En match med många farväl

Malmö FF:s match mot AZ Alkmaar kan komma att handla mycket om farväl.
Det första och viktigaste i den vägen är givetvis att det förhoppningsvis äntligen är dags att vinka adjö till MFF:s nolla i poängkolumnen.
Det blir dessutom den sista tävlingsmatchen på hemmaplan för många av spelarna och det kan bli den sista för ett par till.
För Dusan Melicharek, Yago Fernandez och Miljan Mutavdzic är det definitivt sista Swedbank stadion-natten med gänget.
Lägg till att Malmö FF och Jeffrey Aubynn ännu inte tagit snacket som eventuellt leder till att han spelar kvar i klubben även nästa säsong och att Wilton Figueiredo under en parasoll av rykten, hysh-hysch och en rejäl dos av ovisshet mycket väl kan vara på väg att lämna MFF.

På måndagen lade Wilton upp något som såg ut som en säljvideo på twitter och direkt började ryktena surra som hungriga getingar kring en hallongrotta.
Jag tror, som tidigare, att Wiltons vara eller inte vara i MFF 2012, handlar om pengar.
Han längtar hem och Malmö FF är villigt att släppa honom ifall man får en rimlig kompensation. Eftersom han kostade mycket när han kom och har gjort det även under tiden han spelat i Malmö ligger ribban för vad som är rimligt ganska högt. Men att släppa honom innebär rejält med frigjort löneutrymme och alla som såg honom spela guldåret 2010 vet att det handlar om en spelare som är värd att betala – rejält – för.

Jag börjar tro att WiltonFigueiredo faktiskt kommer att lämna MFF. Däremot lutar jag allt mer åt att Jeffrey Aubynn blir kvar ett år till. Yago Fernandez och Miljan Mutavdzic har fått nej till nytt kontrakt. Men Jeff har MFF ännu inte tagit det avgörande snacket. Dessutom öser Rikard Norling beröm över honom i programbladet till Alkmaar-matchen.
Jeff är en smart spelare med offensiva spetskvaliteter som många av konkurrenterna saknar. Han är dessutom en lojal och nyttig spelare som accepterar en roll som backup. Därför tror jag att hans framtid i MFF mest är en lönefråga. Malmö FF vill säkert gärna ha kvar honom, men det får inte kosta för mycket. Och någon av klubbarna i Göteborg får inte ge honom ett för bra bud.
Det handlar också om hur många centrala mittfältare man ska behöva köpa. Miljan Mutavdzic är redan borta från resonemanget. Försvinner Wilton Figueiredo också är MFF nere på ett urval bestående av Ivo Pekalski, Jeffrey Aubynn och Amin Nazari. Lämnar Aubynn finns det bara två kvar och Malmö FF har klart och tydligt sagt att man ska ha två man på varje position, det vill säga fyra centrala mittfältare.
Bättre då att lägga allt krut på att plocka hit en riktigt vass spelare av allsvensk spetskvalitet. Han kan hittas i Sverige. Fast då finns det inte så många alternativ. Wanderson och Tobias Grahn kan klara det.

Simon Thern tycker jag faller bort för att han inte är bra nog.

Nånstans ska väl vinsten vara nyttig

Rättvis seger, en sen och stark vändning och två väldigt snygga mål. En MFF-vinst som normalt sett borde ge massor med nyttig energi och självförtroende att ta med sig. Nu väntar dessutom ett landslagsuppehåll där det äntligen finns en möjlighet att lägga in ett par träningspass med högre intensitet och en chans att bygga en grund.
Men vänta nu.
Finns det verkligen något kvar för Malmö FF att använda all den där nyttan i?
Fjärdeplatsen ger inte längre något Europaspel nästa säsong och i och med Elfsborgs seger över Gefle försvann nog den allra sista lilla chansen att nå upp till plats tre.
Pratade med en MFF-supporter som sa:
– Äntligen kan de jävlarna vinna nu när det inte  längre betyder något.
Kärlek på Malmöitiska.

Fast det där stämmer ju inte riktigt. Att vinna är ALLTID bättre än att inte göra det, och jag börjar bli lite trött på den där attityden – som jag ibland själv drabbas av – att placeringarna under ettan inte har någon betydelse.
Varje steg uppåt i tabellen MFF kan ta är betydelsefullt, inte minst i avstampet inför nästa säsong.
Och att Malmö FF kan vinna en svår bortamatch mot erkänt svårbesegrade hemmalaget Kalmar FF när man inte fått vettig träning på länge är ett gott besked inför nästa säsong. Då får Rikard Norling äntligen möjligheten att på allvar sätta sin prägel på laget.
Komma före IFK Göteborg och minska det redan lilla försprånget mellan ettan och tvåan i maratontabellen är också något att kämpa för.

Viktigast är dock att 2-1-vändningen mot Kalmar FF faktiskt kan ge en hel del skjuts till det som återstår av Europa league.
Där finns fortfarande en – liten – möjlighet att ta andraplatsen och förlänga Europaspelet in på 2012. Varje seger ger också rejält med påspädning i kassakistan. 140 000 euro närmare bestämt (kryss ger 70 000 euro).
Varje match ger dessutom 60 000 euro i ”startavgift”, vilket ska läggas till alla miljonerna MFF fick bara för att kvala in till Europa league.
Uefa kommer slutligen att pytsa ut cirka 150 miljoner euro till klubbarna ur potten från de kommersiella intäkterna. En del av den potten är rörlig och baserad på det kommersiella intresse just den klubben bedöms ha. Ett lag som bara radar upp förluster i gruppspelet lär inte få så mycket av den kakan.
På plussidan från matchen i Kalmar fanns naturligtvis också de grymt snygga MFF-målen. Först Jiloan Hamads vänsterskott i krysset och sedan frisparken där tre man gjorde det perfekt. Jeffrey Aubynn slog en smart och precis frispark som Jimmy Durmaz dundrade upp i det andra krysset sedan Daniel Andersson rutinerat screenat bort Kalmarkillen som sprang fram för att täcka skottet.
Fast om man vill vara elak går det också att säga att Kalmar kan göra enkla mål på fasta situationer. Om MFF ska näta på fasta måste det vara snyggt…

När hann för resten motståndartränaren senast göra alla sina tre byten innan Rikard Norling gjorde sitt första?

Inget kul besked för MFF-materialaren och IFK Malmö-tränaren Kenneth Folkesson från sista omgången i division 4. Di gule förlorade med 0-9 mot Prespa Birlik. Även om kontraktet var räddat klappar nog Eric Persson lite grann försynt i graven.

 

Precis det här behövde MFF

Det här behövde Malmö FF.

Så innerligt mycket!

Nu kommer många att säga att det var avsågade jumbon Halmstads BK som fick stryk med 5-1 och att femettan kanske egentligen inte var så mycket värd.

Glöm det.

Inte efter det att MFF bara fått 1-1 mot ett lag som för närvarande håller samma klass som HBK.

Inte efter det att Malmö FF fått stopp i sviten med tio raka (10 fucking raka!) matcher utan seger på bortaplan i allsvenskan, sju av dem (om jag räknat rätt i hastigheten) med Rikard Norling som tränare.

Och inte efter ett år där MFF hittills haft så förtvivlat svårt att göra mål.

Rätt uppföljt kan det här bli isbrytaren som behövs för att tränga genom det tidigare närmast bottenfrusna havet som skiljde MFF från tredjeplatsen. Nu är det bara att köra på och se hur långt det bär. Jag skrev ju redan igår att många hade gett upp alldeles för tidigt.

Synd bara att HIF inte kunde göra sitt och se till att Elfsborg sprang på den fjärde raka förlusten. I så fall hade nog Boråslaget fallit som en boll i en rutschkana genom tabellen.

Så det här behövde MFF, och Rikard Norling. För att inte tala om Mathias Ranegie.

Två mål av Ranegie och två skyttekungamål. På rätt plats och mål utan krångel. Hittad av lagkamraterna. Precis som det ska se ut.

Har gnällt på Ulrich Vincents inlägg. Det till 5-1 var perfekt.

Har gnällt på att Ivo Pekalski borde slå ännu fler öppnande bollar framåt. Hans sätt att öppna för Daniel Larsson som i sin tur hittade Mathias Ranegie till 1-0 var lika vasst.

Och Jeffrey Aubynn tillförde energi, en energi som Wilton Figueiredo också visade när han fick hoppa in. Därför blev det ett riktigt bra beslut av Norling.

Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad gjorde mål och Durmaz var exakt så svårstoppad som han ska vara.

Det går att fortsätta.

Ett av få problem var att Johan Dahlin gjorde en ny miss vid målet. Det var en groda av honom som gav TFF 1-1. Nu gjorde han en ny som innebar baklängesmål. Hans agerande vid friläget som TFF:s Fredrik Jensen inte utnyttjade var heller inte bra.

Men det är alldeles för tidigt att såga valet att låta Dahlin göra comeback i målet. Han var lysande, närmast landslagsmässig ifjor. Nu måste han få tid på sig att skaka av sig rosten. Fram till missen mot HBK såg det till exempel riktigt stabilt ut. På sikt blir det bra och glöm inte att så länge Dusan Melicharek inte skrivit på något nytt kontrakt finns han inte kvar i MFF nästa säsong…

Idag finns det faktiskt inte något att reta sig på. Inte ens att jag hade både 1-6 och 0-6 på matchen. Det har för övrigt inget med insatserna i år att göra (så dum är jag inte). I flera år har jag kört stående tips på MFF-seger 6-0 eller 7-0 hemma och 6-0 och 6-1 borta. Oavsett vem de möter. Och nu vore det väl närmast dumt att sluta.

Så här sent i natten börjar förkylningseländet som höll mig borta från regnet och matchen i Halmstad och tvingade mig att stanna hemma framför tv:n släppa sitt envisa grepp. Ett tag snorade, snörvlade och hostade jag i takt med målen.

Ersättarna höll inte samma standard

Beslutet att ställa över U21-landslagsspelarna Pontus Jansson, Ivo Pekalski och Jiloan Hamad var rätt tänkt. Men det blev fel. Särskilt som Wilton Figueiredo också var borta. Nu hade MFF aldrig de nödvändiga vapnen för att penetrera Gefle IF:s kombinerade mur av vasst försvarsspel och närkampsstyrka.
Varför blev det då fel? Jo, inte för att beslutet att vila spelarna inte var motiverat från början utan för att ersättarna missade att ta chansen att övertyga om att de är lika bra, eller åtminstone nästan lika bra, som spelarna som fick stå över.

Därför drabbades MFF egentligen av två hårda smällar. Dels innebar förlusten i sig att laget tappade värdefull mark i jakten på tredjeplatsen som garanterat ger internationellt cupspel nästa säsong. Dels för att om man ska döma efter insatsen mot Gefle IF så har MFF inte den breda trupp som kommer att krävas om klubben under hösten ska klara att både prestera i Europa league och i allsvenskan, som fortfarande är det viktigaste. Då kommer det nämligen att krävas att MFF ofta gör just det som misslyckades på Strömvallen: att vila spelare och rotera i truppen.
Miljan Mutavdzic är definitivt inte i närheten av att vara lika vass som varken Wilton Figueiredo eller Ivo Pekalski. Jeffrey Aubynn är det heller inte, även om han är närmare. Men för att lyckas behöver han en av Pekalski eller Figueiredo bredvid sig. I nödfall kan man även kasta in Mutavdzic, men då måste Figueiredo eller Pekalski vara med.
Det syntes redan ifjor och inget som hänt i år har ändrat på den bilden. Om något visade matchen mot Gefle att det är bättre att redan nu spela in Amin Nazari som ett centralt alternativ när de två givna saknas. Bolltappet av Miljan Mutavdzic som föregick 0-2 får definitivt inte hända mot ett lag som Gefle och dödade effektivt alla förhoppningar om att klara en poäng.

Pontus Jansson saknades givetvis också. Den senaste tiden har han varit MFF:s kanske allra vassaste spelare och att han i dagarna utsågs till månadens Tipselitspelare var ett givet val. När det gäller mittbackspositionen borde det dock inte vara lika svårt att hitta alternativ som i mitten av mitten. Markus Halsti har egentligen allt som krävs för att klara uppgiften. Hans teknik, passningsspel, snabbhet och nickförmåga är det inget fel på. Ändå blir det inte bra.
Att han inte får ut sin fulla förmåga tror jag beror på att han spelar för hafsigt, yvigt och med för små marginaler. Det är för mycket bolltapp när han redan har kontroll över situationen och för många beslut där det nödvändiga modet övergår i dumdristighet. Kort sagt ett övermod som resulterar i ett överarbete. Ibland får jag känslan att han vill spela som Ricardinho utan att klara av det, när han borde spela som Ulrich Vinzents eller kollegan Daniel Andersson. Det är bland annat därför jag gillar Pontus Janssons utveckling så mycket. Han är redan bra nog att spela som Markus Halsti gärna vill göra.

Jag skriver, som ni förhoppningsvis redan vet, nu även på twitter.

Gillar redan att vara där.

Inte minst för att läsa vad andra skriver. Svedala IF:s duktige tränare Kalle Palm kastade till exempel ut en fråga:

Har Miljan Mutavdzic gjort någon okej insats på konstgräs?

Bra fråga. Han har i alla fall gjort ett par konstgräsmatcher som man helst bara vill glömma. Inte minst på blött konstgräs.

 

Mathias Ranegie då?

Jag är fortfarande övertygad om att det är ett bra köp och att han kommer att göra massor med nytta i MFF. Tendenserna till det fanns faktiskt redan mot Gefle.

 

Uppdraget utfört av Malmö FF

Uppdraget utfört.

Parallellt med att ha presterat två fantastiska matcher, en bra och en usel i Europaspelet och varit hårsmånen från att kvala in till Champions league har MFF klarat att hålla fokus på allsvenskan. Seger över GAIS, seger över Elfsborg och kontakten med topp tre finns kvar.

De som inte tycker att det är bra gjort har helt enkelt fel.

Visst, trepoängaren mot GAIS var turlig och Elfsborgsvinsten svårtuggad, men hur skulle det annars kunna vara? Är det något det senaste decenniet i svensk fotboll visat är det väl hur svårt det är att hålla fokus och plocka poäng både i Europa och i allsvenskan.

Nu väntar ett kort landslagsuppehåll. Rikard Norling kommer äntligen att få tid att förankra sin spelfilosofi och sina idéer på ett antal normala träningar. Tidigare har han fått hålla till godo med matchgenomgångar, direkt matchförberedande träningar och pass som mest varit aktiv vila efter tuffa matcher. Det har fungerat förvånansvärt bra, så bra att det finns all anledning att ha goda förhoppningar om att det ska funka minst lika fint när MFF snart på nytt ska ut och strida på två fronter samtidigt.

Matchen mot Elsborg då?

Elfsborg och tränaren Magnus Haglund tjatade mycket om hur många chanser de skapade. Man fick också mycket cred för taktiken och lyftet i inledningen av den andra halvleken.

Och det är helt sant att Elfsborg kunde ha vunnit.

Men det var MFF som gjorde det.

Trots 11-20 i avslut totalt och 6-9 på mål.

Bakom den statistiken döljer sig för resten en väldigt intressant sak. Hur många av de 20 avsluten för Elfsborg tror ni gjordes av Anders Svensson? Rätt svar är noll. Hans hypade kollega på mitten Oscar Hiljemark hade ett. Wilton Figueiredo gjorde två mål och hade ytterligare tre avslut.

Många var oroliga över hur det skulle gå när Ivo Pekalski var avstängd och två så i grunden offensiva spelare som Wilton Figueiredo och Jeffrey Aubynn skulle bilda innermittfältspar. Att det gick vägen är ett överbetyg både åt dem och hela laget. För det är givetvis en balansgång. Ibland gör de saker till synes utan en tanke på att det blir livsfarligt bakåt om de misslyckas istället för lyckas och tappar bollen. Men mot Elfsborg var de både vakna och bra.

Dessutom klarade Malmö FF att på ett utmärkt vis styra bort spelet från framförallt Anders Svensson. Det är lätt att fastna för sista 45 och glömma borta att MFF i den första halvleken inledde med att knappt låta Elfsborg låna bollen de första 20 minuterna (bollinnehavet första 45 var 58-42) och jag tror inte att Magnus Haglund var speciellt nöjd med att det var först i den andra halvleken man överhuvudtaget lyckades få med sitt starka mittfält i anfallsuppbyggnaden. Där gjorde MFF ett riktigt gott jobb. Ett arbete som lade grunden för segern. Det snackades mycket om att Haglund gjorde det så bra taktiskt för att förändra matchbilden efter paus. Okej då, Elfsborg kom igen och skapade mycket mer. Men man fick ändå aldrig in Svensson i spelet, så att han kunde få en matchavgörande betydelse. Den rollen tog Wilton Figueiredo och det var ingen slump.

Dusan Melicharek gjorde en ny stark match.

Så stark att jag allt mer böjar luta åt att han INTE ska petas av Johan Dahlin. Jag ger mig. Dusan har förtjänat rollen som förstemålvakt och jag betygsätter honom härmed som den bästa reservmålvakten Malmö FF haft genom tiderna. Det är ett förbaskat bra betyg.

Glöm heller inte att MFF slog serietvåan med både Daniel Andersson och Ivo Pekalski på läktaren…

Rätt utfall i hängmatcherna och det ser plötsligt riktigt bra ut i tabellen.

Kan till sist inte låta bli att påpeka att det här visste ni inte om Per Welinder.

Ja att det inte är den Per Welinder har ni väl fattat vid det här laget. Men det är ganska kul att skateboardproffset som bland annat var stuntman i Tillbaka till framtiden heter likadant som MFF kommunikationschef.

Vardagen är också helt okej

Tillbaka i allsvenskan.

Tillbaka på Swedbank stadion. Ja den får ju heta det nu igen när Uefa har lämnat byggnaden.

Inte mig emot. MFF och hemmaborgen duger bra även i vardagen.

Men visst lever Malmö FF-Dinamo Zagreb fortfarande kvar i minnet och ska göra det länge. Den matchen måste vara själva definitionen av begreppet bitterljuvt och stolthet för evigt det bästa sättet att beskriva det kvarstående intrycket av insatsen under de 90 minuterna.

Nu ska det tändas om.

Går det? Givetvis.

Kan man nå samma standard som andra halvlek mot Dinamo? Ytterst tveksamt, det var en unik händelse. Grejen är dock att det inte behövs. Spelar MFF som i tisdags kör laget över allt motstånd i allsvenskan. Det är dock varken rimligt eller trovärdigt att begära att man ska göra det. Men med den sjävförtroendeboost, den heta inspiration och den klass som ändå finns i truppen är förutsättningarna ändå goda att utmana Elfsborg, ta tre poäng och ett stort kliv mot tredjeplatsen i tabellen.

Skade- och avstängningsläget är lite värre än de senaste veckorna med Daniel Andersson fortsatt borta, Miljan Mutavdzic med höftböjarproblem samt Yago Fernandez och Ivo Perkalski avstängda. Givetvis är det kapten Andersson och Pekalski som saknas i särklass mest bland de 19 i truppen.

Jag kan inte se annat än att det blir Markus Halsti och Pontus Jansson i försvarsmitten och det hade det blivit även om Yago varit tillgänglig. Pontus var lysande mot Dinamo Zagreb, ju mer man tänker tillbaka desto mer växer hans insats. Men glöm inte att Markus Halsti också var bra. Inte lika bra, men bra.

Med Miljan Mutavdzic borta ur ekvationen står valet mellan Jeffrey Aubynn och Amin Nazari när Ivo Pekalski ska ersättas. Undrar om Rikard Norling om det står och väger i valet ens funderar på att ta hänsyn till att Jeff två gånger i sista stund snuvades på att bli inbytt mot Dinamo?

Godkänt av superungt Malmö FF

Egentligen behöver man inte krångla till betygsättningen.

En seger i allsvenskan ger automatiskt godkänt, med tanke på alla spelarna som saknades och de både unga och orutinerade talangerna som fick ersätta höjs betyget dessutom ett rejält snäpp.
MFF gjorde det bra mot IFK Norrköping.
Och med tanke på förutsättningarna gjorde Filip Stenström, Simon Kroon, Tobias Malm och Omid Nazari det riktigt bra. De bidrog också till att MFF kunde lösa problem som uppkom under matchens gång. Jeffrey Aubynn fick lätt känning och fick bytas ut redan efter en halvlek för att inte äventyra något och Ivo Pekalski kunde bytas ut mot slutet trots att IFK Norrköping då kraftsamlade för att komma tillbaka in i matchen. Därmed fick till exempel debutanten Omid Nazaris inhopp faktiskt ganska stor betydelse för utgången.
Kul att se.
Kul också att höra att Rikard Norling inte bara snabbt lärt sig vad som finns i ungdomsleden utan även det gamla klassiska skånska utrycket krylla. Det kryllar av talanger konstaterade han och det är ju precis det det gör – i dubbel bemärkelse – i Malmö.
Glöm heller inte att de oetablerade talangernas framfart gynnades av de mer etablerades. Pontus Jansson, som också är ung, gjorde en kanonmatch i mittförsvaret. Hoppas att de som tvivlat på mig när jag sagt att det kommer at löna sig att satsa på att spela in honom i laget såg hans insats mot IFK Norrköping.
Att Ivo Pekalski gör stor skillnad när han kan vara med är det väl numera ingen som tvivlar på. Med Ivo är MFF ett mycket bättre lag och jag hoppas och tror att hans medverkan även kommer att vara den faktor som lyfter Wilton Figueiredo till rätt nivå. Det lär nämligen behövas.
Men samtidigt som det gäller att försöka hitta positiva saker när det går åt helsicke, måste man också vara beredd att inte låta segern och det berättigade berömmet till de unga ersättarna skymma att allt inte var bra.
Egentligen var det en ganska dålig match. IFK Norrköping är inget bra lag, det här var den tionde raka matchen utan seger. I takt med att hettan och tröttheten tog ut sin rätt dog dessutom Malmö FF:s spel. Andra halvleken var riktigt trög och alla tog inte jobbet.
Därför är det fel att göra talangerna otjänsten att tro att de permanent kan ersätta de etablerade. De är en fantastisk, men tillfällig, backup, och det är bra nog.

Jag kan heller inte finna någon som helst tendens till att de inte själva är högst medvetna om den saken.

Filip Stenström var hur glad som helst över att ha fått debutera från start. Och över att ha känslan av att Rikard Norling tror mer på honom än Rollle Nilsson gjorde. Det räcker – ett tag.

Omid Nazari var hur glad som helst över att ha fått göra allsvensk debut. Och över atttills vidare vara hemkallad från utlåningen till superettan och Ängelholms FF. Nu är det två veckor sedan han senast tränade med ÄFF, skönt eftersom det är i MFF han vill vara och slå igenom, helst tillsammans med brorsan Amin. Det räcker – ett tag.
MFF ska satsa på sina talanger, det är självklart. Men lika givet är att man måste få göra det steg för steg,

I ytterligare ett bra tag kommer det därför att krävas en betydligt friskare och mindre avstängningsdrabbad trupp.  Helst dessutom ett par påfyllningar utifrån.

Det innebär dock inte att det finns anledning till någon panik inför Champions league-kvalet mot Torshavn. IFK Norrköping är inte bra, men mycket bättre än det färöiska laget. Torshavn är inte i närheten av att ha en spelare som Astrit Ajdarevic.

Förra säsongen mötte Kalmar FF ett lag från Färöarna och vann båda matcherna. Förra säsongen möttte även BK Häcken ett lag från Färöarna och vann båda matcherna. Det gör MFF också – oavsett om man får ställa upp med ett superungt eller bara ungt lag.

 

Energitappet måste åtgärdas

Daniel Larsson är skadad och ersätts av Dardan Rexhepi.

Det finns ett par frågetecken i laget:

Ska Yago, som var avstängd mot IFK Göteborg, ta tillbaka sin plats och peta Markus Halsti?

Guillermo Molins är tillbaka efter sin skada och då blir frågan på nytt vilka av de tre yttermittfältarna som ska matchas?

Ivo Pekalski petade Jeffrey Aubynn direkt. Ska han få fortsatt förtroende?

Det är på en gång både intressanta och ointressanta frågor. För egentligen är inte Malmö FF:s prestationer, eller den senare tiden brist på sådana, en laguttagningsfråga. Det är en energifråga.

Malmö FF har en mycket bra trupp, det visade man förra året. Då kom avstängningar, skador och tillfälliga rockader på löpande band under guldspurten. MFF bara fortsatte att köra på och vinna.

Vad jag vill ha sagt är att det inte ska ha någon betydelse om Dardan eller Daniel spelar, eller om Yago eller Halsti (eller Pontus Jansson) gör det. Malmö FF ska vinna mot Syrianska ändå.

Den säkerheten fanns 2010.

Den fanns på plats när 2011 inleddes.

Den finns där inte nu.

Egentligen räcker det med att titta på en träning för att se att den 100-procentiga energin inte är där.

Enda sättet att bli ett guldlag igen är att få in 100 procent fokus, motivation och energi.

Man kan tvista om energitappet beror mest på mättnad eller på att Roland Nilsson är halvvägs över sundet, och varit det ett bra tag nu. Själv tror jag mest på det senare. Grejen är i alla fall att oavsett vad dippet beror på är jag övertygad om att det inte går att åtgärda så länge Rolle är kvar och tränarfrågan inte är löst. Malmö FF måste helt enkelt få ändan ur vagnen.

Jag tror – och hoppas – att det kan komma en tillfällig förbättring mot Syrianska. Men i längden går det inte.

Per Ågren upprepar envist att det är viktigare att det blir rätt än att det går snabbt. Jag tror att man för länge sedan passerat den gränsen. Nu är det snarare viktigast att det blir bra nog.

Men man kanske helt kallt tycker att allsvenskan är värd att offras för att det ska bli ett lyckat Champions League-kval? Det är därför det tar tid och det är därför Stuart Baxter är högaktuell som ny tränare. Själv håller jag envist fast vid att det alltid, ALLTID, är allsvenskt guld som är prioritet ett!

Svaren på frågorna då?

Min svar är:

Yago.

Ivo.

Molins.

Yago för det som hände mot IFK Göteborg. Markus Halsti var okej, men Daniel Andersson var det inte. 99 gånger av 100 hyllar jag gärna Daniel, men de som tyckte att han var bra mot IFK Göteborg har fel. Han var sämre än på mycket länge. Om chansen att han ska hitta sitt vanliga jag ökar om det är Yago han spelar bredvid så ska det givetvis bli så.

Ivo för att han är Ivo. En av MFF:s viktigaste spelare, och en av de bättre mot IFK Göteborg trots att han var matchotränad och ibland stoppade upp spelet.

Och Molins för att i ett lag som har problem med energin ska givetvis en spelare som alltid tillför just det prioriteras.

Dusans skada ett bekymmer

Är det någon match som förtjänar epitetet Sveriges El Clasico är det när Malmö FF möter IFK Göteborg.

Det finns ju ingen som helst tvekan om att det är MFF och IFK Göteborg som är Sveriges två största klubbar. Meriterna talar för sig själv.

Sedan kan AIK, IFK Norrköping, Djurgården och andra klubbar snacka hur mycket de vill. HIF är inte ens en kandidat.

Kul match med andra ord…

Dessutom finns det två stora frågetecken i laguttagningen.

Att Dusan Melicharek skadade sig på lördagens träning var inte alls bra. Det känns som om det finns en mycket stor risk att hans blödning i vaden stoppar honom från spel. Han ska visserligen testas på måndagen och Rolle Nilsson var optimist efter söndagsträningen, men läkaren Pär Herbertsson var betydligt mer osäker.

In med Dejan Garaca alltså och det är ingen slump att han är tredjemålvakt.

Han är helt enkelt inte lika bra som Johan Dahlin (absolut inte) eller Dusan Melicharek. Ska man vara riktigt krass är det inte säkert att han är förstemålvakt i LB07 i division 1, dit han är utlånad. Hittills har han inte vunnit den kampen med LB07:s Robin Armandt

Dusan Melicharek är med i truppen som MFF tagit ut till IFK Göteborgmatchen. Om han tvingas lämna återbud efter testet blir det juniormålvakten Niklas Uddenäs eller Jonnie Fedel på bänken. Som amatör går det snabbt att fixa speltillstånd för Fedel och trots att han passerat 40-årsgränsen med bred marginal är han ett bättre alternativ än Uddenäs.

Rutin betyder mycket. För inte så många år sedan spelade Jonnie en träningsmatch på konstgräset på Heleneholms IP. Han skrek och dirigerade så att han hördes mer än samtliga åskådare på arenan. Om det krävs ett inhopp – Garaca kan ju bli skadad – så klarar han det.

Vad jag tror?

60 procents chans att Dusan trots allt startar.

Det andra stora frågetecknet är givetvis vem som startar tillsammans med Wilton Figueiredo på innermittfältet, Ivo Pekalski eller Jeffrey Aubynn?

Jeff missade Elfsborgsmatchen, men är nu helt frisk. Det är Ivo också och alla vet hur viktig han var förra året.

Magkänslan säger att det blir Ivo. Han spelade i 30 minuter i U21 och sedan 3 x 30 i internmatchen i torsdags. Alltså är han testad och redo. Ibland måste man också väga in vilka alternativ man får till förändringar om en spelare sitter på bänken. Om Jeff börjar på bänken kan han hoppa in både i mitten, där han gjort ett jättebra jobb tidigare under säsongen, och på kanten. Guillermo Molins saknas ju i truppen och då kan det vara bra att ha ett alternativ om Jiloan Hamad eller Jimmy Durmaz kör fast eller tröttnar. Det ger Jeff, men inte Ivo. Jag tror att det är den lilla detaljen som avgör.

Att det blir Markus Halsti som ersätter avstängde Yago kan vi lugnt utgå från…

Pratade med Halsti efter träningen och det kommer en artikel senare här på webben.

Det roligaste sa dock Markus när han och vi journalister tillsammans gick ut genom den för dagen beckmörka korridoren utanför spelargången i gammel-stadion.

– Om jag trampar fel nu här i mörkret blir det nästan Jari Litmanen-klass på den skadan, konstaterade han.

Och fortsatte när vi började diskutera Hasse Borgs kapsyl i Litmanens öga.

– Många i Finland trodde att det var en fejkad skada. Han är nog inte så bra längre och så har de hittat på det här istället.

– Men det var ju fel på två sätt. Han var rejält skadad, ögat såg inte alls bra ut och han var hur bra som helst. Det är han fortfarande.

Missade för övrigt internmatchen i torsdags. Var i Köpenhamn och såg Los Lobos.

En riktigt bra konsert. Amager bio var en trevlig konsertlokal, förbandet Los Lonely Boys en positiv överraskning och när gubbarna i Los Lobos väl varvat upp blev det ett jäkla tryck. Sista kvarten och extranumren när Los Lonely Boys spelade ihop med halva Los Lobos blev en tiopoängare.

Välj Amin i mittens rike

Där ser man.

Plötsligt försvann dramatiken totalt ur det triangeldrama som poppat upp inför alla de senaste MFF-matcherna.

Guillermo Molins har fått en smäll på menisken och valet mellan honom, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad är hastigt inte längre ett val utan ett självklart beslut. Visserligen går Tobias Malm in i truppen, men det finns väl knappast någon som tror att det är han som ska starta.

Ska erkänna att jag blev överraskad av Guilles skada. Tydligen fick han den redan  mot Mjällby. Efter matchen var det inget som antydde att matchhjälten skulle tvingas stå över nästa omgång. Men det är klart när adrenalinet pumpar känner man inte så mycket.

Nu är det istället i mittens rike som frågetecknen finns.

Jeffrey Aubynn stod över den stängda träningen på långfredagen och var heller inte med på den kortkorta och försenade konstgräsduvningen på lördagsförmiddagen.

Aubynn är med i truppen och Rolle Nilsson menade att det inte ska vara någon fara. Med rutinens och ålderns rätt vet Jeff när han ska ta det lugnt och det var mest en säkerhetsåtgärd att han inte deltog.

Men spelare som står över sista passet är alltid osäkra startande.

Jag tror inte att det är mer än 20-25 procents chans att Jeffrey Aubynn startar (fråga mig inte hur jag kommit fram till den siffran – för då tvingas jag erkänna att jag sitter och gissar).

Därför blir det stora frågan vem som ska spela istället?

Miljan Mutavdzic eller Amin Nazari?

Jag hade valt Amin.

Miljan har tagit stora kliv framåt i år, och skadan verkar allt mer ha försvunnit från hans tankar, men mot Elfsborg på Borås arena passar Amin bättre.

En tränare som Tom Prahl hade valt Miljan 1000 av 1000 gånger.

Framförallt baserat på rutinen, men även för att man slentrianmässigt förutsätter att Miljan är bättre på att täta bakåt. Framåt då?

Amin Nazari ska inte placeras i ett fack bara för att han är ung. Han är en bra närkampsspelare och har alla förutsättningar att bli en tvåvägsspelare.

Om MFF slår Elfsborg blir avståndet i tabellen elva poäng, efter bara fem omgångar. Ska det topptippade Boråsgänget ta igen det gappet krävs det ganska mycket. Det är nästan hälften så många (11 av 23) poäng som MFF tappade hela den förra säsongen på 30 omgångar.

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×