Egentligen borde det vara enkelt…

Normalt sett är det faktiskt enkelt att förutspå resultatet i matcherna mellan MFF och Elfsborg!

De två topplagens möten har nämligen allt mer blivit ett hopkok på receptet hemma bäst och borta ren pest.

Tror ni mig inte. Titta bara på statistiken.

Hemma på Swedbank stadion har MFF fyra raka segrar mot Elfsborg och på de fyra matcherna har det annars så anfallsstarka Boråslaget bara lyckats göra ett enda mål.

Totalt i Malmö har lagen mötts 61 gånger.

MFF har 34 segrar, 14 oavgjorda och bara nio förluster med målskillnaden 113-52.

Samtidigt har MFF aldrig lyckats vinna borta mot Elfsborg sedan Borås Arena invigdes.

Och senast Elfsborg vann i Malmö (2007) var det på Gammel-stadion.

Det här är sådant som tränare och spelare älskar att säga saknar betydelse och det är naturligtvis – rent dravel. Alla starka trender beror inte på slumpen. De flesta uppstår av en anledning och är svåra, men givetvis inte omöjliga, att bryta.

I det här fallet bör det också vara lättare för ”statistik-dissarna” att enas med ”statistik-nissarna” om att det ligger något i att Elfsborg har det jättesvårt i Malmö och MFF springer in i en vägg i Borås eftersom den särskilda tendensen förstärks av en allmän.

Det är ju två av Allsvenskans i särklass bästa hemmalag som möts.

Infostrada har räknat ut att Elfsborg sedan 2010 tagit 123 poäng hemma. Det är bäst i serien. Tvåa är Helsingborgs IF med 118, men om MFF, som nu har en match mindre spelad än de två andra, vinner på måndagskvällen når laget upp i 119 och passerar HIF.

Förutsättningarna är alltså goda att MFF kan inleda raden av fyra raka hemmamatcher på rätt vis, med en seger. Men det finns ändå ett par saker som gör mig lite orolig.

1) Spelmässigt måste MFF upp inte bara ett utan flera snäpp i jämförelse med Syrianska-insatsen. Den matchen vann MFF mycket tack vare Södertäljelagets svaghet.

2) Just nu har MFF bara en mittback (Pontus Jansson) tillgänglig. Att säga något annat är förskönande omskrivningar. Markus Halsti är en duktig spelare, men mittfältare. Daniel Andersson är en ännu bättre spelare, men tränare. Han slängde ju till och med upp tröjan på läktaren efter matchen mot Brommapojkarna för att markera att nu var det definitivt slut. Nu sitter han där igen på bänken, beredd. Och Jansson och Halsti är bra var och en för sig, men inte ihop.

Alexander Blomqvist, Filip Helander och Erik Johansson skulle samtliga gå före Markus Halsti i en uttagning om de inte varit skadade. Kom inte och säg att det saknar betydelse för ett lag om man spelar med fjärdealternativet på en position.

3) Anders Svensson är tillbaka i Elfsborg. Han är gammal, kallas Taco och rätt lätt att glömma. Men han är fortfarande Elfsborgs viktigaste spelare och om jag tar ut ett landslag platsar han i startelvan.

………………………………………………

Mot Syrianska inledde Rikard Norling en period med tätt matchande där det kommer att bli en hel del skiften i startelvan.

En del blev påtvingat på grund av Erik Johanssons skada efter den sista träningen.

Annars hade Markus Halsti spelat ihop med Simon Thern på innermittfältet och Erik Friberg inlett på bänken.

En del var självvalt. Som beslutet att starta med Dardan Rexhepi och vila Tokelo Rantie. Ett mål, en assist och tre rejäla avslutslägen för Dardan och ett vasst inhopp och ett mål av Tokelo Rantie visade att det var ett bra beslut. Nu känns det som om det är läge att låta Dardan fortsätta för att förstärka trenden att det äntligen kan vara på väg att lossna för honom. Eftersom det är svårt att ha Tokelo Rantie utanför laget går det i så fall ut över Magnus Eriksson.

Magnus Eriksson är en av få MFF-spelare som varit med i samtliga matcher hittills i Allsvenskan. Därför är det anmärkningsvärt om han hamnar på bänken, men det tror jag alltså att han gör.

Hanterat på rätt sätt kan det bli ett mycket bra vapen för MFF om man får igång Dardan Rexhepi.

Kom ihåg hur väldigt stor nytta laget hade av att Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad slogs om två yttermittfältsplatser. Alla var på tå hela tiden och när de två som startade kört slut på sina försvarare byttes den tredje in pigg och gjorde det ännu jävligare för moståndarlaget.

Med lite flyt kan MFF få till samma situation med Tokelo Rantie, Magnus Eriksson och Dardan Rexhepi i anfallet. Därför är det just nu extra viktigt att utnyttja chansen och tillfället som uppstått att få igång D-Rex.

 

Bäst hemma och etta i maratontabellen

 

Först och främst

Segern mot GAIS innebar att Malmö FF gick upp i topp i maratontabellen.

Nu har man lika många poäng som IFK Göteborg, men bättre målskillnad.

Det är STORT. Det är VIKTIGT. Maratontabellen är ett mått på insatserna i hela allsvenskan, genom alla tider. Flest titlar och topp i maratontabellen. Till slut är det vad som räknas i kampen om att vara landets största och bästa klubb!

Nu gäller det att fullfölja. Att gå om under allsvenskans gång är en delseger. Maratontabellen räknas efter seriens slut. Men man måste ju ta klivet förbi också och det gjorde MFF alltså mot Gais.

…………………….

Nu över till matchen (som om MFF inte släpper förbi IFK Göteborg igen alltså kan ha varit historisk).

Det var stabilt, säkert och stundtals ganska snyggt och MFF fortsätter att dominera allsvenskan hemma på Swedbank stadion.

Obesegrat och bara ett insläppt mål på åtta spelade matcher säger egentligen det mesta.

GAIS-tränaren Alexander Axéns beröm sa också ganska mycket.

– Malmö FF är Sveriges bästa lag för tillfället. Det blir fruktansvärt jobbigt att möta dem när de spelar så här.

Statistiken talade också ett tydligt språk:

Malmö FF vann givetvis både bollinnehav och hörnor. Men det mest frapperande var 16-2 i avslut och 4-0 på mål.

Och GAIS hade egentligen bara en enda farlig chans. Att den kom innan matchen var avgjord gör att man möjligen kan spekulera i vad som hänt om det blivit 0-1. Fast med det självförtroende och det spel MFF har hemma i Stadionborgen är det mest en formsak. MFF hade säkert klarat att vända 0-1 också.

Nu vänder serien och när glädjen över en ny seger lagt sig kommer ett gyllene tillfälle att direkt jämföra MFF hemma och MFF borta.

Ingen som såg måndagsmatchen – eller tittar i tabellen – kan med bästa vilja i världen tro annat än att det ska bli MFF-seger i den matchen också.

Om det inte vore för en sak: lagets usla bortafacit. Ett insläppt mål på åtta matcher hemma ska ställas mot 17 i baken på sju matcher utanför Malmö. Massvis med poäng hemma ska även ställas mot ett sällsynt skralt poängfacit borta.

Om Malmö FF förlorar en enda match till på bortaplan måste man vinna samtliga övriga resterande bortamatcher för att nå samma facit som laget hade guldåret 2010. Och då rensade man också i stort sett helt rent på hemmaplan.

Skillnaden nu mot då ska dock inte underskattas. Det kommer inte att krävas tillnärmelsevis lika många poäng för att vinna allsvenskan i år.

Man kan om man vill se kampen mellan Elfsborg och MFF som en strid om vilket av lagen som först ska komma tillrätta med sitt komplex.

MFF spelar som krattor borta.

Elfsborg kan inte ta poäng på naturgräs. Det har nu gått 350 dagar sedan Elfsborg senast tog poäng på naturgräs.

Det är egentligen ett mycket pinsammare och i grunden kanske mer svårutrotat komplex än Malmö FF:s bortamatchfacit.

Om varken Malmö FF eller Elfsborg hittar en snabb och effektiv bot öppnar det däremot direkt för lagen som kommer underifrån!

………………….

Jimmy Durmaz fick sin förtjänta hyllning i sin sista MFF-insats.

Alla vi som sett hans matcher ska minnas hans snygga mål, hans tekniska dribblingsnummer och även hans nytta för laget.

Tack Jimmy och lycka till i Genclerbirligi!

Och undrade ni varför han inte byttes ut någon minut före slut så att han kunde få gå av under publikens jubel så är svaret att det var Erik Fribergs ”fel”.

Rikard Norling stod beredd att byta Simon Thern mot Durmaz när Friberg fick kramp.

…………………

Mathias Ranégie gjorde en ny kanoninsats med ett mål, en assist och dominans i GAIS straffområde.

Han blev fullt förtjänt matchens lirare.

Men mest gladde jag mig över Pontus Janssons insats. Fortsätter han spela som mot GAIS kan folk lägga ner diskussionen om att han fått en dipp efter succésäsongen förra året.

Nu var han tillbaka på den höga nivån som fick igång snacket om att han är en spelare för landslaget. Om han spelar som mot GAIS är han nämligen det. Han var klockren i det mesta och klart bättre än Daniel Andersson.

 

Pengabingen har fått påspädning

Nyförvärv på väg in? Det borde vara så.

Tre affärer håller nämligen på att ge Malmö FF de ekonomiska musklerna som behövs – och som inte fanns på plats bara för en vecka sedan.

1) När Zlatan Ibrahimovic blir klar för Paris Saint Germain trillar pengarna in på MFF:s konto, precis som de tack vare solidaritetsersättningsregeln gör vid varje övergång Den långe är inblandad i. Hur mycket återstår att se, men någonstans mellan 6 och 10 miljoner lär det handla om.

2) Bara formaliteter återstår nu innan Jimmy Durmaz är Genclerbirligis spelare. Per Ågren satte måttet på en rimlig övergångssumma på samma nivå som försäljningen av Guillermo Molins gav, det vill säga 5-5,5 miljoner. Allt tyder på att han lyckades landa affären just i det spannet.

3) I medieskuggan av det stora har Rick Kruys blivit klar för Excelsior i Holland. Det var han värd och det är bra både för honom och MFF. Därmed sparar Malmö FF en ganska väsentlig lönekostnad resten av året.

Miljoner in och löneutrymme “ledigt”. Precis vad doktorn ordinerade!

För det behövs en påspädning i truppen. Dels för att ersätta spelarna som redan lämnat, dels för att gardera sig mot det tapp som fortfarande kan komma. MFF har även bättrat på möjligheten att kunna säga nej till låga bud på spelare som behöver behållas i guldracet. Utan inflödet av pengar som nu säkrats hade allt detta blivit svårt.

Att det är på yttermittfältspositionen behovet av en ny spelare är som störst är närmast självklart.

Kanske kommer ni ihåg att Rikard Norling redan före säsongen sa att han ville ha in en yttermittfältare till för att öka konkurrensen till Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz? Det fick han inte. Nu lämnar Durmaz samtidigt som Tobias Lewicki flyttats ner till U19 och Miiko Albornoz gjort succé som högerback.

Det som då var ett önskemål borde därmed närmast ha blivit ett krav för att MFF ska få full slagkraft på den positionen.

Själv behöver jag inte ens fundera. Eftersom jag inför säsongen skrev att det var där Malmö FF helst skulle förstärka skulle jag göra en logisk kullerbytta om jag inte stod fast vid den åsikten.

Helst behövs det två yttermittfältare. En etablerad och en lovande. Tobias Sana från IFK Göteborg passar perfekt i fack 1 och Stefan Ilic eller Norlla Amiri från LBK i fack 2.

Sana kan vara på väg in och Amiri och Ilic börjar på måndagen träna med MFF:s talanggrupp. Där kan man i lugn och ro jämföra dem med varandra, övriga talanger och klubbens egna.

Jag har sett Stefan Ilic och Norlla Amiri i många matcher i först Lilla Torg FF respektive FC Rosengård och sedan i Lunds BK och är övertygad om att båda är redo på minst “Lewicki-Kroon-nivå”. Spel- och prestationsmässigt de senaste åren ger jag ett litet plus till Stefan Ilic. Ser man däremot till hur djupt MFF måste dyka i pengabingen är det troligen tvärtom. Ilic har kontrakt med LBK 2013 plus ett optionsår. Amiri har ett i år utgående kontrakt.

…………………

Ett par intryck från söndagsträningen:

Jimmy Durmaz är inställd på spel mot GAIS.

Bara formaliteter återstårs. Men så länge inte affären med Genclerbirligi är helt klar är han fullständigt okej med att spela och har inga problem att hålla fokus. Säger han och jag är övertygad om att han har rätt.

Matchen mot AIK sa egentligen det mesta om hans förmåga att fokusera.

Örebro SK borta var ett kollektivt svanhopp i skit-kastrullen och inget värdigt slut för Jimmy. Seger mot GAIS, en bra insats och ett byte i en 2-0-ledning tio minuter före slut där han kan kliva av under stort jubel från publiken skulle kännas betydligt bättre.

Alla mittbackarna är för resten plötsligt friska och krya. Filip Helander och Jasmin Sudic tränade för fullt inne på Swedbank-mattan.

Wilton Figueiredo avstängd. Men ersättare finns i form av antingen Simon Thern eller Erik Friberg. Enda felet? Simon måste ju vara backup-alternativet även för Jimmy Durmaz.

………..

Roligast på träningen?

Roland Nilsson kommer ju tillbaka till Malmö som ny tränarresurs i GAIS.

Och Rikard Norling lovade att krama Roland, för allt han betytt för Malmö FF, SM-guldet inte minst.

– Om han vill, det vill säga. Alla män är ju inte bekväma med det…

Någon Roland Nilsson på GAIS-bänken lär vi dock inte få se. Han är framförallt inkallad för att vara ett bollplank till Alexander Axén och Kjell Pettersson på träningspassen och i förberedelserna. Det är fortfarande Axén som bestämmer och på matcherna sitter Rolle på läktaren.

Än så länge…

 

Dags att säga adjö till Durmaz

Känns inte som att det kommer att bli så många fler matcher för Jimmy Durmaz i MFF.

Eventuellt ingen alls.

När laget på fredagen tränade på Mariedals IP körde Rikard Norling i alla fall med Jimmy i B-uppställningen. I det som såg ut som en startuppställning spelade Simon Thern på kanten.

– Vi måste förbereda alla alternativ, sa Norling när han efter slutfört pass fick frågan varför?

Med tillägget:

– Det kan dröja och det kan hända snabbt. I stort sett när som helst.

Lägg till att allt nu tyder på att MFF och Genclerbirligi närmat sig varandra i förhandlingarna.

I Kvällsposten säger agenten Hasan Cetinkaya, som företräder den turkiska klubben, att ett nytt bud är på väg in. Och han borde ju veta.

Fyra miljoner mer eller mindre bekräftar Cetinkaya att Genclerbirligi har bjudit. Det är för lite.

Får MFF en mille till eller lite mer blir det affär.

Då hamnar man också där MFF-ledningen med Per Ågren i spetsen hela tiden tyckt att summan borde ligga.

Jämförelsepunkterna är mer än utbildningsbidraget hamnat på om Jimmy Durmaz inte fyllt 23 och ungefär lika mycket som Malmö FF fick för Guillermo Molins.

Man kan ha många synpunkter på att både Molins och Durmaz borde gå för mer än fem miljoner – så bra är de – men med bara ett halvår kvar på kontraktet är det en annan situation. Då är 5-5,5 miljoner ett rimligt pris.

Och när MFF får rätt betalt ska man givetvis släppa Jimmy Durmaz direkt.

Alternativet att tacka nej till pengarna för att kunna använda honom i guldstriden är lockande, men fel.

Att Jimmy Durmaz kunde hitta 100 procent fokus och göra en kanonmatch mot AIK är inte det samma som att han kan göra det en hel, eller ens en halv, höst.

Det handlar också om att sända rätt signaler, både till de just nu utlandsproffsaktuelle spelarna och till alla talanger som man hoppas ska välja MFF för att klubben är en bra språngbräda i karriären.

Dessutom måste pengarna in. Truppen måste fyllas på ibland för att bli levande. Pengar till det får man genom spel i Europa och/eller försäljning av spelare. Med Per Ågren vid rodret har MFF även blivit bättre på att vårda truppen man redan har (alla sign on-bonusar och löneökningar varken ska eller kan gå till nyförvärv). Europa är tyvärr inte aktuellt i år. Då går det inte att säga nej till samtliga försäljningar. Särskilt inte som det kommer att ta ett tag till innan den fulla effekten av uppgraderingen av ägandet av Swedbank stadion är på plats och den löpande driften går plus minus noll.

Det finns också en viss “kålsuparaspekt”, eller rättvisefaktor. MFF köper spelare som är Bosman eller på väg att bli det. Då måste man också acceptera att ibland sälja spelare från den egna truppen som är på väg att bli det.

Men inte för ofta. Och med ett plus för MFF…

……………………..

När både Pontus Jansson och Filip Helander och sedan även Jiloan Hamad bröt träningen var det många på Mariedals IP som blev lite oroliga.

Lugnet lade sig dock snabbt. Mer om det kan du läsa här.

……………

Två U19-spelare har varit med på A-lagsträningen torsdag och fredag. Det handlar om Egzon Sekiraca och Pawel Cibicki. Båda har hängt med bra!

……….

Till sist:

Bara ett par dagar till dess att Malmö FF kan gå förbi IFK Göteborg i maratontabellen! Om MFF slår Örebro SK och IFK Göteborg tappar poäng mot HIF blir det så.

Jag tycker att det är STORT!

Ni kanske tycker annorlunda. Men det är jag som har rätt 🙂

 

 

 

En lysande återstart av MFF

Ja ni vet:

Det är nu man ska prata en massa yada-yada om att det fortfarande är en bra bit upp till Elfsborg och att det återstår ett maratonlopp  att spela av allsvenskan. Att det blev 0-0 i den andra halvleken, att Jimmy Durmaz snart kommer att lämna och att MFF riskerar att tappa ytterligare spelare.

Men SKIT I DET!

Malmö FF:s första halvlek som gav 4-0, och kunde gett mycket mer, var så lysande och spektakulär att det inte finns någon anledning att leva annat än i nuet och hylla hela laget.

Det var hög standard, riktigt hög – och det känns dessutom som om MFF börjar leverera som bäst när det gäller som mest.

10 maj: MFF-HIF, 3-0 och överkörning.

17 maj: MFF-Elfsborg 1-0, just när folk som inte begriper bättre börjat snacka om att det nog inte går att rubba Elfsborg i guldstriden i år.

2 juli: MFF-AIK 4-0, tvåan mot trean i kampen om att bli laget som utnyttjade Elfsborgs debacle mot Åtvidaberg och reducerade försprånget.

Bra besked när det behövdes.

Det enda felet är att alla matcherna har en sak gemensamt, de har spelats på hemmaplan. Med känslan av att ha tiotusentals i ryggen och att väldigt lite kan gå fel.

Därför blir nästa match ett nytt tillfälle att sätta ner foten och visa att det här laget kan bryta trender som behöver trampas på.

Mot AIK visade Malmö FF två viktiga saker:

1) Att man identifierat och tagit problemet att det ofta blivit ett dipp i prestationen efter ett uppehåll på allvar. Nu är det glömt!

2) Att man kan spela av en match. Jag njöt naturligtvis av första 45. Men jag gillade nästan lika mycket att MFF gick in efter pausvilan och bevisade att man klarar att spela på resultat och spela av en match. AIK kämpade för att rädda äran, lyckades delvis, men tilläts bara ett skapa en enda farlig målchans. Jänför gärna med vad som hände efter MFF:s suveräna förstahalvlek i Hällevik mot Mjällby.

Och då är vi tillbaka vid det som ger nästa omgångs match mot Örebros SK en extra kittling. Den spelas borta mot ett jumbolag som precis fått ny energi av ett tränarbyte. Om MFF torskar mot ÖSK samtidigt som Elfsborg vinner är man tillbaka på ruta noll…

Många var närmast löjligt bra i MFF.

Bäst av allt. Miiko Albornoz spelade en fotboll som påminde om hans älskade Spaniens. Han tror att han är bäst som ytterback, Rikard Norling tror det också och fortsätter han så här pratar vi snart landslagsspel.

Jimmy Durmaz satte effektivt munkavel på alla som ifrågasatte om han fortfarande kunde ge 100 procent i MFF.

Ivo Pekalski var som vanligt, lysande och Mathias Ranégie var fullständigt omöjlig för AIK att få koll på minut 15 till 45. Alla bollar som hamnade i närheten av honom då blev farliga sa AIK-tränaren Andreas Alm. Det hade han rätt i.

Sedan var det lite synd om Wilton Figueiredo som gjorde två snygga mål och ändå hamnade lite i skymundan.

Jiloan Hamad var rätt bra också, om man säger så och så vidare…

Gillade dessutom bytena! Simon Thern gick in med energi, Jasmin Sudic fick värdefull speltid i ett effektivt och välfungerande försvar. Att se Sudic och Pontus Jansson spela ihop är en härlig känsla. Ulrick Vinzents som yttermittfältare var dessutom en kul detalj.

Undrar för resten om den bestämda oviljan att flytta på Miiko Albornoz kan ha lite att göra med att ett nyförvärv redan är på väg in?

 

Fram med pengarna

Nyheten att Jimmy Durmaz skrivit på ett treårskontrakt med Genclerbirligi i Turkiet slog knappast ner som en bomb.

Vi är ganska många som har sett det uppenbara att av spelarna MFF riskerade att förlora var han den som borde bli svårast att behålla. Jag är övertygad om att MFF kallt kalkylerat med att han skulle lämna.

När jag pratade med Jimmy efter torsdagens träning ställde jag en fråga jag redan visste svaret på (ibland gör man det), nämligen om han tycker att årets säsong är hans hittills bästa i karriären.

Givetvis sa han ja. Han har aldrig spelat bättre, han har mognat och höjt sig en klass. Det är därför han ska ta chansen nu att börja tjäna de riktigt stora pengarna och han är väl värd den.

Dessutom klickade det med Genclerbirligi. Jimmy berättade att redan efter två-tre matcher i år började flera utländska klubbar höra av sig. Sedan har han varit flitigt uppvaktad och han betonade att han sagt nej till större lag än Genclerbirligi och lika bra bud. Helt enkelt för att han känner att han hittat rätt, både med klubben och nivån.

– Tränaren tror på mig, jag kommer att få spela och kan använda ett par år där till att göra mig redo för ett kliv till, påpekade han.

Det är en hypotetisk fråga nu, men jag tror aldrig att det var ens nära en förlängning med MFF. Han är redo, han har vetat det, MFF har räknat med det och det är ganska naturligt och inte alls överraskande att det som hänt har hänt.

De intressanta frågorna är snarare om MFF kan få så bra betalt att han kan börja spela i Turkiet redan i höst? Och om det i veckan påskrivna kontraktet försämrade MFF:s förhandlingsläge?

När det gäller förhandlingsläget tror jag att svaret är ja, det har blivit sämre, men inte så mycket som det är lätt att tro. Framförallt för att MFF:s situation inte var särskilt god innan heller.

Kontraktet löper ut i november och något utbildningsbidrag finns inte med i bilden. Jimmy Durmaz fyllde 23 år i mars.

MFF:s starka kort är precis det samma som det var tidigare. Jimmy vill börja spela för Genclerbirligi så fort som möjligt, ligan startar snart och klubben vill naturligtvis använda honom redan under hösten. Men i så fall måste man betala bra för att kunna göra det.

Kaffepengar duger inte eftersom det finns ett värde för MFF att ha Jimmy Durmaz i truppen under hösten i jakten på det allsvenska guldet.

– Vi måste väga det värdet mot vad Genclerbirligi erbjuder, konstaterade Per Ågren när jag pratade med honom.

MFF måste också bevisa att man inte står med mössan i handen och släpper spelare bara för att vara snälla. Att ibland sälja spelare ingår i förutsättningarna, att sälja in sig som den bästa plattformen i Sverige för spelare som vill utvecklas och göra sig redo för spel ute i mer penningstinna ligor likaså, men MFF lever också på en marknad. MFF ska snarare få ryktet att man är bra på att tjäna pengar på sina spelare än tvärtom. Annars finns det gott om hungriga vargar därute som är redo att utnyttja det. Arvet från Hasse Borg måste förvaltas.

Utan att gå in på några summor bekräftade Per Ågren också att den turkiska klubbens bud hittills inte ens är i närheten av rätt nivå.

Vad är då rätt nivå?

MFF kommenterar inte, men jag vet att klubben använder sig av fjorårets övergångsaffär med Guillermo Molins som måttstock. En närmast perfekt jämförelse. Samma position (yttermittfältare som börjat få chansen i landslaget), kontraktsläge  (en höst kvar)och utveckling i spelet (bästa våren i karriären). Alltså samma pris. Det vill säga cirka fem miljoner kronor.

Det låter fullt rimligt!

Man kan även använda en uträkning av vad utbildningsbidraget hamnat på, om det varit aktuellt, och använda den summan som en absolut miniminivå.

I jobbet att få rätt betalt tror jag inte att kontraktet mellan Jimmy Durmaz och Genclerbirligi i sig ska vara något avgörande hinder. Egentligen kan det vara värre att det är på gränsen till för många kockar inblandade. Jimmy betonar att han fått ett mycket bra kontrakt, där gick en del pengar. Sedan är två agenter med i bilden, dels Jimmys agent Martin Dahlin, dels Hasan Cetinkaya som sköter klubbens förhandlingar. De ska också ha rejält betalt. Malmö FF får inte hamna i ett läge där man tvingas nöja sig med smulorna som blir över.

Ytterligare en part har också all anledning att följa affären med intresse, Jimmy Durmaz moderklubb BK Forward!

Går MFF miste om övergångspengarna gör Forward det också….

 

Bortaspelet måste förbättras

Malmö FF:s insats mot GIF Sundsvall var inte ens i närheten av betyget godkänd.

För att nå dit hade det behövts en seger.

Då hade det gått att glömma det usla spelet och ändå se det som en styrka.

Nu blev det bara en kvittering och de två förlorade poängen innebär att det blir mycket svårt att komma ikapp Elfsborg efter EM-uppehållet. För glöm det där med att mycket kan hända under silly season. Där tror jag att Elfsborg kommer ut på den andra sidan mindre skadeskjutet än Malmö FF.

Å andra sidan lär ingen MFF-spelare bli köpt baserat på insatsen i torsdagens match på Norrporten Arena.

Om – jag skriver om för att det faktiskt inte är omöjligt – Malmö FF ska ta igen Elfsborgs försprång krävs det dock att laget direkt efter uppehållet löst problemet med de svaga insatserna på bortaplan.

Lika svårt som Elfsborg har att vinna på naturgräs har Malmö FF att prestera utanför Swedbank stadions trygga omgivningar. Sex poäng på sex spelade bortamatcher  är ett facit värdigt ett bottenlag, inte ett lag som ska tas på allvar i tätstriden.

Inför matchen mot GIF Sundsvall hade MFF släppt in 14 mål borta, något man inte gjort sedan säsongen 1932-33. Nu blev det bara ett insläppt, men jag hoppas verkligen inte att priset att hålla någorlunda tätt var att tappa det mesta framåt. Det finns en viss risk för det. I flera av de tidigare matcherna, till exempel mot Djurgården och IFK Norrköping, har Malmö FF trots de insläppta målen, skapat massvis med chanser och stundtals trots allt spelat riktigt bra.

Nu var det stillastående och fantasilöst och massor med långa bollar utan någon vettig adress sedan Mathias Ranégie tidigt lämnat planen med en befarad knäskada.

Det blev sämre med Markus Halsti och Ulrich Vinzents på ytterbackarna istället för avstängda Ricardinho och Miiko Albornoz. Däremot tycker jag inte att man ska skylla på det nya mittbacksparet Pontus Jansson och Jasmin Sudic.

Herregud, Sudic gjorde sin första match från start på över två år. Klart att det finns en massa ringrost att skaka av sig! Det finns bara ett sätt att lösa det, ge honom tid att spela sig tillbaka till den standard han höll innan de envisa skadorna drabbade honom. Jag tyckte att det såg bättre och bättre ut redan under matchens gång. Han spelade upp sig markant och efter två-tre 90-minutersmatcher till är han tillbaka i den form som fick supportrarna att sjunga om en back som käkade barn och drack fotogen.

Glöm heller inte att Pontus Jansson var bra. Jämför tryggheten i hans spel när han nu fick Sudic bredvid sig och mot Häcken när han spelade med en orutinerad och helt otestad Filip Helander.

Sudic och Jansson kommer att göra varandra bättre!

Mittbackssituationen är trots allt ett av MFF:s minsta problem. Framtiden tillhör Sudic och Jansson, med Daniel Andersson, Filip Helander, och nu även Marcus Haglind Sangré (första bänkmatchen mot Sundsvall!) som backup

Det är en nödvändig process som relativt snabbt kommer att bli lyckad. Men om någon tror att man i ett inledande skede inte kommer att sakna en spelare med Daniel Anderssons meriter är den personen rätt naiv.

………………..

 

Pontus Jansson var bra. Ivo Pekalski också (före paus bäst i MFF – tänk bara på hans passning till Daniel Larsson, där borde det blivit mål!). Okej tyckte jag även att Johan Dahlin, Jasmin Sudic och Jimmy Durmaz var. Inhopparen Alex Nilsson gjorde också precis det han skulle. Alex är en riktig målskytt och en stor kämpe. I övrigt var det många fötter som sattes fel och Jiloan Hamad var knappt med i spelet.

…………………..

Positivt trots allt:

MFF går in i uppehållet som tvåa. Före AIK och Häcken och med HIF som femma och IFK Göteborg som tia.

Med tanke på Malmö FF:s usla poängfacit på bortaplan är det faktiskt ett oförskämt bra utgångsläge! Enda felet är att Elfsborg stuckit iväg. Jag hittar ett visst hopp i att MFF hittills spelat många fler matcher borta än Elfsborg gjort på naturgräs. Kommer Elfsborg inte till rätta med sitt problem och MFF gör det med sitt kan det gå.

………………………

Och snart kommer Rick Kruys…

Skojade bara. Eller?

 

 

Bakom 3-0 dolde sig en utklassning

Sakta med säkert börjar Swedbank stadion också få sina oförglömliga festföreställningar – precis som föregångaren Malmö Stadion. Det här var en sådan.

För nästan tio år sedan, 2003, vann MFF med 5-0 över HIF.

Det var ett tag sedan, men frågan är om man inte måste gå mycket längre tillbaka i tiden för att hitta en match då Helsingborgs IF blivit så utspelat i Skånederbyt?

För 3-0 kunde varit mycket mer. MFF gick givetvis för ett fjärde och ett femte mål och i praktiken var det bara stolparna, ribban och en storspelande Pär Hansson i HIF-målet som stoppade det.

Men det var viktigare att gå in och visa att man kunde stänga en match än att jaga en storseger.

MFF har haft stora problem med det hittills under året och inför matcherna mot IFK Göteborg och Elfsborg var det guld värt att visa att man behärskar den detaljen också.

Men spelmässigt var det utklassning och Helsingborgs IF-tränaren Conny Karlsson sa det egentligen bäst när han inledde presskonferensen med: ”här framför mig står ett glas vatten, jag vill helst bara hälla det över huvudet på mig själv”.

Han erkände också att HIF inte blivit så utspelat sedan Örebro SK borta säsongen 2010.

MFF hade 12-1 i avslut på mål, ett par bollar i ribba och stolpe och totalt 26-5 i avslut. Och då var 20 av MFF:s avslut farligare än HIF:s bästa.

Utan Pär Hansson, och ett visst kvardröjande MFF-problem med att sätta chanserna, kunde det blivit mer än de där 5-0 2003.

Det går också att skriva ett riktigt stort ÄNTLIGEN.

Ibland känns det som jag inte gjort annat är tjatat på hur usel utdelning MFF har på hörnor. När Malmö FF gjorde det senaste hörnmålet klampade Tyrannosauris Rex omkring i Pildammsparken.

Nu satte Ivo Pekalski dit 2-0 på nick efter hörna och plötsligt blev nästan alla hörnor farliga.

MFF kan hastigt och lustigt:

Döda en matc.

Göra mål på hörnor.

Utmana i guldstriden.

Och bakåt nickade Mathias Ranégie bort allting som Helsingborgs IF försökte skapa på fasta.

Det är lätta att glömma när man ska ösa berättigat beröm över både honom och Daniel Larsson i spelet framåt.

De båda MFF-anfallarna har hittat formen och med understöd av ett myller av andra offensivt duktiga och riktade spelare blir det ett tryck som är svårt att stå emot. HIF klarade det inte alls.

Jag tror att man hade haft en större möjlighet att störa Malmö FF om man backat, satt bussen framför målet och satsat på kontringar.

Rikard Norling tyckte att matchens spelades på MFF:s villkor med undantag för slutet av den första och början av den andra halvleken. Då var han lite snål. Det var Malmö FF som förde då också

Och på sätt och vis kan man säga att det var back to basic för MFF. Nio av de elva spelarna i startelvan var med redan guldåret 2010. Det är svårt att peta Pekalski och Figueiredo.

Malmö FF är fortfarande ett ojämnt lag. Men när allt stämmer har laget en högstanivå som inget annat lag i allsvenskan är i närheten av.

Det är därför guldet börjar glimma lite grann fullt synligt där nere i dagbrottet.

Än så länge har man också kvar allsvenskans just nu störste artist i Jimmy Durmaz. En plats i EM-truppen känns inte avlägsen.

Fast det kan gå snett också. Medan laget lär sig, utvecklas och höjer vardagsnivån. Problemet förstår man kanske bäst om man gör den fullt berättigade jämförelsen att MFF var mer överlägset mot HIF i den här 3-0-matchen än Häcken var när man slog MFF med 5-0 på Rambergsvallen…

 

Ranégie var bäst i Malmö FF

Två saker:

1) den på förhand viktiga trepoängaren blev ännu viktigare för framtiden med tanke på hur matchen utvecklades.

2) det är okej att gnälla på Mathias Ranégies chansmissar, men det är inte okej att låta bli att fatta att han är bra!

För att ta det första först. Malmö FF har haft stora problem med att stänga matcher. Om det hänt en gång till att man tappat poäng efter en stabil ledning som borde varit större, och med ett så sent kvitteringsmål som det Åtvidabergs FF fick, hade det varit förödande.

Inte minst när det väntar en trippel med ytterst viktiga matcher som Helsingborgs IF, IFK Göteborg och Elfsborg. Nu kan de bli precis så avgörande som alla har trott. Och MFF tar med sig lyckan och boosten som segermålet till 2-1 i den absolut sista spelaminuten gav.

När det gäller Mathias Ranégie känns det verkligen som jag följt en konsekvent linje när jag hyllar honom

Långt innan MFF värvade honom tjatade jag om att han var exakt den spelartypen som saknades och behövdes i Malmö FF.

När han till slut kom hävdade jag att det var självklart att han kommer att göra nytta för laget.

Sedan har jag stenhårt hållit fast vid att det märks negativt när han inte är med och att det snart kommer att lossna även i målskyttet.

Nu gjorde han två klassmål. Ranégie har det mesta som krävs av en riktigt duktig anfallare och avslutare. Han har dessutom exklusiva egenskaper som bollmottagare, huvudspelare, uppbackare och avlastare som ingen annan anfallare i MFF-truppen besitter.

Visst var det dåligt att bränna det öppna nickläget i första halvlek, en ensam granplanta på ett kalhygge kunde inte varit mer isolerad än MFF-anfallaren var i sitt friläge. Han missade ett par öppna chanser till. Totalt hade han fem.

Men det blev mål på två av dem. Båda gångerna var det dessutom förmodligen svårare att sätta dit bollen än de övriga tre gångerna och han gjorde det.

Det går att snacka mycket om att han var skyldig att näta efter missarna och att det är både flyt och tur att få till ett så sent segermål. Men när matchen nu ska summeras var det lik förbannat han som räddade de tre poängen

I mitt tycke var det Mathias Ranégie som borde utsetts till matchens MFF-lirare.

Sedan kan man ju göra sig lustig över att han skyllde den grova målnicksmissen före pausen på att han fick strålkastarljuset i ögonen. Jag slängde väl själv iväg nåt halvroligt på twitter när jag hörde det.

Om att det inte finns något elljus på Rambergsvallen, eller att det var därför han nickade med ryggen mot målet vid 1-1 och så vidare. Ni förstår.

Men jag tycker faktiskt att det är både skönt och uppfriskande med spelare som svarar ärligt på frågorna. Det vinner man på i längden.

Ranégie var alltså bäst. Näst bäst tycker jag var en målfotoaffär mellan Erik Friberg (bland annat ett lysande pass till 1-o och ytterligare ett till ett öppet läge), Jimmy Durmaz och Daniel Larsson. När Daniel L kom in istället för en ovanligt blek Jiloan Hamad och Simon Thern bytte position kom öppningarna. Men då blev det också ännu mer viktigt att Mathias Ranégie kunde ta emot, hålla i och skarva vidare.

Pontus Jansson var för resten tillbaka i det säkra spelet.

På tal om pass. Miiko Albornoz precisionsinlägg till 2-1 var ett bra argument för att det blir svårt för Ulrich Vinzents att ta tillbaka högerbacksplatsen.

Till slut kan man säga att MFF och HIF genrepade inför derbyt på exakt samma vis, med att ta en uddamålsseger mot ett motståndarlag man egentligen borde ha manövrerat ut mycket enklare…

…………….

Att varna för Åtvidabergs effektivitet var i hög grad motiverat. Laget hade ett enda avslut på mål. Det gick in.

…………….

Kul att se att en av de bästa i Åtvidaberg var den gamle MFF-ungdomsspelaren och Onslunda-fostrade Tobias Nilsson. I Falkenbergs FF ifjor och i allsvenskan nu. För att stanna ett tag om man ska döma efter dagens insats.

 

Det här måste MFF bara vinna

Tillbaka i hemmaborgen måste Malmö FF bädda för Borg-veckan.

Efter söndagens match mot Åtvida-BERG möter MFF nämligen Helsing-BORG, Göte-BORG och Elfs-BORG.

Jag gillar inte att prata om tåg som går, om topp- och andra strider som avgörs innan det ens spelats tio omgångar. Men låt oss ändå enas om en sak: en svit av matcher mot tre andra tippade topplag är viktig och det skulle inte vara så lyckat att tappa poäng i matchen precis innan man ska in i den. Inte minst för att det är exakt samma poängsumma som står på spel i alla matcher. Därför är samtliga fyra matcher precis lika avgörande.

Det finns en aspekt till.

Om Malmö FF tappar poäng hemma mot Åtvidabergs FF är det inte bara olyckligt. Det är dessutom dåligt.

Historiskt sett har MFF ett monumentalt övertag. Det är 17:e gången lagen möts i Malmö i allsvenskan. Av de hittills spelade matcherna har MFF vunnit 14, två har slutat oavgjorda!

Åtvid har inte bara aldrig vunnit i Malmö, man har inte vunnit över MFF sedan 1981, då det blev 3-2 hemma på Kopparvallen.

Även i den pågående allsvenskan talar det mesta för MFF.

Borta läcker försvaret som en Melittapåse med tolv insläppta på fyra matcher, hemma har man hållit nollan i alla tre matcherna. Och Åtvidaberg kommer till Malmö med fyra raka förluster.

Men det som framförallt är avgörande är att Malmö FF SKA vara ett bättre lag än Åtvidaberg. Jag förväntar mig att MFF går in och visar det.

Annars finns det saker MFF kan lära sig av Åtvidabergs FF

Nykomlingen har fått massvis med berättigat beröm för sina fasta situationer, ett segervapen ifjor i superettan som man klarat att ta med sig in i allsvenskan.

Något som kommit lite i skymundan är att Åtvidaberg är ett ruggigt effektivt lag på det mesta. Efter de sex första omgångarna toppade man tabellen både över hur många procent av skotten som träffade mål och hur många procent av skotten som gick i mål, 62, repektive 26,4 procent.

Lite bättre än MFF:s 42 respektive 9,2, vilket i båda fallen räckte till en tolfteplats. Å andra sidan säger det kanske lite om Åtvidaberg att man riskerar sin femte raka förlust trots effektiviteten?

Minns att jag tjatat ett tag om att det är dags att sätta in Jasmin Sudic i startelvan. Jag tror att det sker nu, och i så fall är jag inte alls orolig över att det ska finnas några sviter kvar från det långa skadeuppehållet.

Efter ett par matcher i allsvenskt tempo är han en av seriens bästa backar.

Över 13 000 biljetter är redan sålda, en riktigt bra siffra efter tappen mot Norrköping och Mjällby. De trogna hemmaåskådarna förtjänar att se en prestation som i den första halvleken mot Mjällby.

Då visade Malmö FF att laget har allsvenskans överlägset vassaste högstanivå.

Men för att ha någon nytta av den måste man klara att visa att man kan spela bra i 90 minuter.  I majoriteten av de hittills spelade matcherna har man inte ens varit nära att lyckas…

Det är för resten inte bara tre poäng som måste inkasseras mot Åtvideberg.

MFF måste också undvika gula kort på Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz. Båda står nämligen på två och blir avstängda efter nästa kort. Det har Malmö FF inte råd med.

Inte bara för att Jimmy gjort fyra mål och skuggar toppen av skytteligan och Jiloan inte ligger långt efter med tre utan mest för att backupen på just den positionen ännu inte håller samma höga klass som backupen på de övriga ställena i laget.

Tobias Lewicki och Simon Kroon känns för tunna och att Rikard Norling inför säsongen gick ut och efterlyste att MFF skulle värva en yttermittfältare sa en hel del. Han hade rätt.

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×