”Snacka om förlösande mål”

Snacka om ett förlösande mål.
MFF:s 1-0 var bra på så många olika vis.
Just sådana sena och avgörande mål brukar ett blivande SM-guldlag göra.
Efter slutforceringen där MFF skapade flera farliga chanser trots en sargad elva på planen kändes det som ett bevis på att MFF vill mycket och dessutom kan mycket när pressen IFK Norrköping sätter i guldracet känns extra tung. Det kommer att behövas. För Peking gör också precis det ett blivande guldlag brukar göra.
Jag tyckte dessutom att det var extra kul att Erdal Rakip fick göra målet!

Utan den svåra mittfältskonkurrensen i Malmö FF hade han varit ordinarie på sin rätta plats i mitten för länge sedan. Både ifjor och i år har han tagit rejäla kliv framåt hela tiden. Och när många spelare i Allsvenskan ständigt pratar om att de vill iväg, ut i Europa, redan innan de slagit igenom har Rakip hållit sig kall som en isglass.
”Om jag inte platsar i MFF och är tongivande på allsvensk nivå, vad ska jag då utomlands att göra?” har varit mantrat.
Klokt, moget och rätt!

I år har han startat två matcher som central mittfältare. Mot Djurgårdens IF hemma blev han matchens lirare! Mot Helsingborgs IF borta gick det inte bra för laget, men Erdal spelade starkt. När Enock Kofi Adu nu är avstängd på söndag efter att ha fått sin tredje varning och Oscar Lewicki inte tog chansen att övertyga de 73 minuter han fick spela – Adu och Lewicki blev för defensivt, inte minst i den första halvleken – känns det självklart att starta med Erdal Rakip och Anders ”AC” Christiansen mot HIF.
För det blev bättre fart framåt med Rakip. Han kom in med order att ligga lite framför Enock Kofi Adu och skapade två solklara chanser. Den första räddades, den andra satte han efter att ha gjort hela jobbet själv. Nästan. För Anton Tinnerholm fixade fram bollen till honom. Därmed gjorde Rakip det som normalt annars bara AC gör av innermittfältarna, kom in i boxen i avslutslägen.

Och visst var han värd att dra tröjan och fira målet trots varningen? Det tycker i alla fall jag. Om man gör sådana mål och inte står på två eller fem varningar har man i stort sett rätt att dra av vad som helst.

Mest positiv annars:
Rasmus Bengtsson och Kari Arnason var suveräna som mittbackar. Igen.
Jo Inge Berget är snart på nytt den Berget som ett tag i våras var bäst i laget. I alla fall syntes klara antydningar till det.

Negativt:
Skade- och avstängningsläget är inte optimalt. För att dra till med en rejäl underdrift.
Men det bör gå att reparera. Att ersätta Enock Kofi Adu gör man, som jag redan skrivit, med Erdal Rakip. Franz Brorsson är redo. Det var han egentligen redan till dagens match. Därmed är platsen bredvid Rasmus Bengtsson tillsatt. Magnus Wolff Eikrem är värre. Fast där har ju Yoshimar Yotún blivit inkörd de senaste matcherna.

Äntligen har MFF nämligen börjat använda truppen mer. Nu när det ska avgöras måste de som ska in från bänken ha matcher i benen. Eller åtminstone inhopp. Om man låtit Mattias Svanberg få fler minuter tidigare under säsongen hade han också varit lättare att sätta in. Nu när det snart kan behövas.

Chans att även se U19

De som är på plats tidigt i Turin kan se två Champions League-matcher med MFF på tisdag.

Den stora – givetvis – klockan 20.45.

Men redan klockan 15.00 spelar MFF:s U19 sin match i Uefa Youth Champions League. På en annan, mindre, arena.

MFF har för övrigt anmält sin 40-mannatrupp till U19-varianten.

Både Sixten Mohlin och Erdal Rakip är med och eftersom den i övrigt innehåller väldigt många spelare som är betydligt yngre än 19 år är det viktigt att just de två kan vara med. Åtminstone ibland. Seniortruppens behov är givetvis prioriterade.

Här är hela U19-truppen.

Tiderna för de övriga U19-matcherna i Champions League är också klara. De spelas samma dagar som A-lagets. Hemmamatcherna har avspark klockan 15.30 på Malmö IP. I Madrid kommer U19 att spela redan klockan 12.00 och i Aten (Pireus) blir det troligen spel klockan 18.00.

………………………………………

Erdal Rakip gjorde 2-2-målet när Sverige vände 0-2 till seger med 3-2 i P18-landslandskampen i måndags.

Han nickade in bollen när det återstod tio minuter att spela. I slutminuten avgjorde sedan Mirza Halvadzic, som under hösten lämnade MFF för IFK Norrköping.

Sixten Mohlin stod i mål.

 

 

En bro att ta sig över

Jag älskar Allsvenskan. Därför har jag givetvis sett fram mot återstarten, som för MFF:s del kör igång med två väldigt viktiga matcher.

Brommapojkarna borta och Åtvidabergs FF hemma är normalt sett två mellanmjölksmatcher på festbordet. Men inte nu.

De är nämligen länken mellan då och nu, mellan den poängmaskin MFF var före uppehållet och det MFF som ska växa fram när nyförvärven kan vara spelklara den 15 juli.

Pontus Jansson är i Italien, Miiko Albornoz har lämnat för Tyskland, Mahmut Özen är på väg att lånas ut till Turkiet och Allsvenskans skytteligeledare Guillermo Molins väntar på att operera sitt sargade korsband.

Tapp som måste kompenseras. Grejen var dessutom att Malmö FF:s trupp redan före tappen var lite för tunn och att utgångsläget hela tiden varit att när fönstret till slut stänger bör det ha kommit in fler spelare än som lämnat.

Jobbet med att lappa, laga och förstärka är förvisso inlett, men oavsett vilka spelare MFF hämtar in måste laget klara sig utan dem mot BP och Åtvidaberg.

Just nu är den tillgängliga lösningen att plocka upp U19-spelare. Både Piotr Johansson och Victor Wernersson åker med till Grimsta IP.

Jag tror mycket på Piotr Johansson som kantspelare och vill att han ska flyttas upp som lärling i A-truppen och Victor Wernersson har spelat bra som back i U19 och U21. Men de är inte mogna att vara permanenta lösningar redan hösten 2014.

I och med att Isaac Kiese Thelin blev klar för spel under hösten är läget just nu med spelare in att han och Pa Konate – tillbaka från Öster – är ensamma på listan. Magkänslan säger att de snart kommer att få sällskap på den av Agon Mehmeti och att det är mer på gång, men MFF kan fortfarande förlora fler spelare. Det väntar dessutom veckor med spel i både Allsvenskan och Europa.

Hemmamatchen mot Ventspils ligger den 16 juli, dagen efter Isaac Kiese Thelin, Pa Konate och nyförvärv x, y och z kan användas.

I teorin. För det finns ett viktigt men, som gör att MFF kan glädjas ännu mer över turen att få Ventspils i lottningen. När jag pratade med Daniel Andersson berättade han nämligen att det bara är en ny spelare som får användas den 16:e. 24 timmar före matchen får MFF anmäla en ny spelare som kontrakterats senast 10 juli. Men inte fler! Så egentligen är det i princip samma läge i match ett mot Ventspils som mot BP och Åtvid.

Alla tre måste besegras med nuvarande trupp.

 

Det bör gå vägen.

Ventspils var det lättaste motståndet MFF kunde få i den här omgången i Champions League-kvalet sedan gruppindelningen var gjord inför lottningen.

Jag kommer hela tiden tillbaka till att Elfsborg körde över lettiska mästarlaget (då var det Daugava) med 11-1 (7-1 hemma och 4-0 borta) förra året och att inget av de lettländska lagen imponerade i Europa League-kvalet i veckan. Snarare tvärtom. MFF ska slå Ventspils.

Brommapojkarna är också ett lag MFF ska slå, även om BP säkert är betydligt bättre än Ventspils.

MFF är nämligen ett vassare lag än BP, både i ett då- och nu-perspektiv.

Malmö FF har mött Brommapojkarna åtta gånger i Allsvenskan och aldrig förlorat (sex vinster och två oavgjorda).

Vi ska heller inte glömma att MFF gjorde en riktigt imponerande förstahalva av Allsvenskan.

Det har gnällts lite för mycket på dåligt spel och allmän tröghet. Sanningen är ju att MFF varit en grym poängmaskin och leder serien med sex poäng!

Jag har själv skrivit fler gånger än vad som är på rätt sida gränsen av tjata att MFF vunnit utan att imponera och att just det är imponerande.

Men MFF har varit rätt bra också.  I rättvisans namn är det dags att plocka fram detta och i Infostradas guldgruva av statistik finns ett par saker som stöttar den uppfattningen.

Att vinna matcher borta är svårt. Vinna åtskilliga matcher i rad på bortaplan är ännu svårare. Inför resan till BP-matchen har Malmö FF vunnit sju raka bortamatcher. Senaste gången ett lag gjorde det var 1987, för nästan 30 år sedan, och även då var det MFF som gjorde det. För att hitta längre sviter än så får man gå tillbaka långt, långt i tiden.

Bäst genom tiderna är:

1) Tolv raka, MFF 1949-50.

2) Tio raka, IFK Norrköping 1956-57 och GAIS 1930-31.

Att försvara ett SM-guld har i alla fall blivit svårt.

Senaste gången det lyckades var när Djurgårdens IF vann 2003. Då gjorde man den bästa inledningen ett försvarande mästarlag presterat i modern tid med 25 poäng efter tolv spelade omgångar. MFF har 29.

Räknar man om efter trepoängsregeln är Malmö FF:s inledning den tredje bästa laget någonsin gjort. Bara 1949-50 och 1950-51 när MFF körde över allt och alla är vassare.

Så visst kan det finnas lite anledning till oro, men MFF har lagt en bra grund och startar från en hög nivå.

………………………………………..

Laget lär bli:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Erdal Rakip, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Det finns två frågetecken.

Filip Helander körde på egen hand tillsammans med naprapaten Wilner Registre på lördagsträningen. Fredag körde han dock för fullt och både Åge Hareide och Filip själv sa att det skulle bli spel mot BP. Om inte lär Johan Hammar gå in. Jasmin Sudic är inte redo än och åker inte ens med till Stockholm.

Erdal Rakip tar Guillermo Molins plats på högerkanten. Amin Nazari är sjuk och det var Rakip som spelade där på fredagsträningen. Många frågar säkert varför det inte blir Simon Kroon, men Hareide är tydlig med att BP och inte minst Åtvidabergs-matchen gäller för tre poäng i Allsvenskan OCH som förberedelse för Europaspelet. Rakip är bra på att stänga en kant (minns IFK Göteborg-matchen). För att få bästa nytta av Simon Thern i mitten är det bättre med Rakip än Kroon på kanten, kanske inte mot BP, men i Europa.

Det resonemanget köper jag. Rakt av.

 

Bra besked av Olsen och Concha

Bra lag får tur. Det fick Malmö FF. Dessutom fick laget både de nödvändiga poängen och beskeden inför den korta sommarvilan.

Att gå in i VM-uppehållet med sex poängs ledning är guld värt, eller kan åtminstone blir det.

Det sätter press på de övriga lagen.

Elfsborg, som trots allt lär bli det tuffaste hotet, har dessutom spelat bort sin hemmafördel.

Det har IFK Göteborg också. Om det blir förlust i måndagskvällens derby mot Häcken är Blåvitt elva poäng efter! För dem är det kört.

Men viktigast av allt och det för MFF mest glädjande var två spelares instatser.

Jag tänker – naturligtvis – på Robin Olsen och Matias Concha.

Just när pratet om att Robin Olsen nog skulle tagit ett par av målen som MFF släppt in på sistone kommit igång klev han fram. När folk börjat jämföra med Johan Dahlin gjorde Robin en klockren insats från start till mål.

Han höll verkligen nollan om man med det menar att det krävdes ett par riktigt högklassiga räddningar. Han visade även en auktoritet och en timing i luftspelet han tidigare inte riktigt varit i närheten av.

Egentligen kan jag bara hitta en enda miss av honom på hela matchen och då är jag extremt petig. Efter en rätt lätt räddning låg han på målvaktsvis kvar på marken som en strandad val för att skydda bollen. Samtidigt sprang ett par lagkamrater loss i en kontring. Hade han rest sig och dragit iväg en lång utspark hade det blivit extremt farligt. Troligen 2-0.

Matias Concha spelade rutinerat och stabilt.

Det vill säga exakt som en spelare som Matias Concha ska uppträda. Han är rutinerad, klok, bryt- och placeringssäker. Klart att han ska dra nytta av det.

När dessutom Miiko Albornoz nu dessutom är klar för VM-spel med Chile (enligt Fotbollskanalen) behövs en stark Concha.

Jag gillar också när spelare som troget suttit på bänken och utan gnäll accepterat sin roll som backup får chansen och tar den.

Vägen från att i början på säsongen i stort sett ha suttit utanför bänken och fått uppgiften att vara pappa för ungtupparna i U21-laget till att gå in och göra en defensivt riktigt vass insats i seriefinalen känns helt enkelt som något värt både att hylla och belöna.

Så det gör jag så gärna.

Glöm heller inte att Olsens luftspel och Conchas stabilitet var extra betydelsefullt just i den här matchen eftersom MFF ofta valde att låta Elfsborg komma fram på kanterna.

Insticken i mitten bedömdes – helt rätt – som ett större hot än inläggen från kanterna.

……………………………………………………

Malmö FF och hörnor är en egen historia.

Efter att ha radat upp hörna på hörna på hörna hur länge som helst utan att näta har MFF nu gjort mål på hörna två matcher i rad.

Innan de här målen hade laget undvikit att näta på en bra bit över 100 hörnor i rad i tävlingsmatcher. Nu kommer allt på samma gång.

Ett bevis på att det lönar sig att träna. För det har MFF gjort.

Efter matchen pratade jag lite kort med Markus Halsti om just det här med hörnor.

Han påpekade att han tyckte att det var roligt för Åge Hareide att hans jobb med att förbättra statistiken gett resultat, inte minst för att MFF har spelare som bör göra sig bra på hörnor.

Vilket ju Markus Halsti själv bevisade när han nickade fram Markus Rosenberg till hörnmålet.

Halsti betonade också att i normala fall är det MFF som spelar till sig många hörnor i matcherna. Idag hade Elfsborg 11-5 i den statistiken. I vanliga fall är det MFF som får 10-15 hörnor. Då gäller det att utnyttja i alla fall någon av dem.

………………………………………………………..

Innan jag slutar får jag heller inte glömma att nämna:

Kort , men starkt och klokt, inhopp av Erdal Rakip!

 

Lysande halvlek av Nazari

Det var det spelmässigt sämsta derbyt jag sett på mycket länge.

Men det struntar tabellen i.

Malmö FF har fortfarande vunnit allt på bortaplan och segern gav rejäl effekt. Om HIF vunnit hade avståndet varit sex poäng. Nu är det tolv.

Defensivt och koncentrationsmässigt var det också ett stort steg framåt. Eller stort? Snarare gigantiskt.

Det var ett helt annat tänk den här gången Titta bara på hur lite David Accam uträttade. Till stor del tack vare Miiko Albornoz, som gjorde det enskilt största lyftet sedan Häckenmatchen. Där var han – precis som Ricardinho – inte i närheten av att få godkänt. Nu hade han en helt annan defensiv koll.

Med tanke på att Filip Helander är sliten och spelade med ett stramande baklår var mittbacksparet Helander/Erik Johansson också helt okej.

Men efter matchen gav MFF-tränaren Åge Hareide direkt ett besked. Mot Halmstads BK på måndag blir det Pontus Jansson och Erik Johansson. Filip behöver vila och Malmö FF har råd att göra det.

Men det i särklass största positiva glädjeämnet i MFF var Amin Nazari.

När han tvingades ersätta en fotskadad Markus Halsti i den 46:e minuten blev säkert många oroliga. Inte jag dock. Jag har följt Nazaris väg uppåt genom ungdomslagen i MFF och vet vad han kan.

En försäsong för inte så länge sedan dominerade han i Kombihallen! Sedan har skadebesvär ställt till det en del. Men nu är han tillbaka och mot HIF satte han inte en fot fel.

Till djupt in på tilläggstiden då han gjorde sitt första felpass och höll på att bjuda HIF på ett gyllene kvitteringsläge.

Med tanke på hans kloka, stabila och fina spel i 45 minuter hade det varit ett grymt öde.

Men i så fall också lika mycket anfallarnas, och då speciellt Markus Rosenbergs, fel. För de borde ha dödat matchen. Sex avslut hade Markus Rosenberg på egen hand. Det borde gett minst ett mål. Och Guillermo Molins friläge borde givetvis resulterat i 2-0.

Domaren Jonas Eriksson fick en del kritik från HIF-håll efter matchen. Helt fel.

Jonas är Sveriges och Allsvenskans överlägset bäste domare. Han gjorde en ny stark insats.

Straffen var solklar.

Det var det spontana intrycket som befästes när jag i pausen kollade tv-bilderna.

En korkat tagen straff? Ja. En feldömd? Nej.

Guillermo Molins utnyttjande av straffen var det heller inget fel på.

Han slog den hur bra som helst.

Som en riktig lagkapten.

Det är i sammanhanget lätt att glömma bort att Gische är ny som straffskytt.

1-0-straffen mot HIF var faktiskt den första han skjutit i Allsvenskan. Nu får han fortsätta till dess att han missar eller till någon i slutet av Allsvenskan har en chans att vinna skytteligan. Men det kan ju mycket väl bli han själv. Precis som han sa när frågan kom upp för ett tag sedan.

Inhoppen börjar förresten bli lite grann av en specialgren för MFF.

Nazaris är nämnt. Erdal Rakips var också lovande. Kort, men bra.

Robin Olsen är knappast en inhoppare. Men han gjorde flera riktigt bra räddningar.

Glöm inte det. Och att det alltid kostar att vinna ett derby. Därför var det kanske inte så konstigt att det sprudlande spelet uteblev.

 ……………………………………………..

Till sist vill jag gärna puffa för att Helen Johansson börjat med en supporterblogg här på Skånskan.

Här kan ni läsa om hennes tankar om MFF.

 

 

 

Rotationen har nått Rakip

Nu är det här, det täta matchprogrammet för Malmö FF. De närmaste 15 dagarna ska laget spela fem matcher, alltså i snitt var tredje dag.

Då är det rätt bra att:

1) MFF redan startat rotationen i laget man nu måste fortsätta med.

2) MFF visat att laget kan vinna samtidigt som någon eller några spelare vilas.

Efter fem omgångar är det faktiskt bara tre MFF-spelare som varit med samtliga minuter i årets allsvenska: målvakten Robin Olsen samt Miiko Albornoz och Filip Helander.

Att målvaktsposten är undantaget i rotationsregeln har Åge Hareide varit tydlig med. Så egentligen är det bara två som inte fått ”vila”.

Mot IFK Norrköping kommer Erdal Rakip att få chansen på mitten.

Det är både trevligt och rätt! Nu får han dessutom chansen på sin rätta plats, på riktigt.

Han debuterade visserligen i Allsvenskan redan förra säsongen som 17-åring mot Brommapojkarna borta och gjorde en klart godkänd insats centralt på mitten. Men då var det skador och avstängningar som tvingade fram en oplanerad startplats och han fick egentligen ingen förberedelsetid. Markus Halsti och Erik Friberg var avstängda och Simon Thern skulle spelat med Daniel Andersson. Men Pontus Jansson fick kasta in handduken i ett mycket sent skede och Daniel ta klivet ner i backlinjen.

I år mot IFK Göteborg kom ett nytt läge, den här gången helt enligt planerna. Men då var det på kanten han fick gå in. Det gjorde han alldeles utmärkt och han lyckades inte bara stänga Sam Larsson-kanten utan även delta i offensiven.

Efter en oplanerad start på rätt ställe och en planerad på fel ställe är det alltså nu dags för en planerad på rätt ställe.

Den chansen är Erdal Rakip väl värd.

Han är nämligen ingen vanlig talang.

Han är bättre än så.

På sätt och vis har han börjat i rätt ände. Tekniken finns där. Men det gör även taktiken och konditionen.

Ge honom en uppgift och han löser den.

Få andra i truppen springer längre och det gäller både på träningarna och matcherna.

Dessutom springer Erdal Rakip oftast rätt.

 ………………………………………………………………….

Förutom Erdal Rakip från start kan det bli en ändring till i MFF-laget. Enligt modellen en Simon ut (Thern) och en Simon in (Kroon).

På söndagen genomförde Guillermo Molins sin första träning efter smällen mot Djurgården. I B-uppställningen.

Det kan betyda att han inte spelar.

Med tanke på programmet som väntar borde det kanske betyda det också.

Men rent kvalitets- och underhållningsmässigt är det svårt att hävda något annat än att Molins ska spela varje match. Alltid.

IFK Norrköping-MFF är en klassiker i svensk fotboll. I ett sådant möte finns det alltid en extra krydda. En sådan den här gången är att det är Allsvenskans två hittills bästa försvar som möts.

MFF har släppt in tre mål på fem matcher och IFK Norrköping har släppt in fyra.

Sista matchen med barbershoptröjorna kan det också bli. Skönt!

 

 

 

 

 

Anfallskraften är med Malmö FF

Ja, jag vet att det bara blev 1-0, men just nu känns det ändå helt rätt att hylla MFF:s anfallskraft.

Det bästa skälet är att det är ett alldeles korrekt påstående. MFF har med allsvenska mått mätt en grym besättning offensiva spelare.

Markus Rosenberg gjorde ett mål, borde gjort två och kunde gjort tre. Nu har han två mål och tre assist på tre omgångar och det finns mer att plocka ut. Rosenbergs löpningar är lysande och skär sönder motståndarförsvaren. Tobias Hysén-klass på just det. I övrigt är han bättre.

Vad Magnus Eriksson och Guillermo Molins kan visade de redan förra året.

Den sammanlagda anfallskraften i trion Rosenberg/Molins/Eriksson finns det inget annat allsvenskt lag som kan matcha.

Men det är bara en del av sanningen.

Lägg till Emil Forsberg och Simon Thern och MFF har ett lag där fem av de sex spelarna på mitten och i anfallet är starka offensiva hot. Det krävs faktiskt en hel del mod för att ställa upp på det viset om man även lägger till hur ytterbackarna Ricardinho och Miiko Albornoz spelar.

Få lag är så offensivt balanserade, ännu färre klarar av det. Men MFF gör det.

I alla fall mot Gefle, som man malde ner. MFF hade 22-4 i avslut och hade man lyckats pricka mål fler än sex gånger av de 22 hade det blivit 3-0 i den här matchen också.

Det mest intressanta uttalandet efter matchen kom från Gefle IF:s tränare Roger Sandberg som efter det att MFF skapat en ocean av klara målchanser sa att han var nöjd med sitt lags försvar.

Och det hade han ju rätt i.

Eftersom det krävs så mycket för att stå emot var det bra gjort av Gefle att hålla 0-1 och ha kvar chansen. Gefle fick dessutom möta ett ännu mer offensivt balanserat Malmö FF än IFK Göteborg och Falkenbergs FF.

Mot IFK Göteborg satte MFF in Erdal Rakip från start som defensiv hjälp, i premiären mot Falkenbergs FF startade man med Erik Johansson på mitten istället för Simon Thern.

Nu blev det fullt blås och än vassare blir givetvis MFF när även det ”defensiva ansvaret” Markus Halsti hotar framåt. Som han gjorde ett par gånger på lördagen. I första halvlek kom han fram i ett riktigt bra läge i mitten och sköt utanför och vid ett av Markus Rosenbergs frilägen i andra var det Halsti som frispelade honom.

Så skit i att det blev 1-0.

Det berodde på att Gefle IF gjorde det bra och att MFF inte var i närheten av effektiviteten man visade mot IFK Göteborg. Men det är ju en styrka att vara effektivt när det behövs – som mot IFK Göteborg – och vinna ändå när den saknas.

Så jag tycker att det är rätt att hylla anfallskraften trots att det bara blev 1-0.

Det enda problemet är egentligen att det riskerar att skymma att Malmö FF hållit nollan alla de tre inledande matcherna i årets allsvenska. Och fortfarande med elva spelare kvar på planen bara släppt in ett mål på sju tävlingsmatcher.

Försvaret är rätt bra det också.

Det var dessutom där Åge Hareide fixade till dagens rotation.

In med Erik Johansson, ut med Pontus Jansson, precis som aviserat. Och beskedet blev det MFF ville ha. Det såg bra ut.

Men egentligen tycker jag att ett kort inhopp på tio minuter gav ett ännu bättre och viktigare besked.

Erdal Rakip gjorde det bra när han fick chansen mot IFK Göteborg.

Nu fick han komma i  istället för Emil Forsberg mot slutet och som han gjorde det. Han kom in i spelet direkt, slog inte bort en enda passning och tog ett stort defensivt ansvar.

Jag har skrivit det förr och gör det gärna igen. När matcherna kommer tätare och tätare räcker det inte att 14-16 spelare är mogna för hetluften. Därför är det ett jättebra besked att 2014 ser ut att bli året då Erdal Rakip på allvar tar upp konkurrensen.

Kul också att de yngstas egen sektion Norra Blå för andra matchen i rad var fullbokad.

Och att det nu börjar framgå allt mer exakt hur snygg väggen på ståplatstorget kommer att bli (mer om det senare i veckan).

För mycket positivt?

Nej, tycker faktiskt inte det.

Men för att balansera räcker det egentligen att nämna en sak:

Hörnorna. 14 nya utan mål idag. Det blev bättre efter paus då de nästan var farliga. Före pausvilan såg de ut som väl använd kattsand.

 

 

 

MFF fortsätter att vinna allt

Det går bra nu.

MFF har fortfarande vunnit alla sina tävlingsmatcher 2014!

7-1, 3-0, 3-2 i cupens gruppspel, 2-0 mot BP i cup-kvarten, 3-0 mot Falkenbergs FF i den allsvenska premiären och nu 3-0 igen i svensk fotbolls klassiker mot IFK Göteborg.

Borta, mot ett IFK Göteborg som i sin tur slog AIK i premiären.

Imponerande.

Men den statistiken slås nästan av en individuell spelares.

Guillermo Molins har nu gjort mål i de senaste åtta tävlingsmatcherna han spelat i MFF. Och inte bara ett per match utan totalt 13. Vet inte om det står i IFK Göteborgs räknebok, men det ger ett snitt på 1,625.

Egentligen behöver jag bara upprepa berömmet jag skrev i inför matchen-bloggen (scrolla). Och lägga till att det var två klassmål han gjorde mot Blåvitt. På en ny position.

Gische kan spela anfallare och yttermittfältare på båda kanterna utan att tappa sin spets och målfarlighet. Han tar dessutom både sitt kaptens- och defensivansvar.

Skrev inför matchen att elvan jag trodde skulle starta med Molins på höger och Emil Forsberg på vänsterkanten var den optimala. Det står jag för.

Men det blev Forsberg på bänken och plats för Erdal Rakip på högerkanten. Ett taktiskt drag för att stoppa Sam Larsson och IFK Göteborgs högeroffensiv som firade triumfer mot AIK. Rakip är ung, men i U17-VM visade han tydligt att han kan ta ett stort defensivt ansvar. Det gjorde han nu också. För att utrycka det på skånska; Sam blev mest vann.

Jag är dock kluven till sådana drag.

Å ena sidan tycker jag inte att MFF ska syssla med den typen av ”eftergifter” i Allsvenskan. MFF ska spela sitt spel och det ska vara bra nog. I alla fall måste det vara målet.

Å andra sidan lyckades ju draget. Och det gav Erdal Rakip värdefull speltid. Och Emil Forsberg har haft en dipp i formen. Och det ÄR en bra förberedelse inför matcher där det behövs (som i Champions League-kvalet). Och IFK Göteborg borta kan faktiskt trots allt vara en sån match.

Så jag ger mig. Det var bra!

………………………………….

Markus Rosenberg fick göra 3-0.

Ni kommer att få läsa och höra överallt om hur viktigt det var.

Håller med. För nu är det slut på snacket. Jag tror inte Mackan var ett dugg orolig. Han har kapaciteten att göra många mål i Allsvenskan och vet om det. Det hade lossnat snart för honom även om han satt dagens avslut i stolpen. Men nu blir det lite mer och lite tidigare arbetsro.

Passet till 2-0 innebär förresten att Markus Rosenberg nu står på ett mål och tre assist efter två matcher i Allsvenskan. Rätt bra för en spelare som inte nått 100 procent än. Eller ens 90.

………………………………………..

Mycket fokus framåt. Men det var bra bakåt också. När IFK Göteborg fick igång aggressiviteten, pressen och trumlandet första 20-25 efter pausvilan var det mycket tack vare ett suveränt mittbacksspel av Pontus Jansson och Filip Helander som MFF kunde stå emot.

Miiko Albornoz visade också att han får ut mycket mer av sitt spel på rätt sida. Glöm inte hans insats vid 1-0-målet!

Ricardinho var som ryggmärgskänslan säger att han ibland brukar vara efter att ha varit borta ett tag – övermodig i vissa situationer. Det leder till bolltapp och ytor att jobba på för motståndaren. Men det blir som vanligt bättre efter ett tag. Då når han briljansen som gör att han till och med kan reparera sina egna misstag.

…………………………………………………..

Negativt?

Gillar inte riktigt att Simon Therns mål blev underkänt.

Men jag köper regeln. Markus Rosenberg stod offside i bollbanan och var så nära att han nästan vek undan med huvudet för att inte toucha bollen. Alltså offside.

Det enda riktigt negativa jag kan komma på blir då istället att MFF trots stor dominans i 45 minuter och bra avslutande 25-25 skapade rätt få klara målchanser.

Med ett så bra spel, med en så bra passningskontroll och ett långa stunder så vilset IFK Göteborg borde de ha varit fler.

Första hörnmålet får vi dessutom vänta på. Första hyfsade hörnan också.

Men efter 3-0 borta mot IFK Göteborg är det mest gnäll och lite krystade reflektioner för att inte fastna i panegyrik.

…………………………………………………………………….

Till sist

Efter att så många gånger ha sågat Michael Lerjéus som domare är det inte mer än rätt att betona att den här gången var han bra! Äntligen var han konsekvent, höll rätt nivå och undvek att göra sig själv till huvudperson. Bra jobbat. Du kan ju.

 

 

 

 

 

 

Effektiviteten måste bli mycket bättre

Ni kan väl era fotbollsklyschor?

Som att det finns mycket annat som är viktigare än resultatet i träningsmatcher och att så länge man skapar chanserna är det ingen större fara. Då kommer målskyttet snart att lossna.

Båda användes rätt flitigt på Hästhagens IP under och efter 0-1-förlusten mot FC Nordsjälland.

Och visst;

Det ligger ofta en dos av sanning i klyschorna. Till stor del är det säkert därför de är så populära och svårutrotade.

Men de är ytliga också och kan leda fel.

Nu när guldkampen snart ska avgöras kan jag till exempel inte undgå att känna en viss oro över att MFF föll som laget gjorde.

Nordsjälland var inte bra och bjöd MFF på massor genom egna misstag. Matchen borde slutat 5-1 eller 5-2 till MFF och det måste bli mycket bättre effektivitet redan mot Brommapojkarna nästa helg. För då är det allvar.

Det där med att resultatet inte spelar någon roll i en träningsmatch är dessutom oftast rent nys. Som om det inte känts bättre om Malmö FF utnyttjat det totala friläge man fick i matchens sista anfall och i alla fall fått 1-1 med sig.

Nej, sanningen var att FC Nordsjällands försvarsspel var så dåligt att det var ett grovt underbetyg åt MFF att danskarna tilläts hålla nollan.

Ytterst få av lagen MFF mött i Allsvenskan i år har gjort så många grova missar i försvaret.

Det positiva var att Malmö FF dominerade matchen, särskilt efter pausen och på egen hand skapade chanser som borde räckt till två-tre mål.

Skönt också att se att FC Nordsjälland tappade betydligt mer på sina många byten än Malmö FF på sina (räknade jag rätt gjorde FCN åtta byten och MFF sju).

Det negativa var att MFF inte hittade rätt fokus och kvalitet för att avgöra och stärka självförtroendet inför guldkampen. För om MFF skapade chanser till två-tre mål på egen hand bjöd det danska försvaret på lägen som borde gett lika många mål till.

Jag har sett MFF möta Nordsjälland ett par gånger de senaste åren. Det är ingen tvekan om att det forna storlaget – det var inte så länge sedan FCN vann ligan – blivit väldigt mycket sämre, vilket också syns i tabellen.

Johan Hammar och Erdal Rakip fick 90 minuter. Båda var klart godkända.

Men bäst på plan var Ricardinho. Han briljerade med dribblingar, eleganta små passningar, crossbollar, överhoppningar och allt möjligt läckert. När inte ens han kom rätt i avslutslägena handlade det nog trots allt om att skärpan var på träningsmatchnivå istället för en glödande het stiletten på strupen-guldkampsnivå.

Hoppas jag.

Ska heller inte vara alltför orättvis mot FC Nordsjälland. Det fanns stråk av klass. Inte minst i skottvilligheten och förmågan att ofta träffa rätt med skotten, toppat av frisparken som lagkaptenen Martin Vingaard satte dit i krysset till 1-0.

………………………………………

I samband med matchen bekräftade också MFF:s sportchef Per Ågren att man erbjudit Johan Hammar en kontraktsförlängning. När han kom till MFF från Everton gjorde man ju bara klart med honom säsongen ut.

Förhoppningsvis nappar han.

Johan är fortfarande ung och lovande och spelar stabilt.

Han passar in både på och utanför planen.

Det som ser ut som ett mittbacksöverflöd – och även är det – kan dessutom snabbt ändras.

Just nu har MFF Pontus Jansson, Filip Helander och Erik Johansson som alla håller allsvensk toppklass. Lägg till att Alexander Blomqvist med stormsteg är på väg tillbaka efter sin korsbandsskada och att Jasmin Sudic också är med i truppen nästa år och det finns ingen annan klubb i Sverige som kan konkurrera.

Men hur många tummar jag än håller för Sudic är det läge att vara realistisk också. Det är oerhört svårt att hitta en elitidrottare som klarat att komma igen efter tre korsbandsskador. Jag är inte ens säker på att det finns någon. Gör Sudic det är det en unik prestation. Dessutom öppnas det ett januarifönster och fortsätter Jansson, Helander och Johansson att storspela kan det bli tufft att behålla alla tre. Så även om det inte finns ett backup-behov nu kan det mycket väl finnas när MFF ska förbereda nästa säsong.

 

Dardan också med i U21-landslaget

Letade ett tag efter Dardan Rexhepi på dagens MFF-träning.

Det var inte mycket lönt. Efter ett återbud är han också uttagen till U21-landslaget och därmed saknas just nu fem spelare på MFF-träningarna av det skälet.

Sedan tidigare var ju även Simon Thern, Simon Kroon, Filip Helander och Pa Konate uttagna till det U21-landslag som laddar för EM-kval mot Polen i Krakow den 12 oktober.

Snart tunnas det ut lite mer. Markus Halsti var med på Hästhagens IP idag, men åker snart iväg med det finska A-landslaget.  A-truppspelarna Sixten Mohlin och Erdal Rakip plus Mirza Halvadzic från ungdomsleden laddar dessutom för U17-VM i Dubai dit de åker i helgen.

Första VM-matchen, mot Irak, spelas sedan den 19 oktober.

– Men det är 37 grader varmt där nere så det gäller att vara på plats lite innan för att förbereda sig, konstaterade Erdal Rakip när han samlade in bollarna efter träningen.

Nästa gång MFF-truppen är på Hästhagens IP blir på fredan klockan 12.00 då det är träningsmatch mot FC Nordsjälland.

På torsdagen tränar man som vanligt, men det passet är flyttat till plan 6 på Stadionområdet.

Pawel Cibicki stod över onsdagsträningen.

– En lättare skadekänning, men ingen fara, berättade Rikard Norling.

……………………………………………..

Det känns för resten allt roligare att titta på Benjamin Fadis insatser på träningarna.

Efter en inledning i Malmö FF då det såg initiativlöst och rätt trögt ut för honom har det tänt till. Både i spelet och i avslutningarna, som inte alls var bra tidigare.

Nu börjar han visa vad han kan och det har ju även sett bättre ut i U21-matcherna. Känns helt klart som det är läge att ge honom ett hyfsat långt inhopp mot Nordsjälland för att stämma av om det goda intrycket står sig även i A-lagssammanhang.

………………………………………………..

Glömde lägga upp den här bilden i söndags.

Beviset på att jag på något sätt lyckades hitta snö på Hisingen även om det var en rätt varm eftermiddag.

SnöOle

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×