Att spöket är dödat gör det inte enkelt

För mindre än ett år sedan fanns det ett Häckenspöke.

Våren 2016 hade MFF spelat tio raka tävlingsmatcher mot BK Häcken utan att vinna. Räknade men även in träningsmatcher i sviten var det 13.

Sedan vann MFF med 3-0 hemma på Swedbank stadion!

Mindre än en vecka senare var det dock dags igen. MFF jagade sin första cuptitel sedan Familjen Flinta-tiden, mötte Hisingslaget i final på hemmaplan och som diarré i kattlådan kom en påminnelse om att spöket var segare än så.

MFF fick helt enkelt döda det en gång till, med en oktoberseger med 4-2 på Bravida Arena.

Nu ska det vara definitivt dött och begravet. Dags att sluta tjata.

Men ändå läge att påminna om att det fortfarande är en svår match.

Inte minst för att det blivit alldeles för mycket fokus på vad som händer på onsdag mot FK Vardar. Ja, det är en oerhört viktig mach och givetvis borde biljettförsäljningen ticka på i ännu snabbare takt än hittills så att häxkittelstämningen i år är på plats redan i Q2 och hjälper MFF.

Men Häckenmatchen är ingen uppvärmning inför festen. Och den kommer först!

”En match i taget” har hamnat överst på klysch-topplistan just för att uttrycket rymmer så mycket sanning. Dessutom förbättras prestationen om man tillämpar lärdomen bakom klyschan. Till skillnad från dravel som ”allt kan hända”, som dels är osant (jag kan räkna upp massvis med saker som inte kan hända i en fotbollsmatch), dels är en rätt kass utgångspunkt för idrottsutövare som vill prestera.

MFF körde tre varianter för en startelva på torsdagens träning.

Det finns dessutom minst fyra sätt att ersätta Lasse Nielsen i försvaret; Behrang Safari in i mitten med Pa Konate på kanten, Dennis Hadzikadunic från start, Oscar Lewicki ner från mitten eller trebackslinje.

Men jag tror att den enklaste och mest testade lösningen med Safari och Konate är den bästa. Häcken borta känns heller inte som en match att låta Hadzikadunic debutera från start i. Plus att Lewicki behövs på mitten. Erdal Rakip har stått över vissa moment på veckans träningar efter några smällar mot AFC och hade en väldigt olycklig vecka i matcherna mot Lokomotiv Zagreb och AFC Eskilstuna.

Lägg till att jag är övertygad om att Mattias Svanberg startar och det blir följande MFF-lag på Bravida Arena:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Franz Brorsson, Behrang Safari, Pa Konate – Mattias Svanberg, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Yoshimar Yotun – Alexander Jeremejeff, Pawel Cibicki.

Inför en period med tätt matchande kan det vara läge att vila Jo Inge Berget och inte stressa fram något. Men Jeremejeff och Cibicki måste börja göra mål och poäng snart.

Tobias Sana saknades på den matchförberedande träningen och är heller inte med i truppen. Hugger rätt klubb tror jag att det blir i sommar han lämnar MFF.

Mitt i Silly season och inför avresan till Hisingen kom dessutom beskedet att Malmö FF förlängt kontraktet med assisterande tränaren Olof Persson till och med 2022. Det är fem och ett halvt år till. Frågan är om det verkligen är meningen att han ska vara assisterande tränare hela den tiden eller om man ska se det som en fingervisning om att nästa gång MFF ska leta ny huvudtränare blir det ett lyft från de egna leden?

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×