Lärlingarna och nyförvärven det positiva i MFF

De första slutsatserna av en match 2018: Bör vara rätt få efter en tidig träningsmarch där 21 spelare får speltid, men jag tycker ändå att det går att plocka fram två saker:

1.) Nyförvärven visade sig direkt.

Fouad Bachirou och Sören Rieks spelade första 45 och Eric Larsson sista 45.

Bachirou är en bra passningsspelare och mottagare av bollen även med en eller ett par gubbar i ryggen, han har ett rejält ryck och var en av få som lyckades få igång lite tempo i den annars rätt tröga förstahalvleken.

Sören Rieks visade att han inte är bunden till en sida utan kan prestera lika bra på båda. Jag gillar också att han kombinerar att vara en bra bollspelare med att även kunna vara lite rivig och elak. Det behöver MFF.

Eric Larsson är i vissa fall en Anton Tinnerholm 2.0. Han är ännu mer offensiv, har bättre bollbehandling och borde kunna ha kapaciteten att slå bättre inlägg och prestera vassare avslut. Eric har dessutom en fin frisparksfot.

Men, och det är ett stort MEN, att konstatera att trion gjorde en lovande insats är inte det samma som en garanti för att MFF bytt upp sig. Ja det var glädjande att alla var så pass framträdande, men sanningen är ju att det måste de vara. Anders Christiansen, Jo Inge Berget och Anton Tinnerholm var tre lysande allsvenska spelare och nyckelfigurer i ett fungerande mästarlag. AC kunde dominera i tuffa matcher i Allsvenskan, Berget kunde springa sönder allt och alla och Tinnerholm var en urkraft och pådrivare som var enormt nyttig för laget.

Larssons, Bachirous och Riex 45 minuter var lovande och mer än antydde att de kommer att vara nyttiga nyförvärv. Samma sak gäller för vad de visat i sina tidigare klubbar. Bachirou var till exempel nog sammantaget den bäste spelaren i Östersunds FK:s internationella matcher och AC var bäst i Allsvenskan, men kom inte i närheten av den standarden mot FK Vardar. Det finns mycket som tyder på att de är välscoutade och bra. Fast sanningen är som sagt att de måste vara det! Och att redan nu börja prata om att de är ett lyft i jämförelse med de som lämnat är absolut inte juste mot allt Tinnerholm, Berget och AC gjorde i och för MFF. De höll hög klass i flera säsonger. De nya har i MFF-tröjan hittills bara gjort det i 45 minuter mot ett bottenlag i den danska andraligan.

Jag tror att de kan bli riktigt bra i MFF. Jag tror till och med att de kan vara med och göra MFF lika vasst och profilstarkt som 2014, det vill säga bättre än 2016 och 2017. Men jag tänker inte kasta skit på spelarna som lämnat genom att slå fast att det blivit så innan de nya visat det på planen i MFF.

2.) Första testet på att lärlingarna inte bara är med i truppen för att fylla ut utan på allvar kan tillföra något i konkurrensen föll väl ut.

Att ge 20 utespelare speltid med en uppställning i den första och en i den andra halvleken gjorde att det blev ett bra tilfälle att studera hela truppen.

Pavle Vagic spelade första 45. I den andra halvleken fick Hugo Andersson, Samuel Adrian, Felix Konstandeliasz, Laorent Shabani och Teddy Bergqvist chansen.

Pavle Vagic hade det tuffast, men så spelade han också i fel halvlek. Tempot och kvalitén var betydligt bättre i den andra halvleken och det berodde inte bara på att Fremad Amager då inte längre orkade sätta press och göra det svårt för MFF. Samuel Adrian fick mest beröm och det var han värd efter en kanoninsats som ytterback när han egentligen är innermittfältare. Men alla de övriga var också bra och Teddy Bergqvist gjorde segermålet, som den målskytt han är. Laorent Shabanis fart är en extremt nyttig spetsegenskap och han kan ha koll på bollen även när det går fort. Hugo Andersson visade lugn och styrka och Felix Konstandeliasz är ibland lika svårstoppad som vissa har svårt att stava till hans efternamn.

Att de unga spelarna från de egna leden – Dennis Hadzikadunic och Mattias Svanberg kan räknas in här också även om de inte är lärlingar längre – ställer krav på och utmanar de etablerade är bara bra. Det behövs och vässar konkurrensen.

Ett konkret exempel. Bonke Innocent lyfte kvalitén lite från 2017. Men minst fem av de sex lärlingarna som fick chansen var bättre!

Ole Törner

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.

Ålder: 58

Yrke: Journalist

Bor: Malmö

Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who

Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.

Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.

Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.


×