Tre backar i Borås

Två segrar i rad på Borås Arena förändrar egentligen ingenting. Jag rankar fortfarande Elfsborg som den svåraste bortamatchen för MFF i Allsvenskan. MFF har svårt i Borås, har alltid haft.

Från 2005 då den nya plast-arenan invigdes till 2013 vann MFF inte en enda match.

Det var bättre på Ryavallen, men inte så mycket bättre. Totalt har Elfsborg och MFF mötts 62 gånger i Borås med 24 segrar för Elfsborg, 27 för MFF och elva oavgjorda. Innan vinsterna 2013 och 2014 stod det alltså 24-25 med Elfsborgs siffror nämnda först.

Med tanke på att det historiska styrkeförhållandet mellan lagen är det förvånansvärt jämnt.

Slutsatsen av all den här statistik-terrorn är alltså att det blir svårt för MFF, men även viktigt.

För den allsvenska guldstriden. Men även som förberedelse för kommande kvalmatcher till Champions League där MFF ska spela på resultat på bortaplan. Tuffa, hårda matcher mot bra motstånd gör i det fallet enbart gott för MFF.

Söndagens träning var öppen och MFF körde 3-5-2. Åge Hareide vill inte bekräfta att det blir en trebackslinje, men det känns naturligt och rätt.

Av flera skäl.

Erik Johansson, Rasmus Bengtsson och Filip Helander är tre mittbackar som samtliga är med i landslagsdiskussionen. Så länge MFF har alla tre tillgängliga – Helander lär snart lämna – innebär en bänkning av en av dem att laget automatiskt saknar en av truppens elva bästa spelare.

Som förberedelse att klara sig utan Filip Helander är det inte fel att sätta Filip Helander på bänken i nio matcher av tio. Men inte mot Elfsborg.

Inte minst för att MFF bevisligen släpper in fler mål när Helander inte är med.

Bakåt blir det bättre med 3-5-2.

Tycker faktiskt att det blir vassare framåt också.

På kanterna kan Yoshimar Yotún och Anton Tinnerholm komma rusande som lokomotiv, man får in Magnus Wolff Eikrem mer centralt lite framför Enock Kofi Adu och Oscar Lewicki och MFF kan ändå spela med två forwards.

Som truppen ser ut är två man – minst – därframme ett måste. Ingen av MFF:s offensiva spelare passar fullt ut att agera ensam spets. Det finns ingen Isaac Kiese Thelin eller Mathias Ranegie i laget längre. Och det behövs heller inte oavsett om man väljer 4-4-2 eller 3-5-2.

Trodde tidigare att det fanns en möjlighet att behålla Filip Helander året ut. Efter att ha pratat med honom och känt av stämningen har jag insett att det nog är kört.

Därför är det ett perfekt besked att Alexander Blomqvist storspelar i IFK Värnamo – Daniel Andersson specialkollade förresten honom i söndagsmatchen mot Ängelholm – och kan bli tillbakakallad i sommar.

Är generellt skeptisk mot effekten av utlåningar. Men det här kan vara ett undantag.

Amin Nazari kan vara ett annat. Fast mer på sikt. Just nu hyllas han av alla i Fredrikstads FK i Norge.

 

 

Skadorna sabbade det perfekta

En lätt seger var precis det Malmö FF behövde och det fick laget. När jag efter matchen tittade på statistiken undrade jag länge var man hittat Åtvidabergs FF:s etta i siffrorna 10-1 i avslut på mål. Till jag kom på det.

Det kom redan i första halvlek, ett närmast förtvivlat och helt misslyckat lobbförsök från över halva planen mot en målvakt som inte ens stod långt från linjen.

Robin Olsen kunde ta det lugnt och det kunde hela MFF i den andra halvleken efter Emil Forsbergs tredje mål och 3-0

Efter det sparade hela laget kraft till första Champions league-kvalmötet mot Ventspils på onsdag. Spela av en match är bra att kunna. Det kan Malmö FF numera.

Åtvidabergs ändring till 4-1-4-1 mitt i matchen stoppade en del av blödningen. Men Malmö FF valde som sagt dessutom att defilera in i mål.

Efter oavgjort mot Brommapojkarna var en lättvunnen, klar och fullständigt odiskutabel trepoängare exakt det MFF kunde önska sig. Därmed dödade MFF effektivt en del hopp hos toppkonkurrenterna om att laget var på väg att börja svikta efter spelarförsäljningarna och skadorna.

Efter att ha spelat stabilare borta än hemma var dessutom 3-0 i hemmaborgen extra välkommet.

Inte minst i ett läge där MFF fortfarande måste vänta på att kunna använda nyförvärven som i snabb takt tickar in i truppen. Hittills är Isaac Kiese Thelin, Anton Tinnerholm och Pa Konate spelklara till den 15 juli. Men bara en får anmälas till match ett mot Ventspils. Enoch Kofi Adu kan bli klar snabbt eller så måste MFF vänta till den 1 augusti.

När de resterande förstärkningarna – för sådana blir det – kan vara på plats vet vi ännu inte.

Mitt i alltihopa har MFF också ett annat datum att ta hänsyn till. Om jag fattat det rätt är det så här: Nästa kvalomgång i Champions league lottas den 18 juli och första matchen spelas den 29-30 juli. Tio dagar innan den första matchen ska MFF anmäla en trupp. Efter det får man, precis som nu, komplettera med en spelare.

MFF och framförallt sportchefen Daniel Andersson ska alltså inte bara hitta rätt, man ska helst hitta rätt snabbt. Både till CL-kvalet och de två matcherna mot Kalmar FF som väntar.

Då vill ingen ha skador i truppen. Just det fick MFF. På Simon Thern och Filip Helander.

Thern spelar inte på onsdag, jag tror inte att Helander gör det heller. Han behöver vila.

 

Inför matchen mot Brommapojkarna var Filip Helander osäker på start på grund av ryggbesvär. Då kunde han spela. Men veckan efter hade en fortfarande rejäla känningar och avstod både torsdags- och fredagsträningen. Sedan fick han alltså bryta matchen mot Åtvidabergs FF i ett tidigt skede.

Just nu känns det inte som en bra idé med spel på onsdag.

När det gäller Simon Thern gjorde MFF först sitt bästa för att mörka omfattningen på skadan.

– Lower body injury, sa Åge Hareide på hockeyspråk och kompletterade med att han var orolig.

När beskedet kom var det ingen höjdare. Vadbenet är av. Visserligen behövs det ingen operation, men 5-6 veckors läktid och sedan rehab är det som gäller.

Nu väntar tuffa förhandlingar med Stabaek för att få loss Enoch Kofi Adu så tidigt som möjligt..

Tremålsskytten Emil Forsberg haltade lätt när han byttes ut. Med honom – och hans häl – är det dock ingen fara.

 

Mer om matchen:

Topp tre i MFF hittade jag bland följande:

1) Matias Concha.

En klockren fyra på en femgradig skala. Han har varit rejält på tårna ända sedan han fick veta att han skulle vara backup om Miiko Albornoz behövde ersättas och när han sedan fick ta på sig den uppgiften gick han in och spelade stabilt, rutinerat och klokt. Med en nyinköpt Anton Tinnerholm på läktaren lyfte han sig en bit till. Trots Forsbergs hat-trick tyckte jag faktiskt att Concha var matchens MFF-lirare.

2) Emil Forsberg.

Här kommer han. Tre fina avslut gav tre mål och givetvis ska han också ha en fyra. Inte minst eftersom han nu var lika pigg som under försäsongen. Då var han ibland så bra att åtminstone jag trodde att han skulle ösa in mål i årets allsvenska. Nu kanske de kommer.

3) Markus Rosenberg.

Tycker att han tar precis det ansvar en lagkapten ska göra. Häng inte upp er på att han hela tiden ska göra mål, kolla även hur läckert han söker upp bra positioner och bäddar för sina lagkamrater. Bäst av allt; han stod på fem varningar och riskerade en avstängning mot Kalmar FF. Det kortet kom aldrig.

Och då känner jag mig faktiskt riktigt taskig som inte kan få in Markus Halsti på den listan. Men Halsti är alltid pålitlig.

På tal om Kalmar FF. Efter utflykten till Solna och matchen mot AIK har man tre spelare avstängda mot MFF: David Elm, Emin Nouri och Jonathan Ring. Så det är faktiskt inte bara MFF som inte han alla spelarna tillgängliga.

 

 

Det spelas en match också

Skrev för ett tag sedan att sommarens Silly season kunde bli mest silly någonsin.

Visste inte då hur jag rätt jag hade.

Det händer saker hela tiden kring Allsvenskan och kanske allra mest kring MFF.

Så mycket att det ur MFF-synpunkt känns tryggt att klubben nu har både en internationellt erfaren tränare och sportchef.

För det duger ju inte att prata om att allt var så mycket bättre förr när trupperna var intakta och saker hände i ett lugnare och mer eftertänksamvänligt tempo. Den tiden är förbi och då måste man:

a) Acceptera förutsättningarna.

b) Ha folk som kan hantera dem.

c) Klara att samtidigt sätta fokus på matcherna som spelas under tiden allt det andra händer runtomkring.

Kort sagt stå stadigt i stormen.

Just nu tvekar jag inte ett ögonblick på att MFF klarar villkoren a) och b).

Daniel Andersson fyller på truppen, tätar luckorna och förbereder hösten. Den här veckan har sedan tidigare klare Isaac Kiese Thelin börjat träna med laget, Enoch Kofi Adu blivit klar till den 1 augusti, kanske tidigare, Piotr Johansson flyttats upp permanent i A-truppen och nu kom bekräftelsen på att även Anton Tinnerholm blivit klar, dessutom så tidigt som 15 juli. Åtvidbacken börjar träna med MFF redan på måndag och därmed är det i princip bara Adus ankomst som ska tidsoptimeras.

Samtidigt står Åge Hareide upp för truppen han tränar och för klubben han är anställd i.

När Mersinspor – och inte minst agenten Hasan Cetinkaya – trycker på för att framställa budet från den turkiska klubben som chansen till världens karriärlyft sätter sig Hareide i lugn och ro ner och motorsågsmassakersågar tanken på att det skulle förhålla sig på det viset.

No way att ett uppflyttningslag från den turkiska andraligan skulle kunna jämföras med en traditionsrik klubb som Malmö FF.

No way att MFF skulle släppa en av allsvenskans bästa målvakter med stor utvecklingspotential och ett och ett halvt år kvar på kontraktet för ett skambud.

Kan agenten snacka kan MFF-tränaren också göra det.

Som sagt, agerandet utanför planen är jag inte ett dugg orolig för. MFF är en god bit på vägen – det behövs fler nya spelare – på att skapa truppen som ska prestera i höst. Det är fortfarande punkt c) jag måste sätta ett frågetecken för. Av en stor anledning. Matchen mot Brommapojkarna.

Den var inte bra, på mer än ett sätt.

En poäng var inte godkänt, spelet var det inte och om det händer igen mot Åtvidabergs FF finns det anledning att även ifrågasätta fokus på uppgiften.

För att klara hösten måste man även lära sig att klara perioden fram till dess att alla förutsättningarna finns på plats. Lugn och ro under sommarens fönster kommer MFF – och de övriga Allsvenska lagen – aldrig mer att få. Det gäller att prestera ändå.

…………………………………….

Filip Helander avstod träningen idag också.

Men Åge Hareide betonade att Filip kommer att spela och att startelvan är intakt.

Scrolla ner till gårdagens blogginlägg så har ni den.

Anton Tinnerholm ska inte spela i Åtvidabergs FF. Ett klokt beslut av honom och Åtvidaberg. Daniel Andersson berättade nämligen att MFF varken ställt något sådant krav eller har rätt att göra det.

Kompletteringen av läkarundersökningen var förresten en hjärtscanning.

Det krävs för deltagare i Uefas cuper och MFF ville passa på att fixa till den saken också. Vissa klubbar som inte regelbundet spelar i Europa kan på eget initiativ genomföra en sådan undersökning av truppen, men det var inte gjort i Tinnerholms fall.

……………………………………

Är då Anton Tinnerholm ett bra nyförvärv?

Matias Concha har ersatt Miiko Albornoz på ett mycket bra sätt. Men han gör – om inget skrällartat inträffar – sitt sista halvår och bakom finns bara en massa vänsterfotade unga vänsterbackar som kan användas som nödlösning. Efter presskonferensen bekräftade nämligen Daniel Andersson att Mahmut Özens utlåning är klar – i alla fall mellan klubbarna.

En nödvändig värvning är alltid bra.

Dessutom säger de som sett Anton Tinnerholm spela betydligt oftare och mer intensivt än jag gjort att han är både lovande och bra.

 

 

En bro att ta sig över

Jag älskar Allsvenskan. Därför har jag givetvis sett fram mot återstarten, som för MFF:s del kör igång med två väldigt viktiga matcher.

Brommapojkarna borta och Åtvidabergs FF hemma är normalt sett två mellanmjölksmatcher på festbordet. Men inte nu.

De är nämligen länken mellan då och nu, mellan den poängmaskin MFF var före uppehållet och det MFF som ska växa fram när nyförvärven kan vara spelklara den 15 juli.

Pontus Jansson är i Italien, Miiko Albornoz har lämnat för Tyskland, Mahmut Özen är på väg att lånas ut till Turkiet och Allsvenskans skytteligeledare Guillermo Molins väntar på att operera sitt sargade korsband.

Tapp som måste kompenseras. Grejen var dessutom att Malmö FF:s trupp redan före tappen var lite för tunn och att utgångsläget hela tiden varit att när fönstret till slut stänger bör det ha kommit in fler spelare än som lämnat.

Jobbet med att lappa, laga och förstärka är förvisso inlett, men oavsett vilka spelare MFF hämtar in måste laget klara sig utan dem mot BP och Åtvidaberg.

Just nu är den tillgängliga lösningen att plocka upp U19-spelare. Både Piotr Johansson och Victor Wernersson åker med till Grimsta IP.

Jag tror mycket på Piotr Johansson som kantspelare och vill att han ska flyttas upp som lärling i A-truppen och Victor Wernersson har spelat bra som back i U19 och U21. Men de är inte mogna att vara permanenta lösningar redan hösten 2014.

I och med att Isaac Kiese Thelin blev klar för spel under hösten är läget just nu med spelare in att han och Pa Konate – tillbaka från Öster – är ensamma på listan. Magkänslan säger att de snart kommer att få sällskap på den av Agon Mehmeti och att det är mer på gång, men MFF kan fortfarande förlora fler spelare. Det väntar dessutom veckor med spel i både Allsvenskan och Europa.

Hemmamatchen mot Ventspils ligger den 16 juli, dagen efter Isaac Kiese Thelin, Pa Konate och nyförvärv x, y och z kan användas.

I teorin. För det finns ett viktigt men, som gör att MFF kan glädjas ännu mer över turen att få Ventspils i lottningen. När jag pratade med Daniel Andersson berättade han nämligen att det bara är en ny spelare som får användas den 16:e. 24 timmar före matchen får MFF anmäla en ny spelare som kontrakterats senast 10 juli. Men inte fler! Så egentligen är det i princip samma läge i match ett mot Ventspils som mot BP och Åtvid.

Alla tre måste besegras med nuvarande trupp.

 

Det bör gå vägen.

Ventspils var det lättaste motståndet MFF kunde få i den här omgången i Champions League-kvalet sedan gruppindelningen var gjord inför lottningen.

Jag kommer hela tiden tillbaka till att Elfsborg körde över lettiska mästarlaget (då var det Daugava) med 11-1 (7-1 hemma och 4-0 borta) förra året och att inget av de lettländska lagen imponerade i Europa League-kvalet i veckan. Snarare tvärtom. MFF ska slå Ventspils.

Brommapojkarna är också ett lag MFF ska slå, även om BP säkert är betydligt bättre än Ventspils.

MFF är nämligen ett vassare lag än BP, både i ett då- och nu-perspektiv.

Malmö FF har mött Brommapojkarna åtta gånger i Allsvenskan och aldrig förlorat (sex vinster och två oavgjorda).

Vi ska heller inte glömma att MFF gjorde en riktigt imponerande förstahalva av Allsvenskan.

Det har gnällts lite för mycket på dåligt spel och allmän tröghet. Sanningen är ju att MFF varit en grym poängmaskin och leder serien med sex poäng!

Jag har själv skrivit fler gånger än vad som är på rätt sida gränsen av tjata att MFF vunnit utan att imponera och att just det är imponerande.

Men MFF har varit rätt bra också.  I rättvisans namn är det dags att plocka fram detta och i Infostradas guldgruva av statistik finns ett par saker som stöttar den uppfattningen.

Att vinna matcher borta är svårt. Vinna åtskilliga matcher i rad på bortaplan är ännu svårare. Inför resan till BP-matchen har Malmö FF vunnit sju raka bortamatcher. Senaste gången ett lag gjorde det var 1987, för nästan 30 år sedan, och även då var det MFF som gjorde det. För att hitta längre sviter än så får man gå tillbaka långt, långt i tiden.

Bäst genom tiderna är:

1) Tolv raka, MFF 1949-50.

2) Tio raka, IFK Norrköping 1956-57 och GAIS 1930-31.

Att försvara ett SM-guld har i alla fall blivit svårt.

Senaste gången det lyckades var när Djurgårdens IF vann 2003. Då gjorde man den bästa inledningen ett försvarande mästarlag presterat i modern tid med 25 poäng efter tolv spelade omgångar. MFF har 29.

Räknar man om efter trepoängsregeln är Malmö FF:s inledning den tredje bästa laget någonsin gjort. Bara 1949-50 och 1950-51 när MFF körde över allt och alla är vassare.

Så visst kan det finnas lite anledning till oro, men MFF har lagt en bra grund och startar från en hög nivå.

………………………………………..

Laget lär bli:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Erdal Rakip, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Det finns två frågetecken.

Filip Helander körde på egen hand tillsammans med naprapaten Wilner Registre på lördagsträningen. Fredag körde han dock för fullt och både Åge Hareide och Filip själv sa att det skulle bli spel mot BP. Om inte lär Johan Hammar gå in. Jasmin Sudic är inte redo än och åker inte ens med till Stockholm.

Erdal Rakip tar Guillermo Molins plats på högerkanten. Amin Nazari är sjuk och det var Rakip som spelade där på fredagsträningen. Många frågar säkert varför det inte blir Simon Kroon, men Hareide är tydlig med att BP och inte minst Åtvidabergs-matchen gäller för tre poäng i Allsvenskan OCH som förberedelse för Europaspelet. Rakip är bra på att stänga en kant (minns IFK Göteborg-matchen). För att få bästa nytta av Simon Thern i mitten är det bättre med Rakip än Kroon på kanten, kanske inte mot BP, men i Europa.

Det resonemanget köper jag. Rakt av.

 

MFF drog lakanet av spöket

Nu har Malmö FF vunnit så många gånger utan att imponera att det är – imponerande!

Men det bästa med 1-0 mot Mjällby AIF var:

1) Att MFF effektivt drog lakanet av det fula och ettriga Strandvallenspöket. Nu slipper spelarna och alla kring klubben allt – befogat – snack om att MFF aldrig vunnit borta mot Mjällby.

2) Att de tre poängen ger en effekt i tabellen som kan bli guld värd och ge trygghet.

Nu leder MFF Allsvenskan med fem poäng och nästan det första Guillermo Molins sa efter matchen var att sex poäng i de två närmaste omgångarna mot de tippade toppkonkurrenterna AIK och Elfsborg ger ett härligt utgångsläge inför VM-uppehållet.

Han kan det här…

Inget är klart, vilket han också var mycket noga med att påpeka. Men bra kan bli bättre.

Det gäller givetvis spelet också. Första 35 minuterna spelade MFF som i sirap. Vid målet visade man sedan vad laget förmår när bollen går snabbt, rörelsen är rätt och spelare som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och just Guillermo Molins kliver fram och utmanar ett försvar.

Spetskompetens i dubbel bemärkelse och en ny sekvens i den andra halvleken när Markus Rosenberg kom fri och brände mot Mattias Asper visade klassen.

Då hade MFF råd att inleda lugnt.

Om Mackan satt 2-0 hade man inte ens behövt briljera med att hålla bollen mot slutet nere vid hörnflaggan.

Men det var rätt skönt att se att Malmö FF kan det också. Det kommer att behövas.

Åge Hareide påpekade till och med på presskonferensen att laget fick god träning i att kontrollera en match vid 1-0-ledning.

Bakåt var det egentligen inga problem.

Mjällby AIF skapade väldigt lite. Totalt hade laget två avslut. Bara ett av dem var på mål.

MFF hade sju respektive sex.

Inte bra nog, men betydligt vassare och bättre än Mjällby AIF.

Pratade dessutom med ett par mer trogna Strandvallenbesökare än jag och de bekräftade bilden jag fått efter att ha sett tre-fyra tv-matcher med Lister-laget.

Mjällby AIF är på väg uppåt och gjorde sin vassaste insats på mycket länge.

Det har tagit tid för Lasse Jacobsson att hitta rätt. Nu tror jag faktiskt att han börjat göra det.

På twitter skrev jag direkt på slutsignalen.

MFF-seger med 1-0 och två matchhjältar: Guiullermo Molins och det nya borta-stället.

Det står jag fast vid.

Molins är väl rätt självklar.

Och de nya bortadräkterna är snygga.

Barbershop-perioden kan vi lika lugnt som MFF spelade lägga till handlingarna.

Vill plussa på med en sak dock.

Mittbackarna Filip Helander och Erik Johansson gjorde en kanonmatch.

Ett bra besked när Pontus Jansson håller på att fasas ut.

Största besvikelsen?

Ingen ekorre!

 

…………………………………………………

Daniel Andersson var för övrigt rätt bestämd när det gällde ryktet som plötsligt poppat upp att Miiko Albornoz skulle vara klar för Porto.

– Jag har inte hört någonting.

– Ja det vill säga, jag har ju läst om ryktet, men det är allt.

 

 

 

 

Jag ser gärna Nazari från start

Amin Nazari gjorde ett riktigt vasst inhopp mot BK Häcken. Sedan följde han upp med att vara planens kung i den andra halvleken i derbyt mot HIF. Då ersatte han Markus Halsti som fått problem med foten. På måndagskvällen mot HBK kan det bli spel från start för Nazari.

– Halsti satsar på spel, annars blir det Nazari, berättade Åge Hareide efter söndagsträningen.

Jag ser väldigt gärna Amin Nazari i 90 minuter.

Om inte Markus Halsti kan är det givet.

Men det finns goda skäl att ge Nazari chansen även om Halsti klarar att spela.

Kan Amin upprepa spelet från Häcken och HIF i en hel match hade det nämligen gett ett ytterst välkommet besked till MFF. Ibland framstår Markus Halsti som en av MFF:s få icke ersättningsbara spelare. Det är ett mått på hans kvalitet och knappast hans fel, men i längden är det inte bra.

MFF behöver alternativ på alla platser.

Kan 21-årige Amin Nazari bli ett sådant ger det ett stort lyft till truppen. Efter särskilt HIF-insatsen tror jag att han kan.

I så fall ett rejält och ytterst välförtjänt lyft från en försäsong då många spelkulerade i om det inte skulle sluta med en ny utlåning.

Jag gillar dessutom tanken på att belöna spelare med form. Det är då man ska gripa möjligheten att ge unga spelare matcherfarenheten de behöver och utvecklas av.

Åge Hareide stängde träningen igen, men var tydlig med att Filip Helander vilar. Alltså får inmatchningen av Helander/Johansson vänta ett tag till och det blir följande startelva för MFF:

Robin Olsen – Mikko Albornoz, Pontus Jansson, Erik Johansson, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti (Amin Nazari), Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Efter matchen blir det inte bara Helander som får vila. Till nästa match, Mjällby AIF borta den 22 maj, är det tio dagar.

I grunden är det givetvis skit eftersom anledningen är att MFF missade cupfinalen.

Men det kan vara nyttigt.

Jag gillar också att MFF – med ny fystränare – numera inser att det är matcherna som sliter mest. Träning behövs.

Hareide och fystränaren Ben Rosen lägger in vila helgen den 17-18 maj. Fram till dess tränar man som vanligt och inför Mjällbyresan på torsdagen kör man måndag, tisdag, onsdag för att varva upp.

Ifjor hade det nog blivit en hel veckas vila och lågvarv resten av tiden. Nu vilar man spelarna när det behövs – som Filip Helander mot HBK – och inser att truppen behöver träna. Inte minst de som inte spelar så mycket. Hur ska de annars hållas igång?

Många har varit rätt snabba att kritisera Rikard Norling. Det ställer jag inte upp på. Han förde Malmö FF till ett SM-guld, ska respekteras för det och gjorde mycket bra för klubben.

Men i fys-detaljen contra träning tror jag att han hade fel.

Eller om det var Simon Hollyhead?

 

 

 

Givna laget kanske inte så givet

Fotbollsmatcher avgörs ofta av saker rätt få förväntat sig i förväg. Det gäller i ännu högre grad derbyn. Men det är ändå precis lika kul som vanligt att spekulera.

Till exempel borde det vara en rejäl överraskning om Helsingborgs IF klarar att hålla nollan.

HIF, och Pär Hansson eftersom det är han som stått hela tiden, har nu släppt in mål i 18 raka matcher i Allsvenskan.

Samtidigt har MFF gjort mål i tio raka.

18 raka är mycket. Infostrada kan berätta att det är mest sedan 1967-68 då HIF kom upp i 19.

Med offensiva krafter som Markus Rosenberg, Guillermo Molins och Magnus Eriksson alla tillgängliga är det faktiskt rätt dåligt om MFF inte kan få hål på en redan på förhand så lättspräckt nolla. Inte minst med understöd från framförallt Simon Thern och Emil Forsberg.

Pontus Jansson är avstängd vilket gör att allt talar för följande MFF-lag: Robin Olsen – Miiko Albornoz, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Egentligen finns det bara två saker som talar emot:

1) Filip Helander har haft problem med en stram lårbaksida. 2) Åge Hareide stängde träningen.

Förra gången Hareide gjort det var inför bortamatchen mot IFK Göteborg och då hände det också något oväntat.

Erdal Rakip dök upp på kanten för att stänga offensiven från främst Sam Larsson.

Det fanns alltså en anledning att stänga.

När jag tog upp det med Hareide i snacket efter träningen vi inte fick se log han mest lurigt.

En anledning kan vara att man säkert gjorde det avgörande testet för Helander bakom de stängda dörrarna. Utan både Jansson och Helander blir det till att ta fram den stora tänkarmössan.

Erik Johansson och Johan Hammar där bak? Kanske, mer nickstarkt mittblock än så går i alla fall inte att få. Ner med Markus Halsti och in med Amin Nazari på mitten? Halsti behövs på mitten, men Nazari verkar surfa på en formtopp.

Eller så spelar spelar Filip Helander och MFF överraskar HIF med en helt annan förändring.

Eller så händer det inget alls.

Fingranskar man MFF-truppen finns det för övrigt minst en annan intressant sak. Förutom den uppenbara förändringen att Markus Rosenberg är tillbaka efter sin avstängning och ersätter nu avstängde Pontus Jansson plockar Åge Hareide in Petar Petrovic istället för Mahmut Özen.

Det gör MFF alltså efter den dubbelt underkända ytterbacksinsatsen senast mot BK Häcken.

Tydligare signal än så hur pass långt Özen just nu är från en A-lagsplats går knappast att sända.

MFF saknar Pontus Jansson och Simon Kroon, HIF fattas Robin Simovic, Ardian Gashi, Arnor Smarason och Calle Johansson. Johansson ersätts av Jesper Björkman. Båda var mittbackar i juniorlaget senast Åge Hareide tränade HIF och det var Hareide som lät Björkman debutera i Allsvenskan.

 

Så han har koll när nästan alla andra undrar vem det är!

– Peter Larsson styr och sedan är Björkman samma spelartyp som Johansson. Försvaret påverkas rätt lite.

…………………………………………………

På fredag (klockan 9.00) släpps MFF:s nya bortatröja.

Snygg säger de som sett den.

Eftersom snart alla vet vad jag tycker om den gamla, nu skrotade, är det dessutom totalt riskfritt att säga att jag kommer att gilla den nya bättre.

 

 

Briljansen avgjorde för MFF

Nollan sprack.

Men MFF har inlett med fyra segrar på fyra matcher.

Det är givetvis hur bra och viktigt som helst.

2-1 mot Örebro SK var dessutom den match av de fyra där MFF mött det tuffaste motståndet.

Två klassmål avgjorde.

Minst två klasspelare avgjorde.

ÖSK-tränaren PerOla Ljung lyfte fram just det på presskonferensen efter matchen.

– 1-0 blixtrade till av kvalitet.

– MFF har spetskvalitet på enskilda spelare som vi inte riktigt är i närheten av.

Framförallt är det två spelare som gör skillnad.

Markus Rosenberg är på väg att etablera sig på en nivå skyhögt över den vanliga i Allsvenskan. Det roligaste av allt är att Guillermo Molins redan i höstas – och ännu mer i år – visat att han också är med och leker på den nivån.

De övriga lagen i Allsvenskan kan helt enkelt inte stå emot BÅDE Gische och Mackan. Inte i 90 minuter. Det är därför Örebro SK kan göra en mycket stark förstahalvlek, stundtals vara det bästa laget i matchen och rent spelmässigt hålla jämnt mot MFF utan att få någon belöning för det.

Mitt i allt kommer blixtar av briljans från Markus Rosenberg och Guillermo Molins.

När man sedan kan lägga till saker som ett härligt mål av Pontus Jansson, en stark insats av Filip Helander och sedvanligt stort jobb av Magnus Eriksson som många inte märker blir MFF ruggigt svårslaget.

Det är en styrka att vinna utan att allt stämmer. Idag gjorde det inte det.

Ytterbacksspelet var lite för övermodigt.

Simon Thern är ibland briljant, men tappar också för mycket boll och närkamper.

Erik Johansson kunde inte fullt ut ta över Markus Halstis roll som det defensiva ankaret på mitten och samtidigt gå framåt. Halsti saknades.

Men MFF måste lära sig spela med olika spelare på positionerna och när man fullt ut behärskar det kommer laget att bli ännu bättre. Kanske till och med tillräckligt bra för att skaffa sig ett försprång i Allsvenskan som man kan ”vila i” när det är dags att dubblera med spel i Champions League-kvalet.

Som det är nu är bästa mittmittfältsparet Simon Thern och Markus Halsti.

Det näst bästa är Markus Halsti och Erik Johansson.

Vilket innebär att om MFF vill spela så med Molins, Rosenberg, Eriksson, Forsberg och Thern samtidigt (gäller även om man byter in Simon Kroon i den femlingen) måste Halsti vara med för att få full effekt.

Simon Thern och Erik Johansson plus två vråloffensiva ytterbackar funkar inte lika bra. I alla fall inte mot de allra bästa lagen.

Erdal Rakip är jokern. Fortsätter han att utvecklas och bli den storspelare han har kapacitet att bli kan MFF vila/undvara Halsti. För att Erik Johansson ska kunna axla den rollen måste han få ännu fler matcher på mitten och det är liksom inte läge att ge honom dem när det är mittbacksalternativ han företrädesvis ska vara.

Robin Olsen tyckte att han skulle tagit 2-1-skottet.

– Det var den spontana känslan och jag hade fri sikt. Men jag har inte sett tv-bilderna.

Det har jag inte heller. Men min spontana känsla var att han nog är i överkant kritisk. Yasins skott var bra och jag tror dessutom att det fick en konstig studs.

Oavsett vilket blir det mindre fokus på nollan nu och det kan faktiskt vara rätt bra både för MFF och Robin. Det viktigaste är ju att vinna matcherna.

Till sist; kanske är det dags att även diskutera om Åge Hareide är på den där en bra bit över de andra-nivån? Statistiken talar i alla fall för det: åtta tävlingsmatcher, åtta segrar!

 

MFF fortsätter att vinna allt

Det går bra nu.

MFF har fortfarande vunnit alla sina tävlingsmatcher 2014!

7-1, 3-0, 3-2 i cupens gruppspel, 2-0 mot BP i cup-kvarten, 3-0 mot Falkenbergs FF i den allsvenska premiären och nu 3-0 igen i svensk fotbolls klassiker mot IFK Göteborg.

Borta, mot ett IFK Göteborg som i sin tur slog AIK i premiären.

Imponerande.

Men den statistiken slås nästan av en individuell spelares.

Guillermo Molins har nu gjort mål i de senaste åtta tävlingsmatcherna han spelat i MFF. Och inte bara ett per match utan totalt 13. Vet inte om det står i IFK Göteborgs räknebok, men det ger ett snitt på 1,625.

Egentligen behöver jag bara upprepa berömmet jag skrev i inför matchen-bloggen (scrolla). Och lägga till att det var två klassmål han gjorde mot Blåvitt. På en ny position.

Gische kan spela anfallare och yttermittfältare på båda kanterna utan att tappa sin spets och målfarlighet. Han tar dessutom både sitt kaptens- och defensivansvar.

Skrev inför matchen att elvan jag trodde skulle starta med Molins på höger och Emil Forsberg på vänsterkanten var den optimala. Det står jag för.

Men det blev Forsberg på bänken och plats för Erdal Rakip på högerkanten. Ett taktiskt drag för att stoppa Sam Larsson och IFK Göteborgs högeroffensiv som firade triumfer mot AIK. Rakip är ung, men i U17-VM visade han tydligt att han kan ta ett stort defensivt ansvar. Det gjorde han nu också. För att utrycka det på skånska; Sam blev mest vann.

Jag är dock kluven till sådana drag.

Å ena sidan tycker jag inte att MFF ska syssla med den typen av ”eftergifter” i Allsvenskan. MFF ska spela sitt spel och det ska vara bra nog. I alla fall måste det vara målet.

Å andra sidan lyckades ju draget. Och det gav Erdal Rakip värdefull speltid. Och Emil Forsberg har haft en dipp i formen. Och det ÄR en bra förberedelse inför matcher där det behövs (som i Champions League-kvalet). Och IFK Göteborg borta kan faktiskt trots allt vara en sån match.

Så jag ger mig. Det var bra!

………………………………….

Markus Rosenberg fick göra 3-0.

Ni kommer att få läsa och höra överallt om hur viktigt det var.

Håller med. För nu är det slut på snacket. Jag tror inte Mackan var ett dugg orolig. Han har kapaciteten att göra många mål i Allsvenskan och vet om det. Det hade lossnat snart för honom även om han satt dagens avslut i stolpen. Men nu blir det lite mer och lite tidigare arbetsro.

Passet till 2-0 innebär förresten att Markus Rosenberg nu står på ett mål och tre assist efter två matcher i Allsvenskan. Rätt bra för en spelare som inte nått 100 procent än. Eller ens 90.

………………………………………..

Mycket fokus framåt. Men det var bra bakåt också. När IFK Göteborg fick igång aggressiviteten, pressen och trumlandet första 20-25 efter pausvilan var det mycket tack vare ett suveränt mittbacksspel av Pontus Jansson och Filip Helander som MFF kunde stå emot.

Miiko Albornoz visade också att han får ut mycket mer av sitt spel på rätt sida. Glöm inte hans insats vid 1-0-målet!

Ricardinho var som ryggmärgskänslan säger att han ibland brukar vara efter att ha varit borta ett tag – övermodig i vissa situationer. Det leder till bolltapp och ytor att jobba på för motståndaren. Men det blir som vanligt bättre efter ett tag. Då når han briljansen som gör att han till och med kan reparera sina egna misstag.

…………………………………………………..

Negativt?

Gillar inte riktigt att Simon Therns mål blev underkänt.

Men jag köper regeln. Markus Rosenberg stod offside i bollbanan och var så nära att han nästan vek undan med huvudet för att inte toucha bollen. Alltså offside.

Det enda riktigt negativa jag kan komma på blir då istället att MFF trots stor dominans i 45 minuter och bra avslutande 25-25 skapade rätt få klara målchanser.

Med ett så bra spel, med en så bra passningskontroll och ett långa stunder så vilset IFK Göteborg borde de ha varit fler.

Första hörnmålet får vi dessutom vänta på. Första hyfsade hörnan också.

Men efter 3-0 borta mot IFK Göteborg är det mest gnäll och lite krystade reflektioner för att inte fastna i panegyrik.

…………………………………………………………………….

Till sist

Efter att så många gånger ha sågat Michael Lerjéus som domare är det inte mer än rätt att betona att den här gången var han bra! Äntligen var han konsekvent, höll rätt nivå och undvek att göra sig själv till huvudperson. Bra jobbat. Du kan ju.

 

 

 

 

 

 

Molins kan sitt MFF

Egentligen är det förjävligt att man ska behöva be om ursäkt för att man skriver om fotboll efter en allsvensk fotbollsmatch.

Men så är det ju och blir så automatiskt i en omgång i tragikens skugga.

Jag har givetvis skrivit om det också. I papperet imorron och på webben redan nu.

Men det här ska handla om matchen MFF-Falkenbergs FF.

Och om att Guillermo Molins har koll.

Nämnde på twitter under matchen att han på vägen ut till pausfikat knackade i mitt bord och sa att det här blir 3-0.

Då stod det 0-0. Det blev 3-0.

Efter matchen bara flinade han och sa.

– Jag kan ju det här laget.

Svårt att protestera mot.

Däremot var spelkvalitén rätt länge inte alls bra. Det såg trögt, initiativlöst och stelt ut och passningsspelet var uselt första 45. Falkenbergs FF gjorde ett bra defensivt jobb – det bäst organiserade av alla lag vi mött i år sa Åge Hareide och det hade han rätt i – men man kan och ska kräva mer av MFF hemma på Swedbank stadion.

Det blev bättre efter pausvilan. Alla lyfte sig ett snäpp och Simon Thern kom in.

Han tillförde fart, kreativitet och två mål. Klart att det var viktigt.

Men jag tror att det fanns åtminstone tre andra faktorer som låg bakom att det tog så lång tid för MFF att få igång spelet.

1) Premiärer är ofta sega och svårvunna.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med en oavgjord match.

Sedan 2 000 hade bara två regerande mästarlag lyckats vinna sin premiär! Nu är det tre.

2) Guillermo Molins saknades.

Har sagt att Molins är MFF:s viktigaste spelare. Det står jag fast vid.

3) Ricardinho saknades.

Med brassen på vänsterkanten och Miiko Albornoz på högerkanten hade det inte sett ut som det gjorde första 45 då ytterbacksspelet var riktigt uselt. Miiko kom inte igång och kom med för lite i spelet, inte minst för att Falkenbergs FF såg ut att medvetet styra över MFF:s uppspel på den andra kanten. Mahmut Özen fortsätter att ha problem. Båda blev aktivare och bättre efter pausvilan. Det var viktigt.

Det fanns dessutom två saker till som hände.

För det första fick MFF hjälp av FFF-målvakten Otto Martler vid 1-0. Det målet gav en skjuts som gjorde det mycket lättare.

Martler är en person och målvakt jag verkligen unnar all framgång. Tror att han kommer att få den också och det var faktiskt rätt skönt att det blev 3-0. Två mål till minskar fokus på missen vid det första.

För det andra tar det tid att mala ner ett lag. Falkenbergs FF gjorde det bra, men orkade inte fullfölja. Det ska MFF ha beröm för och det är alltid imponerande att vinna utan att behöva imponera.

Matchens tre toppar i MFF:

1) Magnus Eriksson.

2) Filip Helander.

3) Pontus Jansson.

Bubblare; Robin Olsen och Markus Rosenberg.

………………………………………………..

Det blir inget sista minuten-nyförvärv innan fönstret stänger.

Pratade med Håkan Jeppsson efter presskonferensen och han bekräftade att MFF jagat ett tungt och meriterat namn för att verkligen tillföra klass på mitten, men att det av skilda skäl inte gått i lås.

Varför det inte gick och vem man jagade ville han inte berätta.

– I alla sådana fall är det inga kommentarer.

Kommer ni att ha nytta av kartläggningen och kontakterna när nästa fönster öppnar?

– Det vet man aldrig. Varje fönster är nytt och unikt. Tyvärr hamnar vi då dessutom lite för nära Champions League-kvalmatcherna. Det hade varit bättre att spela in ett nyförvärv redan nu.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×