Effektiviteten måste bli mycket bättre

Ni kan väl era fotbollsklyschor?

Som att det finns mycket annat som är viktigare än resultatet i träningsmatcher och att så länge man skapar chanserna är det ingen större fara. Då kommer målskyttet snart att lossna.

Båda användes rätt flitigt på Hästhagens IP under och efter 0-1-förlusten mot FC Nordsjälland.

Och visst;

Det ligger ofta en dos av sanning i klyschorna. Till stor del är det säkert därför de är så populära och svårutrotade.

Men de är ytliga också och kan leda fel.

Nu när guldkampen snart ska avgöras kan jag till exempel inte undgå att känna en viss oro över att MFF föll som laget gjorde.

Nordsjälland var inte bra och bjöd MFF på massor genom egna misstag. Matchen borde slutat 5-1 eller 5-2 till MFF och det måste bli mycket bättre effektivitet redan mot Brommapojkarna nästa helg. För då är det allvar.

Det där med att resultatet inte spelar någon roll i en träningsmatch är dessutom oftast rent nys. Som om det inte känts bättre om Malmö FF utnyttjat det totala friläge man fick i matchens sista anfall och i alla fall fått 1-1 med sig.

Nej, sanningen var att FC Nordsjällands försvarsspel var så dåligt att det var ett grovt underbetyg åt MFF att danskarna tilläts hålla nollan.

Ytterst få av lagen MFF mött i Allsvenskan i år har gjort så många grova missar i försvaret.

Det positiva var att Malmö FF dominerade matchen, särskilt efter pausen och på egen hand skapade chanser som borde räckt till två-tre mål.

Skönt också att se att FC Nordsjälland tappade betydligt mer på sina många byten än Malmö FF på sina (räknade jag rätt gjorde FCN åtta byten och MFF sju).

Det negativa var att MFF inte hittade rätt fokus och kvalitet för att avgöra och stärka självförtroendet inför guldkampen. För om MFF skapade chanser till två-tre mål på egen hand bjöd det danska försvaret på lägen som borde gett lika många mål till.

Jag har sett MFF möta Nordsjälland ett par gånger de senaste åren. Det är ingen tvekan om att det forna storlaget – det var inte så länge sedan FCN vann ligan – blivit väldigt mycket sämre, vilket också syns i tabellen.

Johan Hammar och Erdal Rakip fick 90 minuter. Båda var klart godkända.

Men bäst på plan var Ricardinho. Han briljerade med dribblingar, eleganta små passningar, crossbollar, överhoppningar och allt möjligt läckert. När inte ens han kom rätt i avslutslägena handlade det nog trots allt om att skärpan var på träningsmatchnivå istället för en glödande het stiletten på strupen-guldkampsnivå.

Hoppas jag.

Ska heller inte vara alltför orättvis mot FC Nordsjälland. Det fanns stråk av klass. Inte minst i skottvilligheten och förmågan att ofta träffa rätt med skotten, toppat av frisparken som lagkaptenen Martin Vingaard satte dit i krysset till 1-0.

………………………………………

I samband med matchen bekräftade också MFF:s sportchef Per Ågren att man erbjudit Johan Hammar en kontraktsförlängning. När han kom till MFF från Everton gjorde man ju bara klart med honom säsongen ut.

Förhoppningsvis nappar han.

Johan är fortfarande ung och lovande och spelar stabilt.

Han passar in både på och utanför planen.

Det som ser ut som ett mittbacksöverflöd – och även är det – kan dessutom snabbt ändras.

Just nu har MFF Pontus Jansson, Filip Helander och Erik Johansson som alla håller allsvensk toppklass. Lägg till att Alexander Blomqvist med stormsteg är på väg tillbaka efter sin korsbandsskada och att Jasmin Sudic också är med i truppen nästa år och det finns ingen annan klubb i Sverige som kan konkurrera.

Men hur många tummar jag än håller för Sudic är det läge att vara realistisk också. Det är oerhört svårt att hitta en elitidrottare som klarat att komma igen efter tre korsbandsskador. Jag är inte ens säker på att det finns någon. Gör Sudic det är det en unik prestation. Dessutom öppnas det ett januarifönster och fortsätter Jansson, Helander och Johansson att storspela kan det bli tufft att behålla alla tre. Så även om det inte finns ett backup-behov nu kan det mycket väl finnas när MFF ska förbereda nästa säsong.

 

Ett derby som levde ett logiskt liv

Ett derby lever alltid sitt eget alldeles oförutsägbara liv. Det gjorde inte det här. Istället blev det helt logiskt. Bästa laget både på planen, i tabellen och sett till de senaste månadernas form vann.

Just nu är inte HIF tillräckligt bra.

Har inte varit det sedan kanonstarten man fick i inledningen av allsvenskan när laget var opåverkat av försäljningar och skador. Som jag skrev före matchen. Räknar man bort de första åtta omgångarna var avståndet i tabellen inte sex poäng utan elva. Nu är det sex, eller 14 om vi bara räknar de 17 senaste omgångarna.

Det märktes.

Sett till chansfördelningen var det klasskillnad.

HIF-tränaren Roar Hansen var också befriande ärlig på presskonferensen när han kallt konstaterade att om man ser till prestationerna på planen har hans lag inte varit med i toppstriden de senaste veckorna. Det hade behövts ett ledningsmål för att ändra förutsättningarna och rida på derbystämningen.

MFF överraskade dessutom genom att spela långt från start. Eller rättare lägga tidiga och snabba djupledsbollar och komma bort från låsningarna som präglat de senaste matcherna.

När väl 2-0 kom blev det som vanligt med bollkontroll och elegans och när HIF var tvunget att chansa kom öppningarna som kunde gett 4-0 och 5-0. Chanserna fanns…

Egentligen hade 4-0 varit den ultimata förnedringen för då hade Malmö FF tagit igen hela HIF:s målskillnadsförsprång på sju mål och dessutom passerat.

Nu är det plus 22 för MFF och plus 23 för HIF.

Det får HIF trösta sig med.

Plus att det är en bit kvar till 1-10 som man torskade med på Olympia 1965. Det året vann för övrigt MFF hemma med 5-0, sammanlagt 15-1.

Men det här var bra nog och ett riktigt styrkebesked. Alla gjorde sitt jobb och många var bra, men jag vill ändå plocka fram ett par individuella prestationer.

De som eventuellt var oroliga för hur Erik Friberg skulle ersätta Markus Halsti blev snabbt lugna. Friberg var lysande. Förutom att göra det mesta rätt satte han dit viktiga 1-0. Han är MFF:s målfarligaste mittmittfältare och missar sällan.

Bakåt var hela backlinjen stark. Men kungen för tredje matchen i rad hette Pontus Jansson. Glädjande nog var det heller inte någon större fara med skadan som tvingade honom att bryta.

Filip Helander tog förmodligen tillbaka sin plats. Jag älskar att han är en mittback som förutom att vara stabil även ibland vågar spela lite fult.

En kul detalj var att när Johan Hammar kom in mot slutet var det dels hans allsvenska debutmatch, dels en återförening med Filip Helander. Just de två spelade ihop i alla ungdomslagen innan Hammar lämnade för spel i Everton.

Framåt levererade anfallsparet Magnus Eriksson och Gullermo Molins. Eriksson har nu tio mål och tolv assist och han har bäddat för samtliga Molins mål. Gische fick på nytt en assist och ett mål. Hur många andra MFF-anfallare slår det?

 

 

Sexpoängsryck eller ledarskifte?

Oavsett om det spelas i Malmö eller Helsingborg handlar ett Skånederby numera om heta känslor, dramatik och intensiv fotboll inför fullsatta läktare. Härligt! Ibland bränner det dessutom till lite extra, som 2010 när MFF och HIF hela hösten hade ett race mot guldet.

Nu är det en skånsk guldkamp igen, men efter IFK Göteborgs seger mot AIK är förutsättningarna lite extra tillspetsade – och annorlunda.

Om MFF vinner på Olympia blir avståndet mellan lagen sex poäng. Det tar HIF aldrig igen på fem omgångar. Och tror ni mig inte så räcker det att titta på form och tendens. Om vi räknar bort de åtta första omgångarna i allsvenskan hade marginalen mellan MFF och HIF i toppen inte varit tre poäng utan elva!

HIF lever fortfarande på sin starka start med Alejandro Bedoya kvar i truppen och May Mahlangu frisk och skadefri.

MFF behöver vinna, men HIF behöver det ännu mer. Om HIF vinner förvandlas allting dramatiskt. Då är det inte MFF som är sex poäng före utan HIF som går förbi och upp i topp tack vare sin bättre målskillnad (plus 26 mot plus 19).

Dagen efter kan sedan IFK Göteborg gå förbi båda Skånelagen genom att besegra Gefle IF.

Och även om MFF tar en trepoängare på Olympia har man fortfarande IFK Göteborg hängande i hasorna. Vinst över Gefle och avståndet är en poäng.

På MFF-träningen inför matchen frågade jag Rikard Norling om Göteborgs seger mot AIK förändrat något i förutsättningarna.

– Absolut inte och det förändrar ingenting i våra vägval inför matchen.

Fast då önsketänkte han.

Givetvis ska det inte påverka saker som taktik, laguttagning, inställning eller något i förberedelserna. Men det förändrar en sak.

Tidigare var oavgjort ett riktigt bra resultat för Malmö FF. Nu är det inte så.

Intressant med tanke på att Malmö FF har fem raka matcher på Olympia utan seger.

Sett till statistiken är det dock dags att bryta den trenden i år.

MFF  är allsvenskans bästa bortalag med 24 poäng på tolv matcher och tittar man på Infostradas statistik är det där guldstriden har avgjorts de senaste åren. Åtta av 13 mästarlag sedan 2000 har toppat bortatabellen, bara fyra av 13 har vunnit hemmatabellen.

MFF har hittills snittat över två mål per match på bortaplan.

MFF har ännu inte förlorat mot ett lag på övre halvan. Trenden är att det är mot de sämre lagen man torskar.

Egentligen är det bara två saker som är säkra:

1) Guldstriden kommer inte att avgöras i den här matchen. På de fem omgångar som återstår kommer det att hända saker som vi inte har en aning om än (jag tror Blåvitt torskar mot Gefle).

2) 2013 års SM-guld kommer att vinnas av ett gräslag! Bästa plastlaget är femman Elfsborg.

…………………………………………….

Ricardinho är tillbaka. Pa Konate vikarierade bra, men en Ricardinho i form har än så länge en annan dimension.

Markus Halsti är avstängd. Därmed tappar MFF fysik på mitten. Men det är upp till MFF att spela så att det inte får någon betydelse. Och offensivt är firma Thern och Friberg ett större hot.

Erik Johansson vill och hoppas kunna spela. Men det är knappast realistiskt. Då går Filip Helander in. Spelar han bra, och det tror jag att han gör, snor han tillbaka platsen bredvid Pontus Jansson. Sådana är förutsättningarna.

Kul också att Johan Hammar för första gången på allvar tar en plats på bänken.

…………………………………………………….

MFF:s U19 spelade en viktig match i juniorallsvenskan idag.

Det blev 2-2 på Strandvallen mot Mjällby.

Efter 0-0 i paus tog MFF ledningen med 1-0, Mjällby vände till 2-1 och MFF kvitterade. Pawel Cibicki och Petar Petrovic gjorde målen.

Med fyra omgångar kvar toppar MFF tabellen. Men det är stenhårt. Elfsborg är tvåa en poäng efter, Häcken trea två poäng efter och IFK Göteborg fyra tre poäng efter. De två första lagen går till SM-slutspel.

 

En liten Kävlingeresa

Tog tåget till Kävlinge.

Sommarkortet måste ju jobba….

Det ångrar jag inte. Högalids IP är en härlig sommararena, vädret var strålande, de hade god Lunda-Melle i kiosken och MFF besegrade Halmstads BK med 2-1 i U21-serien.

Klart förtjänt också.

I den första halvleken dominerade MFF matchbilden rejält. Mot slutet av matchen stack dock Halmstads BK upp sedan MFF gjort en del byten och HBK fick faktiskt till ett skott i ribban på tilläggstiden. Lite grann kändes det som deja vu från en del A-lagsmatcher som MFF inte klarat att stänga, men totalt sett var det helt okej spelmässigt.

Jesper Rindmo gjorde båda målen, det första efter 30 minuters spel och det andra efter paus. Det var för resten riktigt snyggt när han efter assist från Edwin Ahmetovic fick bollen över backen och sedan drog in 2-0 på volley.

2-1-reduceringen kom sent på straff.

Jesper Rindmo ska givetvis ha överbetyg.

Han känns som urtypen för en målskytt som utnyttjar chanserna utan att synas så mycket. Länge såg man betydligt mer av anfallspartnern Benjamin Fadi som verkade piggare ut än på länge och alldeles i början kunde gjort ett mål efter att snyggt ha sprungit sig fram till ett bra läge. Men det händer fortfarande alldeles för lite inne i straffområdet för Fadi.

Gillade också Jonathan Ekendahls lugna och trygga spel på högerbacken, Erdal Rakips fina insats på mitten och dessutom var Petar Petrovic bra på kanten. En annan som övertygade var Johan Hammar. HBK var visserligen uddlöst i 75 minuter, men ändå. Hammar fick i alla fall visa sin styrka i luften och timingen börjar sitta där.

– Första U21-matchen var mest ett sätt att komma ikapp fysiskt. Idag kändes det bra även i spelet och jag är nöjd med min insats, sa Johan Hammar när jag tog ett kort snack med honom efter matchen.

Han är dock inte aktuell varken till torsdagens retur mot Drogheda United eller söndagens allsvenska hemmamatch mot Åtvidebergs FF eftersom han i A-lagssammanhang är spelklar först på måndag den 15 juli.

– Synd. Men slår vi bara ut Drogheda hoppas jag bli aktuell för truppen till den första matchen mot Hibernian, sa han.

Bredvid sig mot Halmstads BK hade Johan LB07:s Jesper Modig, född 1994, som testspelade. Tyvärr skadade sig Jesper i foten tidigt i den andra halvleken.

– Tar alltid lite tid att spela ihop sig med en ny mittbackskollega. Det finns mycket som måste klicka i passningsspelet och positionerna. Men jag tyckte att det gick helt okej tillsammans med Jesper. Det gjorde det med Marcus Haglind Sangré också när han kom in och ersatte Jesper, betygsatte Johan Hammar,

Tyvärr såg jag inte U21-matchen där Ludvig Nilsson från Kvarnby IK testspelade som mittback och kan därför inte jämföra hans och Jesper Modigs insatser.

Men jag tippar att Ludvig, eller Ludde som han kallas, kan ha ett litet försprång. Han är nämligen två år yngre!

…………………………………….

Måste också berömma de 40-50 supportrarna som skruvade ihop stolarna så att Norra stå kan vara öppen på torsdag mot Drogheda.

Först pratades det om att man skulle jobba måndag och tisdag för att allt skulle bli klart och MFF:s vd Per Nilsson var inte säker på att man skulle hinna. Det snackades även om att det krävdes cirka 40 arbetsdagar, i alla fall om en enda man skulle göra jobbet.

Sedan kom supportrarna och fixade alltihopa på en halv dag!

Förhoppningsvis kan MFF dra tre lärdomar från det här:

1) Inte ta förhastade beslut.

2) Om man ändå känner sig tvingat att göra det, prata med de som berörs.

Och

3) Underskatta inte de goda och stora krafterna som finns i supporterleden.

 

Starkt, skönt och uselt

MFF tog en viktig seger efter det korta uppehållet i Allsvenskan. MFF vände ett sent underläge på 1-2 till vinst. Dardan Rexhepi fick äntligen göra mål igen i landets högsta och finaste serie. För tredje gången i år var det lagkaptenen Jiloan Hamad som gjorde det avgörande målet som gav tre poäng.

Men det viktigaste av allt att påpeka efter 3-2 i Södertälje mot Syrianska är:

MFF gjorde en riktigt dålig match!

Usel är rätt ord.

Det var nämligen inte bara värmen som påminde om Hawaii. Spelet, framförallt i försvaret, gjorde det också.

Topplag vinner på det här viset.

Jag nås till exempel av rapporter från matchen mellan IFK Göteborg och IFK Norrköping att Norrköping var det i särklass bästa laget, men att det var Göteborg som vann.

Så visst, det är en styrka att vinna när man spelar dåligt. Och visst, det är väldigt nyttigt att göra det, inte minst efter att ha vänt ett underläge.

Men för att inte lura sig själv måste också ett tilltänkt topplag vara ärligt nog att korrekt identifiera en riktigt dålig insats.

Så gläds åt segern och moralen MFF.

Men skäms lite också. För kvalitén.

För Malmö FF mötte ett lag som:

1) Aldrig vunnit mot MFF.

2) Aldrig gjort mål mot MFF.

3) Länge spelade så dåligt att man bara skakade på huvudet åt alla felriktade passningar och temposvaga spelare innan två grova försvarsmisstag av MFF gav det en 2-1-ledning.

Nu kommer fyra raka hemmamatcher. Först ut är Elfsborg. Då måste det bli ett lyft.

Något annat duger inte.

Men jag ska inte – bara – sitta här och vara en gnälleröv.

Tvärtom. Allt var, och är, inte pest och pina.

Lag som vinner ska trots allt alltid ha godkänt.

Och jag säger bara Petar Petrovic!

Vi som stod i Kombihallen i vintras och tyckte att han imponerade grymt mycket och var den kanske allra mest intressante lärlingen fick en hel ocean vatten på våra kvarnar.

I sin allsvenska debut, och första A-lagsmatch, kom han in med både attityd och kvalitet och det var han som på ett lysande vis friställde Jiloan Hamad vid 3-2-målet.

Det måste dessutom vara bra att först Dardan Rexhepi fick näta när han fick chansen från start och sedan Tokelo Rantie också fick göra det på ett klassavslut när han byttes in. Om Dardan satt sitt gyllene 2-0-läge hade allt varit perfekt!

Skadan på Erik Johansson på träningen dagen före gav också ett klart besked om precis hur viktigt det var att lyckas göra klart med Johan Hammar. Just nu har MFF för få alternativ i backlinjen.

Johanssons återbud innebar att Markus Halsti fick ta klivet ner i backlinjen. Jag har skrivit det förr och står fast vid det; där ska han inte spela. Och definitivt inte ihop med Pontus Jansson för den kombinationen fungerar helt enkelt inte!

Särskilt inte nu när Pontus Jansson på grund av återkommande småskavanker har svårt att få den regelbundenheten i träning och matchande som krävs för att han ska vara 100 procent Pontus Jansson.

Egentligen säger det faktum att Daniel Andersson satt på bänken som backup på innerbacksplatsen det mesta. Han är fortfarande en fantastisk spelare. MEN HAN HAR SLUTAT. Låt honom vara tränare.

Så bra jobb med att få in Johan Hammar i truppen! Tyvärr är han inte spelklar förrän den 15 juli och börjar träna med laget först den 28 juni.

Ytterbacksspelet och det övriga försvarsarbetet var för resten inte heller bra, men det tar vi en annan dag. Känns som om jag gnällt färdigt nu…

 

En möjlighet, men även en risk

De närmaste fem matcherna kommer att bli avgörande för MFF:s ambitioner i toppstriden.

Det korta uppehållet är över och nu väntar först Syrianska i Södertälje och sedan fyra raka hemmamatcher!

Syrianska är en bortamatch på konstgräs. Men det ska inte ha någon betydelse. Malmö FF är numera ett bra konstgräslag (i år har man inklusive försäsongen spelat sju gånger på plast, med fem segrar, en oavgjord, bara en förlust och målskillnaden 15-6). Dessutom har man för länge sedan dragit pyjamasen av bortaspöket och Syrianska är ett lag som MFF ska slå oavsett var man möts.

Syrianska har individuellt skickliga spelare, nunera två stora starka därframme att sätta upp bollen på (inte bara Dinko Felic) och ska inte underskattas. Men Syrianska har aldrig vunnit mot MFF i Allsvenskan. Efter fyra matcher (tre förluster och ett kryss) väntar man faktiskt fortfarande på att få göra det första målet.

Det är bara seger som är godkänt för MFF, inte minst nu när Erik Friberg, Markus Halsti och Pontus Jansson är tillbaka i laget.

Segern ska i sin tur ge ett avstamp för de fyra raka allsvenska sommarmatcherna på Swedbank stadion.

I tur och ordning ställs MFF mot Elfsborg (24/6), Häcken (27/6), Gefle IF (7/7) samt Åtvidabergs FF (14/7).

Match-femlingen som väntar kan ge 15 poäng och bör ge minst tolv. I så fall ser det bra ut.

Riktigt bra.

Anomalin i spelprogrammet, som gör att MFF plötsligt har en massa hemmamatcher, beror på att sommarens EM-fotboll gör att flera lag inte kan använda sina hemmaarenor. Därför får man stuva om.

Det ger, bland annat MFF, en chans att med hjälp av hemmastyrka få ett ryck i tabellen.

Fast det innebär också en fara.

Uteblir segrarna blir det extra tungt med många bortamatcher under hösten.

Publikmässigt och ekonomiskt innebär det också en rejäl risk.

Skillnaden på till exempel en hemmamatch mot Elfsborg i elljus i höst och en som nu mitt i semestertiden kan i värsta fall vara 3 000-4 000 åskådare. De andra kan också ge ett tapp.

Och det är inte bara publikintäkter MFF riskerar att gå miste om. Matcherna kommer under en period då det är svårare att locka företagen till VIP-platser och loger.

Sportsligt kan hemmasviten ge ett lyft.

Ekonomiskt riskerar Malmö FF att gå miste om flera miljoner kronor, kanske just de pengar som behövs för att förstärka truppen när övergångsfönstret öppnar.

Om det nu behövs. Att Johan Hammar sa ja till att skriva korttidskontrakt året ut var nämligen ett väldigt bra besked. Väntat, men välbehövligt. Till vintern kan MFF ha massvis med mittbackar. Just nu behövdes det en påspädning. Det fick man och därmed behöver man inte värva även om Pontus Jansson lämnar vid fönsteröppningen.

……………….

Semestern tickar på för övrigt.

Hade en riktig gubbadag i helgen med uppladdning i Library Bar i Köpenhamn, sedan konsert med Burt Bacharach (bättre än väntat), ett gäng GT-groggar och tjuvåkning på Metron. Ja det där sista trodde jag, men har nu fått höra att biljetten från Malmö till och från Köpenhamn gäller även på Metron så vi både hoppade av och smet från kontrollanterna helt i onödan. Fast det var rätt kul…

 

 

Rakips kontrakt visar vägen för MFF

Nyheten att Erdal Rakip skrivit på 2,5-årskontraktet han erbjudits (som ni kan läsa om här) var givetvis bra för MFF.

Av två skäl.

1) Erdal är en stortalang.

Och då inte bara för de två matcherna i A-laget (Shalke 04 och den allsvenska debuten mot BP) utan minst lika mycket för insatsen i U17-EM och matcherna i MFF:s U19. Jag gillar också sättet han tagit chansen på. Han har spelat lugnt, klokt och väldigt moget för att vara så ung.

Det finns många saker som saknas när Ivo Pekalski inte är med i MFF. En av dem är förmågan att vila med boll, att när det behövs växla ner tempot och få en andningspaus. Den dimensionen behövs också om inte orken ska tryta sista 15-20. Jag kan mycket väl tänka mig att Erdal har det spelet i sig – också.

2) Kontraktet sänder rätt signaler.

Pratade lite med Rikard Norling om Rakip-kontraktet efter dagens träning. Då tog han spontant upp just den aspekten.

– Nu ver jag ännu mer att jag inte behöver tveka att släppa fram en ung spelare bara för att han inte har kontrakt med seniortruppen. Det här säger att gör vi det och spelaren imponerar kan vi  ta nästa steg, komma överens och visa att vi både kan plocka fram resurserna som krävs och en plats i truppen.

– Det är bara att tacka Erdal, hans föräldrar och hans agent för att vi kunde ordna den här lösningen.

I det läget MFF just nu har lyckan att befinna sig i, nämligen att U19 och U17 producerar talanger som aldrig förr, är det absolut nödvändigt att visa att det finns plats för dem när och om de får samma utveckling som Erdal Rakip.

Bara som ett exempel ingick ju tre spelare från MFF i U17-EM-truppen. Sixten Mohlin fick lärlingskontrakt redan i vintras, Erdal Rakip får det alltså nu, men Mirza Halvadzic står också och knackar på dörren. Helsingborgs IF skrev nyligen kontrakt med sin representant i U17-EM Elias Andersson.

Jag kan räkna upp 10-12 spelare till i U17 och U19 jag kan se som framtida allsvenska spelare.

Med det goda jobbet MFF:s högstadie- och gymnasie-akademier gör kommer dessutom siffran hela tiden att plussas på de närmaste åren.

Eftersom det även är nödvändigt att ibland värva utifrån och plocka hem MFF:are från utlandet – jag förutsätter till exempel att det bara är en tidsfråga innan det går i lås med Johan Hammar – måste klubben snart ta ställning till hur man ska få plats med alla i truppen.

Frågade Rikard Norling om just det:

Hur får man plats med alla? Hur många lärlingar kan man ha?

Hans svar är ökad flexibilitet med fler kontrakt och fler utlåningar.

– Vissa behöver mer tid på sig och mår bäst av att lånas ut och få speltid.

– Men alla klubbar vi vill låna ut till kan inte betala spelarens lön. Då har vi redan börjat jobba med att vi går in och täcker en del av kostnaderna för spelarna. En dröm vore att vi kunde skapa resurser att göra det även om det skulle handla om många fler spelare än idag.

– Vi kanske ska ha 30-40 spelare med kontrakt för att ha tillgång till alla vi vill satsa på.

……………………………..

MFF tränade på Mariedals IP:s konstgräs idag.

Tisdag är det träningsledigt och onsdag blir det en ny Mariedalsträning som förberedelse för matchen i Södertälje på torsdag.

Matias Concha saknades. Han har känning i ena låret (framsida) och stod över på grund av det.

Tokelo Rantie var heller inte med. Han spelade VM-kval med Sydafrika på söndagen och är tillbaka lagom till onsdagens träning. Tyvärr blir det inget VM för honom, eller hans lagkamrater. Sydafrika förlorade med 1-2 mot Etiopien och därmed blir det Etiopien som får åka till Brasilien, om man klarar det sista play off-steget. Rantie byttes in i de n 51:a minuten och Bernard Parker gjorde målet för Sydafrika.

 

 

Ingen match under uppehållet

Skrev en artikel om att utvärderingen av Johan Hammar är klar och att MFF börjat förhandla.

Den kan ni läsa här.

Passade också på att fråga Per Ågren om lite andra saker, de kör vi här på bloggen som en liten bonus.

1) Kontraktsläget för 17-årige talangen Erdal Rakip, som gjorde en så lyckad allsvensk debut mot BP.

– Vi för diskussioner med Erdal och hans agent (Patrick Mörk) och ska fortsätta prata.

– Något beslut att ge honom en lärlingsplats är inte taget, men visst övertygade han mot BP och tidigare mot Schalke 04.

2) Om det blir någon träningsmatch under uppehållet?

– Nej, vi har fått förfrågningar men bedömningen från staben kring laget är att det är viktigare att utnyttja tiden till träning.

MFF-truppen har ledigt hela den här veckan. Måndagen den 10 juni återsamlas man och sedan tränar laget måndag, tisdag, onsdag, torsdag, lördag och söndag och veckan efter måndag och onsdag innan det är dags för MFF.s allsvenska återstart torsdagen den 20 juni borta mot Syrianska.

I mitten av nästa vecka har Malmö FF dessutom en bortamatch mot IFK Göteborg i U21-serien.

3) Om det blir något talangläger i sommar?

– Nej, det ligger fel i tiden så vi avstår. Däremot har vi ett antal U21-matcher i juli och kommer då troligen att låta ett par av våra utlånade unga spelare delta i matcherna. Jag tänker närmast på spelare som Egzon Sekiraca, Erik Pärsson och Petter Thelin.

Sekiraca är utlånad till Trelleborgs FF, Pärsson till Lunds BK och Thelin till LB07.

 

Mållöst bra för mittbackarna

0-0 borta mot Häcken var ett bra besked för MFF.

Visserligen blev det inte seger och inga mål. Men det var ju på mittbackspositionerna de viktigaste svaren från matchen skulle ges. Och när då Erik Johansson fick 45 minuter i comebacken efter nästan en och en halv månads skadefrånvaro och testspelande Johan Hammar 90 minuter var det inte så dumt att hålla nollan.

– En gedigen och bra insats i en bra match där Häcken kom med ett rätt så namnkunnigt lag, summerade Daniel Andersson när jag ringde honom.

Erik Johansson fick ingen känning av skadan och hängde med bra.

Johan Hammar fick också beröm av Daniel Andersson, men blev något trött mot slutet av matchen. Nu stannar Johan i MFF veckan ut. Sedan tar laget en kort semester efter lördagens bortamatch i allsvenskan mot Brommapojkarna och då bör det vara dags för en utvärdering.

I den andra halvleken ersattes Erik Johansson av Marcus Haglind-Sangré.

När jag bad Daniel Andersson att plocka fram några spelare att berömma valde han, förutom de redan nämnda mittbackarna, Pa Konate och mittmittfältarna Emil Kjellker och Erdal Rakip.

……………………………………………

Filip Helander körde ett eget litet träningspass på förmiddagen och allt talar för att han är okej efter förkylningen och kan vara med både på tisdagens kollektiva träning och i matchen mot HIF på onsdag.

Det är givetvis i så fall ett lika bra som viktigt besked.

Markus Halsti verkar nämligen också ha repat sig snabbt efter sina förkylningsbesvär och det innebär att Rikard Norling bland utespelarna kan köra med exakt den uppställning MFF hela tiden satsat på i uppladdningen och förberedelsearbetet inför derbyt.

Om Johan Dahlin också hinner friskna till återstår att se – där är läget mer osäkert – men i det fallet påverkas inte laget på ett lika avgörande vis av ett återbud.

…………………………………………………

Själv laddade jag med att åka in till Köpenhamn och se Emmylou Harris och Rodney Crowell.

Det var en riktigt bra konsert.

Emmylou sjöng – som vanligt – som en gudinna.

Bandet var också bra, inte minst gitarristen Jedd Hughes som i alla fall jag aldrig hört talas om tidigare.

Danmarks radios konserthus var dessutom en fantastisk lokal. Ett riktigt skrytbygge, men med charm, bra akustik och god gin och tonic i pausen…

 

 

 

 

En väldigt nyttig vänskapsmatch

Det var väldigt mycket vänskapsmatch över MFF:s möte med den tyska ligafyran Schalke 04.

Om det stått poäng på spel hade Malmö FF aldrig bytt ut tio spelare ur startelvan, avslutat matchen med ett lag man brukar ha i U21-serien och då hade det heller inte blivit förlust efter mål på tilläggstid.

Shalke 04 gjorde precis tvärtom, startade med en B-betonad uppställning och bytte efterhand in spelare som Klaas-Jan Huntelaar, Joel Matip och Manuel Torres. Å andra sidan visade man vilken bredd ett pålitligt Champions League-lag har genom att trots allt starta med en finsk (Teemu Pukki), en japansk (Atsuto Uchida), en amerikansk (Jermaine Jones) och en schweizisk (Tranquillo Barnetta) landslagssspelare.

Tänk att kunna toppa upp betydligt från det utgångsläget!

Vill man går det att säga att MFF bytte bort chansen att sätta stopp för den segerlösa sviten av matcher. Men det vore fel. Istället ska matchen ses för vad den var. Ett ytterst lämpligt tillfälle att ge många av de unga spelarna chansen att visa upp sig mot högklassigt motstånd.

Plus få fart och inspiration hos de rutinerade…

Av de unga fick dessutom Erdal Rakip chansen från start. 17-åringen var nöjd med sin insats efteråt och det hade han all anledning att vara. Före paus hängde han med bra, efter vilan tappade han. Men det var inte så konstigt. Det viktiga var istället att medan hans kompisar i U19 klockan 16.00 besegrade GAIS med 4-2 i juniorallsvenskan fick han möjligheten att tre timmar senare A-lagsdebutera mot stjärnorna i Schalke 04.

Det geografiska avståndet var bara det mellan klassiska Malmö stadion och nya Swedbank stadion. Det prestige- och inspirationsmässiga var många, många mil.

Finast av allt är att det verkar åt båda hållen.

Erdal Rakip fick bara någon vecka efter det att han med det svenska U17-landslaget varit med om att avancera till semifinal i EM ett kvitto på att A-lagsledningen i MFF har ögonen på honom.

Och lagkompisarna i U19 – och U17 – fick säkert känslan: kan han så kan jag också.

Jag har skrivit tidigare att MFF aldrig i föreningens historia haft så bra årgångar i ungdomsleden och den åsikten står jag fast vid.

Fem unga spelare flyttades upp som lärlingar i A-truppen redan inför säsongen.

Det blir snart fler. Erdal Rakip står redan och bankar på dörren. Hårt!

Glöm heller inte att MFF bytte in Marcus Hortén (också A-lagsdebutant), Bejnamin Fadi, Pa Konate, Pawel Cibicki och Marcus Haglind Sangré. De är tonåringar allihop. Testande Johan Hammar, som fick spela de sista 30 minuterna, har precis fyllt 19.

Hammar skötte sig för resten bra.

Men bäst i MFF var Tokelo Rantie. Han gjorde ett mål och det kunde blivit två till. Han utmanade soch spelare som stackars Atsuto Ushida måste ha dragit en djup suck av lättnad när Tiki byttes ut. Då slapp han äntligen bli grundlurad.

Härligt att se var också att flera spelare som det funnits anledning att sätta lite frågeteckan efter med tanke på de senaste insatserna visade en helt annan inspiration. Jiloan Hamad var riktigt vass, Ricardino var det också och Pontus Jansson – som var den ende som spelade hela matchen – var hur vass som helst. Och Filip Helander kommer man inte förbi oavsett hur mycket Bundesligaspelare man är.

Jag kan räkna upp ett par till, men nöjer mig där.

……………

MFF:s U19-mål mot GAIS gjordes för resten av Deniz Hümmet 2, Jesper Rindmo och Mirza Halvadzic.

…………….

Publiksiffran 3 167 innebar att Malmö FF tjänade en liten summa på matchen. Det behövdes bara strax över 2 000 för att gå ihop eftersom Scalke 04 nöjde sig med att få sina omkostnader betalda.

3 167 är givetvis ingen bra siffra. Men den ska ändå sättas i sitt sammanhang. Hur många gånger hade Lugi, H43, HK Malmö och Ystads IF högre än så under den nyss avslutade handbollsäsongen?

 

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×