Om korkade och vettiga beslut

Befann mig i Köpenhamn igår.

Jo – Chris Isaak var bra, för jäkla bra faktiskt – en riktig show!

Därför ingen kommentar om disciplinnämndens beslut efter derbyt HIF-MFF då.

Men det måste ändå givetvis sägas och skrivas:

Nämnden har gjort bort sig rejält – igen.

Att man varken tar upp, eller bestraffar, banderollen och den hängda dockan med dödshotet mot Simon Thern är korkat på så många olika vis.

Det fanns både en matchdelegat och en säkerhetsdelegat på plats på Olympia.

Att ingen av dem tagit med händelsen i rapporten visar bara med eftertryck att de inte klarade av att utföra jobbet de var utsända för att göra.

Om de haft sunt förnuft, fingertoppskänsla och en förståelse för att alla vettiga människor förväntar sig att en sådan händelse ska tas med borde de dessutom åtminstone kommit på att de kunde kompletterat rapporten.

Det ska bli väldigt intressant att se om delegaten och säkerhetsdelegaten får några nya uppdrag från förbundet i viktiga allsvenska matcher (och ja, jag har namnen på båda, så jag kan kolla).

Men kritiken borde egentligen inte stanna där. Själva regeln att Disciplinnämnden bara kan ta upp och behandla frågor som matchdelegaten tycker är värda att nämna och/eller råkar se måste också diskuteras. Är det verkligen en bra princip att ha i ett informationssamhälle där det blir allt svårare att stoppa huvudet i en byråkratbyrålåda och låtsas att det som inte är nämnt i en rapport inte existerar?

Det är ingen bra idé av förbundet att gå stelbent in i framtiden.

Måste också säga att det har varit förvånansvärt tyst i media om det här beslutet. Max Wiman på Sydsvenskan har kommenterat det och gjort det bra. Nu har jag också dragit mitt strå till stacken. Men övriga verkar reagera ungefär som delegaten; ser inget, hör inget, gör inget…

……………………

Morgondagens match mot Kalmar FF är givetvis väldigt viktig. Inte minst efter Häckens seger över Mjällby AIF.

Intressantast i veckan var det klara beskedet från Rikard Norling att Daniel Andersson numera bara är back-up. Även om han är skadefri och fit – och det är han nu – är det Pontus Jansson och Filip Helander som är förstavalet och Jasmin Sudic är också i hög grad med i konkurrensen. Inte minst, påpekade Norling, efter det att Sudic varit en av Malmö FF:s bästa spelare i U21-matchen mot Djurgården.

De som läser mig ofta vet att jag tycker att det är ett naturligt och bra beslut. Daniel Andersson är en av de 20 senaste årens absolut bästa MFF-spelare och ska hyllas för allt han gjort i den himmelsblå matchtröjan. Han är dessutom fortfarande bra nog att göra avtryck i Allsvenskan. Men det finns mer att hylla honom för. Att Filip Helander och Pontus Jansson gjort succé innebär ju också att han gjort ett gott jobb som assisterande tränare. Han skulle på sikt bidra till att göra sig själv onödig som spelare. Jobbet är utfört.

Skadorna på Amin Nazari, Filip Stenström och Alex Nilsson i U21-matchen innebär att de står utanför truppen.

Det gör även David Löfquist. I hans fall handlar det dock om att han inte infriat förväntningarna. Just nu är han inte tillräckligt bra för att ta en plats. Insatsen i U21 övertgade heller inte. Om han inte snabbt hittar självförtroendet och lyfter sig skulle jag bli mycket förvånad om han är kvar i Malmö FF när lånetiden löper ut. I så fall måste MFF på nytt ut och jaga yttermittfältare.

I bedömningen av David Löfquists framtid måste också vägas in att Simon Kroon finns i truppen. Han gjorde båda målen när Malmö FF slog ut Djurgården i U21-SM och avancerade till SM-semifinal och var riktigt bra (till skillnad från många andra). Kul att han kom med bland spelarna som reser till Kalmar. Det visar att det lönar sig att visa färsk form.

Efter att ha sett Lunds BK flera gånger i år måste jag dessutom lägga till att Stefan Ilic övertygat betydligt mer på mig än David Löfquist.

………….

Med sju man borta på landslagsuppdrag (Johan Dahlin i A-landslaget, Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Jiloan Hamad och Simon Thern i U21, Tokelo Rantie i Sydafrikas landslag och Markus Halstis i Finlands) plus spelare som vilat efter U21-matcher och på grund av skador har det varit sällsynt tunt på träningarna under uppehållet. Frågan är hur mycket det påverkar?

Egentligen är den frågan en del i en lite större fråga, nämligen hur mycket träningarna egentligen betyder de sista veckorna under en säsong. När allt ska avgöras är kanske saker som stämningen i gruppen, inspirationen man kan få av lyckade landslagsuppdrag och att spelarna inte går sönder eller blir slitna viktigare än att alla träningar är perfekta och gemensamma? Vi får se. Både 2010 och 2011 var i alla fall Malmö FF:s säsongsavslutningar mäktiga.

……………………..

U19-lagets säsong är över.

Jag såg förlusten med 2-4 mot Halmstads BK i SM-semifinalen på lördagseftermiddagen.  Egzon Sekiraca gjorde 1-0 tidigt och Erik Pärsson avslutade ett oerhört snyggt anfall med att öka till 2-0. Just då kändes det inte som om Halmstads BK skulle kunna vända. Men det gjorde man och när HBK för varje mål fick allt mer inspiration och vilja och med stor tyngd satte press på Malmö FF:s försvar var det tyvärr alldeles för få spelare som klev fram. Från 2-2 och framåt kändes det som om matchen redan var förlorad för MFF…

 

 

Positivt med perspektiv

Med lite perspektiv på MFF-matchen mot HIF finns det mycket positivt att plocka fram.

Att MFF tappade i guldstriden köper jag inte.

MFF gick in i omgången två poäng efter ledarlaget och gick ur den med samma avstånd.

Lägg till att bortaderbyt mot Helsingbogrs IF är en av säsongens svåraste matcher. Samtidigt hade toppkonkurrenterna betydligt lättare motstånd. Därför fanns det anledning till stor oro inför just den här omgången. Resultat: MFF spelade jämnt med AIK och Elfsborg och tappade två poäng mot BK Häcken, men med alla lagen fortfarande inom ett litet avstånd. Inte så illa pinkat alls.

Det understryker dessutom två saker:

Häcken kan bli den svåraste motståndaren.

Det är IFK Göteborg-matchen på torsdag MFF inte har råd att förlora.

Matchen mot HIF  gav även ett par positiva svar.

Det i längden viktigaste var att MFF har ett försvarsspel som håller även utan veteranen Daniel Andersson!

HIF:s anfall kom ingenstans och det var egentligen bara i kontringsspelet som det blev farligt. Målet kom ju på ett skott från 30 meter som studsade i vätan och som MFF-målvakten Johan Dahlin i normala fall räddar 499 gånger av 500.

Pontus Jansson var matchens lirare och en klockren femma i betyg.

Men det många missade var att Filip Helander var nästan lika bra.

I de fyra matcher MFF nu spelat med Filip, född 1993, och Pontus, född 1991, har laget släppt in 0,5 mål i snitt. Först hemmamatcherna mot GIF Sundsvall (2-0) och Mjällby AIF (1-1) och sedan borta mot Åtvidabergs FF (1-0) och HIF (1-1).

Jag har hela tiden hävdat att Daniel Andersson varit en fenomenal spelare och en fantastisk tillgång för MFF och fortfarande klarar att prestera på hög nivå.

Men samtidigt även framhållit att ska han ta ett kliv tillbaka och fullt ut satsa på tränarrollen är det nu när MFF har en uppsjö unga duktiga mittbackar som står i kö för att få spela. Och dessutom klarar av det om de får chansen.

Pontus Jansson är en framtida fast A-landslagsspelare. Det tror jag att Filip Helander också är.

Med konkurrens från Jasmin Sudic – förhoppningsvis bara tillfälligt placerad i frysboxen – Markus Halsti – allroundspelare som allt mer börjar motivera en kontraktsförlängning – samt unga lovande spelare från U19 och U17 ska heller ingen av dem känna sig säker på en plats.

Det finns fortfarande folk som hävdar att MFF borde gå ut och köpa en etablerad mittback.

Jag höll inte med dem inför säsongen.

Jag begriper dem ännu mindre nu.

Nästa positiva besked var att Erik Friberg gjorde sin hittills bästa allsvenska insats i MFF-tröjan.

Ivo Pekalski är på väg tillbaka. Fortsätter Friberg att övertyga och Wilton Figueiredo att göra viktiga mål kan han skynda långsamt. Samma sak gäller för Simon Thern.

När dessutom David Löfquist nu börjar påminna om att han kan fylla vakansen på vänsterkanten kan Thern vässa konkurrensen i mitten av mittfältet och Alex Nilsson i anfallet. Det vill säga kämpa om platserna där de ska göra det.

Löfquist gjorde en rostig start mot Åtvidaberg. Mot HIF började han bra och kom i lägena innan han försvann ur matchbilden. Men det handlar om en process där han spelar sig i form och det går åt rätt håll.

MFF är i ett bra läge både i försvaret och på mitten inför guldstridens avgörande.

Problemen finns i anfallet. Mathias Ranégie är inte ersatt. Men det finns hopp.

Daniel Larssons måltorka skymmer att han tar på sig en allt större arbetsinsats och Dardan Rexhepi börjar hitta rätt. Tokelo Rantie har redan övertygat och Alex Nilsson kan som sagt i fortsättningen konkurrera där han ska göra det.

………………

Imorron onsdag har ni för resten chansen att chatta med Pontus Jansson här på Skånskan-webben. Klockan 15.00 sätter han sig framför datorn.

Ställ gärna era frågor redan nu. Det gör ni här.

Pontus är för resten en upptagen man. Efter chatten sticker han ut till Husiegårds idrottsplats där han är med på Husie IF:s talangläger och snackar med de unga spelarna.

 

Viktig blev ännu viktigare

Malmö FF:s viktiga match mot Åtvidabergs FF blev plötsligt ännu mer betydelsefull.

Efter Elfsborgs förlust mot IFK Göteborg fick Malmö FF en ny chans att skapa närkontakt och efter AIK:s tre poäng i derbyt mot Djurgården framstår Solna-laget som ett ännu större hot i toppstriden.

MFF har tre problem:

1) Bortaspelet. Hittills i år har det inte varit bra nog för en guldkandidat. Samma sak förra året.

2) Ett par gånger nu har MFF haft möjligheten att ta in på Elfsborg utan att riktigt få till det.

3) Jimmy Durmaz och Mathias Ranégie har lämnat rejäla, ännu ej fyllda, luckor i startelvan.

I måndagskvällens match mot Åtvidaberg kan Malmö FF visa att alla tre problemen är på väg att åtgärdas. Med tre poäng vinner man borta, tar in på Elfsborg och med en bra insats av Tokelo Rantie och David Löfquist kommer en första antydan om att det går även utan Durmaz och Ranégie.

Jag är nämligen övertygad om att det blir spel från start för både Rantie och ”Lögen”.

Med Simon Thern skadad, och kvar hemma i Malmö, och Alex Nilsson ett osäkert kort på grund av smärtor i låret är det bäddat för David Löfquist.

En spelare som till skillnad från Thern och Nilsson är hemtam på positionen.

Rikard Norling skulle helst vilja avvakta ett tag till, men så tidigt som efter fredagsträningen – då det ännu inte var klart att Simon Thern var definitivt borta från spel – antydde han att omständigheterna kan bli sådana att man måste ta en genväg och sätta in nyförvärv innan de är inskolade. Det gjorde MFF med Rantie. Nu är det dags att göra det med Löfquist.

Jag skulle bli mycket förvånad om Malmö FF inte startar med följande elva: Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Wilton Figueiredo, David Löfquist – Tokelo Rantie, Daniel Larsson.

Den ska räcka till för att slå Åtvidabergs FF, även om det är ett mycket starkt lag hemma på Kopparvallen.

Träning på konstgräs på Mariedals IP i veckan, avfärd till Åtvidaberg på söndagen och träning på matcharenan på kvällen klockan 19.00 känns också som ett mycket bra upplägg i förarbetet.

Glöm heller inte att det inte bara är MFF som tappar spelare. Att Magnus Eriksson lämnade för Gent är ett lika stort avbräck för Åtvidaberg som MFF:s förlust av Ranégie. Eriksson är inte riktigt lika bra, men betydde lika mycket för sitt lag.

Efter Elfsborgs förlust på Gamla Nya Ullevi är det 413 dagar sedan Boråslaget vann på gräs.

Det är givetvis pinsamt. Om man gör en tabell med bara gräsmatcher i allsvenskan, som statistikexperterna på Infostrada gjort, ligger Elfsborg sist.

Det skulle vara ett stort underbetyg till allsvenskan om det gick att vinna SM-guld med ett sådant facit.

Det bortaspel MFF visat hittills ska heller inte räcka.

Bättring behövs, annars är det AIK eller BK Häcken som är de värdiga guldlagen!

 

Rexhepi gjorde mål igen

MFF förlorade med 1-2 i U21-serien mot Halmstads BK.

Matchen spelades i Halmstad och jag har inte sett den. Men tränaren Patrick Winqvist tyckte att spelet var okej.

– Målet är alltid att vinna och gör man inte det ska man inte vara nöjd. Men om man inte vinner kan man åtminstone spela bra och det tyckte jag att vi i alla fall stundtals gjorde, sa han.

Positivt:

Dardan Rexhepi gjorde mål igen. 1-1 , med en snygg klack. Missade förstaläget, utnyttjade nästa med ryggen mot målet.

David Löfquist spelade 75 minuter och Matias Concha 90. Båda behöver matchtid. Löfquist skulle inte vara med hela matchen utan kliva av när han tyckte att det kändes nog. Spelade lite längre än det var tänkt. Det var i alla fall inte orken som tröt.

Unge målvakten Sixten Mohlin gjorde en bra insats. Han var chanslös på båda målen; 2-1 kom på ett skott i krysset.

 

Har Udinese råd med Ranégie?

Dagen före dagen övergångsfönstret stänger är knappast en vanlig dag.

Därför passade jag givetvis på att ta en titt på MFF-träningen.

När jag cyklade dit hade jag följande troliga MFF-utfall av det som återstår av sommarens Silly Season i huvudet:

1) David Löfquist in.

2) Daniel Larsson ut.

3) Inget mer.

Sedan brakade det loss på eftermiddagen med att väldigt många tog ut en övergång i förskott. För så här är det ju; bara för att Udinese vill köpa Mathias Ranégie innebär det inte att de kan eller vill betala priset som krävs för att kunna göra det.

Det är ett bra tag sedan Kvällsposten avslöjade att det finns en klausul i Mathias Ranégies kontrakt som säger att Malmö FF måste sälja honom för ett visst pris. 20 miljoner kronor sas det. Ingen har förnekat klausulen, därför tar jag för givet att den existerar. Summan har dock aldrig blivit bekräftad. Men den borde ligga någonstans där.

I alla fall har det faktum att klausulen med det höga beloppet läckte ut hittills effektivt skrämt bort alla klubbar som lagt eller funderat på att lägga betydligt lägre bud. Han kostar 20, kom igen när ni kan betala det. Det har gynnat MFF och jag är övertygad om att man tycker att det var väldigt bra att klausulen blev känd. Det har sparat mycket onödigt arbete för Per Ågren.

Nu kan en av två saker ha hänt.

1) Udinese har fem i tolv kommit på att Mathias Ranégie är en sällsynt bra spelare och insett att om vi vill ha honom gäller det att betala runt 20 miljoner. Eftersom det är en förhandling har man väl börjat på 17-18 någonting. Sedan slutar det på 20 för att en klausul är en klausul, eller någon miljon lägre för att Malmö FF är angeläget att snabbt få in pengar. I så fall är det bara att önska Ranégie lycka till och tacka för att han under en tid var allsvenskans bäste anfallare i MFF.

2) Udinese gör en chansning på att man trots allt kan ro i land en affär för fickpengarna Malmö FF tidigare tydligt sagt att man inte är intresserat av. Då är det bara för MFF att artigt säga tack, men nej tack och förklara för alla parter att det inte finns någon som helst anledning att flytta lagets viktigaste spelare till en realåda bara för att det är en italiensk klubb som frågar.

Till någon övertygar mig om motsatsen tror jag på alternativ 2 och i så fall spelar Mathias Ranégie fotboll i Malmö FF även under hösten.

Det finns flera anledningar till att jag tror att det är så. Magkänslan (den ska inte underskattas), Ranégies förnekande plus att det inte skulle förvåna mig ett dugg om de 18 miljoner Fotbolldirekt säger att affären skulle kosta Udinese är en totalsumma. Den ska då alltså räcka till betalningen till Ranégie, agentarvoden, en del annat OCH betalningen till MFF. I så fall är det ju samma gamla skitbud som andra klubbar funderat på att komma med.

Lite stöd kan jag också hämta från besöket på träningen.

Eller snarare efteråt när jag och Kvällspostens Mattias Larsson – med undantag av Arne Reimer var några andra journalister inte på plats – gick bort till MFF-kansliet och tog ett kort snack med Per Ågren.

Han var lika artig och vänlig som vanligt, men rejält stressad. Fönstret stänger ju snart. Dessutom irriterad på att det dykt upp en massa merarbete i form av att klubbar som haft hur många veckor på sig som helst nu när det är mindre än 48 timman kvar plötsligt hört av sig.

– En massa fiskmåsbud, kallade han det.

– Man slänger ut lite mat och ser vad som händer…

Önsketänkande eller ej, tills vidare sorterar jag in Udinese-intresset bland fiskmåsbuden. Om det är fel och man faktiskt vill betala 20 miljoner till MFF är det bara att be Udinese om ursäkt och bli orolig.

För jag tror fortfarande på scenariot jag inledde med:

1) David Löfquist in.

2) Daniel Larsson ut.

3) Inget mer.

Skulle jag ha fel om Ranégie och rätt om Larsson är läget skarpt. En förlust av Mathias Ranégie skulle bli ytterst allvarlig, en förlust av Ranégie OCH Daniel Larsson skulle vara ett dråpslag.

Det finns förfrågningar om Daniel Larsson.

Rangers FC från Skottland har anmält intresse, Turkiet har nämnts och det finns fler lag som följt honom. Men jag tror till exempel inte att Daniel vill spela i lägsta divisionen i Skottland. Därför kan det mycket väl sluta med Bröndby! Ryktena att en Danmarks-flytt är det hetaste alternativet blir nämligen allt hetare.

Med tanke på att MFF tidigare har stoppat Daniel Larsson, att han bara har säsongen ut kvar på kontraktet och att ersättaren redan är fixad i Tokelo Rantie tycker jag dessutom att Malmö FF inte ska kräva särskilt mycket pengar för honom. Daniel har gjort väldigt mycket gott för MFF och jag gillade inte alls snacket som plötsligt poppade upp när Rantie gjorde succé mot Sandviken och GIF Sundsvall.

I flera år var Daniel Larsson en mycket bra allsvensk spelare i Malmö FF värd en bra behandling. Att han varit lite sämre i år tycker jag inte ska ändra på det. Jag är tyvärr lite rädd för att MFF-styrelsen tror att man kan få in lika mycket pengar för honom som när man släppte Guillermo Molins och Jimmy Durmaz och att det är den ramen man satt för Per Ågrens förhandlingar med klubbarna. Om MFF inser att det är fel och de summor jag hört ryktas om att Rangers eller särskilt Bröndby är beredda att betela stämmer är det bara att sälja.

David Löfquist in känns mest som en tidsfråga. MFF har kallt och klokt valt att avvakta. Parma vill sälja honom och väntar in i det sista på att det ska dyka upp en klubb villig att köpa loss honom. MFF utgår från att det inte kommer att hända och då blir lånet klart imorron fredag, sista dagen innan fönstret stänger. Då får MFF som man vill och i Parma behöver man inte fundera över vad som hade hänt om man valt att inte vänta.

………………….

Rikard Norling var för resten på ett strålande humör på träningen.

Bland annat tyckte han att jag, Mattias Larsson och Arne Reimer skulle ta ut startelvorna vi ville ha i Mjällbymatchen.

Vi får se hur många rätt jag får. Inte minst för att jag tog chansen att flytta om tre positioner mest för att se hur han skulle reagera. Vi kan säga som så; om Norling faktiskt – som jag då testade – funderat på vad som händer om man sätter in Matias Concha på högerbacken, flyttar över Miiko Albornoz på vänsterbacken och flyttar upp Ricardinho som vänster yttermittfältare så höll han masken bra.

Johan Dahlin i mål, Pontus Jansson och Filip Helander som mittbackar, Erik Friberg och Simon Thern som centrala mittfältare, Jiloan Hamad på sin vanliga plats och Mathias Ranégie och Tokelo Rantie där framme låter väl mer troligt, eller? Inte minst om jag får rätt och det blir Daniel Larsson och inte Mathias Ranégie som säljs…

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×