guillermo Molins under försäsongen haft svårt att platsa det mesta.

Gische hade utan några som helst problem alltid fått 90 minuter i vilket annat allsvenskt lag som helst, och räknats till lagets viktigaste spelare. Men MFF har allsvenskans tre bästa yttermittfältare i Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz och Guillermo Molins.
Efter tisdagens träningspass påpekade Roland Nilsson direkt att spelarna imponerat med fart, omställningar, ork och i stort sett det mesta. Han hade helt rätt. MFF varvar upp och då ska det väldigt mycket till för att hänga med i kampen…

Nu börjar det också lösa sig perfekt med utlåningarna så att spelarna som behöver det kan få matchvana.

Att Omid Nazari (Amins bror) hamnar i Ängelholms FF är klart.

Hicham Ali lär hamna i FC Rosengård när han kommer hem från OS-kvalet med Palestina.

Efter tisdagens träningspass hade dessutom Dejan Garaca ett möte med LB07. När MFF-ledningen kommer tillbaka från Wigan-utflykten ska de sista detaljerna lösas mellan klubbarna. Mer om det kan ni läsa här. Kul för resten att LB07:s målvaktstränare är en gammal MFF-bekant – Ola Tidman.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×