Utan ledning ingen seger

Det hade ju varit rätt fräscht och annorlunda att skriva inför en match mot BK Häcken utan att nämna det där med sviten och spöket.

Men det går ju inte.

Inte innan sviten är bruten, spöket förintat och segern tagen. Men vi får se på Stadion imorgon. Kanske brann MFF:s Häcken-häxa på bålet i Beijers Park, eller i något annat Valborgsfirande?

[ad_dropper zone_id=”16″]

Det går att hitta många saker som gör Häcken svårt att spela mot. Det vassa kontringsspelet, viljan att bygga ett bolltryggt och passningssäkert kvickt spel, triangeln med spetsen bakåt på mitten. Själv vill jag lägga till Moestafa El Kabir, en av allsvenskans bästa anfallare som alltid var extra bra mot MFF. Han är ju inte kvar. Men det andra får MFF dras med, plus den psykologiska uppförsbacke det är att ha spelat åtta raka matcher – nio om man räknar in en träningsmatch 2013 – utan att ha vunnit mot en motståndare.

Statistik går att använda till mycket.

Bland annat till att visa att problemet inte startade när sviten gjorde det. MFF vann med 1-0 den 13 oktober 2011 efter mål av Agon Mehmeti. Samma år mötte man Häcken två gånger till. I en tidig träningsmatch då det blev förlust med 1-2 och borta i Allsvenskan då det blev 1-1.

Sedan Häcken kom tillbaka till Allsvenskan 2009 har lagen mötts 17 gånger. MFF har vunnit fyra.

Men det finns en intressant detalj jag gärna vill lyfta fram.

Svaret på frågan när MFF senast vann mot BK Häcken är samma som svaret på en annan fråga:

När tog MFF senast ledningen mot BK Häcken?

Oktober 2011, 1-0.

2014 blev det 3-3 borta och 1-2 hemma. På Ullevi dit matchen flyttats ledde Häcken med 1-0 och 3-1. MFF kom ikapp, men Oscar Lewicki var millimetrar från att nicka in 4-3 till Häcken alldeles i slutet av matchen. I Malmö tog Hisingslaget en snabb 2-0-ledning genom två mål av El Kabir.

2013 gjorde MFF mål mot Häcken i 1-3-förlusten hemma. Och jodå, Häcken ledde med 2-0. Träningsmatchen slutade 0-0.

I 1-1 och 1-2-matcherna 2011 gjorde Häcken 1-0 i båda, genom Mathias Ranégie.

2010 vann MFF med 4-0 och 3-1. I 3-1-matchen gav Edward Ofere MFF ledningen med 1-0.

2009 blev det 1-2 i Malmö. 0-0 i en träningsmatch och seger med 1-0 borta (MIljan Mutavdzic). I 1-2-matchen tog Häcken ledningen.

Man kan alltså lika gärna fråga varför MFF så sällan tar ledningen mot Häcken som varför man så sällan vinner. För när MFF gör det – tar ledningen – så vinner man!

Kikade för skojs skull även på en träningsmatch mellan lagen när MFF mötte Superettanlaget Häcken 2008. Det blev förlust med 2-3 och Häcken ledde med 1-0 och 2-1.

Sällan har 1-0 känt så viktigt som i söndagens match och i cupfinalen den 5 maj.

Tror att MFF gör det i minst en av matcherna. Vilken som är viktigast är det inget snack om.

Tror också, utan att kunna hänvisa mer än till känslan, att en dansk tränare är något mer van vid att möta ett Häcken-spel än en svensk eller norsk.

…………………………………..

Rasmus Bengtsson är inte med i truppen. Hjärnskakningen sätter fortfarande stopp.

Det gör backlinjen rätt självklar med Anton Tinnerholm och Pa Konate på kanterna och Franz Brorsson och Kari Arnason i mitten.

Markus Rosenberg är med.

Där tänker jag inte ens gissa om han spelar. Han själv, Allan Kuhn och de medicinskt ansvariga har avgörandet helt i sina händer. Just nu är cupfinalen väldigt mycket viktigare än söndagens allsvenska match. Är Rosenberg 99 procent klar ska han inte spela. Är han 100 procent återställd är jag inte så säker på att han ska spela ändå.

 

Alla har gjort allt rätt

Två dygn efter bangers-idiotin som bröt matchen mellan IFK Göteborg och Malmö FF på Gamla Ullevi känns allt mycket bättre.

Dumheten i agerandet kvarstår, givetvis.

Men de drabbade, IFK Göteborg, Malmö FF, Tobias Sana och fotbollsrörelsen i stort har hittills gjort exakt allting rätt.

[ad_dropper zone_id=”16″]

IFK Göteborg tog snabbt åt sig informationen om vad som hade hänt och när det var gjort tog klubben direkt också på sig ansvaret för händelsen. Och bad oförbehållsamt om ursäkt. Alla i klubben sänder dessutom ut samma budskap.

Malmö FF hade inget ansvar för att matchen bröts, men var tvunget att hantera att Tobias Sana efter att ha fått ett exploderande knallskott vid fötterna i den djupa chocken kastade upp hörnflaggan mot IFK-publiken. Den träningsfria dagen efter gick man ut med ett pressmeddelande med uttalanden från Sana som inte var vanligt snömos och på fredagen kallade man till en presskonferens där Sana fick ge sin version tillsammans med sportchefen Daniel Andersson.

Tobias Sana kunde skyllt på chocken och nöjt sig med det, vilket alla hade förstått. Istället bad han om ursäkt, konstaterade att det var förklarligt, men dumt att kasta flaggpinnen och att om disciplinnämnden eller någon annan myndighet vill ge honom att straff är det helt okej. Samtidigt sände han ut ett kärleksbudskap som garanterat nådde alla i lokalen och de som såg någon av de olika tv-sändningarna.

Superproffsigt av både MFF och Tobias Sana. Och IFK Göteborg.

Lika bra är givetvis att man den här gången fick tag på den som kastade. Han är identifierad, gripen och dessutom anhållen.

Den här gången har dessutom även Svenska Fotbollförbundet agerat snabbt och tydligt.

Riksombudet och chefsjuristen Anders Hübinette har i sin anmälan till disciplinnämnden rekommenderat att MFF ska tilldömas segern med 3-0, allt enligt huvudregeln att laget vars supportrar orsakat skadan som gjort att matchen avbrutits ska förlora med 0-3. Utslaget från disciplinnämnden – som gör en helt egen prövning av saken – läggs heller inte i långbänk utan domen väntas komma på onsdag.

Beslutet känns rätt självklart.

I anmälningen till disciplinnämnden rekommenderas att det inte ska vidtas någon åtgärd mot Tobias Sana. Händelsen i sig är bestraffningsbar, men provokationen var så kraftig att det inte är rimligt att döma honom för något.

Det känns både mänskligt och juridiskt hållbart.

Alla har tagit sitt ansvar. Alla har agerat proffsigt och snabbt och informationen har varit god.

Det gör inte händelsen ogjord eller mindre allvarlig. Men det känns som klubbarna och fotbollsrörelsen i stort blivit betydligt bättre på att hantera efterspelet. Om allt fortsätter att flyta på lika bra som nu kan IFK Göteborg, MFF och alla de övriga inblandade fungera som förebilder för andra klubbar som riskerar att drabbas av något liknande.

………………………………………………..

Tittade för övrigt på träningen som MFF höll före presskonferensen.

MFF tränade ganska lätt, men Tobias Sana var med och var stundtals riktigt bra. En av de bästa träningarna jag sett honom göra. Nu tror jag att MFF kommer att avstå från att ha med honom i truppen till söndagens match mot BK Häcken. Men om han skulle vara aktuell för spel är han redo.

Rasmus Bengtsson kändes sig för på uppvärmningen och ska testa igen på lördagen. Men det känns som varken han eller Markus Rosenberg kommer att spela. Det väntar en cupfinal den 5 maj.

 

 

Bangers ska bort

Nästan 77 minuters fotboll blev det. Sedan kastade någon en banger/knallskott mot förre IFK Göteborgsspelaren Tobias Sana och efter en lång sittning i säkerhetsmötet valde man att avbryta matchen.

Ett självklart och riktigt beslut! Bangers ska bort från fotbollen, bara bort.

Nu får disciplinnämnden ta nästa beslut och det lär som vanligt ta tid.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Bäst hade givetvis varit om det gått att leda i bevis vem som kastade och straffa personen.

Men det brukar ju inte gå.

Näst bäst hade varit om IFK Göteborgs ledning tagit sitt ansvar för händelsen. ”Det var vår arena, vår supporter och vårt ansvar att agera och ytterligare straffa den som utförde handlingen när polisen gjort sitt jobb”.

Plus även acceptera det poängmässiga ansvaret.

Mats Grens andra intervju i CMore antydde att det är just det man kommer att göra.

I så fall är det 3-0 till MFF och ett jättestort beröm till Mats Gren och IFK Göteborg som inte backade undan och litade till att disciplinnämnden – som vanligt – inte skulle kunna bevisa någonting.

Alternativet att bestraffa båda lagen känns uteslutet.

Alternativet att räkna resultatet när matchen bröts, 0-0, som det slutgiltiga bedömer jag som det troliga om disciplinnämnden får döma utan ett ”erkännande” av IFK Göteborg Därför är det här ett gyllene tillfälle för IFK Göteborgs ledning att verkligen sätta ner foten. Jag tror att man tar det och i så fall, som sagt: all cred!

Att Tobias Sana blev rädd och chockad och i ilskan plockade upp hörnflaggan och kastade mot en sektion med IFK Göteborgs-supportrar är en bisak i sammanhanget. Det var mer mänskligt än något att racka ner på.

Förhoppningsvis har de senaste incidenterna dessutom lärt folk något väsentligt:

Bengaler? Är till för att göra något fräckt, snyggt och bild- och stämningsmässigt på läktaren. De kan kastas, men det sker ytterst sällan.

Bangers/knallskott? Har inget estetiskt värde överhuvudtaget och är mest för folk som tycker att det är kul att det smäller. Högt. Och kastandet är svårt att undvika.

Fattar man inte skillnaden är man nog lite trög. Bengaler är förbjudna och så länge de är det tycker jag att de inte ska användas. Men jag fattar inte moralpaniken, har aldrig gjort. Bangers däremot är farligt, korkat och fullständigt meningslöst De ska som sagt bara bort.

Blandar man allt i samma påse blir det bara fel. Och stoppar man dessutom ner ordet våld i påsen och påfåglar sig i debatten som alltför många sportskribenter och i princip alla ledarskribenter och allmänt löst tyckarfolk gör blir det både fel, dumt och kontraproduktivt.

…………………..

Matchen då?

MFF fortsätter att hålla nollan. Det ser stabilt och bra ut!

Oscar Lewicki är Allsvenskans kanske bäste mittfältare utan boll. Med boll är det en helt annan sak. Där har han haft stora problem hittills under säsongen. Matchen mot IFK Göteborg var ett kliv framåt. Inget stort kliv. Men ett litet och viktigt! För kan han kombinera det där spelet utan boll som gör att han platsar med ett vasst passningsspel vinner MFF mycket.

Vidar Örn Kjartansson har fortsatt svårt att övertyga. Problemet nu är att man sitter och letar efter vad han egentligen är bra på? Vilken är hans spetskompetens? Är det att enbart att göra mål måste han börja göra det.

Bäst i MFF? Magnus Wolff Eikrem. Och plus till Pa Konate.

 

 

Dags för den största matchen

Efter fem omgångar skiljer det tre poäng mellan serieledaren och det elfteplacerade laget i Allsvenskan.

Det är så jämnt att det går att utmåla i stort sett varje match som ett toppmöte och skapa lite dramatik. För min egen del är jag inte helt bekväm med att det ser ut på det viset. Det blir lätt lite konstlat och med 25 omgångar kvar, ett EM-uppehåll plus ett sommarfönster där massvis med spelare kommer att både lämna och förstärka lagen känns det ungefär lika begåvat att dra bestämda slutsatser som att valla en katt.

Tur då att det är IFK Göteborg MFF spelar mot på onsdagskvällen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Jag brukar skriva det här varje gång MFF och IFK Göteborg ska mötas, men upprepningen är kunskapens moder så vi tar det väl en gång till.

Det här är en match som lever sitt eget liv lite ovanför de övriga kamperna. Ur ett Malmöitiskt perspektiv är det det största mötet. I riksmedia vill man gärna måla upp AIK och IFK Göteborg som Sveriges El Clasico och med sitt grundmurade Stockholmskomplex går det säkert att hitta rätt många göteborgare som håller med. Men det kan vi strunta i.

Fakta talar sitt eget språk.

MFF har 18 SM-guld, IFK Göteborg har lika många.

MFF är etta i maratontabellen, IFK Göteborg är tvåa.

MFF har 14 cupsegrar, IFK Göteborg har sju.

Det är helt enkelt svensk fotbolls stora giganter som ställs mot varandra i ett klassiskt möte. AIK är också en stor klubb, men åtta av klubbens elva SM-guld togs före andra världskriget. På de nästan 80 säsongerna AIK tagit tre SM-guld har MFF och IFK Göteborg sammanlagt vunnit 32!

Startelvan – om man ska tro Fotbollskanalen, och det ska man nog – blir Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Franz Brorsson, Kari Arnason, Pa Konate – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders ”AC” Christiansen, Magnus Wolff Eikrem – Jo Inge Berget, Vidar Örn Kjartansson.

När Markus Rosenbergs baksida krånglar är det självklart att inte chansa, varken nu eller i seriematchen mot Häcken på söndag. Cupfinalen mot Häcken den 5 maj är viktigast. Då hade jag helst sett Guillermo Molins på topp tillsammans med Kjartansson.

Men jag förstår tanken med att flytta upp Jo Inge Berget. Då kan man få plats med både Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem, som den senaste tiden visat att de inte ska petas, få in AC efter avstängningen och behålla Lewicki som behövs mot IFK Göteborg. Tror också att Allan Kuhn hest inte vill ha ett anfall med Guillermo Molins, som ännu av förklarliga skäl inte är uppe i 100 procent OCH Vidar Örn Kjartansson som fortfarande måste visa mycket mer för att övertyga om att han är det nyförvärv MFF hoppats på.

Tyvärr går det ut över Guillermo Molins

Förhoppningsvis vägs det upp av att MFF och han snart kommer överens om den där kontraktsförlängningen nästan alla sitter och väntar på, och hoppas på. Jag tror fortfarande att man kommer att lösa det. Utan att gå in på detaljer, mer så nu än för en vecka sedan…

 

 

 

 

Matchstart 27/418:30

Skönt och nyttigt med 1-0

Det är bra att ha ett starkt försvar.

Malmö FF gjorde sammanlagt tre mål mot Jönköping Södra och GIF Sundsvall. De gav noll poäng.

Nu har MFF gjort två mål mot Elfsborg och Djurgårdens IF. De har gett sex poäng.

Jag tror alla som började följa MFF så tidigt att de var med på 70- och 80-talen vet vad jag menar när jag säger att 1-0-segrar är det som i längden skiljer ett seriesegrarlag från de övriga. I alla fall i en så jämn serie som årets allsvenska ser ut att bli.

[ad_dropper zone_id=”16″]

2 x 1-0 för MFF låter inte så sexigt.

Men oj vad nyttigt det är.

Och fotboll är ingen skönhetstävling.

Känns heller inte som om att det är enskilda spelare som ska hyllas för att defensiven plötsligt sitter där. MFF har vässat den detaljen kollektivt och mot Djurgården fixade man det trots att en mittback (Kari Arnason) var avstängd, ersättaren (Franz Brorsson) höll på att behöva bryta tidigt på grund av en huvudskada och den andre ordinarie (Rasmus Bengtsson) fick göra just det.

Men duon Brorsson och Carvalho gjorde det bra och det var ju även Carvalho som avgjorde tack vare en suverän nick. Ett nytt hörnmål av MFF. Med en lång hörna…

Segern kändes stabil. Djurgården var som väntat farligt på fasta situationer, men skapade väldigt få klara målchanser. MFF hade betydligt fler.

Normalt upplever jag inte Djurgårdstränaren Pelle Olsson som gnällig. Idag var det dock så.

Han totalsågade planen. Den var hård, ojämn och allmänt usel.

Själv tränar han ett lag som spelar på Tele2, verkligen en plan som alla älskar.

Han tyckte också att hans lag tappade initiativet och fick backa när man tvingades spela en kvart med en man mindre när Mathias Ranegie blev skadad.

För det första var det väl snarare elva minuter. Om det sedan var så hemskt; borde han inte gjort bytet tidigare då?

Djurgården tappade en hel del på att Ranegie försvann. Men MFF hade två man avstängda, fick en mittback utbytt på grund av skada och behövde byta ut Markus Rosenberg sedan han fått känning i en baksida. På samma hårda plan.

Redan på onsdag är det match igen, borta mot IFK Göteborg. Markus Rosenberg ska undersökas på måndagen, men hinner knappast bli okej till dess. Det räddar Vidar Örn Kjartanssons startplats. För insatsen på planen gjorde det inte.

På mitten blir Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem svåra att peta.

Rakip var riktigt vass, både i mitten och på kanten och visade att han kan spela en 90-minutersmatch på hög nivå. Bästa insatsen hittills i MFF.

Eikrem var också högklassig.

Eftersom det är så lätt att glömma måste det dessutom påpekas att Johan Wiland nu hållit nollan i 180 minuter mot Elfsborg och Djurgården utan ett enda misstag. Luftspelet stämde också.

…Och GIF Sundsvall leder Allsvenskan.

 

Borås öppnade möjligheter

Segern i Borås lättade på trycket. Rejält!

Det var visserligen bara en tillfällig andningspaus för MFF om det skulle bli förlust i det tidiga toppmötet mot Djurgårdens IF. Men nyttan av trepoängaren finns kvar.

Nu är MFF nämligen i ett helt annat läge än inför resan till Borås.

Då var det mest fokus på vad som skulle hända om laget inte vann.

Mot Djurgården är det mer fokus på möjligheterna som öppnar sig om det blir vinst.

Och de som tror att den skillnaden mest ligger i språket är fel ute.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Jag är rätt glad över att jag inför Elfsborgsmatchen skrev att det inte finns några ödesmatcher i den fjärde omgången. Särskilt inte i en så jämn serie som Allsvenskan hittills visat sig vara. Det kommer inte att finnas några i den femte heller, även om det känns som om förloraren i matchen AIK-Elfsborg på måndag kan få det rätt hett om öronen.

Fast det innebär inte att jag fullt ut köper snacket om den oerhört jämna Allsvenskan.

Ja, det kan bli många lag som slåss om guldet och en kamp in i sista omgången.

Ja, alla lagen kan slå varandra. Titta på Falkenbergs FF:s match mot IFK Norrköping.

Och ja, det blir nog en kamp in på mållinjen även i botten med starka nykomlingar.

Men serien kommer att dela sig! Det gör den alltid, även när det är jämnt.

Det utvecklas en topp, en mitten och en botten. Och det är i den uppdelningen MFF nu kan lägga en tidig och god grund. Om MFF slår Djurgårdens IF hemma och IFK Göteborg borta i nästa omgång hamnar MFF i rätt kategori direkt. Det var den stora positiva effekten av segern senast, som alla glömde bort när det ett tag smått panikartat bara skulle snackas om att MFF plockade ut huvudena ur giljotinen innan bilan hann falla.

Nästa lika viktigt var att MFF i Borås visade att laget är kapabelt att spela försvarsinriktad fotboll och sätta en god defensiv från anfall till backlinje. Normalt sett blir det precis samma spel i Göteborg mot IFK som i Borås och även om det är hemmamatch mot Djurgården kommer det att krävas en stark defensiv insats i den matchen också mot Pelle Olssons klassiskt tunga 4-4-2 med två väldigt duktiga anfallare, Mathias Ranégie kommer att vinna det mesta i luften och håller man inte koll runt honom, på andrabollarna, blir det snabbt lika farligt som om han själv får avsluta. Alla fasta riskerar dessutom att bli en målchans för DIF.

Jag tror också att man ska titta mycket mer på Djurgårdens tre första matcher än förlusten i Stockholmsderbyt mot Hammarby. Annars gör man samma misstag som en motståndare som drar slutsatser om MFF:s spel baserat på en insats mot BK Häcken. MFF har över tio raka matcher utan seger mot Häcken. Djurgården har efter Hammarbymatchen tolv raka derbyn utan seger.

MFF-laget blir det jag skrev på bloggen igår.

Varningsavstängningar är aldrig bra. Men om de som nu med Kari Arnason och Anders ”AC” Christiansen borta öppnar för en backlinje med tre Malmökillar och en spelare utifrån som snabbt blev Malmöit och ett mittfält där det finns plats till både Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem – två spelare i form – protesterar i alla fall inte jag.

Jag är inte alls så kritisk som många andra till att MFF drar på sig många varningar. Med en så bred trupp som MFF har är det ju bara dumt att inte fullt ut våga använda det fysiska spelet som ibland kan behövas bara för att det någon gång kan bli avstängningar och folk sitter och räknar fram varningsligor. Onödiga gula och röda kort ska givetvis undvikas, men det finns kort som behöver tas också.

Apropå statistik.

MFF på konstgräs 2016:

Fem tävlingsmatcher, fem segrar.

MFF på gräs 2016:

Fyra tävlingsmatcher, två segrar, två förluster.

DÄR är ett facit som behöver förbättras för ett gräslag.

 

Plan B funkade

Förra säsongen kändes det som om Allsvenskan vände för MFF i Borås mot Elfsborg. Åt fel håll. Än är det tidigt. Men kanske vände det igen på Borås Arena. Uppåt och åt rätt håll den här gången?

Tre poäng var i alla fall oerhört viktiga. Infostrada var inför matchen snabba med att ta fram statistik på att inget lag vunnit Allsvenskan efter att bara ha tagit tre poäng på de inledande fyra omgångarna. Någonsin.

Nu är det statistiska underlaget på en 16-lagsserie rätt skralt. Men en fingervisning ger det i alla fall. En ny förlust för MFF hade satt igång krissnacket. Nu är DET INTE KRIS.

[ad_dropper zone_id=”16″]

För Elfsborg är det annorlunda. Boråslaget hade hemmaplan, kom till spel efter att ha misslyckats med att hålla nollan de senaste 15 gångerna, gjorde det igen efter ett svårt försvarsmisstag och har just det; tre poäng efter fyra omgångar.

Undrar ni hur många lag som tagit guld efter att ha fixat fyra-sex poäng på de fyra första omgångarna? Rätt svar – åter enligt Infostrada – är 22. Bland dem IFK Norrköping som startade mästarsäsongen 2015 med fyra poäng.

MFF har alltså två fler.

Men än viktigare var sättet MFF vann på. Allan Kuhn och MFF-ledningen visade att det finns en plan B. Laget kan vinna med försvarsspel också. Hålla nollan och utnyttja motståndarlagens misstag. Kan man inte det också är man sällan ett guldlag.

Gillade också att man vågade spela fysiskt ibland när det behövdes. Det kostade fem varningar där två innebär att spelaren är avstängd nästa match. Mot Djurgården på Swedbank stadion får MFF klara sig utan Anders ”AC” Christiansen och Kari Arnason.

Kari Arnason har fått mycket skit hittills i år eftersom han inte spelat bra och baserat på det kan man säga att avstängningen inte gör så mycket. Men inte efter matchen på Borås Arena, för när MFF fick en balans och stabilitet i försvaret blev Arnason mycket bättre. Mot Elfsborg gjorde han en bra match när han fick rätt förutsättningar. Men han måste fortfarande klara att göra det även när MFF lyfter på handbromsen och kör plan A.

AC-avstängningen tycker jag öppnar för Magnus Wolff Eikrem. Han gjorde årets i särklass bästa inhopp och på den dryga kvarten han hann vara med på planen gjorde han i stort sett allt rätt. Jag tycker att det är givet att han ska starta mot Djurgården.

På kanten med Enock Kofi Adu och Oscar Lewicki i mitten eller i mitten återstår att se. Det känns som om veckans träningar får avgöra och Erdal Rakip är inte ute ur bilden. Precis som Pa Konate är nämligen Rakip väldigt bra att ha när tränarna behöver ha en uppgift utförd. Då går de in och gör just det de ska.

MFF startade för övrigt matchen med två egna produkter i varje lagdel:

Rasmus Bengtsson och Pa Konate i backlinjen.

Oscar Lewicki och Erdal Rakip på mitten

Markus Rosenberg och Guillermo Molins (kom rätt tidigt från Kävlinge) där framme.

Kanske inte precis det folk trodde när bankkontot rasslade upp mot halvmiljarden. Men kul!

I försvarssnacket måste det dessutom plockas fram att Johan Wiland gjorde sin hittills mest stabila insats i årets allsvenska.

 

Vänta med ödes-snacket

Det finns inga ödesmatcher i den fjärde omgången.

Särskilt inte i en 16-lagsserie som Allsvenskan.

Men det finns väldigt viktiga matcher. Elfsborg-MFF är en sådan.. För båda lagen!

Det är lätt för oss som analyserar saker ur ett Malmöperspektiv att glömma bort att det inte är ett utan två tippade topplag som bara tagit tre poäng av tolv möjliga som möts.

Eftersom matchen spelas i Borås kanske det till och med är hemmalaget som har en aning mer tryck på sig att inte lämna arenan med tre förluster på fyra omgångar? Det är inte Elfsborg som ändrat sitt spel och behöver lite mer tid på sig. Det är heller inte Elfsborg som är klart för cupfinal den 5 maj och kan vinna en tidig titel oavsett hur det går i inledningen av Allsvenskan.

Men allt det där är tröstnappar.

MFF ska inte ens fundera på sådant utan ta kampen som en guld-favorit ska ta den. Genom att se möjligheten att skaffa arbetsro, lugn och hopp. Tror också att Guillermo Molins återkomst i elvan – och i något som börjar likna gammal god form – ökar chanserna. MFF har haft för få ledargestalter på planen. Han är en sådan.

Det blir två ändringar i startelvan. Erdal Rakip går in istället för Vladimir Rodic på högerkanten på mittfältet och Pa Konate tar Yoshimar Yotúns plats.

Yotún har varit som ifjor, bra offensivt. Ännu mer så i Allan Kuhns lyfta honom högt-taktik. Men nu ska man öka stabiliteten bakåt Det behövs och inte bara där, försvarsinsatsen är trots allt ett kollektivt problem. Men kommunikationen, förståelsen och insatsen bakåt ska bli bättre med Konate istället för Yotún. Man ska helt enkelt vinna mer bakåt än man förlorar framåt. Och mot Elfsborg borta behövs det. För Pa Konate är det här dessutom en ny stor chans att visa att han är bra på att prestera när han utan att fundera ett enda dugg på hur starkt motståndet är går in som en tillfällig lösning. Han har gjort det mot betydligt bättre lag än Elfsborg. Pas problem är snarare att övertyga om att han kan göra det stabilt i match efter match tio omgångar i rad.

När det gäller Erdal Rakip är det enklare. Visserligen har Vladimir Rodic varit ohyggligt ojämn och pendlat mellan det geniala och köra huvudet i väggen-insatser inom ramen för samma match. Men jag ser ändå det bytet som framtvingat av en helt annan sak. Erdal Rakips styrka. Han har den senaste månaden varit så bra att det just nu inte går att hålla honom utanför laget. Rakip ska spela. Frågan är bara var? Döm heller inte honom efter insatsen mot Jönköping Södra då alla i MFF var usla. Rakip är den som ska hängas minst eftersom han började känna av en skada långt innan han blev utbytt i halvtid.

Jönköping Södra-matchen ställde överhuvudtaget till det för MFF.

Spel- och chansskaparmässigt var egentligen GIF Sundsvalls-matchen helt okej. Men den framstod som så oerhört mycket sämre eftersom den kom efter det monumentala magplasket i Jönköping.

 

Konate och Rakip i elvan

Enock Kofi Adu och Andrers Christiansen saknades på dagens MFF-träning.

Adu är fortfarande inte helt okej efter att ha stukat foten innan matchen mot Jönköping Södra och AC har besvär med ett sår på knäet som han fick i matchen mot GIF Sundsvall. Såret är sytt, stramar lite och han går på antibiotika för att påskynda och underlätta läkningen. Adu ska testas i helgen och med AC ska det inte vara någon större fara.

MFF tränade med följande A-elva:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Rasmus Bengtsson, Pa Konate – Erdal Rakip, Magnus Wolff Eikrem, Oscar Lewicki, Jo Inge Berget – Markus Rosenberg Guillermo Molins.

Vladimir Rodic och Yoshimar Yotún kördes alltså i B-uppställningen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

_ Vi får se hur det blir. Men jag var inne i sex timmar på min lediga dag igår och funderade bland annat på hur vi ska få bättre balans i laget, berättade Allan Kuhn.

I de analyserna har han haft hjälp av bilderna från en ny kamera som filmar aktionerna uppifrån i matcherna på Swedbank stadion.

Träningsschemat har dessutom ändrats, på initiativ av spelarna. Från början låg dagens pass, lördagens och söndagens på konstgräs på Malmö IP och Limhamns IP. MFF spelar ju borta mot Elfsborg på plast på måndag. Nu körde man på plan 6 idag och ska även vara där, eller på plan 5, imorgon. Söndag kör man inne på Swedbank stadion. Bara gräs alltså.

_ Spelarna fick säga sitt och ville ha det så. Då är det klart att vi lyssnar, konstaterade Kuhn.

Någon särskilt bra plan bjuder dock inte Stadionområdets träningsyta på. Kohage kallade Anton Tinnerholm den när han lämnade träningen. Och mitt i tvåmålsspelet skrek Markus Rosenberg.

_ Fan också, jävla pissegräs.

Det stoppade inte Markus från att vara riktigt bra, stora delar av passet bättre än de andra.

Träningen var ovanligt lång. Det är träningsfritt imorgon och Allan Kuhn ville köra igenom spelarna lite inför ledigheten.

Ny chef och U21-kross

Totalt i skymundan har MFF fått en ny arenachef på Swedbank stadion.

Eller snarare nygammal.

Anders Lindsjö gick för ett tag sedan in och sa upp sig med omedelbar verkan. Samma dag lämnade han Swedbank stadion och har inte återvänt. Vad som ligger bakom det drastiska beslutet vill MFF inte berätta.

[ad_dropper zone_id=”16″]

_ Jag kan bekräfta att Anders Lindsjö sagt upp sig och lämnat. Men anledningen får ni ta med honom, säger MFF:s vd Niclas Carlnén.

Vaktmästarpersonalen på Stadionområdet har blivit informerade, men har heller inte fått reda på någon anledning.

Arbetet har tagits över av Nils-Börje Friberg som var fastighetsansvarig på Swedbank stadion redan under byggtiden och sedan i obruten följd till dess att Anders Lindsjö tog över vid årsskiftet 2013-14.

_ Nils-Börje Friberg sköter jobbet i väntan på att vi ska få klart med en permanent lösning, säger Niclas Carlnén.

…………………………………………..

Visst går det att slå Häcken.

MFF körde över Hisingslaget med 5-0 i U21-serien och det kunde blivit en ännu större seger på konstgräset på Limhamns IP.

Jag rapporterade flitigt från matchen på twitter, men här är en kort – eller snarare halvlång – sammanfattning.

1-0 sköt Erdal Rakip hur snyggt som helst sedan Magnus Wolff Eikrem hittat honom med en lurig och precis frispark.

2-0 gjorde Teddy Bergqvist sedan han köttat in bollen på ett inspel från kanten av Magnus Wolff Eikrem.

Efter pausvilan gjorde sedan Teddy Bergqvist både 3-0 och 4-0, det första på en stolpretur på en hörna och det andra med ett bra avslut från friläge.

5-0 satte Erik Andersson, som numera spelar både i MFF U21 (plus i A-laget om han skulle bi uttagen) och Trelleborgs FF:s A-lag.

BK Häcken ställde upp med ett lag fyllt med U19-spelare och hängde bara med den första kvarten. Att MFF fick Franz Brorsson utvisad tidigt i den andra halvleken sedan han alldeles utanför straffområdet fällt en Häckenspelare på väg mot friläge gjorde det inte jämnare. Snarare tvärtom.

Utvisningen kom vid ställningen 3-0.

Länge dominerade mittmittfältarna Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem totalt precis som MFF:s mittmittfältare ska göra när de möter dåligt motstånd. Rakip är i kanonform, behandlade ibland de unga Häckenspelarna som rundningsmärken, gjorde allt rätt och borde vara svår att hålla utanför startelvan på måndag. Eikrem var också riktigt bra och det var han som flyttades ner som mittback när Brorsson åkte ut. Han är egentligen för tunn före den positionen, med passningsspelet han bjöd på har ingen annan mittback i MFF visat upp på länge.

MFF ställde upp så här från start:

Fredrik Andersson – Piotr Johansson, Franz Brorsson, Felipe Carvalho, Pa Konate – Erik Andersson, Erdal Rakip, Magnus Wolff Eikrem, Mattias Svanberg – Teddy Bergqvist, Tobias Sana.

Rakip och Eikrem var bäst.

Erik Andersson visade också tydliga tecken på att han i år börjar ta kliven han inte gjorde förra året (TFF-utlåningen kan redan ha hjälpt).

Teddy Bergqvist är ung, men har en förmåga att hela tiden hitta avslutslägena.

Tobias Sana hade också kul mot det svaga motståndet och Felipe Carvalho visade att han är tillbaka efter skadebekymren.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×