Bra timing av Matias Concha

Att det inte skulle bli någon fortsättning för Matias Concha i MFF-truppen var rätt uppenbart. Skönt att han själv fick ta beslutet och jag tror – klok som han är – att det kom vid precis rätt tidpunkt. För Matias har haft en bra karriär i MFF, varit nyttig för gruppen in i det sista och det är så han ska bli ihågkommen. Inte för fler insatser som den borta mot BK Häcken.

Risken fanns, för när kroppen säger stopp så gör den det.

Nu blev allt fel på Ullevi. MFF spelade dåligt, fembackslinjen klockade inte och Häcken var bra. Men Matias Concha blev tidigt utbytt och hade en match där han hela tiden kom fel.

Sånt händer.

Jag led med Matias där jag satt långt uppe på läktaren och beslöt mig direkt för att den dagen han slutade skulle jag komma ihåg att skriva att den insatsen definitivt inte var representativ för hans karriär.

Han har gjort fina insatser i MFF.

Han spelade tre år på hög nivå i Bundesliga.

Och så sent som i år när fick spela på rätt position, högerback, som vikarie i Allsvenskan och borta mot Sparta Prag gick han in och gjorde sitt jobb.

Slutorden från MFF om att han varit viktig utanför planen i omklädningsrummet är heller inte tomma. Det har han och utan sådana spelare går det inte att vinna SM-guld.

I och med att nyförvärvet Mahmut Özen snabbt visade sig inte alls hålla måttet blev det dessutom viktigare än väntat att han ibland även kunde göra jobbet på planen.

Kul att han fick sluta med två SM-guld.

Mästerskapet 2004 missade han ju för att han inför den säsongen valde att gå till Djurgården.

Där lyckades han för övrigt med något som varit omöjligt för MFF ända sedan 1989, att vinna Svenska cupen.

En prestation som kunde fått ett intressant efterspel på det årets Fotbollsgala. När jag och kollegan Mattias Larsson på Kvällsposten pratade med Matias Concha avslöjade han nämligen att han då fortfarande var rätt präglad av åren i MFF.

– MFF och Djurgården skulle gå upp på scenen och då låg där ett berg med tröjor att plocka från. Jag tänkte automatiskt och tog fel tröja. Någon såg det dock och stoppade mig, berättade han.

Så det var jättenära att Matias Concha gick upp på podiet för att hyllas för Djurgårdens cupguld med MFF-tröja.

Jobbet med att hitta ett uppdrag för honom i MFF är inlett. Bara att hoppas att det går i lås.

 

MFF reste sig i hönsgården

En poäng och 3-3 efter underläge med 1-3. Det borde vara okej. Lägger man till en gigantisk målchans för Oscar Lewicki i slutminuten, då MFF-målvakten Robin Olsen gjorde en som Häckenspelaren uttryckte det löjlig räddning som han knappt förstod att det gick att göra, borde det nästan kännas mer än okej.

Men det gör det inte.

Inte efter den stundtals pinsamma insatsen i den första halvleken.

MFF har gjort rätt många usla förstahalvlekar nu och det går att diskutera vilken som egentligen varit sämst. Örenro SK, Djurgårdens IF och nu BK Häcken är tre mycket starka kandidater.

Försvarsmässigt är den här lördagens i särklass.

1-3 på en halvtimme med en fembackslinje får helt enkelt inte lov att hända.

Häcken gjorde det bra med smarta instick och sedvanlig offensivlusta. MFF höll hönshus. Turligt nog var det betydligt bättre framåt, stundtals riktigt bra. Därför kunde man göra ett mål och i alla fall hålla Häcken ifrån det egna försvaret tillräckligt många minuter för att det inte skulle bli ett eller två mål till i baken.

Åge Hareide agerade dessutom starkt genom att redan en kvart före pausvilan gå ner på 4-4-2 och byta ut Matias Concha mot Johan Hammar.

Då blev det direkt mycket stabilare och eftersom MFF hela tiden varit vasst framåt kunde laget till slut rädda poängen.

Kollektivt var det en försvarskollaps.

Individuellt hängde Matias Concha inte med.

Jag tänker inte kasta skit på Concha. Han har gjort stora insatser för MFF och alltid varit lojal. Men det här kan ha varit hans sista A-lagsmatch i klubben. För både 1-0 och 2-1 var hans misstag. 3-1 var han också insyltad i, men där tycker jag att Markus Halsti också ska torka på sig en del av skulden när han sticker in på en yta där han bara är ivägen för Matias Concha.

Å andra sidan hade det knappast hänt om Halsti litat på Concha efter 1-2.

Åge Hareide har också en viss del i skulden.

Det var han som valde 3-5-2 utan att ha Erik Johansson tillgänglig.

Att det inte gick mot Häcken blev ju kvickt rätt uppenbart. Men för det stundande Champions League-spelet kan det ha varit bra.

Med Erik Johansson åter tillgänglig, vilket inte är uteslutet, känns det som en bra idé att fortsätta med 5-3-2 mot Juventus på tisdag.

……………………………………..

Hur dålig MFF-insatsen var hänger även ihop med två andra saker.

Dels med att det var första poängen mot BK Häcken efter tre raka förluster. MFF ÄR sårbart mot Hisingslaget.

Dels med hur det går för AIK mot HIF på måndag.

Innan man gräver för djupt med spaden gäller det nog att tänka på de två sakerna.

Dessutom fanns det ett par saker som trots allt gladde med insatsen på äldsta Ullevi.

1) Emil Forsbergs spel. Två mål och en assist säger det mesta.

2) Isaac Kiese Thelin fortsätter att övertyga, liksom faktiskt anfallsspelet i stort.

3) Johan Hammars inhopp ska inte glömmas bort. Inte heller lyftet i försvarsspelet sista 60. Plus Robin Olsens räddning i slutsekunderna. Även om han själv ställde till det precis innan.

……………………………………………….

Pratade med Häckens MFF-fostrade Oscar Lewicki efter matchen.

Då öppnade han för att vända tillbaka till Malmö. Grollet är glömt.

– Åtminstone från min sida, sa han.

Han öppnade också för att noga lyssna på ett eventuellt bud från MFF. Läget är att hans kontrakt med BK Häcken går ut och att han fått ett förslag om förlängning.

Detta funderar han på nu, men om MFF hör av sig…

Ska MFF göra det då?

Det tycker jag att man ska, särskilt om man skulle tappa Markus Halsti. Som jag ser det hade Lewicki blivit en riktigt bra ersättare för just Halsti.

 

 

 

Skadorna sabbade det perfekta

En lätt seger var precis det Malmö FF behövde och det fick laget. När jag efter matchen tittade på statistiken undrade jag länge var man hittat Åtvidabergs FF:s etta i siffrorna 10-1 i avslut på mål. Till jag kom på det.

Det kom redan i första halvlek, ett närmast förtvivlat och helt misslyckat lobbförsök från över halva planen mot en målvakt som inte ens stod långt från linjen.

Robin Olsen kunde ta det lugnt och det kunde hela MFF i den andra halvleken efter Emil Forsbergs tredje mål och 3-0

Efter det sparade hela laget kraft till första Champions league-kvalmötet mot Ventspils på onsdag. Spela av en match är bra att kunna. Det kan Malmö FF numera.

Åtvidabergs ändring till 4-1-4-1 mitt i matchen stoppade en del av blödningen. Men Malmö FF valde som sagt dessutom att defilera in i mål.

Efter oavgjort mot Brommapojkarna var en lättvunnen, klar och fullständigt odiskutabel trepoängare exakt det MFF kunde önska sig. Därmed dödade MFF effektivt en del hopp hos toppkonkurrenterna om att laget var på väg att börja svikta efter spelarförsäljningarna och skadorna.

Efter att ha spelat stabilare borta än hemma var dessutom 3-0 i hemmaborgen extra välkommet.

Inte minst i ett läge där MFF fortfarande måste vänta på att kunna använda nyförvärven som i snabb takt tickar in i truppen. Hittills är Isaac Kiese Thelin, Anton Tinnerholm och Pa Konate spelklara till den 15 juli. Men bara en får anmälas till match ett mot Ventspils. Enoch Kofi Adu kan bli klar snabbt eller så måste MFF vänta till den 1 augusti.

När de resterande förstärkningarna – för sådana blir det – kan vara på plats vet vi ännu inte.

Mitt i alltihopa har MFF också ett annat datum att ta hänsyn till. Om jag fattat det rätt är det så här: Nästa kvalomgång i Champions league lottas den 18 juli och första matchen spelas den 29-30 juli. Tio dagar innan den första matchen ska MFF anmäla en trupp. Efter det får man, precis som nu, komplettera med en spelare.

MFF och framförallt sportchefen Daniel Andersson ska alltså inte bara hitta rätt, man ska helst hitta rätt snabbt. Både till CL-kvalet och de två matcherna mot Kalmar FF som väntar.

Då vill ingen ha skador i truppen. Just det fick MFF. På Simon Thern och Filip Helander.

Thern spelar inte på onsdag, jag tror inte att Helander gör det heller. Han behöver vila.

 

Inför matchen mot Brommapojkarna var Filip Helander osäker på start på grund av ryggbesvär. Då kunde han spela. Men veckan efter hade en fortfarande rejäla känningar och avstod både torsdags- och fredagsträningen. Sedan fick han alltså bryta matchen mot Åtvidabergs FF i ett tidigt skede.

Just nu känns det inte som en bra idé med spel på onsdag.

När det gäller Simon Thern gjorde MFF först sitt bästa för att mörka omfattningen på skadan.

– Lower body injury, sa Åge Hareide på hockeyspråk och kompletterade med att han var orolig.

När beskedet kom var det ingen höjdare. Vadbenet är av. Visserligen behövs det ingen operation, men 5-6 veckors läktid och sedan rehab är det som gäller.

Nu väntar tuffa förhandlingar med Stabaek för att få loss Enoch Kofi Adu så tidigt som möjligt..

Tremålsskytten Emil Forsberg haltade lätt när han byttes ut. Med honom – och hans häl – är det dock ingen fara.

 

Mer om matchen:

Topp tre i MFF hittade jag bland följande:

1) Matias Concha.

En klockren fyra på en femgradig skala. Han har varit rejält på tårna ända sedan han fick veta att han skulle vara backup om Miiko Albornoz behövde ersättas och när han sedan fick ta på sig den uppgiften gick han in och spelade stabilt, rutinerat och klokt. Med en nyinköpt Anton Tinnerholm på läktaren lyfte han sig en bit till. Trots Forsbergs hat-trick tyckte jag faktiskt att Concha var matchens MFF-lirare.

2) Emil Forsberg.

Här kommer han. Tre fina avslut gav tre mål och givetvis ska han också ha en fyra. Inte minst eftersom han nu var lika pigg som under försäsongen. Då var han ibland så bra att åtminstone jag trodde att han skulle ösa in mål i årets allsvenska. Nu kanske de kommer.

3) Markus Rosenberg.

Tycker att han tar precis det ansvar en lagkapten ska göra. Häng inte upp er på att han hela tiden ska göra mål, kolla även hur läckert han söker upp bra positioner och bäddar för sina lagkamrater. Bäst av allt; han stod på fem varningar och riskerade en avstängning mot Kalmar FF. Det kortet kom aldrig.

Och då känner jag mig faktiskt riktigt taskig som inte kan få in Markus Halsti på den listan. Men Halsti är alltid pålitlig.

På tal om Kalmar FF. Efter utflykten till Solna och matchen mot AIK har man tre spelare avstängda mot MFF: David Elm, Emin Nouri och Jonathan Ring. Så det är faktiskt inte bara MFF som inte han alla spelarna tillgängliga.

 

 

Bra besked av Olsen och Concha

Bra lag får tur. Det fick Malmö FF. Dessutom fick laget både de nödvändiga poängen och beskeden inför den korta sommarvilan.

Att gå in i VM-uppehållet med sex poängs ledning är guld värt, eller kan åtminstone blir det.

Det sätter press på de övriga lagen.

Elfsborg, som trots allt lär bli det tuffaste hotet, har dessutom spelat bort sin hemmafördel.

Det har IFK Göteborg också. Om det blir förlust i måndagskvällens derby mot Häcken är Blåvitt elva poäng efter! För dem är det kört.

Men viktigast av allt och det för MFF mest glädjande var två spelares instatser.

Jag tänker – naturligtvis – på Robin Olsen och Matias Concha.

Just när pratet om att Robin Olsen nog skulle tagit ett par av målen som MFF släppt in på sistone kommit igång klev han fram. När folk börjat jämföra med Johan Dahlin gjorde Robin en klockren insats från start till mål.

Han höll verkligen nollan om man med det menar att det krävdes ett par riktigt högklassiga räddningar. Han visade även en auktoritet och en timing i luftspelet han tidigare inte riktigt varit i närheten av.

Egentligen kan jag bara hitta en enda miss av honom på hela matchen och då är jag extremt petig. Efter en rätt lätt räddning låg han på målvaktsvis kvar på marken som en strandad val för att skydda bollen. Samtidigt sprang ett par lagkamrater loss i en kontring. Hade han rest sig och dragit iväg en lång utspark hade det blivit extremt farligt. Troligen 2-0.

Matias Concha spelade rutinerat och stabilt.

Det vill säga exakt som en spelare som Matias Concha ska uppträda. Han är rutinerad, klok, bryt- och placeringssäker. Klart att han ska dra nytta av det.

När dessutom Miiko Albornoz nu dessutom är klar för VM-spel med Chile (enligt Fotbollskanalen) behövs en stark Concha.

Jag gillar också när spelare som troget suttit på bänken och utan gnäll accepterat sin roll som backup får chansen och tar den.

Vägen från att i början på säsongen i stort sett ha suttit utanför bänken och fått uppgiften att vara pappa för ungtupparna i U21-laget till att gå in och göra en defensivt riktigt vass insats i seriefinalen känns helt enkelt som något värt både att hylla och belöna.

Så det gör jag så gärna.

Glöm heller inte att Olsens luftspel och Conchas stabilitet var extra betydelsefullt just i den här matchen eftersom MFF ofta valde att låta Elfsborg komma fram på kanterna.

Insticken i mitten bedömdes – helt rätt – som ett större hot än inläggen från kanterna.

……………………………………………………

Malmö FF och hörnor är en egen historia.

Efter att ha radat upp hörna på hörna på hörna hur länge som helst utan att näta har MFF nu gjort mål på hörna två matcher i rad.

Innan de här målen hade laget undvikit att näta på en bra bit över 100 hörnor i rad i tävlingsmatcher. Nu kommer allt på samma gång.

Ett bevis på att det lönar sig att träna. För det har MFF gjort.

Efter matchen pratade jag lite kort med Markus Halsti om just det här med hörnor.

Han påpekade att han tyckte att det var roligt för Åge Hareide att hans jobb med att förbättra statistiken gett resultat, inte minst för att MFF har spelare som bör göra sig bra på hörnor.

Vilket ju Markus Halsti själv bevisade när han nickade fram Markus Rosenberg till hörnmålet.

Halsti betonade också att i normala fall är det MFF som spelar till sig många hörnor i matcherna. Idag hade Elfsborg 11-5 i den statistiken. I vanliga fall är det MFF som får 10-15 hörnor. Då gäller det att utnyttja i alla fall någon av dem.

………………………………………………………..

Innan jag slutar får jag heller inte glömma att nämna:

Kort , men starkt och klokt, inhopp av Erdal Rakip!

 

Fokus på prestationen, inte traditionen

På sju försök har Malmö FF aldrig vunnit borta mot Mjällby AIF. Ingen bra statistik och det är svårt att bortse från den.

Men siffrorna går att tolka på fler än ett sätt. Sex av de sju matcherna har nämligen slutat oavgjort. Lika väl som man kan säga att MFF troget tappar poäng på Strandvallen går det alltså att dra till med att det i stort sett alltid blir kryss.

Och hade Mjällby varit ett storlag borde det egentligen med Hälleviksögon hetat att man har väldigt svårt att slå MFF på hemmaplan.

För tänk om MFF hemma i Malmö bara vunnit en match av sju mot ett visst motståndarlag i Allsvenskan – vilket gnäll det hade gett upphov till!

Nu tror jag istället att Mjällby AIF är rätt stolta över sin statistik mot MFF.

Vilket säger en del om skillnaden på kraven på de två lagen och ambitionerna.

Slut på filosofiska hörnan och över till verkligheten.

Det står nämligen rätt mycket på spel.

Om MFF vinner går laget loss med en fempoängsledning i täten av tabellen. Följer MFF sedan även upp med att besegra AIK och Elfsborg i de två matcherna som väntar efter Mjällbyresan ser det närmast rysligt bra ut när Allsvenskan tar uppehåll för VM. Det hade dessutom gett en stor trygghet när man ska börja Champions league-kvala.

Åge Hareide har naturligtvis rätt när han betonar att negativa sviter ofta hålls igång när de börjar äta sig in i spelarnas och ledarnas huvuden.

Håll fokus på prestationen och tänk inte på hur det brukar gå på Strandvallen.

Tror dessutom att ju mindre MFF-spelarna tänker på att Mjällby AIF i år verkar lite sämre än de senaste åren desto bättre.

Mjällby kommer att vara bra.

Det gäller för MFF att prestera bättre.

De två senaste åren har för övrigt matcherna båda gångerna slutat 2-2. På två helt olika sätt.

2012 dominerade MFF fullständigt i första halvlek och tog ledningen med 2-0. Men tanke på spel och chanser kunde det varit 4-0 eller 5-0. I den andra halvleken tappade MFF totalt och släppte in två mål av Erton Fejzullahu.

2013 tog domaren Michael Lerjéus över huvudrollen och förvandlade matchen till en orgie i slumpartade händelser där resultatet kunde blivit i stort sett precis vad som helst.

Efter matchen var alla jag pratade med i MFF upprörda och samtliga jag pratade med i Mjällby lika arga. Alla hittade massvis med fel som missgynnade det egna laget och alla hade rätt.

Om sviten med de många oavgjorda matcherna klarade att överleva två så vitt skilda och märkliga matcher känns det nästan som den är närmast omöjlig att avliva.

Å andra sidan kan det ju vara den sega och för MFF sura svitens dödsryckningar.

Två saker gör – i alla fall för mig – matchen extra spännande och lockande:

1) Matias Concha startar på högerbacken.

2) Amin Nazari startar på mitten.

Ett positivt utfall för båda hade lyft hela laget!

Svårt också att hitta två spelare mer värda att få en framgång.

Matias Concha har utan att gnälla ett enda ögonblick accepterat sin roll som backup och rutinerad mentor för talangerna, inte minst i U21.

Nu är han den naturlige ersättaren för Miiko Albornoz. Sedan han fick reda på det har han visat en härlig attityd och lyft prestationen. Det är faktiskt på tiden att han får spela.

Amin Nazari har jag tjatat rätt mycket om, det är bara att scrolla nedåt för att se att jag gillar att se honom i laget.

Extra kul givetvis också att han startade  färden mot att vara en allvarlig konkurrent om en plats i startelvan som femåring i MFF:s fotbollsskola.

Utvecklingen i år har varit strålande och när Åge Hareide skulle prata lite om honom var det framförallt två aspekter han framhöll.

1) Tålamodet.

– Jag är mycket imponerad av Amins tålamod och sätt att jobba på. Han har en ärlig vilja att arbeta för att bli bättre och frågar ofta vad han kan göra. I en klubb som Malmö FF är det extra svårt att ha tålamodet eftersom konkurrensen är så tuff och man får vänta längre. En talang måste därför välja om han ska ge sig själv den tiden det tar.

2) Att MFF måste bli noggrannare vid utlåningar.

– I en Superettanklubb får du mycket speltid, men inte samma träningskvalitet som om du stannar.

– Samarbetet mellan klubben som lånar ut och klubben som tar emot måste vara närmast perfekt. Man måste ha en plan med just den utlåningen. Det har vi nu med Pa Konate och Benjamin Fadi. De måste se att vi följer dem och ska helst spela på en position där de utvecklas.

I Amin Nazaris fall, inte ytterback som i Assyriska.

……………………………………….

Miiko Albornoz är för övrigt rätt nära en VM-plats nu.

De 30 i preliminärtruppen är nere på 27 och han är kvar.

Den 2 juni ska fyra spelare till bort, men en av dem är målvakt så Miiko ska slå ut tre utespelare…

 

Godkänt mitt i uselheten

Det är precis sådana här matcher som gör mig kluven. Jag brukar bestämt hävda att alla matcher det blir vinst i automatiskt ger ett godkänt betyg. Men ibland känns det frestande att göra ett undantag. För spelmässigt var det ett bottennapp av Malmö FF. Troligen årets sämsta insats.

Men som sagt. Vinst med 3-1, serieledning och sju segrar och bara en förlust efter nio spelade omgångar. Dessutom har Infostrada räknat fram att det är den bästa serieinledningen ett försvarande mästarlag gjort sedan Öster 1981.

Detta sammantaget måste ju ge godkänt även i just den här matchen.

Tyckte dessutom att det var befriande skönt att Åge Hareide inte för ett ögonblick tvekade att säga att laget spelat uselt.

HBK bjöds på mycket. Helt i onödan.

När vi ändå är inne på ämnet kluvet kan vi ta upp Robin Olsens insats. Han blev fullt förtjänt matchens lirare efter åtskilliga riktigt bra räddningar och det var framförallt han som ordnade de tre poängen. Samtidigt kändes det som om han även var en tydlig del i problemet.

Alldeles för ofta löste försvaret och mittfältet – i det här fallet läs Markus Halsti – passningsspelet med att sätta tillbaka bollen till Robin Olsen.

Det kan man göra när det inte finns andra alternativ, men inte när det finns nio andra bättre passningsspelare och bollmottagare att passa till.

Nästan varje gång blev det inkast eller något annat bolltapp och när MFF behövde få igång ett tempo och ett flow för att få Halmstads BK i gungning blev det istället trögt och hackigt. Vill man vara riktigt elak går det att säga att Robin Olsen ensam vann bollinnehavet.

57-43 blev det i MFF-favör. Men utan alla besök hos Olsen skulle det säkert varit jämnt.

När det var som värst i den andra halvleken blev MFF nästan utspelat av Halmstads BK. Ett lag som är jumbo i tabellen och inte har en enda spelare som jag tycker platsar i en förstauppställning i Malmö FF. Men precis som Åge Hareide sa, ibland kommer det dåliga matcher. Det här var en sådan och kan ett lag vinna ändå brukar det sluta med en riktigt hög placering i serien.

MFF-tränaren fortsätter också att vara rak i beskeden. Matias Concha kom in mot slutet för att Miiko Albornoz snart ska iväg med Chiles VM-trupp. Blir han uttagen i den slutgiltiga truppen kommer MFF att behöva klara sig utan honom ett långt tag. Därför måste Concha matchas in.

Och att det blir just Concha är klart,

Jag frågade nämligen Hareide om man ska tolka inhoppet som att Concha i alla fall just nu definitivt tagit klivet förbi Mahmut Özen.

Svaret är ja. Eller lite mer utförligt:

– Just nu är det så. Concha startade säsongen längst ut på bänken. Nu har han ätit sig inåt och förbi Özen genom det han visat på träning, i U21 och i inhopp. Hans rutin är viktig.

En trupp ska inte vara statisk. Det är inte Åge Hareides MFF-modell 2014.

Dessutom är det rätt självklart. Concha ÄR bättre än Özen. I alla fall nu.

Men roligast att se av alla var Amin Nazari. Igen!

 

Och det ska till ett hjärta av sten för att inte smittas av Pawel Cibickis tokflippsglädje efter hans första allsvenska mål i karriären, dessutom efter ett nytt fint inhopp.

 

Simon Thern är inte petad

 

Som sportjournalist översköljs du konstant av idrottsupplevelser.

I stort och smått och i en omfattning som kollegorna för 20, 30 och 40 år sedan inte ens kunde drömma om. Det händer helt enkelt oerhört mycket mer nu. Hela tiden, året om.

Men vissa saker går utanpå allt annat.

För mig är det den allsvenska premiären.

VM, OS och andra stora mästerskap går helt bort i jämförelsen.

Allsvenskan i fotboll är Sveriges finaste, traditionsrikaste och mest underbara idrottstävling När den kör igång vill jag vara med.

Det vill många andra också. Ifjor ökade publiksnittet i Allsvenskan. I år tror jag att det får en skjuts till uppåt.

Premiäromgången kan faktiskt locka över 100 000 åskådare trots att Brommapojkarna, BK Häcken, Halmstads BK, Mjällby AIF och Åtvidabergs FF som alla mycket väl kan hamna på den undre halvan av publikligan spelar hemma.

MFF hade på lördagseftermiddagen sålt en bra bit över 17 200 biljetter till premiären mot nykomlingen Falkenbergs FF.

Det är fler än när det kom 19 577 i fjorårets premiär mot HBK.

Därmed är det bra bäddat för över 20 000 och den näst högsta premiärsiffran sedan Swedbank stadions invigningsmatch mot ÖIS 2009.

Markus Rosenberg är spelklar efter det trots allt korta skadeuppehållet. Det tillför en extra krydda och innebär att MFF kan spela 4-4-2. Att Ricardinho inte var tillgänglig och att Guillermo Molins missar matchen på grund av avstängning var klart sedan tidigare. Därför blir det följande MFF-lag:

Robin Olsen – Mahmut Özen, Pontus Jansson, Filip Helander, Miiko Albornoz – Simon Kroon, Erik Johansson, Markus Halsti, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Det ger tre frågor som kräver ett svar.

1) Varför ingen Simon Thern?

När Markus Halsti bara fick en matchs avstängning blev han både given och kapten. Han och Erik Johansson är de som spelat mest under försäsongen och man får mest effekt om Simon Thern kommer in. Just att ha minst en ”starter” på bänken som är lika ordinarie som de övriga och kan vara matchavgörande vid ett inhopp är ju något som Åge Hareide tryckt på ända sedan han kom till klubben. I den här matchen är det Thern, men det innebär inte att han är petad.

Dessutom är det ju en i hög grad speciell match för Erik Johansson. Han är från Falkenberg, spelade i FFF från femårsåldern till 2011 och hans lillebror Felix är med i Falkenbergs FF:s spelartrupp. I en hård allsvensk värld är det givetvis inget som ska avgöra en laguttagning. Men om man ska rotera – och det ska man – är det här fel match att ha Erik på bänken.

2) Varför Özen istället för Concha?

Prestationsmässigt under försäsongen har Concha varit bättre. Men redan till nästa match är Ricardinho troligen tillbaka. Därför är det viktigare att se det på sikt än till just den här enda matchen. Om MFF-ledningen ska få ett svar på om det är Özen som är det framtida alternativet måste man både ha tålamod och ta chansen att matcha honom när chansen finns.

3) Vem ska bort när Molins ska in?

Rotationsprincipen säger att det kan bli Kroon, Forsberg, Eriksson eller Rosenberg. Jag har sagt Kroon, men köper Hareides resonemang om att det inte ska ha så stor betydelse. Men in ska han.

……………………………………………..

Tony Ernst kommer att stå och sälja sitt MFF Fanzine utanför entrén imorron.

Bra! Fanzines är ungefär som vinylskivor. De borde aldrig få dö ut. Och komben Tony, MFF och Fanzine lovar gott.

……………………………………………………..

Nykomlingar i en premiär är ALLTID tufft.

Men MFF har statistiken med sig.

Infostrada har räknat fram att Malmö FF är Allsvenskans bästa premiärlag. På 78 spelade premiärer har MFF poängsnittet 2.04.

Tvåan AIK har 1,68, trean IFK Norrköping 1,59, fyran IFK Göteborg 1,37, femman IF Elfsborg 1,31 och sexan Helsingborgs IF 1,19. Alla sex klubbarna har spelat över 60 premiärer.

Sämsta premiärlaget i årets allsvenska är Mjällby AIF som fortfarande aldrig vunnit på sju försök.

Fast det finns en annan betydligt värre statistik. Ifjor blev det 1-1 mot Halmstads BK och det resultatet följde mönstret att MFF ofta startar med en oavgjord match. Sju gånger de senaste tio åren har det blivit kryss i premiären.

Å andra sidan är det kanske det det ska bli.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med 0-0 mot Hammarby IF, 0-0 mot GAIS och 1-1 mot Halmstads BK…

…………………………………………………………………..

MFF:s U19 besegrade Halmstads BK med 2-1 (0-0). Franz Brorsson och Zia Sakirovski, som spelar i MFF vårsäsongen ut innan han lämnar för AZ Alkmaar, gjorde målen. Därmed är MFF klart för semifinal i Ligacupen.

 

 

Karin Boye hade fel

Att Karin Boye skrev och flera fotbollstränare sedan flitigt citerat ”det är vägen, som är mödan värd” bevisar bara en sak: de har aldrig kört fram och tillbaka mellan Malmö och Kalmar.

Tristare sträcka går inte att hitta!

Därför var det nog bara bra att Malmö FF-truppen åkte upp redan på lördagen, direkt efter eftermiddagsträningen.

För det behövs tre poäng för att bädda fint inför nästa helgs hemmamatch mot heta IFK Göteborg och den fortsatta guldstriden.

Och det är inte lätt att vinna i Kycklinggrytan i Kalmar. Efter 19 omgångar är Kalmar FF det enda laget i Allsvenskan som fortfarande inte har förlorat på hemmaplan.

Å andra sidan har man inte haft så väldigt stor nytta av det. Sex av de nio matcherna har nämligen slutat oavgjort.

Kryss då alltså? Nej.

Botaniserar man i Infostradas statistikmaterial går det att hitta massor med saker som talar för Malmö FF.

MFF har fem raka segrar i Allsvenskan mot Kalmar FF.

MFF har gjort mål i 18 av de 19 hittills spelade matcherna i årets serie.

Ingen av de 13 senaste matcherna mellan lagen har slutat med kryss.

Men det viktigaste är att Malmö FF är ett bättre lag än Kalmar FF.

Formen är bättre. Startelvan, där det varit få förändringar den senaste tiden, är inne i ett flow. Energinivån är hög och nu får man dessutom både bättre konkurrens och en vassare bänk när Matias Concha och nyförvärvet Guillermo Molins går in i truppen. Inget ont om spelarna som suttit på bänken den senaste tiden, men det har varit väldigt ungt och orutinerat.

Nu är Matias Concha redo som backup om Miiko Albornoz eller Ricardinho går sönder.

Och när jag hör Guillermo Molins betona att han är bättre än när han lämnade MFF går det lite rysningar längs ryggraden. Precis innan han lämnade för Anderlecht höll ”Giche” en högre nivå än alla utom en eller möjligen två av spelarna i den nuvarande truppen. Är han ännu bättre nu så…

Förhoppningsvis har han rätt. I så fall blir han ett guldvapen. Rikard Norling sa förresten samma sak efter lördagsträningen; att Gische blivit ännu bättre. Träningen jag såg i början av veckan sa inte emot och de som såg honom dagen efter också var helt lyriska.

Molins kommer hem med massvis med energi och en i alla fall liten dos revanschlust.

– Jag vill ju visa de som glömt bort mig, sa han och när jag påpekade att det nog ändå är rätt få som glömt honom korrigerade han sig.

– Ja, i alla fall de som glömt att jag var bra.

Om jag tagit ut laget hade jag kört Gische från start redan mot Kalmar FF.

Visst han kommer från en försäsong med bara träningsmatcher i benen, men bristen på matchtempo ska vägas mot att han nog är bättre fysiskt tränad än lagkamraterna som fått köra lågintensivt i det täta matchandet.

Han tar förmodligen slut efter 65-70 minuter, men innan dess kan han vare en energiladdad joker.

Med Jiloan Hamad på ena kanten och Guillermo Molins på den andra blir MFF ruggigt tufft att stå emot. Och när de kört slut på motståndarna är det bara att byta in Emil Forsberg.

Med det scenariot är det svårt att inte känna 2010-vibbar.

Och viktigast av allt:

Jiloan Hamad kanske lämnar snart. Jag tycker att man ska ta varje tillfälle som går att använda både honom och Gische så länge det går!

 

 

 

 

Trist om alla spelat på samma sätt

Malmö FF-Gefle IF blir en tuff utmaning både för MFF och publiken.

Det finns nämligen så mycket som talar för 0-0 att det närmast är löjligt.

Efter att ha sett MFF:s oförmåga att ta sig genom Drogheda Uniteds kompakta försvar känns det svårt att tro att det ska lyckas mot Gefle som taktiskt, defensivt och individuellt är ett bättre lag än Drogheda.

Efter att ha gått igenom Infostradas statistik inför matchen har den där dubbelnollan dessutom satt sig ännu hårdare i hjärnvindlingarna. Eller vad sägs om det här:

Tre av de fyra senaste matcherna mellan lagen på Swedbank stadion har slutat just 0-0.

Gefle IF har spelat oavgjort i de sex senaste allsvenska matcherna. Blir det kryss nu också slår laget alla tiders rekord i antalet oavgjorda matcher i rad. Just nu tangerar man rekordet med Degerfors IF från 1942 och Gais från 1931.

Gefle har gått mållöst från fem raka bortamatcher mot MFF och har aldrig vunnit i Malmö. Däremot har fem av de tidigare tio mötena slutat med kryss.

Så för en gångs skull när folk lite slentrianmässigt pratar om att det luktar 0-0 så stämmer det.

Faktiskt så bra att den lille anarkisten inom mig vill skrika att det inte alls blir varken 0-0 eller oavgjort. Det blir mål och MFF vinner!

Skam vore väl annars när ett av Allsvenskans bästa hemmalag ställs mot ett lag som har elva raka seriematcher utan seger. Men det blir svårt och som sagt en utmaning både för MFF och publiken.

Fast trist? Nej. I alla fall inte för mig.

Jag gillar nämligen både det Gefle IF gör och att allt inte är så strömlinjeformat. För mig är en verklighet där alla lag spelar på samma sätt och är bra på samma saker en mardröm.

Gefle har egentligen väldigt mycket emot sig. Klubben han ont om pengar, får trolla med små resurser, kämpa på en sponsorsmarknad där Brynäs dominerar och spela på en arena som i alla fall jag upplever som Allsvenskans sunkigaste, men som kommunen vägrar göra något åt eller ersätta. I den verkligheten har Per Olsson som tränare och sportchef byggt ett lag och en taktik som gör att det kvittar hur mycket alla snackar om att snart så åker Gefle ur. Det gör man inte.

När det strulade i år ändrade han kvickt 4-4-2 till 3-5-2 som snarast blev en fembackslinje och det blev tätare än någonsin.

När jag pratade med Rikard Norling efter lördagens träning var han dock inne på att Gefle nu är tillbaka i sin klassiska 4-4-2-uppställning.

Fast grejen är att det kvittar. Oavsett hur Gefle spelar är laget oftast supersvårt att få hål på.

Och det är en cynism som lönar sig.

Det pratas rätt mycket skit om Gefle IF. Som till exempel att det var pinsamt att de tack vare sin Fair Play-plats i år skulle vara med och representera Sverige i Europa. Vad hände? Jo efter 3-0 mot Trans Narva i Tallin är Gefle i princip redan klart för avancemang i Europa League-kvalet.

Det är knappast en slump att Lasse Lagerbäck en gång i Offside jublade över att Gefle IF klarat sig kvar och motiverade glädjen med att ”Gefle har en realistisk syn på fotboll!”

Ibland är jag dum, naiv och för fotbollsnördig för mitt eget bästa, men jag tycker att det ska bli kul att se om MFF hittar dyrken till Gefleboxen.

Särskilt som det är något MFF behöver öva ännu mer på.

……………………………………………

Truppen blir densamma som mot Drogheda.

Matias Concha har problem med en framsida på ena låret och saknas. Synd, efter att ha sett honom träna förra veckan trodde jag att han var rejält på gång.

Ivo Pekalski saknas också. Han spelade i U21 mot Halmstads BK förra fredagen och fick känning i en lårbaksida. Efter det har han saknats på träningarna.

Rikard Norling pratade en hel del om att med fyra matcher på två veckor går det inte att ha samma startelva hela tiden. Det lät som en tydlig – men sedvanligt maskerad – signal att Simon Thern spelar från start mot Gefle IF.

……………………………………………………….

Gefletränaren Per Olsson spelade för resten i MFF i mitten av 80-talet om ni hade glömt det. Bland lagkamraterna fanns nuvarande sportchefen Per Ågren, målvaktstränaren Jonnie Fedel och U19-tränaren Anders Palmér.

 

 

 

Rakips kontrakt visar vägen för MFF

Nyheten att Erdal Rakip skrivit på 2,5-årskontraktet han erbjudits (som ni kan läsa om här) var givetvis bra för MFF.

Av två skäl.

1) Erdal är en stortalang.

Och då inte bara för de två matcherna i A-laget (Shalke 04 och den allsvenska debuten mot BP) utan minst lika mycket för insatsen i U17-EM och matcherna i MFF:s U19. Jag gillar också sättet han tagit chansen på. Han har spelat lugnt, klokt och väldigt moget för att vara så ung.

Det finns många saker som saknas när Ivo Pekalski inte är med i MFF. En av dem är förmågan att vila med boll, att när det behövs växla ner tempot och få en andningspaus. Den dimensionen behövs också om inte orken ska tryta sista 15-20. Jag kan mycket väl tänka mig att Erdal har det spelet i sig – också.

2) Kontraktet sänder rätt signaler.

Pratade lite med Rikard Norling om Rakip-kontraktet efter dagens träning. Då tog han spontant upp just den aspekten.

– Nu ver jag ännu mer att jag inte behöver tveka att släppa fram en ung spelare bara för att han inte har kontrakt med seniortruppen. Det här säger att gör vi det och spelaren imponerar kan vi  ta nästa steg, komma överens och visa att vi både kan plocka fram resurserna som krävs och en plats i truppen.

– Det är bara att tacka Erdal, hans föräldrar och hans agent för att vi kunde ordna den här lösningen.

I det läget MFF just nu har lyckan att befinna sig i, nämligen att U19 och U17 producerar talanger som aldrig förr, är det absolut nödvändigt att visa att det finns plats för dem när och om de får samma utveckling som Erdal Rakip.

Bara som ett exempel ingick ju tre spelare från MFF i U17-EM-truppen. Sixten Mohlin fick lärlingskontrakt redan i vintras, Erdal Rakip får det alltså nu, men Mirza Halvadzic står också och knackar på dörren. Helsingborgs IF skrev nyligen kontrakt med sin representant i U17-EM Elias Andersson.

Jag kan räkna upp 10-12 spelare till i U17 och U19 jag kan se som framtida allsvenska spelare.

Med det goda jobbet MFF:s högstadie- och gymnasie-akademier gör kommer dessutom siffran hela tiden att plussas på de närmaste åren.

Eftersom det även är nödvändigt att ibland värva utifrån och plocka hem MFF:are från utlandet – jag förutsätter till exempel att det bara är en tidsfråga innan det går i lås med Johan Hammar – måste klubben snart ta ställning till hur man ska få plats med alla i truppen.

Frågade Rikard Norling om just det:

Hur får man plats med alla? Hur många lärlingar kan man ha?

Hans svar är ökad flexibilitet med fler kontrakt och fler utlåningar.

– Vissa behöver mer tid på sig och mår bäst av att lånas ut och få speltid.

– Men alla klubbar vi vill låna ut till kan inte betala spelarens lön. Då har vi redan börjat jobba med att vi går in och täcker en del av kostnaderna för spelarna. En dröm vore att vi kunde skapa resurser att göra det även om det skulle handla om många fler spelare än idag.

– Vi kanske ska ha 30-40 spelare med kontrakt för att ha tillgång till alla vi vill satsa på.

……………………………..

MFF tränade på Mariedals IP:s konstgräs idag.

Tisdag är det träningsledigt och onsdag blir det en ny Mariedalsträning som förberedelse för matchen i Södertälje på torsdag.

Matias Concha saknades. Han har känning i ena låret (framsida) och stod över på grund av det.

Tokelo Rantie var heller inte med. Han spelade VM-kval med Sydafrika på söndagen och är tillbaka lagom till onsdagens träning. Tyvärr blir det inget VM för honom, eller hans lagkamrater. Sydafrika förlorade med 1-2 mot Etiopien och därmed blir det Etiopien som får åka till Brasilien, om man klarar det sista play off-steget. Rantie byttes in i de n 51:a minuten och Bernard Parker gjorde målet för Sydafrika.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×