Mycket borde varit mer

Just nu sitter jag och känner mig som en orättvis jävel.

5-0-seger till MFF. Är inte det bra?

Jo, på ett vis är det naturligtvis det.

Uppdraget utfört, 8-0 i målskillnad efter två omgångar och ena benet inne i avancemangszonen till kvartsfinalen.

Och Hudiksvalls FF, som i 80 minuter inte skapade en enda målchans och sista tio bara antydan till ett par halvchanser tyckte att de gjort en kanoninsats.

Klart att det är bra.

Fotboll går ut på att vinna och går det dessutom att göra enkelt blir det ännu bättre.

Men med bättre skärpa borde MFF gjort minst dubbelt så många mål!

Hade förmodligen gjort det också om matchen spelats lite senare på säsongen.

Tänk bara om högtempo-perioderna varit lite fler och något längre.

3-0, 4-0 och 5-0 kom i minut 69, 71 och 72.

Då visade Malmö FF att Hudikförsvaret egentligen inte alls klarade av Malmöspelarnas kvicka fötter, rörlighet och passningsspel.

Eftersom de fyra bästa gruppettorna får hemmafördel i kvartsfinalerna hade det heller inte varit fel att plussa på målskillnaden lite extra.

Så insatsen var godkänd.

För betyget bra hade jag velat ha ett par mål till.

Att MFF spelade med två sittande mittfältare mot ett division 2-lag tänker jag dock inte klaga på. Åge Hareide prioriterar att sätta en startelva och ett spel. Det gör han helt rätt i.

Bäst i Malmö FF var Anton Tinnerholm.

Han dundrade in 2-0, assisterade till Jo Inge Bergets 4-0 och till självmålet till 5-0. Han kunde gjort ett mål till och assisterat till ett par extra. Men framförallt kom han som en speedad kanin på kanten hela tiden, precis som både han och Yoshi Yotún ska göra om spelsystemet ska sitta.

Legendaren Bo Larssons insatser på planen når ovanför skalan mellan topp och botten. Han sa en del bra grejer också.

Som, det finns inga oviktiga matcher.

Tinnerholm har en hel del som påminner om den attityden.

Magnus Wolff Eikrem brände mycket, men visade på nytt att han är en klasspelare.

Sakta, men säkert börjar Markus Rosenberg också hitta nivån. Efter Assyriska-matchen fanns det en oro över att han inte kom med i spelet så mycket. Det gjorde han mot Hudiksvalls FF.

Okej, timingen var inte perfekt, skärpan inte heller. Fast han fick bollarna, kom i lägena och gjorde ett mål.

I snacket efter funderade han lite på om inte en skillnad var att han höll sig mer där uppe den här gången. Hittade tålamodet att vänta på att lagkamraterna skulle hitta honom i lägena istället för att själv jaga efter bollen.

 

I övrigt tänker jag inte gå in på individuell spelarkritik. Det var inte den typen av match. Mer än att påpeka att den blev en nyttig påminnelse om att det är fel att redan nu sätta pressen på Tobias Sana att han ska ha en jämn och hög prestationsnivå. Det vill säga en så kallat förskönande omskrivning av att han i 45 minuter var rätt kass. För det var han. Men grejen är att det ska han ha rätt att ibland vara nu innan han växer in i formen och laget.

Konkurrensen med skid-VM-tv gjorde att publiksiffran stannade på 982. Priset 160 kronor gjorde nog också sitt till.

Synd för Hudiksvalls FF gjorde ett kanonarrangemang.

Allting flöt perfekt, alla var trevliga och glada och jag kommer att resa hem och hålla tummarna för att Hudiksvalls FF tar steget upp i division 1.

Samt undra hur mycket – eller litet – jag hade fått om mitt stående 6-0-oddsetspel hade gått in.

Och ja, jag kan titta efter. Men det kommer jag inte att göra.

 

 

Vädret får gärna bli sämre

De som tror att Malmö FF är chanslöst mot Juventus kan inte ha sett förra omgångens match mot Atletico Madrid.

Juventus är bra.

Atletico Madrid är bättre.

MFF stressade Atletico Madrid, gjorde sin troligen bästa internationella insats spelmässigt de senaste 25 åren och det var bara det spanska storlagets exceptionella effektivitet och klass som räddade de tre poängen.

Känslan direkt efter den insatsen var att MFF hade otur som mötte just Atletico Madrid. Samma spel hade gett seger mot i stort sett alla de många europeiska storlagen, Juventus inkluderat.

Frågan blir då istället, kan MFF klara att nå samma nivå en gång till?

Det finns en del som talar för det.

Inte minst att det hela tiden synts en uppåtgående kurva i MFF:s prestationer på hemmaplan.

Ventspils – trögt.

Sparta Prag – överbetyg.

Red Bull Salzburg – ännu bättre.

Olympiakos – ruggigt bra.

Atletico Madrid – tokbra.

Så vill i alla fall jag sammanfatta det vi hittills sett på Malmö Nya Stadion i årets internationella spel.

Det kan komma en dipp, visst.

Men om det inte gör det får Juventus det svårt.

Just nu ser det förresten ut att bli alldeles för bra väder på onsdag kväll.

Idealet är en plusgrad, underkylt regn som kryper in mot kroppen, en isande vind som piskar Pirlo och company i ansiktet och en rätt kass plan. Det vill säga klassiskt höst- och vinterväder i Malmö.

Turin ligger i norra Italien och invånarna där är vana vid både snö och kyla. Men det är norrlänningarna också och de brukar bara skaka på huvudena när de kommer till Malmö och får känna av vinden och regnet. Inte ens vi som bott här i evigheter har vant oss. VM i vidrigt väder kan mycket väl avgöras i Malmö.

Tänk när en Juventus stjärnor ska vända upp med bollen i den omgivningen på en dålig plan och dessutom bli jagad av folk som Markus Halsti och Anton Tinnerholm.

Juventus är ett mycket bra lag.

Men fotboll handlar om vilja, inspiration och glädje också.

Att MFF med 20 000 supportrar i ryggen kan lägga alla de ingredienserna i häxkitteln tar jag för givet.

I Champions League blir dessutom alla utanför bortasektionen en massiv del i stödet.

Juventusspelarna ska helst tycka att det vore väldigt skönt att få matchen avklarad.

Det såg alla i HJK Helsingfors ut att tycka för ett par dagar sedan när man mötte MFF på gammel-stadion.

Båda lagen borde varit hur heta som helst i kylan och regnet på den sugande planen.

MFF laddade för Champions League, men HJK Helsingfors genrepade trots allt för en Europa League-match hemma mot FC Köpenhamn efter att i omgången före ha tagit sin första seger mot Torino.

Det var klasskillnad spelmässigt (4-0 för er som har glömt). Men jag tyckte att det även var en gigantisk skillnad i attityden till matchen. Ett nästan ännu bättre besked än segern i sig.

 

Det spelas en match också

Skrev för ett tag sedan att sommarens Silly season kunde bli mest silly någonsin.

Visste inte då hur jag rätt jag hade.

Det händer saker hela tiden kring Allsvenskan och kanske allra mest kring MFF.

Så mycket att det ur MFF-synpunkt känns tryggt att klubben nu har både en internationellt erfaren tränare och sportchef.

För det duger ju inte att prata om att allt var så mycket bättre förr när trupperna var intakta och saker hände i ett lugnare och mer eftertänksamvänligt tempo. Den tiden är förbi och då måste man:

a) Acceptera förutsättningarna.

b) Ha folk som kan hantera dem.

c) Klara att samtidigt sätta fokus på matcherna som spelas under tiden allt det andra händer runtomkring.

Kort sagt stå stadigt i stormen.

Just nu tvekar jag inte ett ögonblick på att MFF klarar villkoren a) och b).

Daniel Andersson fyller på truppen, tätar luckorna och förbereder hösten. Den här veckan har sedan tidigare klare Isaac Kiese Thelin börjat träna med laget, Enoch Kofi Adu blivit klar till den 1 augusti, kanske tidigare, Piotr Johansson flyttats upp permanent i A-truppen och nu kom bekräftelsen på att även Anton Tinnerholm blivit klar, dessutom så tidigt som 15 juli. Åtvidbacken börjar träna med MFF redan på måndag och därmed är det i princip bara Adus ankomst som ska tidsoptimeras.

Samtidigt står Åge Hareide upp för truppen han tränar och för klubben han är anställd i.

När Mersinspor – och inte minst agenten Hasan Cetinkaya – trycker på för att framställa budet från den turkiska klubben som chansen till världens karriärlyft sätter sig Hareide i lugn och ro ner och motorsågsmassakersågar tanken på att det skulle förhålla sig på det viset.

No way att ett uppflyttningslag från den turkiska andraligan skulle kunna jämföras med en traditionsrik klubb som Malmö FF.

No way att MFF skulle släppa en av allsvenskans bästa målvakter med stor utvecklingspotential och ett och ett halvt år kvar på kontraktet för ett skambud.

Kan agenten snacka kan MFF-tränaren också göra det.

Som sagt, agerandet utanför planen är jag inte ett dugg orolig för. MFF är en god bit på vägen – det behövs fler nya spelare – på att skapa truppen som ska prestera i höst. Det är fortfarande punkt c) jag måste sätta ett frågetecken för. Av en stor anledning. Matchen mot Brommapojkarna.

Den var inte bra, på mer än ett sätt.

En poäng var inte godkänt, spelet var det inte och om det händer igen mot Åtvidabergs FF finns det anledning att även ifrågasätta fokus på uppgiften.

För att klara hösten måste man även lära sig att klara perioden fram till dess att alla förutsättningarna finns på plats. Lugn och ro under sommarens fönster kommer MFF – och de övriga Allsvenska lagen – aldrig mer att få. Det gäller att prestera ändå.

…………………………………….

Filip Helander avstod träningen idag också.

Men Åge Hareide betonade att Filip kommer att spela och att startelvan är intakt.

Scrolla ner till gårdagens blogginlägg så har ni den.

Anton Tinnerholm ska inte spela i Åtvidabergs FF. Ett klokt beslut av honom och Åtvidaberg. Daniel Andersson berättade nämligen att MFF varken ställt något sådant krav eller har rätt att göra det.

Kompletteringen av läkarundersökningen var förresten en hjärtscanning.

Det krävs för deltagare i Uefas cuper och MFF ville passa på att fixa till den saken också. Vissa klubbar som inte regelbundet spelar i Europa kan på eget initiativ genomföra en sådan undersökning av truppen, men det var inte gjort i Tinnerholms fall.

……………………………………

Är då Anton Tinnerholm ett bra nyförvärv?

Matias Concha har ersatt Miiko Albornoz på ett mycket bra sätt. Men han gör – om inget skrällartat inträffar – sitt sista halvår och bakom finns bara en massa vänsterfotade unga vänsterbackar som kan användas som nödlösning. Efter presskonferensen bekräftade nämligen Daniel Andersson att Mahmut Özens utlåning är klar – i alla fall mellan klubbarna.

En nödvändig värvning är alltid bra.

Dessutom säger de som sett Anton Tinnerholm spela betydligt oftare och mer intensivt än jag gjort att han är både lovande och bra.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×