Positivt att Olof stannar

Att Olof Persson fick förlängt kontrakt var både väntat och bra.

För någon månad sedan gjorde jag en stor intervju med honom till Skånesport. Då berättade han hur bra han trivdes i MFF och utvecklades. Han antydde också att det nog skulle lösa sig med den där förlängningen.

Men inget är klart förrän det finns ett kontrakt och det finns det alltså nu.

Till den 31 december 2017.

MFF-hjärtat har alltid funnits där.

Ambitionen också. Redan från starten som tränare drömde han om att en gång få träna MFF:s A-lag

_ Det sa jag ju till dig redan när du för många år sedan gjorde en intervju med mig som nybörjare i min moderklubb Oxie IF, påminde han mig.

Det hade jag glömt. Men jag har letat upp artikeln och visst sa han det.

Nu blir ambitionen att en gång ta över som huvudtränare i MFF. Och även om det är långt dit kan det här vara ett steg på vägen. Då är assisterande tränare 2014-2017 betydligt bättre att ha på meritlistan än assisterande tränare 2014 och skilda vägar 2016.

Efterhand har Olof Persson dessutom fått ett utökat ansvar. Det är till exempel han som har hand om de fasta situationerna, som Malmö FF blivit väldigt mycket bättre på.

Från sämst till bra brukar jag skriva och väntar mig varje gång en protest, men eftersom den uteblir hela tiden känner jag mig rätt säker på att jag – och många andra – hade rätt när vi påpekade hur uselt MFF länge var på inte minst offensiva hörnor.

En annan viktig sak är att Olof Persson är en person som är lätt att gilla.

Det är inget krav. Men det underlättar…

Sedan ett tag tillbaka är huvudtränaren i MFF tillsvidareanställd. Det är alltså inte hans stab.

 

Nollan bygger självförtroende

Två träningsmatcher.

1-0 och 2-0.

180 minuter utan ett enda insläppt mål. Men Kari Arnason på EM och på grund av skadeproblem med bara 45 minuter var på Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson. Eftersom det var U19-spelarna Mattias och Hugo Andersson som bytte av varandra i den första matchen mot OB är den ende som spelat 90 minuter i de två matcherna Felipe Carvalho. Som egentligen skulle lånats ut.

Två gånger noll insläppta mot bra och anfallsstarka danska lag trots den byteskarusellen borde ge MFF ett riktigt gott självförtroende inför den allsvenska återstarten mot Örebro SK den 11 juli. Men så är också försvarsspel något som bygger på hela lagets jobb och det sitter bra i MFF nu.

Dessutom känns det som om MFF steg för steg bygger sig tillbaka till Allan Kuhns inledande sätt att se på fotboll med en offensiv spets och inriktning. Utan att ge avkall på den defensiva stabiliteten.

Ta bara 2-0-målet! Egentligen var det alldeles för snyggt för att göras i en träningsmatch med ”bara” 2561 på läktaren. För anfallet som öppnade med Magnus Wolff Eikrems geniala tunnelpassning och fortsatte med att Pa Konate hittade Vidar Örn Kjartansson var ett av säsongens allra bästa och vackraste på Swedbank stadion. Ett lag som både kan hålla nollan och göra sådana mål blir väldigt svårslaget.

Vidar Örn Kjartansson gjorde alltså 1-0 också och har därmed stått för alla sommar-målen. Mot OB hade han en chans och satte dit den. Mot AGF brände han fyra chanser i den första halvleken, men körde på ändå. Och då kom målen. Jag tror inte att det var en slump. Tvärtom tror jag att han numera känner ett stort förtroende inte bara från MFF-ledningen och lagkamraterna utan även de som sitter eller står på läktaren. De vet att han är en exceptionell målskytt och han vet att de vet det. Den kombinationen kan bära riktigt långt, eller snarare högt i skytteligan.

Mer positivt:

Anton Tinnerholm och Pa Konate var stabila bakåt i 90 minuter och rejäla offensiva hot, Konate efter paus och Tinnerholm hela matchen. Även om MFF dominerade,, skapade mest och spelade bäst fick dessutom Johan Wiland visa att formen är på topp. Han gjorde tre rejält vassa räddningar. Så länge Anders Christiansen och Enock Kofi Adu fick spela ihop visade de också att de är den naturliga kombinationen på mitten. Fast mest glädjande var ändå Erdal Rakips inhopp. Hans fart, vilja att utmana och ta sig förbi var härlig att se.

Magnus Wolff Eikrem spelade med nummer 10, Gullermo Molins gamla nummer. En del tycker kanske att det var för tidigt att ge Gisches nummer till någon annan. Det tycker inte jag. Molins är – tyvärr – inte kvar i MFF. Man kan knappast ha en karenstid för spelarnummer. Tvärtom känns det i alla fall för mig som ett val med två vinnare. Vargen får det speciella numret han drömt om och Molins minne hedras genom att MFF nu gett tröja 10 till lagets största lirare och passningsgeni. För mig är båda värdiga att ha spelat med nummer 10 på ryggen i MFF. Så vad är problemet?

Negativt?

Skadorna. Oscar Lewicki fick ge återbud på uppvärmningen och ljumskskador är lömska. Jo Inge Berget och Enock Kofi Adu föll bort under matchens gång. Berget gav dock ett snabbt besked om att det inte var någon fara med ryggen och Adu hoppades och trodde att vristen skulle vara okej igen till måndag.

Hybrisen. Allt det jag skrivit ovan står jag för. Men mitt i berömmet måste det påpekas en viktig sak. Både OB och AGF var träningsmatcher. Det är i Allsvenskan allvaret finns och den kör igång först nästa vecka. Men vinna är alltid bra och även om Malmö FF ledde serien inför uppehållet är jag övertygad om att pausen varit nyttig för MFF. Just för att den efter den inledande vilan absolut inte varit en paus. Efter den matchtäta perioden behövde MFF träna. Hårt och mycket. Det är gjort nu. Nästan. Resten av veckan är också en förberedelse.

 

 

MFF borde våga Adu och AC

MFF-AGF är en träningsmatch precis som MFF-OB var i onsdags.

Men inte riktigt samma typ av träningsmatch.

Nu är det betydligt närmare återstarten i Allsvenskan mot Örebro SK den 11 juli. Sista chansen att i match sätta det som måste sättas.

Därför blir det inte två nästan helt olika lag i första och andra halvlek. Istället en startelva som är vald just med tanke på ÖSK-matchen och bara ett förutbestämt byte. Rasmus Bengtsson kör första 45 och Franz Brorsson den andra halvleken.

Elvan som Allan Kuhn kommer att starta med och använde på den matchförberedande träningen ser ut så här:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Felipe Carvalho, Pa Konate – Jo Inge Berget, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem – Vidar Örn Kjartansson, Markus Rosenberg.

Som jag ser det är åtta av de elva positionerna givna: Wiland, Tinnerholm, Konate, Berget, AC, Eikrem, Kjartansson och Rosenberg. Yoshimar Yotún har spelat bra i i Copa America och har en offensiv spets som få andra ytterbackar i Allsvenskan, men Pa Konate har spelat alldeles för starkt och hjälpt till så mycket i kampen att få bättre balans i MFF-försvaret att han är svår att peta. Med Tobias Sana skadad känns yttermittfältarna också givna. Magnus Wolff Eikrem har hittat sin position till vänster och måste vara med i elvan och då blir det Berget till höger.

Det man kan diskutera är två saker:

1.) Mittbackarna, och då med tanke på skadesituationen. Kari Arnason är som bekant en del av Islands under och oavsett om det tar slut eller inte ikväll kommer han knappast att spela varken mot Örebro SK eller AIK när det kör igång. Han måste också ha ledigt. Då handlar det om att välja mellan Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson som båda varit skadade och Felipe Carvalho med juniorerna Mattias Andersson och Hugo Andersson som backup.

Jag tror inte att man ska dra för stora slutsatser av att Bengtsson och Carvalho startar. Istället är det viktiga att Bengtsson kör första och Brorsson andra 45. Se det som ett dubbeltest om de är tillbaka i full slagkraft för då blir det dom två som startar mot ÖSK. Trots att det är Carvalho som spelar 90 minuter i genrepet. För bara ett par veckor sedan var det spikat att Carvalho skulle lånas ut för att få speltid. Det måste han få för att få loss den utvecklingspotential som MFF-ledningen är övertygad om att han har. Att utlåningsjobbet ligger nere – eller körs på halvfart – just nu beror på att MFF inte vet vad som händer med Kari Arnason. Hans insats i EM borde innebära att det blir svårt för MFF att hålla honom kvar i truppen.

2.) Att Oscar Lewicki kommer direkt hem från EM, går in i laget och placerar Enock Kofi Adu på bänken. Ni som brukar läsa det jag skriver vet att jag tycker att det är fel. AC och Adu är det bästa centrala mittfältsparet i MFF och hela Allsvenskan. Det går heller inte att klaga på insatsen i de senaste matcherna.

Det innebär INTE att jag tycker att Oscar Lewicki är en dålig spelare. Jag var en av dem som tjatade om att MFF borde värva honom, så sågar jag Lewicki – och det har jag gjort en hel del i våras – så sågar jag mig själv också.

Istället handlar det om att han hittills under 2016 har underpresterat! Utan boll är han briljant. Med boll blir det för omständligt, för mycket sidled och bakåt och när han hamnar i tidsbrist gör hela laget det också. Om man utgår från vad han kan och visade i Häcken samt MFF 2015 – plus visar i landslaget – och jämför med vad han presterat i år tycker jag att underkänt ät ett korrekt betyg. Men eftersom han bevisligen kan bättre borde det också gå att rätta till.

Sedan handlar det ju även om konkurrensen. Jag tycket inte bara att Enock Kofi Adu är bättre än Oscar Lewicki, jag tycker att han är bättre än samtliga centrala mittfältare det svenska landslaget har tillgång till!

Allan Kuhn fick givetvis frågan varför han väljer Lewicki framför Adu och svarade.

_ Vi får mer löpmeter och press på bollen plus att det handlar om vilket motstånd vi ställs mot. Dessutom har Adu varit sjuk ett par dagar och det påverkar en del.

En del i beslutet är med andra ord – som jag tolkar det – att när MFF nu på kort tid ska möta topplagen Örebro SK och AIK två gånger behövs Oscar Lewickis förmåga att förstöra och täcka bort farliga ytor för motståndarlaget. Jag förstår tanken, men tycker ändå att med den trupp MFF förfogar över och med det självförtroende man som serieledare ska ha borde våga köra AC och Adu oavsett vilket lag man möter i Allsvenskan.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×