Zlatan ska ha guldet

I morgon ska Bragdguldet delas ut.

Det vore rätt korkat att inte ge det till Zlatan Ibrahimovic.

Om man inte tar chansen riskerar nämligen juryn och organisationen bakom guldet att bränna det sista tillfället att göra det. Och om 5, 10 eller 20 år kommer alla att tycka att det ser oerhört märkligt ut med en lista utan Zlatan.

Malmösonen är Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna. Fotbollen är den överlägset största sporten. Han har redan haft en extremt lång och framgångsrik karriär. Då är det givet att han någon gång ska ha Bragdguldet.

Det har funnits goda tillfällen tidigare. Som inte utnyttjats.

Nu kommer den troligen sista möjligheten. Dels för att det är OS-år 2016. Dels för att ingen vet vad Zlatan Ibrahimovic uträttar nästa säsong.

Han kanske toppar den här, men då ska han upp mot eventuella OS-guldvinnare. Nu vet vi att han på nytt var en av världens bästa i den globalt gigantiska fotbollen,  sköt Sverige till EM och vann ligan och cupen med PSG. Innan har han vunnit ligatitlar med Ajax, Juventus, Inter, Barcelona och Milan. Om inte det räcker för ett bragdguld framstår det ju bara som löjligt.

Nästa år blir alltså dessutom konkurrensen vassare.

I år är det Charlotte Kalla, Sarah Sjöström och U21-landslaget i fotboll som är de tuffaste.

U21-landslaget är säkert chanslöst eftersom juryn bara belönar seniorprestationer. Och har rationaliserat bort bragdmomentet.

Kalla är stjärna i en ute i världen liten skidsport, som redan fått över 20 bragdguld (fyra gånger fler än fotbollen).

Sjöström tog två VM-guld, men kommer att ta OS-guld nästa år.

Så allt utom Zlatan är självmål…

Om man nu ska bry sig det vill säga. För mig har Bragdguldet tappat status.

 

 

Piotr Johansson återvänder

Under hösten har utlånade Piotr Johansson gjort succé i Ängelholms FF.

När lagen möts i Svenska cupen i vinter kommer Piotr Johansson att vara tillbaka i MFF.

– MFF vill förlänga kontraktet med mig och jag kommer att skriva på någon gång nästa vecka, berättar Piotr.

Han betonar att han återvänder som en bättre spelare. Speltiden i Superettan har gjort honom gott. Totalt blev det sex mål och fyra assist. Alla poängen gjorda under hösten!

– Jag hade tio poäng som mål för hela året. Nu blev det så även om jag kom igång sent.

Dessutom fick han spela på sin rätta position som höger yttermittfältare.

– Jag har skaffat erfarenhet och är en mycket mer mogen spelare nu.

20-årige Piotr Johansson kom till MFF från Skurups AIF, men bor numera inne i Malmö. I och med återgången till MFF slipper han därför pendla till träningarna och hemmamatcherna.

Ängelholms FF kom på tolfte plats i årets superetta. Men inför cupmatchen betonar Piotr Johansson att laget är betydligt bättre än tabellen visade.

– Tabellen ljuger lite med tanke på hur det såg ut på hösten. Om vi spelat så hela tiden hade vi lika gärna kunnat komma femma som tolva. Vi förlorade de två sista matcherna, men innan dess låg vi trea-fyra i hösttabellen och det finns många duktiga spelare i truppen.

Piotr hyllar dessutom tränaren Christian Järdler, som tog över laget i början av juli.

– Jag gillade verkligen honom. Han är bestämd, säger precis hur han vill ha det och man litar på att det blir bra. Att han kom in lyfte laget.

Förre MFF-spelaren Järdler kommer att vara kvar i Ängelholms FF när lagen möts i cupen. Han skrev nyligen på för två nya år som tränare för Superettanlaget.

 

Sämst genom tiderna

Det här är Champions League.

Då kan man inte:

Missa läget Jo Inge Berget fick.

Bränna straffar som Markus Rosenberg.

Åka på en sådan varning som Rosenberg skavde till sig och som innebär att han blir avstängd i sista omgången mot Real Madrid.

Har förresten MFF någonsin i sin över 100 år långa historia varit så uselt på straffar som 2015?

Man kan givetvis heller inte förlora med 0-5.

Vidden på de siffrorna blir begriplig först om man plockar fram statistiken som säger att det har MFF aldrig gjort förr!

MFF har spelat länge, ofta och framgångsrikt i de olika europeiska cuperna. Klubben har vunnit mycket och förlorat mycket. Men aldrig med 0-5 hemma. Aldrig med 0-4 heller!

De tidigare värsta bottennappen var 1-4 mot Metalist Charkiv (2011) och samma siffror mot Besiktas (2009). Sämst genom tiderna alltså!

Därmed blev alltså Zlatan Ibrahimovic historisk på ytterligare ett sätt i Malmö. Jag tror inte ens han själv hade velat bli det på det viset.

Han fick i alla fall sin hyllning av publiken när han byttes ut. Den övriga tiden både före och efter matchen var det precis som det skulle. Då var han en av motståndarna.

Tycker också att det är dags att lyfta frågan om spel höst-vår contra vår-höst/kalendeår.

Förra säsongen blev det uppenbart att MFF hade stora svårigheter att hålla uppe tempot, skärpan och klassen när Allsvenskan var färdigspelad. Och det blev bara svårare och svårare. Slutet av november- och december-matcherna var ett stort problem. MFF gjorde ett tappert och bra försök borta mot Olympiakos och var nära. I säsong hade laget förmodligen klarat det.

Nu snäppades motståndet upp ett kliv till och MFF försökte förbättra läget med matcher. Men till ingen nytta. Götene IF var en tävlingsmatch, fast för enkel. U21-landslaget var en vänskapsmatch 2 x 35 minuter och det är stor skillnad mot 2 x 45. Plus att vänskap är vänskap.

Molde-matchen är inte spelad än och den riskerar att bli en upprepning av fjorårets HJK Helsingfors-fiasko. MFF vann lätt, och det gav i princip ingenting. Allt är konstgjord andning. Eller som att kittla en döende häst. Byt termin!

Det har skrivits mycket gott om MFF-publiken de senaste åren. Med all rätt. Den här onsdagskvällen blev det pinsamt tydligt att supportarna är de enda i Malmö FF som håller hög Champions League-klass. Med råge. Att fortsätta sjunga efter 0-3, 0-4 och 0-5 är starkt. Att köra en lyckad hoppa om du älskar Malmö när allt är förlorat vid 0-5 och bitterheten och likgiltigheten egentligen borde lägga sig som en blöt filt över allt och alla är Zlatan-klass!

En liten tröst-napp till: Pa Konate!

 

Mer Malmö blir det inte

Mer Malmö än så här har det aldrig någonsin varit i Champions League. Kommer kanske aldrig att bli heller.

På den ena sidan:

Zlatan Ibrahimovic, stans store son, världsstjärna och Sveriges störste fotbollsspelare.

På den andra:

Rätt mycket.

Först och främst Malmö FF, Sveriges mest framgångsrika lag och laget som är större än alla stjärnor det fostrat.

Men det är bara början.

Här är ett par Malmö-saker till:

1) Spelarna.

Pengarna har runnit till, stjärnor har köpts in. Men i den troliga – jag skulle vilja säga självklara – startelvan finns det fortfarande plats för fem spelare som växt upp i Malmö och MFF.

Pa Konate, Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson i backlinjen. Oscar Lewicki på mittfältet och Markus Rosenberg i anfallet.

Med Zlatan inräknad blir det sex Malmöpågar från start i den hittills mest upphaussade Champions League-matchen med ett svenskt lag.

Det är rätt bra.

Backlinjen är speciell. Fjärde länken är Anton Tinnerholm och han är ju typexemplet på en Malmöit född utanför Malmö. Zlatan och de övriga i PSG är fantastiska spelare, men de kommer inte att möta några försvarare som kliver undan. De kanske inte räcker till, men de blir inte star-strucked!

2) Hemmaplanen.

På bortaplan i Europaspelet är MFF för att uttrycka det rått Malmöitiskt kasst.

Hemma har man alltid varit bra. Jag tjatar om det, men det är en sanning som etablerades långt innan publiken blev en faktor. Sedan har tendensen förstärkts tack vare häxkittel-stämningen som numera kan skapas på Swedbank stadion.

Motståndarna har blivit rikare och bättre, men tack vare publiktrycket har MFF kunnat bibehålla hemmastyrkan.

När publiken väller in på Stadion är den både stolt och stark.

3) Klassiskt Malmöitiskt skitväder.

Får jag bestämma blir det 15 sekundmeters vind, plus en eller två grader och ett sidledsregn som under matchens gång övergår till snö som lägger sig som en blöt filt över den tungsprungna planen.

Tror inte det direkt hade minskat MFF:s chanser. Lägg till en domare från Skottland – och det har Uefa gjort – och det kan bli riktigt kul.

Allt detta och mer därtill tror jag behövs för det finns ett par tunga faktorer som starkt talar för PSG. Klassen på spelarmaterialet givetvis, med världsstjärnor på alla positioner på planen och bänken. Men även tiden på säsongen. Ifjor såg vi att det är väldigt svårt att hålla formen långt efter det att Allsvenskan är över. Men det som mest av allt talar för PSG är – Zlatan Ibrahimovic.

 

 

Störst från, inte i

Zlatan Ibrahimovic är givetvis den största spelaren MFF har fostrat. Men han är inte den störste spelaren i MFF.

Låter det konstigt? Inte alls.

När det gäller Zlatan är det mest de internationella meriterna som talar, plus den enorma betydelse och PR han haft för och gett MFF, Malmö och Rosengård.

Han är Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna. För mig är han också Sveriges mest framstående idrottsperson genom tiderna. Den ende konkurrenten jag kan se är Jan-Ove Waldner.

Zlatan är också en av de viktigaste spelarna i MFF i ett historiskt perspektiv.

Dels för de 83 miljonerna hans övergång pumpade in i en skral ekonomi när han gick till Ajax. De räddade klubben och hur mycket pengar det var framgår kanske mest tydligt om man minns att klubbens årsomsättning då var under 50 miljoner.

Dels för matcherna han spelade 1999-2001, framförallt i Superettan. När MFF efter 64 säsonger i Allsvenskan åkte ur var det oerhört viktigt att laget studsade tillbaka direkt. Det gjorde man och jag tror MFF haft svårt att klara det utan Zlatan.

Men det räcker ändå inte.

Zlatan Ibrahimovic är ett geni, men när han lämnade Malmö FF var han fortfarande bara den extrema talangen som man visste snart fullt ut skulle börja visa sin genialitet.

I MFF gjorde han 33 mål på 69 matcher.

Om vi tittar på antalet matcher i MFF-tröjan går det en gräns vid 100 när spelarna kommer med på den varje år uppdaterade All star-listan i årsboken. Jag räknade i förmiddags och nu är den uppe i 169 spelare.

Nummer 100 på 100-listan är Martin Dahlin med 176 matcher och 83 mål.

Om vi tittar på antalet mål så har faktiskt tre spelare i den nuvarande truppen gjort fler i MFF-tröjan än Zlatan: Markus Rosenberg, Guillermo Molins och Agon Mehmeti!

Det ger ett rätt hisnande perspektiv att säga att Agon Mehmeti avgjort fler matcher för MFF i Allsvenskan än Zlatan. Men så är det.

Internationella stormatcher då? Zlatan spelade i MFF under en period då laget inte var i närheten av att få vara med i dem.

Zlatan Ibrahimovic är störst. Men han är det till 95 procent tack vare saker som skett utanför MFF.

Malmöborna och MFF-supportrarna ska hylla Zlatan Ibrahimovic och vara stolta över honom.

Men när MFF och PSG möts på onsdagskvällen är det en viktig tävlingsmatch, inte ett Zlatan kommer hem till Malmö-jippo.

I 90 minuter plus tillägg är han en motståndare.

Det ska både höras och synas.

Att en klubb dessutom är mycket större än samtliga spelare i den – hur stora de än är – är en klyscha, men precis som många  klyschor även en sanning.

 

Snart blir det byte

Det danska förbundet, DBU, pratar fortfarande om tre-fyra kandidater där Åge Hareide skulle vara en. Något som han alltså också bekräftade efter fredagsträningen.

Men det tror jag inte på.

Jag tror att DBU redan har valt Åge Hareide och i så fall är det ju ingen tvekan om vad som kommer att hända eftersom han vill ha jobbet.

MFF kommer snart att ha en ny tränare.

Och som det utvecklat sig är det bra.

Åge Hareide kom till MFF för att föra laget till Champions League. Det är gjort. Två gånger!

2016 är det kört och oavsett när det sker nästa gång kommer MFF aldrig att få större, starkare och mer spektakulärt motstånd än ifjor och i den turneringen som fortfarande pågår.

2013-14 möttes Real Madrid och Atletico Madrid i CL-finalen. 2014-15 möttes Juventus och Bayern München. MFF har alltså ställts mot tre av de fyra lagen i gruppspelet!

Lägg till Zlatan och hans PSG.

Han har även lotsat fram MFF från flera svåra underlägen mot bra lag i kvalet och play off-spelet och fått Stadion att koka som en häxkittel inkastad i en masugn.

Hur ska han toppa det?

Dessutom blev det SM-guld 2014 och alla allsvenska vinnare har en särskild piedestal-plats i åtminstone min MFF-historia.

Hylla hans insats. Ge honom en egen hörna på Stadion. Och unna honom att satsa på att som 62-åring satsa på något han ännu inte gjort, föra ett landslag till ett stort slutspel.

Och förstå att han nu brinner ännu mer för att avsluta med att ta poäng mot Paris Saint-Germain och/eller Real Madrid.

Hänger det bara på honom fixar MFF det.

Men det gör det ju inte.

Förberedelserna är i alla fall i full gång.

Fredagens träning var stängd. Fem dagar före match är det unikt. Men förklaringen är att det vara första tillfället på ett tag alla, inklusive landslagsspelarna, var tillgängliga. Därför gnuggade man en del taktiska varianter som ska hållas hemliga inför onsdag.

Två träningar återstår. De blir också stängda.

På måndag tränar MFF inne på Swedbank stadion, på tisdag på Malmö stadion för att inte belasta matchplanen med två pass samma dag (PSG ska ju också känna på planen).

Dessutom har MFF trimmat gruppen.

Mahmut Özen och Petar Petrovic har fått beskedet att de är överflödiga på träningarna och lika bra kunde ta semester.

Samma sak gäller Johan Hammar och Benjamin Fadi. Deras säsonger med Fredrikstads FK respektive Mjällby AIF är över och de är MFF:s spelare igen med kontrakt för 2016. De hade gärna hållit igång formen med MFF. Men Hareide och MFF-ledningen vill enbart ha spelare på plats som är aktuella för spel mot PSG på onsdag.

 

 

En Party-Janne eller Pep

Rykteskarusellen om att Danmark vill ha Åge Hareide som ny förbundskapten aktualiserar ett par frågor. Låt oss ta dem i tur och ordning:

1) Ligger det något i ryktet?

Det tror jag att det gör. Politiken, som var först med nyheten har visserligen inte fått någon att bekräfta eller uttala sig, men det är en seriös tidning och övrig dansk media har hakat på. Dagen efter Morten Olsens avgång kunde man fått en ganska hög bunke om man staplat de danska journalisterna i Kombihallen ovanpå varandra.

2) Är det bra eller dåligt för Malmö FF att tappa Åge Hareide?

Frågan är svårare än den ser ut. Egentligen är svaret uppenbart efter allt han uträttat i klubben. Ett SM-guld och två Champions League-avancemang på två år är inte bra, det är lysande.

MFF behövde Hareide.

Men problemet är det motsatta; behöver Hareide MFF? Och vill han vara kvar i MFF?

Egentligen har han indirekt sagt det bäst själv när han allt oftare betonat att huvudkravet på en spelare är att han ska vilja spela i Malmö FF, ja i princip älska att göra det och hellre vilja vara där än någon annanstans.

Samma sak gäller givetvis för tränaren.

Åge Hareide är 62 år. Jag kan förstå om han är lockad att ta över ett landslag med möjlighet att ta sig till ett stort mästerskap. Den meriten saknar han. Det gick inte med Norge. Det kan gå med Danmark, särskilt om han får starta bygget nu.

3) Om han går, vem ska ersätta?

För det första är jag säker på att MFF är förberett för situationen. Marknaden är scoutad, tentaklerna är ute.

Har också hört envisa rykten om att något riktigt stort är på gång, i fall det skulle behövas.

Michael Laudrup har nämnts.

Det är ett kanonnamn. Med ett stort frågetecken för motivationen. Att träna ett lag är ett dag för dag-jobb i den ibland gråa vardagen.

Han kan vara för tillvand i den fina fotbollsvärlden, societeten och affärsvärlden för att vara rätt person att ställa sig i ett kallt Malmöitiskt sidledsregn på plan 6 och tycka att livet leker.

Men vad vet jag? Han får gärna komma hit och överbevisa mig om motsatsen.

Till dess håller jag mig i staketet och föreslår två andra namn, ett svenskt och ett halvsvenskt.

Party-Janne hade varit kul. Janne Andersson har gjort det fantastiskt i IFK Norrköping, byggt från grunden och hade nog kunnat bjuda både på underhållning och framgång i MFF.

Josep ”Pep” Clotet Ruiz är också ett starkt namn. Väl inskolad i MFF-miljön, assistent till Hareide i Viking Stavanger och underhuggare till Laudrup i Swansea.

Fast MFF har vunnit SM-guld med tränare från Ungern (Kalman Konrad), Wales (Bert Turner), Spanien (Antonio Duran), England (Bob Houghton och Roy Hodgson) samt Norge (Åge Hareide).

Ska det inte gå att hitta någon i Tyskland?

 

MFF avvaktar om Abdu

MFF har ännu inte tagit något beslut om testspelaren Lumala Abdu från Mjällby AIF.

Via sms berättar sportchefen Daniel Andersson att man avvaktar.

Det känns klokt för även om den 18-årige talangen gjorde en stark insats när han fick spela i den andra halvleken i vänskapsmatchen mot U21-landslaget är det mycket som hänger i luften.

MFF har för många spelare i truppen och lade dessutom till en spelare när man i oktober skrev lärlingskontrakt med 16-årige anfallaren Teddy Bergqvist.

En väg att göra mer plats är att gallra bland de utlånade spelarna.

Har tidigare skrivit att det blir svårt att få plats med någon av dem i nästa års trupp och det står jag fast vid.

Här ät i alla fall kontraktssituationen för lånen:

Kontrakt som går ut: Piotr Johansson (Ängelholms FF), Amin Nazari (Fredrikstad FK) och Alexander Blomqvist (IFK Värnamo)

Kontrakt till och med 2016: Johan Hammar (Fredrikstad FK) och Benjamin Fadi (Mjällby AIF).

Kontrakt till och med juni 2018 (!): Sixten Mohlin (Kristianstads FF).

För Sixten Mohlin är situationen dock löst under 2016.

I dag skrev han på twitter:

”klart med ännu ett års utlåning till Kristianstad ff! Skönt och kul att få fortsätta utvecklas i min hemstad!”

Att Benjamin Fadi redan finns i Mjällby är troligen ingen hjälp i eventuella förhandlingar med Blekingeklubben om Lumala Abdu. Om inte Mjällby drabbas av ett rejält spelartapp är man knappast intresserade av att satsa på honom 2016. Abdu har varit betydligt bättre än Fadi.

 

Att låta livet gå vidare

Idag lider vi alla med Paris och Frankrike och förbannar det vidriga som hänt.

Om elva dagar ska Malmö FF möta Paris Saint-Germain i Champions League.

För det ska man. Att låta livet gå vidare, från de viktiga samhällsfunktionerna till det till synes triviala är en del av demokratins försvar mot terrorismen.

Fördöm, bekämpa, manifestera.

Men ge även fingret till eventuell uppgivenhet och rädsla.

Det är viktigt!

Redan nu får vi dock ställa in oss på att det nog inte blir samma typ av match som det var tänkt.

Kanske inte samma Hexenkessel-stämning, garanterat ytterligare fokus på säkerhet och väldigt mycket snack om annat än fotboll dagarna som återstår till matchen.

En dag som den här känns det för övrigt även rätt att hylla staden Paris.

Har svårt att ta in alla tv-bilderna som nu sköljer över oss alla utan att tänka på att det bara är två månader sedan jag själv gick på de gatorna.

Den 15 september mötte MFF PSG på Parc de Princes och dagarna i den franska huvudstaden var fantastiska. Som utsänd hinner man egentligen inte med mycket mer än att jobba, men några timmars sightseeing blev det och Paris är en pärla.

För mig faktiskt mest i det lilla och lokala. Innan jag och Skånskan-kollegan Christer Cederlund hunnit 100 meter från hotellet hade vi upptäckt ett tiotal kvartersrestauranger som med stolthet serverade saker som fick det att vattnas i munnen. Och var man än promenerade fanns det caféer med fantastiskt kaffe och bakverk som inte gick att motstå.

Paris är en stad att älska inte att förstöra. Om man inte fattat det är man en fanatisk fåntratt.

Så spela matchen och alla andra matcher.

Redan i kväll gör för övrigt handbollsklubben H65 från Höör just det. De är i Frankrike för att spela i damernas Europacup mot Nantes. I går passerade de Paris strax innan helvetet bröt loss och i kväll spelar de i Nantes. Inför en utsåld hall med 5 500 åskådare!

Med risk för att reta upp en del kollegor ska jag också avsluta med att avslöja att jag är hjärtligt trött på alla sportjournalister som efter tragiska händelser alltid känner sig tvungna att skriva saker som:

Nu känns det rätt meningslöst att skriva om idrott, resultaten betyder ju ingenting och det finns så oerhört många viktigare saker att läsa om just nu.

Bla, bla, bla…

Tror ni inte att folk redan fattat det?

I värsta fall är det någon slags självförakt.

I bästa fall saknas det en insikt om att alla har sin yrkesroll.

Tänk om andra yrkeskategorier snackat likadant.

Just i dag känns det ju meningslöst att hämta soporna, städa det här garaget, operera den här hälsenan eller sjunga den här lilla sången på den här lilla scenen.

Så fort som jag skrivit färdigt det här ska jag skriva en förhandsartikel inför Malbas match i basketligan i morgon.

Det är mitt jobb.

Därför gör jag det. Med glädje.

Idag dessutom med lite stolthet. För det är just det som menas med att livet går vidare.

 

Kan vara värt ett köp

35 minuter fick 18-årige Lumala Abdu på sig att övertyga i MFF. Räckte det?

Mjällbyspelaren har utan tvekan kvaliteter. Han är kvick, både i löpningarna och med fötterna, tekniken är god och med tanke på hur kort tid han spelat organiserad fotboll borde det finnas en väldigt stor utvecklingspotential.

Många på läktaren, även jag, tyckte att han påminde om Tokelo Rantie. Åge Hareide nämnde istället David Accam. Oavsett vem man väljer är det en hel del att leva upp till för en spelare som än så länge inte kan beskrivas som mer än en talang.

Hareide påpekade att det fanns ytor som man i MFF helst vill att en så snabb spelare ska löpa in i på ett bättre vis. Daniel Andersson berömde artigt Abdus insats utan att lova nånting mer än att MFF ska fortsätta att följa honom.

Krasst uttryckt brukar testspel inte sluta i mer än just artighetsfraser. Men det finns något i Lumala Abdu som gör att jag tycker att det känns rätt kittlande att plocka över honom till MFF.

Normalt sett hade det varit bäst att låta honom utvecklas en säsong till i Mjällby AIF.

Men Mjällby åkte ner i division 1 och det finns fler klubbar högre upp – bland annat Kalmar FF – som jagar honom. Tror inte att ett ekonomiskt hårt pressat Mjällby i jakten på att skaffa resurser för att komma tillbaka till Superettan missar chansen att sälja en het kontrakterad spelare.

Om MFF egentligen vill vänta kan det alltså mycket väl vara så att MFF inte kan göra det.

Just nu kan det vara det bästa skälet för MFF att köpa loss honom. Det är en chansning, men ibland kan det vara bra och genom åren har jag sett många spelare göra sämre testmatcher i MFF.

Abdu verkar dessutom vara en väldigt ödmjuk och trevlig person med en fantastisk rå-talang. Han kom inte till Sverige som fotbollsspelare utan som ensamkommande föräldralöst flyktingbarn. Som 16-åring blev han övergiven på Sturups flygplats utan att känna någon, tog sig till Malmö, hamnade på ett hem för ensamkommande i Bromölla, började spela division 7-fotboll i Gualöv och hamnade sedan snabbt i Mjällby.

Att två år efter den ensamma kvällen på Sturup kunna gå in och spela så bra mot ett svenskt U21-landslagsförsvar är fantastiskt. Och redan i vintras såg jag honom göra en riktigt vass insats när Mjällby mötte MFF i en försäsongsmatch uppe i Hällevik. Så nu har han varit bra både mot och med MFF.

Jag förutsätter också att MFF-ledningen följt honom noga ett tag och den här gången vet betydligt mer än man brukar vid nästan alla andra testspel. Som när Tokelo Rantie testtränade.

Så därför; köp!

Men då ska man veta tre saker.

Hans poängfacit i år i Mjällby är skralt (tydligen tre mål och noll assist på 24 matcher)).

Det stora behovet för MFF i anfallet är fortfarande en stor rutinerad target-typ a la Kiese Thelin.

Ska man ha båda delarna måste någon forward bort ur truppen.

…………………………………………..

2 300 åskådare uppskattades publiken till.

Känns nästan som om den siffran var lite i underkant.

Men 2 300 är bra nog och en påminnelse om hur mycket som hänt sedan det sportsligt framgångsrika men publikmässigt mörka 80-talet på Malmö stadion.

………………………………………………..

Franz Brorsson vann den interna kampen mot Felipe Carvalho. Knappt, men allt mer talar för att det blir Brorsson bredvid Rasmus Bengtsson mot PSG.

………………………………………………………..

2 x 35 minuter än en konstig matchtid.

Glömde fråga varför man inte körde 2 x 45…

……………………………………………………………….

Bäst i U21-landslaget? Jag gillar nästan alltid det jag får se av Kerim Mrabti. Nu också.

………………………………………………………………..

Sämst?

Pa Konates lårskada. Såg ut som en sträckning, även om läkaren Pär Herbertsson ville vänta med domen.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×