Alla på Stadion var värda det här

Briljant! Fullständigt knäckande förkrossande enastående fenomenalt briljant.

Idag kan väl inte ens den värsta gnällspiken ha några invändningar mot att MFF ska hyllas.

Jag ska erkänna direkt. Efter att ha sett matchen i Prag trodde jag inte ett ögonblick på att MFF skulle klara att hålla nollan.

Mitt önskeresultat för MFF var 3-1.

Men det här gick ju precis lika bra.

Borde anat något redan i pressrummet före matchen när Tom Prahl sa 2-0.

Sitter just nu och hör på presskonferensen med Sparta Prags tränare Vitezslav Lavicka.

Han berömmer MFF:s effektivitet, att de gjorde två mål i Prag blev avgörande enligt honom och atmosfären.

Det sista är stort av honom! Och rätt!

MFF-supportrarna – som i de här matcherna är HELA publiken – bar fram sitt lag.

Minnet är bra, men kort. Trycket i matcherna mot Dinamo Zagreb och Rangers FC var enormt. Men jag tror inte att jag har fel när jag säger att det här var snäppet värre och unikt.

Kampanjen fyllde Stadion, de som var på plats gjorde sitt jobb och alla har rätt att fira hur mycket och hur länge som helst.

Många var bra i MFF, men bäst av alla var Markus Rosenberg.

1-0-målet var en vass prestation där han hade hjälp av Erik Johansson och Isaac Kiese Tehlin.

2-0-målet gjorde han helt och hållet själv.

Att han hade den frisparkskicken i sig!

Fast någonstans vill jag ändå putta undan målen lite och fokusera på hans enorma arbetsinsats. Han har rutinen, förmågan att göra nytta och egenskapen att kunna avgöra på den här nivån. Markus Rosenbergs är Allsvenskans bästa värvning 2014. Nu har han skjutit MFF vidare mot Play off-spel till Champions league också.

Och oavsett hur det går i den fasen är MFF klart för Europa league.

Med åtta nya matcher i Europa.

Det ger pengar.

Om Play off blir lyckat – det lottas på fredag – väntar de riktigt stora kulorna.

Plus massor med härliga matcher.

Det är den här publiken värd.

Många spelare ska hyllas. Jag väljer fyra till.

Erik Johansson, tätade försvaret.

Emil Forsberg, fortsatt tokform.

Robin Olsen, bevisade att han håller rätt nivå.

Isaac Kiese Thelin, viktigt ”långbollsmål”, mm.

 

Thelin har kommit in i MFF på ett fullständigt lysande vis. Och snabbt!

Och på tal om att komma in. Åge Hareides tes att avbytarna är lika viktiga som de som startar fungerar.

 

MFF drog lakanet av spöket

Nu har Malmö FF vunnit så många gånger utan att imponera att det är – imponerande!

Men det bästa med 1-0 mot Mjällby AIF var:

1) Att MFF effektivt drog lakanet av det fula och ettriga Strandvallenspöket. Nu slipper spelarna och alla kring klubben allt – befogat – snack om att MFF aldrig vunnit borta mot Mjällby.

2) Att de tre poängen ger en effekt i tabellen som kan bli guld värd och ge trygghet.

Nu leder MFF Allsvenskan med fem poäng och nästan det första Guillermo Molins sa efter matchen var att sex poäng i de två närmaste omgångarna mot de tippade toppkonkurrenterna AIK och Elfsborg ger ett härligt utgångsläge inför VM-uppehållet.

Han kan det här…

Inget är klart, vilket han också var mycket noga med att påpeka. Men bra kan bli bättre.

Det gäller givetvis spelet också. Första 35 minuterna spelade MFF som i sirap. Vid målet visade man sedan vad laget förmår när bollen går snabbt, rörelsen är rätt och spelare som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och just Guillermo Molins kliver fram och utmanar ett försvar.

Spetskompetens i dubbel bemärkelse och en ny sekvens i den andra halvleken när Markus Rosenberg kom fri och brände mot Mattias Asper visade klassen.

Då hade MFF råd att inleda lugnt.

Om Mackan satt 2-0 hade man inte ens behövt briljera med att hålla bollen mot slutet nere vid hörnflaggan.

Men det var rätt skönt att se att Malmö FF kan det också. Det kommer att behövas.

Åge Hareide påpekade till och med på presskonferensen att laget fick god träning i att kontrollera en match vid 1-0-ledning.

Bakåt var det egentligen inga problem.

Mjällby AIF skapade väldigt lite. Totalt hade laget två avslut. Bara ett av dem var på mål.

MFF hade sju respektive sex.

Inte bra nog, men betydligt vassare och bättre än Mjällby AIF.

Pratade dessutom med ett par mer trogna Strandvallenbesökare än jag och de bekräftade bilden jag fått efter att ha sett tre-fyra tv-matcher med Lister-laget.

Mjällby AIF är på väg uppåt och gjorde sin vassaste insats på mycket länge.

Det har tagit tid för Lasse Jacobsson att hitta rätt. Nu tror jag faktiskt att han börjat göra det.

På twitter skrev jag direkt på slutsignalen.

MFF-seger med 1-0 och två matchhjältar: Guiullermo Molins och det nya borta-stället.

Det står jag fast vid.

Molins är väl rätt självklar.

Och de nya bortadräkterna är snygga.

Barbershop-perioden kan vi lika lugnt som MFF spelade lägga till handlingarna.

Vill plussa på med en sak dock.

Mittbackarna Filip Helander och Erik Johansson gjorde en kanonmatch.

Ett bra besked när Pontus Jansson håller på att fasas ut.

Största besvikelsen?

Ingen ekorre!

 

…………………………………………………

Daniel Andersson var för övrigt rätt bestämd när det gällde ryktet som plötsligt poppat upp att Miiko Albornoz skulle vara klar för Porto.

– Jag har inte hört någonting.

– Ja det vill säga, jag har ju läst om ryktet, men det är allt.

 

 

 

 

MFF hjälpte Häcken till segern

Malmö FF visade i alla fall moral och räddade äran de sista 20-25 minuterna när laget kunde och borde fått in en kvittering. Men det får inte dölja att det sammantaget var en usel insats som bäddade för Häckens seger.

Det är inte okej att göra sådana individuella misstag som ledde till 0-1 och 0-2. Särskilt inte så tidigt i matchen och absolut inte med en spelare som Moestafa El Kabir i närheten.

Han är fullt kapabel att skapa chanserna på egen hand och behöver inte hjälpen Ricardinho gav honom vid 1-0 med sin lika dumma som nonchalanta bakåtpassning.

Även vid 2-0 fick Häcken massvis med hjälp.

Dessutom hade El Kabir ett gyllene tillfälle att definitivt döda matchen med 3-0 tidigt i den andra halvleken och det var Walid Attas utvisning och spel tio mot tio som bjöd in MFF i matchen.

Då duger det liksom inte att trösta sig med att det kunde blivit 2-2. Det kunde blivit 0-3 också.

MFF är bra och kapabelt att vinna Allsvenskan igen. Men det känns som om det går att förklara den fina inledningen och segrarna med individuell briljans och de senaste mindre bra insatserna med individuella misstag.

Plus att det smugit sig in ett övermod som säger att det oftast går vägen för att eventuella misstag kan kompenseras med att så mycket annat blir rätt.

Ytterbackarna är det bästa exemplet.

Ricardinho är ofta Allsvenskans bästa ytterback och har med all rätt nästan konsekvent hyllats för detta, men ibland slarvar han så att han nästan framstår som motsatsen.

Miiko Albornoz har en grym teknik, en kandidat till Allsvenskans bästa, men ibland blir det bara fel och med all den härliga tekniken måste det kunna gå att få en bättre precision i passningarna och inläggen. Idag orkade jag inte ens räkna alla felpassen.

Båda är ett starkt offensivt vapen.

Men även en defensiv brist. Det har motståndarna lärt sig att utnyttja och egentligen kvittar det hur MFF löser problemet. Bara man gör det.

Problemet är inte nytt. Åge Hareide har ärvt det. Öster borta förra året var till exempel ytterbacksinsatsen lika dålig som mot Häcken nu.

MFF vann guld ändå och Rikard Norling brydde sig aldrig om att ta tag i det, ville kanske inte heller eftersom det goda övervägde det onda.

Fast jag är rätt övertygad om att Hareide resonerar annorlunda. I hans Malmö FF slår Ricardinho inte bakåtpasset som ledde till 0-1.

En faktor som gör problemet värre är att det är svårt att bänka Ricardinho eller Albornoz.

Matias Concha verkar av någon anledning ha hamnat helt utanför A-lagsdiskussionen, Mahmut Özens försäsongsinsats höll för låg kvalitet och Pa Konate är i Öster.

Det finns fler frågor som MFF måste ställa:

Hur kan man ha ett djupledsspel i anfallet utan Markus Rosenberg?

Var ska man hitta de två-tre nyförvärv som måste komma in i sommarfönstret?

Tre matcher, måndag, torsdag, söndag funkade inte alls nu. Hur ska det då göra det nästa gång det blir aktuellt?

…………………………………………………….

Ångrar mig.

Skrev att Erik Johansson och Markus Halsti nog var rätt val.

Fel, fel, fel.

Erik Johansson ska inte spela på mitten. Han är en mycket duktig mittback. Centralt på mitten är han en Robert Åhman Persson, om ni kommer ihåg honom. Vet vad han ska göra men hinner inte med och klarar inte riktigt av att utföra det.

Häcken är tuffa att möta när de kör tre mot två på mitten.

Men det måste gå att lösa på något annat sätt.

………………………………………………………..

Tre positiva saker till sist:

1) Amin Nazari och Pawel Cibicki gjorde riktigt bra inhopp.

Innan skadestrulet trodde jag enormt mycket på Nazari. Börjar så smått göra det igen.

Och Cibicki tog precis de löpningarna som behövdes och tillförde en härlig intensitet. Det enda som fattades var effektiviteten i avsluten. Men det kommer.

2) Offensiva fasta situationer har MFF varit nästan pinsamt uselt på. Idag kom ett rejält lyft (och ett mål). Fortsätter den tendensen kan det mycket väl avgöra Allsvenskan.

3) MFF leder fortfarande Allsvenskan. Känns inte helt okej att skrika på katastrof så länge laget gör det och dessutom efter bara en förlust.

 

Mer rotation att vänta

På dagens träning gick Guillermo Molins väl inlindad kring halsen av ungefär mitt i. Fortfarande krasslig och hostig.

Sedan körde MFF tvåmålsspel med Olsen – Albornoz, Helander, Johansson, Ricardinho – Kroon, Thern, Halsti, Forsberg – Eriksson, Rosenberg i förstaelvan.

Erik Johansson istället för Pontus Jansson (som spelade med ”motståndarna”) och Simon Kroon istället för Guillermo Molins (som gått av) med andra ord. Läge för rotation till Geflematchen på lördag?

När jag pratade med Åge Hareide efter träningen sa han:

a) att det var för tidigt att säga än.

b) att det inte var uteslutet.

c) att strategin fortfarande är att rotera när man kan, för att hålla igång så många som möjligt och förbereda sig för när man måste. Spelare som stått över någon månad är ett sämre alternativ än spelare som fått matchtid i tävlingssammanhang.

Så jag tror att det blir Erik Johansson och kanske Simon Kroon mot Gefle.

Molins var ruggigt bra mot IFK Göteborg. Men han var även krasslig, kräktes tydligen redan i pausvilan och orkade inte mycket efter pausen då han även byttes ut efter ett tag. Eftersom han fortfarande har sviter av sjukdomen borde det vara läge att vila och matcha Kroon.

Erik Johansson har fått matchtid, men mest som mittfältsalternativ. Han skulle behöva en start som mittback.

Och med Pontus Jansson och Guillermo Molins på bänken kan man ”byta sönder” Gefle.

På tal om byten förresten.

Jämför MFF:s och IFK Göteborgs byten från i måndags.

MFF kom in i matchen och stängde den med sina. IFK Göteborg gjorde ett dubbelbyte som blev totalt misslyckat.

…………………………………………………………

Sveriges Fotbollshistoriker och statistikers medlemstidning (jo jag är med) dök upp i brevlådan.

Där gick det bland annat att se att det inte bara är den allsvenska maratontabellen som Malmö FF toppar.

MFF är etta även i Svenska cupens ”maratontabell”.

MFF har flest titlar, flest finaler och flest vunna matcher.

Flest poäng också om man räknar fram det, men det är ju liksom inte poängen med cupspel. Därför är tabellen baserad på titlar och finaler.

AIK är tvåa och IFK Göteborg trea.

 

Simon Thern är inte petad

 

Som sportjournalist översköljs du konstant av idrottsupplevelser.

I stort och smått och i en omfattning som kollegorna för 20, 30 och 40 år sedan inte ens kunde drömma om. Det händer helt enkelt oerhört mycket mer nu. Hela tiden, året om.

Men vissa saker går utanpå allt annat.

För mig är det den allsvenska premiären.

VM, OS och andra stora mästerskap går helt bort i jämförelsen.

Allsvenskan i fotboll är Sveriges finaste, traditionsrikaste och mest underbara idrottstävling När den kör igång vill jag vara med.

Det vill många andra också. Ifjor ökade publiksnittet i Allsvenskan. I år tror jag att det får en skjuts till uppåt.

Premiäromgången kan faktiskt locka över 100 000 åskådare trots att Brommapojkarna, BK Häcken, Halmstads BK, Mjällby AIF och Åtvidabergs FF som alla mycket väl kan hamna på den undre halvan av publikligan spelar hemma.

MFF hade på lördagseftermiddagen sålt en bra bit över 17 200 biljetter till premiären mot nykomlingen Falkenbergs FF.

Det är fler än när det kom 19 577 i fjorårets premiär mot HBK.

Därmed är det bra bäddat för över 20 000 och den näst högsta premiärsiffran sedan Swedbank stadions invigningsmatch mot ÖIS 2009.

Markus Rosenberg är spelklar efter det trots allt korta skadeuppehållet. Det tillför en extra krydda och innebär att MFF kan spela 4-4-2. Att Ricardinho inte var tillgänglig och att Guillermo Molins missar matchen på grund av avstängning var klart sedan tidigare. Därför blir det följande MFF-lag:

Robin Olsen – Mahmut Özen, Pontus Jansson, Filip Helander, Miiko Albornoz – Simon Kroon, Erik Johansson, Markus Halsti, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Det ger tre frågor som kräver ett svar.

1) Varför ingen Simon Thern?

När Markus Halsti bara fick en matchs avstängning blev han både given och kapten. Han och Erik Johansson är de som spelat mest under försäsongen och man får mest effekt om Simon Thern kommer in. Just att ha minst en ”starter” på bänken som är lika ordinarie som de övriga och kan vara matchavgörande vid ett inhopp är ju något som Åge Hareide tryckt på ända sedan han kom till klubben. I den här matchen är det Thern, men det innebär inte att han är petad.

Dessutom är det ju en i hög grad speciell match för Erik Johansson. Han är från Falkenberg, spelade i FFF från femårsåldern till 2011 och hans lillebror Felix är med i Falkenbergs FF:s spelartrupp. I en hård allsvensk värld är det givetvis inget som ska avgöra en laguttagning. Men om man ska rotera – och det ska man – är det här fel match att ha Erik på bänken.

2) Varför Özen istället för Concha?

Prestationsmässigt under försäsongen har Concha varit bättre. Men redan till nästa match är Ricardinho troligen tillbaka. Därför är det viktigare att se det på sikt än till just den här enda matchen. Om MFF-ledningen ska få ett svar på om det är Özen som är det framtida alternativet måste man både ha tålamod och ta chansen att matcha honom när chansen finns.

3) Vem ska bort när Molins ska in?

Rotationsprincipen säger att det kan bli Kroon, Forsberg, Eriksson eller Rosenberg. Jag har sagt Kroon, men köper Hareides resonemang om att det inte ska ha så stor betydelse. Men in ska han.

……………………………………………..

Tony Ernst kommer att stå och sälja sitt MFF Fanzine utanför entrén imorron.

Bra! Fanzines är ungefär som vinylskivor. De borde aldrig få dö ut. Och komben Tony, MFF och Fanzine lovar gott.

……………………………………………………..

Nykomlingar i en premiär är ALLTID tufft.

Men MFF har statistiken med sig.

Infostrada har räknat fram att Malmö FF är Allsvenskans bästa premiärlag. På 78 spelade premiärer har MFF poängsnittet 2.04.

Tvåan AIK har 1,68, trean IFK Norrköping 1,59, fyran IFK Göteborg 1,37, femman IF Elfsborg 1,31 och sexan Helsingborgs IF 1,19. Alla sex klubbarna har spelat över 60 premiärer.

Sämsta premiärlaget i årets allsvenska är Mjällby AIF som fortfarande aldrig vunnit på sju försök.

Fast det finns en annan betydligt värre statistik. Ifjor blev det 1-1 mot Halmstads BK och det resultatet följde mönstret att MFF ofta startar med en oavgjord match. Sju gånger de senaste tio åren har det blivit kryss i premiären.

Å andra sidan är det kanske det det ska bli.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med 0-0 mot Hammarby IF, 0-0 mot GAIS och 1-1 mot Halmstads BK…

…………………………………………………………………..

MFF:s U19 besegrade Halmstads BK med 2-1 (0-0). Franz Brorsson och Zia Sakirovski, som spelar i MFF vårsäsongen ut innan han lämnar för AZ Alkmaar, gjorde målen. Därmed är MFF klart för semifinal i Ligacupen.

 

 

Sexpoängsryck eller ledarskifte?

Oavsett om det spelas i Malmö eller Helsingborg handlar ett Skånederby numera om heta känslor, dramatik och intensiv fotboll inför fullsatta läktare. Härligt! Ibland bränner det dessutom till lite extra, som 2010 när MFF och HIF hela hösten hade ett race mot guldet.

Nu är det en skånsk guldkamp igen, men efter IFK Göteborgs seger mot AIK är förutsättningarna lite extra tillspetsade – och annorlunda.

Om MFF vinner på Olympia blir avståndet mellan lagen sex poäng. Det tar HIF aldrig igen på fem omgångar. Och tror ni mig inte så räcker det att titta på form och tendens. Om vi räknar bort de åtta första omgångarna i allsvenskan hade marginalen mellan MFF och HIF i toppen inte varit tre poäng utan elva!

HIF lever fortfarande på sin starka start med Alejandro Bedoya kvar i truppen och May Mahlangu frisk och skadefri.

MFF behöver vinna, men HIF behöver det ännu mer. Om HIF vinner förvandlas allting dramatiskt. Då är det inte MFF som är sex poäng före utan HIF som går förbi och upp i topp tack vare sin bättre målskillnad (plus 26 mot plus 19).

Dagen efter kan sedan IFK Göteborg gå förbi båda Skånelagen genom att besegra Gefle IF.

Och även om MFF tar en trepoängare på Olympia har man fortfarande IFK Göteborg hängande i hasorna. Vinst över Gefle och avståndet är en poäng.

På MFF-träningen inför matchen frågade jag Rikard Norling om Göteborgs seger mot AIK förändrat något i förutsättningarna.

– Absolut inte och det förändrar ingenting i våra vägval inför matchen.

Fast då önsketänkte han.

Givetvis ska det inte påverka saker som taktik, laguttagning, inställning eller något i förberedelserna. Men det förändrar en sak.

Tidigare var oavgjort ett riktigt bra resultat för Malmö FF. Nu är det inte så.

Intressant med tanke på att Malmö FF har fem raka matcher på Olympia utan seger.

Sett till statistiken är det dock dags att bryta den trenden i år.

MFF  är allsvenskans bästa bortalag med 24 poäng på tolv matcher och tittar man på Infostradas statistik är det där guldstriden har avgjorts de senaste åren. Åtta av 13 mästarlag sedan 2000 har toppat bortatabellen, bara fyra av 13 har vunnit hemmatabellen.

MFF har hittills snittat över två mål per match på bortaplan.

MFF har ännu inte förlorat mot ett lag på övre halvan. Trenden är att det är mot de sämre lagen man torskar.

Egentligen är det bara två saker som är säkra:

1) Guldstriden kommer inte att avgöras i den här matchen. På de fem omgångar som återstår kommer det att hända saker som vi inte har en aning om än (jag tror Blåvitt torskar mot Gefle).

2) 2013 års SM-guld kommer att vinnas av ett gräslag! Bästa plastlaget är femman Elfsborg.

…………………………………………….

Ricardinho är tillbaka. Pa Konate vikarierade bra, men en Ricardinho i form har än så länge en annan dimension.

Markus Halsti är avstängd. Därmed tappar MFF fysik på mitten. Men det är upp till MFF att spela så att det inte får någon betydelse. Och offensivt är firma Thern och Friberg ett större hot.

Erik Johansson vill och hoppas kunna spela. Men det är knappast realistiskt. Då går Filip Helander in. Spelar han bra, och det tror jag att han gör, snor han tillbaka platsen bredvid Pontus Jansson. Sådana är förutsättningarna.

Kul också att Johan Hammar för första gången på allvar tar en plats på bänken.

…………………………………………………….

MFF:s U19 spelade en viktig match i juniorallsvenskan idag.

Det blev 2-2 på Strandvallen mot Mjällby.

Efter 0-0 i paus tog MFF ledningen med 1-0, Mjällby vände till 2-1 och MFF kvitterade. Pawel Cibicki och Petar Petrovic gjorde målen.

Med fyra omgångar kvar toppar MFF tabellen. Men det är stenhårt. Elfsborg är tvåa en poäng efter, Häcken trea två poäng efter och IFK Göteborg fyra tre poäng efter. De två första lagen går till SM-slutspel.

 

Ineffektivt framåt, slappt bakåt

Häcken lyckades med det som inget annat lag tidigare klarat, att göra tre mål på MFF i Allsvenskan på Swedbank stadion. Bra gjort mot ett lag som normalt håller nollan i hälften av matcherna och vinner det mesta.

Synd bara att det lika mycket var Malmö FF:s svaghet som Häckens styrka som möjliggjorde prestationen. MFF var ineffektivt framåt och släpphänt bakåt. Hörde att många med Göteborgs- eller neutralt perspektiv tyckte att det var en mycket bra allsvensk match. Det tycker inte jag. Underhållning och många mål är inte det samma som kvalitet.

Effektiviteten först. MFF spelade länge riktigt bra framåt och skapade många chanser. När Dardan Rexhepi blev skadad i början av matchen hade det blivit mål om han passat istället för att avsluta själv ur en sämre vinkel. Emil Forsberg fick till ett bra skott från friläge som Christoffer Källqvist kanonräddade. Och så vidare. Plus jämförelsen mellan matchens två stora artister Tokelo Rantie i MFF och Moestafa El Kabir i Häcken.

Båda gjorde lite som de ville med försvaren, men Kabir gjorde mål själv och bäddade för andras mål och chanser.

Rantie vände ut och in på allt och alla, inklusive sig själv och borde ha gjort mål. Det var allt det vackra han producerade värt. Men han gjorde det inte. Istället hamnade avsluten lite här och lite där, men aldrig där de skulle. Om Rantie varit i närheten av att vara lika effektiv som El Kabir kunde matchen ha slutat annorlunda.

Tokelo Rantie kommer att bli en sensation och bli såld för dyra pengar. Men än är han bara en fantastisk talang och ett råämne till något extraordinärt. Den här matchen i matchen vann Häckens Moestafa El Kabir. För sanningen var att inget av försvaren hade någon som helst kontroll på vad de två sysslade med och att det var El Kabir som klarade att dra den stora nyttan av det.

Försvarsspelet behöver jag väl knappast gå närmare in på? Om ett lag som aldrig annars släpper in tre mål i hemmaborgen plötsligt gör det är det givetvis ett stort svaghetstecken. Dessutom finns det för många spelare i MFF med ett så offensivt tänk att de aldrig funderar på vad som händer om de tappar bollen och många som glömmer bort sina defensiva uppgifter för att det är så kul att satsa allt framåt. Vacker fotboll kan bli naiv fotboll om man möter lag som som vågar och är bra.

Att sätta upp Erik Johansson i anfallet efter 60 minuter när det i stort sett bara satt offensiva spelare på bänken luktade också starkt av panik. Jag begriper idén. Johansson är bra på att nicka och få fast bollen plus sätta lite tyngd i attackerna. Men han fick ju inga bollar. Ingen långboll upp, inga inlägg, ingenting överhuvudtaget.

Vet inte riktigt vad Rikard Norling tycker om att ett taktiskt drag av honom får noll – ja närmast negativ – effekt för att spelarna fortsätter att agera precis som vanligt?

Jag hittade en bra spelare (Rantie) plus tre godkända (Dahlin, Halsti och Forsberg) i MFF. Resten var mörker.

Bra match?  Ja, men då måste man han sett den med ögona i Häcken!

…………….

Tycker också att matchen var ett bra svar till dem som hävdar att Jiloan Hamad inte är viktig för MFF.

…………….

Dardan Rexhepis skada var en lårbaksida – antingen bristning eller sträckning. Svar kommer.

 

 

Rikard Norling har aldrig förlorat

Har semester – men det skiter vi väl i?

Går ju inte att hålla sig från MFF även om man försöker 🙂

Det här är en både lätt och svår match!

Svår för att Häcken även i år är ett bra lag, som ofta vågar väldigt mycket även på bortaplan och i startelvan har den allsvenske skytteligaledaren Moestafa El Kabir.

Trots att Häcken ligger tia i tabellen och har tagit nio poäng färre än MFF på 13 omgångar finns det alltså all anledning att varna för Hisingslaget. De flesta MFF-supportrar minns med fasa bortamatchen förra året. Men det är lätt att glömma bort att MFF fick stora problem på Swedbank stadion också. 0-0 och Markus Halsti utvisad en halvtimme före slut, om ni hade glömt…

Fast att inte underskatta en än så länge underpresterande tabelltia i en så jämn serie som Allsvenskan  är egentligen självklart.

Dessutom är som sagt matchen lätt också.

I ryggen har nämligen MFF tre raka segrar, en god insats mot Elfsborg och en ruggig hemmastyrka på Swedbank stadion. Just det där sista – hur bra MFF faktiskt är i sin sedan 2009 nya borg – har hamnat alldeles för mycket i skuggan.

Jag visste det, men hur mycket jag faktiskt visste det begrep jag inte förrän Tony Ernst började rada upp en massa fakta på twitter.

Bara en sådan sak som att Rikard Norling ALDRIG har förlorat en allsvensk match i Malmö!

Under hans tid som tränare har MFF nämligen bara förlorat en match – mot IFK Göteborg förra året – men då låg Rikard sjuk hemma i sängen.

På de 50 senaste allsvenska hemmamatcherna har MFF bara förlorat två (båda mot IFK Göteborg). Av de totalt 67 matcherna har MFF vunnit 42.

Inget lag har än så länge lyckats göra tre mål på MFF på Swedbank stadion och bara sex gånger har ett motståndarlag klarat att göra två mål.

Det är bara att fortsätta:

På de 67 matcherna har MFF hållit nollan i 33. Chansen att MFF inte släpper in något mål är alltså så nära 50 procent man kan komma. Och publikstödet är nästan garanterat. Bara sex gånger har publiksiffran hamnat under 10 000!

Dessutom semestervikarierar evenemangsansvarige Patrik Jandelin som speaker och han är noga med att påpeka att Malmö FF aldrig förlorat när han haft den rollen. Bara så att Häcken vet…

Jiloan Hamad gjorde sin bästa halvlek för året (den första) och var riktigt bra mot Elfsborg. Nu är lagkaptenen avstängd eftersom han även drog på sig sin tredje varning.

Inte bra alls! Normalt sett.

Men tack vare att timingen med att Erik Johansson är i speldugligt skick igen efter sina skador är så pass perfekt kan Rikard Norling göra ett par naturliga förflyttningar. In med Erik Johansson bredvid Pontus Jansson i backlinjen och upp med Markus Halsti på mitten bredvid Erik Friberg och ut med Simon Thern på kanten igen.

Tror faktiskt att det här ”MFF-mittblocket” med de två centrala backarna och mittfältarna är bättre lämpat att hantera BK Häckens anfall med skyttekungen Kabir och mittfält med Lewicki och company än de fyra som spelade där mot Elfsborg.

 

Egentligen borde det vara enkelt…

Normalt sett är det faktiskt enkelt att förutspå resultatet i matcherna mellan MFF och Elfsborg!

De två topplagens möten har nämligen allt mer blivit ett hopkok på receptet hemma bäst och borta ren pest.

Tror ni mig inte. Titta bara på statistiken.

Hemma på Swedbank stadion har MFF fyra raka segrar mot Elfsborg och på de fyra matcherna har det annars så anfallsstarka Boråslaget bara lyckats göra ett enda mål.

Totalt i Malmö har lagen mötts 61 gånger.

MFF har 34 segrar, 14 oavgjorda och bara nio förluster med målskillnaden 113-52.

Samtidigt har MFF aldrig lyckats vinna borta mot Elfsborg sedan Borås Arena invigdes.

Och senast Elfsborg vann i Malmö (2007) var det på Gammel-stadion.

Det här är sådant som tränare och spelare älskar att säga saknar betydelse och det är naturligtvis – rent dravel. Alla starka trender beror inte på slumpen. De flesta uppstår av en anledning och är svåra, men givetvis inte omöjliga, att bryta.

I det här fallet bör det också vara lättare för ”statistik-dissarna” att enas med ”statistik-nissarna” om att det ligger något i att Elfsborg har det jättesvårt i Malmö och MFF springer in i en vägg i Borås eftersom den särskilda tendensen förstärks av en allmän.

Det är ju två av Allsvenskans i särklass bästa hemmalag som möts.

Infostrada har räknat ut att Elfsborg sedan 2010 tagit 123 poäng hemma. Det är bäst i serien. Tvåa är Helsingborgs IF med 118, men om MFF, som nu har en match mindre spelad än de två andra, vinner på måndagskvällen når laget upp i 119 och passerar HIF.

Förutsättningarna är alltså goda att MFF kan inleda raden av fyra raka hemmamatcher på rätt vis, med en seger. Men det finns ändå ett par saker som gör mig lite orolig.

1) Spelmässigt måste MFF upp inte bara ett utan flera snäpp i jämförelse med Syrianska-insatsen. Den matchen vann MFF mycket tack vare Södertäljelagets svaghet.

2) Just nu har MFF bara en mittback (Pontus Jansson) tillgänglig. Att säga något annat är förskönande omskrivningar. Markus Halsti är en duktig spelare, men mittfältare. Daniel Andersson är en ännu bättre spelare, men tränare. Han slängde ju till och med upp tröjan på läktaren efter matchen mot Brommapojkarna för att markera att nu var det definitivt slut. Nu sitter han där igen på bänken, beredd. Och Jansson och Halsti är bra var och en för sig, men inte ihop.

Alexander Blomqvist, Filip Helander och Erik Johansson skulle samtliga gå före Markus Halsti i en uttagning om de inte varit skadade. Kom inte och säg att det saknar betydelse för ett lag om man spelar med fjärdealternativet på en position.

3) Anders Svensson är tillbaka i Elfsborg. Han är gammal, kallas Taco och rätt lätt att glömma. Men han är fortfarande Elfsborgs viktigaste spelare och om jag tar ut ett landslag platsar han i startelvan.

………………………………………………

Mot Syrianska inledde Rikard Norling en period med tätt matchande där det kommer att bli en hel del skiften i startelvan.

En del blev påtvingat på grund av Erik Johanssons skada efter den sista träningen.

Annars hade Markus Halsti spelat ihop med Simon Thern på innermittfältet och Erik Friberg inlett på bänken.

En del var självvalt. Som beslutet att starta med Dardan Rexhepi och vila Tokelo Rantie. Ett mål, en assist och tre rejäla avslutslägen för Dardan och ett vasst inhopp och ett mål av Tokelo Rantie visade att det var ett bra beslut. Nu känns det som om det är läge att låta Dardan fortsätta för att förstärka trenden att det äntligen kan vara på väg att lossna för honom. Eftersom det är svårt att ha Tokelo Rantie utanför laget går det i så fall ut över Magnus Eriksson.

Magnus Eriksson är en av få MFF-spelare som varit med i samtliga matcher hittills i Allsvenskan. Därför är det anmärkningsvärt om han hamnar på bänken, men det tror jag alltså att han gör.

Hanterat på rätt sätt kan det bli ett mycket bra vapen för MFF om man får igång Dardan Rexhepi.

Kom ihåg hur väldigt stor nytta laget hade av att Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad slogs om två yttermittfältsplatser. Alla var på tå hela tiden och när de två som startade kört slut på sina försvarare byttes den tredje in pigg och gjorde det ännu jävligare för moståndarlaget.

Med lite flyt kan MFF få till samma situation med Tokelo Rantie, Magnus Eriksson och Dardan Rexhepi i anfallet. Därför är det just nu extra viktigt att utnyttja chansen och tillfället som uppstått att få igång D-Rex.

 

Comeback för Petar Petrovic

Lite gott och blandat:

Ingen Rikard Norling på dagens träning. Ingen Daniel Andersson heller.

Rikard var på tränarkonferens i Stockholm, en träff som på kvällen avslutades med VM-kvalmatchen mot Färöarna, och Daniel kommer tillbaka från semestern först på onsdagen.

Därför var det Simon Hollyhead och efter ett tag Vito Stavljanin som höll i övningarna.

Jonnie Fedel saknades för resten också. Janne Möller gnuggade Robin Olsen och Johan Dahlin. Sixten Mohlin spelade seriematch med U19, hans första efter handskadan.

……….

I morgon är det U21-match borta mot IFK Göteborg (17.00 på Hjällbovallen).

Då kommer Erik Johansson och Erik Friberg att få speltid. Samma gäller Emil Forsberg.

Det bästa är dock att det äntligen är dags för comeback för Petar Petrovic. Han hann ju knappt flyttas upp som lärling i A-truppen innan vänster ljumske började krångla och det är först alldeles nyligen som Petar kunnat börja träna ordentligt.

När jag pratade lite kort med Petar efter träningen berättade han att det är meningen att han ska spela 45 minuter (första halvleken).

Petar imponerade kanske mest av alla lärlingarna innan han blev skadad. Efter fem månaders skadefrånvaro, och någon månad till utan spel, behöver han givetvis tid på sig att komma ikapp. Men det ska bli väldigt intressant att se vad han kan prestera under hösten.

………………..

Med till Göteborg för spel i U21-matchen följer även Petter Thelin och Tobias Malm.

– Under sommaren ska vi ju titta lite närmare på spelarna vi lånat ut till andra klubbar och vi börjar med Tobias och Petter, berättade Per Ågren.

Petter Thelin är  utlånad till LB07 och Tobias Malm till Landskrona BoIS.

 

 

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×