Isaksson värd vänta på

Att det tar emot för Malmö FF börjar sprida sig till analyserna. Det är rätt mycket panik nu, högt tonläge och många som tar ut allt möjligt jäkelskap i förskott. Som i målvaktsfrågan.

Att 48-årige Jonnie Fedel nu är registrerad som spelare och både i teorin och praktiken är tredjemålvakt är givetvis inte så lyckat. Men dels är det rätt kul, dels är det i hög grad en ytterst tillfällig lösning. Dessutom en lösning som det ska väldigt mycket till för att den ska bli aktuell.

Om man ska leta efter problem tycker jag att det är ett betydligt större sådant att Malmö FF just nu saknar en riktig förstemålvakt.

Väg gärna den försumbara risken att Fedel tvingas stå mot den trots allt reella risken att Zlatan Azinovic klantar till det i någon av matcherna mot Zalgiris Vilnius.

Jag gillar målvakts-Zlatan. Det är en härlig person lätt att unna framgång. Men det är inte meningen att han ska vara etta i MFF och att gå från att inte spela alls i A-laget till att plötsligt spela bra och stabilt i fyra, fem eller sex matcher i rad är en helt annan sak än att prestera på topp i enstaka matcher eller inhopp.

Fler och fler börjar också koppla blixtinkallandet av Jonnie Fedel till en kritik mot att MFF inte tog chansen att värva Johan Dahlin i vintras.

Det är en lockande tanke.

Men sedan funderade jag ett varv till.

Om det var rätt eller fel att inte gå för Dahlin i vintras hänger ju faktiskt på vilken målvakt MFF till slut kommer att presentera.

Meningen med Champions League-pengarna och ambitionen med uppgraderingen är ju faktiskt att våga leta efter en målvaktslösning som är bättre än BÅDE Johan Dahlin och Robin Olsen.

Det är Andreas Isaksson.

Erik Hamrén kan kritiseras för mycket, men knappast för att han konsekvent satsat på Isaksson som förstaval i landslaget. Han är helt enkelt fortfarande Sveriges bäste målvakt.

Och då är han värd att vänta på i MFF.

Sitter han på podiet på nästa presskonferens – eller nästa igen, för jag vill ha en targetplayer också – var det rätt att säga nej till Johan Dahlin.

Sitter någon annan som är så bra att han kan ses som en uppgradering i jämförelse med målvakterna de senaste åren där var det också rätt.

Är det en nödlösning som kommer in genom dörren och möter fotoblixtarna var det fel.

Jämför gärna med mittbackarna.

Kari Arnason, Rasmus Bengtsson och Carvalho är ett snäpp upp mot Filip Helander och Erik Johansson. Olsen mot Dahlin hade varit en sidledspassning när MFF ska uppåt i planen.

Med Filip Helander skadad och definitivt borta från spel i match ett mot Zalgiris Vilnius, Erik Johansson i samma situation och Rasmus Bengtsson osäker startande – mer osäker än MFF vill ge sken av – ser det tillfälligt illa ut.

Men det går över. Och MFF ska vinna ändå.

 

Tror Rasmus Bengtsson och Franz Brorsson får spela på onsdag. Det är bra nog.

 

Olsen och Mohlin är mogna ansvaret

Visst blev det en lillejulafton-affär i år också.

Det har ju nästan blivit en tradition i MFF.

Afonso Alves är den tyngsta, men MFF har även plockat in Daniel Theorin, gjort slutgiltigt klart med Simon Thern och sålt Tobias Grahn dagen före julafton.

I år blev det en försäljning av Johan Dahlin till turkiska Genclerbirligi.

Mer om den affären kan ni läsa här. Nu till lite om vad jag tycker:

Johan Dahlin är en mycket duktig målvakt. Redan 2010, året efter han kom från Lyn i Oslo, var han lysande och sedan har han varit stabil. I år blev han dock utmanad av Robin Olsen.

Det är ett tapp. Men ett kontrollerbart sådant. I och med att Robin Olsen och Sxten Mohlin finns i truppen är det rätt läge att sälja Johan Dahlin.

Redan i somras ryktades det om att Kalmar FF var ute efter Robin Olsen. När jag pratade med Per Ågren bekräftade han inte just det ryktet, men erkände att det fanns ett uttalat intresse från flera klubbar. Så i längden gick det inte för MFF att behålla alla tre målvakterna.

Nu får man enligt uppgift kring fem miljoner för 27-årige Johan Dahlin som hade ett år kvar på kontraktet och hade bestämt sig för att det var läge att söka sig vidare. Det är bra!

Samtidigt behåller man Robin Olsen som fyller 24 den 8 januari och Sixten Mohlin som fyller 18 den 17 januari.

Robin visade i år att han är redo att stå i Allsvenskan. Nåsta år är han redo att stå som förstemålvakt i Allsvenskan för Malmö FF, vilket kräver lite mer.

Sixten Mohlin var en av turneringens två bästa målvakter när Sverige vann brons i U17-VM. Han kommer att nå den nivån.

Det är precis så MFF ska bygga vidare.

Släppa när det är snudd på omöjligt att behålla, men redan ha ersättarna klara.

Direkt efter övergången skrev jag på twitter att jag kommer att bli rejält sur om MFF värvar in en ersättare för Johan Dahlin som man placerar före Robin Olsen. Det står jag fast vid.

Däremot delar jag Per Ågrens synpunkt att det behövs tre målvakter i truppen.

En kan bli långtidsskadad och då behövs det tre.

I artikeln jag hänvisade till tidigare (här är den igen, om det blir enklare) frågade jag om Viktor Noring (nej), ändrat beslut om Hossin Lagoun (nej) och vem som egentligen är tredjemålvakt nu (Marko Johansson).

Men vad ni inte kan läsa där och som jag också frågade om var om Dahlins flytt kan öppna för en omförhandling av Sixten Mohlins kontrakt. Än så länge är han en av lärlingarna, vilket innebär att det på målvaktssidan i MFF-truppen 2014 om inget görs bara finns en snart 24-åring med seniorkontrakt och en snart 18-åring med lärlingskontrakt.

Läge att ge Sixten ett seniorkontrakt?

– Så enkelt är det inte, svarade Per Ågren och utvecklade.

– En av anledningarna till att ha lärlingskontrakt är att spelarna går i skolan. Vi vill att de ska fullfölja utbildningen vilket innebär att det inte går att ställa samma krav på dem som på seniorkontrakts-spelarna, det vill säga att de ska vara närvarande på samtliga träningar när de är friska.

Sixten går sista året på sin utbildning.

MFF plockade nyligen över Åkarps IF:s målvakt Viktor Ringdahl till U19-truppen. I år var han ordinarie i Åkarps division 4-lag, men han är född 1996.

U17-lagets landslagsman Marko Johansson som var Per Ågrens spontana svar på vem som just nu egentligen ska kallas MFF:s tredjemålvakt är född 1998.

Framtiden är säkrad.

Men för att säkra 2014 tror jag att det bästa alternativet för MFF är att knyta till sig en äldre rutinerad målvakt som accepterar backup-rollen till målvaktsparet Olsen/Mohlin. Ungefär som när Håkan Svensson kom in i truppen för sju-åtta år sedan…

Det hade dessutom varit nyttigt eftersom jag är rätt övertygad om att det trots hans stora kvaliteter mellan stolparna är utanför planen Johan Dahlin kommer att saknas mest. Han har utan att det märkts så mycket utåt varit en viktig pådrivare och ledare.

…………………………..

Sist men inte minst:

GOD JUL

 

 

Muskler både på och utanför

Söndagen den 11 augusti blev en dag då MFF visade musklerna både på och utanför planen.

Först genom att plocka hem Guillermo ”Gische” Molins på ett treårskontrakt och sedan genom att besegra toppkonkurrenten AIK med 1-0 och gå upp i delad serieledning.

Att ta hem Gische var ett nytt bra bevis på att sportchefen Per Ågren trots sitt lugna, närmast lite försynta sätt kan bita ifrån sig riktigt vasst på Silly season-marknaden.

Plocka hem Molins var prio ett.

Att dessutom lyckas köpa loss honom och skriva ett kontrakt som går ut först sommaren 2016 var att lösa uppdraget på bästa möjliga vis.

Givetvis har det kostat och MFF är inte precis en förening som har de ekonomiska resurserna att strunta i den aspekten.

Därför blir nästa uppgift för Ninja Ågren att:

1) sälja spelare så att det blir ett rejält plus.

2) göra det där det redan finns backup.

Därför är det härligt att konstatera att Per Ågren tydligt avfärdar de struntbud som kommit in på Tokelo Rantie som just de skitbud de är.

Ett par engelska andradivisionsklubbar (Middlesbrough lär vara en) har chansat med att kasta in bud på runt 400 000 pund.

Malmö FF vet att värdet redan är mycket högre och att det kommer att mångfaldigas den dagen Tokelo Rantie hittar en effektivitet och kontroll i avsluten som är i närheten av hans exceptionella snabbhet och oförutsägbarhet.

Ingen panik alltså!

Det är nödvändigt på två sätt. Dels för att MFF kommer att tjäna mycket mer på att avvakta, dels för att vad man än säger om Pawel Cibickis utveckling, Dardan Rexhepis potential och Guillermo Molins kompetens att även spela anfallare så har Malmö FF just nu bara två forwards som med säkerhet duger i en het höstlig guldstrid: Magnus Eriksson och Tokelo Rantie.

Jag tror och hoppas att man lärde sig rätt mycket den dagen Mathias Ranégie försvann.

I de andra lagdelarna är det garderat.

MFF har tre bra målvakter, lämnar Pontus Jansson finns det gott om duktiga mittbackar och sticker Jiloan Hamad – just nu känns det mest som en fråga om när – är Gische numera på plats.

Gische ska vara spelklar redan mot Kalmar FF.

– Om jag får säga det själv är jag mogen för 90  minuter direkt, betonade han.

Han får tröja nummer 24.

– Hade 34 när jag kom till MFF och ville ha något med en fyra i och jag kunde ju inte välja 14 och ta ifrån lille Kroon hans nummer, skämtade han.

Och 4 är ett försvarsnummer. Och 34 har – faktiskt – en försvarare. Alexander Blomqvist.

………………………………..

Matchen då.

Det var ju ändå den som förde upp MFF i serieledning.

1-0-segrar är de skönaste som finns. När de dessutom tas utan att laget spelar på topp blir de ännu bättre och nyttigare. Det finns en liten bit till att ta ut av MFF-laget som det uppträdde i den andra halvleken och en stor bit till om man dömer efter den första. Ett par saker avgjorde.

Johan Dahlins storspel i målet.

Det var en stabil femma på en femgradig skala.

Markus Halstis sätt att växa in i matchen.

Lite tveksam fram till 1-0 och kung som bollvinnare och pådrivare efter det precisa avslutet. Han har ont av skador på minst tre ställen i kroppen, men det märktes inte ett dugg.

Hela försvarsorganisationen.

MFF har hållit nollan i sju av de senaste elva matcherna och gjorde det i fem av de sex matcherna i Europa league-kvalet.

AIK är ett tungt lag att stå emot och det pratades en hel del om marginaler. Och jag köper att det krävdes storspel av Johan Dahlin för att rädda nollan och att Markus Halsti var farligt nära ett rött kort. Men det är lätt att glömma bort att det fanns en del marginaler som kunde gett MFF ett större överläge också.

Jag tänker bland annat på de nio (!) offsidelöpningarna MFF gjorde. MFF sökte ytan bakom backlinjen och var hela tiden på gränsen till att lyckas. Där var det AIK som hade marginalerna med sig i stort sett varje gång. Dessutom säger de som sett tv-bilderna på straffsituationen med Magnus Eriksson att det var straff. Glöm heller att AIK tappade mycket av sitt anfallsspel efter pausen.

Den här matchen avgjorde inte guldstriden. Inte ens i närheten.

Både MFF och AIK kommer att vara med i kampen in i det sista, liksom Helsingborgs IF, IFK Göteborg och kanske Elfsborg. AIK:s stora fördel är heller inte den alla tjatar om, det vill säga spelarna som oftast är på planen utan att klubben har Allsvenskans vassaste material på spelarna nummer 14-20.

Många säger att Elfsborg har det. Jag säger AIK.

Men det är inte säkert att det har någon betydelse nu när Europaspelet är avslutat…

 

 

Derbyt som växt och växt och växt…

Allsvenskan är het och sällan blir den hetare än när Malmö FF och Helsingborgs IF möts.

– Vi hade kunnat sälja ut två Stadion, sa Per Ågren när jag pratade med honom på MFF-träningen och han har säkert rätt i det.

Nu får vi nöja oss med 23 700 och fullt hus.

Men det är bra nog och det ligger i luften att det även kommer att bli en bra match.

HIF är favorit. Men oavsett hur det går har Helsingborgsklubben faktiskt redan vunnit en seger.

Den prestigevinsten är att derbyt numera är en match att ta på väldigt stort allvar och se fram emot lång tid i förväg – även i Malmö.

Det där sista är faktiskt långt ifrån lika självklart för supportrarna som för länge sedan växt ur barnskorna som för dem som börjat gå på allsvensk fotboll först de senaste 25-30 åren. Eller ännu senare. HIF åkte ur allsvenskan 1968 och gjorde comeback först 1993 efter nästan 25 års ökenvandring.

Under den perioden vann MFF sju SM-guld, tog åtta cuptitlar och spelade som enda svenska lag någonsin final i Europacupen, nuvarande Champions League. Och i stort sett ingen i Malmö brydde sig om Helsingborg eller HIF.

När Helsingborgs IF till slut lyckades ta sig tillbaka till finrummet var det till råga på allt med lite ”u-hjälp” från MFF, som räckte över en driftig ordförande (Ingvar Wenehed) och ett gäng överblivna spelare med baktanken att det skulle sitta fint med ett par publikdragande derbyn.

Dåvarande MFF-ordföranden Hans Cavalli-Björkmans plan fungerade. Publiken kom och HIF var i allsvenskan för att stanna.

Men med tiden blev HIF inte bara en sparringpartner utan en allvarlig utmanare till MFF. Ibland har man till och med varit bättre, som vid SM-gulden 1999 och 2011 – och nu.

För tabellen ljuger inte. Vinner HIF på onsdagskvällen är avståndet nio poäng.

HIF:s jättelyft sedan 1993 är givetvis en seger.

Det är även att numera alla i Malmö – även de som är mellan 45 0ch 65 – lärt sig att ta laget och derbymatcherna på allvar och se dem som säsongens stora enskilda händelser.

Trelleborgs FF försökte i evigheter reta upp MFF och MFF-supportrarna. Ingen brydde sig.

HIF gjorde – och gör – skillnad. Och är favorit.

I den här matchen är MFF:s uppgift inte bara att vinna en prestigematch utan även att se till att inte HIF seglar iväg från allt och alla i tabelltoppen. Form, fart och den där tabellen som inte ljuger talar för HIF. För MFF talar två saker:

1) Filip Helanders tillfrisknande. Robin Olsen ersätter Johan Dahlin, men i övrigt kan Rikard Norling mönstra exakt den elva som man under veckan gnuggat in som bäst lämpad. Erik Johansson behöver mer tid och Markus Halsti behövs på mitten. En flytt av honom försämrar på två ställen.

2) Facit på Swedbank stadion. Efter invigningen 2009 har matcherna som slutförts slutat 0-0, 2-0 och 3-0. HIF har alltså fortfarande inte gjort ett officiellt allsvenskt mål i MFF:s nya hemmaborg.

MFF-laget känns givet och ni som läser bloggen regelbundet vet det redan:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Markus Halsti, Erik Friberg, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

 

 

Dahlin OCH Mohlin imponerade

Om Johan Dahlins comeback och U21-matchen kan ni läsa här.

Tänkte bara lägga till ett par intryck:

…att Johan Dahlin gjorde ett säkert intryck i målet. Han är både fysiskt, mentalt och formmässigt redo att ta upp kampen med Robin Olsen.

…att det ska vara så svårt för MFF att göra mål. Första 45 dominerade man totalt, men det räckte bara till 1-0 – på straff (Benjamin Fadi). Öster skulle aldrig fått chansen att ta sig in i matchen igen.

…att Simpn Kroon och Emil Forsberg hade ett rejält övertag mot Österförsvaret och hela tiden tog sig förbi. Alldeles för ofta blev det dock en dribbling för mycket (Forsberg) eller ett onödigt extra stopp efter ett fartfyllt ryck som redan fört honom förbi backarna (Kroon).

…………………………………….

Såg en bit av Sveriges 1-0-seger över Schweiz i inledningsmatchen i U17-EM.

Där var det en annan målvakt från MFF:s seniortrupp som imponerade!

Sixten Mohlin gjorde en kanoninsats i målet och det var ingen slump att han höll nollan. Inte bara han utan även de två andra uttagna MFF-spelarna fanns för övrigt med i startelvan.

Erdal Rakip och Mirza Halvadzic gjorde också starka insatser. Men Sixten var bäst.

Nästa match för Sverige spelas på onsdag mot Österrike, som föll med 0-1 mot värdnationen Slovakien i premiären. Sedan avslutas fyrlagsgruppen med matcher på lördag den 11 maj.

De sex bästa lagen i EM går vidare till U17-VM i Förenade Arabemiraten 17 oktober-8 november.

 

Det här är den tyngsta matchen

Matcherna mellan Malmö FF och IFK Göteborg är speciella. Både titel- och framgångsmässigt är de två klubbarna i fullständig särklass i svensk fotboll. Det kvittar vad de övriga lagen och deras supportrar säger. De är inte ens i närheten av att kunna konkurrera.

IFK Göteborg har 18 SM-titlar, MFF har 16.

MFF har vunnit cupen 14 gånger, IFK fem.

MFF har varit i final i den största internationella cupen Europacupen (nuvarande Champions league) och har representerat Europa i världscupfinalen, IFK Göteborg har vunnit den lite mindre Uefa-cupen två gånger.

MFF är etta i den allsvenska maratontabellen, IFK Göteborg är tvåa.

Därför blir det alltid prestigespäckade, tuffa och intressanta matcher när de två lagen möts.

Inte minst nu när de tillsammans toppar serien.

 Om läktarna inte är fullspikade när Jonas Eriksson blåser igång matchen är det faktiskt lite av en skandal. Hetare blir det inte så här i början av serien.

Som vanligt den senaste tiden löser dessutom Rikard Norlings laguttagningsproblem nästan sig själva.

När Miiko Albornoz var tillgänglig efter sin timeout i matchen mot Öster var Matias Concha borta på grund av ljumskproblem. Det är han fortfarande. Bara att fortsätta med Miiko med andra ord.

Nu är Emil Forsberg småskadad och ett osäkert kort samtidigt som Pontus Jansson är tillbaka i truppen efter sitt över en månad långa skadeuppehåll. Två olika positioner, men samtidigt två delar i samma pussel.

Pontus Jansson tar tillbaka mittbacksplatsen, Markus Halsti kliver upp på mitten och Simon Thern får ta över Emil Forsbergs plats på kanten.

 I alla fall tror jag att det blir så.

Malmö FF kunde tokdominera och spela runt mot Öster. Men IFK Göteborg är inte Öster. Då behövs Fribergs och Halstis gemensamma insatser centralt. Friberg var bäste MFF:are och fick alldeles för lite credd efter Östermatchen.

MFF har skaffat sig ett utgångsläge där man med en någorlunda skadefri trupp kan anpassa elvan efter motståndet. Ibland är det Simon Thern som är bästa lösningen centralt, ibland Markus Halsti och när han blir frisk kan det vara Ivo Pekalski. Utnyttja den snudd på unika möjligheten. Få andra lag i Allsvenskan kan göra något liknande.

Johan Dahlin är också tillbaka i truppen. Där blir uttagningen genast mycket svårare. Johan Dahlin är förstemålvakt och sällsynt väl samspelt med det övriga försvaret. Robin Olsen har gjort ett fantastiskt jobb, men snart kommer en reaktion. Hur lugn och stark han än sett ut är han ändå ny på posten och beröm är bra, men det kan få en att somna till också.

Fast går det verkligen att peta en målvakt så länge han storspelar och håller nollan? 405 minuter är Robin uppe i nu. MFF har råd att avvakta med bytet. Magkänslan? Jag tror det blir Dahlin…

Låt brottarkampen börja.

IFK Göteborg kör statiskt men supertungt. MFF vinner på sin fristil.

…………………………………………………….

Lite statistik hämtad från Infostrada. Det bara älskar ni.

MFF:s start på Allsvenskan med 13 poäng på fem matcher är den bästa sedan 1978!

MFF har fyra raka allsvenska matcher utan seger mot IFK Göteborg.

Mot Öster fyllde Filip Helander 20 år. Den här gången är det Pa Konate som fyller år. 19 närmare bestämt.

Sviten med matcher utan förlust med Markus Halsti på planen är nu uppe i 17.

 

 

 

Räkna med Robin i målet

Ett par sena tankar inför morgondagens match mot Kalmar FF.

Läget inför matchen – mest skadeläget – och mina tankar om en trolig startelva kan ni läsa här.

Efter det har jag blivit allt mer övertygad om att det blir Robin Olsen i målet. Har nämligen fått tydliga signaler om att unge tredjemålvakten Sixten Mohlin är kallad till matchen och ska sitta på bänken. Det talar för att Johan Dahlin inte är tillgänglig.

Vi får se.

Och det finns ingen anledning att chansa med Johan Dahlin.

Robin Olsen har utvecklats, är redo att ta ansvaret och har redan stått en och en halv allsvensk match och hållit nollan i 90 plus 45 minuter. Dels i debuten mot Syrianska i Södertälje, dels i andra halvlek mot Åtvidabergs FF på Kopparvallen. Jag tror att han gör det på Swedbank Stadion också. Och för Sixten Mohlin blir det en härlig uppmuntran att som 17-åring göra sin första match på bänken i A-laget.

………….

Vågar inte riktigt lita på det, men väderapporten jag precis tittade på utlovade att det för första gången på evigheter ska bli över tio plusgrader imorron.

Tolv plus och sol! Underbart om det stämmer – och årets första match utan långkalsonger.

Planen är i vilket fall som helst redan mycket bättre än i premiären mot Halmstads BK. Det anade vi när vi såg slutet av lördagens MFF-träning och det bekräftade Tokelo Rantie när vi frågade honom. Mer om det kan ni också läsa om i artikeln jag länkade till i början.

………..

I Kalmar FF är den finske landslagsmannen Paulus Arajuuri spelklar igen efter sin inflammation i höften. Den norske landslagsbacken Jörgen Skjelvik står dock över mot MFF på grund av en lårskada. Dömer matchen gör Stefan Johannesson från Täby.

…………..

Malmö FF:s U19-lag avancerade till semifinal i Svenska Ligacupen genom att besegra IFK Göteborg med 3-1 efter förlängning. Efter 0-1 i paus och 1-1 vid full tid avgjorde MFF. Målen gjordes av Emil Kjellker, Jesper Ríndmo och Mirza Halvadzic.

 

 

 

 

Dahlin och Rantie är redo

Det var lite tunt med folk på MFF-träningen idag.

Förklaringen är att det är U21-match borta mot Mjällby AIF senare i eftermiddag och flera av spelarna kommer att få matchtid där.

Dock inte Pontus Jansson. Han var inte med på träningen, men efter förklarade Rikard Norling att det berodde på att Pontus låg hemma och var krasslig.

Om Pontus varit frisk hade Norling dessutom troligen valt att prioritera att ha med honom på träningen före ett antal minuter i U21.

– Just nu känns det som om han behöver träningen mer. Men han är helt klart med i bilden till matchen på söndag.

Två som var med och körde för fullt var Tokelo Rantie och Johan Dahlin.

– Jag har tränat tisdag, onsdag och torsdag nu och känner absolut inget av besvären från Åtvidaberg. Jag är redo för spel, konstaterade Johan Dahlin.

Och Rikard Norling tvekade heller inte om att Dahlin kan stå mot Kalmar FF.

– Annars hade jag inte släppt iväg Robin Olsen till U21-matchen.

Med Tokelo Rantie i full träning är givetvis han också en startkandidat till Kalmar-matchen. MFF har träningsledigt på fredagen och kör ett matchförberedande pass inne på Swedbank stadion på lördag. Men just nu talar mycket för följande lag mot Kalmar:

Johan Dahlin – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardo – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Markus Halsti, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

Pontus Jansson då?

Han har varit borta ett bra tag nu. Känns inte som om det är rätt läge att sätta in honom direkt. Pontus Jansson är fortfarande den bäste mittbacken i truppen, men det är hemmamatch mot Kalmar FF i tredje omgången. MFF har råd att avvakta. Inte minst för att nästa match, borta mot AIK, spelas redan på onsdag. Spel söndag-onsdag kan vara en för hård belastning på Pontus redan nu.

 

Bra planer bra för MFF

Mot Halmstads BK såg MFF inte alls ut som ett lag med potential att ta guld. Mot Åtvidabergs FF gjorde man det.

Och de två senaste tillfällena Malmö FF vunnit SM-guld, 2004 och 2010, har laget inlett med oavgjort i första matchen och seger i den andra!

Då var det visserligen bortaspel båda gångerna i premiären. Men skit samma.

En seger borta kompenserar alltid ett poängtapp hemma, inte minst för MFF som de senaste säsongerna har varit mil bättre hemma än borta.

Just nu är det dock troligen precis tvärtom på grund av Swedbank stadions usla gräsyta!

Egentligen går det att göra en enkel jämförelse.

Ta två matcher på bra underlag, som träningsmatchen hemma mot OB (på Limhamn) och den här fredagskvällens match mot Åtvidabergs FF på Kopparvallens relativt nya konstgräs. Då har MFF spelat bra och vunnit.

Ställ det sedan mot cupmatchen mot Östers IF och den allsvenska premiären mot Halmstads BK. Den första på gammel-Stadions ko-äng och den andra på Swedbanks stadions nästan lika kassa plan. Då har två usla insatser gett oavgjort.

Troligen är det en styrka att det ändå blivit kryss. Men även om varken spelare eller ledare i MFF ville skylla på det efter HBK-matchen så är det alldeles givet att underlaget har – och haft – en extremt stor betydelse.

På det kan man ha synpunkter.

MFF är ett passningsdrivet lag med individuellt skickliga spelare som presterar bäst när underlaget är okej. Bra så, för då har man både dragit lakanet av konstgrässpöket och visat att när vädret blir varmare kommer spelet också att få en helt annan hetta.

Men jag tycker ändå att laget borde ha en plan B. Om det inte går att spela exakt den typen av fotboll alla i laget brinner för måste det gå att anpassa spelet. Krävs det i alla fall lite grann tjong så bit i äpplet och tugga i er.

Tyvärr tror jag inte att Swedbankplanen hinner bli så där väldigt mycket grönare och jämnare till de närmaste två hemmamatcherna.

Mot Åtvidaberg åt sig MFF in i matchen för att en bit in i den andra halvleken ta över fullständigt. Efter Erik Fribergs 2-1-mål kändes det ända upp på läktaren att Åtvidabergs spelare inte längre trodde på chansen. Då var MFF helt enkelt för bra.

Viktigast av allt var de tre poängen, men det fanns ett par saker att lyfta fram lite extra:

Jiloan Hamad visade direkt att insatsen i premiären var en ren tillfällighet. Nu startade han starkt och efter paus lyfte han sig ett snäpp till. Mot slutet var han magnifik.

Erik Fribergs två fina mål räckte i sig till för ett överbetyg. Spelmässigt var han dessutom riktigt bra och det var Markus Halsti också. Det är härligt att veta att Ivo Pekalski måste upp i alla fall i 95 procent av sin nivå för att konkurrera.

När det sker har MFF tre starka kandidater till två platser. Precis som man har på mittbackspositionen. Pontus Jansson får kämpa.

Och Magnus Eriksson var precis så bra som Åtvidabergspubliken mindes honom.

………

Robin Olsen ska också har ett stort plus. När Johan Dahlin fick ont en bit in i den första halvleken fick Robin 45 minuter och höll nollan. Hoppas dock bara att frisparksmålet inte påverkades av Dahlins skada, för i så fall borde bytet ha kommit tidigare.

………………….

Mer positivt. När MFF-publiken kom till Kopparvallen möttes de av beskedet att 13-19-åringarna i MFF skulle betala 80 kronor mer än de jämnåriga åskådarna på Åtvidabergssektionen. Dumt och att det blev upprörda känslor i MFF är lätt att förstå. MFF-ledningen gick därför omedelbart ut med beskedet att klubben betalar mellanskillnaden. Eftersom det berörde cirka 50 åskådare handlade det om 4 000 kronor.

Ingen stor summa, men principen är viktig.

Därför var det mycket glädjande att MFF:s vd Per Nilsson när jag snackade med honom efter matchen kunde berätta att det inte blir 4 000 utan noll. Åtvidabergs och MFF hade då kommit överens om att Åtvidaberg står för mellanskillnaden. Ett klokt och bra beslut av alla parter.

………….

Till sist måste jag dessutom skriva en sak:

Jag har öst massor med skit över Michael Lerjéus sätt att döma. Och ofta suckat djupt över hans insatser. Nu var han klart godkänd och visade upp en god allsvensk nivå. Skönt. Han kan ju!!!!

Det kan Kristian Bergström i Åtvidaberg också. Trots att han fyllt 39.

Gör han mål nästa år också blir han Allsvenskans äldste målskytt genom tiderna. Den historieboks-posten är han värd.

…………..

Jag ska också noga påpeka att jag inte gått och blivit en konstgräskramare. Men en bra konstgräsplan är mycket bättre än en riktigt dålig gräsplan.

 

 

Så här vinner Elfsborg på gräs…

Kanske lika bra att Malmö FF och BK Häcken spelade 0-0?

Eftersom Elfsborg inte på egen hand klarar av att vinna på naturgräs – senaste trepoängaren är över ett år gammal och tiden tickar på – får Boråslaget hålla till godo med den här typen av vinster.

För givetvis var Elfsborg den store vinnaren efter krysset på Swedbank stadion.

Nu måste nästan MFF få tre poäng med sig från Borås på söndag om guldstriden ska hållas vid liv.

Lägg för övrigt noga märke till att jag skrev nästan. Jag vill nämligen inte vara lika korkad som alla förståsigpåare som för några månader sedan tyckte att guldstriden var avgjord. De orden har man ju sedan fått äta upp när poäng efter poäng av Elfsborgs försprång ätits upp.

Det kan svänga snabbt.

Uppgiften blir mycket enklare om MFF vinner på söndag, men jag tror inte för ett ögonblick att det är avgjort om man inte gör det.

Jag tycker heller inte att man kan skriva av AIK eller Helsingborgs IF och största hotet kan mycket väl komma från BK Häcken! Häcken är ett bra lag, det har man inte minst visat mot Malmö FF. Och nu gjorde man det igen.

Få lag vågar så mycket på Swedbank stadion, ännu färre skapar så många chanser och i stort sett inget vinner bollinnehavet. Det gjorde BK Häcken.

Valet av klubb styrs – och ska alltid styras – av tradition, känslor och kärlek. Om åskådarna istället enbart gått efter kvalitet hade de övriga Göteborgslagen varit chanslösa i publikmatchen.

Häcken är ett betydligt bättre lag än IFK Göteborg och oceaner vassare än mediokra Gais. Och Örgryte finns ju ett par pinnar ner på seriestegen.

Om MFF inte åkt på utvisningen av Markus Halsti tror jag att man med rätt tålamod klarat att avgöra och vinna mot Häcken.

Med utdelning den spelmässigt fenomenala första kvarten hade det definitivt blivit seger. Men Häcken är svårtuggat och spelar tillsammans med MFF och Elfsborg den vackraste och bästa fotbollen i allsvenskan.

På söndagen visade dessutom Oscar Lewicki att MFF har anledning att vara bittra över att han inte valde att flytta hem till Malmö när han återvände från Tyskland.

Miiko Albornoz var matchens store lirare, men Lewicki var matchens nyttigaste spelare. Han gjorde lite grann det som Tobias Linderoth ett tag skulle göra i landslaget – fast bättre.

När sedan Christoffer Källqvist i Häckenmålet gjorde som han brukar, räddade flera svåra lägen, men undvek det han också brukar, göra minst en grov groda, var det inte konstigt att det blev mållöst.

Domaren Daniel Stålhammar presterade ingen bra insats.

Underbetyget får han inte för beslutet att visa ut Markus Halsti. Det beslutet kan jag köpa. Visserligen fanns det ingen avsikt och han sökte bollen Men foten och sulan var för högt uppe.

En domarinsats ska dock vara konsekvent! Dioh Williams raka ben mot Wilton Figueiredo i första halvlek och Tom Söderbergs höga fot mot Johan Dahlin i den andra var precis lika ”röda”.

Jag gillade heller inte hans bristande känsla i tolkningen av fördelsregeln och även om jag hyllat Oscar Lewicki tidigare kombinerade han sin fina insats med så mycket fult spel att det var märkligt att han klarade sig från ett gult kort. Han har lärt sig en del i Tyskland…

Sekvensen när Wilton Figueiredo gick miste om en solklar frispark, reagerade med att gå hårt åt en Häckenspelare och blev varnad var väl heller inte så lyckad?

Miiko Albornoz och Jiloan Hamad slapp i alla fall gula kort. De hade blivit avstängda mot Elfsborg om de drabbats. Med Ivo Pekalski och Erik Friberg tillbaka ser det riktigt bra ut inför den matchen. Nu, i alla fall. För facit får vi se vad som händer på veckans träningar på Mariedals konstgräs.

…………………

Daniel Andersson och Mathias Ranégie spelade med troliga infektioner i kroppen.

Att något var fel med Daniel syntes tydligt. Efter matchen berättade han att han kände sig totalt orkeslös och hur han än jobbade och slet för att få det att bita i aktionerna hjälpte det inte. Därför sprang han redan efter 30 minuters spel bort till bänken och bad om att bli utbytt i paus.

Mathias Ranégie fullföljde, men kände sig också krasslig. Att han ändå klarade att skapa så mycket är ett gott betyg.

……………….

Bäst i MFF tyckte jag att Miiko Albornoz var.

Mer godis:

Ricardinho börjar varva upp. Han kommer fram mer i banan nu när Jimmy Durmaz inte tar all plats.

Pontus Jansson var stark och grymt viljeladdad drev han på efter utvisningen.

Johan Dahlin var minst lika bra som kollega Källqvist i Häckenmålet. De två målvakterna var huvudanledningen till att det blev 0-0.

Daniel Larsson har varit betydligt farligare och bättre efter uppehållet. Den tendensen står sig även om han fortfarande inte sätter chanserna.

Wilton Figueiredo var bara ett mål från en kanoninsats.

Mycket beröm?

Glöm då inte att det faktiskt var en riktigt bra match med två starka lag!

 

 

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×