Bra att Hareide vågar

Dagen före avresan till Skottland är Åge Hareide ärlig och säger att han tycker att Red Bull Salzburg är ett bättre lag än Celtic.

Mer om det här.

Bäddat för kritik från många givetvis. I Sverige ska lagen ligga lågt, nästan be om ursäkt och alltid utmåla motståndaren till ett slags underdjur.

Sådana uttalanden kan också användas mot honom i media som bara plockar fram uttalandet och glömmer kontexten där han även säger att det inte handlar om att vara respektlös eller ta bort något från Celtic FC:s historia.

Men jag tycker att han gör helt rätt.

Dessutom tycker jag att han har rätt.

Tittar man på saker som historik, tradition, storlek och förankring är det givetvis en utklassningsseger till Celtic i en jämförelse mot Salzburg.

Dessutom är ju Celtic FC – och MFF – urtypen för riktiga fotbollsföreningar. Red Bull Salzburg är så mycket plast att klubben i nedmalt skick kunnat tapetsera hela Norrland med konstgräs.

I aktuell spelkvalitet är dock Salzburg bäst.

I vald spelstil är Salzburg svårast att möta.

Så sent som i höstas möttes lagen i Europa Leagues gruppspel. I Österrike blev det 2-2, i Glasgow vann Red Bull Salzburg med 3-1. Båda lagen avancerade, men Celtic var som tvåa långt efter gruppettan Salzburg.

Efter det har Salzburg blivit lite sämre och Celtic troligen något bättre när Ronny Deila nu fått jobba in sitt spelsätt ett tag till. Men ikapp? Nej.

Glöm heller inte att MFF är mitt inne i sin säsong, i perioden där man förra året var som bäst, och att Celtic precis startat sin. Om en eller två månader hade det varit svårare.

Lägg till att påfyllningen av spelare under sommaren har lyft MFF. Egentligen räcker det att titta på truppen. När MFF slog ut Zalgiris i Vilnius var Johan Wiland, Fredrik Andersson, Kari Arnason, Felipe Carvalho, Vladimir Rodic och Nikola Djurdjic inte med i 18-mannatruppen. Det är de nu.

Dessutom finns det en Jo Inge Berget version 2.0 som aldrig slutar springa och en Guillermo Molins som i alla fall avancerat från att inte vara med i truppen till en plats bland de 18.

När Magnus Wolff Eikrem hittat sin rätta position i 4-4-2 – om det går – och når nivån han höll tidigt i våras kan det bli en riktigt kul höst.

Åge Hareide påpekade även att MFF flyttat fram positionerna i tänkandet. För ett par år sedan pratades det om att det var snudd på omöjligt att klara ett play off till Champions League. Nu är det inte så. Och alla hänger på.

Inte många platser återstod på Swedbank stadion till nästa veckas retur när åskortsinnehavarna och medlemmarna fått utnyttja sin förtur. Sedan tog de slut snabbt och samtliga klubbstolar och loger är slutsålda sedan länge. Malmö FF har alltså kvickt skapat en situation där den typiskt svenskt tveksamme som vill avvakta resultatet i den första matchen inte har en chans att få köpa en plats.

Det gillar jag…

 

Jag litar på Lagerbäck

MFF:s sportchef Daniel Andersson blir bara bättre på att överraska. Nu var det en islänning han trollade fram ur nyförvärvshatten och det var dessutom en rutinerad 32-årig landslagsspelare som ingen nämnt i spekulationerna.

Han gillar det där att komma med en luring.

Men när jag pratade med honom efter presskonferensen var det framförallt en annan fördel han framhöll.

– När det inte pratas en massa om en spelare får man jobba mer i lugn och ro.

Och inte riskera att tappa det som är på gång för att andra klubbar också vaknar.

Hur bra är då Kari Arnason?

Lasse Lagerbäcks förtroende för honom räcker gott för mig.

Arnason har varit gjuten mittback i Island sedan Lagerbäck började bygga laget och på sätt och vis gör ju Island på A-landslagsnivå just nu vad Sverige gör i U21-EM: skräller på hög nivå.

I Championshiplaget Rotherham United var han minst av allt en bänkspelare.

115 ligamatcher blev det på tre säsonger varav en bra bit över 40 i år trots att han drog på sig tio varningar.

Jag gillar också att MFF plockar in en 32-årig rutinerad och etablerad spelare.

Han kommer inte till Malmö för att tvunget ta avstamp mot och redan nu börja tänka på nästa station.

Med ett kontrakt till och med 2017 kan han mycket väl vara kvar i klubben hela tiden ut.

Malmö FF kommer att tappa Filip Helander. Nu är den nödvändiga påfyllningen gjord. Glöm heller inte att Rasmus Bengtsson kom in.

Att Arnason blev klar innebär heller inte att Malmö FF räknar bort Luis Felipe Carvalho från Uruguay. Åge Hareide var efter förmiddagsträningen – innan någon utanför klubben visste att det skulle bli presskonferens – tydlig med att MFF vill gå vidare med Carvalho.

– Bara det stämmer att han är gratis. Hans lag åkte ur och då ska han vara fri att gå.

Lika bestämd var Daniel Andersson med att övergången för Kari Arnason inte påverkar beslutet om Carvalho.

Den 21-årige Uruguay-backen har övertygat, gjorde en stabil insats i träningsmatchen mot FC Höllviken och hans agent Terje Liveröd var på plats i Malmö hela förra veckan.

Det blir nog en Carvalho också.

Sätter MFF sedan ner foten och ser till att Erik Johansson får vänta till nästa säsong med att lämna har MFF uppgraderat rejält i försvaret.

Mer från träningen:

Åge Hareide konstaterade utan linda in det att han funderar på att överge taktiken med två defensiva mittfältare. In med Magnus Wolff Eikrem centralt alltså och ut med Enock Kofi Adu eller Oscar Lewicki på bänken.

I så fall är platsen Lewickis. Hareide är inte nöjd med Adus vår, tycker att han inte riktigt haft huvudet med sig och spekulerade i att Adu ville till MFF för att spela Champions League, visa upp sig och sedan ta nästa kliv. När de tankarna dyker upp försvinner en del av glöden. Åge Hareide brinner för MFF i Europa och vill att alla spelarna också ska göra det.

……………………………………

Petar Petrovic är tillbaka i Malmö FF när fönstret öppnar.

Hans låneavtal med IFK Värnamo har löpt ut och superettanklubben ville inte förlänga det.

Totalt blev det tolv matcher, varav bara tre från start, för den 19-årige yttermittfältaren.

Det är illavarslande lite.

Känns heller inte bra att det inte är på MFF:s initiativ Petrovic kommer tillbaka.

Helst vill man säkert låna ut honom igen.

Det är – och ska vara – tufft i MFF. Just nu är 16-årige Mattias Svanberg med full fart på väg förbi Petar Petrovic.

Om han inte redan är det? Svanberg tränar numera konsekvent med A-truppen, imponerar och lär snart få en fast lärlingsplats.

För övrigt var det fint besök på träningen.

Simon Kroons pappa Johnny stod vid staketet. I lördags var det exakt 30 år sedan han slog det svenska rekordet på 1500 meter när han sprang på 3.36,49 på Bislett i Norge.

Det rekordet står sig fortfarande!

Han trodde inte att det skulle hålla 30 år till. Men fan vet.

……………………………………………………….

Åge Hareide var och tittade på Zalgiris Vilnius i helgen.

Dessutom lägger det litauiska laget nytt konstgräs på hemmaarenan lagom till MFF-matchen.

Mer om det här.

 

 

Carvalho ett framtidsköp

FC Höllviken-Malmö FF är inte den allra hetaste matchen.

Men kul semesterfotboll.

Och faktiskt en bit mer än så.

För startelvan lockar – trots att flera spelare saknas av skilda skäl – lite extra.

Zlatan Azinovic – Mahmut Özen, Rasmus Bengtsson, Luis Carvalho, Andreas Vindheim – Guillermo Molins, Erdal Rakip, Erik Andersson, Tobias Sana – Jo Inge Berget, Markus Rosenberg.

Mest kittlar det att se Luis Felipe Carvalho från Uruguay.

Jag har nu sett alla träningarna i veckan och det är inget vanligt provspel, det vill säga spelare som kommer hit, tränar lite och spelar och sedan försvinner och glöms lika fort som de dök upp.

Felipe Carvalho är stor, stark och snabb. Ni minns väl att jag skrev att han vann de uppsatta duellerna mot speedkulan Simon Kroon Men han ligger också efter med träningen, tar lite för lång tid på sig med bollen för att han inte är van vid att snabbt få på sig press och positionsspelet är ett stort frågetecken. Han är van vid betydligt mer markeringsinriktad fotboll och FC Höllviken-matchen är ett första test på hur han kan anpassa sig. Det talar Åge Hareide mer om här.

Egentligen borde jag vänta till efter matchen, men vill ändå sticka ut hakan och tippa att det slutar så här med Luis Felipe Carvalhos test:

Malmö FF skriver kontrakt med honom, men framförallt för att man tycker att den 21-årige mittbacken har en stor potential på sikt. Det innebär att har får tid på sig att hitta spelet och allt som krävs. För att maximera detta kommer MFF att jobba på att låna ut honom den första tiden så att han får rejält med speltid. Carvalho är alltså inte spelaren som ska ersätta Filip Helander. Men han är lite för bra och lovande för att avfärda och skicka hem.

Zlatan Azinovic i målet ska det också bli kul att se.

Det börjar ju bli skarpt läge, för när ryktena om att MFF sagt nej till inledande bud börjar surra brukar det vara kört. Robin Olsen kommer att gå, men till någon/några miljoner mer än läget är just nu i förhandlingen.

Zlatan är en målvakt och en person som är lätt att gilla.

Han är lojal, rutinerad och en backup som är värd att i alla fall ibland få spela huvudrollen.

Och så får vi se Mahmut Özen.

Han återvänder från Turkiet i foten på en väldigt hög uppförsbacke. MFF har redan två spelare på hans position och det fanns inget i hans spel förra sejouren i MFF som gav mersmak. Ja det är taskigt, men samtidigt sant.

Det finns egentligen inget som talar för att han ska få speltid i Allsvenskan eller Europa, eller för att han inte är till salu eller aktuell för fortsatt utlåning.

Mer än en sak:

Han har sett nästan oförskämt pigg ut på träningarna. Förändrad också. Förra gången var det ofta han inte ville ha bollen och när han väl fick den vågade han alldeles för lite. Så har det inte sett ut nu. Träning är en sak, matcher en annan. Men det kan ha hänt något. Fortfarande dock med en väldigt stor betoning på kan.

Alla, inklusive MFF, har räknat bort honom och egentligen finns det inte plats för honom. I MFF. Men det kan vara så att någon annan klubb kan göra ett riktigt fynd.

Guillermo Molins ångrade sig alltså, hoppar över vidskepelsen och spelar. Det är bra.

För ingen annan i laget (världen) är just nu i större behov av speltid än han.

I FC Höllviken finns det förresten åtskilliga före detta MFF-spelare. Två av dem kommer att bilda anfallspar och utmana Carvalho/Bengtsson. Det är Dino Mesic och Erik Pärsson. Freddy Borg blev utvisad senast, är avstängd mot Landskrona BoIS på måndag och kommer därför troligen att komma in mot slutet.

……………………………………………..

MFF:s U21 spelar också på fredagen.

Klockan 17.00 i Helsingborg mot HIF.

Till den matchen skickar MFF U19-laget förstärkt med mittbacken Franz Brorsson och målvakten Marko Johansson från A-truppen.

– Tidernas yngsta U21-lag eftersom Zlatan Azinovic inte är med. Han har ju dragit upp medelåldern, säger Anders Palmér som tillsammans med Tore Cervin tränar U19-laget och därför åker med U21 till Helsingborg.

Johan Brannefalk tränade med A-laget idag, liksom Anton Kralj. Brannefalk spelar i U21. Det gör dock inte Kralj, eftersom han är bortrest.

 

 

 

Tre backar i Borås

Två segrar i rad på Borås Arena förändrar egentligen ingenting. Jag rankar fortfarande Elfsborg som den svåraste bortamatchen för MFF i Allsvenskan. MFF har svårt i Borås, har alltid haft.

Från 2005 då den nya plast-arenan invigdes till 2013 vann MFF inte en enda match.

Det var bättre på Ryavallen, men inte så mycket bättre. Totalt har Elfsborg och MFF mötts 62 gånger i Borås med 24 segrar för Elfsborg, 27 för MFF och elva oavgjorda. Innan vinsterna 2013 och 2014 stod det alltså 24-25 med Elfsborgs siffror nämnda först.

Med tanke på att det historiska styrkeförhållandet mellan lagen är det förvånansvärt jämnt.

Slutsatsen av all den här statistik-terrorn är alltså att det blir svårt för MFF, men även viktigt.

För den allsvenska guldstriden. Men även som förberedelse för kommande kvalmatcher till Champions League där MFF ska spela på resultat på bortaplan. Tuffa, hårda matcher mot bra motstånd gör i det fallet enbart gott för MFF.

Söndagens träning var öppen och MFF körde 3-5-2. Åge Hareide vill inte bekräfta att det blir en trebackslinje, men det känns naturligt och rätt.

Av flera skäl.

Erik Johansson, Rasmus Bengtsson och Filip Helander är tre mittbackar som samtliga är med i landslagsdiskussionen. Så länge MFF har alla tre tillgängliga – Helander lär snart lämna – innebär en bänkning av en av dem att laget automatiskt saknar en av truppens elva bästa spelare.

Som förberedelse att klara sig utan Filip Helander är det inte fel att sätta Filip Helander på bänken i nio matcher av tio. Men inte mot Elfsborg.

Inte minst för att MFF bevisligen släpper in fler mål när Helander inte är med.

Bakåt blir det bättre med 3-5-2.

Tycker faktiskt att det blir vassare framåt också.

På kanterna kan Yoshimar Yotún och Anton Tinnerholm komma rusande som lokomotiv, man får in Magnus Wolff Eikrem mer centralt lite framför Enock Kofi Adu och Oscar Lewicki och MFF kan ändå spela med två forwards.

Som truppen ser ut är två man – minst – därframme ett måste. Ingen av MFF:s offensiva spelare passar fullt ut att agera ensam spets. Det finns ingen Isaac Kiese Thelin eller Mathias Ranegie i laget längre. Och det behövs heller inte oavsett om man väljer 4-4-2 eller 3-5-2.

Trodde tidigare att det fanns en möjlighet att behålla Filip Helander året ut. Efter att ha pratat med honom och känt av stämningen har jag insett att det nog är kört.

Därför är det ett perfekt besked att Alexander Blomqvist storspelar i IFK Värnamo – Daniel Andersson specialkollade förresten honom i söndagsmatchen mot Ängelholm – och kan bli tillbakakallad i sommar.

Är generellt skeptisk mot effekten av utlåningar. Men det här kan vara ett undantag.

Amin Nazari kan vara ett annat. Fast mer på sikt. Just nu hyllas han av alla i Fredrikstads FK i Norge.

 

 

Rotation rätt mot Falkenberg

Nu blir det rotation i MFF. I alla fall lite. Efter att ha inlett med tio av tolv möjliga poäng mot två nykomlingar och två tippade toppkonkurrenter är det dags för Falkenbergs FF borta och Halmstads BK hemma. Ett riktigt bra tillfälle att vila några spelare som riskerar att bli slitna och ge ett par som imponerat i U21 och i inhopp chansen.

Egentligen är det rätt självklart.

De som inte spelat så mycket måste hållas igång, särskilt efter en säsongsinledning då man prioriterat att spela samman ett nytt lag.

Det ska även löna sig att visa färsk form.

Som Agon Mehmeti i U21 och inhoppet mot Hammarby. Som Andreas Vindheim de korta perioderna han hittills fått visa upp sig. I båda fallen tror jag att det är dags för en plats i startelvan.

Dessutom tror jag att man utnyttjar Erik Johanssons återkomst efter avstängningen senast till att låta Filip Helander vila.

Det är inte nonchalans mot Falkenbergs FF – eller mot Halmstads BK när man gör samma sak, fast med annorlunda rockader nästa vecka – utan ett sätt att utnyttja materialet maximalt.

När skador och avstängningar slår till, när spelare blir slitna eller tappar formen ska det alltid finnas någon som kan gå in.

Beredskapen för att klara av den situationen på ett bra vis ökar givetvis om de som ska göra det har gjort det tidigare, även när det inte behövts.

Så därför gäller det att passa på.

MFF har redan bevisat att man är ett flexibilt lag som kan skifta spelsystem. Slagkraften ökar ytterligare om det även går att byta spelare.

Just nu tror jag att det här är elvan MFF får ställa på benen om alla de elva bästa spelarna ska vara med samtidigt: Robin Olsen – Erik Johansson, Rasmus Bengtsson, Filip Helander – Anton Tinnerholm, Oscar Lewicki, Magnus Wolff Eikrem, Enock Kofi Adu, Yoshimar Yotún – Jo Inge Berget, Markus Rosenberg.

Om MFF kommer till spel mot Falkenberg med exempelvis: Robin Olsen – Andreas Vindheim, Erik Johansson, Rasmus Bengtsson, Yoshimar Yotún – Magnus Wolff Eikrem, Oscar Lewicki, Enock Kofi Adu, Tobias Sana – Agon Mehmeti, Markus Rosenberg.

Och sedan ger även Pa Konate och Pawel Cibicki chansen mot Halmstads BK utan att det varken påverkar prestationen eller poängskörden borde det ge en hel del bekymmersveck i konkurrenternas huvuden.

Glöm heller inte bort effekten av att kunna byta in starka spelare. Mot Falkenbergs FF ifjor vann MFF med 5-2. Då startade Hareide med Markus Halsti, Emil Forsberg och Markus Rosenberg på bänken. Då hade också MFF vänt 0-1 till 2-1 genom två mål av Agon Mehmeti, som fick chansen från start. Sedan kom Rosenberg in och gjorde 3-1 och vid den ställningen satte man även in Forsberg, som gjorde 4-1, och Halsti.

……………………………………………………………………..

På onsdag möter MFF HBK.

Då kommer det att bli plats till fler på ståplats.

Än är det inte officiellt bekräftat och till dess att så skett kommer Malmö FF inte att gå ut med det eller kommentera. Men enligt en säker källa kommer polisen inte att begära någon reducering av kapaciteten till den matchen.

 

 

Ett badkar med flera dimensioner

Fyra lag inledde med sju poäng på de tre första omgångarna i årets allsvenska. Ett av dem är Malmö FF, ett annat är Hammarby IF. Nu möts de och då är det rätt naturligt att fråga MFF-tränaren Åge Hareide om Hammarby är bra eller dåligt, topplag eller en vanlig nykomling?

Vilket någon också gjorde efter söndagsträningen. Och fick svaret som redan valsat runt på diverse sociala medier.

– Ett lag som spelar fotboll i ett badkar är svårt att bedöma.

Kul? Ja.

Lite som när författaren Torsten Ehrenmark en gång påstod att ishockey var som att spela bandy i ett badkar.

Provokativt? Ja.

Rätt många har synpunkter på konstgräs. Tele 2-varianten med extremt snabb och vattnad plast är långt ifrån de populäraste varianten.

Är det inte dags att sluta tjata? Nja.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att Åge Hareide samtidigt som han kritiserar konstgräset alltid påpekar att MFF presterar bra på plast.

För det gör MFF och har gjort ett bra tag nu.

MFF har dessutom en trupp med många spelare som passar alldeles utmärkt på alla underlag.

Dessutom finns det både en räv bakom örat och en hel del djup bakom badkarspratet.

Dels gäller det att ställa till det lite för Hammarby, ni som kan er färska Malmöitiska Champions League-historia vet att Åge Hareide gillar att psyka motståndaren lite grann.

Hammarby har inlett årets allsvenska med två hemmamatcher och en bortamatch mot Elfsborg; det vill säga plast, plast och plast.

MFF hade själva en konstgräsförsäsong och därför blev det en rätt stor omställning i omgång två mot AIK trots att det var den egna gräsplanen på Swedbank stadion man gick in på.

Nu är det den fjärde omgången och Hammarby går på gräs för första gången. Det är inte helt lätt och kan han sätta lite myror i huvudena på Nanne Bergstrand och Hammarbyspelarna genom att betona problemet är det klart att han tar chansen.

Malmö FF kommer att spela aggressivt med hög press på en vårlik gräsplan som suger kraft från benen. Sätt 1 att öppna Hammarbyförsvaret är ett tidigt mål, sätt 2 är tålamod och då hjälper det om motståndarlaget går på knäna sista 20-30.

Det finns dessutom en genuin oro hos Åge Hareide över vad alla konstgräsmatcher betyder för de svenska lagens chanser att lyckas internationellt. Plus en ilska över att Svenska fotbollförbundet trots påstötningar inte gör någonting för att minska de negativa effekterna. Det är bytena mellan plast och gräs som är den tuffaste utmaningen. Ifjor fick MFF ladda inför Red Bull Salzburg med en konstgräsmatch ett par dagar tidigare i Gävle. MFF klagade och fick som ”belöning” nya konstgräsmatcher på bortaplan inför årets Champions League-kvalmatcher. Plus en massa gräsmatcher nu som man helst velat få då

 

När MFF påpekat detta har Tävlingsnämndens ordförande Gerhard Sager raljerat om resor och att det väl finns flyg istället för att vilja förstå att det är underlagsbytena som är problemet.

Det har också hetat att MFF borde framfört kritiken när tävlingsprogrammet lades istället för att gnälla nu. Men MFF protesterade och försökte få till stånd en ändring utan att någon lyssnade.

Åge Hareide är inte en tränare som planerar på en höft från match till match. Han tittar på hela säsongen och framförallt mot Europa eftersom han brinner för att träna ett svenskt lag som fortsätter att lyckas där. Då är feltimade byten mellan plast och gräs ett problem. Att SvFF tycker att det väger lätt som en fjäder i jämförelse med lyxen att inte behöva ändra principen att lägga spelprogrammet som man alltid har gjort föder en frustration hos honom.

Då kan SvFF gott få höra att man har två allsvenska lag som spelar i ett badkar…

 

Agon är värd mer respekt

När Åge Hareide mötte pressen efter den matchförberedande träningen var det första gången någonsin han gjorde det utan att vara serieledare i Allsvenskan.

Den oehört långa rekordsviten startade ju redan under Rikard Norling.

Någon hade till och med räknat ut att det fötts cirka 193 000 barn i Sverige som ännu inte upplevt en enda dag utan att MFF haft ledningen i landets finaste idrottsserie.

Efter MFF:s 0-0 mot AIK är det ett annat himmelsblått lag, Gefle IF, som tronar där uppe.

Och Malmö FF ska studsa tillbaka.

Helst direkt.

Mot IFK Göteborg. Borta.

I ett utsålt klassikermöte.

Snacka om extra nerv till en match som redan tidigare hade det mesta.

Jag tror att det är rätt bra för Malmö FF att det är dags för ny match bara tre dagar efter den förra. Dags för det nya och sluta älta det gamla.

Tror också att det är väldigt nyttigt för MFF att få en ny tät och tuff match mot starkt motstånd, för det är både IFK Göteborg och AIK. MFF behöver helt enkelt det för att med alla de nya kuggarna hitta de högre växlarna i lådan.

Vi var nog många som anade, men ändå underskattade, den negativa effekten av att MFF åkte ur cupen mot Örebro SK.

Det hade behövts en semifinal, en tuff tävlingsmatch till, inför den allsvenska starten.

Mjällby AIF var en rätt mager kompensation.

Att prata om att MFF tre omgångar in på serien ännu inte är färdigt kan låta konstigt.

Men fakta är att MFF fortfarande håller på att spela in fem-sex nya i startelvan och kommer till Gamla Ullevi i Göteborg med:

…bara 2,5 tävlingsmatcher mot kvalificerat motstånd i benen (ÖSK och AIK, jag är elak och räknar GIF Sundsvall som 0,5).

…en Norrlandsförsäsong där man – efter ett medvetet val – lade alla förberedelser efter det tidiga Floridalägret på konstgräs.

…en avgörande träningsvecka inför den allsvenska starten med 14 spelare iväg på olika landslagsuppdrag.

Malmö FF kommer att varva upp och jag är fortfarande övertygad om att laget på sikt hittar en högre nivå än förra året.

IFK Göteborg borta är precis en sådan match som är guld värd när det gäller att snabba på en sådan uppvarvning. Klarar MFF dessutom av att vinna den skulle det få väldigt stor betydelse.

 

Försvarsmässigt håller MFF redan hög klass.

……………………………………….

Laget då?

Normalt samma startelva som mot GIF Sundsvall borta eftersom Enock Kofi Adu är tillbaka.

Men har bara fått en känsla av att det är dags för Rasmus Bengtssons första match från start.

…………………………………………..

 

När Agon Mehmeti hoppade in sent mot AIK blev det hans 100:e allsvenska match i Malmö FF.

Ett jubileum som ingen uppmärksammade.

Många gillar att hitta spelare att gnälla på. Efter återkomsten har Agon blivit en sådan för vissa.

Det tycker jag inte alls om.

Han har alltså spelat 100 matcher i Allsvenskan för MFF. På dem har han gjort 25 mål.

Totalt har han spelat en bit över 150 gånger i MFF-tröjan.

I hemmapremiären 2009, den allra första matchen någonsin i Allsvenskan på Swedbank stadion gjorde han två mål.

I hemmapremiären 2010 gjorde han två mål igen.

I hemmapremiären 2011 gjorde han ett mål.

Han har fått en egen sång, den kanske bästa och roligaste av alla som sjungs på Stadion.

Efter ett par tuffa år utomlands kämpar han nu för att komma in i matchen igen i klubben han älskar. Med ett facit från förr och en inställning som ingen kan ta ifrån honom. Och så sitter folk och gnäller. Lägg av!

 

 

 

 

Hareide om Rasmus Bengtsson

Rasmus Bengtsson in.

Ett kanonförvärv naturligtvis och både efterlängtat och väntat.

Jättebra jobb av Daniel Andersson och hela MFF-ledningen.

 

Här får ni ett långt snack med Åge Hareide. Gillar speciellt hans konstaterande att det var bra att Rasmus valde MFF och Allsvenskan istället för att hamna i Kina, eller något liknande:

 

 

Det har varit på gång hur länge som helst. Nu är det bekräftat. Rasmus Bengtsson lämnar Holland och flyttar hem till Malmö där han skrivit på ett kontrakt som gäller till och med säsongen 2019.

– Rasmus har varit på vår radar hela tiden och han, Twente och vår sportchef Daniel Andersson har jobbat stenhårt på att få det att gå i lås. Det är en jätteprestation av Daniel att klara av att lösa det här, säger Malmö FF-tränaren Åge Hareide.

Var det nödvändigt att få in en etablerad mittback till i truppen?

– Vi kunde ha kört vidare med Johan Hammar istället för att låna ut honom. Både Filip Helander och Erik Johansson är ju landslagsbackar. Men ett problem är att Filip har ett utgående kontrakt och det har vi också fått väga in.

Ska vi börja spekulera i en trebackslinje med tre mittbackar?

– Det får du gärna lov att spekulera i. Därmed inte sagt att det blir så…

Hur vill du bedöma Rasmus Bengtsson som spelare och vad kan han tillföra i MFF?

– Han har internationell rutin, det är alltid bra. Dessutom är han stark defensivt samtidigt som han även har mycket att tillföra i offensiven. Med den extra passningsstyrka vi fått in i truppen bör vi med honom i laget kunna bli ännu farligare på fasta.

– Rasmus var ju med när jag tränade HIF och vi mötte Twente. Då gjorde han mål på oss.

Hur stor betydelse har det att han har spelat i Malmö FF och återvänder till klubben som fostrat honom?

– Vi har haft stor lycka med återvändare som Markus Rosenberg, Guillermo Molins och nu Oscar Lewicki och det är alltid en fördel.

– Framförallt känns det skönt att Rasmus väljer att spela i Malmö FF och Allsvenskan istället för att sticka till Kina, eller något liknande, säger Åge Hareide och betonar att man inte ska förvänta sig att det blir spel för Rasmus Bengtsson redan i säsongsstarten.

– Han har varit skadad och Filip och Erik är väldigt samspelta. Vi får ge Rasmus den tid som det tar att komma på plats.

– Förra säsongen hade vi ju en liknande situation med Pontus Jansson kvar i truppen och flera mycket duktiga mittbackar av landslagsklass som konkurrerade om platserna.

 

Mycket borde varit mer

Just nu sitter jag och känner mig som en orättvis jävel.

5-0-seger till MFF. Är inte det bra?

Jo, på ett vis är det naturligtvis det.

Uppdraget utfört, 8-0 i målskillnad efter två omgångar och ena benet inne i avancemangszonen till kvartsfinalen.

Och Hudiksvalls FF, som i 80 minuter inte skapade en enda målchans och sista tio bara antydan till ett par halvchanser tyckte att de gjort en kanoninsats.

Klart att det är bra.

Fotboll går ut på att vinna och går det dessutom att göra enkelt blir det ännu bättre.

Men med bättre skärpa borde MFF gjort minst dubbelt så många mål!

Hade förmodligen gjort det också om matchen spelats lite senare på säsongen.

Tänk bara om högtempo-perioderna varit lite fler och något längre.

3-0, 4-0 och 5-0 kom i minut 69, 71 och 72.

Då visade Malmö FF att Hudikförsvaret egentligen inte alls klarade av Malmöspelarnas kvicka fötter, rörlighet och passningsspel.

Eftersom de fyra bästa gruppettorna får hemmafördel i kvartsfinalerna hade det heller inte varit fel att plussa på målskillnaden lite extra.

Så insatsen var godkänd.

För betyget bra hade jag velat ha ett par mål till.

Att MFF spelade med två sittande mittfältare mot ett division 2-lag tänker jag dock inte klaga på. Åge Hareide prioriterar att sätta en startelva och ett spel. Det gör han helt rätt i.

Bäst i Malmö FF var Anton Tinnerholm.

Han dundrade in 2-0, assisterade till Jo Inge Bergets 4-0 och till självmålet till 5-0. Han kunde gjort ett mål till och assisterat till ett par extra. Men framförallt kom han som en speedad kanin på kanten hela tiden, precis som både han och Yoshi Yotún ska göra om spelsystemet ska sitta.

Legendaren Bo Larssons insatser på planen når ovanför skalan mellan topp och botten. Han sa en del bra grejer också.

Som, det finns inga oviktiga matcher.

Tinnerholm har en hel del som påminner om den attityden.

Magnus Wolff Eikrem brände mycket, men visade på nytt att han är en klasspelare.

Sakta, men säkert börjar Markus Rosenberg också hitta nivån. Efter Assyriska-matchen fanns det en oro över att han inte kom med i spelet så mycket. Det gjorde han mot Hudiksvalls FF.

Okej, timingen var inte perfekt, skärpan inte heller. Fast han fick bollarna, kom i lägena och gjorde ett mål.

I snacket efter funderade han lite på om inte en skillnad var att han höll sig mer där uppe den här gången. Hittade tålamodet att vänta på att lagkamraterna skulle hitta honom i lägena istället för att själv jaga efter bollen.

 

I övrigt tänker jag inte gå in på individuell spelarkritik. Det var inte den typen av match. Mer än att påpeka att den blev en nyttig påminnelse om att det är fel att redan nu sätta pressen på Tobias Sana att han ska ha en jämn och hög prestationsnivå. Det vill säga en så kallat förskönande omskrivning av att han i 45 minuter var rätt kass. För det var han. Men grejen är att det ska han ha rätt att ibland vara nu innan han växer in i formen och laget.

Konkurrensen med skid-VM-tv gjorde att publiksiffran stannade på 982. Priset 160 kronor gjorde nog också sitt till.

Synd för Hudiksvalls FF gjorde ett kanonarrangemang.

Allting flöt perfekt, alla var trevliga och glada och jag kommer att resa hem och hålla tummarna för att Hudiksvalls FF tar steget upp i division 1.

Samt undra hur mycket – eller litet – jag hade fått om mitt stående 6-0-oddsetspel hade gått in.

Och ja, jag kan titta efter. Men det kommer jag inte att göra.

 

 

Nu är man glada i Hudik

Jag gillar Svenska cupen, och det jag framförallt tycker om – åtminstone så här i början av turneringen – är matcher som Hudiksvalls FF-MFF.

Den lille mot den store.

Eller som alla i Hudiksvall som pratar om matchen är väldigt noga med att framhålla:

Den lille mot det största som fanns att få.

Svenska mästarlaget som nyligen spelade i Champions League kommer på besök och alla i Hudiksvalls FF är glada och uppspelta, ja närmast stolta över att få möta Malmö FF.

En turnering som ger en division 2-klubb den möjligheten är i alla fall jag en varm vän av.

Det finns säkert många som säger saker som varför ska den här matchen spelas och varför ska jag titta på den?

Ja, men slipp då…

Vi andra missunnar inte Hudiksvalls Förenade FF möjligheten till en en gång i livet-upplevelse. Och inser att Svenska cupen inte bara handlar om titlar och en Europa-plats.

De tre senaste åren har Hudiksvalls FF mött i tur och ordning Landskrona BoIS, IFK Göteborg och nu Malmö FF i cupen. BoIS slog man ut, IFK Göteborg förlorade man med 0-10 mot, men satte nytt publikrekord. Nu får man chansen att toppa den noteringen (1 463) mot MFF.

Så ser cupen också ut och där är den unik.

För MFF är det givetvis att vinna finalen och ta den första cuptiteln sedan 1989 som är viktigast. Men om man på vägen fram kan ge ett lyft till en lokal division 2-klubb i Norrland och sprida PR är det en stor positiv sak i väntan på det ännu större.

MFF kommer med den just nu bästa elvan, det vill säga samma som mot Assyriska i den första gruppspelsmatchen.

I Hudik tycker man att det är extra häftigt att MFF ställer upp med alla stjärnorna. Det är dock inte därför man gör det utan för att tidigt sätta startelvan i jobbet inför den allsvenska premiären. Dessutom var Åge Hareide efter fredagsträningen noga med att betona att matchen även är ett riktigt bra test på att spelarna klarar att tända till och prestera även mot sämre motstånd.

MFF kommer att få möta många sådana lag i år som inget hellre vill än att pressa, helst slå, Champions League-laget och SM-vinnarna. Då gäller det att öva på att hantera situationen.

Plus se vilka spelare som när det händer har rätt inställning och vilka som inte har det.

Nu när MFF inte är slitet och nästan skadefritt ska det heller inte vara några problem att slå ett division 2-lag stabilt, rejält och överlägset.

Vad som kan hända annars behöver man inte blicka tillbaka så långt i tiden för att minnas.

Jag säger bara Halmia.

Inte för att Åge Hareide behövde bli påmind om den matchen, men jag gjorde det ändå.

– Då var MFF rätt när att åka ut, sa jag.

– Fel kontrade han direkt. Vi var inte rätt nära, vi var riktigt, riktigt nära. Halmia kanske till och med borde haft en straff och avgjort.

– Men då var det en annan situation, vi var i ett pressat program och hade skavanker som påverkade laguttagningen.

Bättre nu alltså och Hudiksvalls FF spelar en division under Halmia.

Så det finns inga ursäkter. Men Halmiamatchen var bara ett av ett närmast oändligt antal exempel på att det alltid finns en skrällchans. Som försvinner med ett högt MFF-tempo och en tidig ledning.

……………………………………………………

Givetvis kom det även upp en del snack om Branns 19-årige högerback Andreas Windheim efter träningen.

Åge Hareide berättade dels att han vet mycket om Vindheim, dels att han inte tänker säga något om honom.

MFF vill ha in fler backar i truppen, men det är Daniel Anderssons bord och han jobbar med det och säger inte heller något.

När det gäller Andreas Windheim tror jag dock att man kan ana sig till följande:

1) Han är en av spelarna MFF diskuterat och kan tänka sig.

2) Det har nog gått längre än så. Läs ett bud är lagt.

3) Alla föreningar inklusive Brann vet att MFF har gott om pengar, vilket inte gör det lättare att göra affärer.

4) Det är ingen slump att det läckt från ett håll. Tidningen Bergensavisen slog helt enkelt fast, utan att citera någon, att man vet att MFF lagt ett bud och att det är på 1,5 miljoner.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×