Ole Törners MFF-blogg http://www.skd.se/mff Thu, 09 Nov 2017 14:55:55 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.8.2 90827954 Ersättaren redan på plats http://www.skd.se/mff/2017/11/09/ersattaren-redan-pa-plats/ http://www.skd.se/mff/2017/11/09/ersattaren-redan-pa-plats/#respond Thu, 09 Nov 2017 14:55:55 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5050 Okategoriserade Bara några dagar efter det att Anton Tinnerholm tackades av är ersättaren på plats.]]> Bara några dagar efter det att Anton Tinnerholm tackades av är ersättaren på plats.

Eller snarare officiell för på pressträffen bekräftade Eric Larsson det så många känt på sig. Han skrev på för MFF redan i somras.

Ett gott mått på MFF-ledningens förhandsplanering givetvis. Eric Larsson har varit scoutad länge. Inte så konstigt – han har fått sitt stora genombrott i år, men spelade riktigt starkt redan förra året – och han passar väldigt bra in i det sätt MFF vill spela.

Det säger dessutom en del om hur liten MFF bedömde chansen att Anton Tinnerholm skulle skriva på ett nytt kontrakt var. MFF förlängde med Andreas Vindheim i juni och gjorde så fort det var möjligt klart med Eric Larsson i juli. Det hade man knappast gjort om man trott att klubben i januari skulle sitta där med Andreas, Eric OCH Anton i truppen.

Anton Tinnerholm har varit en gigant i MFF. Mest tack vare saker som löpkapacitet, benhård vilja och en förmåga att alltid ha rätt fokus. Steg för steg utvecklade han också det spelmässiga, avsluten och inläggen blev till exempel bättre liksom tekniken.

Därför är det intressant att Eric Larsson när han ska beskriva sig som spelare plockar fram just sådana saker. Han pratar mycket om energi, offensivlust, att alltid ge 100 procent plus att jobba med rätt kost, god fysik och så vidare. Det är bra, men jag tror inte att han kan toppa Tinnerholm där. För att den här värvningen ska vara en uppgradering för MFF måste det handla om egenskaper som teknik, avslutsförmåga, inläggs- och insticksprecision, väggspel och helst ännu mer fart. Om Eric Larsson är nästan lika bra på Tinnerholms plusegenskaper och bättre på det övriga kan det här bli en riktigt vass värvning.

För som jag skrev när det blev klart att Anton Tinnerholm skulle lämna har det i Malmö FF:s guldglänsande historia funnits betydligt spelskickligare högerbackar. I modern tid räcker det att nämna spelare som Magnus Andersson, Jon Inge Höiland. Ulrich Vinzents och om man bara tittar på det som hände på planen Miiko Albornoz. Att påpeka det tycker jag inte är att dissa Tinnerholm. Tvärtom faktiskt. Han är nog den som lyckats plocka ut absolut mest ur sin relativt sett begränsade talanglåda och till och med bli bättre än ett par av dem jag nämnde (Albornoz och Vinzents).

Därför tänker jag heller inte redan nu skriva att det automatiskt är en uppgradering MFF gjort.

Jag har sett rätt många av GIF Sundsvalls matcher i år och alla MFF:s. Ska jag ranka Allsvenskans backar/vingbackar på högersidan är Tinnerholm och Larsson etta och tvåa. Med Tinnerholm som etta eftersom MFF:s spel kräver mer och konkurrensen varit hårdare. Alltför många glömmer bort Andreas Vindheim.

Men det viktiga är att Eric Larsson har kapaciteten att bli bättre än Anton Tinnerholm, om han fullt ut kan dra nytta av den större spelskickligheten. Och konkurrera ut Andreas Vindheim. För Vindheim har också många av de positiva egenskaper många nu tävlar om att att klistra in i Larssons CV.

Glöm heller inte att det är en stor omställning att lämna en lite mindre klubb för MFF. Kraven är så mycket större, pressen att alltid prestera och vinna så mycket tyngre. Det krävs en viss typ av spelare för att leva upp till förväntningarna och ytterligare lite till av det rätta virket för att älska den utmaningen och till och med dra nytta av den. Att Anton Tinnerholm var en sådan spelare visade han direkt när han kom till Malmö från Åtvidaberg och sedan har han bara växt och växt.

Hittills har Eric Larsson bara gjort två klubbyten, från moderklubben Gävle GIK till Gefle IF och från Gefle IF till GIF Sundsvall. Det här är en annan sak och det är inte Malmöitisk hybris att påpeka den skillnaden. Genom åren har det funnits massvis med spelare som inte klarat att ta det steget. Eric Larssons gamle tränare i Gefle, Pelle Olsson, är ett exempel.

Men det känns som om Eric Larsson har de rätta förutsättningarna. Han känns lugn och stabil, men samtidigt ärelysten och hungrig på framgångar. Och att han hela hösten presterat så bra i GIF Sundsvall trots att han varit klar för MFF och fått hålla det hemligt är ett väldigt gott tecken, ett slags bevis på att han är bra på att hålla rätt fokus.

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/11/09/ersattaren-redan-pa-plats/feed/ 0 5050
MFF är bäst, men ännu inte på allt http://www.skd.se/mff/2017/11/05/mff-ar-bast-men-annu-inte-pa-allt/ http://www.skd.se/mff/2017/11/05/mff-ar-bast-men-annu-inte-pa-allt/#respond Sun, 05 Nov 2017 18:32:30 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5047 Ole Törner MFF är bäst på mycket.]]> MFF är bäst på mycket.

På planen är det inget snack. 20 SM-guld och två stjärnor som enda klubb säger nästan allt. De fem senaste säsongerna har man dessutom bara missat SM-guldet ett år. Att man inte skulle missa i år var det egentligen aldrig något snack om.

Utanför planen börjar man också bli överlägsen. Rikast? Ja. Proffsigast? Med minnet av årets guldceremoni färskt är det svårt att svara något annat än ja där också. Att få hit Zlatan Ibrahimovic för att bära ut pokalen är stort. Hela ceremonin levde upp till alla högt ställda förväntningar. Idén att låta en spelare eller tränare – på de första gulden en son, dotter eller barnbarn – representera vart och ett av de 20 gulden var klockren. Allt var dessutom väl genomfört och att uppmärksamma Åge Hareide och Allan Kuhn var en väldigt fin gest.

Stadionpubliken får alltid mycket beröm. Den här gången var det bästa att i stort sett samtliga stannade kvar till ceremonin och hyllade de som förtjänade det, det vill säga alla. Bra gjort. Och det till synes enkla tifot före matchen med en stjärna som fälldes upp och en bengal som tändes för varje SM-guld samtidigt – och synkat – med att publiken sjöng sången där man räknar upp alla SM-gulden var genialt. Ibland är det enkla bäst och vackrast. Jag älskade det och det känns som om MFF är bäst där också.

Men det finns gränser för kunnandet och vad som är möjligt att göra.

Bo Larsson kunde varit på plats. Det var han inte. När till exempel Staffan Tapper vandrade in för att representera sin avlidne far Börje och det första SM-guldet spred sig en varm känsla i kroppen. När Bo Larssons dotter blev tvungen att ersätta den störste spelaren i MFF genom alla tider – Zlatan är det utanför – kändes det inte lika bra. Mest vemodigt faktiskt. En telefonhälsning på storbildsskärmen kan inte ersätta den boost och det jubel en personlig närvaro av Kaiser Bo hade gett.

Men han vill inte. Kanske har han till och med passerat den tunna gränsen mellan enstöring och social människa som gör att han inte kan. Någonstans tycker jag att man ska ha respekt för att han absolut inte vill träffa någon och brutit alla band med sin fantastiska karriär. Människan har en fri vilja – det är i alla fall den inställning i den eviga filosofiska frågan jag bekänner mig till – och Bo har valt. Samtidigt måste jag och många andra ha rätten att tycka att det dels är fel, dels är tragiskt. Att han inte var på plats var som att hälla en liten droppe vemod i guldglädjegrytan.

En annan begränsning handlar om insatsen på planen.

MFF är bäst när det gäller. Något annat vore bara konstigt att hävda efter den totala dominansen på 2010-talet – och i år. Men det är extremt mycket svårare att vara bäst när det inte gäller. Där är MFF inte än.

1-2 mot BK Häcken var inte resultatet av en dålig insats. Tvärtom! MFF spelade hyfsat, skapade rejält med chanser och hade individuella toppar i Fredrik Andersson, Alexander Jeremejeff, Dennis Hadzikadunic och Jo Inge Berget. Om målet var Bergets sista i MFF-tröjan var det ett avsked så snyggt att fyrverkerierna bakom prisbordet förvandlades till Kina-puffar.

Men Häcken hade mer att spela för, spelade också bra och bronsmedaljerna man fick lite i skymundan var förtjänta. MFF saknade den där lilla extra skärpan i avsluten som kunde gett fler än ett mål i utdelning. Totalt sett är en seger, en oavgjord och en förlust efter det att SM-guldet säkrades rätt hyfsat, men inte mer. Där kan MFF bli bättre.

En annan sak som kan förbättras är kvalitén på planen. Nu hade de som sköter planen otur med att det i stort sett varit uppehåll i två veckor när plantäckningen legat ute långa tider och började ösregna strax före matchen när den låg oskyddad. Men ändå. MFF måste ha en plan som håller för regn och inte ser ut så här mot slutet av året. Jag pratade kort med BK Häckens Erik Friberg efter matchen. Efter alla åren och matcherna i MFF-tröjan bara skakade han på huvudet och undrade vad som hade hänt? Fotbollsmatcher ska spelas på gräs, men på bättre gräs än det som den senaste tiden bjudits på inne på Swedbank stadion. Där måste MFF bli bättre.

Anton Tinnerholm var avstängd, men fick ett vackert farväl och en fin hyllning före matchen.

Ett annat farväl tänkte folk nog mindre på. Det här var sista matchen på Swedbank stadion. Avtalet har ju gått ut. På många sätt har det varit ett bra avtal, som gett MFF bra med pengar, särskilt under åren när klubben verkligen behövde det. Men det känns som om Tinnerholm kommer att saknas lite mer, om vi säger så…

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/11/05/mff-ar-bast-men-annu-inte-pa-allt/feed/ 0 5047
Ett större guldlag än många fattat http://www.skd.se/mff/2017/10/17/ett-storre-guldlag-an-manga-fattat/ http://www.skd.se/mff/2017/10/17/ett-storre-guldlag-an-manga-fattat/#respond Tue, 17 Oct 2017 05:04:39 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5040 Ole Törner Då var guldet klart!]]> Foto: Jessica Gow/TT

Då var guldet klart! Lennart kan stanna i Malmö ett år till och MFF kan sätta de två stjärnorna på bröstet utan att någon någonstans kan protestera.

Det 20:e guldet var dessutom välförtjänt och vackert.

Att det var förtjänt är självklart. En serieseger som säkras med tre matcher kvar att spela går liksom inte att protestera mot. MFF har dessutom tagit överlägset flest poäng, vunnit flest matcher och gjort flest mål. Konsekvent vackert har det inte varit, men det har funnits gyllene perioder. De tre senaste hemmmatcherna har till exempel varit närmast löjligt stabila försvarsmässigt och gett fyra mål i snitt framåt. Mycket bättre än så går det inte att spela.

Andra halvleken idag var dessutom guldklass när det som bäst behövdes!

Som vanligt har MFF även varit helt överlägset poängmässigt mot de övriga topp sex-lagen.

Jag tycker att det här MFF-laget står sig alldeles utmärkt mot tidigare guldårgångar!

Det finns bättre, både i modern tid (2010), forntid (1974 som tog guld tio och fixade första stjärnan) och urtid (1949/50 med 20 segrar, två oavgjorda, noll förluster och 82-21 i målskillnad) för att ta ett par exempel. Fast det finns många sämre också och jag står fast vid att det varit alldeles för mycket gnäll på den här årgången.

Ska bli intressant att se hur många som kommer simmande till hyllningsbåten och vill ha en plats nu.

Retar mig speciellt på ett par saker:

För det första snacket om att Malmö FF är på väg att ta över svensk fotboll. Vadå på väg? MFF har ju redan gjort det.

De senaste fem åren har MFF vunnit SM-guld fyra gånger och trots en svår lottning kvalat in till Champions League två gånger. MFF är mitt uppe i den troligen mest framgångsrika perioden i klubbens historia. Som jag skrivit tidigare. Det finns lite för många MFF-supportrar som inte riktigt förstått det och har lite för svårt att njuta av det. Samtidigt finns det många på andra håll i fotbolls-Sverige som varnar för att MFF kan ta över totalt. Det är väl lite grann som att skrika vargen kommer när hen redan bitit sig fast och käkat upp ena benet?

För det andra tjafset om att det inte Malmö FF:s styrka utan de övriga lagens svaghet som fällt avgörandet. Att de övriga lagen slagit varandra huller om buller och gett bort guldet.

Struntprat. MFF har bara förlorat tre matcher, konsekvent besegrat de övriga bra lagen och poängsnittet laget ligger på räcker i stort sett alltid till serieseger. Och historien är full med överlägsna allsvenska serievinnare. De har hyllats för vad de själva uträttade. Dumdebatten att tvunget leta fel hos de övriga lagen är faktiskt rätt ny.

Har också svårt att förstå hur de som ständigt ska såga kvalitén i årets allsvenska får ihop det med att a) hävda att klubbar som Djurgården och AIK satsat rejält och värvat tunga profiler, b) tycka att serien de senaste åren fyllts på med intressanta, modiga och spelskickliga nykomlingslag och c) tokhylla laget som för närvarande ligger femma (Östersunds FK)? I logikens namn tycker jag att man ska fundera över om det går att göra de tre sakerna och samtidigt hävda att serien är kass?

Och när vi ändå är inne på saker att reta sig på. Kan alla inte bara lägga ner det där hybris-snacket som ofta hörs när MFF värvar nya spelare och tränare. Frasen ”Vad har han vunnit tidigare?” dyker då närmast upp som ett mantra.

Det viktigaste är inte vad de vunnit tidigare, eller ens om de gjort det alls, utan om de har en kapacitet att bli vinnare när de kommer till en klubb där vinnarkulturen redan finns och de senaste åren kombinerats med en kvalitet som kan matcha den. Första gången Magnus Pehrsson kom till ett lag med kapacitet att vinna titlar gjorde han det. Och hur mycket hade Anton Tinnerholm, som nu hyllas som mer Malmö än Malmöiterna själva och en riktig vinnarskalle, vunnit innan han kom hit?

MFF årgång 2017 är ett unikt lag med två stjärnor. Det är också ett mycket bra lag!

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/10/17/ett-storre-guldlag-an-manga-fattat/feed/ 0 5040
Faran är över för Malmö FF http://www.skd.se/mff/2017/10/15/faran-ar-over-for-malmo-ff/ http://www.skd.se/mff/2017/10/15/faran-ar-over-for-malmo-ff/#respond Sun, 15 Oct 2017 18:43:29 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5037 Ole Törner Inget är klart förrän det är klart, trist och klyschigt, men sant.]]> Inget är klart förrän det är klart, trist och klyschigt, men sant.

Sedan kan man bedöma sannolikheter och då smakar det – givetvis – guld för MFF, snart.

Av två skäl.

Dels utgångsläget. MFF behöver bara vinna en enda match av de fyra som återstår. Det ska ett topplag med det spelarmaterial MFF har att tillgå klara alla dagar i veckan, samtliga år i kalendern.

Dels tror jag att tillfället då det kunde gått snett har passerat!

MFF hade en period då laget i stor ledning i Allsvenskan fick problem med fokus och tappade det där mantrat med koncentration på en sak i taget.

Nu har man sedan rätt lång tid tillbaka hittat rätt igen. Det finns en trygghet, ett lugn och en lunk som nästan är maskinmässig. Nästa träning och den just nu aktuella matchen, inget annat. Inga tankar på kommande segrar, noll snack om poängrekord och en skyddande hinna mot alla som ska berömma och framhålla hur klart och bra allting är. Det bekväma är borta. Självförtroendet har funnits där hela tiden, men nu finns det en vetskap om att det krävs inte mindre jobb för att behålla ett försprång än för att skapa det. Snarare tvärtom.

Det fanns en period då MFF var – eller åtminstone kunde bli – skakat. Först födde givetvis debaclet mot FK Vardar i Champions League-kvalet en besvikelse. Och en insikt om att nu fanns det bara ett enda sätt att rädda säsongen. Sedan kom den usla insatsen mot AFC Eskilstuna och den bottenusla mot Örebro SK.

Jag är inte säker på att MFF där och då hade klarat någon eller några lika dåliga matcher till och ytterligare ett par förluster. Börjar ett försprång krympa kan det bära iväg när tusen tankar surrar i huvudena.

Men just där visade MFF guldklassen, både spelarna och ledningen. Man hittade fokus, skärpte till alla detaljer och gjorde det mesta rätt. Bara en sådan liten sak som att man övergav metoden att aldrig träna på konstgräs inför bortamatcherna på det underlaget. Jag vet att jag tjatar. Men under lång tid var MFF Allsvenskans bästa lag på konstgräs också. Utan dagen före-passet på plast inför en match på det artificiella underlaget tappade man dock känslan. Titta på första kvarten mot AFC och begrunda allt det pinsamma på Behrn Arena i Örebro.

Ett ynka pass inför Östersundresan och Malmö FF hittade rätt igen och innan MFF på söndagen satte sig på tåget till Norrköping körde man ett nytt 45-minuterspass på det nylagda konstgräset på plan 9. Ett mer prestigebundet lag kunde låst sig där.

Nu känns det som faran är över. Efter ÖSK-matchen har MFF besegrat Hammarby med 4-0, spelat 2-2 borta mot Östersunds FK och följt upp med 6-0 mot IF Elfsborg och 2-0 mot Halmstads BK. I de tre hemmamatcherna mot Hammarby, Elfsborg och HBK har motståndarna i stort sett inte skapat en enda farlig målchans. Elfsborg hade ett ynka avslut på 90 minuter och det var i ett läge som det närmast kändes uppgivet att ta ett skott från.

Och det tror jag beror på att MFF inte bara hittat rätt fokus, koncentration och attityd utan även rätt startelva! Rasmus Bengtssons inkliv i laget har varit viktigt, Behrang Safaris har hittat en stabil formtopp – har ni tänkt på att det var evigheter sedan han kände av de förr närmast obligatoriska krampmomenten? – och Carlos Strandberg gör anfallsspelet annorlunda och mer svårstoppat. Att Markus Rosenberg kliver fram lite extra nu när de viktiga matcherna duggar lika tätt som höstregnen behöver jag väl knappast ens nämna.

Sirius seger över Djurgården då? Påverkar den? Nej, det är ju juste det som är själva poängen; att allting annat än MFF:s egna insatser och resultat är fullständigt betydelselösa. Paradoxalt nog tror jag nästan att det kan störa.

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/10/15/faran-ar-over-for-malmo-ff/feed/ 0 5037
En dag på jobbet i guldjakten http://www.skd.se/mff/2017/10/01/en-dag-pa-jobbet-i-guldjakten/ http://www.skd.se/mff/2017/10/01/en-dag-pa-jobbet-i-guldjakten/#respond Sun, 01 Oct 2017 18:51:05 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5032 Okategoriserade Småsegt, men säkert.]]> Småsegt, men säkert.

Halmstads BK skapade inte en enda målchans värd namnet innan MFF hade avgjort. Då går det inte att vinna. MFF skapade så mycket att det till slut bara måste bli mål oavsett hur många öppna lägen som missades. Då är det svårt att förlora.

Jag kan plocka fram rätt många MFF-spelare att berömma, men om jag ska utnämna någon till matchens lirare är det HBK-målvakten Isak Pettersson. Om han inte spelat i Halmstad hade hypen varit betydligt större. Tror faktiskt inte att det var en slump att det var ett självmål och ett avslut som touchade en försvarare som resulterade.

De andra avslutslägena brände MFF eller så räddade Pettersson.

Briljansen och den totala överlägsenheten från Hammarby-, Kalmar FF- och Elfsborgs-matcherna saknades visserligen, men bakåt var det så stabilt att jag tror att HBK kunnat spela 90 minuter till utan att skapa ett öppet läge och i 900 utan att göra ett mål. Rasmus Bengtsson gjorde en ny kanommatch utan att så många märkte det, Behrang Safari har de 3-4 senaste matcherna nått en kvalitetstopp det var länge sedan han hade och Lasse Nielsen var stabil. Johan Dahlin kunde hålla sin sjätte nolla på tio matcher utan att anstränga sig särskilt mycket.

En bra dag på jobbet helt enkelt!

Försvarsmässigt var den till och med riktigt bra.

Framåt hade det givetvis varit bättre om överlägsenheten gett 2-0 lite tidigare än i den 84:e minuten. Men det kändes ändå rätt att det var Erdal Rakip som tvingade fram självmålet och Markus Rosenberg som satte dit spiken.

Rakip tar en allt mer tydlig revansch på alla som tvivlade på att han skulle bli en given startspelare i MFF. Efter uppehållet har han varit det och snart kan vi väl lägga ner diskussionen om han ska sättas in centralt eller till höger i startuppställningen? Han och MFF spelar ju nästan exakt likadant ändå.

Rosenberg påstod efteråt att varken han eller laget kom upp i nivå. Där hade han fel. Totalt var det som sagt lite småsegt, men i spelet var Malmö FF:s kapten briljant. Stundtals lekte han med HBK-spelarna, vände och vred och lurade bort dem. Nästan alltid elegant. Ett par gånger tokrensade de till och med bara de kände hans flås i nacken. Ja han brände lite för många lägen, men av de tio individuellt mest lysande prestationerna stod han säkert för hälften. Mål blev det ju också, till och med det som till slut dödade matchen. Nummer 98 totalt i MFF-tröjan för övrigt, inräknat alla matcher det vill säga inte bara i Allsvenskan. Man ska inte ta ut saker i förskott. Men visst hade det varit speciellt om Mackans mål nummer 100 hade blivit det som säkrade SM-gudet?

Rasmus Bengtsson blev varnad. Men ingen av de åtta i truppen som riskerade en avstängning. Inte minst viktigt nu när Magnus Pehrsson utan Europaspelet att tänka på och med en svit av bra matcher som bara tickar på bestämt sig för att köra få eller inga byten i startelvan.

Bäst av allt är dock att allt snack om poängrekord är borta och ersatt av nästa match, nästa seger och totalt fokus på att få dit de två stjärnorna på tröjan.

När det väl är gjort kan det snackas rekord.

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/10/01/en-dag-pa-jobbet-i-guldjakten/feed/ 0 5032
MFF och Tinnerholm ruggigt överlägsna http://www.skd.se/mff/2017/09/25/mff-och-tinnerholm-ruggigt-overlagsna/ http://www.skd.se/mff/2017/09/25/mff-och-tinnerholm-ruggigt-overlagsna/#respond Mon, 25 Sep 2017 20:25:44 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5030 Okategoriserade För andra gången i år blev det 6-0 till MFF hemma på Swedbank stadion.]]> För andra gången i år blev det 6-0 till MFF hemma på Swedbank stadion.

Men den här gången var det annorlunda och värre för motståndaren. 6-0 mot Kalmar FF var utklassning, 4-0 nyligen mot Hammarby också. Men 6-0-krossen mot Elfsborg bjöd på en ny dimension.

En ny nivå på utklassning helt enkelt. 22-1 i avslut, 13-0 på mål och ett spelövertag som gränsade till det omöjliga i Allsvenskan. Frågan är hur många gånger MFF-målvakten Johan Dahlin överhuvudtaget rörde bollen? Jag har aldrig sett Elfsborg göra en sämre anfallsinsats mot MFF. Försvaret var uselt – toppat av virrpellen Jörgen Horn – men där var det snarare MFF:s styrka, fantasi och klass som låg bakom hur det såg ut. Men Elfsborg har de senaste åren åtminstone alltid ibland haft ett tryck framåt och en förmåga att utmana och skapa chanser. Idag? Lika chanslöst som att försöka peta omkull en elefant med en pinne.

MFF kunde vunnit med mycket mer, borde gjort det också och Elfsborg ska tacka sin målvakt Kevin Stuhr Ellegaard för att det inte blev tvåsiffrigt. MFF:s rekordseger på 12-0 mot Jönköping Södra var långt före min tid, men det bör ha sett ut något så här.

Den här gången fanns det dessutom en spelare som bröt genom betygsbarriären. Anton Tinnerholm fick allting, precis allting, att stämma och när de övriga MFF-spelarna var bra eller mycket bra var Tinnerholm på en egen planet. Hans iver, energi, arbetsförmåga och suveräna inställning finns alltid där. Likaså hans förmåga att komma som ett lokomotiv i offensiven och hitta avsluts- och sista passnings-lägen. Nu hade han dessutom en dag där allting annat också var på topp. Elfsborg måste drömma mardrömmar en lång tid om hans två mål och hans två precisa och sylvassa inlägg som tvingade fram två självmål. Bingo kallade Magnus Pehrsson det på presskonferensen och det kan man ju hålla med om.

Mot slutet skrek publiken skjut varje gång han hade bollen och ”Anton, skriv på, skriv på” ekade runt Stadion. Och Behrang Safari ritade med en penna i handen samtidigt som ramsan ekade. En sådan påskrift hade varit bingo för MFF och då inte bara för den här insatsen utan för allt det han uträttat under sin tid i klubben. Jag hör från alla håll att Eric Larsson från GIF Sundsvall redan är klar för Malmö FF nästa år. Han är också bra, men i MFF har han givetvis väldigt mycket att bevisa innan han kan ersätta Anton.

Enklast är ju att inte behöva ersätta Tinnerholm alls utan se till att han stannar. Han kan bli en legendar i MFF.

I övrigt:

Domaren Andreas Ekberg var extremt petig. Konsekvent extremt petig, men ändå. Därför var det smått otroligt att ingen av de nio spelarna i MFF som riskerade avstängning i nästa match blev varnad. Inte för att det var motiverat, men med en Ekberg med den här bedömningsnivån fanns risken. I guldjakten var det ytterligare en stor fördel.

Rasmus Bengtsson var med från start igen och gjorde en riktigt stark insats. Inte för att så många märkte det eller för att det behövdes, men det vore taskigt att inte uppmärksamma det.

Och så fick Bonke Innocent sina första minuter i Allsvenskan. Bara en sådan sak.

Publiksiffran 16 212 var det i särklass sämsta med matchen. Det tycker nog även de som stannade hemma. Läktarinsatsen var dock bland de bästa på hela säsongen. De som var där hördes. Rejält och högt!

På söndag är det hemmamatch igen, mot Halmstads BK. Till den matchen är det redan sålt fler biljetter än till dagens. Efter det här bör det bli fullt. Den här blivande guldårgången förtjänar att hyllas.

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/09/25/mff-och-tinnerholm-ruggigt-overlagsna/feed/ 0 5030
Hungern och kvalitén var tillbaka i MFF http://www.skd.se/mff/2017/09/17/hungern-och-kvaliten-var-tillbaka-i-mff/ http://www.skd.se/mff/2017/09/17/hungern-och-kvaliten-var-tillbaka-i-mff/#comments Sun, 17 Sep 2017 19:30:44 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5024 Okategoriserade Hittar man negativa saker med MFF-insatsen mot Hammarby har man rätt många fisar på tvären.]]> Hittar man negativa saker med MFF-insatsen mot Hammarby har man rätt många fisar på tvären.
Därför tänker jag inte ens försöka leta.
Bara påminna vad jag skrev innan matchen om att det ÄR svårt att i en stor serieledning hålla skärpan uppe. Att det blev lite för bekvämt och tryggt.
Nu var hungern tillbaka.

Den nödvändiga hungern till och med!
För Allsvenskan är en serie där det inte krävs särskilt många procents fokustapp för att ett topplag ska förlora mot vilket lag som helst.
När MFF kände vittringen av Djurgården och Häcken igen kom kvalitén. Ingen var sämre än bra.

Men det fanns ändå två toppar:
1.) Rasmus Bengtsson. Han är tillbaka som 90-minutersspelare och det är viktigt för MFF.
Rasmus är ingen spelare som bjuder på det spektakulära. Långa stunder när han är som bäst syns han knappast om man inte tittar lite extra.
Det är oftast en bra egenskap för en mittback. Egentligen är det rätt självklart. Frisk, skadefri och matchtränad är Rasmus Bengtsson den bäste mittbacken i truppen och han gör hela backlinjen bättre.
Anton Tinnerholm klarar sig själv, men jag tyckte att Lasse Nielsen hittade kemin direkt med Bengtsson och Behrang Safari gjorde sin bästa match på länge med Bengtsson och Berget i närheten.

2.) Erdal Rakip. Inte för att han gjorde två mål. Jo det också, men inte bara.
Han var riktigt vass i spelet och ett ständigt hot i Hammarbys straffområde.
Av de fyra avsluten MFF hade närmast Bajen-målet stod Erdal för tre, två av dem gick in. Och visst skulle han haft en straff när han var på väg in i samma  farliga område?
Men många var med och gjorde honom bra. Jo Inge Bergets assist till 1-0 och Markus Rosenbergs kyla när han istället för att gå på returen och ”störa”, täckte undan backen och banade väg för 3-0 var två godbitar i den vackert upplagda MFF-buffén.

Med tanke på att Markus Rosenberg är avstängd på onsdag mot Östersund – liksom Anders Christiansen – var det dessutom perfekt tajming att alla i trion Carlos Strandberg, Alexander Jeremejeff och Jo Inge Berget presterade på ett sätt som bara ökade konkurrensen.
Strandberg gjorde en insats som bara kan beskrivas som lovande. Han kan bättre, men var redan bra. Jeremejeff kom in och visade att dippen mot ÖSK var en engångsföreteelse.
Han HAR lyft sig efter uppehållet, hittade ytorna, passningarna, avsluten och målet. 4-0 var både enkelt och effektivt.

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/09/17/hungern-och-kvaliten-var-tillbaka-i-mff/feed/ 1 5024
Gnällfloden börjar bli smått löjlig http://www.skd.se/mff/2017/08/27/gnallfloden-borjar-bli-smatt-lojlig/ http://www.skd.se/mff/2017/08/27/gnallfloden-borjar-bli-smatt-lojlig/#respond Sun, 27 Aug 2017 19:40:13 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5021 Okategoriserade Intresset för MFF är enormt och stödet från supportrarna ofta fantastiskt.]]> Intresset för MFF är enormt och stödet från supportrarna ofta fantastiskt.

MFF:s position i staden, som nästan allas lag och en stor positiv kraft är dessutom unik.

Men det börjar synas en baksida också. Sakta, sakta börjar det växa fram en närmast löjlig kravbild där den sunt Malmöitiska kaxigheten och självförtroendet som säger att alla matcher ska vinnas tippar över i att varje gång MFF inte gör det – vinner alltså – börjar det gnällas så att man tror att det inträffat någon slags katastrof.

För att prata klartext:

Jag har sett alla SM-guldlagen sedan 1965. Det är 14 stycken. Det kommer att bli guld i år också och då kommer den här årgången att bli den som det gnällts i särklass mest på!

Felfinnarna börjar bli för många.

Kritik är bra och viktigt. Men med tio omgångar kvar att spela ledde Malmö FF Allsvenskan med tio poäng före tvåan och en till före trean. Nu har en omgång till gått och INGET av topplagen tog in något på MFF:s försprång.

Visst borde MFF klarat att vinna och givetvis var försvarsspelet inte i närheten av att vara bra, problemen på defensiva fasta situationer syntes igen och prestationen var totalt för mycket upp och ner. Och hemma ska som sagt MFF vinna.

Men Allsvenskan består inte av enstaka matcher! Det är en serie där den sammanlagda prestationen över 30 omgångar är det viktiga. MFF har varit överlägset i 20 omgångar. Efter 21 omgångar är läget förbättrat eftersom det med samma poängförsprång återstår en omgång mindre till guldet. Då förstår jag inte den massiva floden av gnäll som sköljer över laget. Troligen är det en kombination av att MFF fått många nya unga supportrar de senaste säsongerna som i stort sett bara varit med om framgångar och att det alltid funnits en massa gnälliga gubbar på läktaren som tyckt att allting var bättre förr. Nu enas de två grupperna över åldersgränserna i en gemensam klagovisa som knappast kommer att tystna ens om Malmö FF håller tiopoängsförsprånget säsongen ut och vinner SM-guldet på en ny rekordpoäng.

Väx upp för fan och passa på att njuta av att den senaste femårsperioden förmodligen är MFF:s bästa någonsin och att ni är mitt uppe i den.

Det är dessutom respektlöst att inte fatta att det finns en motståndare också. IFK Göteborg har gjort ett rejält lyft både spelmässigt och moraliskt och var kämpamässigt värt att inte förlora. Pontus Dahlbergs lysande insats räddade poängen, men målvakten ingår i laget. När IFK Göteborg använder sin fysiska styrka på rätt vis – som nu – och kombinerar det med ett allt bättre passningsspel är det ett svårt lag att besegra.

Till sist ett par intryck från matchen:

Alexander Jeremejeff var i särklass bäst i MFF. Hans rörlighet, passningsskicklighet – assisten till Jo Inge Bergets 1-1 var genial – och smartness gjorde att han var bäst i den första halvleken och överlägsen i den andra. Det enda som saknades var att sätta dit någon av chanserna. Men facit är ändå vasst. På åtta matcher från start har han gjort åtta poäng.

Överbetyg även till nyblivne trebarnspappan Oscar Lewicki, Jo Inge Berget och Anton Tinnerholm, som snart inte går att stoppa utan att dra på sig en straff när han rusar in i straffområdet.

Försvarsspelet var inte okej. Till och med riktigt uselt. Se där kom lite gnäll från mig också. Befogat.

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/08/27/gnallfloden-borjar-bli-smatt-lojlig/feed/ 0 5021
Bästa sättet att ordna ett fyrverkeri http://www.skd.se/mff/2017/08/12/basta-sattet-att-ordna-ett-fyrverkeri/ http://www.skd.se/mff/2017/08/12/basta-sattet-att-ordna-ett-fyrverkeri/#respond Sat, 12 Aug 2017 09:25:56 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5019 Okategoriserade Malmöfestivalen brukar avslutas med ett fyrverkeri.]]> Malmöfestivalen brukar avslutas med ett fyrverkeri.

Den här gången kom det redan på inledningsdagen, hade inte ett dugg med festivalen att göra och det var MFF som fixade det.

Dom här pjäserna som smäller i luften kan jag vara utan. Men uppvisningar på fotbollsplanen som den MFF stod för kan jag se och njuta av hur ofta som helst. Allra vackrast var 5-0-målet när Mattias Svanberg drev inåt, hittade Kingsley Sarfo med en perfekt passning och han sedan retfullt enkelt prickade in bollen på snyggast möjliga sätt.

Men överhuvudtaget var det en perfekt passning av hela MFF.

Till dem som väntade på att MFF skulle visa att laget kan döda matcher och inte bara vinna med uddamålet.

Till dem som pratar om flyt och inte fattar att bra lag får tur och att MFF är ett sådant som kan vinna på alla möjliga sätt och vis. Ofta.

Poängsnittet är nu uppe i 2,43. Fortsätter man utan att tappa skärpan hamnar man på 72 eller 73 poäng, en summa som egentligen inte ska vara möjlig.

MFF fick hjälp till 6-0 av Kalmar FF:s Romario som fick kortslutning och redan varnad gjorde ett skallningsutfall mot Anton Tinnerholm. Solklart rött givetvis, även om domaren Andreas Ekberg nöjde sig med att ta två gula istället för att direkt ta upp det röda.

Att en spelare gör så redan efter mindre än en halvtimmes spel är givetvis uruselt och olojalt mot det egna laget. Inte minst i ett skede när laget lyft sig lite från bottenstriden med tre raka segrar. Nu får man göra en ny nystart. Men det spelade ändå bara i en liten roll i att det blev 6-0. Det viktigaste där var naturligtvis att MFF var bra!

Det stod redan 2-0 när Romario gjorde bort sig.

MFF spelade dessutom riktigt starkt med en man mer. Lysande betygsatte Magnus Pehrsson den andra halvleken och det är bara att hålla med, rakt av. Ofta är det lätt att tappa spelet med en man mer. MFF trappade upp istället och utnyttjade alla ytorna som uppstod. Lugnt och metodiskt spelade man bort Kalmar FF totalt.

Mot slutet var det som ett powerplay i hockey och på nytt blev bytena ett extra lyft.

Bänken med Fredrik Andersson, Behrang Safari, Magnus Wolff Eikrem, Rasmus Bengtsson, Bonke Innocent, Kingsley Sarfo och Mattias Svanberg skulle gjort vilken allsvensk kollegas sportchef som helst grön av avund. I MFF känns den naturlig.

Och det börjar faktiskt bli rätt fjantigt att hävda att det är skandal att den och den inte spelar.

Andreas Vindheim och Anton Tinnerholm på varsin kant? Har funkat hur bra som helst.

Spela Pawel Cibicki till han äntligen gör mål? Jepp, det gick också alldeles utmärkt.

Alexander Jeremejeff på topp? Tyckte faktiskt att han var en av de absolut bästa spelarna idag.

Och så vidare…

6-0 förresten, det händer inte så ofta. 2003 mot Hammarby IF och 2008 mot GIF Sundsvall (två mål av Ola Toivonen och Edward Ofere!) är de senaste. Det är i alla fall nog för att min stående tia på 6-0 ska ha gått med plus.

Nu kommer snacket om att Malmö FF dödat spänningen och att resten av Allsvenskan blivit ointressant att accelerera. Det är givetvis bara blaj. Jakten på poängrekord för MFF, Europaplatserna bakom MFF, bottenstriden och allt möjligt annat är intressant. Och inte tänkte väl alla IFK Göteborgs supportrar när de jublade efter vinsten mot AIK att varför är jag så glad, MFF har ju dödat toppstriden? Allsvenskan är stor nog att kunna hantera att ett lag är bättre än de övriga.

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/08/12/basta-sattet-att-ordna-ett-fyrverkeri/feed/ 0 5019
Oavgjort hade varit bra. Seger var blytungt http://www.skd.se/mff/2017/08/08/oavgjort-hade-varit-bra-seger-var-blytungt/ http://www.skd.se/mff/2017/08/08/oavgjort-hade-varit-bra-seger-var-blytungt/#respond Tue, 08 Aug 2017 07:14:35 +0000 http://www.skd.se/mff/?p=5016 Okategoriserade Djurgården spelade på toppen av sin förmåga.]]> Djurgården spelade på toppen av sin förmåga.
MFF gjorde det inte. Inte i närheten.
Ändå vann MFF med 1-0.

Det är givetvis starkt. Och blytungt. Eller snarare Osmium-tungt eftersom det här kändes som en bra bit tyngre än bly.

I 94 minuter präglades matchen av två saker. För det första att oavgjort hade varit bra för MFF och för det andra att Djurgården spelade bättre mot MFF än något annat allsvenskt lag gjort den här säsongen. Den enda förlusten kom mot IFK Norrköping i en mach som MFF var det bästa laget i. Det var man inte på Tele2.

MFF hade flyt plus en lysande målvakt i Johan Dahlin.
Men överlägsna lag har tur också och MFF är överlägset i Allsvenskan. Nu är MFF 13 poäng före Djurgårdens IF, IK Sirius och IFK Norrköping. Det enda laget som kan hota, AIK, måste vinna en svår hängmatch mot IFK Göteborg på torsdag för att inte bli mer än nio poäng efter.

Poängsnittet är nu uppe i 2,39. Det är långt över snittet SM-guldlagen brukar ha. Fortsätter man så här blir slutpoängen 72. I så fall ett överläget nytt rekord sedan serien utökades till 16 lag. Normalt brukar vinnaren ha strax över 60 och det har funnits serievinnare som haft under 60.

Då tänker i alla fall inte jag sitta och gnälla och hitta fel. Något som det känns som väldigt många även på MFF-läktaren sysslar med.

Visst tio av segrarna har tagits med uddamålet och det finns saker att utveckla i spelet. Fast det kan jag inte se som ett problem. Istället är det ju ytterligare en styrka. Jag hör alla er som säger att laget som trumlar fram som en stridsvagn och kör över konkurrensen och rekorden kan spela mycket bättre och borde göra det. Ni har rätt, men som sagt, hur skulle det kunna vara ett problem? Känns snarare som ett rätt intressant scenario när man börjar göra det.

Det räcker inte internationellt är den enda invändningen jag köper. Fullt ut dessutom efter missen mot FK Vardar. Men det är dags att släppa det nu. SM-guld och ta sig vidare i Svenska cupen är de aktuella målen. Lägg fokus där! När det sedan är dags att utmana Europa nästa gång 2018 kommer det att vara med ett i stort sett helt nytt lag. MFF och sportchefen Daniel Andersson är i full gång med att bygga nytt. Av 13 utgående kontrakt tror jag inte att fler än 3-4 – om ens det – kommer att förnyas.

Den nygamla truppen ska klara det bättre i Europa.

Till dess borde MFF-supportrarna njuta av Allsvenskan.

Mot Djurgården var Johan Dahlin MFF:s stora stjärna. Om någon tvekade över om det var rätt att köpa tillbaka honom eller om han skulle klara att ersätta Johan Wiland kan de sluta göra det nu. För mig var han en klockren femma.

I övrigt gjorde mittbackarna det bra mot en tung, tung djurgårdspress och Anders ”AC” Christiansen gjorde att MFF i alla fall ibland kunde få lite andrum och trygghet med boll. På nytt gav också två sena byten effekt. Andreas Vindheim vässade spelet offensivt och Mattias Svanberg bäddade för självmålet som avgjorde.

Minst lika många var dåliga, ett par var godkända och Markus Rosenberg ska givetvis ha kritik för att han fullt korrekt lyckades bli utvisad inför det intensiva slutskedet. Att Behrang Safari drog på sig en helt onödig straff var heller inte bra. Den tidiga krampen berodde säkert på bristen på matchvana och det lär bli bättre. Men i vilket fall som helst måste det in en förstärkning/backup på vänstersidan.

I Djurgården var Othman El Kabir, tros straffmissen, riktigt, riktigt bra. Ingen skräll. El Kabir är alltid ett starkt namn mot Malmö FF. Kim Källström och Kevin Walker vann sin kamp i matchen och för mig var Walker minst lika bra som Källström. DIF är bra! Det är AIK också. Vilket faktiskt gör gnället på MFF-spelet ännu svårare att förstå. Titta på avståndet och fundera lite på om det verkligen kan vara så mycket fel på ett lag och ett spelsätt som skapat det…

]]>
http://www.skd.se/mff/2017/08/08/oavgjort-hade-varit-bra-seger-var-blytungt/feed/ 0 5016