Molins kan sitt MFF

Egentligen är det förjävligt att man ska behöva be om ursäkt för att man skriver om fotboll efter en allsvensk fotbollsmatch.

Men så är det ju och blir så automatiskt i en omgång i tragikens skugga.

Jag har givetvis skrivit om det också. I papperet imorron och på webben redan nu.

Men det här ska handla om matchen MFF-Falkenbergs FF.

Och om att Guillermo Molins har koll.

Nämnde på twitter under matchen att han på vägen ut till pausfikat knackade i mitt bord och sa att det här blir 3-0.

Då stod det 0-0. Det blev 3-0.

Efter matchen bara flinade han och sa.

– Jag kan ju det här laget.

Svårt att protestera mot.

Däremot var spelkvalitén rätt länge inte alls bra. Det såg trögt, initiativlöst och stelt ut och passningsspelet var uselt första 45. Falkenbergs FF gjorde ett bra defensivt jobb – det bäst organiserade av alla lag vi mött i år sa Åge Hareide och det hade han rätt i – men man kan och ska kräva mer av MFF hemma på Swedbank stadion.

Det blev bättre efter pausvilan. Alla lyfte sig ett snäpp och Simon Thern kom in.

Han tillförde fart, kreativitet och två mål. Klart att det var viktigt.

Men jag tror att det fanns åtminstone tre andra faktorer som låg bakom att det tog så lång tid för MFF att få igång spelet.

1) Premiärer är ofta sega och svårvunna.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med en oavgjord match.

Sedan 2 000 hade bara två regerande mästarlag lyckats vinna sin premiär! Nu är det tre.

2) Guillermo Molins saknades.

Har sagt att Molins är MFF:s viktigaste spelare. Det står jag fast vid.

3) Ricardinho saknades.

Med brassen på vänsterkanten och Miiko Albornoz på högerkanten hade det inte sett ut som det gjorde första 45 då ytterbacksspelet var riktigt uselt. Miiko kom inte igång och kom med för lite i spelet, inte minst för att Falkenbergs FF såg ut att medvetet styra över MFF:s uppspel på den andra kanten. Mahmut Özen fortsätter att ha problem. Båda blev aktivare och bättre efter pausvilan. Det var viktigt.

Det fanns dessutom två saker till som hände.

För det första fick MFF hjälp av FFF-målvakten Otto Martler vid 1-0. Det målet gav en skjuts som gjorde det mycket lättare.

Martler är en person och målvakt jag verkligen unnar all framgång. Tror att han kommer att få den också och det var faktiskt rätt skönt att det blev 3-0. Två mål till minskar fokus på missen vid det första.

För det andra tar det tid att mala ner ett lag. Falkenbergs FF gjorde det bra, men orkade inte fullfölja. Det ska MFF ha beröm för och det är alltid imponerande att vinna utan att behöva imponera.

Matchens tre toppar i MFF:

1) Magnus Eriksson.

2) Filip Helander.

3) Pontus Jansson.

Bubblare; Robin Olsen och Markus Rosenberg.

………………………………………………..

Det blir inget sista minuten-nyförvärv innan fönstret stänger.

Pratade med Håkan Jeppsson efter presskonferensen och han bekräftade att MFF jagat ett tungt och meriterat namn för att verkligen tillföra klass på mitten, men att det av skilda skäl inte gått i lås.

Varför det inte gick och vem man jagade ville han inte berätta.

– I alla sådana fall är det inga kommentarer.

Kommer ni att ha nytta av kartläggningen och kontakterna när nästa fönster öppnar?

– Det vet man aldrig. Varje fönster är nytt och unikt. Tyvärr hamnar vi då dessutom lite för nära Champions League-kvalmatcherna. Det hade varit bättre att spela in ett nyförvärv redan nu.

 

 

 

Lugnt men långt årsmöte

Årsmötet blev lugnt, men ändå långt.

Mest för att MFF satt samman ett rätt omfattande arrangemang för att informera om väldigt mycket.

Det här är det jag tyckte var viktigast:

Ekonomin.

Plus 0,5 miljoner före skatt. Förbättrat rörelseresultat från 2012 till 2013 på 28 miljoner. Kassaflödesförbättring från underskott på tre miljoner till ett överskott på 19,5. Likvida medel på 18,6 miljoner vid det här årskiftet mot sex miljoner vid det förra. Lägre kostnader, högre intäkter och en ökad ägarandel i Swedbank stadion.

Känns bra. Skriver känns för det är rätt fel att beskriva mig som en ekonomi-expert. Huvudsakligen för att jag riskerar att somna bara jag hör eller läser ordet företagsekonomi.

Frågade därför en ekonom på plats. Betyget; väl godkänt.

Avtackningen av Per Nilsson.

Det ena hänger ihop med det andra. Per Nilsson har haft en stor del i det ekonomiska lyftet. Han har gjort mycket annat gott också och var därför väl värd först den två minuter långa applåden när han hållit sitt anförande och sedan den stående ovationen när mötet avslutades med att han avtackades. Det var nog inte så många som när han kom till MFF visste hur mycket han skulle saknas nu när han lämnar.

Glöm heller inte ordföranden Håkan Jeppsson. Han har varit mer operativ än många tror när det gäller att jobba med ekonomin och avtal. Och vd-rekryteringen var alltså klockren.

MFF gör i samarbete med sponsorerna om alla reklamplatserna på Swedbank stadion till himmelsblå med vita loggor. En nyhet som många utanför de innersta MFF-kretsarna kanske fnyser åt, men som är helrätt. Klubbfärgerna är viktiga och estetiskt blir det ett stort lyft.

Någon gång i sommar kommer MFF att möta ett europeiskt storlag på Stadion. Avtalet är i stort sett i hamn.

PSG med Zlatan? Nästan allt talar för det. Mitt eget önsketänk är ändå Arsenal, som jag tack vare ett twittersvar fick reda på byter till Puma i sommar. Kan vara lättare att sy ihop två ”Puma-lag”. Men det blir PSG.

För första gången gick MFF Event med ett – litet – plus. Nu ska man rekrytera en arenachef. Mer om det här.

Håkan Jeppsson konstaterade att med Rantie inräknad har MFF fem av de tio största övergångsaffärerna i svensk fotboll. Bournemouths första bud var 200 000 euro. Knappt förhandlingsbart ens, men sedan höjde och höjde man och till slut frågade man hur mycket MFF ville ha och så betalade man det. Men när vi journalister på plats pratade med Håkan efter mötet var han noga med att betona att även om Magnus Eriksson-affären hade gett 20 miljoner till var det mer värt att han stannade.

– Det är svårt att hitta så bra spelare.

 Passade också på att kolla alla fakta i avtalet som nu ger GAIS 1.5 miljoner för att Markus Halsti var med och tog SM-guldet.

Ja. det stämmer att GAIS ska ha pengarna.

Och det har ingen betydelse att MFF skrev ett nytt avtal med honom. Klausulen från det gamla som gått ut gällde fortfarande. Fick då GAIS 1,5 miljoner även efter guldet 2010? Svaret är nej. Det krävdes nämligen två saker: SM-guld och att han spelat ett visst antal matcher. 2010 hade han inte det. Nu var villkoren uppfyllda.

Valen då? Jo alla som var uppe till omval blev det. Inklusive Håkan Jeppsson som valdes om på två år.

 

Olyckligt på många olika sätt

Rikard Norlings beslut att säga upp sig som tränare i Malmö FF var en kalldusch. Dessutom olyckligt på många olika sätt.

1) Personkemin.

Han hade många vänner i föreningen, i supporter- och medlemsleden, på kansliet, i ledarstaben och framförallt bland spelarna som till slut är de som ska göra jobbet! Alla älskade inte honom. Det finns inget sådant som en tränare som gillas av samtliga spelare i truppen. Men i MFF var undantagen få (och en av dem skrev nyligen på för BK Häcken).

2) Kontinuiteten.

Fem år i rad har de allsvenska guldlagens tränare slutat eller fått gå.

Den trenden är MFF en del av.

I MFF gick Tom Prahl som gisslan ett år efter guldsäsongen 2004, väl medveten om att det skulle vara slut efter 2005 och att det inte gick att jobba långsiktigt. Roland Nilsson valde pengarna i FC Köpenhamn efter guldet 2010 och nu kliver alltså Rikard Norling av.

Att både Håkan Jeppsson och Per Nilsson betonade att Norlings sätt att sluta var så mycket bättre än Roland Nilssons hjälper liksom inte. Effekten blir den samma. När MFF – och de övriga svenska guldlagen – ska bygga vidare mot Champions league-kvalet blir det efter en omstart med ny tränare.

3) Ovissheten.

Då menar jag inte väntan på den nya tränarlösningen. Det fixar sig även om det kan ta ett par veckor och MFF är den här gången mycket mer och bättre förberett än när Roland Nilsson tog till flykten.

Krasst nog är det bara att gå tillbaka till i somras när en arbetsgrupp i Malmö FF-styrelsen utförligt scoutade olika alternativ. Jobbet är därmed delvis gjort. Delvis för att MFF inte har koll på om kandidaterna man pratade med då fortfarande är tillgängliga.

En är det inte. Magnus Haglund hann få nytt jobb. Det ska MFF vara tacksamt för.

Det allvarliga är istället att Rikard Norlings och MFF:s ovilja att berätta exakt varför han tog beslutet att säga upp sig föder onödiga och skadliga spekulationer.

Rikard Norling har fått kämpa för att behålla uppdraget i MFF. Två gånger – minst – var det nära att ta slut i förtid.

Stridsyxan mellan honom och framförallt sportchefen Per Ågren begravdes heller aldrig helt och hållet. Det har pratats mycket om personkemi. Jag tror att det handlar om något helt annat, nämligen hur hårt man ska satsa och hur snabbt besluten ska tas.

Ågren vill jobba försiktigt och noggrannt enligt ett i förväg fastlagt schema och ta lika mycket hänsyn till de ekonomiska ramarna som de sportsliga ambitionerna.

Norling vill välta världen och allt som står i vägen där han drar fram. Satsa hårt, tufft och mycket – och saker ska gå snabbt.

Det gav ett guld. Nu gäller det att gå vidare.

Paradoxalt  nog vann egentligen Rikard Norling kampen innan han valde att gå.

1997 blev Frans Thijssen tränare i Malmö FF. Bland det första han gjorde var att utnyttja sin makt och göra en rejäl, i den övriga klubbledningen ej förankrad, rensning i spelartruppen.

Sedan kom Roland Andersson och Thomas Sjöberg, en sejour som slutade med degradering till superettan. Efterträdaren Michael Andersson förde omedelbart upp laget till allsvenskan igen, men utnyttjade i en del frågor också sin tränarmakt på ett sätt MFF-ledningen inte gillade.

Då tog MFF-styrelsen beslutet att begränsa tränarmakten. In kom en sportchef i Hasse Borg. Han satt kvar i tio år.

På sätt och vis fanns problemet redan då. Tom Prahl ville till exempel bestämma mer än han fick.

Det är i det historiska perspektivet man ska se omorganisationen MFF genomförde för bara någon vecka sedan.

Då likställdes sportchefs- och huvudtränarrollen.

Istället för att ha gången styrelse, vd, sportchef och tränare placerade man sportchefen och tränaren jämsides på samma plattform direkt underställda vd:n Per Nilsson.

Jag lade ner rejält med tid i snacket efter presskonferensen på att få bekräftat att den organisationsförändringen ligger fast.

Det gör den!

Per Nilsson bekräftade.

Håkan Jeppsson bekräftade och framhöll att ändringen är gjord för att anpassa sättet att jobba till vad som fungerar bäst och till hur man redan börjat arbeta.

Därför är just nu Daniel Andersson chefstränare direkt underställd Per Nilsson utan Per Ågren som mellanled.

Och samma sak kommer att gälla när den nye tränaren anställs.

Bra så.

För jag är faktiskt övertygad om att organisationen i sig var en rätt avgörande faktor bakom slitningarna som förekommit i den sportsliga verksamheten.

Per Nilsson gav dessutom ett annat viktigt besked.

Alla de övriga i ledarstaben kring A-laget har kontrakterats för en fortsättning.

Det innebär att det förutom de uppenbara sportsliga anledningarna till att fylla luckan efter Rikard Norling med Daniel Andersson även finns en ekonomisk.

I budgeten finns det inget utrymme för att anställa någon i staben som den nye tränaren vill ”ta med sig” eller rekrytera på egen hand.

Klart att det kan gå att plocka fram extramedel i enstaka undantagsfall påpekade Per Nilsson.

Men med Daniel uppstår inte det problemet. Då är det bara hans roll som ska ersättas.

Jag skulle älska att se Daniel Andersson som huvudtränare i Malmö FF. Tror dessutom att det skulle fungera bra.

Bland de övriga alternativen tror jag på tre huvudspår.

1) Daniel Andersson och Patrik Andersson.

Brödraparet förenat!

2) Jonas Thern.

Har varit aktuell förr. Kan bli det igen.

3) Jörgen Lennartsson.

Är ledig och det finns folk i föreningen som talar sig väl för den lösningen.

Jag skulle också gärna se att MFF hade modet att bredda perspektivet, agera som den storklubb man är och våga gå in och sno en tränare som inte är ledig.

Alternativt söka sig utomlands.

Ryktessnurran kommer i alla fall att snabbt dra igång.

Både när det gäller vem som ska träna MFF och var Rikard Norling ska ta vägen.

Ett rykte kan jag ta död på direkt.

Norling ska inte ta över landslaget efter Erik Hamrén.

Att det ryktet inte stämmer kommer från den bästa möjliga källan.

Om det blir Brann i Norge återstår att se.

Bergens Tidene borde ha god insyn i Brann och det är därifrån uppgiften kommer.

Till motsatsen är bevisad utgår jag dock från att Brann är ett alternativ som lockat Rikard Norling först efter det att han bestämt sig för att sluta i MFF.

Att lämna mästarlaget i Sverige för åttan i Norge är lite grann som att byta bort en BMW mot en sparkcykel.

Ett nerköp. Ett rejält sådant.

Norling drivs av ambition och passion.

Oavsett om sedelbuntarna är tjockare i olje-Norge är det inte därför han väljer Brann utan för att det råkar vara alternativet som lockar mest sedan han av andra skäl valt att sluta i Malmö FF.

Det kommer att ta en tid innan chocken efter dagens besked i tränarfrågan lagt sig.

Men nästa presskonferens kommer att bli trevligare.

Då räknar jag kallt med att det är dags att presentera Mjällbybacken Mahmut Özen (ska erkänna att det var det jag trodde skulle ske när jag satt på cykeln på väg till dagens pk…)

 

 

Malmö FF är ett 4-4-2-lag

Också ett sätt att fira en 103-årsdag.

Med fel resultat, fel spelsystem och fel tröjor!

Så går det att sammanfatta MFF:s 0-2-förlust mot FC Nordsjälland på Farum Park.

Men det är – åtminstone delvis – en illusion. Framförallt för att MFF är ett 4-4-2-lag.

Det gäller i cupen mot Öster i årets första tävlingsmatch nästa helg och det gäller i allsvenskan.

4-5-1 eller 4-2-3-1 är ett undantagssystem som MFF inte tränat på eller någonsin passat för.

Att MFF inte ställde upp med renodlade anfallare mot Nordsjälland berodde på två saker:

1) I vissa internationella cupmatcher, alldeles särskilt mot bra och bollskickliga lag på bortaplan kan det vara bra med en plan b. För att täta och få med sig ett resultat att fixa till hemma.

2) Tre av fem anfallare var skadade och de två som var tillgängliga skulle räcka till för två matcher: MFF A-Nordsjälland följdes omedelbart av MFF U21-Nordsjälland. Så när Tokelo Rantie, Magnus Eriksson och Benjamin Fadi var borta blev det ett utmärkt tillfälle att testa något som kan vara bra för framtida bruk.

Därför blev utflykten till Farum mindre ett genrep inför cupen eller ett forum för slutsatser om chanserna i allsvenskan än ett test på hur MFF klarar att spela på ett sätt man normalt inte ska göra.

I 45 minuter gick det rätt bra. Det stod 0-0. Sedan kom ett tidigt baklängsmål i den andra halvleken och det blev omedelbart sämre.

Men även om duktiga fotbollsspelare ska kunna anpassa sig är det inte bara att slå av och på en knapp. Simon Thern sa något klokt efter matchen när han påpekade att man kom till spel med cirka en kvarts träning på att spela med en anfallare.

Så egentligen är det fel på många sätt att dra omfattande slutsatser från 0-2-förlusten.

För det första ska Malmö FF nästan utan undantag spela 4-4-2.

För det andra kommer man att träna betydligt mer på det nya inför undantagsmatcherna.

För det tredje var det en träningsmatch.

Men det bör definitivt påpekas att FC Nordsjälland är ett bra lag som var närmare 3-0 än MFF 2-1. FCN är försvarande danska mästare, tvåa i den halvtidspausade tabellen och har klasspelare som Nicolai Stokholm och Jores Okore.

Efter att ha sett MFF mot OB och FCN är det bara att konstatera att MFF fått väldigt tufft mot FCN även med 4-4-2. Så var det inte med OB.

En annan viktig lärdom från matchen var att MFF inte har råd med tre skador på anfallssidan.

Matchen spelades alltså på MFF:s födelsedag.

Det brukar numera inte gå så bra. Förra året blev det 1-2 mot OB. Nu alltså 0-2 mot Nordsjälland med ett lag skrudat i de smalspåriga rödvitrandiga tröjorna som många av medlemmarna avskyr.

Jo jag vet, Nordsjälland spelade i turkost och just nu har Malmö FF inte något annat tillgängligt matchställ. Men det ska bli väldigt skönt att snart slippa se de där barbershoptröjorna…

Annars blev upptakten på MFF:s 103-årsdag riktigt bra och välregisserad.

Bengt Madsen höll ett inspirerat tal vid bildandeplatsen på parkeringen bredvid Malmö IP och Peter Åhlander blev fullt förtjänt först att få priset till Andreas Nilssons minne. MFF håller på att skapa en tradition som på sikt kan bli riktigt uppskattad och uppmärksammad. Att vårda historien är viktigt och Malmö FF jobbar allt bättre och mer på att sköta den biten. Just därför var det en miss med tröjorna.

…………………

Alex Nilsson!

Ny BoIS-seger och ett nytt Alex-mål.

Han kommer att göra kaos med superettan – och det finns ingen jag mer unnar att få göra det.

………………….

Några har undrat varför John Abrahamson slutar i MFF-styrelsen.

Det finns en enkel förklaring.

När jag pratade med ordföranden Håkan Jeppsson om ekonomin – den artikeln kan ni läsa här – var han tydlig med att John suttit länge och gjort ett bra jobb, men att det blivit allt svårare att sköta ett styrelseuppdrag i Malmö FF på distans.

– John bor numera i Stockholm. Förra året, med att som hände, hade vi 30-35 styrelsemöten. Det ställer helt andra krav på närhet än förr. John lade ner stora resurser på att vara med, på plats eller via telefon, men i längden blir det för tufft. Det är dessutom enklare att hålla sig uppdaterad om man bor i närområdet, konstaterade Jeppsson.

Så nu vet ni.

 

 

Mycket mer om medlemsmötet

Har ni inte läst den redan, den sammanfattande texten om MFF:s årsmöte, kan ni göra det här.

Onödigt nämligen att skriva samma sak igen. Bättre med lite kompletterande grejer. Som:

Att Malmö FF:s kovändning att ge upp motståndet mot att sälja bästa tröjreklamplatsen för det man tyckte var ett underpris inte innebär att man kommer att sälja drösvis med små reklamplatser på dräkterna. Vi ska inte bli några julgranar som vd Per Nilsson uttryckte det.

Däremot får man äntligen in pengar. MFF ville ha 8-10 miljoner. När man inte fick det valde man att inte sälja alls eftersom man inte ville devalvera värdet. Nu var Per Nilsson öppen med att priset sänkts till 4-6 miljoner. Det borde man med facit i hand kommit på tidigare. Nu har man ju i ett par år istället för 4-6 fått noll…

På en medlemsfråga om MFF hade planer på att bolagisera svarade ordföranden Håkan Jeppsson att det inte fanns några sådana eftersom det funkar bra som det är.

Ett par andra medlemsfrågor:

Om MFF äger 75 procent av Stadion nu, varför ska den då heta Swedbank?

– Swedbank köpte namnet i tio år till en bra summa.

Var står MFF i frågan om övergång till höst/vår?

– Vi är inte klubben som driver det mest aktivt, däremot stöttar vi dem som gör det.

Kan inte MFF öppna restaurang 1910 vid bortamatcherna?

– Svaret blev något svävande. Man ska undersöka saken.

Borde inte informationen till de nya inflyttade, ofta unga, spelarna om Malmö och MFF vara bättre?

– Jo! En av medlemmarna och staketrävarna – Johan Erichs – har erbjudit sig att hjälpa till och det ser MFF mycket positivt på.

 

Själv fick jag dessutom en fråga via twitter som jag vidarebefordrade till Per Nilsson.

Finns det några planer på att ändra klubbstolsupplägget, många av dem står  ju tomma alla matcher utom mot HIF?

– Vi diskuterar att komplettera med ett billigare alternativ typ korv och bröd. Men det ska vara en tydlig skillnad mellan det och trerättersalternativet.

…………….

Håkan Jeppsson betonade att styrelsen inte ska vara operativ, de anställda ska sköta det sportsliga.

På styrelsen ligger framförallt fem saker:

1) Fastställa den övergripande inriktningen.

2) Maknadsföra MFF, vilket ska leda till ökade intäkter.

3) Bestämma de ekonomiska ramarna och budgeten.

4) Ha sista ordet i investeringar/avyttringar. Det vill säga man ska till exempel inte föreslå vilka spelare som ska köpas eller säljas. Men man ska säga ja eller nej till förslagen.

5) Fastställa organisationen.

……

Per Nilsson berättade att:

Biljettintäkterna slutade ungefär som beräknat och spelarförsäljningssidan gick rätt bra. Inte minst tack vare en viss Zlatan Ibrahimovic, som vid den senaste övergången genererade 5 nya miljoner och totalt nu gett MFF 120 miljoner.

Snett gick det däremot i budgeten för marknadsintäkter. Där hamnade MFF drygt 10 miljoner under den optimistiska kalkylen.

– Vi är bäst i Sverige- På tio i topp-listan finns två fotbollsföreningar, resten är ishockey och där är vi alltså bäst. Men vi hamnade 10 miljoner under det vi hade hoppats på,

Tack vare att Malmö FF ökat ägarandelen på Stadion till 75 procent kan man nu styra hyran. MFF räknar baklänges på hur mycket banken ska ha och varje år sänks skulden med 20 miljoner kronor. Det innebär också en räntebesparing på 700 000-800 000 kronor per år.

…….

Rikard Norling framhöll behovet av att strukturera yttermittfälts- och ytterbackspositionerna och kanske även innermittfältet.

Han gick igenom säsongen och fastnade bland annat för att bortaspelet länge var uselt (med en kulmination mot Örebro). Man väntade lite för länge med att vidta åtgärder och tappet borta mot Mjällby när en fantastisk förstahalvlek följdes av en usel andra och poängförlust via 2-2 var ett resultat av misstag som han tog på sig ansvaret för. Rikard konstaterade också att han inte var så stolt över de två sista matcherna.

– Även här var det mitt ansvar att vi inte nådde rätt nivå.

Norling påpekade också att den nödvändiga balansändringen och stabilitetsförbättringen som under hösten bland annat ledde till ett bättre bortaspel delvis var till priset av Wilton Figueiredo. Han fick sitta och Markus Halsti fick spela.

– Om vi ska fortsätta spela 4-4-2 och det ska vi är det viktigt att vissa saker förbättras. Att ha en offensiv central mittfältare är i vissa lägen väldigt vanskligt.

I internationella matcher, som MFF ju ska spela igen 2013, bränner det till ännu mer.

– När vi möter lag som Metalist och spelare som Samir i Dinamo Zagreb måste vi ibland gå ur vårt zonspel och spela mer man-man.

Efter mötet bekräftade Rikard Norling också att Tobias Malm och Filip Stenström på måndagen började träna med Landskrona BoIS. Eventuellt hamnar båda hos sin gamle tränare Jörgen Pettersson, Malm som har två år kvar på MFF-kontraktet som lån och Stenström, som har ett, kanske för gott. Men Ängelholms FF har också visat intresse för Filip Stenström.

Trelleborgs FF verkar uteslutet, dels av ekonomiska skäl (TFF har inte råd), dels av sportsliga. I MFF är man tydliga i att man vill att Tobias och Filip inte ska spela på en lägre nivå än superettan.

Ytterligare en Malmö FF-spelare kan vara på glid till Landskrona Bois. Egzon Sekiraca från u-leden som imponerat när han fått träna med A-laget men inte fick något lärlingskontrakt, är aktuell för BoIS. Men här finns även andra klubbar med i bilden.

………..

Fjärde mannen ut på medlemsmötet var MFF:s ungdomsbas Mats Engqvist.

Här har jag redan skrivit det mesta – och lite till – i dessa två artiklar om MFF:s ungdomsverksamhet:

Om Engqvists syn på upplägget.

Och om skolverksamheten på Stadionområdet.

Läs gärna…

Det här blev ovanligt långt om ett odramatiskt medlemsmöte. Men vad fan. Allt som handlar om MFF är ju intressant.

 

 

En rättvis och bra dom

Långt om länge kom så domen efter den avbrutna matchen mellan MFF och HIF. Jag tycker att disciplinnämnden kommit fram till ett närmast perfekt avvägt beslut. Det innehåller heller inte några som helst överraskningar.

Att resultatet skulle fastställas till HIF-seger och 0-3 var självklart.
Höga böter var också både väntat och rättvist.
MFF bär ansvaret både för det inkastade knallskottet mot HIF-målvakten Pär Hansson och för huliganen som sprang in på planen. Det är värt höga böter och 150 000 är högt, både med hänsyn till tidigare praxis och maxbeloppet nämnden kan döma ut.

Man måste också ta hänsyn till att Malmö FF ända från de första timmarna efter händelsen till nu agerat 100-procentigt rätt.

Ordföranden Håkan Jeppsson slog tidigt fast linjen att klubben skulle ta på sig det fulla ansvaret, införa kraftiga åtgärder för att förhindra ett upprepande och även acceptera straffet vilket det än skulle bli, det vill säga låta bli att krångla, skylla ifrån sig  och överklaga, som vissa andra föreningar (inga namn).

Det var Jeppssons elddop som ordförande. Han bestod det, gjorde rätt och alla i klubben har sedan följt den fastslagna handlingsmodellen till punkt och pricka.
MFF har kort sagt agerat snabbt, rätt och konsekvent. Givetvis ska det löna sig.

Det har disciplinnämnden faktiskt också påpekat i domen. Det är därför MFF slipper att spela en match inför tomma läktare.
Nämnden nämner dock att det ändå krävs något mer än bara böter och bestraffar Malmö FF – och publiken – med kravet att ha ett nät framför ståplatsläktaren resten av säsongen.

Men ett väldigt bra bevis på hur långt Malmö FF sträckt sig i jobbet med säkerhetsåtgärderna är att klubben på egen hand redan beslutat att plocka fram nätet. Plus mycket mer…

Jag tycker att det är befriande skönt att disciplinnämnden både har möjligheten att väga in ett bra agerande av klubben och faktiskt utnyttjar den. Det sänder precis rätt signaler till de övriga klubbarna i elitfotbollen. Och jag vet att det finns starka krafter både i Svenska fotbollförbundet och i Svensk elitfotboll som håller med mig.

Det är exakt här den perfekta avvägningen disciplinnämnden gjort kommer in.
Grova fel ska bestraffas hårt.

Samtidigt ska det löna sig att ta på sig det fulla ansvaret för felen och sedan genomföra ett åtgärdspaket som med all rätt hyllats i vida kretsar.
Malmö FF – och framförallt lagets publik – bör dock hålla i minnet den klassiska juridiska och egentligen ganska självklara principen att förstagångsförbrytare bestraffas mildare.

Länge hyllades MFF-fansen och publiken på Swedbank stadion som Sveriges bästa. Det gäller att mycket kvickt återvinna det förtroendet och sedan se till att behålla det. Annars har mycket av det hårda jobbet MFF-ledningen lagt ner varit förgäves.

Mycket MFF nu.

Hann dock sticka mellan med Jeff Beck på KB på torsdagskvällen.

Han ger begreppet teknisk perfektion en ny dimension. Ingen spelar gitarr som han. Utan att ens anstränga sig.

Därmed blev det en snudd på fantastisk konsert. Men bara snudd.

Egentligen är det väl taskigt, men fyra fenomenala musiker – basisten Ronda Smith var grym – kompenserade inte alltid bristen på sång.

I min bok kan inte instrumentalmusik nå 10 av 10 i betyg. Men 8 eller 9 var han värd.

 

Troligen var det braket som behövdes

Malmö FF går 30 miljoner kronor back.

Eftersom verkligheten och dramaturgin i media ser ut som den gör vet jag precis vad som kommer att hända nu.
Någon kommer att prata om katastrof. Det är dravel.
Någon annan kommer att dra till med kris. Det är inte heller så bra.
Vissa lär till och med dra in ord som konkurshot. Det är inte bara dravel, utan monumentalt dravel.

Malmö FF klarar det här.
MFF-ordföranden Håkan Jeppsson sa mycket under presskonferensen. Det klokaste var sammanfattningen, som han faktiskt nästan inledde med; beskedet är allvarligt, men inte krisartat.
Precis så.

Det innebär givetvis inte att allt är bra.
Tvärtom.

Att en hel säsong prata om ett minus på 5-10 miljoner, och upprepa siffran 10 så sent som på medlemsmötet i december och sedan se underskottet sticka iväg till 30 miljoner är naturligtvis ett stort misslyckande.
För att ta till en underdrift. MFF:s många medlemmar och supportrar förtjänar bättre än så.
Att dessutom höra att de 6-8 miljonerna som redan betalats ut i SM-guldbonus inte fanns med i beräkningsunderlaget blir nästan fånigt. Ett klubb som har som mål att ta SM-guld och sluter avtal om vad som ska hända om målsättningen uppfylls ska väl inte sitta med dumstrut i hörnet när det väl händer och säga att det hade vi ingen aning om?

Men troligen var det här braket som behövdes.

Efter presskonferensen ställde jag tre frågor till Håkan Jeppsson.
Han tyckte att de vara ledande – vilket de var – men svarade ändå.

Den första var om styrelsen fick tillräckligt tydliga signaler om vad som var på gång?
Enligt honom var det inte så, det vill säga man blev överraskade. Nu slutar vd:n Pelle Svensson på grund av hälsoskäl, men han hade knappast fått fortsatt förtroende.

Den andra var om den nuvarande styrelsen fått ”ärva” avtal som slöts vid bygget av Swedbank stadion som idag snarast är en belastning?
I ett par fall, med det vi vet idag hade vi inte slutit dem var svaret.

Och fråga nummer tre blev då givetvis om man kommer att försöka förhandla om dem?
Det kan bli nödvändigt.

Bra svar.
Positivt var också att det ser ut som om det nya kapitalanskaffningsbolaget som ska ge pengar till kontraktsförlängningar och nyförvärv går bra. Målet var 10 miljoner, förhoppningen är numera att det ska komma in betydligt över den summan.

Och det är nödvändigt. För utan investbolaget finns det inga pengar till att förlänga med Gische Molins, Jiloan Hamad, Agon Mehmeti med flera eller att förstärka truppen utifrån.

Efter guldfesten kom Ågren

Det är en lättköpt poäng, men det är väldigt svårt att låta bli. Dagen efter guldfirandet i Malmö FF kom Ågren.

Men i det här fallet ska det vara en fötutsättning för att kunna fira även i framtiden.

Den senaste tiden har Malmö FF nämligen ställt två frågor:

1) Behövs det en sportchef?

2) Om svaret på den frågan är ja, vem ska MFF i så fall anställa?

På tisdagen – dagen efter det att över 20 000 glada supportrar och MFF-vänner fyllt Stortorget för att hylla guldlaget – kom det officiella svaret på båda frågorna.
Då presenterades Per Ågren som den internationellt satsande allsvenska toppklubbens nye sportchef. Därmed tar han också över ett par av tränaren Roland Nilssons arbetsuppgifter. Det är helt enkelt han som blir Nilssons nye chef.

Det kan man göra stor dramatik av. Jag tänkte vara tråkig och göra precis tvärtom.

För säkerhets skull ställde jag samma fråga till både ordföranden Håkan Jeppsson och Per Ågren.

”Om sportchefen med uppbackning av styrelsen vill kontraktera en spelare och tränaren inte vill det., vad händer då?

Svaret blev i båda fallen att det måste finnas en dialog. Vid nästan alla tillfällen är man överens. Och om man i något enstaka fall inte är det får man tänka efter.

Tycker man att spelaren är så viktig att man tillfälligt kan acceptera att han får stå åt sidan kan det vara läge att ändå ta dit honom. Om man är öppen och rak med att berätta det för spelaren. Enligt Per Ågren kan samma sak gälla omvänt. I fall tränaren tvunget vill värva en spelare som sportchefen och styrelsen inte tror passar in på lång sikt kan det i undantagsfall vara läge att göra värvningen ändå. Men kanske gardera sig med ett kort kontrakt.

Den avgörande skillnaden är nämligen att tränaren ska leverera resultat med A-laget för stunden medan sportchefen ska bygga på sikt.

När Per Ågren ska göra det är han chef för hela den sportsliga organisationen och måste då också ha mandat att agera som chef, det vill säga sätta ner foten och bestämma.

Jag tror att Per Ågren har alla förutsättningar att klara den uppgiften. Han har erfarenheten som spelare, anknytningen till klubben, en stor kontaktyta och kunskap om spelarnas villkor efter sina många år som tungt namn i spelarföreningen och han har dessutom erfarenhet av att vara chef utanför fotbollen  (i sitt bankjobb i SEB)

Den stora frågan är dock hur vassa nypor han har i förhandlingar. När Hasse Borg var som bäst var han i särklass i Sverige på att göra affärer.

Per Ågren ska ju trots allt ersätta en man som tycker attt hans allra bästa affär var när han lyckades lura Elfsborg att betala ett grovt överpris för en förbrukad Niklas Gudmundson. Det var bättre än att sälja Zlatan Ibrahimovic för över 80 miljoner

Få fule kungen att ramla av sin häst

Så kom det då.

Ett nytt efterlängtat tillfälle för Malmöborna och alla MFF-supportrarna att hylla sina hjältar för ett nytt SM-guld.

De tog chansen. Över 20 000 fyllde Stortorget.

Samtidigt blev det också ett nytt övertygande argument för att svensk fotboll borde sluta sätta sig på tvären och i stället börja spela höst-vår.

Det var kallt.

Nej, det räcker inte.

Det var svinkallt.

Nu var det bara bland de tusentals närmast scenen som det blev ett riktigt ös.

 Längre bak var det mest bandyapplåder, lyckliga leenden och enstaka ”hoppa om ni älskar Malmö”.

Tänk om de avgörande matcherna hade spelats i juni? Vilket tryck det hade blivit i värmen. Den fule kungen hade ramlat av sin häst.

Och Ilmar Reepalu hade fått rätt att i sitt ödmjukt kaxiga uttalande att vid sådana här tillfällen är Stortorget för litet.

Reepalu, och MFF-ordföranden Håkan Jeppsson, hittade för resten helt rätt i sina tal. De var slagkraftiga och framförallt korta.

Många hyllningsceremonier riskerar annars att bli sega som fransk nougat. Det blev inte den här.

Dessutom lades huvudvikten precis där den skulle: på spelarpresentationen och spontana kommentarer och charmiga försök till sång, dans av folk i och kring truppen.

Vill man vara elak går det också att säga att materialaren Kenneth Folkessons lyft av pokalen var det närmaste IFK Malmö lär komma ett SM-guld.

Härligt nog gavs det åtskilliga tillfällen att hylla supportrarna.

En representant från nummer tolv borde också ha fått lyfta pokalen. Malmö FF är Sveriges bästa lag och de spelar i staden och på arenan med Sveriges bästa supporterkultur.

Överhuvudtaget är jag väldigt trött på debattörer och journalistkollegor som jagar supportrar med blåslampa.

Det finns undantag, en svans med huliganer som ställer till problem. På många ställen är de fler än i Malmö, men ingenstans är det mer än undantag från regeln att de flesta som hett engagerar sig i fotbollen och sitt lag är vettiga människor värda all möjlig respekt.

När jag tidigare på dagen besökte MFF-shopen pratade jag med mannen som stod bakom mig i kön.

Det visade sig att han hette Mikael Andersson, bodde i Dalsland där han tränar det lokala division 5-laget Kroppefjälls IF. Han berättade att han när han var fem år gammal, på Roy Hodgsons tid, börjat älska MFF.

Eftersom han tränat en massa ungdomslag i Kroppefjäll hade en hel del barn i byn också börjat hålla på MFF, trots att föräldrarna kanske inte tyckte att det var hela perfekt.

Nu tillbringade, han frun och 1,5-åriga barnet en helg i Malmö för att se söndagens guldmatch, handla i shopen och vara en av de många på Stortorget. Ett och ett-halvt-åringen satt för resten som ett tänt ljus under hela matchen.
Han är en normal supporter. Huliganen är det inte. Och folk som försöker blanda ihop dem är fel ute.

Upp till bevis MFF

I våras såg det mesta bra ut för Malmö FF. Poängen ramlade in, spelet stämde och det mesta såg ut som det skulle i ett lag som försöker leva upp till den nymyntade devisen ”vi vill och kan vinna allsvenskan”.
Insatserna som gav 2-4 i allsvenskan och 1-4 i cupen mot Mjällby och 0-2 i den allsvenska återstarten mot AIK var dock inte i närheten av att motivera några guldtankar. Stundtals var det så statiskt, slappt och uselt att ett bottenlag hade skämts över spelet.
Därför finns det inte längre kvar några marginaler. Antingen hittar Malmö FF mycket snabbt tillbaka till den kvalitet laget klarade att visa i våras eller så går laget med snabba kliv mot ett nytt förlorat år.

Det har man inte råd med.
Inte ekonomiskt och knappast heller i kampen för att behålla trovärdigheten i den långsiktiga satsningen på att bli ett ledande lag i Norden.
För att nå dit måste Malmö FF troligen fördubbla omsättningen och dra in mycket mer pengar än något lag hittills gjort i Sverige.
Dit vill man – det upprepar ordföranden Håkan Jeppsson närmast som ett mantra – och man har lagt en bra grund genom att som enda klubb i landet ha en modern, privatägd arena. Men om man inte klarar att fylla den med publik, både med internationellt spel och fler matcher och genom att dra mer folk till de vanliga allsvenska matcherna förvandlas Swedbank stadion snarast till en belastning.
Det finns bara en sak som kan generera den nödvändiga publiken – och inkomsterna: bättre resultat, gärma med bra spel.
Därför är det upp till bevis för MFF.

Vinn, eller försvinn som en ekonomisk maktfaktor. Givetvis avgörs inte allt i nästa, eller nästnästa match. Men för varje gång MFF spelar minskar alltså marginalerna.
Därför tror jag också att klubben måste kasta en del av försiktigheten överbord.

Många av de övriga lagen i allsvenskan har förstärkt. Det har inte MFF, och efter det att man tappat möjligheten att själv ta in spelare riskerar man att tappa kuggar som Guillermo Molins, Jiloan Hamad och Edward Ofere (även om de  senaste insatserna från Oferes sida antyder att det mycket väl kan vara en positiv utveckling).
MFF bör därför göra klart med anfallaren Hernane, mittbacken Yago och helst även med mittfältaren Ivan Diaz. Eller kasta fram ett par jokrar.
Man måste också våga säga nej till dåliga bud på viktiga kuggar. Bra bud också, om det handlar om en spelare man absolut inte vill släppa.
 Ett exempel: Guillermo ”Gische” Molins kopplas ryktesvis ihop med Sporting Lissabon. Samma Sporting som för något år sedan inte hade råd att köpa loss Emir Bajrami från Elfsborg.

Klarar man inte att köpa Bajrami kan man inte köpa Molins heller. Om man inte lärt sig att betala ordentligt.

Till sist:

Många tycker att MFF borde skicka en tårta till Häcken som tack för segern över HIF.

Men eftersom det är Göteborg och Häcken borde man väl skicka – en bak-else.

Jo jag vet, skjut mig. Men det kan ju ha smugit sig in en go gubbe-läsare som uppskattar sånt.

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×