Lätt och lagom motstånd för MFF

Det tog en kvart för MFF att döda matchen mot FC Flora.

Ett lätt och lagom motstånd för MFF på vägen mot 4-0-segern. Torsk för Tallinn och MFF gjorde som produktutvecklarna redan gjort: smör av Flora.

Ska sluta innan jag blir tvångsförflyttad till Göteborg, men överlägsenheten gav ändå tydliga besked.

Ja, Flora var dåligt och det sa rätt mycket att dominansen fortsatte även efter det att MFF med ett massbyte i den andra halvleken förvandlat startelvan till något som mer liknade en U21-elva.

Men det var trots allt Estlands mästarlag som MFF mötte och laget blev straffat av att man försökt spela fotboll på ett helt annat sätt än MFF:s premiärmotståndare Fremad Amager. Det vill säga öppnare med ambitionen att åtminstone försöka ha mycket boll, satsa framåt och styra matchen. Det kunde Flora inte alls och fick dessutom en dålig start. Eller dålig? Urusel! Magnus Pehrsson – som verkligen kan estländsk fotboll – menade att Flora håller dålig allsvensk klass eller hög superettanklass. Sedan visade han att han snabbt lärt sig mycket av Malmömentaliteten när han lade till.

Och när det verkligen stämmer för oss är vi ju så här överlägsna mot de lagen också.

Stämde gjorde det verkligen. De första 45 minuterna var den bästa försäsongshalvleken jag sett Malmö FF göra på mycket länge. Stora ord? Givetvis, men det fanns ett tempo och en kvalitet som är svår att nå så här tidigt på säsongen, Fouad Bachirou, Eric Larsson och Sören Riex har dessutom mycket kvickt hittat in i spelet.

Inför matchen hade Magnus Pehrsson ett långt snack med Oscar Lewicki och Foud Bachirou om hur han vill att de ska agera och samarbetet flöt på hur bra som helst. Bachirou syns och glänser, men Lewicki har fortsatt den förbättringsprocess han inledde redan förra säsongen och är på god väg mot VM-formen. När båda vågar mer och spelar framåt – som idag – känns det inte som att Anders Christiansens frånvaro kommer att märkas.

Men det är trots allt viktigt att påpeka att det är livsfarligt att dra slutsatser av försäsongsmatcher. MFF har en lång tid varit dominant i svensk fotboll och vunnit fem SM-guld sedan 2010. Hur många gånger de senaste tio åren hade Malmö FF innan den här matchen inlett med att vinna de två första träningsmatcherna? Rätt svar är en enda gång!

Så att starta bra har inte precis varit ett krav för att det ska sluta bra.

Därför är det nog lite för tidigt att redan nu dra slutsatsen att det ska fortsätta gå bra bara för att det börjat bra.

Men det är aldrig fel att vinna!

För Teddy Bergqvist var det sista matchen med gänget innan utlåningen till Varbergs BoIS. Han följde upp sitt livs första A-lagsmål mot Fremad Amager med att sätta dit 4-0 mot FC Flora och toppar nu den interna skytteligan. Men utlåningen känns ändå rätt och det är bara att hoppas att Varberg passar honom – och MFF – bättre än Åtvidabergs FF. Teddy är en spelare som kommer mer till sin rätt när laget han spelar i ofta har bollen under kontroll i närheten av motståndarens straffområde. Då gör han sina mål. I ett lag som fegspelar och kontrar får han det svårare.

Lärlingarna och nyförvärven det positiva i MFF

De första slutsatserna av en match 2018: Bör vara rätt få efter en tidig träningsmarch där 21 spelare får speltid, men jag tycker ändå att det går att plocka fram två saker:

1.) Nyförvärven visade sig direkt.

Fouad Bachirou och Sören Rieks spelade första 45 och Eric Larsson sista 45.

Bachirou är en bra passningsspelare och mottagare av bollen även med en eller ett par gubbar i ryggen, han har ett rejält ryck och var en av få som lyckades få igång lite tempo i den annars rätt tröga förstahalvleken.

Sören Rieks visade att han inte är bunden till en sida utan kan prestera lika bra på båda. Jag gillar också att han kombinerar att vara en bra bollspelare med att även kunna vara lite rivig och elak. Det behöver MFF.

Eric Larsson är i vissa fall en Anton Tinnerholm 2.0. Han är ännu mer offensiv, har bättre bollbehandling och borde kunna ha kapaciteten att slå bättre inlägg och prestera vassare avslut. Eric har dessutom en fin frisparksfot.

Men, och det är ett stort MEN, att konstatera att trion gjorde en lovande insats är inte det samma som en garanti för att MFF bytt upp sig. Ja det var glädjande att alla var så pass framträdande, men sanningen är ju att det måste de vara. Anders Christiansen, Jo Inge Berget och Anton Tinnerholm var tre lysande allsvenska spelare och nyckelfigurer i ett fungerande mästarlag. AC kunde dominera i tuffa matcher i Allsvenskan, Berget kunde springa sönder allt och alla och Tinnerholm var en urkraft och pådrivare som var enormt nyttig för laget.

Larssons, Bachirous och Riex 45 minuter var lovande och mer än antydde att de kommer att vara nyttiga nyförvärv. Samma sak gäller för vad de visat i sina tidigare klubbar. Bachirou var till exempel nog sammantaget den bäste spelaren i Östersunds FK:s internationella matcher och AC var bäst i Allsvenskan, men kom inte i närheten av den standarden mot FK Vardar. Det finns mycket som tyder på att de är välscoutade och bra. Fast sanningen är som sagt att de måste vara det! Och att redan nu börja prata om att de är ett lyft i jämförelse med de som lämnat är absolut inte juste mot allt Tinnerholm, Berget och AC gjorde i och för MFF. De höll hög klass i flera säsonger. De nya har i MFF-tröjan hittills bara gjort det i 45 minuter mot ett bottenlag i den danska andraligan.

Jag tror att de kan bli riktigt bra i MFF. Jag tror till och med att de kan vara med och göra MFF lika vasst och profilstarkt som 2014, det vill säga bättre än 2016 och 2017. Men jag tänker inte kasta skit på spelarna som lämnat genom att slå fast att det blivit så innan de nya visat det på planen i MFF.

2.) Första testet på att lärlingarna inte bara är med i truppen för att fylla ut utan på allvar kan tillföra något i konkurrensen föll väl ut.

Att ge 20 utespelare speltid med en uppställning i den första och en i den andra halvleken gjorde att det blev ett bra tilfälle att studera hela truppen.

Pavle Vagic spelade första 45. I den andra halvleken fick Hugo Andersson, Samuel Adrian, Felix Konstandeliasz, Laorent Shabani och Teddy Bergqvist chansen.

Pavle Vagic hade det tuffast, men så spelade han också i fel halvlek. Tempot och kvalitén var betydligt bättre i den andra halvleken och det berodde inte bara på att Fremad Amager då inte längre orkade sätta press och göra det svårt för MFF. Samuel Adrian fick mest beröm och det var han värd efter en kanoninsats som ytterback när han egentligen är innermittfältare. Men alla de övriga var också bra och Teddy Bergqvist gjorde segermålet, som den målskytt han är. Laorent Shabanis fart är en extremt nyttig spetsegenskap och han kan ha koll på bollen även när det går fort. Hugo Andersson visade lugn och styrka och Felix Konstandeliasz är ibland lika svårstoppad som vissa har svårt att stava till hans efternamn.

Att de unga spelarna från de egna leden – Dennis Hadzikadunic och Mattias Svanberg kan räknas in här också även om de inte är lärlingar längre – ställer krav på och utmanar de etablerade är bara bra. Det behövs och vässar konkurrensen.

Ett konkret exempel. Bonke Innocent lyfte kvalitén lite från 2017. Men minst fem av de sex lärlingarna som fick chansen var bättre!

En MFF-fest med mysfaktor

Bengaler, men ingen Bachirou.
Traditionen att göra en fest av MFF:s premiärträning håller i sig.

Och är fortfarande en väldigt bra idé.
1 600 åskådare kom till Malmö IP och fick se truppen gå in till ljudet av publikens sång av hymnen, se kortsidesläktaren ut mot konsthallen förvandlas till ett hav av bengaler och lyssna till ljudet av försenade nyårsfyrverkerier.

Men på planen var det mest allvar. Magnus Pehrsson tog direkt möjligheten att träna på saker som kommit upp under utvärderingen och som ska vässas ytterligare i år. Ingen tid får gå förlorad. Efterhand tunnades dessutom publikskaran ut betydligt i den bitande kylan och när det var färdigt för autografskrivande och annat var det nog bara ett 500-tal kvar.

De som bespetsat sig på att få se ett ännu inte presenterat nyförvärv – läs Foad Bachirou – fick också gå hem besvikna. Men det behöver de inte vara länge.

Han är klar. MFF och den 27-årige mittfältaren är överens ocn nu är klubbarna det också. Det fanns dock ingen anledning att forcera något bara för att eventuellt kunna ha med honom på det första passet. Den obligatoriska och inte alls bara formella läkarundersökningen ska genomföras i lugn och ro och PR- och uppmärksamhetsmässigt kan det vara en god tanke att sprida ut händelserna.

Cirka 25 ackrediterade journalister följde träningen och det fanns möjlighet att titta på den i två direktsändningar i TV. Det kommer att skrivas och diskuteras massor och den första träningen har blivit en tillräckligt stor händelse i sig. Presentationen av Fouad Bachirou kan göras en annan dag – typ imorgon eller på onsdag – och bli en stor händelse i sig. Varför krocka och låta de två grejerna stjäla uppmärksamhet av varandra när man kan dela upp dem? Nu vet jag inte om MFF resonerat så, men om man gjort det är det bara smart.

Frånvaron av Bachirou kan man alltså inte läsa ut något alls av när det gäller hans plats i truppen.

Det kan man däremot av det faktum att Erik Andersson saknades. 2017 var han utlånad till Trelleborgs FF. Låneperioden har löpt ut och han är egentligen tillbaka i MFF-truppen. Fast det känns som om det bara är på papperet. Jag har skrivit det tidigare och gör det igen. Allt talar för att han lånas ut även säsongen 2018. Troligen till TFF, som vill ha honom och behöver honom eftersom man hittills bara har 17 kontrakterade spelare i sin allsvenska trupp.

Träningen på Malmö IP blev för övrigt både den första och sista på Malmö IP. De övriga passen i januari fram till avfärden till träningslägret i Florida kommer att genomföras på den nylagda konstgräsytan på plan 9 på Stadionområdet. Den är betydligt modernare och bättre än gräset på Malmö IP. Skillnaden är att det är värme under Malmö IP-mattan, men inte på Stadion. Därmed kan man planera in ett förstapass med publik där och veta att det om inget alldeles oförutsett inträffar går att genomföra. Givetvis hade 1600 åskådare runt plan 9 också varit omöjligt och klassiska Gamla IP har dessutom en mysfaktor som ingen av träningsplanerna på Stadionområdet ens är i närheten av.

Malmö FF-säsongen 2018 är officiellt igång och fick en bra start. Om det ska bli en god fortsättning måste dock inte bara Bachirou utan ytterligare ett eller två – hur många beror på klassen – nyförvärv in i truppen för att kompensera för de tunga förlusterna. Spelarna som var på plats nu kan vinna SM-guld. Men ska man även vinna Svenska cupen och kvala in till Europaspel krävs det fortfarade mer.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×