Rosenberg, Friberg och Lindsjö

Chansen att MFF:s värvning av Markus Rosenberg blir av känns alltmer som större än risken att den inte blir det.

Bra!

Jag är övertygad om att det är ett kanonförvärv och begriper inte dem som tvivlar. Det har jag faktiskt aldrig gjort.

I december 2011 skrev jag det här inlägget på bloggen:

Förr eller senare kommer Rosenberg.

Två år senare, november 2013, skrev jag så här:

I Allsvenskan hade han gjort kaos.

13 mål på 44 matcher i Ajax, 40 på 122 i Werder Bremen och 9 på 33 i Santander väger mer än väl upp att han inte fått spela i West Bromwich. Att gå till Premier league var ett karriärlyft ekonomiskt, men också en risk att hamna i skuggan i den benhårda konkurrensen. Det sitter säkert 40-50 spelare fastlimmade på bänkarna i Premier league som hade gjort succé i Allsvenskan. Markus Rosenberg är en av dem och han har ett stort, stort bankande MFF-hjärta. Det vore tjänstefel att inte ta hem honom om man får chansen till en rimlig kostnad, och den är det här fallet rätt hög…

…………………………………..

När det gäller Erik Friberg är kampen förlorad.

I går var det hans gamla klubb Seattle Sounders som gällde. I dag är det Bologna i Italien.

MFF:s vd Per Nilsson har bekräftat intresset från Seattle, Bologna-intresset kommer hittills bara från italienska källor.

Men Bologna är givetvis bättre än MLS.

Sportsligt ja. Men även ekonomiskt. MLS-reglerna bestämmer övergångssumman inom ett fastställt rätt snävt spektrum, i det här fallet snarare under än över miljonen. Bologna kan, borde och framförallt får betala mer.

Jag kommer att sakna Erik Friberg. Han har gjort massvis med nytta på planen i MFF, aldrig gnällt en sekund när han blivit bänkad och han har varit fantastiskt bra att ha att göra med. Alltid trevlig, ofta rolig.

Dessutom gillar han bordtennis. Det är ett plus som 99 procent av publiken på ett fullsatt Swedbank stadion struntar i, men inte jag.

………………………………………………………..

På tisdagen tillbringade jag en stor del av tiden på Swedbank stadion där jag träffade Anders Lindsjö som på måndag tar över som ny Arenaansvarig för den gigantiska anläggningen. Nils-Börje Friberg som haft jobbet sedan 2007, två år innan arenan var färdig och sedan fortsatt hålla koll på den avtackas på fredag.

När alla pratar om hur mycket som ändrats samtidigt på så många olika poster i MFF har just den förändringen knappt uppmärksammats alls.

Jag skrev i alla fall en artikel om det som ni kanske redan läst, annars kan ni hitta den här:

Som alltid blev det en del material över som jag sparade till lite bonusinfo här på bloggen.

För ett tag sedan meddelade Skånes handbollförbund att man bestämt att flytta kansliet från Swedbank stadion till Arenan i Lund. Därmed försvinner en hyresgäst och frågan är hur det påverkar MFF:s ekonomi. Svaret är att det i alla fall just nu inte har någon praktisk betydelse.

– Det är Skånes idrottsförbund som är vår hyresgäst. Sedan upplåter de i sin tur lokaler till olika lokala idrottsförbund, bland annat handbollen. Just nu påverkar det inte, men det är klart att det kan få följdverkningar för oss om situationen för Skånes idrottsförbund försämras. Men de signalerna har vi inte fått, svarade Anders Lindsjö.

Han berättade också att det finns en tom lokal i Swedbank stadion som man jobbar på att hyra ut.

– I det nordöstra hörnet har vi en ledig lokal på 600 kvadratmeter. Den använder vi ibland för konferenser, men där kan vi få in en ny hyresgäst.

Passade även på att fråga om hur det blir med Lindsjös uppdrag som general för Skånecupen och hur den kommer att se ut nästa år.

. Jag kan mycket väl tänka mig att ha kvar den uppgiften. Det jobbet gör jag på ledig tid och vi har en bra och väldigt rutinerad organisation.

Och det blir Futsal i Skånecupen.

– Förbundet kommer inte att tillåta något annat. Men det ska säkert fungera. Många spelare börjar dessutom gilla den spelformen.

Skånecupen fyller 50 år nästa år och har överlevt alla förändringar; från stora som spel med sarg till five a side till små som slopandet av filtbollen.

 

En MFF-seger som smakade guld

Det här var en MFF-seger som smakade guld

På flera olika sätt.

För det första gav den ett fyrapoängsförsprång, plus bättre målskillnad, med bara fyra omgångar kvar att spela. Ett mycket bra utgångsläge.

Men det var även en typisk seger för ett blivande guldlag. Ni vet det där med att avgöra mot slutet i en match som verkar så låst och trög att suckarna från hemmaläktarna blir djupa som Marianergraven.

Det luktar 2010 lång väg.

Malmö FF trumlar på, med gott självförtroende och ett – förtjänat – flyt som motståndarna blir så där väldigt frustrerade på.

Många trodde att Mjällby AIF skulle bjuda upp till spel. Det gjorde de inte. Istället bjöd de upp till kamp, även en taktisk sådan. MFF trodde att de egna ytterbackarna skulle få bollen mycket. Mjällby styrde över allt till mittbackarna. Inte förrän efter paus, när MFF snackat igenom situationen och anpassat sig lite blev det bättre.

I snacket tryckte man även på att med rätt tålamod gjortde det inte ett dugg om målet kom direkt, i den 85 eller den 94 minuten. Bara det kom och till slut skulle öppningarna finnas där.

Det gjorde dom.

Länge hade MFF ett massivt bollinnehav utan att ha någon större nytta av det. Sedan kom chanserna och till slut var det någon som satte dit bollen också.

Ingen slump att det var Erik Friberg. Han var lysande mot Helsingborgs IF och följde upp den prestationen perfekt.

Heller ingen slump att Simon Kroon höll på att göra 2-0 när han elegant sprang igenom allt och alla och avslutade klockrent i stolpen. Jag tyckte att hans inhopp löste upp en hel del knutar.

Men det var mest tålamodet som gav segern.

Tålamodet och tryggheten hos en trupp som vet att laget är bra och att det numera går att vinna matcher på väldigt många olika sätt.

1-0-segrar är dessutom alltid lite extra sköna!

Tur också för Malmö FF att Pontus Jansson slapp det gula kortet han skulle fått och därmed inte blir avstängd i nästa match borta mot Häcken. Jag pratade med Pontus efter matchen och han erkände direkt att han var övertygad om att domaren Johan Hamlin var på väg att varna honom och att det nog hade varit befogat också.

Han konstaterade också att han varit trött på träningen inför matchen och även i början mot Mjällby, men att han steg för steg varvat upp och mot slutet var han verkligen med i måljakten.

Pontus är en kämpe.

Men Filip Helander var bättre!

Det finns överhuvudtaget inte att han ger upp platsen han nu tagit tillbaka.

Om det finns något vett och någon vilja att även titta i allsvenskan hos Erik Hamrén kommer Filip snart att vara landslagsspelare.

Helander är hel. Snart är han helig!

Jag gillade också att Ricardinho i en match där rätt många passningar länge gick fel bara trummade på och till slut slog den bästa och mest avgörande passningen i hela matchen. Den som öppnade för Erik Fribergs mål!

Nu återstår fyra omgångar.

Ingen hybris utan bara lugnt jobb och tålamod som idag och MFF kan boka guldfesten. Och supportrarna inta Stortorget.

 

Nu finns det bara stora matcher kvar

Fokus blir nyckelordet inför MFF:s match mot Mjällby AIF.

Klubbens mentale rådgivare Sverker Fryklund verkar ha jobbat stenhårt i flera dagar med att betona att det där med stora och små matcher numera är en meningslös diskussion. Med fem matcher kvar att spela och ett SM-guld att jaga finns det bara stora matcher.

Någon annan förklaring till att de flesta spelarna betonade just detta efter söndagens träning är svår att hitta. Inte för att de inte klarar att komma på och förstå det själva, men det skadar ju inte med en påminnelse.

Att årets upplaga av Malmö FF klarar de stora matcherna råder det nämligen ingen tvekan om. Hittills har MFF inte förlorat en enda match mot något lag på den övre halvan av tabellen.

Förlusterna har kommit mot BK Häcken, Gefle IF och två gånger mot Djurgården.

Förra året var det heller inte i den sista omgången mot AIK som MFF förlorade SM-guldet. Det var i den nästa sista hemma med 1-1 mot Örebro SK, som sedan åkte ut.

Spåren förskräcker alltså och MFF har kvar att möta tian Mjällby AIF, elvan Häcken, tolvan BP, sexan Elfsborg och jumbon Syrianska.

Elfsborg bryter visserligen mönstret, men där ställs MFF inför en helt annan trend att bryta. MFF har fortfarande aldrig klarat att vinna en allsvensk match på Borås Arena sedan anläggningen invigdes 2005.

En seger över Mjällby skulle därför ge en perfekt buffert på fyra poäng ner till IFK Göteborg. Det känns också som om MFF bör ha goda möjligheter att bryta trenden att ibland prestera sämre mot nedre halvan-lagen.

Flera andra problem är ju borta.

MFF är numera seriens bästa bortalag.

MFF spelar numera bra på plastgräs, något man med spelarmaterialet man förfogar över borde gjort för länge sedan.

MFF har också blivit bättre på att prestera i matchen direkt efter ett uppehåll. Dessutom har man garderat sig. Det kommer ett uppehåll till och då har klubben lagt  in en träningsmatch mot danska FC Nordjälland.

I fortsättningen är alltså alla matcher stora.

Både för MFF och publiken.

Toppkonkurrenten IFK Göteborg kom med knapp marginal över 10 000 i senaste hemmamatchen. Det var pinsamt. På söndagen var 14 000 biljetter sålda till MFF:s match mot Mjällby. Det är bättre, men inte i närheten av bra.

I laguttagningen finns det två stora frågor:

1) Kan Pontus Jansson spela?

Efter att ha pratat med både honom och Rikard Norling är jag övertygad om att svaret är ja.

Det är viktigt. Erik Johansson är borta och Pontus har gjort tre raka kanonmatcher.

2) Går det verkligen att peta Erik Friberg nu när Markus Halsti är tillbaka?

Men det är en både intressant och betydelselös fråga. Intressant eftersom det är kittlande och spännande att spekulera. Betydelselös eftersom det just nu kvittar. Friberg var lysande mot HIF och Halsti är en klippa.

 

Ett derby som levde ett logiskt liv

Ett derby lever alltid sitt eget alldeles oförutsägbara liv. Det gjorde inte det här. Istället blev det helt logiskt. Bästa laget både på planen, i tabellen och sett till de senaste månadernas form vann.

Just nu är inte HIF tillräckligt bra.

Har inte varit det sedan kanonstarten man fick i inledningen av allsvenskan när laget var opåverkat av försäljningar och skador. Som jag skrev före matchen. Räknar man bort de första åtta omgångarna var avståndet i tabellen inte sex poäng utan elva. Nu är det sex, eller 14 om vi bara räknar de 17 senaste omgångarna.

Det märktes.

Sett till chansfördelningen var det klasskillnad.

HIF-tränaren Roar Hansen var också befriande ärlig på presskonferensen när han kallt konstaterade att om man ser till prestationerna på planen har hans lag inte varit med i toppstriden de senaste veckorna. Det hade behövts ett ledningsmål för att ändra förutsättningarna och rida på derbystämningen.

MFF överraskade dessutom genom att spela långt från start. Eller rättare lägga tidiga och snabba djupledsbollar och komma bort från låsningarna som präglat de senaste matcherna.

När väl 2-0 kom blev det som vanligt med bollkontroll och elegans och när HIF var tvunget att chansa kom öppningarna som kunde gett 4-0 och 5-0. Chanserna fanns…

Egentligen hade 4-0 varit den ultimata förnedringen för då hade Malmö FF tagit igen hela HIF:s målskillnadsförsprång på sju mål och dessutom passerat.

Nu är det plus 22 för MFF och plus 23 för HIF.

Det får HIF trösta sig med.

Plus att det är en bit kvar till 1-10 som man torskade med på Olympia 1965. Det året vann för övrigt MFF hemma med 5-0, sammanlagt 15-1.

Men det här var bra nog och ett riktigt styrkebesked. Alla gjorde sitt jobb och många var bra, men jag vill ändå plocka fram ett par individuella prestationer.

De som eventuellt var oroliga för hur Erik Friberg skulle ersätta Markus Halsti blev snabbt lugna. Friberg var lysande. Förutom att göra det mesta rätt satte han dit viktiga 1-0. Han är MFF:s målfarligaste mittmittfältare och missar sällan.

Bakåt var hela backlinjen stark. Men kungen för tredje matchen i rad hette Pontus Jansson. Glädjande nog var det heller inte någon större fara med skadan som tvingade honom att bryta.

Filip Helander tog förmodligen tillbaka sin plats. Jag älskar att han är en mittback som förutom att vara stabil även ibland vågar spela lite fult.

En kul detalj var att när Johan Hammar kom in mot slutet var det dels hans allsvenska debutmatch, dels en återförening med Filip Helander. Just de två spelade ihop i alla ungdomslagen innan Hammar lämnade för spel i Everton.

Framåt levererade anfallsparet Magnus Eriksson och Gullermo Molins. Eriksson har nu tio mål och tolv assist och han har bäddat för samtliga Molins mål. Gische fick på nytt en assist och ett mål. Hur många andra MFF-anfallare slår det?

 

 

Sexpoängsryck eller ledarskifte?

Oavsett om det spelas i Malmö eller Helsingborg handlar ett Skånederby numera om heta känslor, dramatik och intensiv fotboll inför fullsatta läktare. Härligt! Ibland bränner det dessutom till lite extra, som 2010 när MFF och HIF hela hösten hade ett race mot guldet.

Nu är det en skånsk guldkamp igen, men efter IFK Göteborgs seger mot AIK är förutsättningarna lite extra tillspetsade – och annorlunda.

Om MFF vinner på Olympia blir avståndet mellan lagen sex poäng. Det tar HIF aldrig igen på fem omgångar. Och tror ni mig inte så räcker det att titta på form och tendens. Om vi räknar bort de åtta första omgångarna i allsvenskan hade marginalen mellan MFF och HIF i toppen inte varit tre poäng utan elva!

HIF lever fortfarande på sin starka start med Alejandro Bedoya kvar i truppen och May Mahlangu frisk och skadefri.

MFF behöver vinna, men HIF behöver det ännu mer. Om HIF vinner förvandlas allting dramatiskt. Då är det inte MFF som är sex poäng före utan HIF som går förbi och upp i topp tack vare sin bättre målskillnad (plus 26 mot plus 19).

Dagen efter kan sedan IFK Göteborg gå förbi båda Skånelagen genom att besegra Gefle IF.

Och även om MFF tar en trepoängare på Olympia har man fortfarande IFK Göteborg hängande i hasorna. Vinst över Gefle och avståndet är en poäng.

På MFF-träningen inför matchen frågade jag Rikard Norling om Göteborgs seger mot AIK förändrat något i förutsättningarna.

– Absolut inte och det förändrar ingenting i våra vägval inför matchen.

Fast då önsketänkte han.

Givetvis ska det inte påverka saker som taktik, laguttagning, inställning eller något i förberedelserna. Men det förändrar en sak.

Tidigare var oavgjort ett riktigt bra resultat för Malmö FF. Nu är det inte så.

Intressant med tanke på att Malmö FF har fem raka matcher på Olympia utan seger.

Sett till statistiken är det dock dags att bryta den trenden i år.

MFF  är allsvenskans bästa bortalag med 24 poäng på tolv matcher och tittar man på Infostradas statistik är det där guldstriden har avgjorts de senaste åren. Åtta av 13 mästarlag sedan 2000 har toppat bortatabellen, bara fyra av 13 har vunnit hemmatabellen.

MFF har hittills snittat över två mål per match på bortaplan.

MFF har ännu inte förlorat mot ett lag på övre halvan. Trenden är att det är mot de sämre lagen man torskar.

Egentligen är det bara två saker som är säkra:

1) Guldstriden kommer inte att avgöras i den här matchen. På de fem omgångar som återstår kommer det att hända saker som vi inte har en aning om än (jag tror Blåvitt torskar mot Gefle).

2) 2013 års SM-guld kommer att vinnas av ett gräslag! Bästa plastlaget är femman Elfsborg.

…………………………………………….

Ricardinho är tillbaka. Pa Konate vikarierade bra, men en Ricardinho i form har än så länge en annan dimension.

Markus Halsti är avstängd. Därmed tappar MFF fysik på mitten. Men det är upp till MFF att spela så att det inte får någon betydelse. Och offensivt är firma Thern och Friberg ett större hot.

Erik Johansson vill och hoppas kunna spela. Men det är knappast realistiskt. Då går Filip Helander in. Spelar han bra, och det tror jag att han gör, snor han tillbaka platsen bredvid Pontus Jansson. Sådana är förutsättningarna.

Kul också att Johan Hammar för första gången på allvar tar en plats på bänken.

…………………………………………………….

MFF:s U19 spelade en viktig match i juniorallsvenskan idag.

Det blev 2-2 på Strandvallen mot Mjällby.

Efter 0-0 i paus tog MFF ledningen med 1-0, Mjällby vände till 2-1 och MFF kvitterade. Pawel Cibicki och Petar Petrovic gjorde målen.

Med fyra omgångar kvar toppar MFF tabellen. Men det är stenhårt. Elfsborg är tvåa en poäng efter, Häcken trea två poäng efter och IFK Göteborg fyra tre poäng efter. De två första lagen går till SM-slutspel.

 

Ett bra genrep på många olika vis

Oavgjort hemma mot Premier league-laget Swansea City. Det här borde MFF kunna studsa rätt bra från mot den betydligt viktigare matchen mot AIK på söndag.

Det i särklass viktigaste beskedet var: inga skador! Tror heller inte att någon blev mer sliten av det här, snarare inspirerad.

För även om Swansea City bytte ut sju spelare från startelvan och vilade rätt bra i 4-0-ledningen från det första benet var det ett högklassigt motstånd.

Och Malmö FF bytte ju också. Mot slutet spelade faktiskt två 17-åringar på mittfältet, Erdal Rakip och Petar Petrovic.

De som är förvånade över att MFF klarade sig betydligt bättre hemma än borta har dessutom inte lärt sig sin läxa. MFF har förlorat stort många gånger på bortaplan i Europaspelet, men i princip ALDRIG gjort det hemma. Det har faktiskt bara hänt två gånger. I Malmö har MFF däremot både besegrat och spelat oavgjort mot bättre lag än Swansea.

Det är ingen diss av laget MFF precis slagits ut av – Swansea City är ett världsklasslag med många riktigt duktiga spelare – men egentligen räcker det väl med att räkna upp de här resultaten: MFF-Milan 2-1, MFF-Benfica 1-0, MFF-Bayern München 1-0 och MFF-Inter 1-0.

Malmö FF är av tradition ett starkt hemmalag oavsett vilken tävling det handlar om och stöttas numera av en publik som håller en väldigt hög internationell klass.

För om MFF genrepade bra så gällde precis samma sak för klacken. På fredagen skuvas stolarna bort. Då växer den från 3 000 till 6 000 och blir ännu bättre.

Det bästa kollektiva beskedet från matchen var, frånsett 0-0-resultatet då, att det inte blev några skador. Inget av bytena gjordes av skadeskäl och på presskonferensen betonade Rikard Norling att planen var att de som behövde vila skulle göra det och att bedömningen var – och är – att alla fått exakt rätt speltid.

Om det stämmer lär ge sig mot AIK.

De bästa individuella beskeden från matchen tyckte jag att Emil Forsberg och Erdal Rakip stod för. Forsberg gled runt och förbi Premier league-spelarna som om han aldrig gjort något annat. Ingen slump. Han har spelat bra i Allsvenskan också rätt lång tid nu. Rakip växte efterhand och gjorde en bättre andra- än första-halvlek. Det är ett mycket bra betyg åt en 17-åring, som givetvis ska bedömas efter en annan måttstock än de mer rutinerade spelarna.

Jag vill dessutom gärna plocka fram Ricardinhos insats. Elegant och säker i samma paket.

Erik Fribergs jobb, så länge han var med, Pontus Janssons allt stabilare spel och Miiko Albornoz mod att våga det svåra hur bra spelare han än möter var andra höjdpunkter.

Dessutom visade Jiloan Hamad att landslagsuttagningen på eftermiddagen var fullständigt motiverad. Egentligen ska han vara med i alla Erik Hamréns trupper utan att behöva lita till återbud.

Förresten. Erik Hamrén tar ut en allsvensk spelare! Det är ju inte sånt han brukar syssla med. Mera att plocka med dem så fort de sticker utomlands. Vet han något vi inte vet?

 

 

Ett styrkebesked av MFF

Malmö FF:s stabila storseger mot Åtvidabergs FF var ett styrkebesked.

Ett rejält sådant och även om trycket från Norra läktaren alltid är massivt på Swedbank stadion var det lite annorlunda den här gången. För första gången ekade sångraden ”Guldet ska hem” riktigt högt och med självförtroende ut över planen.

Sakta i backarna säger jag.

Visserligen balanserar MFF just nu på en fin formtopp och agerar med en stabilitet som inte alltid fanns där under våren, men det är långt kvar.

Det gäller se till att sommarens fina spel håller i sig och att truppen inte blivit för försvagad när övergångsfönstret stängts. För det finns ju en klar risk med att spelarna imponerar som mest just när de köpsugna klubbarna släpps in i affären.

Men en sak är i alla fall säker.

Den senaste tiden har MFF visat att de som trodde att laget var för ungt och för långt bak i utvecklingsfasen för att kunna vinna guld redan i år hade fel.

Det kan MFF!

Därmed inte sagt att Malmö FF gör det, men bara att chansen finns bäddar för en het höst.

MFF har både toppen och bredden som är nödvändig.

Efter 4-0 mitt mellan två Europa league-omgångar tror jag heller inte att någon protesterar om jag säger att jag hade rätt när jag dagen före matchen skrev att jag är övertygad om att MFF nu lärt sig att bli mycket bättre på att parallellt prestera både i Europa-spelet och hemma i Allsvenskan.

När det gäller toppkvalitén i truppen är det bara att kika på Jiloan Hamads prestation mot Åtvidaberg. Han gjorde det mesta rätt och är inte längre en yttermittfältare utan kan i sin rätt fria roll dyka upp lite varstans på planen och bidra, lite som Stefan Ishizaki i Elfsborg.

Ett annat bra exempel är Markus Halsti som kom in efter de första 45 minuterna och effektivt dödade alla taktiska planer Åtvidaberg hade ritat upp för att utmana MFF ännu mer.

För glöm inte att Åtvidabergs FF länge gjorde en helt okej match. Ofta beror en 4-0-seger på motståndarlagets svaghet. Så var det inte nu.

När det gäller bredden finns det all anledning att titta på vad som hände när Rikard Norling bestämde sig för att bänka Tokelo Rantie och Markus Halsti.

In kom Pawel Cibicki och Erik Friberg och spelade bra respektive riktigt bra.

Cibicki assisterade till ett av målen. Det var hans första allsvenska poäng någonsin och jag gillade att han spelade så klokt, sprang så rätt och även om han inte själv kom till några avslutslägen var det inte bara hans passning till Magnus Eriksson som kunde gett ett mål. Han bäddade för ett par lägen till.

När jag pratade med honom gjorde han faktiskt själv den allra bästa analysen av sin insats.

– Många har sagt att jag är en klok spelare.

Jepp Pawel, precis så…

………………………….

Efter 16 omgångar har Åtvid bara släppt in 17 mål.

Sju av dem har Malmö FF gjort. Alla de övriga lagen har klarat tio.

Efter matchen kunde jag nyfiket inte låta bli att fråga tränaren Peter Swärdh vad han trodde att det berodde på och om MFF gör något de andra lagen inte gör.

Han var givetvis väl medveten om att det läcker just mot MFF och efter att – helt riktigt – ha konstaterat att så länge det är försvarsstarkt mot alla lag utom ett behövde han inte vara orolig funderade han lite på skillnaderna. Den enda Swärdh hittade fanns intressant nog på innermittfältet.

Oavsett om MFF spelar med Markus Halsti, Erik Friberg eller Simon Thern så vågar man flytta upp de centrala mittfältarna tidigare än de andra lagen.

Kan vara något att tänka på för dem som envist hävdar att MFF måste skaffa en kreatör på mitten innan man blir ett guldlag?

……………………………….

Och på tal om styrkebesked:

Två mål och en målgivande passning av Magnus Eriksson.

Totalt har han nu gjort sex mål och fem assist.

Känns som om ganska många var lite för tidigt ute med att döma ut honom.

Han VAR bra i Åtvidabergs FF. Han SÅG lovande ut under försäsongen. Efter det har det ofta gått trögt och jag är inte ute efter att hänga dem som påpekat det. Det har jag själv ibland gjort och i många matcher HAR han bevisligen inte varit bra.

Men potentialen finns och jag är övertygad om att när karriären ska summeras kommer han att bli ihågkommen som en bra spelare även i Malmö FF.

Mitt i alla hyllningarna till Tokelo Rantie ska man också komma ihåg en sak. Många av egenskaperna som gör Rantie så bra, som oberäkneligheten, de aviga dribblingarna och löpningarna, gör honom också väldigt svår att spela tillsammans med i ett tvåmannaanfall. Samarbetet mellan Rantie och Eriksson kan bli väldigt mycket bättre och det har Eriksson allt att vinna på.

……………………………………..

Imorron måndag (15 juli) spelar MFF:s U21 på Hyllie IP mot Kalmar FF.

Klockan 18.00 är det dags, arrangören Hyllie IK utlovar gratis inträde och full glöd i grillen.

Förhoppningsvis är det även dags för comeback av Filip Helander.

 

 

 

Rikard Norling har aldrig förlorat

Har semester – men det skiter vi väl i?

Går ju inte att hålla sig från MFF även om man försöker 🙂

Det här är en både lätt och svår match!

Svår för att Häcken även i år är ett bra lag, som ofta vågar väldigt mycket även på bortaplan och i startelvan har den allsvenske skytteligaledaren Moestafa El Kabir.

Trots att Häcken ligger tia i tabellen och har tagit nio poäng färre än MFF på 13 omgångar finns det alltså all anledning att varna för Hisingslaget. De flesta MFF-supportrar minns med fasa bortamatchen förra året. Men det är lätt att glömma bort att MFF fick stora problem på Swedbank stadion också. 0-0 och Markus Halsti utvisad en halvtimme före slut, om ni hade glömt…

Fast att inte underskatta en än så länge underpresterande tabelltia i en så jämn serie som Allsvenskan  är egentligen självklart.

Dessutom är som sagt matchen lätt också.

I ryggen har nämligen MFF tre raka segrar, en god insats mot Elfsborg och en ruggig hemmastyrka på Swedbank stadion. Just det där sista – hur bra MFF faktiskt är i sin sedan 2009 nya borg – har hamnat alldeles för mycket i skuggan.

Jag visste det, men hur mycket jag faktiskt visste det begrep jag inte förrän Tony Ernst började rada upp en massa fakta på twitter.

Bara en sådan sak som att Rikard Norling ALDRIG har förlorat en allsvensk match i Malmö!

Under hans tid som tränare har MFF nämligen bara förlorat en match – mot IFK Göteborg förra året – men då låg Rikard sjuk hemma i sängen.

På de 50 senaste allsvenska hemmamatcherna har MFF bara förlorat två (båda mot IFK Göteborg). Av de totalt 67 matcherna har MFF vunnit 42.

Inget lag har än så länge lyckats göra tre mål på MFF på Swedbank stadion och bara sex gånger har ett motståndarlag klarat att göra två mål.

Det är bara att fortsätta:

På de 67 matcherna har MFF hållit nollan i 33. Chansen att MFF inte släpper in något mål är alltså så nära 50 procent man kan komma. Och publikstödet är nästan garanterat. Bara sex gånger har publiksiffran hamnat under 10 000!

Dessutom semestervikarierar evenemangsansvarige Patrik Jandelin som speaker och han är noga med att påpeka att Malmö FF aldrig förlorat när han haft den rollen. Bara så att Häcken vet…

Jiloan Hamad gjorde sin bästa halvlek för året (den första) och var riktigt bra mot Elfsborg. Nu är lagkaptenen avstängd eftersom han även drog på sig sin tredje varning.

Inte bra alls! Normalt sett.

Men tack vare att timingen med att Erik Johansson är i speldugligt skick igen efter sina skador är så pass perfekt kan Rikard Norling göra ett par naturliga förflyttningar. In med Erik Johansson bredvid Pontus Jansson i backlinjen och upp med Markus Halsti på mitten bredvid Erik Friberg och ut med Simon Thern på kanten igen.

Tror faktiskt att det här ”MFF-mittblocket” med de två centrala backarna och mittfältarna är bättre lämpat att hantera BK Häckens anfall med skyttekungen Kabir och mittfält med Lewicki och company än de fyra som spelade där mot Elfsborg.

 

En möjlighet, men även en risk

De närmaste fem matcherna kommer att bli avgörande för MFF:s ambitioner i toppstriden.

Det korta uppehållet är över och nu väntar först Syrianska i Södertälje och sedan fyra raka hemmamatcher!

Syrianska är en bortamatch på konstgräs. Men det ska inte ha någon betydelse. Malmö FF är numera ett bra konstgräslag (i år har man inklusive försäsongen spelat sju gånger på plast, med fem segrar, en oavgjord, bara en förlust och målskillnaden 15-6). Dessutom har man för länge sedan dragit pyjamasen av bortaspöket och Syrianska är ett lag som MFF ska slå oavsett var man möts.

Syrianska har individuellt skickliga spelare, nunera två stora starka därframme att sätta upp bollen på (inte bara Dinko Felic) och ska inte underskattas. Men Syrianska har aldrig vunnit mot MFF i Allsvenskan. Efter fyra matcher (tre förluster och ett kryss) väntar man faktiskt fortfarande på att få göra det första målet.

Det är bara seger som är godkänt för MFF, inte minst nu när Erik Friberg, Markus Halsti och Pontus Jansson är tillbaka i laget.

Segern ska i sin tur ge ett avstamp för de fyra raka allsvenska sommarmatcherna på Swedbank stadion.

I tur och ordning ställs MFF mot Elfsborg (24/6), Häcken (27/6), Gefle IF (7/7) samt Åtvidabergs FF (14/7).

Match-femlingen som väntar kan ge 15 poäng och bör ge minst tolv. I så fall ser det bra ut.

Riktigt bra.

Anomalin i spelprogrammet, som gör att MFF plötsligt har en massa hemmamatcher, beror på att sommarens EM-fotboll gör att flera lag inte kan använda sina hemmaarenor. Därför får man stuva om.

Det ger, bland annat MFF, en chans att med hjälp av hemmastyrka få ett ryck i tabellen.

Fast det innebär också en fara.

Uteblir segrarna blir det extra tungt med många bortamatcher under hösten.

Publikmässigt och ekonomiskt innebär det också en rejäl risk.

Skillnaden på till exempel en hemmamatch mot Elfsborg i elljus i höst och en som nu mitt i semestertiden kan i värsta fall vara 3 000-4 000 åskådare. De andra kan också ge ett tapp.

Och det är inte bara publikintäkter MFF riskerar att gå miste om. Matcherna kommer under en period då det är svårare att locka företagen till VIP-platser och loger.

Sportsligt kan hemmasviten ge ett lyft.

Ekonomiskt riskerar Malmö FF att gå miste om flera miljoner kronor, kanske just de pengar som behövs för att förstärka truppen när övergångsfönstret öppnar.

Om det nu behövs. Att Johan Hammar sa ja till att skriva korttidskontrakt året ut var nämligen ett väldigt bra besked. Väntat, men välbehövligt. Till vintern kan MFF ha massvis med mittbackar. Just nu behövdes det en påspädning. Det fick man och därmed behöver man inte värva även om Pontus Jansson lämnar vid fönsteröppningen.

……………….

Semestern tickar på för övrigt.

Hade en riktig gubbadag i helgen med uppladdning i Library Bar i Köpenhamn, sedan konsert med Burt Bacharach (bättre än väntat), ett gäng GT-groggar och tjuvåkning på Metron. Ja det där sista trodde jag, men har nu fått höra att biljetten från Malmö till och från Köpenhamn gäller även på Metron så vi både hoppade av och smet från kontrollanterna helt i onödan. Fast det var rätt kul…

 

 

Comeback för Petar Petrovic

Lite gott och blandat:

Ingen Rikard Norling på dagens träning. Ingen Daniel Andersson heller.

Rikard var på tränarkonferens i Stockholm, en träff som på kvällen avslutades med VM-kvalmatchen mot Färöarna, och Daniel kommer tillbaka från semestern först på onsdagen.

Därför var det Simon Hollyhead och efter ett tag Vito Stavljanin som höll i övningarna.

Jonnie Fedel saknades för resten också. Janne Möller gnuggade Robin Olsen och Johan Dahlin. Sixten Mohlin spelade seriematch med U19, hans första efter handskadan.

……….

I morgon är det U21-match borta mot IFK Göteborg (17.00 på Hjällbovallen).

Då kommer Erik Johansson och Erik Friberg att få speltid. Samma gäller Emil Forsberg.

Det bästa är dock att det äntligen är dags för comeback för Petar Petrovic. Han hann ju knappt flyttas upp som lärling i A-truppen innan vänster ljumske började krångla och det är först alldeles nyligen som Petar kunnat börja träna ordentligt.

När jag pratade lite kort med Petar efter träningen berättade han att det är meningen att han ska spela 45 minuter (första halvleken).

Petar imponerade kanske mest av alla lärlingarna innan han blev skadad. Efter fem månaders skadefrånvaro, och någon månad till utan spel, behöver han givetvis tid på sig att komma ikapp. Men det ska bli väldigt intressant att se vad han kan prestera under hösten.

………………..

Med till Göteborg för spel i U21-matchen följer även Petter Thelin och Tobias Malm.

– Under sommaren ska vi ju titta lite närmare på spelarna vi lånat ut till andra klubbar och vi börjar med Tobias och Petter, berättade Per Ågren.

Petter Thelin är  utlånad till LB07 och Tobias Malm till Landskrona BoIS.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×