MFF och Tinnerholm ruggigt överlägsna

För andra gången i år blev det 6-0 till MFF hemma på Swedbank stadion.

Men den här gången var det annorlunda och värre för motståndaren. 6-0 mot Kalmar FF var utklassning, 4-0 nyligen mot Hammarby också. Men 6-0-krossen mot Elfsborg bjöd på en ny dimension.

En ny nivå på utklassning helt enkelt. 22-1 i avslut, 13-0 på mål och ett spelövertag som gränsade till det omöjliga i Allsvenskan. Frågan är hur många gånger MFF-målvakten Johan Dahlin överhuvudtaget rörde bollen? Jag har aldrig sett Elfsborg göra en sämre anfallsinsats mot MFF. Försvaret var uselt – toppat av virrpellen Jörgen Horn – men där var det snarare MFF:s styrka, fantasi och klass som låg bakom hur det såg ut. Men Elfsborg har de senaste åren åtminstone alltid ibland haft ett tryck framåt och en förmåga att utmana och skapa chanser. Idag? Lika chanslöst som att försöka peta omkull en elefant med en pinne.

MFF kunde vunnit med mycket mer, borde gjort det också och Elfsborg ska tacka sin målvakt Kevin Stuhr Ellegaard för att det inte blev tvåsiffrigt. MFF:s rekordseger på 12-0 mot Jönköping Södra var långt före min tid, men det bör ha sett ut något så här.

Den här gången fanns det dessutom en spelare som bröt genom betygsbarriären. Anton Tinnerholm fick allting, precis allting, att stämma och när de övriga MFF-spelarna var bra eller mycket bra var Tinnerholm på en egen planet. Hans iver, energi, arbetsförmåga och suveräna inställning finns alltid där. Likaså hans förmåga att komma som ett lokomotiv i offensiven och hitta avsluts- och sista passnings-lägen. Nu hade han dessutom en dag där allting annat också var på topp. Elfsborg måste drömma mardrömmar en lång tid om hans två mål och hans två precisa och sylvassa inlägg som tvingade fram två självmål. Bingo kallade Magnus Pehrsson det på presskonferensen och det kan man ju hålla med om.

Mot slutet skrek publiken skjut varje gång han hade bollen och ”Anton, skriv på, skriv på” ekade runt Stadion. Och Behrang Safari ritade med en penna i handen samtidigt som ramsan ekade. En sådan påskrift hade varit bingo för MFF och då inte bara för den här insatsen utan för allt det han uträttat under sin tid i klubben. Jag hör från alla håll att Eric Larsson från GIF Sundsvall redan är klar för Malmö FF nästa år. Han är också bra, men i MFF har han givetvis väldigt mycket att bevisa innan han kan ersätta Anton.

Enklast är ju att inte behöva ersätta Tinnerholm alls utan se till att han stannar. Han kan bli en legendar i MFF.

I övrigt:

Domaren Andreas Ekberg var extremt petig. Konsekvent extremt petig, men ändå. Därför var det smått otroligt att ingen av de nio spelarna i MFF som riskerade avstängning i nästa match blev varnad. Inte för att det var motiverat, men med en Ekberg med den här bedömningsnivån fanns risken. I guldjakten var det ytterligare en stor fördel.

Rasmus Bengtsson var med från start igen och gjorde en riktigt stark insats. Inte för att så många märkte det eller för att det behövdes, men det vore taskigt att inte uppmärksamma det.

Och så fick Bonke Innocent sina första minuter i Allsvenskan. Bara en sådan sak.

Publiksiffran 16 212 var det i särklass sämsta med matchen. Det tycker nog även de som stannade hemma. Läktarinsatsen var dock bland de bästa på hela säsongen. De som var där hördes. Rejält och högt!

På söndag är det hemmamatch igen, mot Halmstads BK. Till den matchen är det redan sålt fler biljetter än till dagens. Efter det här bör det bli fullt. Den här blivande guldårgången förtjänar att hyllas.

Hungern och kvalitén var tillbaka i MFF

Hittar man negativa saker med MFF-insatsen mot Hammarby har man rätt många fisar på tvären.
Därför tänker jag inte ens försöka leta.
Bara påminna vad jag skrev innan matchen om att det ÄR svårt att i en stor serieledning hålla skärpan uppe. Att det blev lite för bekvämt och tryggt.
Nu var hungern tillbaka.

Den nödvändiga hungern till och med!
För Allsvenskan är en serie där det inte krävs särskilt många procents fokustapp för att ett topplag ska förlora mot vilket lag som helst.
När MFF kände vittringen av Djurgården och Häcken igen kom kvalitén. Ingen var sämre än bra.

Men det fanns ändå två toppar:
1.) Rasmus Bengtsson. Han är tillbaka som 90-minutersspelare och det är viktigt för MFF.
Rasmus är ingen spelare som bjuder på det spektakulära. Långa stunder när han är som bäst syns han knappast om man inte tittar lite extra.
Det är oftast en bra egenskap för en mittback. Egentligen är det rätt självklart. Frisk, skadefri och matchtränad är Rasmus Bengtsson den bäste mittbacken i truppen och han gör hela backlinjen bättre.
Anton Tinnerholm klarar sig själv, men jag tyckte att Lasse Nielsen hittade kemin direkt med Bengtsson och Behrang Safari gjorde sin bästa match på länge med Bengtsson och Berget i närheten.

2.) Erdal Rakip. Inte för att han gjorde två mål. Jo det också, men inte bara.
Han var riktigt vass i spelet och ett ständigt hot i Hammarbys straffområde.
Av de fyra avsluten MFF hade närmast Bajen-målet stod Erdal för tre, två av dem gick in. Och visst skulle han haft en straff när han var på väg in i samma  farliga område?
Men många var med och gjorde honom bra. Jo Inge Bergets assist till 1-0 och Markus Rosenbergs kyla när han istället för att gå på returen och ”störa”, täckte undan backen och banade väg för 3-0 var två godbitar i den vackert upplagda MFF-buffén.

Med tanke på att Markus Rosenberg är avstängd på onsdag mot Östersund – liksom Anders Christiansen – var det dessutom perfekt tajming att alla i trion Carlos Strandberg, Alexander Jeremejeff och Jo Inge Berget presterade på ett sätt som bara ökade konkurrensen.
Strandberg gjorde en insats som bara kan beskrivas som lovande. Han kan bättre, men var redan bra. Jeremejeff kom in och visade att dippen mot ÖSK var en engångsföreteelse.
Han HAR lyft sig efter uppehållet, hittade ytorna, passningarna, avsluten och målet. 4-0 var både enkelt och effektivt.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×