Tre backar i Borås

Två segrar i rad på Borås Arena förändrar egentligen ingenting. Jag rankar fortfarande Elfsborg som den svåraste bortamatchen för MFF i Allsvenskan. MFF har svårt i Borås, har alltid haft.

Från 2005 då den nya plast-arenan invigdes till 2013 vann MFF inte en enda match.

Det var bättre på Ryavallen, men inte så mycket bättre. Totalt har Elfsborg och MFF mötts 62 gånger i Borås med 24 segrar för Elfsborg, 27 för MFF och elva oavgjorda. Innan vinsterna 2013 och 2014 stod det alltså 24-25 med Elfsborgs siffror nämnda först.

Med tanke på att det historiska styrkeförhållandet mellan lagen är det förvånansvärt jämnt.

Slutsatsen av all den här statistik-terrorn är alltså att det blir svårt för MFF, men även viktigt.

För den allsvenska guldstriden. Men även som förberedelse för kommande kvalmatcher till Champions League där MFF ska spela på resultat på bortaplan. Tuffa, hårda matcher mot bra motstånd gör i det fallet enbart gott för MFF.

Söndagens träning var öppen och MFF körde 3-5-2. Åge Hareide vill inte bekräfta att det blir en trebackslinje, men det känns naturligt och rätt.

Av flera skäl.

Erik Johansson, Rasmus Bengtsson och Filip Helander är tre mittbackar som samtliga är med i landslagsdiskussionen. Så länge MFF har alla tre tillgängliga – Helander lär snart lämna – innebär en bänkning av en av dem att laget automatiskt saknar en av truppens elva bästa spelare.

Som förberedelse att klara sig utan Filip Helander är det inte fel att sätta Filip Helander på bänken i nio matcher av tio. Men inte mot Elfsborg.

Inte minst för att MFF bevisligen släpper in fler mål när Helander inte är med.

Bakåt blir det bättre med 3-5-2.

Tycker faktiskt att det blir vassare framåt också.

På kanterna kan Yoshimar Yotún och Anton Tinnerholm komma rusande som lokomotiv, man får in Magnus Wolff Eikrem mer centralt lite framför Enock Kofi Adu och Oscar Lewicki och MFF kan ändå spela med två forwards.

Som truppen ser ut är två man – minst – därframme ett måste. Ingen av MFF:s offensiva spelare passar fullt ut att agera ensam spets. Det finns ingen Isaac Kiese Thelin eller Mathias Ranegie i laget längre. Och det behövs heller inte oavsett om man väljer 4-4-2 eller 3-5-2.

Trodde tidigare att det fanns en möjlighet att behålla Filip Helander året ut. Efter att ha pratat med honom och känt av stämningen har jag insett att det nog är kört.

Därför är det ett perfekt besked att Alexander Blomqvist storspelar i IFK Värnamo – Daniel Andersson specialkollade förresten honom i söndagsmatchen mot Ängelholm – och kan bli tillbakakallad i sommar.

Är generellt skeptisk mot effekten av utlåningar. Men det här kan vara ett undantag.

Amin Nazari kan vara ett annat. Fast mer på sikt. Just nu hyllas han av alla i Fredrikstads FK i Norge.

 

 

Egentligen borde det vara enkelt…

Normalt sett är det faktiskt enkelt att förutspå resultatet i matcherna mellan MFF och Elfsborg!

De två topplagens möten har nämligen allt mer blivit ett hopkok på receptet hemma bäst och borta ren pest.

Tror ni mig inte. Titta bara på statistiken.

Hemma på Swedbank stadion har MFF fyra raka segrar mot Elfsborg och på de fyra matcherna har det annars så anfallsstarka Boråslaget bara lyckats göra ett enda mål.

Totalt i Malmö har lagen mötts 61 gånger.

MFF har 34 segrar, 14 oavgjorda och bara nio förluster med målskillnaden 113-52.

Samtidigt har MFF aldrig lyckats vinna borta mot Elfsborg sedan Borås Arena invigdes.

Och senast Elfsborg vann i Malmö (2007) var det på Gammel-stadion.

Det här är sådant som tränare och spelare älskar att säga saknar betydelse och det är naturligtvis – rent dravel. Alla starka trender beror inte på slumpen. De flesta uppstår av en anledning och är svåra, men givetvis inte omöjliga, att bryta.

I det här fallet bör det också vara lättare för ”statistik-dissarna” att enas med ”statistik-nissarna” om att det ligger något i att Elfsborg har det jättesvårt i Malmö och MFF springer in i en vägg i Borås eftersom den särskilda tendensen förstärks av en allmän.

Det är ju två av Allsvenskans i särklass bästa hemmalag som möts.

Infostrada har räknat ut att Elfsborg sedan 2010 tagit 123 poäng hemma. Det är bäst i serien. Tvåa är Helsingborgs IF med 118, men om MFF, som nu har en match mindre spelad än de två andra, vinner på måndagskvällen når laget upp i 119 och passerar HIF.

Förutsättningarna är alltså goda att MFF kan inleda raden av fyra raka hemmamatcher på rätt vis, med en seger. Men det finns ändå ett par saker som gör mig lite orolig.

1) Spelmässigt måste MFF upp inte bara ett utan flera snäpp i jämförelse med Syrianska-insatsen. Den matchen vann MFF mycket tack vare Södertäljelagets svaghet.

2) Just nu har MFF bara en mittback (Pontus Jansson) tillgänglig. Att säga något annat är förskönande omskrivningar. Markus Halsti är en duktig spelare, men mittfältare. Daniel Andersson är en ännu bättre spelare, men tränare. Han slängde ju till och med upp tröjan på läktaren efter matchen mot Brommapojkarna för att markera att nu var det definitivt slut. Nu sitter han där igen på bänken, beredd. Och Jansson och Halsti är bra var och en för sig, men inte ihop.

Alexander Blomqvist, Filip Helander och Erik Johansson skulle samtliga gå före Markus Halsti i en uttagning om de inte varit skadade. Kom inte och säg att det saknar betydelse för ett lag om man spelar med fjärdealternativet på en position.

3) Anders Svensson är tillbaka i Elfsborg. Han är gammal, kallas Taco och rätt lätt att glömma. Men han är fortfarande Elfsborgs viktigaste spelare och om jag tar ut ett landslag platsar han i startelvan.

………………………………………………

Mot Syrianska inledde Rikard Norling en period med tätt matchande där det kommer att bli en hel del skiften i startelvan.

En del blev påtvingat på grund av Erik Johanssons skada efter den sista träningen.

Annars hade Markus Halsti spelat ihop med Simon Thern på innermittfältet och Erik Friberg inlett på bänken.

En del var självvalt. Som beslutet att starta med Dardan Rexhepi och vila Tokelo Rantie. Ett mål, en assist och tre rejäla avslutslägen för Dardan och ett vasst inhopp och ett mål av Tokelo Rantie visade att det var ett bra beslut. Nu känns det som om det är läge att låta Dardan fortsätta för att förstärka trenden att det äntligen kan vara på väg att lossna för honom. Eftersom det är svårt att ha Tokelo Rantie utanför laget går det i så fall ut över Magnus Eriksson.

Magnus Eriksson är en av få MFF-spelare som varit med i samtliga matcher hittills i Allsvenskan. Därför är det anmärkningsvärt om han hamnar på bänken, men det tror jag alltså att han gör.

Hanterat på rätt sätt kan det bli ett mycket bra vapen för MFF om man får igång Dardan Rexhepi.

Kom ihåg hur väldigt stor nytta laget hade av att Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad slogs om två yttermittfältsplatser. Alla var på tå hela tiden och när de två som startade kört slut på sina försvarare byttes den tredje in pigg och gjorde det ännu jävligare för moståndarlaget.

Med lite flyt kan MFF få till samma situation med Tokelo Rantie, Magnus Eriksson och Dardan Rexhepi i anfallet. Därför är det just nu extra viktigt att utnyttja chansen och tillfället som uppstått att få igång D-Rex.

 

Säsongens sämsta MFF-halvlek

För att vinna i Allsvenskan krävs det både klass och kamp. I alla fall om man möter ett så sargat, ilsket inspirationsfyllt och revanschhungrigt lag som Djurgården visade sig vara.

Låt det vara sagt med en gång. Djurgården var bra och förtjänade minst en poäng, troligen också segern.

Även om Malmö FF kastade den i gapet på dem efter utvisningen.

Kan heller låt bli att påminna om det jag skrev dagen före matchen. Tittar man i historien och statistiken är det så att ett lag som får storstryk i en match – som Djurgården senast med 1-5 mot Åtvidabergs FF – i stort sett aldrig får det igen i nästa omgång. Istället sluter man sig samman, tätar bakåt och presterar betydligt bättre i matchen efter. Det fanns absolut inget som tydde på att det skulle bli en lätt match för MFF.

Intrycket efter sista träningen var att alla i och kring MFF-laget hade förstått det. Men sedan kom matchen och framförallt Tokelo Ranties toksnygga tidiga 1-0-mål i den första minuten.

Att Djurgården reste sig efter den kallduschen borde varit ett varningstecken. Ändå nådde MFF-spelet nätt och jämnt godkänd nivå i den första halvleken. Efter pausen kom Malmö FF dessutom, sövt av ytterligare ett ledningsmål precis före vilan, ut och presterade något jag som en ordningsam husse brukar plocka upp ur min kattlåda en gång om dagen!

Sista 45 var säsongens i särklass sämsta halvlek av MFF.

Djurgårdens IF visade däremot moral och när laget väl fick vittring på den första segern sköljde man över MFF som en stormladdad Atlant-våg.

Det innebär inte att man i 30 omgångar är ett bättre lag än MFF. Inte i närheten. Men på söndagen var man det.

För att Djurgården var bra var bara halva sanningen och förklaringen till förlusten.

Tv-kommentatorerna och fler andra borde lära sig att dramatik inte är allt.

Matchen var dramatisk och säkert underhållande för en neutral åskådare. Men bra? Absolut inte. Kvalitetsmässigt var det uselt och det är egentligen Malmö FF:s stora problem. Laget vinner alldeles för sällan de dåliga matcherna!

Ska man ta guld måste man kunna det också.

MFF hittade aldrig någon balans eller lugn i spelet och individuellt underpresterade alldeles för många spelare.

Dessutom saknades Filip Helander!

Jag satt i 90 minuter plus tillägg och bara längtade efter säsongens hittills bäste MFF:are.

Pontus Jansson var borta i nästan sex veckor på grund av skada. Han letar fortfarande efter timingen och formen. Inte alls konstigt och med den inställning han har kan ibland viljan slå över i överambtion. Men Helander i laget funkar det ändå. Med Markus Halsti blir det fel. Halsti har varit en mycket duktig mittfältare i flera månader, både mot slutet ifjor och i år. Men en av anledningarna till att han framstått som så gjuten för den postionen är ju att han inte platsar som mittback.

Som mittback håller Markus Halsti nätt och jämnt allsvensk kvalitet. Men han håller inte MFF-kvalitet.

Det gör han som mittfältare. Enda felet var att det tog för lång tid att upptäcka.

Med Alex Blomqvists långa och Erik Johanssons halvlånga skada känns det som ett riktigt felbeslut att Jasmin Sudic lånades ut hela säsongen till Mjällby AIF, där han gör succé. Nu hade han behövts i MFF.

Jag kan mycket väl förstå att MFF-ledningen tittar på Johan Hammar. Något måste göras, särskilt om Pontus Jansson lämnar.

Idén att flytta hela högersidan (Albornoz och Hamad) till andra kanten var ju heller inte så lyckad, om man säger så…

………………..

Inget som var bra?

Tokelo Rantie och Magnus Eriksson gör varsitt mål. Då ska en anfallare ha godkänt. Dessutom var det riktigt snygga mål.

Gillade dessutom Simon Kroons första 45. Han var matchens behållning sett ur MFF-synpunkt. Assist till båda målen och en vilja att utmana plus ett läge där han berövades på en klar straff. Just det läget är ju dessutom ett bevis på hur små marginalerna oftast ändå är. Om MFF fått straffen och gjort mål tror jag att Djurgården vikt ner sig.

 

Skön seger, men bittert för Alex

Egentligen borde allt vara jubel i Malmö FF.

1-0 över Kalmar FF, tillfällig serieledning, en målvaktstalang i Robin Olsen som nu spelat 225 minuter i allsvenskan och hållit nollan i samtliga och en första halvtimme som visade exakt hur mycket kapacitet det ryms i laget när man får spela på en hyfsad plan.

Men så var det ju det där med Alexander Blomqvist. Alla testerna läkaren Pär Herbertsson hunnit göra efter skadan tyder på att det är korsbandet som är sönder. Alla korsbandskador är som  hämtade direkt från helvetet för en fotbollsspelare. Att en 18-åring drabbas när han får chansen att spela sina första minuter i Allsvenskan är snäppet värre. Sju minuter blev det, fyra på planen eftersom han var utanför den ett tag.

Bara att hålla alla tummarna för att Pär Herbertsson har fel. Men det tror jag inte.

Därför får vi istället hoppas på att Alex kan komma tillbaka och ändå få den fina karriär jag – och garanterat många andra – var säker på att han skulle få.

Kom igen Alex.

Bli inte en ny Christian Bank!

Ni vet, det danska nyförvärvet som startade en match (mot Hammarby), skadade sig efter 22 minuter och sedan aldrig mer spelade i MFF-tröjan. Istället fortsatte han att försörja sig som foto-modell. Men det där skrev jag mest för att låtta upp stämningen. Jag är säker på att Alex Blomqvist kommer att sätta betydligt större avtryck i MFF-historien än så…

Segern var rättvis och borde varit större, vilket Kalmartränaren Nanne Bergstrand var noga att framhålla på presskonferensen. Snyggt!

I 80 minuter hade Malmö FF ett bättre spel och fler chanser än Kalmar FF och sista tio var det närmast löjligt hur ribban och Kalmarmålvakten Etrit Berisha ständigt lyckades komma i vägen för MFF-avsluten.

Tokelo Ranties inhopp rörde om och det bytet kom i precis rätt läge,

Men lika betydelsefullt var troligen att Kalmar bytte ut den finske landslagsbacken Paulus Arajuuri på grund av skada. Han var mycket bra och höll ihop det mesta.

I MFF  var Robin Olsen stabil, lugn och gjorde en räddning som enbart den motiverade att han skulle utses till matchens lirare.

Jag började tjata om hur bra Robin var redan när han spelade i IFK Klagshamn. Nu har han utvecklats och blivit en stabil allsvensk målvakt.

Glöm heller inte att Johan Dahlins återbud öppnade för att 17-årige Sixten Mohlin fick sitta på A-lagsbänken för första gången. Sixten är en jättetalang med helt rätt inställning och vilja. Under lång tid pendlade han till MFF U-träningarna från Åhus!

Och deppet över Blomqvist-skadan får inte dölja att Filip Helander på nytt var lysande, att Pontus Jansson snart är feberfri och att Erik Johansson nästan lika snart är tillbaka.

Mer godis: Erik Fribergs vilja att löpa in i motståndarnas straffområde.

……………………….

Räkna för övrigt med att Tokelo Rantie, hans agent och MFF snart är överens om ett längre avtal.

Efter matchen pratade jag och Kvp-kollegan Mattias Larsson med Per Ågren och den vanligtvis så försiktige Ågren poängterade hur bra allt såg ut i förhandlingarna.

Det var inte en fråga om om utan snarast när MFF kunde presentera ett avtal och Per Ågren sa inte emot att det kunde gå snabbt. Positivt, för Rantie är en högklassig spelare och en fin människa som MFF-publiken kvickt lärt sig att älska och uppskatta.

………………………..

Planen var betydligt bättre än i premiären.

Jiloan Hamad hade också ett intressant resonemang om att vattningen före avspark hjälpte till. Blötan lindrade effekten av ojämnheterna. Det skulle vattnats i pauen också, berättade han, men av någon anledning blev det inte av.

MFF kör för övrigt vidare med breddningen av planen klubben gjorde förra säsongen. Då blev den 70meter istället för 68. Med den större ytan ska backande lag få svårare att försvara sig.

 

 

 

Oavgjort för MFF:s U21-lag

Malmö FF:s U21 tog sin första poäng i årets serie genom att spela 1-1 borta mot Mjällby AIF.

MFF-tränaren Daniel Andersson var nöjd.

–  En bra insats. Mjällby är erkänt duktigt i U21-serien och hade ett meriterat lag. Det var rätt jämnt, vi hade mest boll och de ställde om, sa han och tvekade inte när jag frågade om det fanns någon att plocka fram och berömma.

– Alex Blomqvist!

Mittbackfabriken MFF fortsätter att leverera högklassiga produkter.

Jag gillade dessutom att det var Jesper Rindmo som gjorde 1-1-målet sedan Mjällby tagit ledningen på straff. Jesper har varit en pålitlig målgörare i ungdomslagen. Nu visade han att han nätar i U21-sammanhang också.

Pawel Cibicki har haft problem med en fotledsskada. Nu var han tillbaka och spelade 90 minuter – nästan. Mindre än tio minuter före slut drabbades han av en lätt stukning. Men det ska inte vara någon fara.

Daniel Andersson hälsade för resten att det var svinkallt uppe på Listerlandet.

Vår! Kom nu!!

 

Läget inför premiären

16 000 biljetter sålda till premiären och det tickar på.

Matchdagen brukar MFF sälja 1 500-3 000 biljetter. Till en premiär, med hyfsat väder, borde det bli 3 000. Dessutom ska det ticka in lite biljettförsäljningar även idag.

Säg 3 500 och totalt 19 500.

Sedan tillkommer problemet att MFF med tiden lärt sig att mellan 5 och 10 procent av dem som köper biljett inte utnyttjar den (vilket jag aldrig begripit mig på). I ishockey hade det inte varit något problem, där räknar man sålda biljetter och hade glatt gått ut med siffran 19 500. I fotboll är det bara åskådarna som är på plats som räknas.

Men det ska bli bra väder och det är som sagt premiär. Så vi säger minus 5 procent, det vill säga minus 975 och hamnar på en siffra på 18 525.

……………………..

Backlinjen var det stora diskussionsämnet efter dagens stängda träning.

Pontus Jansson kan inte spela. Han är ännu inte i full träning och ingår inte i truppen.

Erik Johansson ligger hemma med en infektion och är med som 19:e man. Om han kan spela avgörs först imorron, matchdagen.

Det innebär tre möjliga mittbackspar.

1) Erik Johansson hinner bli frisk och spelar med Filip Helander.

2) Markus Halsti går in bredvid Filip Helander.

3) Filip Helander, född 1993, spelar tillsammans med Alexander Blomqvist, född 1994.

Jag tror på det första, att Erik J hinner friskna till.

Eftersom Matias Concha är redo för spel och Ivo Pekalski också är med i truppen innebär det följande startelva:

Johan Dahlin – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardo – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Ivo Pekalski, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

Resten av spelarna i truppen är Robin Olsen, Markus Halsti, Pa Konate, Simon Kroon, Alexander Blomqvist, Dardan Rexhepi, Benjamin Fadi och Emil Forsberg.

Förutom Pontus Jansson är Pawel Cibicki (skadad), Miiko Albornoz (timeoutad), Amin Nazari (börjar sin låneperiod i Assyriska direkt), Petar Petrovic (skadad), Sixten Mohlin (tredjemålvakt) och Petter Thelin utanför truppen.

Petter Thelin har fått ledigt för att åka hem under påsken och det ryktas hej vilt om att han också kommer att lånas ut innan transferfönstret stänger på tisdag. GIF Sundsvall är intresserat och var det redan när han valde MFF.

 

 

En 0-0-match värd att titta på

Det är skillnad på 0-0.

Eller för att uttrycka det mer korrekt, det är skillnad på 0-0-matcher.

Vissa är bedövande trista, uselt spelade och lämnar mest en bitter eftersmak i minnet. Som Sverige-Irland på fredagskvällen.

Vissa är betydligt bättre.

Det tog inte BK Häcken mer än sju-åtta minuter att bjuda åskådarna på Limhamns IP på betydligt mer än tv-tittarna fick uppleva på 90 minuter i landskampen.

Tio minuter in på matchen kom MFF också igång, jämnade ut spelet och sedan var det två lag som visade att det finns all anledning att se fram mot Allsvenskan med spänd förväntan.

Det blev visserligen inga mål, men det kom ribbskott, stolpskott och öppna lägen.

Att MFF som saknade ett halvdussin kandidater till startelvan i 80 minuter var väl så bra som Häcken som hade ett betydligt mer ordinarie manskap var dessutom ett bra tecken.

För jag håller inte alls med dem som tror att Häcken sprattlat färdigt i den absoluta toppen i klubblags-Sverige.

BK Häcken är en guldkandidat även 2013!

Det är MFF också.

Med en bra start.

Just det där med starten är viktigt. Årets Malmö FF är nämligen extremt ungt. Mot slutet av matchen var man nere på en medelålder på 21 år. Med rätt flyt kan det föda fram en entusiasm och glöd som blir oerhört svårstoppad för motståndarna.

Med rätt understöd och vassa insatser från de äldre spelarna som trots allt finns i truppen kan det sedan bära hur högt som helst.

Med inledande motgångar kan det sluta i ett magplask mitt i tabellen.

Potentialen för något bra och en stark start finns i alla fall. Det har försäsongen visat och innan alla bytena i båda lagen tog död på kvalitén genrepade Malmö FF med en av de allra bästa insatserna under vintern. Vår vägrar jag skriva innan det synts till någon sådan…

Eftersom så många var borta blev matchen också ett test och en chans för den unga trion Alex Blomqvist, Amin Nazari och Benjamin Fadi.

Alla gjorde det bra. Alex visade att MFF har Sveriges bästa mittbackskonkurrens, Amin att han är en mycket klok spelare som bidrar till att de som spelar runt honom kan glänsa och Benjamin är ett kraftpaket.

Men det fanns ännu bättre spelare. Två gånger Erik tyckte jag var allra vassast.

Erik Friberg gjorde det mesta rätt och har växt fram som den ende givne spelaren på mittmittfältet och Erik Johansson gjorde en härlig insats. Johansson tog initiativ och klev upp i banan samtidigt som han visade att han är bra i BÅDA straffområdena.

Vill inte utlova för mycket, men det känns redan som om Malmö FF även är på god väg att starkt förbättra spelet på defensiva, men framförallt offensiva, hörnor – och frisparkar. Egentligen skulle jag vilja ställa mig upp och skrika äntligen. Men luttrad som jag ändå är väntar jag ett tag till. Hoppet har i alla fall verkligen vaknat. Och här är de två Erik-arna i hög grad med och visar vägen.

Jag gillade också att se Emil Forsbergs insats. Plus Magnus Erikssons slit. MFF har värvat riktigt bra i år.

………………………………………………….

Vill redan nu lufta en undran som jag tänker återkomma till senare.

Vädret har varit vidrigt och våren sen. Alla längtar vi till något annat. Men kan det vara så att årets försäsong gjort Malmö FF till ett bättre konstgräslag?

Limhamns IP-planen har suddat ut en del tveksamheter hos flera i och kring truppen och MFF:s sätt att spela borde faktiskt passa riktigt bra på konstgräs.

Nu har man tvingats till en ”konstgräs-försäsong”.

Blir MFF bättre på plast blir MFF också automatiskt ett bättre bortalag. Och rent statistiskt var det framförallt Malmö FF:s usla bortafacit som stoppade laget från att vinna SM-guld 2011 och 2012….

 

 

 

 

Gräset värsta problemet för MFF

Landslagsuppdrag och skador har tunnat ut MFF-truppen rejält inför lördagens genrep mot Häcken.

Det är till och med så att U19-spelarna som normalt sett skulle lyfts upp till avbytare också är iväg på landslagsuppdrag.

Alex Blomqvist, Amin Nazari och Benjamin Fadi i centrallinjen, Emil Kjellker och Jonathan Ekendahl på bänken – det hade ingen gissat i den sista matchen inför den allsvenska starten.

Klart att det kännts bättre om alla varit hemma och friska.

Men det är – faktiskt – ingen panik.

För det första köper jag Rikard Norlings påpekande att det slagit hårdare om MFF inte redan spelat tre cupmatcher.

För det andra ger det ett lyft både till spelarna och klubben när landslagen kallar.

För det tredje ger den massiva frånvaron relativt få effekter i startelvan!

Åtminstone om man jämför med senast.

Alex Blomqvist ersätter Filip Helander, Amin Nazari tar Ivo Pekalskis plats och Benjamin Fadi spelar istället för Dardan Rexhepi. Annars är det samma lag som i 4-1-segermatchen i cupen mot GIF Sundsvall.

Därför finns det ingen anledning att överdramatisera frånvaron och effekten den kan få i förberedelserna. Det känns heller inte precis som om Rikard Norling behöver matchen mot BK Häcken för att hitta rätt lag i premiären.

Ska man leta problem tycker jag att det är betydligt värre att även den här matchen måste spelas på Limhamns IP.

Konstgräsplanen är oändligt mycket bättre än de som finns på Stadionområdet och Malmö IP. Men det hjälper inte.

MFF har haft en riktigt bra försäsong rent förberedelsemässigt.

Floridalägret var en perfekt start och det nya cupupplägget har gett tre nyttiga tävlingsmatcher. Felet är bara att de övriga allsvenska lagen också har spelat i cupen, många av dem dessutom utan att åka ut!

Och jag kan inte låta bli att vara rejält orolig över att MFF om lite mer än en vecka ska spela allsvensk premiär på en plan man hittills fått nöja sig med att se från läktaren.

Och jag blir ännu mer orolig när jag ser bilderna på planen och inser att den troligen fortfarande kommer att vara usel när det är dags för match.

MFF har ett spelsätt som gör sig bäst på bra underlag.

MFF är ett lag som de senaste åren presterat väldigt mycket bättre i den trygga hemmaborgen Swedbank stadion än på bortaplan.

Då är det inget litet bekymmer att Malmö FF inför den allsvenska premiären har en plan som a) inte kommer att tillåta en enda förberedande träning, b) troligen ändå lär vara usel.

De som tycker att Malmö FF inte påverkas av att spela på en kass plan rekommenderar jag att studera videoupptagningen från Östermatchen.

Det är heller inte bara på Swedbank stadion MFF inte lyckas komma till på gräs.

Nästa vecka hoppas man kunna lägga in en par sådana pass, nånstans, nångång – om vädret och Fritid Malmö tillåter.

Det är ett värre problem än landslagsuppdrag.

Här kan ni läsa texten i Skånskan inför Häcken-matchen.

………………………

På tal om gräsförberedelser.

Häcken startar årets allsvenska med ett derby mot IFK Göteborg på Nya Ullevi.

Häcken är hemmalag – det har betydelse. Häcken har nämligen fått klartecken att komma in och träna två gånger på mattan som förberedelse. Det har INTE IFK Göteborg. Så kan det också gå…

 

Orken tog slut för MFF

Det gick ju att läsa ut en hel del av streamen från matchen mellan MFF och New York Red Bull.

I 70 minuter såg det riktigt bra ut för MFF.

I tio minuter till såg det hyfsat ut.

Sedan var det illa, illa. 2-1 och på god väg mot en förtjänt seger blev 2-3 .

Skrev ihop en bit till Skånskan efter att ha pratat med Rikard Norling. Det tog inte särskilt långt in i telefonsnacket innan han blev rätt tydlig:

– Vi orkade inte! Ja egentligen tog vi helt slut.

Men han var också tydlig med två andra saker:

– Länge såg det riktigt bra ut i spelet. Första 45 var mycket starka och många var bra.

Och:

– Det fanns goda förklaringar till den bristande orken.

– Tiden på säsongen och belastningen på spelarna. Vi har tränat hårt. Hårdare än förra gången i Florida.

……….

Länge var alltså många bra i MFF.

De tre Norling valde att nämna var de två anfallarna Dardan Rexhepi och Magnus Eriksson (det var ju extra fokus på det offfensiva mot New York Red Bull) och Alexander Blomqvist.

– Dardan var bra, åt båda hållen och det var skönt att se att han orkade vara det i 60 minuter, och nog hade orkat lite till, med tanke på att han tidigare låg rejält magsjuk.

– Magnus var också bra. Och han har i hög grad varit involverad i alla våra tre mål på lägret.

– Alexander är svår att låta bli att nämna.

……

På lördag åker MFF hem till Malmö.

På måndag är det lätt träning efter resan och på tisdag full patte…

………

Förväntar mig för övrigt en rapport från någon insatt på plats i Florida om svaret på en mycket viktig fråga:

Vem fick Thierry Henrys tröja?

…………..

Hemma i Malmö spelade MFF:s U19 mot BW90, som hoppas vinna division 2.

Det blev 3-3 sedan MFF kvitterat i slutminuten. Målen gjordes av Erdal Rakip, Eric Crona och Piotr Johansson.

 

Ett nytt varv med mittbackstjafset

Match imorron mot Viking Stavanger och vi kör väl ett varv till med innerbacksfrågan.

Problemet kunde jag skrivit, men som ni vet så ser inte jag det som ett problem, till skillnad från vissa andra.

I Lomma (klockan 15.30) blir det Pontus Jansson och Filip Helander.

Det hade det blivit även om Daniel Andersson inte skadat sig mot slutet av fredagens träningspass på Lomma IP:s naturgräsplan. Lårkakan, för en sådan var det, håller dock honom inte från planen särskilt länge. Redan nästa vecka ska han på nytt vara tillgänglig som back-up.

Markus Halsti stod över träningen efter att haft lite känning i ljumskarna. Han kunde varit med.

– Han ville, men Wille ville inte, förklarade Rikard Norling och såg jättenöjd ut efter att ha hittat just de orden.

I klartext: Halsti känner sig redo, men naprapaten Wilner Registre, och därmed även tränarstaben, vill vara mer försiktig.

Givetvis inte fel. Men det viktiga är att både Daniel och Markus snabbt är med i bilden igen. Därmed har inget ändrats i bedömningen att MFF har ett mittbacksförråd som håller för allsvensk toppstrid

Jag tycker helt enkelt fortfarande att de som inte inser potentialen och dynamiten i kvartetten Pontus Jansson, Jasmin Sudic, Filip Helander och Alexander Blomqvist har fel.

Helander spelade 90 minuter i 0-0-matchen mot Celtic. Han har samma potential till ett genombrott som Pontus Jansson. Det kommer inte att dröja länge innan man snackar om honom också som en storback.

Sudic tror jag är med i bilden fortare än de flesta tror. Jo, jag vet att Rikard Norling sagt att han inte räknar med honom fullt ut före EM-uppehållet och att hösten är bonus. Men det är sånt en tränare ska säga för att dämpa förväntningarna och inte lova för mycket varken för lagets eller spelarens del. Jag tycker snarare att det man hittills sett i år är en utveckling som visserligen går i små etapper, men som hela tiden bär uppåt. Titta på exemplet Miljan Mutavdzic säger kanske någon. Titta INTE på Miljan Mutavdzic säger jag. Skillnaderna är nämligen för många. Miljan blev en sämre spelare efter återkomsten. Att närmast förutsätta att samma sak ska hända med Jasmin är något pessimister kan syssla med. Dessutom var Jasmin en bättre spelare än Miljan redan före någon av dem blev skadade. Men framförallt kom Miljan tillbaka som en rädd spelare. Det tog tid att skaka av sig den rädslan. Inget i det lilla man hittills hunnit se av Jasmin efter återkomsten tyder på att han skulle spela på ett annorlunda sätt än för ett par år sedan.

Jag står fast vid att MFF har en unikt lovande mittbackskvartett (Blomqvist är inte redo nu, men kommer att bli det). Då ska talangerna ha chansen.

Om alla hela tiden bara skriker efter etablerade och dyra nyförvärv och inte vågar lita till talangerna de allsvenska klubbarna faktiskt producerar hur ska vi då få se genombrott som det Pontus Janssons stod för i MFF 2011, eller Alexander Milosevic i AIK?

Filip Helander har samma potential.

Med lite tålamod och utan otur har Jasmin Sudic det också.

Och Alexander Blomqvist har det 2013 eller 2014.

Rikard Norling stod för övrigt fast vid att den startelva han använder i träningsmatcherna är den samma han skulle använt om det handlat om en allsvensk premiär – nu.

Därför är givetvis laget hyperintressant:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Daniel Larsson, Mathias Ranegie.

Mitt i mittbackstjatet finns där ett par intressanta detaljer.

Dahlin går före Viktor Noring i målet.

Albornoz går före Ulrich Vinzents som högerback.

Och Thern och Friberg går båda före Wilton Figueiredo på mitten. (Ivo Pekalski och Amin Nazari står över eftersom de ännu är inne i slutfaserna av sin rehabbehandling).

För tillfället känns det som om Wilton har kortare väg in i laget som anfallare än mittfältare.

Det var för övrigt rejält kallt i Lomma på träningen. Har inte orkat titta på väderprognosen för imorron, men långkalsongerna är framlagda.

 

 

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×