En bro att ta sig över

Jag älskar Allsvenskan. Därför har jag givetvis sett fram mot återstarten, som för MFF:s del kör igång med två väldigt viktiga matcher.

Brommapojkarna borta och Åtvidabergs FF hemma är normalt sett två mellanmjölksmatcher på festbordet. Men inte nu.

De är nämligen länken mellan då och nu, mellan den poängmaskin MFF var före uppehållet och det MFF som ska växa fram när nyförvärven kan vara spelklara den 15 juli.

Pontus Jansson är i Italien, Miiko Albornoz har lämnat för Tyskland, Mahmut Özen är på väg att lånas ut till Turkiet och Allsvenskans skytteligeledare Guillermo Molins väntar på att operera sitt sargade korsband.

Tapp som måste kompenseras. Grejen var dessutom att Malmö FF:s trupp redan före tappen var lite för tunn och att utgångsläget hela tiden varit att när fönstret till slut stänger bör det ha kommit in fler spelare än som lämnat.

Jobbet med att lappa, laga och förstärka är förvisso inlett, men oavsett vilka spelare MFF hämtar in måste laget klara sig utan dem mot BP och Åtvidaberg.

Just nu är den tillgängliga lösningen att plocka upp U19-spelare. Både Piotr Johansson och Victor Wernersson åker med till Grimsta IP.

Jag tror mycket på Piotr Johansson som kantspelare och vill att han ska flyttas upp som lärling i A-truppen och Victor Wernersson har spelat bra som back i U19 och U21. Men de är inte mogna att vara permanenta lösningar redan hösten 2014.

I och med att Isaac Kiese Thelin blev klar för spel under hösten är läget just nu med spelare in att han och Pa Konate – tillbaka från Öster – är ensamma på listan. Magkänslan säger att de snart kommer att få sällskap på den av Agon Mehmeti och att det är mer på gång, men MFF kan fortfarande förlora fler spelare. Det väntar dessutom veckor med spel i både Allsvenskan och Europa.

Hemmamatchen mot Ventspils ligger den 16 juli, dagen efter Isaac Kiese Thelin, Pa Konate och nyförvärv x, y och z kan användas.

I teorin. För det finns ett viktigt men, som gör att MFF kan glädjas ännu mer över turen att få Ventspils i lottningen. När jag pratade med Daniel Andersson berättade han nämligen att det bara är en ny spelare som får användas den 16:e. 24 timmar före matchen får MFF anmäla en ny spelare som kontrakterats senast 10 juli. Men inte fler! Så egentligen är det i princip samma läge i match ett mot Ventspils som mot BP och Åtvid.

Alla tre måste besegras med nuvarande trupp.

 

Det bör gå vägen.

Ventspils var det lättaste motståndet MFF kunde få i den här omgången i Champions League-kvalet sedan gruppindelningen var gjord inför lottningen.

Jag kommer hela tiden tillbaka till att Elfsborg körde över lettiska mästarlaget (då var det Daugava) med 11-1 (7-1 hemma och 4-0 borta) förra året och att inget av de lettländska lagen imponerade i Europa League-kvalet i veckan. Snarare tvärtom. MFF ska slå Ventspils.

Brommapojkarna är också ett lag MFF ska slå, även om BP säkert är betydligt bättre än Ventspils.

MFF är nämligen ett vassare lag än BP, både i ett då- och nu-perspektiv.

Malmö FF har mött Brommapojkarna åtta gånger i Allsvenskan och aldrig förlorat (sex vinster och två oavgjorda).

Vi ska heller inte glömma att MFF gjorde en riktigt imponerande förstahalva av Allsvenskan.

Det har gnällts lite för mycket på dåligt spel och allmän tröghet. Sanningen är ju att MFF varit en grym poängmaskin och leder serien med sex poäng!

Jag har själv skrivit fler gånger än vad som är på rätt sida gränsen av tjata att MFF vunnit utan att imponera och att just det är imponerande.

Men MFF har varit rätt bra också.  I rättvisans namn är det dags att plocka fram detta och i Infostradas guldgruva av statistik finns ett par saker som stöttar den uppfattningen.

Att vinna matcher borta är svårt. Vinna åtskilliga matcher i rad på bortaplan är ännu svårare. Inför resan till BP-matchen har Malmö FF vunnit sju raka bortamatcher. Senaste gången ett lag gjorde det var 1987, för nästan 30 år sedan, och även då var det MFF som gjorde det. För att hitta längre sviter än så får man gå tillbaka långt, långt i tiden.

Bäst genom tiderna är:

1) Tolv raka, MFF 1949-50.

2) Tio raka, IFK Norrköping 1956-57 och GAIS 1930-31.

Att försvara ett SM-guld har i alla fall blivit svårt.

Senaste gången det lyckades var när Djurgårdens IF vann 2003. Då gjorde man den bästa inledningen ett försvarande mästarlag presterat i modern tid med 25 poäng efter tolv spelade omgångar. MFF har 29.

Räknar man om efter trepoängsregeln är Malmö FF:s inledning den tredje bästa laget någonsin gjort. Bara 1949-50 och 1950-51 när MFF körde över allt och alla är vassare.

Så visst kan det finnas lite anledning till oro, men MFF har lagt en bra grund och startar från en hög nivå.

………………………………………..

Laget lär bli:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Erdal Rakip, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Det finns två frågetecken.

Filip Helander körde på egen hand tillsammans med naprapaten Wilner Registre på lördagsträningen. Fredag körde han dock för fullt och både Åge Hareide och Filip själv sa att det skulle bli spel mot BP. Om inte lär Johan Hammar gå in. Jasmin Sudic är inte redo än och åker inte ens med till Stockholm.

Erdal Rakip tar Guillermo Molins plats på högerkanten. Amin Nazari är sjuk och det var Rakip som spelade där på fredagsträningen. Många frågar säkert varför det inte blir Simon Kroon, men Hareide är tydlig med att BP och inte minst Åtvidabergs-matchen gäller för tre poäng i Allsvenskan OCH som förberedelse för Europaspelet. Rakip är bra på att stänga en kant (minns IFK Göteborg-matchen). För att få bästa nytta av Simon Thern i mitten är det bättre med Rakip än Kroon på kanten, kanske inte mot BP, men i Europa.

Det resonemanget köper jag. Rakt av.

 

En helt nödvändig försäljning

Försäljningen av Miiko Albornoz är bra för Malmö FF.

På alla vis.

Framförallt är den biten som gör att sportchefen Daniel Andersson nu kan lägga en massa andra bitar i det totala pusslet.

På kort tid har MFF:s sportchef gjort två affärer som gett handlingsutrymme i sommarfönstret.

Först kom MFF och Torino överens om att Pontus Jansson kunde ansluta tidigare till Torino. Därmed slapp MFF en osäker fordran på ett utbildningsbidrag på 4,5 miljoner kronor och fick en övergångssumma på minst samma belopp. Torino hade nästan säkert inlett en tvist om utbildningsbidraget, en tvist som kunnat ta år och mynna ut i ingenting hur rätt MFF än hade i sakfrågan. Nu får man pengarna och kan räkna med dem i sommarens affärer.

Sedan kom steg två. MFF kan till de 600 000 kronor man redan tjänat in i Fifa-bidrag på Miiko Albornoz VM-medverkan lägga de 15 miljoner kronorna som försäljningen av honom uppges inbringa.

Därmed är cirka 20 miljoner säkrade och MFF har skaffat sig ett betydligt bättre utgångsläge när man ska sätta samman truppen som ska försvara SM-guldet och helst avancera i Champions league-kvalet.

Möjligtvis – kanske till och med troligtvis – hade MFF tjänat lite mer om klubben haft is i magen och väntat någon vecka till eller till efter VM.

Men det hade varit att ta en alldeles för stor risk. En försäljning av Miiko Albornoz har stått på dagordningen en längre tid och när han kom med i Chiles VM-trupp var det totalbingo. Då blev det plötsligt dumt att ens försöka behålla honom i truppen eftersom den summa han kunde ge blev nyckeln till allt det andra man hoppas kunna göra.

Dessutom vinner MFF tid och handlingsutrymme på att göra klart affären redan nu. Varje extra vecka Daniel Andersson vet att han har de nödvändiga pengarna att agera med gör hans uppdrag lättare. Inte minst för att Sef-klubbarna beslutade att lägga det svenska övergångsfönstret som man gjorde. In stänger det den 11 augusti, ut den 31 augusti.

Nu kan MFF fortsätta att tacka nej till skambud på de spelare man redan har, som till exempel Robin Olsen.

Nu kan MFF dessutom täcka upp luckorna i truppen OCH förstärka där det behövs. Jag står fast vid att MFF när pusslet är färdiglagt måste ha fler spelare i truppen än när man startade sommaren. Behovet av minst ett (helst två-tre) etablerat klassnyförvärv finns. Men det gör även behovet av att bredda truppen med talanger både utifrån och från de egna leden.

Juts nu ser det ut så här:

Ut: Pontus Jansson, Miiko Albornoz, Mahmut Özen (förutsätter att hans utlåning snart blir klar).

In: Pa Konate, Isaac Kiese Thelin (förutsätter att MFF och IFK Norrköping kommer överens om en tidigare flytt).

Hittills står alltså MFF på minus både antals- och klassmässigt. Men som jag skrivit tidigare, pusslet kan bara bedömas och betygsättas när det är färdiglagt och försäljningen av Miiko Albornoz var nyckelbiten och det helt nödvändiga smörjmedlet för att allt i fortsättningen ska löpa gnisselfritt.

Sedan är det ju inget att hymla med att MFF i och med det här även slipper ett problem man haft att hantera ända sedan februari 2013 då Miiko Albornoz dömdes till villkorlig dom för sexuellt utnyttjande av en 14-åring.

Nu får Hannover 96 ta över det problemet och om någon tror att det är överspelat är det bara att gå in på Bundesligaklubbens hemsida och se att man tycker att det är nödvändigt att informera om och kommentera domen redan i den officiella presentationen av nyförvärvet.

 

Pa Konate kallas hem

Malmö FF kommer att utnyttja klausulen som säger att Pa Konate kan kallas hem från Öster under sommaren.

– Vi är överens med Öster och Pa om att han spelar där juni månad ut, berättar MFF:s sportchef Daniel Andersson.

Sedan börjar han träna med MFF och spelklar blir han när fönstret öppnar den 15 juli.

Därmed har MFF redan garderat sig för luckan som uppstår på ytterbackspositionerna när Mahmut Özen lånas ut till Kayseri Erciyespor i Turkiet.

Den övergången har MFF ännu inte bekräftat och formellt sett är den inte helt klar.

– Mahmut och hans agent var i Turkiet och förhandlade om de personliga villkoren. Det ska vara klart, men vi har ännu inte skrivit papperen med Kayseri Erciyespor, säger Daniel Andersson.

Men det är mest en formsak.

Om Miiko Albornoz lämnar kommer MFF att agera på marknaden. Då räcker det inte med att plocka hem Pa Konate. Och sannolikheten att Albornoz inte spelar i MFF i höst är hög. Flera riktigt tunga klubbar har redan tagit kontakt med MFF.

Spel i VM kommer att öka intresset än mer.

Just nu handlar det om pris – och om taktik.

Hur länge vågar de intresserade klubbarna vänta? En succé i VM kan ju driva upp priset. Och i hur stor utsträckning vågar MFF vänta på att det ska dyka upp flera klubbar och mer pengar?

………………………………………….

Om Pontus Jansson kan ni läsa här.

 

 

Bra besked av Olsen och Concha

Bra lag får tur. Det fick Malmö FF. Dessutom fick laget både de nödvändiga poängen och beskeden inför den korta sommarvilan.

Att gå in i VM-uppehållet med sex poängs ledning är guld värt, eller kan åtminstone blir det.

Det sätter press på de övriga lagen.

Elfsborg, som trots allt lär bli det tuffaste hotet, har dessutom spelat bort sin hemmafördel.

Det har IFK Göteborg också. Om det blir förlust i måndagskvällens derby mot Häcken är Blåvitt elva poäng efter! För dem är det kört.

Men viktigast av allt och det för MFF mest glädjande var två spelares instatser.

Jag tänker – naturligtvis – på Robin Olsen och Matias Concha.

Just när pratet om att Robin Olsen nog skulle tagit ett par av målen som MFF släppt in på sistone kommit igång klev han fram. När folk börjat jämföra med Johan Dahlin gjorde Robin en klockren insats från start till mål.

Han höll verkligen nollan om man med det menar att det krävdes ett par riktigt högklassiga räddningar. Han visade även en auktoritet och en timing i luftspelet han tidigare inte riktigt varit i närheten av.

Egentligen kan jag bara hitta en enda miss av honom på hela matchen och då är jag extremt petig. Efter en rätt lätt räddning låg han på målvaktsvis kvar på marken som en strandad val för att skydda bollen. Samtidigt sprang ett par lagkamrater loss i en kontring. Hade han rest sig och dragit iväg en lång utspark hade det blivit extremt farligt. Troligen 2-0.

Matias Concha spelade rutinerat och stabilt.

Det vill säga exakt som en spelare som Matias Concha ska uppträda. Han är rutinerad, klok, bryt- och placeringssäker. Klart att han ska dra nytta av det.

När dessutom Miiko Albornoz nu dessutom är klar för VM-spel med Chile (enligt Fotbollskanalen) behövs en stark Concha.

Jag gillar också när spelare som troget suttit på bänken och utan gnäll accepterat sin roll som backup får chansen och tar den.

Vägen från att i början på säsongen i stort sett ha suttit utanför bänken och fått uppgiften att vara pappa för ungtupparna i U21-laget till att gå in och göra en defensivt riktigt vass insats i seriefinalen känns helt enkelt som något värt både att hylla och belöna.

Så det gör jag så gärna.

Glöm heller inte att Olsens luftspel och Conchas stabilitet var extra betydelsefullt just i den här matchen eftersom MFF ofta valde att låta Elfsborg komma fram på kanterna.

Insticken i mitten bedömdes – helt rätt – som ett större hot än inläggen från kanterna.

……………………………………………………

Malmö FF och hörnor är en egen historia.

Efter att ha radat upp hörna på hörna på hörna hur länge som helst utan att näta har MFF nu gjort mål på hörna två matcher i rad.

Innan de här målen hade laget undvikit att näta på en bra bit över 100 hörnor i rad i tävlingsmatcher. Nu kommer allt på samma gång.

Ett bevis på att det lönar sig att träna. För det har MFF gjort.

Efter matchen pratade jag lite kort med Markus Halsti om just det här med hörnor.

Han påpekade att han tyckte att det var roligt för Åge Hareide att hans jobb med att förbättra statistiken gett resultat, inte minst för att MFF har spelare som bör göra sig bra på hörnor.

Vilket ju Markus Halsti själv bevisade när han nickade fram Markus Rosenberg till hörnmålet.

Halsti betonade också att i normala fall är det MFF som spelar till sig många hörnor i matcherna. Idag hade Elfsborg 11-5 i den statistiken. I vanliga fall är det MFF som får 10-15 hörnor. Då gäller det att utnyttja i alla fall någon av dem.

………………………………………………………..

Innan jag slutar får jag heller inte glömma att nämna:

Kort , men starkt och klokt, inhopp av Erdal Rakip!

 

Mer i fotboll än bara bra spel

I många år åkte MFF iväg till Borås arena med en tung ryggsäck. Från 2005 när den nya anläggningen invigdes till ifjor förlorade Elfsborg inte en enda gång mot MFF i hemmaborgen.

Men en match kan ändra mycket.

I höstas spelade MFF lysande fotboll, bröt sviten, tog den första segern och framförallt säkrade laget SM-guldet. Mot bogey-teamet Elfsborg inför ett sjungande, gungande läktarhav av MFF-supportrar som i tusentals trotsat alla stormvarningar. Och visst var det orkan. Men inte i Borås, bara på vägen dit och hem.

Dessutom var det som matchens store lirare Guillermo Molins sa redan dagen innan när han fick höra väderutsikterna.

– Det är VI som är stormen!

Så var det. Alla vi som satt på läktaren kände att det den dagen inte fanns nånting som kunde stoppa Malmö FF.

Men det är minnen nu. Liksom det faktum att MFF även om man räknar med de dystra åren på Borås arena är det lag som vunnit flest gånger av alla i Borås. MFF har 26 segrar, Elfsborg 24 och vid elva tillfällen har det slutat oavgjort.

Varför då denna statistik-storm?

Mest för att visa att Elfsborg är bra och att det definitvt inte är ett ställe där MFF bara åker upp och hämtar en eller tre poäng.

Det som hittills har spelats av 2014 års säsong visar också tydligt att det finns alla skäl att förvänta sig en ny fin match. Elfsborg har lyft sig från förra året, har ofta spelat en väldigt bra fotboll och är bara tre poäng efter MFF.

Men det finns mer i fotboll än bara bra spel.

BK Häcken-Kalmar FF är fortfarande den bästa allsvenska matchen jag sett i år. Alla som snackar skit om Allsvenskan borde tvingas se den matchen i evighetsrepriser. Häckens toppkapacitet är dessutom svårslagen. Elfsborg når inte riktigt dit upp, men har en mer konsekvent hög nivå. Grejen är dock att MFF visserligen har spelat sämre än Häcken och Elfsborg, men presterat bättre genom att ta fler poäng och det är det som räknas. SM-guldet är inte och har aldrig varit något skönhetspris.

BK Häcken kan aldrig vinna en titel om laget 70 procent av matcherna spelar lysande och de resterande 30 inte ens är i närheten.

Det pratas mycket om Häckens status som en liten familjär förening och att avsaknaden av press ger laget en fördel. Jag tror att det är tvärtom. Alla är såååå nöjda med hur det ser ut nu, sövs av berömmet och jobbar inte med att skaffa sig stabiliteten och om ni så vill cynismen som krävs för att ta det sista steget.

Elfsborg är i ett bättre läge med en högre medvetenhet om vad som krävs. Men det finns fortfarande för mycket gnäll om att motståndarna och ibland underlaget stoppar laget från att alltid rulla och spela som man 90 procent av tiden tillåts göra hemma på den snabba plasten på Borås arena.

Anders Svensson anför det mesta. Även gnället!

I Malmö hjälper inte bra spel om MFF förlorar.

Och det funkar på andra hållet också. Så länge MFF är etta i tabellen behöver inte laget spela bra.

Just därför har Åge Hareide ett närmast perfekt läge när han förändrar spelet och Europaspel-anpassar det.

Så länge han vinner i Malmö får han göra exakt det han vill göra. I Malmö är ett vinnande lag automatiskt ett bra lag.

Dessutom sitter det rätt många på läktaren uppvuxna med 80- och 90-talens MFF som tycker att det finns inget bättre än en 1-0-seger.

Gärna med ett sent mål.

…………………………………………………………….

Simon Thern saknas både på planen och i truppen.

Smärtan i knäet vill inte ge med sig även om inget syns på magnetröntgen.

Då är det givetvis bäst att han vilar till dess att smärtan är försvunnen och man dessutom vet vad det är för fel.

Simon nummer två, Kroon är inte heller med. Han har fått ett virus.

Räkna därför kallt med MFF-elvan jag skrev redan igår:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Amin Nazari, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Känns inte som om MFF står och faller med Thern.

……………………………………………………………….

Miiko Albornoz kommer troligen med i Chiles landslagstrupp.

Han spelade 90 minuter i nattens landskamp mot Egypten och gjorde det bra.

På måndag tas truppen ut.

Är Albornoz med får MFF en bra bit över en halv miljon i ersättning för dagarna han är i VM.

Spel i VM lär också innebära att han ligger bra till för en försäljning.

Redan nu börjar det ryktas om stora klubbar och stora summor.

Matias Concha har redan gett ett bra besked som vikarie. Men om Albornoz säljs behövs det ändå en stark ersättare.

Min önskekandidat finns på Borås arena.

Reaktionen i Elfsborg blir väl rätt sur om MFF går in och tar Johan Larsson. Men det är precis vad jag tycker att MFF ska göra.

Han är bra nog för alla utom Erik Hamrén.

 

 

MFF drog lakanet av spöket

Nu har Malmö FF vunnit så många gånger utan att imponera att det är – imponerande!

Men det bästa med 1-0 mot Mjällby AIF var:

1) Att MFF effektivt drog lakanet av det fula och ettriga Strandvallenspöket. Nu slipper spelarna och alla kring klubben allt – befogat – snack om att MFF aldrig vunnit borta mot Mjällby.

2) Att de tre poängen ger en effekt i tabellen som kan bli guld värd och ge trygghet.

Nu leder MFF Allsvenskan med fem poäng och nästan det första Guillermo Molins sa efter matchen var att sex poäng i de två närmaste omgångarna mot de tippade toppkonkurrenterna AIK och Elfsborg ger ett härligt utgångsläge inför VM-uppehållet.

Han kan det här…

Inget är klart, vilket han också var mycket noga med att påpeka. Men bra kan bli bättre.

Det gäller givetvis spelet också. Första 35 minuterna spelade MFF som i sirap. Vid målet visade man sedan vad laget förmår när bollen går snabbt, rörelsen är rätt och spelare som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och just Guillermo Molins kliver fram och utmanar ett försvar.

Spetskompetens i dubbel bemärkelse och en ny sekvens i den andra halvleken när Markus Rosenberg kom fri och brände mot Mattias Asper visade klassen.

Då hade MFF råd att inleda lugnt.

Om Mackan satt 2-0 hade man inte ens behövt briljera med att hålla bollen mot slutet nere vid hörnflaggan.

Men det var rätt skönt att se att Malmö FF kan det också. Det kommer att behövas.

Åge Hareide påpekade till och med på presskonferensen att laget fick god träning i att kontrollera en match vid 1-0-ledning.

Bakåt var det egentligen inga problem.

Mjällby AIF skapade väldigt lite. Totalt hade laget två avslut. Bara ett av dem var på mål.

MFF hade sju respektive sex.

Inte bra nog, men betydligt vassare och bättre än Mjällby AIF.

Pratade dessutom med ett par mer trogna Strandvallenbesökare än jag och de bekräftade bilden jag fått efter att ha sett tre-fyra tv-matcher med Lister-laget.

Mjällby AIF är på väg uppåt och gjorde sin vassaste insats på mycket länge.

Det har tagit tid för Lasse Jacobsson att hitta rätt. Nu tror jag faktiskt att han börjat göra det.

På twitter skrev jag direkt på slutsignalen.

MFF-seger med 1-0 och två matchhjältar: Guiullermo Molins och det nya borta-stället.

Det står jag fast vid.

Molins är väl rätt självklar.

Och de nya bortadräkterna är snygga.

Barbershop-perioden kan vi lika lugnt som MFF spelade lägga till handlingarna.

Vill plussa på med en sak dock.

Mittbackarna Filip Helander och Erik Johansson gjorde en kanonmatch.

Ett bra besked när Pontus Jansson håller på att fasas ut.

Största besvikelsen?

Ingen ekorre!

 

…………………………………………………

Daniel Andersson var för övrigt rätt bestämd när det gällde ryktet som plötsligt poppat upp att Miiko Albornoz skulle vara klar för Porto.

– Jag har inte hört någonting.

– Ja det vill säga, jag har ju läst om ryktet, men det är allt.

 

 

 

 

Fokus på prestationen, inte traditionen

På sju försök har Malmö FF aldrig vunnit borta mot Mjällby AIF. Ingen bra statistik och det är svårt att bortse från den.

Men siffrorna går att tolka på fler än ett sätt. Sex av de sju matcherna har nämligen slutat oavgjort. Lika väl som man kan säga att MFF troget tappar poäng på Strandvallen går det alltså att dra till med att det i stort sett alltid blir kryss.

Och hade Mjällby varit ett storlag borde det egentligen med Hälleviksögon hetat att man har väldigt svårt att slå MFF på hemmaplan.

För tänk om MFF hemma i Malmö bara vunnit en match av sju mot ett visst motståndarlag i Allsvenskan – vilket gnäll det hade gett upphov till!

Nu tror jag istället att Mjällby AIF är rätt stolta över sin statistik mot MFF.

Vilket säger en del om skillnaden på kraven på de två lagen och ambitionerna.

Slut på filosofiska hörnan och över till verkligheten.

Det står nämligen rätt mycket på spel.

Om MFF vinner går laget loss med en fempoängsledning i täten av tabellen. Följer MFF sedan även upp med att besegra AIK och Elfsborg i de två matcherna som väntar efter Mjällbyresan ser det närmast rysligt bra ut när Allsvenskan tar uppehåll för VM. Det hade dessutom gett en stor trygghet när man ska börja Champions league-kvala.

Åge Hareide har naturligtvis rätt när han betonar att negativa sviter ofta hålls igång när de börjar äta sig in i spelarnas och ledarnas huvuden.

Håll fokus på prestationen och tänk inte på hur det brukar gå på Strandvallen.

Tror dessutom att ju mindre MFF-spelarna tänker på att Mjällby AIF i år verkar lite sämre än de senaste åren desto bättre.

Mjällby kommer att vara bra.

Det gäller för MFF att prestera bättre.

De två senaste åren har för övrigt matcherna båda gångerna slutat 2-2. På två helt olika sätt.

2012 dominerade MFF fullständigt i första halvlek och tog ledningen med 2-0. Men tanke på spel och chanser kunde det varit 4-0 eller 5-0. I den andra halvleken tappade MFF totalt och släppte in två mål av Erton Fejzullahu.

2013 tog domaren Michael Lerjéus över huvudrollen och förvandlade matchen till en orgie i slumpartade händelser där resultatet kunde blivit i stort sett precis vad som helst.

Efter matchen var alla jag pratade med i MFF upprörda och samtliga jag pratade med i Mjällby lika arga. Alla hittade massvis med fel som missgynnade det egna laget och alla hade rätt.

Om sviten med de många oavgjorda matcherna klarade att överleva två så vitt skilda och märkliga matcher känns det nästan som den är närmast omöjlig att avliva.

Å andra sidan kan det ju vara den sega och för MFF sura svitens dödsryckningar.

Två saker gör – i alla fall för mig – matchen extra spännande och lockande:

1) Matias Concha startar på högerbacken.

2) Amin Nazari startar på mitten.

Ett positivt utfall för båda hade lyft hela laget!

Svårt också att hitta två spelare mer värda att få en framgång.

Matias Concha har utan att gnälla ett enda ögonblick accepterat sin roll som backup och rutinerad mentor för talangerna, inte minst i U21.

Nu är han den naturlige ersättaren för Miiko Albornoz. Sedan han fick reda på det har han visat en härlig attityd och lyft prestationen. Det är faktiskt på tiden att han får spela.

Amin Nazari har jag tjatat rätt mycket om, det är bara att scrolla nedåt för att se att jag gillar att se honom i laget.

Extra kul givetvis också att han startade  färden mot att vara en allvarlig konkurrent om en plats i startelvan som femåring i MFF:s fotbollsskola.

Utvecklingen i år har varit strålande och när Åge Hareide skulle prata lite om honom var det framförallt två aspekter han framhöll.

1) Tålamodet.

– Jag är mycket imponerad av Amins tålamod och sätt att jobba på. Han har en ärlig vilja att arbeta för att bli bättre och frågar ofta vad han kan göra. I en klubb som Malmö FF är det extra svårt att ha tålamodet eftersom konkurrensen är så tuff och man får vänta längre. En talang måste därför välja om han ska ge sig själv den tiden det tar.

2) Att MFF måste bli noggrannare vid utlåningar.

– I en Superettanklubb får du mycket speltid, men inte samma träningskvalitet som om du stannar.

– Samarbetet mellan klubben som lånar ut och klubben som tar emot måste vara närmast perfekt. Man måste ha en plan med just den utlåningen. Det har vi nu med Pa Konate och Benjamin Fadi. De måste se att vi följer dem och ska helst spela på en position där de utvecklas.

I Amin Nazaris fall, inte ytterback som i Assyriska.

……………………………………….

Miiko Albornoz är för övrigt rätt nära en VM-plats nu.

De 30 i preliminärtruppen är nere på 27 och han är kvar.

Den 2 juni ska fyra spelare till bort, men en av dem är målvakt så Miiko ska slå ut tre utespelare…

 

MFF fortsätter att vinna allt

Det går bra nu.

MFF har fortfarande vunnit alla sina tävlingsmatcher 2014!

7-1, 3-0, 3-2 i cupens gruppspel, 2-0 mot BP i cup-kvarten, 3-0 mot Falkenbergs FF i den allsvenska premiären och nu 3-0 igen i svensk fotbolls klassiker mot IFK Göteborg.

Borta, mot ett IFK Göteborg som i sin tur slog AIK i premiären.

Imponerande.

Men den statistiken slås nästan av en individuell spelares.

Guillermo Molins har nu gjort mål i de senaste åtta tävlingsmatcherna han spelat i MFF. Och inte bara ett per match utan totalt 13. Vet inte om det står i IFK Göteborgs räknebok, men det ger ett snitt på 1,625.

Egentligen behöver jag bara upprepa berömmet jag skrev i inför matchen-bloggen (scrolla). Och lägga till att det var två klassmål han gjorde mot Blåvitt. På en ny position.

Gische kan spela anfallare och yttermittfältare på båda kanterna utan att tappa sin spets och målfarlighet. Han tar dessutom både sitt kaptens- och defensivansvar.

Skrev inför matchen att elvan jag trodde skulle starta med Molins på höger och Emil Forsberg på vänsterkanten var den optimala. Det står jag för.

Men det blev Forsberg på bänken och plats för Erdal Rakip på högerkanten. Ett taktiskt drag för att stoppa Sam Larsson och IFK Göteborgs högeroffensiv som firade triumfer mot AIK. Rakip är ung, men i U17-VM visade han tydligt att han kan ta ett stort defensivt ansvar. Det gjorde han nu också. För att utrycka det på skånska; Sam blev mest vann.

Jag är dock kluven till sådana drag.

Å ena sidan tycker jag inte att MFF ska syssla med den typen av ”eftergifter” i Allsvenskan. MFF ska spela sitt spel och det ska vara bra nog. I alla fall måste det vara målet.

Å andra sidan lyckades ju draget. Och det gav Erdal Rakip värdefull speltid. Och Emil Forsberg har haft en dipp i formen. Och det ÄR en bra förberedelse inför matcher där det behövs (som i Champions League-kvalet). Och IFK Göteborg borta kan faktiskt trots allt vara en sån match.

Så jag ger mig. Det var bra!

………………………………….

Markus Rosenberg fick göra 3-0.

Ni kommer att få läsa och höra överallt om hur viktigt det var.

Håller med. För nu är det slut på snacket. Jag tror inte Mackan var ett dugg orolig. Han har kapaciteten att göra många mål i Allsvenskan och vet om det. Det hade lossnat snart för honom även om han satt dagens avslut i stolpen. Men nu blir det lite mer och lite tidigare arbetsro.

Passet till 2-0 innebär förresten att Markus Rosenberg nu står på ett mål och tre assist efter två matcher i Allsvenskan. Rätt bra för en spelare som inte nått 100 procent än. Eller ens 90.

………………………………………..

Mycket fokus framåt. Men det var bra bakåt också. När IFK Göteborg fick igång aggressiviteten, pressen och trumlandet första 20-25 efter pausvilan var det mycket tack vare ett suveränt mittbacksspel av Pontus Jansson och Filip Helander som MFF kunde stå emot.

Miiko Albornoz visade också att han får ut mycket mer av sitt spel på rätt sida. Glöm inte hans insats vid 1-0-målet!

Ricardinho var som ryggmärgskänslan säger att han ibland brukar vara efter att ha varit borta ett tag – övermodig i vissa situationer. Det leder till bolltapp och ytor att jobba på för motståndaren. Men det blir som vanligt bättre efter ett tag. Då når han briljansen som gör att han till och med kan reparera sina egna misstag.

…………………………………………………..

Negativt?

Gillar inte riktigt att Simon Therns mål blev underkänt.

Men jag köper regeln. Markus Rosenberg stod offside i bollbanan och var så nära att han nästan vek undan med huvudet för att inte toucha bollen. Alltså offside.

Det enda riktigt negativa jag kan komma på blir då istället att MFF trots stor dominans i 45 minuter och bra avslutande 25-25 skapade rätt få klara målchanser.

Med ett så bra spel, med en så bra passningskontroll och ett långa stunder så vilset IFK Göteborg borde de ha varit fler.

Första hörnmålet får vi dessutom vänta på. Första hyfsade hörnan också.

Men efter 3-0 borta mot IFK Göteborg är det mest gnäll och lite krystade reflektioner för att inte fastna i panegyrik.

…………………………………………………………………….

Till sist

Efter att så många gånger ha sågat Michael Lerjéus som domare är det inte mer än rätt att betona att den här gången var han bra! Äntligen var han konsekvent, höll rätt nivå och undvek att göra sig själv till huvudperson. Bra jobbat. Du kan ju.

 

 

 

 

 

 

Molins kan sitt MFF

Egentligen är det förjävligt att man ska behöva be om ursäkt för att man skriver om fotboll efter en allsvensk fotbollsmatch.

Men så är det ju och blir så automatiskt i en omgång i tragikens skugga.

Jag har givetvis skrivit om det också. I papperet imorron och på webben redan nu.

Men det här ska handla om matchen MFF-Falkenbergs FF.

Och om att Guillermo Molins har koll.

Nämnde på twitter under matchen att han på vägen ut till pausfikat knackade i mitt bord och sa att det här blir 3-0.

Då stod det 0-0. Det blev 3-0.

Efter matchen bara flinade han och sa.

– Jag kan ju det här laget.

Svårt att protestera mot.

Däremot var spelkvalitén rätt länge inte alls bra. Det såg trögt, initiativlöst och stelt ut och passningsspelet var uselt första 45. Falkenbergs FF gjorde ett bra defensivt jobb – det bäst organiserade av alla lag vi mött i år sa Åge Hareide och det hade han rätt i – men man kan och ska kräva mer av MFF hemma på Swedbank stadion.

Det blev bättre efter pausvilan. Alla lyfte sig ett snäpp och Simon Thern kom in.

Han tillförde fart, kreativitet och två mål. Klart att det var viktigt.

Men jag tror att det fanns åtminstone tre andra faktorer som låg bakom att det tog så lång tid för MFF att få igång spelet.

1) Premiärer är ofta sega och svårvunna.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med en oavgjord match.

Sedan 2 000 hade bara två regerande mästarlag lyckats vinna sin premiär! Nu är det tre.

2) Guillermo Molins saknades.

Har sagt att Molins är MFF:s viktigaste spelare. Det står jag fast vid.

3) Ricardinho saknades.

Med brassen på vänsterkanten och Miiko Albornoz på högerkanten hade det inte sett ut som det gjorde första 45 då ytterbacksspelet var riktigt uselt. Miiko kom inte igång och kom med för lite i spelet, inte minst för att Falkenbergs FF såg ut att medvetet styra över MFF:s uppspel på den andra kanten. Mahmut Özen fortsätter att ha problem. Båda blev aktivare och bättre efter pausvilan. Det var viktigt.

Det fanns dessutom två saker till som hände.

För det första fick MFF hjälp av FFF-målvakten Otto Martler vid 1-0. Det målet gav en skjuts som gjorde det mycket lättare.

Martler är en person och målvakt jag verkligen unnar all framgång. Tror att han kommer att få den också och det var faktiskt rätt skönt att det blev 3-0. Två mål till minskar fokus på missen vid det första.

För det andra tar det tid att mala ner ett lag. Falkenbergs FF gjorde det bra, men orkade inte fullfölja. Det ska MFF ha beröm för och det är alltid imponerande att vinna utan att behöva imponera.

Matchens tre toppar i MFF:

1) Magnus Eriksson.

2) Filip Helander.

3) Pontus Jansson.

Bubblare; Robin Olsen och Markus Rosenberg.

………………………………………………..

Det blir inget sista minuten-nyförvärv innan fönstret stänger.

Pratade med Håkan Jeppsson efter presskonferensen och han bekräftade att MFF jagat ett tungt och meriterat namn för att verkligen tillföra klass på mitten, men att det av skilda skäl inte gått i lås.

Varför det inte gick och vem man jagade ville han inte berätta.

– I alla sådana fall är det inga kommentarer.

Kommer ni att ha nytta av kartläggningen och kontakterna när nästa fönster öppnar?

– Det vet man aldrig. Varje fönster är nytt och unikt. Tyvärr hamnar vi då dessutom lite för nära Champions League-kvalmatcherna. Det hade varit bättre att spela in ett nyförvärv redan nu.

 

 

 

Bältros blaha blaha

Bältros blaha.

I helgen drabbades Simon Kroon av bältros, i måndags inledde MFF-läkaren Pär Herbertsson behandlingen och imorron torsdag kan Simon vara tillbaka i full träning.

Här kan ni läsa texten om den senaste utvecklingen.

Gillar framförallt tre saker:

1) Själva huvudgrejen, att Simon Kroon är tillbaka så pass snabbt.

Det kan behövas. Han har flera gånger varit perfekt att ha som inhoppare och med Petar Petrovic borta resten av säsongen med en spricka i ett nyckelben hade det inte känts helt perfekt att även ha Simon borta en längre tid.

Det hade inte varit någon katastrof, inte ens att problem, men en klar irritation.

Efter dagens träning – innan beslutet om Simon Kroon kom – pratade jag med Rikard Norling om yttermittfältssituationen. Han sa det självklara att man kunde lösa problemet med hjälp av omflyttningar. Guillermo Molins kan ta steget ner och Simon Thern kan ta klivet ut. Men det är bättre om det inte behövs.

2) Att Simon tydligen hade god motståndskraft mot bältros-angreppet.

Har läst mig till att det varierar starkt från fall till fall hur pass hårt drabbad man blir och hur lång tid det tar att repa sig.

Det kan handla om månader och det kan göra riktigt jäkla ont. Helveteseld heter bältros på danska och då förstår man ju…

Men man kan alltså också vara aktuell för spel i Allsvenskan en vecka efter det att sjukdomen brutit ut. Härligt!

3) Att det finns ett par kul detaljer i historien.

Mest kul: Pär Herbertsson diss av alla eventuella invändningar Brommapojkarna skulle kunna tänkas ha.

– Han ska ju inte spela i bar överkropp,

………………………………………………

Miiko Albornoz avstod det mesta av torsdagsträningen också.

Känningarna i låret vill inte riktigt ge med sig, men MFF-naprapaten Wilner Registre var ändå optimistisk efter träningen.

– Imorron ska han försöka träna lite mer och jag räknar fortfarande med att han ska kunna vara tillgänglig i helgen. Procentuellt bedömer jag att det är övertag för att han ska kunna spela.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×