Laget är i stort sett klart

Två dygn kvar till premiären.

Då känns det som om startelvan sedan länge är satt i MFF.

Johan Wiland i mål.

Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Rasmus Bengtsson och Yoshimar Yotún i backlinjen.

Vladimir Rodic, Oscar Lewicki, Anders Christiansen och Jo Inge Berget på mittfältet.

Markus Rosenberg och Vidar Örn Kjartansson i anfallet.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Så här har det sett ut ett tag och så körde Malmö FF även på torsdagens välbesökta, men kylslagna, träning. Med ett undantag. Yoshi Yotún har fortfarande inte återvänt efter utflykten med Perus landslag där han så sent som natten till onsdagen spelade den sista halvtimmen i VM-kvalmatchen mot Uruguay (förlust 0-1).

Klarar han tidsomställningen utan problem spelar han mot IFK Norrköping. Annars blir det, som på träningen, Pa Konate.

Jag utgår från att Yoshi spelar. Han har gjort det förr efter långa landslagsresor. Utan problem.

………………………………….

Jag pratade lite med Daniel Andersson om de senaste utlåningarna.

Avtalet med Trelleborgs FF är utformat så att det kan omfatta fler spelare. Men för närvarande handlar det bara om Erik Andersson.

Erik ska träna OCH spela med både MFF och TFF. Från och med i år tillåter reglerna att en spelare kan göra det och gå fram och tillbaka mellan klubbarna hur ofta som helst. Han kan spela i MFF:s U21 på tisdagen och i Trelleborgs FF i Superettan nästa dag och – om fysiken hade klarat det – i MFF:s A-lag nästa dag igen.

Han kommer dock att träna mest med MFF och när det behövs i TFF.

Men lösningen innebär också att han är låst för Europa League-spel.

_ Det är definitivt och går inte att ändra under säsongen, berättade Daniel Andersson.

Samtidigt är nu två spelare utlånade till Ängelholms FF.

Först gick U19-spelaren Oliver Stojanovic Fredin dit och han har nu fått sällskap av målvakten Zlatan Azinovic.

Utlåningen av Stojanovic Fredin påverkar inte A-truppen eftersom han tillhör U19 och avtalet med Azinovic gäller bara till den siste juni. Längre går inte att skriva eftersom hans kontrakt med MFF går ut då.

_ Vad som händer då vet vi inte nu. Inte heller hur snabbt han kan komma tillbaka efter skadan, men det här underlättar säkert för honom, betonade Daniel Andersson.

I Ängelholms FF finns numera även den 20-årige mittfältaren Petar Petrovic som ifjor ingick i MFF:s seniortrupp. Men inte heller den affären påverkar den nuvarande spelartruppen eftersom MFF och Petrovic i januari kom överens om att lösa honom från hans kontrakt. Han var alltså kontraktslös när han nu blev klar för Ängelholms FF.

Några pengar för utlåningarna av Oliver Stojanovic Fredin och Zlatan Azinovic får MFF inte.

Inte så konstigt. Ängelholms FF har inga.

Men Daniel Anderssons envetna jobb med att anpassa truppens storlek har gett resultat.

MFF-truppen består nu om man räknar in Erik Andersson av 26 spelare där två är lärlingar (Marko Johansson och Teddy Bergqvist). Dessutom är tre spelare utlånade (Pawel Cibicki, Zlatan Azinovic och Sixten Mohlin).

 

Rakip kung i U21

MFF körde över Jönköping Södra med 5-0 i U21-serien.

Erdal Rakip och Piotr Johansson gjorde två mål var och unge Teddy Bergqvist ett.

Pratade precis med coachen Olof Persson och han öste beröm över Erdal Rakip.

_ Planens bäste!

Han var också mycket nöjd med att MFF fortsatte att trumma på och skapa chanser även efter det att matchen var avgjord. MFF var aggressivt och vann mycket boll högt upp i planen, precis som man ska göra.

[ad_dropper zone_id=”16″]

_ Förutom målen hade vi tre träffar i virket och ett par frilägen.

Senast i A-lagsmatchen mot HJK Helsingfors visade Piotr Johansson att han kunde spela högerback förutom på sin vanliga position som höger yttermittfältare. I Jönköping spelade han första halvleken på högerkanten, men bytte sista 45 till vänsterkanten. Och det var då målen kom!

_ Året i Ängelholms FF gjorde Piotr gott. Han är bra på att ta sig förbi och gå in i straffområdet, men på sikt kan han vara ett alternativ även som back. Än har han dock en bit kvar för att slå sig in där i A-laget, konstaterade Olof Persson.

Matchen spelades på konstgräs i Jönköping. Olof Persson berättade dock att han var inne på den allsvenska gräsplanen där MFF ska spela första bortamatchen och kollade.

_ Den kändes rätt bra. Med lite mer än en vecka ytterligare att växa till sig på ska den nog vara helt okej när vi ska spela där.

MFF ställde upp så här:

Fredrik Andersson – Johan Brannefalk, Franz Brorsson, Felipe Carvalho, Pa Konate – Piotr Johansson, Erdal Rakip, Erik Andersson, Anton Kralj – Teddy Bergqvist, Isak Redzic.

Direkt efter pausvilan gjorde MFF tre byten. Emin Karaman kom in för Redzic, Aron Mar Brynjarsson för Brannefalk och Felix Olsson Lundgren ersatte Kralj. Sista 20 satte MFF dessutom in Victor Kristiansson istället för Bergqvist.

Bytena gjordes med tanke på att MFF U16, U17 och U19 söndag-måndag spelade Ligacupens slutspel i Göteborg.

U16 och U19 tog brons och U17 vann guld.

I finalen besegrade U17 Elfsborg med 3-2 efter att ha vänt 0-1 till 3-1. Målen gjordes av Kevin Harletun, Felix Konstandeliasz och Laorent Shabani.

U19 förlorade semifinalen mot Djurgården på straffar, men tog revansch i finalen när IF Elfsborg – som liksom MFF spelade i Uefa Youth League – besegrades med nästan ofattbara 10-0! Isak Redzic 3, Emin Karaman 3, Teddy Bergqvist, Dennis Hadzikadunic, Oliver Körhan och Samuel Adrian gjorde målen. Och ett par av målskyttarna spelade alltså igen redan dagen efter i U21-lagets match i Jönköping.

U16 tog också brons. I matchen om tredje pris fick BMIK Angered stryk med 2-0 sedan Jakob Radgowski gjort båda målen.

MFF var i slutspel i alla åldersklasserna, som enda klubb. AIK var med i två klasser, U19 och U16 och vann båda! Elfsborg hade också två lag på plats liksom Djurgården. Däremot kan man undra hur det står till i ungdomsfotbollen i Göteborg? Av de tolv lagen i slutspelet kom bara ett från Göteborg; Angered som alltså kom fyra i U16.

 

Adu för bra för att inte spela i MFF

Före genrepet mot HJK Helsingfors var frågan hur mycket matchen var värd med tanke på att MFF saknade ett dussin spelare på grund av landslagsuppdrag, skador och sjukdomar? Efter den var frågan snarare hur mycket genrepet var värt med tanke på att MFF var så förkrossande överlägset?

Rätt mycket är fortfarande mitt svar.

4-0 kunde varit det dubbla. Jag tror till och med att MFF hade vunnit större om det finska mästarlaget inte hade fått en spelare utvisad i slutet av den första halvleken. Nu blev den andra lite förstörd, som matcher med spel elva mot tio ofta blir. Dessutom blev det ett bytesfyrverkeri som gjorde att matchen sista 20 mest pyste iväg mot slutsignalen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Men när jag pratade med Markus Rosenberg en bit efter matchen trodde han att det mer var MFF:s styrka än HJK:s svaghet som gav 3-0 och total dominans första 45.

Och egentligen är det logiskt. Jag pratade med HJK också och fick reda på att de saknade 5-6 man av samma skäl som MFF. Hälften så många som MFF alltså. Men de led säkert mer av det!

Kan ett lag – som MFF – ställa upp med en stomme med spelare som Rasmus Bengtsson, Enock Kofi Adu, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem, Markus Rosenberg och Guillermo Molins räcker det långt även om det saknas folk. Målvaktspositionen nämner jag inte för i just den här matchen hade den ingen betydelse. HJK Helsingfors skapade en enda farlig målchans. Den kom i minut 77.

Tyckte också att matchen gav många positiva individuella svar för MFF. Vi tar dem i tur och ordning:

1.) Markus Rosenberg.

Han var på nytt så närmast löjligt bra som han ibland kan vara. Flera nivåer över det han visat på konstgräset under försäsongen. HJK hade inget medel att stoppa honom. På försäsongen lider han mycket mer av den konsekventa träningen och i början också spelet på plast. Omställningen blir enklare när säsongen är igång och då kan han spela bra på båda underlagen. Nu fick vi en första försmak på att det blir en ny kanonsäsong 2016.

2.) Enock Kofi Adu.

Dags att lägga ner snacket om att han inte vill vara i MFF. Han är kvar och spelar han som mot HJK ska de ansvariga stå upp och jubla. Han är underbart trygg med bollen, extremt passningssäker med ett tillslag och flyter hela tiden runt på ytor där han både gör det svårt för motståndarna och är spelbar för medspelarna. Han är för bra för att inte spela i MFF!

Samspelet och förståelsen mellan AC, Adu, Rosenberg och Molins kommer naturligt som det gör med fyra så bra spelare. Mitt centrala mittfält mot IFK Norrköping är Enock Kofi Adu och Anders Christiansen. Nu tror jag inte att det blir så. Oscar Lewicki är svår att peta. Men att konkurrensen på det centrala mittfältet är så granithård som den är nu är en styrka för MFF. Och spelar Lewicki lika bra i MFF som i landslaget ska han inte petas. Men det har han inte gjort under försäsongen.

3.) Guiillermo Molins.

Han är inte tillbaka i full form än. Men nu glimtar han till och visar mycket mer än han gjorde förra året, som vid det suveräna förspelet till 3-0. Sakta, men säkert orkar han dessutom mer och mer. Ifjor var frågan om han skulle bli en stor spelare igen? Nu är frågan när han ska bli det? Med truppen MFF har är det heller ingen brådska.

Jag vet att många är oroliga för kontraktssituationen. Jag tror faktiskt inte att man ska vara det. Sättet att lotsa honom tillbaka liknar för mig mer en medveten plan än ett test.

Kollektivt gav HJK-krossen också bra besked. MFF klarar av att spela som Allan Kuhn vill och det inkluderar de unga spelarna som klappar på dörren och strömmade in mot slutet av de 90 minuterna. Bäst var etablerade Mattias Svanberg och vänsterbacken Anton Kralj.

Det här var andra gången MFF vänskapsspelade mot HJK Helsingfors de senaste åren.

20 november 2014 gjorde man det innan hemmamatchen mot Juventus i Champions League. Då utklassade MFF ett trött och rätt kasst finskt lag med 4-0 på Malmö stadion.

Nu spelades matchen på Swedbank stadion och som genrep inför den allsvenska starten. Det var i princip den enda skillnaden. HJK var lika trött och kasst den här gången. Och det blev alltså 4-0 igen.

Malmö FF var bra, det står jag fast vid. Men man kanske ska leta efter ett annat och mer inspirerat motstånd att vara det mot nästa gång?

 

Intressantare än det ser ut

Åtta spelare är borta på grund av landslagsuppdrag.

Några fler saknas för att de ännu inte riktigt är ikapp efter skador/sjukdom.

Det gör frågan berättigad:

Är det någon större mening med att spela långfredagens genrep mot HJK Helsingfors inför den allsvenska starten mot IFK Norrköping?

[ad_dropper zone_id=”16″]

Söndag-måndag ska dessutom MFF:s U19, U17 och U16 spela slutspel i Ligacupen. A-laget går givetvis före, men det är rätt viktiga tävlingsmatcher för u-spelarna som är aktuella att lyftas upp för att fylla hålen.

Lägg till att tränaren Allan Kuhn saknades på dagens träning. Han har feber.

Men jag tycker ändå att svaret på frågan om matchen gör någon nytta är ja.

Trots allt blir laget rätt bra:

Johan Wiland – Piotr Johansson, Mattias Andersson, Rasmus Bengtsson, Felipe Carvalho – Magnus Wolff Eikrem, Anders Christiansen, Enock Kofi Adu, Erik Andersson – Guillermo Molins, Markus Rosenberg.

På bänken sitter Fredrik Andersson, Teddy Bergqvist, Mattias Svanberg plus Isak Redzic, Dennis Hadzikadunic och Victor Christiansson från U19.

Och för åtskilliga av spelarna är det här en utmärkt chans att visa upp sig.

Guillermo Molins får en match från start i anfallet. Alla fystester visar rätt resultat och två av de tre senaste inhoppen har varit riktigt lovande. Nu får han möjligheten att göra det samma från start han gjorde som inhoppare mot till exempel GIF Sundsvall och visa att han är en 90-minutersspelare.

Och som Olof Persson påpekade, med Markus Rosenberg bredvid sig. Det får han inte i U21.

Rasmus Bengtsson har tränat för fullt i en vecka. Nu ska han hålla.

Mattas Andersson tillhör U19, men är troligen den som just nu står först i kön för att få en lärlingsplats i A-truppen En match som den här är en väldigt bra chans att förstärka den bilden.

Felipe Carvalho får spela vänsterback och Piotr Johansson högerback. Några ordinarie ytterbackar finns inte tillgängliga. Men det öppnar för ett bra test. Carvalho ska stanna och Johansson ta Yotún-rollen fast på andra sidan. Det vill säga, det är Piotr Johansson som ska spela högt uppe i planen, så ofta han kan.

Jag pratade en stund med Piotr. Han är yttermittfältare, men ser det här som en möjlighet att om han klarar av uppgiften på rätt sätt skaffa sig ytterligare en position att kunna konkurrera på. Två veckors sjukdom med feber förstörde en del av försäsongen, men målet är en plats i truppen i premiären mot IFK Norrköping och helst ett inhopp.

_ Därför är det viktigt att spela bra nu mot Helsingfors.

Erik Andersson var bra på kanten när han spelade där i första halvleken i U21-premiären. Nu får han en ny match där.

Och Eock Kofi Adu får spela. Bara en sådan sak.

Tar också för givet att Mattias Svanberg efter skadestrulet ska vara redo för ett långt inhopp. Där har jag samma råd som tidigare. Ta varje chans att se honom nu innan han slagit genom så kan ni skryta om det sedan när han gjort det!

…………………………………………………….

Ivo Pekalski blev klar för Halmstads BK igår.

Skrev omedelbums på twitter att jag innerligt hoppas att han lyckas. En sympatisk spelare i en sympatisk klubb.

Reaktionerna talade ett tydligt språk. Ni är många som tycker som jag.

Rehaben efter korsbandsskadan är inte avslutad. Många hoppas på comeback i maj-juni. Själv tror jag mer på juli-augusti.

——————————————–

Igår blev det dessutom klart att Malmö FF lånar ut U19-spelaren Oliver Stojanovic Fredin till Ängelholms FF i Superettan.

ÄFF har stora ekonomiska bekymmer, men det är ett bra lag att utvecklas i.

Piotr Johansson hade stor nytta av utlåningen dit när han under hösten fick en permanent startplats av den då nye tränaren Christian Järdler.

_ Bra miljö, bra tränare och bra för Oliver. Och jag tror att det löser sig med ekonomin, säger Piotr Johansson.

Både Piotr och Oliver är yttermittfältare på högerkanten.

Sedan blir det snudd på släktmöte i Ängelholms FF. Oliver Stojanovic Fredins morfar Sten-Inge är ordförande i klubben och Olivers bror Dennis ingår redan i spelartruppen.

Utlåningen gäller säsongen ut.

 

En tredjedel till MFF

Så här är läget just nu när det gäller cupfinalen mellan MFF och BK Häcken på Kristi Flygardag.

Svenska fotbollförbundet arrangerar. Därför hyr man in kompetensen för att göra det från den lokala klubben, i det här fallet MFF. Precis som man gjort vid de landskamper som arrangerats i Malmö.

Efter det att Malmö FF fått betalt för sina kostnader delas överskottet i tre lika stora delar.

En till förbundet.

En till MFF.

En till BK Häcken.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Därmed tjänar Häcken rätt bra på att lotten föll på Malmö. En tredjedel av överskottet från 20 000 är bättre än en tredjedel från 6 400, som är maxkapaciteten på Bravida Arena.

Bortalaget har rätt att kräva 20 procent av biljetterna vid en cupfinal. På Hisingen hade MFF fått 1 280 biljetter. I Malmö kan Häcken få över 4 000.

Men för att maximera publiken förhandlar givetvis klubbarna. Om MFF spelat borta kunde man förhandlat sig till fler biljetter än 1 280, vilket förmodligen skett. Som det nu blev lottat med matchen i Malmö kommer klubbarna att sätta sig ner för att bli överens om hur få av de 4 000 plus- biljetterna Häcken behöver utnyttja.

Någonstans mellan 200 och 500 är mitt personliga tips. Visserligen var det bara ett 25-tal Häckensupportrar på plats i Stockholm när semifinalen mot Hammarby IF avgjordes. Men klockan 19.00 en söndagskväll är ingen optimal restid och nu är det final. Dessutom en match där Häcken kan ta klubbens historiska första stora titel.

 

MFF bör göra som Waldner

För första gången på länge hade MFF medgång i en cuplottning.

Hemmaplan i finalen den 5 maj är givetvis bra. För MFF:s chanser, för uppmärksamheten kring matchen och för publiksiffran.

När MFF har möjligheten att ta första cuptiteln sedan 1989 ska det vara 20 000 åskådare i isregn och sidledsvind.

[ad_dropper zone_id=”16″]

På Hisingen hade det kanske blivit 6 000 och en bortasektion som borde varit 3-4 gånger större.

Vill gärna påminna om att jag innan kvartsfinalerna var spelade sa att det skulle bli Häcken och Malmö FF i finalen. Det kändes rätt givet. MFF har en bra trupp och bäst motivation och Häcken är bra. Jag tror att det är ett topp 4-lag i årets allsvenska. Dessutom är det dramaturgiskt perfekt med ett möte där MFF måste döda ett spöke för att ta den efterlängtade titeln och som bonus få chansen att nå ut i Europa igen.

Egentligen är det inget att hymla om. Häckenspöket finns!

MFF har nu spelat tio tävlingsmatcher i rad mot BK Häcken utan att vinna. Räknar man in träningsmatcherna är det 13 raka. En sådan lång svit kommer givetvis inte till av en slump! Hur mycket som beror på att Häcken passar MFF illa och hur mycket som sitter i huvudena är svårt att säga. Kanske är det till och med en ointressant fråga?

Jag tror i alla fall att det är viktigt att erkänna problemet och analysera det. Vi har gjort så här mot Häcken tidigare, nu ska vi göra det här istället och då kommer det att gå bättre. Och få spelarna att tro på det!

Men framförallt är det viktigt att påpeka att det här är en unik match. Ingen av matcherna i den trista sviten har gällt en titel. Det gör den här!

Jag tror heller inte att det bara är jag som tycker att det är ett perfekt tändmedel för MFF att stoppa just det laget man haft så svårt mot – och fått höra så mycket snack om – att ta klubbens historiska första titel. Häcken har aldrig vunnit SM-guld. Häcken har aldrig vunnit cup-guld. MFF:s facit när de gäller de två kategorierna kan ni.

MFF måste låta BK Häcken märka just den tunga traditionen, både på planen och läktaren.

Jag säger Jan-Ove Waldner.

Förr mig är han Sveriges bäste idrottsutövare genom alla tider. Han har vunnit allt, besegrat hela Kina och mycket mycket mer. Men han hade oerhört svårt att besegra Thomas von Scheele.

Von Scheele, som under många år spelade i MFF, var en tekniker som aldrig nådde topparna Waldner, Jörgen Persson och de andra legendarerna var uppe på, Men han hade förvånansvärt lätt för Waldner och slog honom ofta. Ett tag hade han plusstatistik på honom och det pratades om ett spöke.

Jan-Ove Waldner fick frågan varför han hade så svårt för Chippen, som Thomas von Scheele kallades och svarade lugnt.

_ Han har aldrig slagit mig i en match som gällt ett mästerskap!

 

Passa på att njuta av en final

Första tävlingsmatchen utanför Malmö vunnen.

Första tävlingsmatchen på gräs vunnen.

Men framförallt:

MFF är i klubbens första cupfinal sedan 1995.

[ad_dropper zone_id=”16″]

För det är ju faktiskt så att Sveriges bästa cuplag med 14 titlar inte bara saknar en slutseger i Svenska cupen de senaste 27 åren. Säsongerna efter 1989 års titel har dessutom bjudit på väldigt få avancemang till semifinal och final.

Finalen -95 är faktiskt den enda MFF nått sedan 3-0-segern över Djurgårdens IF 1989!

Därför hoppas jag att alla som följer och intresserar sig för MFF verkligen förstår att uppskatta framgången nu när det händer igen. Plus njuta av stunden. Det har blivit alldeles för mycket snack om att cupen är den enda vägen till Europa. Så är det, men framförallt är det en titel som står på spel i en turnering där MFF alltså bara en gång de senaste 27 åren varit framme i slutmatchen. Europaspel är mest en härlig bonus.

Inför matchen skrev jag att jag var orolig för planen.

Efter matchen frågade jag Allan Kuhn hur pass dålig den var.

Att den var kass syntes rätt tydligt.

Kom och se själv sa han, lotsade mig och Sydsvenskankollegan Max Wiman förbi ett par vakter ut till Guldfågelnmattan.

Kass är ett milt ord. Den släppte extremt mycket.

Inget ont till dem som sköter fritidsanläggningarna i Kalmar. De hade gjort ett bra jobb med att trots allt fixa till en spelbar plan. Men MFF fick spela betydligt mer långt än det var tänkt.

Det tog också en halvlek att få igång presspelet, som på grund av den dåliga planen var ännu viktigare än vanligt. Till och med avgörande för att kunna vinna matchen. Kalmarspelarna fick inget utrymme eller andrum att komma undan.

När den höga pressen satt där kom målen. Och när Markus Rosenberg kom igång var han matchens store MFF-lirare. Jo Inge Berget var dessutom rejält vass första kvarten efter pausen då allt avgjordes.

Rosenberg är förresten härlig på många vis.

Spelet är redan nämnt. Att han efter ett par straffmissar förra säsongen utan att tveka ändå tog på sig ansvaret som förste straffskytt och sedan sköt på det viset visade att det är han som leder laget.

På sätt och vis går det dessutom att säga att han var tvungen att spela bra.

Han älskar gräs och vill helst av allt spela på det underlaget. Tjatar lite till och med. Så när den störste gräsförespråkaren av dem alla får chansen att spela på en kass gräsplan istället för en jämn konstgräsyta tycker i alla fall jag att han ska visa att han gillar det.

I attityden! I spelet! I målskyttet! Den trippeln satte han.

 

 

Gräset måste kollas

Jag skulle kunna skriva att nu är det semifinal i cupen och uppgiften för MFF snäppet svårare än i kvartsfinalen

Men det är den ju inte.

Kalmar FF är sämre än IFK Norrköping.

Därmed inte sagt att Kalmar FF inte är bra och värt att tas på fullaste allvar. Men Norrköping är vassare, troligen lika starkt som förra året då laget blev svenska mästare och till skillnad från en hel del andra tycker jag att MFF gjorde en bra insats i 1-0-segern hemma på Malmö IP.

MFF är inte färdigt och ännu rätt ojämnt, men redan tillräckligt bra för att vinna Svenska cupen. Spelare för spelare har MFF dessutom ett bättre material än Kalmar FF. Motivationen bör det heller inte vara några som helst problem med.

Jag är mer orolig för underlaget.

Låt oss vara stenklara.

Gräs är härligt. Att så många lag i Allsvenskan spelar på plast och att fler matcher än någonsin i år kommer att avgöras på det underlaget är en skandal.

Men just nu hade det nog varit bäst för MFF att spela på konstgräs.

Malmö FF gjorde därför helt rätt när laget redan på fredagseftermiddagen, kort efter träningen, satte sig på bussen och åkte upp till Kalmar. Åka dagen före gjorde man många gånger ifjor också, men vid det här tillfället är det viktigare än någonsin.

Nu kan Allan Kuhn, den övriga ledningen och spelarna utnyttja möjligheten att själva gå in på planen på fredagskvällen och kolla vilket skick den håller. Är den hyfsad? Eller är den mjuk, ojämn och som en typisk februariplan i mars. Så sent som förra helgen när Kalmar FF slog ut Helsingborgs IF på straffar gick den ju inte att spela på.

Malmö FF satsar hårt på possession och passningsspel, att med stort tålamod spela sig fram till chanserna samt trötta ut motståndet. Det är lättare att göra på en bra plan. En självklarhet givetvis. Men det förtjänar att påpekas att om planen är dålig måste det påverka upplägget av spelet. Och ju tidigare MFF vet det desto bättre!

Hittills har alla årets fyra tävlingsmatcher vunnits. Men samtliga har spelats på konstgräset på Malmö IP. Om två-tre veckor hade det känts perfekt att åka till första tävlingsmatchen på bortaplan på gräs. Nu hade jag faktiskt varit mindre orolig om det varit en plastmatch.

Kasst gräs och Rasmus Elm talar för Kalmar FF.

Nästan allt annat talar för MFF.

Det ska räcka.

Rasmus Bengtsson fick lämna återbud. Att spela så kort efter problemen i lårbaksidan bedömdes vara en för stor risk och han är inte ens med i truppen. Att Franz Brorsson går in bredvid Kari Arnason i backlinjen är jag dock inte ett dugg orolig för. Franz klarar det.

När jag skriver det här hade 570 biljetter sålts på bortasektionen på Guldfågeln Arena. Att jämföra med den totala förköpsförsäljningen på 1 723. Hittills har alltså en tredjedel av biljetterna sålts till MFF-supportrar. Tycker att det är ett gott mått på skillnaden på hur man ser på matchens betydelse i Kalmar och Malmö.

Redan innan kvartsfinalerna spelades sa jag att det skulle bli MFF-Häcken i final. Det står jag fast vid.

 

 

Bengtsson det enda osäkra

Tittade till MFF-träningen på plan 5 tidigare idag.

Gräset var förvånansvärt bra!

Så även om solen inte värmde speciellt mycket fanns det lite vårkänslor med i bilden. Vet inte om jag övertolkade det hela, men det kändes som om majoriteten av spelarna dröjde kvar lite extra ute på gräset när den kollektiva träningen var över.

Baserat på hur det såg ut blir laguttagningen rätt lätt, och trots allt lite svår.

MFF körde nämligen in samma elva som startade mot IFK Norrköping med Rasmus Bengtsson istället för Franz Brorsson.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Och det är just det skiftet som gör det en aning svårt för Allan Kuhn.

Å ena sidan. Det är en semifinal i Svenska cupen, borta mot svårt motstånd i en turnering som med tanke på vad som finns i potten (en titel och Europaspel) måste vara högprioriterad.

Givetvis ska MFF spela med bästa möjliga lag!

Å andra sidan är det en lårbaksida som plågat Rasmus Bengtsson, samma ställe han hade problem med förra säsongen dessutom.

En chansning, en rejäl skada och Bengtsson blir borta ett tag. Så sent som i onsdags var till råga på allt läget osäkert.

När Rasmus Bengtsson pratade med oss i pressen efter träningen konstaterade han att han var hoppfull och om han kände sig lika bra på fredagsträningen var han tillgänglig för spel.

_ De senaste dagarna har det känts bra. Jag löpte så snabbt jag behövde på dagens träning och Jag gjorde ett litet test igår också och löpte nästan max. Då kändes det bra, konstaterade han.

Jag tror att Rasmus Bengtsson spelar mot Kalmar FF och om både han och den medicinska expertisen ger sitt okej tycker jag att det är rätt beslut. Franz Brorsson klarar att ersätta honom på ett alldeles utmärkt vis, men det här är inte en match där man vilar spelare av säkerhetsskäl. Det är den alldeles för viktig för.

……………………………………..

Mycket nöjd med avsnitt 4 i podden Blått snack där vi gästades av Krister Kristensson.

Tack för allt beröm förresten. Krister bjöd verkligen på sig själv.

Har ni inte lyssnat än kan ni gå in här: https://www.skanesport.se/blatt-snack/

Två kommande podd-avsnitt är redan inspelade, ett med MFF:s vd Niclas Carlnén och ett med MrMadhawk, Johan Svensson – hockeygurun som gillar MFF och kan väldigt mycket om laget från 90-talet och framåt.

Utanför studion passade jag på att fråga Carlnén om hur troligt det är att en ny stor sponsor kommer att slanta upp vad MFF begär och ersätta Tillsammans på tröjbrösten?

_ Det pågår förhandlingar.

Med flera olika företag?

_ Ja.

Hur tror du att det går och när kan det komma ett resultat?

_ Jag har lärt mig att det kan dyka upp så mycket att man egentligen bara kan gissa och en gissning säger ingenting.

Tills vidare är det Tillsammans som gäller.

 

Jag kommer att sakna Ålen

Jag kommer att sakna Agon Mehmeti i MFF.

Knappt hade nyheten om att han är i Stabaek i Norge för att förhandla hunnit valsa runt ett par timmar förrän det började spekuleras i om MFF ska värva en ersättare.

Just då tycker jag faktiskt att det är viktigare att stanna ett tag precis där jag inledde. Med att säga att det känns trist, närmast vemodigt att han lämnar och hylla honom för det han uträttade i klubben.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Det tänker jag göra med att citera mig själv:

Först med det jag skrev den 11 april förra året:

”När Agon Mehmeti hoppade in sent mot AIK blev det hans 100:e allsvenska match i Malmö FF.

Ett jubileum som ingen uppmärksammade.

Många gillar att hitta spelare att gnälla på. Efter återkomsten har Agon blivit en sådan för vissa.

Det tycker jag inte alls om.

Han har alltså spelat 100 matcher i Allsvenskan för MFF. På dem har han gjort 25 mål.

Totalt har han spelat en bit över 150 gånger i MFF-tröjan.

I hemmapremiären 2009, den allra första matchen någonsin i Allsvenskan på Swedbank stadion gjorde han två mål.

I hemmapremiären 2010 gjorde han två mål igen.

I hemmapremiären 2011 gjorde han ett mål.

Han har fått en egen sång, den kanske bästa och roligaste av alla som sjungs på Stadion.

Efter ett par tuffa år utomlands kämpar han nu för att komma in i matchen igen i klubben han älskar. Med ett facit från förr och en inställning som ingen kan ta ifrån honom. Och så sitter folk och gnäller. Lägg av!”

Sedan med att påminna om det jag skrev efter gårdagens match mot IFK Norrköping.

”Satt för övrigt kvar i kylan i pausen och kollade MFF-avbytarnas uppvärmning. Vilken fantastisk glädjespridare Agon Mehmeti är. Han skojar, kramas, brottas och håller humöret uppe på allt och alla. För få fattar vilken nytta ett lag har av att ha en sådan spelare, dessutom uppväxt i stan och fostrad i klubben, i truppen.”

Givetvis förstår jag att MFF är villigt att släppa honom och att han själv vill ha speltid någon annanstans. Markus Rosenberg och Vidar Örn Kjartansson är vassare i anfallet, det är även Jo Inge Berget och Guillermo Molins, när han är tillbaka på riktigt. Dessutom har MFF lyft upp Teddy Bergqvist och måste ha tålamodet att vänta ut hans utveckling i åtminstone ett par år. Då är det trots allt en onödig lyx att ha kvar en backup som Agon Mehmeti. Särskilt som truppen är för stor.

Det säger logiken.

Känslan är som sagt att det är trist.

Plus att det är viktigt att betona att Agon Mehmeti är värd mycket mer respekt för sin tid som MFF:are än rätt många på läktaren oh sociala medier är villiga att ge honom.

Därför stannar jag som sagt exakt där.

Inga spekulationer om han bör ersättas eller i så fall av vem.

Det återkommer jag med. Av respekt för Agon är det faktiskt åtminstone idag viktigare att lyfta fram just honom!

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×