Halsti har flugit med örnarna

Även väntade farväl kan vara sorgliga! I minst ett halvår har MFF kalkylerat med risken att Markus Halsti skulle kunna lämna truppen. När säsongen var över förvandlades kalkylerna till en allt större visshet. Mot slutet har det egentligen bara varit frågan om ett – fåfängt – hopp bland många supportrar att han trots allt skulle ångra sig.

Men det hoppet var kallt och logiskt just fåfängt. Och egentligen finns ju ersättaren redan på plats sedan länge i form av Oscar Lewicki.

Att så många, inklusive jag, kommer att sakna den 30-årige finländaren beror på hans personlighet, sätt att spela och attityd.

Han har förkroppsligat inställningen att MFF-spelarna både vill och kan uträtta storverk.

#sämpa, som han själv gärna kallat det.

Att han de senaste åren efter flytten till mittfältet växte och visade att han även är en duktig och klok passningsspelare gjorde det säkert enklare att ta beslutet att lämna. Om han gjort det för två år sedan hade han inte alls blivit ihågkommen på samma vis.

Markus Halsti ska hyllas. Inte minst för att hans sätt att #sämpa gjorde att han nog var den spelare i MFF som konsekvent presterade närmast – eller till och med över – sitt max. Han var en gråsparv som flög bland örnar. Det skriver jag inte för att jävlas utan för att framhålla hans prestation.

I ett historiskt perspektiv har MFF haft åtskilliga fantastiska spelförande och intelligenta mittfältare som har det gemensamt att de alla varit bättre än Halsti. Ingen kommer någonsin att nå högre än Bosse Larsson. Men Halsti är heller inte i närheten av Jonas Thern, Stefan Schwarz, Robert Prytz, Anders Palmér, Jari Litmanen, Wilton Figueiredo eller ikonen som blev sportchef Daniel Andersson. Rått utryckt var Markus Halsti inte ens bäst på mitten i 2014 års MFF eftersom Enock Kofi Adu är bättre.

Varför skriver jag då det här samma dag som det blir officiellt att Halsti lämnar.

Är jag taskig? Galen? Förvirrad?

Nej, men jag försöker vara ärlig och hitta essensen i det som fått både mig och majoriteten på Swedbank stadion-läktaren att gilla Halsti.

Det handlar om att lyfta sig själv till en högre nivå samtidigt som man gör lagkamraterna bättre.

Att prestera bra saker i viktiga matcher och att vara en god representant för klubben.

Att våga spela fysiskt och tufft, ibland över gränsen. Något som annars är en bristvara i MFF.

Just där ligger Markus Halstis storhet. Han har helt enkelt varit den bästa gråsparven som flugit med örnarna sedan Anders ”Puskas” Ljungberg.

 

 

Vädret får gärna bli sämre

De som tror att Malmö FF är chanslöst mot Juventus kan inte ha sett förra omgångens match mot Atletico Madrid.

Juventus är bra.

Atletico Madrid är bättre.

MFF stressade Atletico Madrid, gjorde sin troligen bästa internationella insats spelmässigt de senaste 25 åren och det var bara det spanska storlagets exceptionella effektivitet och klass som räddade de tre poängen.

Känslan direkt efter den insatsen var att MFF hade otur som mötte just Atletico Madrid. Samma spel hade gett seger mot i stort sett alla de många europeiska storlagen, Juventus inkluderat.

Frågan blir då istället, kan MFF klara att nå samma nivå en gång till?

Det finns en del som talar för det.

Inte minst att det hela tiden synts en uppåtgående kurva i MFF:s prestationer på hemmaplan.

Ventspils – trögt.

Sparta Prag – överbetyg.

Red Bull Salzburg – ännu bättre.

Olympiakos – ruggigt bra.

Atletico Madrid – tokbra.

Så vill i alla fall jag sammanfatta det vi hittills sett på Malmö Nya Stadion i årets internationella spel.

Det kan komma en dipp, visst.

Men om det inte gör det får Juventus det svårt.

Just nu ser det förresten ut att bli alldeles för bra väder på onsdag kväll.

Idealet är en plusgrad, underkylt regn som kryper in mot kroppen, en isande vind som piskar Pirlo och company i ansiktet och en rätt kass plan. Det vill säga klassiskt höst- och vinterväder i Malmö.

Turin ligger i norra Italien och invånarna där är vana vid både snö och kyla. Men det är norrlänningarna också och de brukar bara skaka på huvudena när de kommer till Malmö och får känna av vinden och regnet. Inte ens vi som bott här i evigheter har vant oss. VM i vidrigt väder kan mycket väl avgöras i Malmö.

Tänk när en Juventus stjärnor ska vända upp med bollen i den omgivningen på en dålig plan och dessutom bli jagad av folk som Markus Halsti och Anton Tinnerholm.

Juventus är ett mycket bra lag.

Men fotboll handlar om vilja, inspiration och glädje också.

Att MFF med 20 000 supportrar i ryggen kan lägga alla de ingredienserna i häxkitteln tar jag för givet.

I Champions League blir dessutom alla utanför bortasektionen en massiv del i stödet.

Juventusspelarna ska helst tycka att det vore väldigt skönt att få matchen avklarad.

Det såg alla i HJK Helsingfors ut att tycka för ett par dagar sedan när man mötte MFF på gammel-stadion.

Båda lagen borde varit hur heta som helst i kylan och regnet på den sugande planen.

MFF laddade för Champions League, men HJK Helsingfors genrepade trots allt för en Europa League-match hemma mot FC Köpenhamn efter att i omgången före ha tagit sin första seger mot Torino.

Det var klasskillnad spelmässigt (4-0 för er som har glömt). Men jag tyckte att det även var en gigantisk skillnad i attityden till matchen. Ett nästan ännu bättre besked än segern i sig.

 

Nu gäller det att hitta fokus

Kanske var förlusten mot Djurgården precis det som behövdes för att få alla i MFF att inse att det är Allsvenskan som är i särklass viktigast i höst? Det är den ända till dess att SM-guldet är säkrat.

För precis som jag skrev före matchen, det är där Malmö FF vinner titeln som ska jagas och det är den enda vägen till säkrat Champions League-kval nästa år också.

Att slå ut Sparta Prag och Red Bull Salzburg – Ventspils ska man avfärda 98 gånger av 100 – var en fenomenal prestation.

Men den är redan utfärd!

Och hyllad. Och firad.

Nu gäller det att hitta fokus. Mot Djurgården var det oskarpt och det utnyttjade givetvis ett till tänderna taggat hemmalag inför nästan 25 000.

Det kommer BK Häcken, HIF och AIK också att göra om MFF inte passar sig och tycker att det är häftigare att möta Juventus.

Det är det, men inte viktigare. Dessutom måste någon snabbt gå in och slå näven i bordet och förklara att det är underbart för alla med fest – som i CL – men att den som bara festar kraschar i vardagen.

Belöningen efter ett väl utfört jobb kommer när arbetet är klart och i Allsvenskan är det inte i närheten av att vara färdigt.

Nu tycker säkert många att jag är orättvis och att 0-2 i baken mot Djurgårdens IF inte alls berodde på baksmälla, eller om ni så vill dåligt fokus.

Då undrar jag två saker:

1) Såg ni inte den första halvleken?

2) Inser ni inte att alternativet är värre.

För vilket vill ni helst, att MFF gjorde en usel insats i efterdyningarna av bradgmatchen mot FC Salzburg eller att MFF helt enkelt bara var uselt – utan anledning?

Uselt var nämligen MFF. Inte minst i detaljerna.

Vid första målet går Robin Olsen bort sig, vid det andra är det Filip Helander som inte är på tå.

Pa Konate får heller inte alls samma hjälp som han fick mot Salzburg och därför kunde Djurgården gång på gång, i alla fall första 45, utnyttja det bristande samarbetet på MFF:s vänsterkant.

Markus Rosenberg hade både rätt och fel när han i C More-sändningen efter matchen sa att han inte tyckte att det var CL-baksmälla och motiverade det med att MFF hade mycket boll och skapade många chanser.

– Jag hade 5-6 chanser jag sätter 9 av 10 gånger.

Sorry, Markus, men det tycker jag istället är ett solklart tecken på att det fattades fullt fokus.

Fast egentligen är det orättvist att kritisera Mackan. Han var trots de missade lägena MFF:s bäste spelare, faktiskt en av de få som var bra.

Svaren i intervjun var nog bara klassisk Malmöitisk – och härlig – tjurighet efter en förlust.

I så fall ett gott tecken.

Gillade också Anton Tinnerholms inställning plus inhopparna Isaac Kiese Thelin och Agon Mehmeti. De tillförde något!

Isaac Kiese Thelin hade jag velat ha från start med Magnus Eriksson på mitten istället för Markus Halsti, som lång tid klarat att prestera samtidigt som tankarna på att snart bli pappa surrat i huvudet. Efter avklarat jobb mot Salzburg där han var lysande var det läge att låta honom vila.

Näst bäst hade varit att göra ett tidigare byte med Thelin.

Det fanns ytterligare en förklaring till att MFF förlorade, eller snarare till att forceringen sista 30 inte gav resultat:

Djurgårdens IF var rätt bra och spelade klokt.

Jämför gärna med Örebro SK hemma då MFF gjorde en ännu sämre halvlek och också kom under med 0-2.

Då vände MFF till 3-2 lika mycket för att ÖSK var så mycket sämre än Djurgården och blev så mycket tröttare som att MFF var vassare sista 45 då än vad man var nu.

 

 

Skadorna sabbade det perfekta

En lätt seger var precis det Malmö FF behövde och det fick laget. När jag efter matchen tittade på statistiken undrade jag länge var man hittat Åtvidabergs FF:s etta i siffrorna 10-1 i avslut på mål. Till jag kom på det.

Det kom redan i första halvlek, ett närmast förtvivlat och helt misslyckat lobbförsök från över halva planen mot en målvakt som inte ens stod långt från linjen.

Robin Olsen kunde ta det lugnt och det kunde hela MFF i den andra halvleken efter Emil Forsbergs tredje mål och 3-0

Efter det sparade hela laget kraft till första Champions league-kvalmötet mot Ventspils på onsdag. Spela av en match är bra att kunna. Det kan Malmö FF numera.

Åtvidabergs ändring till 4-1-4-1 mitt i matchen stoppade en del av blödningen. Men Malmö FF valde som sagt dessutom att defilera in i mål.

Efter oavgjort mot Brommapojkarna var en lättvunnen, klar och fullständigt odiskutabel trepoängare exakt det MFF kunde önska sig. Därmed dödade MFF effektivt en del hopp hos toppkonkurrenterna om att laget var på väg att börja svikta efter spelarförsäljningarna och skadorna.

Efter att ha spelat stabilare borta än hemma var dessutom 3-0 i hemmaborgen extra välkommet.

Inte minst i ett läge där MFF fortfarande måste vänta på att kunna använda nyförvärven som i snabb takt tickar in i truppen. Hittills är Isaac Kiese Thelin, Anton Tinnerholm och Pa Konate spelklara till den 15 juli. Men bara en får anmälas till match ett mot Ventspils. Enoch Kofi Adu kan bli klar snabbt eller så måste MFF vänta till den 1 augusti.

När de resterande förstärkningarna – för sådana blir det – kan vara på plats vet vi ännu inte.

Mitt i alltihopa har MFF också ett annat datum att ta hänsyn till. Om jag fattat det rätt är det så här: Nästa kvalomgång i Champions league lottas den 18 juli och första matchen spelas den 29-30 juli. Tio dagar innan den första matchen ska MFF anmäla en trupp. Efter det får man, precis som nu, komplettera med en spelare.

MFF och framförallt sportchefen Daniel Andersson ska alltså inte bara hitta rätt, man ska helst hitta rätt snabbt. Både till CL-kvalet och de två matcherna mot Kalmar FF som väntar.

Då vill ingen ha skador i truppen. Just det fick MFF. På Simon Thern och Filip Helander.

Thern spelar inte på onsdag, jag tror inte att Helander gör det heller. Han behöver vila.

 

Inför matchen mot Brommapojkarna var Filip Helander osäker på start på grund av ryggbesvär. Då kunde han spela. Men veckan efter hade en fortfarande rejäla känningar och avstod både torsdags- och fredagsträningen. Sedan fick han alltså bryta matchen mot Åtvidabergs FF i ett tidigt skede.

Just nu känns det inte som en bra idé med spel på onsdag.

När det gäller Simon Thern gjorde MFF först sitt bästa för att mörka omfattningen på skadan.

– Lower body injury, sa Åge Hareide på hockeyspråk och kompletterade med att han var orolig.

När beskedet kom var det ingen höjdare. Vadbenet är av. Visserligen behövs det ingen operation, men 5-6 veckors läktid och sedan rehab är det som gäller.

Nu väntar tuffa förhandlingar med Stabaek för att få loss Enoch Kofi Adu så tidigt som möjligt..

Tremålsskytten Emil Forsberg haltade lätt när han byttes ut. Med honom – och hans häl – är det dock ingen fara.

 

Mer om matchen:

Topp tre i MFF hittade jag bland följande:

1) Matias Concha.

En klockren fyra på en femgradig skala. Han har varit rejält på tårna ända sedan han fick veta att han skulle vara backup om Miiko Albornoz behövde ersättas och när han sedan fick ta på sig den uppgiften gick han in och spelade stabilt, rutinerat och klokt. Med en nyinköpt Anton Tinnerholm på läktaren lyfte han sig en bit till. Trots Forsbergs hat-trick tyckte jag faktiskt att Concha var matchens MFF-lirare.

2) Emil Forsberg.

Här kommer han. Tre fina avslut gav tre mål och givetvis ska han också ha en fyra. Inte minst eftersom han nu var lika pigg som under försäsongen. Då var han ibland så bra att åtminstone jag trodde att han skulle ösa in mål i årets allsvenska. Nu kanske de kommer.

3) Markus Rosenberg.

Tycker att han tar precis det ansvar en lagkapten ska göra. Häng inte upp er på att han hela tiden ska göra mål, kolla även hur läckert han söker upp bra positioner och bäddar för sina lagkamrater. Bäst av allt; han stod på fem varningar och riskerade en avstängning mot Kalmar FF. Det kortet kom aldrig.

Och då känner jag mig faktiskt riktigt taskig som inte kan få in Markus Halsti på den listan. Men Halsti är alltid pålitlig.

På tal om Kalmar FF. Efter utflykten till Solna och matchen mot AIK har man tre spelare avstängda mot MFF: David Elm, Emin Nouri och Jonathan Ring. Så det är faktiskt inte bara MFF som inte han alla spelarna tillgängliga.

 

 

Bra besked av Olsen och Concha

Bra lag får tur. Det fick Malmö FF. Dessutom fick laget både de nödvändiga poängen och beskeden inför den korta sommarvilan.

Att gå in i VM-uppehållet med sex poängs ledning är guld värt, eller kan åtminstone blir det.

Det sätter press på de övriga lagen.

Elfsborg, som trots allt lär bli det tuffaste hotet, har dessutom spelat bort sin hemmafördel.

Det har IFK Göteborg också. Om det blir förlust i måndagskvällens derby mot Häcken är Blåvitt elva poäng efter! För dem är det kört.

Men viktigast av allt och det för MFF mest glädjande var två spelares instatser.

Jag tänker – naturligtvis – på Robin Olsen och Matias Concha.

Just när pratet om att Robin Olsen nog skulle tagit ett par av målen som MFF släppt in på sistone kommit igång klev han fram. När folk börjat jämföra med Johan Dahlin gjorde Robin en klockren insats från start till mål.

Han höll verkligen nollan om man med det menar att det krävdes ett par riktigt högklassiga räddningar. Han visade även en auktoritet och en timing i luftspelet han tidigare inte riktigt varit i närheten av.

Egentligen kan jag bara hitta en enda miss av honom på hela matchen och då är jag extremt petig. Efter en rätt lätt räddning låg han på målvaktsvis kvar på marken som en strandad val för att skydda bollen. Samtidigt sprang ett par lagkamrater loss i en kontring. Hade han rest sig och dragit iväg en lång utspark hade det blivit extremt farligt. Troligen 2-0.

Matias Concha spelade rutinerat och stabilt.

Det vill säga exakt som en spelare som Matias Concha ska uppträda. Han är rutinerad, klok, bryt- och placeringssäker. Klart att han ska dra nytta av det.

När dessutom Miiko Albornoz nu dessutom är klar för VM-spel med Chile (enligt Fotbollskanalen) behövs en stark Concha.

Jag gillar också när spelare som troget suttit på bänken och utan gnäll accepterat sin roll som backup får chansen och tar den.

Vägen från att i början på säsongen i stort sett ha suttit utanför bänken och fått uppgiften att vara pappa för ungtupparna i U21-laget till att gå in och göra en defensivt riktigt vass insats i seriefinalen känns helt enkelt som något värt både att hylla och belöna.

Så det gör jag så gärna.

Glöm heller inte att Olsens luftspel och Conchas stabilitet var extra betydelsefullt just i den här matchen eftersom MFF ofta valde att låta Elfsborg komma fram på kanterna.

Insticken i mitten bedömdes – helt rätt – som ett större hot än inläggen från kanterna.

……………………………………………………

Malmö FF och hörnor är en egen historia.

Efter att ha radat upp hörna på hörna på hörna hur länge som helst utan att näta har MFF nu gjort mål på hörna två matcher i rad.

Innan de här målen hade laget undvikit att näta på en bra bit över 100 hörnor i rad i tävlingsmatcher. Nu kommer allt på samma gång.

Ett bevis på att det lönar sig att träna. För det har MFF gjort.

Efter matchen pratade jag lite kort med Markus Halsti om just det här med hörnor.

Han påpekade att han tyckte att det var roligt för Åge Hareide att hans jobb med att förbättra statistiken gett resultat, inte minst för att MFF har spelare som bör göra sig bra på hörnor.

Vilket ju Markus Halsti själv bevisade när han nickade fram Markus Rosenberg till hörnmålet.

Halsti betonade också att i normala fall är det MFF som spelar till sig många hörnor i matcherna. Idag hade Elfsborg 11-5 i den statistiken. I vanliga fall är det MFF som får 10-15 hörnor. Då gäller det att utnyttja i alla fall någon av dem.

………………………………………………………..

Innan jag slutar får jag heller inte glömma att nämna:

Kort , men starkt och klokt, inhopp av Erdal Rakip!

 

MFF hjälpte Häcken till segern

Malmö FF visade i alla fall moral och räddade äran de sista 20-25 minuterna när laget kunde och borde fått in en kvittering. Men det får inte dölja att det sammantaget var en usel insats som bäddade för Häckens seger.

Det är inte okej att göra sådana individuella misstag som ledde till 0-1 och 0-2. Särskilt inte så tidigt i matchen och absolut inte med en spelare som Moestafa El Kabir i närheten.

Han är fullt kapabel att skapa chanserna på egen hand och behöver inte hjälpen Ricardinho gav honom vid 1-0 med sin lika dumma som nonchalanta bakåtpassning.

Även vid 2-0 fick Häcken massvis med hjälp.

Dessutom hade El Kabir ett gyllene tillfälle att definitivt döda matchen med 3-0 tidigt i den andra halvleken och det var Walid Attas utvisning och spel tio mot tio som bjöd in MFF i matchen.

Då duger det liksom inte att trösta sig med att det kunde blivit 2-2. Det kunde blivit 0-3 också.

MFF är bra och kapabelt att vinna Allsvenskan igen. Men det känns som om det går att förklara den fina inledningen och segrarna med individuell briljans och de senaste mindre bra insatserna med individuella misstag.

Plus att det smugit sig in ett övermod som säger att det oftast går vägen för att eventuella misstag kan kompenseras med att så mycket annat blir rätt.

Ytterbackarna är det bästa exemplet.

Ricardinho är ofta Allsvenskans bästa ytterback och har med all rätt nästan konsekvent hyllats för detta, men ibland slarvar han så att han nästan framstår som motsatsen.

Miiko Albornoz har en grym teknik, en kandidat till Allsvenskans bästa, men ibland blir det bara fel och med all den härliga tekniken måste det kunna gå att få en bättre precision i passningarna och inläggen. Idag orkade jag inte ens räkna alla felpassen.

Båda är ett starkt offensivt vapen.

Men även en defensiv brist. Det har motståndarna lärt sig att utnyttja och egentligen kvittar det hur MFF löser problemet. Bara man gör det.

Problemet är inte nytt. Åge Hareide har ärvt det. Öster borta förra året var till exempel ytterbacksinsatsen lika dålig som mot Häcken nu.

MFF vann guld ändå och Rikard Norling brydde sig aldrig om att ta tag i det, ville kanske inte heller eftersom det goda övervägde det onda.

Fast jag är rätt övertygad om att Hareide resonerar annorlunda. I hans Malmö FF slår Ricardinho inte bakåtpasset som ledde till 0-1.

En faktor som gör problemet värre är att det är svårt att bänka Ricardinho eller Albornoz.

Matias Concha verkar av någon anledning ha hamnat helt utanför A-lagsdiskussionen, Mahmut Özens försäsongsinsats höll för låg kvalitet och Pa Konate är i Öster.

Det finns fler frågor som MFF måste ställa:

Hur kan man ha ett djupledsspel i anfallet utan Markus Rosenberg?

Var ska man hitta de två-tre nyförvärv som måste komma in i sommarfönstret?

Tre matcher, måndag, torsdag, söndag funkade inte alls nu. Hur ska det då göra det nästa gång det blir aktuellt?

…………………………………………………….

Ångrar mig.

Skrev att Erik Johansson och Markus Halsti nog var rätt val.

Fel, fel, fel.

Erik Johansson ska inte spela på mitten. Han är en mycket duktig mittback. Centralt på mitten är han en Robert Åhman Persson, om ni kommer ihåg honom. Vet vad han ska göra men hinner inte med och klarar inte riktigt av att utföra det.

Häcken är tuffa att möta när de kör tre mot två på mitten.

Men det måste gå att lösa på något annat sätt.

………………………………………………………..

Tre positiva saker till sist:

1) Amin Nazari och Pawel Cibicki gjorde riktigt bra inhopp.

Innan skadestrulet trodde jag enormt mycket på Nazari. Börjar så smått göra det igen.

Och Cibicki tog precis de löpningarna som behövdes och tillförde en härlig intensitet. Det enda som fattades var effektiviteten i avsluten. Men det kommer.

2) Offensiva fasta situationer har MFF varit nästan pinsamt uselt på. Idag kom ett rejält lyft (och ett mål). Fortsätter den tendensen kan det mycket väl avgöra Allsvenskan.

3) MFF leder fortfarande Allsvenskan. Känns inte helt okej att skrika på katastrof så länge laget gör det och dessutom efter bara en förlust.

 

Presterar man ska det belönas

Guillermo Molins är frisk igen.

Det betyder väldigt mycket.

Inte minst nu när Markus Rosenberg är avstängd.

Här kan ni läsa mitt långa inför matchen-snack med Gische och det är bara att konstatera att han är en lika bra kapten som spelare.

Gillar också att han utan att tveka bekräftade mitt påstående att initiativet att starta förhandlingar om ett förlängt kontrakt även handlar om att uppgradera hans status i MFF.

Presterar man ska det synas – och belönas.

Molins kommer att ta klivet upp i anfallet och hans plats på kanten tas av Simon Thern.

Det framgick tydligt på träningen idag och innebär följande lag:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Simon Thern, Erik Johansson, Markus Halsti, Emil Forsberg – Guillermo Molins, Magnus Eriksson.

MFF kunde haft kvar Molins på kanten, satt in Pawel Cibicki i anfallet och kört med Halsti och Thern centralt.

Man kunde som nu kört med Molins och Magnus Eriksson i anfallet och satt in Cibicki på kanten. Eller låtit Erdal Rakip spela högermittfältare som mot IFK Göteborg.

Men det känns som om Åge Hareide valde rätt.

– Jag vill ha ett stabilare centralt mittfält mot Häcken och vi kan även skicka in Erik Johansson i boxen och få mer luftstyrka, motiverade han och förklarade att han inte ville göra något som flyttade på Emil Forsberg.

– Emil var en av våra bästa mot HIF. Det var bara otur att han inte blev belönad för det.

BK Häcken har en väldigt stark – och stor – besättning centralt på mitten och den kan behöva mötas med både Erik Johansson och Markus Halsti.

Många som kritiserar så fort Simon Thern flyttas ut på en kant glömmer också att en av de stora anledningarna till att det ibland görs är att han är bra där också! Om man har spelare i en trupp som är vassa på flera olika positioner kan i alla fall inte jag se något fel i att man ibland utnyttjar det.

BK Häcken har de senaste åren utvecklats till MFF:s bogey-team.

Ifjor vann laget båda matcherna i Allsvenskan.

2012 vann man en och spelade oavgjort i en.

– Egentligen passar Häcken alla lag illa. Peter Gerhardsson har inte ändrat mycket sedan jag tränade HIF och mötte dem. De är konsekventa i sitt spel och är bra på det de gör, berömde Åge Hareide.

Men det innebär också att MFF vet exakt vad som väntar och vad som behöver göras.

Det gäller att ha stor respekt för BK Häcken och spelare som Moestafa El Kabir, Martin Ericsson och Oscar Lewicki (som jag fortfarande retar mig på inte spelar i MFF), men det finns en annan statistik också än de två senaste årens.

På hemmaplan har MFF sju segrar, tre oavgjorda och bara två förluster mot Häcken.

Dessutom är Markus Halsti tillbaka och Guillermo Molins frisk.

Molins är väldigt viktig för MFF:s offensiva spel och ska MFF spela så offensivt balanserat som man gör – och det ska man – är Halsti nästan ännu viktigare.

…………………………………………..

Att det är Allsvenskan igen innebär:

1) att det blir en bra bit över 10 000 åskådare.

Förra året kom det 11 861 mot Häcken. I år bör det bli några till.

2) att MFF har en svit med förlustfria matcher att försvara.

…………………………………………………..

På måndag fyller Bo Larsson 70 år.

Sportsligt kan jag bara se två svenska idrottsutövare som ens är i närheten: Zlatan och J-O Waldner.

Emotionellt för mig finns det ingen större, någonsin, någonstans. För mig är han fotbollens Big bang. Grunden till och skaparen av allt!

 

 

 

Det är inte lätt att ta poäng av MFF

MFF:s segersvit sprack och den tilltänkta kanonstarten med 15 poäng på de inledande fem omgångarna blev… rätt bra ändå.

För det var ju precis som Åge Hareide sa på presskonferensen.

– Om någon före seriestarten sagt att vi skulle leda Allsvenskan med tre poäng efter fem omgångar hade jag köpt det, direkt.

Avståndet är dessutom fem till IFK Göteborg och sex till AIK.

Efter att på plats ha sett både matchen i Örebro mot ÖSK och måndagens match mot Djurgården känns det rätt okej med fyra poängs utdelning.

Krysset kunde kommit i Örebro.

Nu kom det mot Djurgården.

Istället för att gnälla om misstag i försvaret – motiverat inte minst vid 2-2 – tänkte jag därför hänga upp mig på något helt annat.

För mig var den här matchen ett bevis på hur mycket det krävs för att ta poäng av årets MFF!

Djurgårdens IF gjorde en kanonmatch, fyllt av inspiration och revanschlust efter derbyförlusten. Skicklige Per Olsson har redan satt sin prägel på laget och gör det han i många år utfört i Gefle IF, fast med bättre spelare.

Ändå var MFF bättre! Hur vasst Djurgården än var så skapade MFF fler chanser, mer spel, större bollinnehav och borde ha vunnit matchen.

1-0-målet Djurgården satte dit var dock en lektion. Hela det anfallet var ett skolexempel på just ett sådant mål Malmö FF så väldigt gärna själva vill göra, rakt och snabbt och effektivt. Lär!

Ett bra bevis på hur farligt Djurgården måste leva för att stå upp mot MFF på Swedbank stadion var avslutsstatistiken.

Per Olsson konstaterade att han var väldigt nöjd med sitt lags försvarssspel.

Då påpekade någon (Robert Laul) att MFF hade tolv avslut inne i Djurgårdens straffområde och frågade om Olsson ändå kunde vara nöjd.

– Ja, det kan jag, svarade han.

Han kunde ha lagt till att när MFF hotar med spelare som bland andra Markus Rosenberg, Guillermo Molins och Magnus Eriksson är det i stort sett omöjligt att inte släppa till chanser.

Då måste man lita till både bra försvarsprestationer och till att MFF missar lite mer än vanligt, vilket man gjorde nu.

I påskens slutskede hade dessutom domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa bestämt sig för att uppträda som ett ägg!

Nej, vänta nu, var inte det där rätt elakt?

Och är det inte rätt dumt att skylla på domaren, ska inte Malmö FF vinna ändå och var det inte en del feldomslut som även drabbade Djurgården (som utvisningen)?

Ja, ja, ja och ja. Fast lite nej också.

För med tanke på att Pandzic missade en MFF-straff i den första halvleken och en i den andra och att Emil Forsberg borde fått frispark alldeles före omställningen Djurgården gjorde 1-0 på ska även detta läggas på bevisstacken som säger att det krävs mycket om ett lag ska ta poäng av MFF.

Simon Thern kunde vara med.

Därmed fick vi inte se experimentet med Emil Forsberg på mitten.

Rätt eller fel?

Magsjuka är inte att leka med och Simon tappade rätt snabbt i kvalitet efter en bra start.

Han var uppenbarligen inte redo för 90 minuter.

Efter presskonferensen frågade jag Åge Hareide om han inte trots allt borde kört varianten utan Thern.

Han sa att det blivit en stor förändring med Kroon, Halsti, Forsberg, Molins-varianten på mitten och att när Simon trots allt gav klartecken och dessutom inledde bra var det nog bättre som det blev. Men det blev också  rätt givet att byta in Erik Johansson i ett tidigt skede i den andra halvleken.

…………………………………………

Publiksiffran 14 315 är i jämförelse med alla andra idrotter mycket bra.

När MFF efter fyra raka segrar i serieledning och hyfsat påskväder tar emot Djurgårdens IF i fotbollsallsvenskan luktar den gödsel.

…………………………………………..

Bäst med matchen?

Räcker med två ord:

Markus Halsti.

 

 

 

Briljansen avgjorde för MFF

Nollan sprack.

Men MFF har inlett med fyra segrar på fyra matcher.

Det är givetvis hur bra och viktigt som helst.

2-1 mot Örebro SK var dessutom den match av de fyra där MFF mött det tuffaste motståndet.

Två klassmål avgjorde.

Minst två klasspelare avgjorde.

ÖSK-tränaren PerOla Ljung lyfte fram just det på presskonferensen efter matchen.

– 1-0 blixtrade till av kvalitet.

– MFF har spetskvalitet på enskilda spelare som vi inte riktigt är i närheten av.

Framförallt är det två spelare som gör skillnad.

Markus Rosenberg är på väg att etablera sig på en nivå skyhögt över den vanliga i Allsvenskan. Det roligaste av allt är att Guillermo Molins redan i höstas – och ännu mer i år – visat att han också är med och leker på den nivån.

De övriga lagen i Allsvenskan kan helt enkelt inte stå emot BÅDE Gische och Mackan. Inte i 90 minuter. Det är därför Örebro SK kan göra en mycket stark förstahalvlek, stundtals vara det bästa laget i matchen och rent spelmässigt hålla jämnt mot MFF utan att få någon belöning för det.

Mitt i allt kommer blixtar av briljans från Markus Rosenberg och Guillermo Molins.

När man sedan kan lägga till saker som ett härligt mål av Pontus Jansson, en stark insats av Filip Helander och sedvanligt stort jobb av Magnus Eriksson som många inte märker blir MFF ruggigt svårslaget.

Det är en styrka att vinna utan att allt stämmer. Idag gjorde det inte det.

Ytterbacksspelet var lite för övermodigt.

Simon Thern är ibland briljant, men tappar också för mycket boll och närkamper.

Erik Johansson kunde inte fullt ut ta över Markus Halstis roll som det defensiva ankaret på mitten och samtidigt gå framåt. Halsti saknades.

Men MFF måste lära sig spela med olika spelare på positionerna och när man fullt ut behärskar det kommer laget att bli ännu bättre. Kanske till och med tillräckligt bra för att skaffa sig ett försprång i Allsvenskan som man kan ”vila i” när det är dags att dubblera med spel i Champions League-kvalet.

Som det är nu är bästa mittmittfältsparet Simon Thern och Markus Halsti.

Det näst bästa är Markus Halsti och Erik Johansson.

Vilket innebär att om MFF vill spela så med Molins, Rosenberg, Eriksson, Forsberg och Thern samtidigt (gäller även om man byter in Simon Kroon i den femlingen) måste Halsti vara med för att få full effekt.

Simon Thern och Erik Johansson plus två vråloffensiva ytterbackar funkar inte lika bra. I alla fall inte mot de allra bästa lagen.

Erdal Rakip är jokern. Fortsätter han att utvecklas och bli den storspelare han har kapacitet att bli kan MFF vila/undvara Halsti. För att Erik Johansson ska kunna axla den rollen måste han få ännu fler matcher på mitten och det är liksom inte läge att ge honom dem när det är mittbacksalternativ han företrädesvis ska vara.

Robin Olsen tyckte att han skulle tagit 2-1-skottet.

– Det var den spontana känslan och jag hade fri sikt. Men jag har inte sett tv-bilderna.

Det har jag inte heller. Men min spontana känsla var att han nog är i överkant kritisk. Yasins skott var bra och jag tror dessutom att det fick en konstig studs.

Oavsett vilket blir det mindre fokus på nollan nu och det kan faktiskt vara rätt bra både för MFF och Robin. Det viktigaste är ju att vinna matcherna.

Till sist; kanske är det dags att även diskutera om Åge Hareide är på den där en bra bit över de andra-nivån? Statistiken talar i alla fall för det: åtta tävlingsmatcher, åtta segrar!

 

Det blir inte lätt mot Örebro

Malmö FF har inlett Allsvenskan 2014 övertygande med tre raka segrar och utan ett enda insläppt mål. Det är ingen slump. MFF har ett bra lag.

Men de som tror att bortamatchen i Örebro mot ÖSK blir en enkel uppgift har fel.

Jag såg ÖSK mot AIK och blev imponerad, även om det såg ut att vara många trötta ben mot slutet. Förra året kom Falkenbergs FF före ÖSK i superettan. Men båda tog klivet upp och i år är det ombytta roller.

Örebro SK är en bra nykomling och bättre än Falkenbergs FF.

I alla fall nu och det är nu matchen spelas.

Om det finns någon som tvivlar på Örebro SK:s förmåga att jäklas med MFF räcker det dessutom med att påminna om säsongen 2012, förra gången laget var uppe i Allsvenskan.

Det var året MFF förlorade guldet mot ÖSK!

Alldeles för mycket fokus hamnade på sista omgångens förlust mot AIK (0-2) i Råsundas farvälföreställning. Men det var 1-1 hemma mot Örebro SK i näst sista omgången som bäddade för guldmissen.

ÖSK var redan klart för nedflyttning, men laget klarade att kvittera och MFF brände bland annat en straff.

Vårmatchen på Behrn Arena då?

Den vann Örebro SK med 2-1. Förre MFF-målvakten Jonas Sandqvist gjorde en grov miss när Jiloan Hamad gav MFF ledningen (på hörna!!!), men ÖSK vände.

Det går alltid att i efterhand peka ut många tillfällen då ett SM-guld försvinner. Men för mig var det de två matcherna.

MFF kan stärka den fina inledningen och slå rekord. Halmstads BK inledde med fyra raka segrar utan insläppt mål och målskillnaden 8-0 år 2000. Noll insläppta och fyra raka segrar från start är HBK ensamt om. Nu kan MFF tangera och gå vidare och slå det rekordet.

Men det finns lite revansch att jaga också.

Åge Hareide fortsätter att rotera i laget. Nu är det Markus Halstis tur att stå över.

Det känns som ett bra val.

Alla behöver vila någon gång. Till och med Halsti. Men, som Hareide noga betonade, det passar extra väl med tanke på att den finländska evighetsmaskinen är avstängd i cupsemifinalen mot Helsingborgs IF den 1 maj.

Rotation är nödvändig och bra 2014.

Genomtänkt rotation är ännu bättre.

Fast Robin Olsen står stadigt. Målvaktsposten är undantagen, det bekräftade MFF-tränaren.

Halstis frånvaro innebär följande MFF-elva:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Simon Thern, Erik Johansson, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Och förstå mig rätt.

Att jag varnar för matchen innebär inte att jag är pessimist. Den elvan ska räcka både för att hålla nollan och slå Örebro SK.

Med start 2013 har MFF en svit på vinst i elva raka tävlingsmatcher. Och antalet tappade poäng i tävlingsmatcher med Hareide som tränare är noll.

…………………………………………………

Att inleda med fyra raka matcher utan ett enda insläppt mål är ett bra rekord.

Men det finns vassare rekord.

MFF har ett par.

Störst antalet segermatcher i rad i Allsvenskan: 23 (säsongen 1949-50).

Flest antal matcher i svit utan förlust: 49 (1949-51). MFF har även den näst bästa siffran 35 raka från 1974-75.

Infostrada kan dessutom berätta att nästa MFF-mål mot Örebro SK blir det 150:e genom tiderna. Lagen har mötts 88 gånger i Allsvenskan. MFF har 40 vinster, 33 oavgjorda och 15 förluster med målskillnaden 148-89.

Tittar man bara på matcherna i Örebro är det jämnare. Då har MFF 18 segrar, 16 oavgjorda och tio förluster.

………………………………………………………

Ett par länkar till sist, om ni missat artiklarna.

Intervju från i måndags med MFF:s nye VD Niclas Carlnén

Förhandsartikeln från idag om morgondagens match

Om Peter Cowen, engelsman och MFF-supporter som följer laget från Newcastle och hade rest till Malmö för att se MFF-Gefle IF i söndags.

 

.

.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×