Uselt MFF, bra Peking

För IFK Norrköping var Allsvenskan 2015 en gigantisk succé. 4 000 supportrar fick fira klubbens första SM-guld sedan 1989 i Malmö.

För hemmalaget Malmö FF var samma allsvenska – den mest publikdragande och uppmärksammade någonsin – ett stort fiasko.

Att sluta femma med den truppen är minst lika uselt som MFF gjort det fantastiskt bra i Europa!

Guld tar man, resten av medaljerna får man.

MFF fick inte ens det.

När SM-guldet försvann blev tredjeplatsen viktig. När tredjeplatsen försvann blev fjärdeplatsen målet och det missade alltså MFF också. Och gjorde det i princip redan fem minuter in på matchen när lagkaptenen Markus Rosenberg drog på sig ett närmast katastrofalt rött kort.

Jag brukar hylla Rosenberg och varenda gång har det funnits goda skäl till det. Nu gjorde han bort sig. Hämdaktioner är helt enkelt inte okej.

Spel med tio man gör allt mycket svårare.

Spel med tio man i 85 minuter mot ett lag som jagar SM-guld är som att försöka banka sönder en betongvägg med en träpinne. Särskilt som det sedan även blev spel med nio man i 13 minuter.

Franz Brorssons utvisning var inte heller okej. Att göra en sådan okontrollerad och onödig satsning med ett gult kort i bagaget är som att själv rycka upp det röda kortet ur domarens ficka!

Men kritiken ska givetvis drabba rutinerade Rosenberg mer än talangen Brorsson. Den sårade MFF mer och han borde vetat bättre.

Nu höll det faktiskt på att bli 1-1 ändå. Tobias Sana gjorde ett lysande inhopp sista 45 med bara en skönhetsfläck. Han borde givetvis ha nätat när Jo Inge Berget serverade honom friläget i Norrköpings straffområde. Målvakten David Mitov Nilsson gjorde visserligen en kanonräddning, men på det läget ska det bara vara mål. Jag tycker dessutom att Sana skulle ha passat Magnus Wolff Eikrem, som knappast kunde ha missat eftersom Nilsson då varit totalt bortspelad.

Just den trion var förresten de enda ljusen jag hittade i ett annars kompakt MFF-mörker. Sanas inhopp, Bergets arbetsinsats och Eikrems spel var lätt att gilla. De som ständigt gnäller på att Magnus Wolff Eikrem undviker allt närkampsspel kan heller inte ha sett lördagens match. Det finns hopp där också.

Det värsta med matchen ur MFF-synpunkt var naturligtvis femteplatsen.

Det näst värsta kan bli att spel så lång tid med minskat manskap var det MFF minst av allt behövde inför tisdagens Champions League-match i Lviv. Klart att det gav trötta ben.

IFK Norrköping gjorde det bra och är värdiga mästare. 66 poäng är ett styrkebesked, precis som Emir Kujovics 21 mål. Men han är inte ensam och efter 314 allsvenska matcher som huvudtränare var det på tiden att Janne Andersson fick ett SM-guld!

Och Peking är inte bara spelarna som lyfts fram. För mig var Arnor Traustason matchens lirare i IFK.

 

Norrköping behöver vara bra

Jag tycker att det är kul att IFK Norrköping på nytt är en maktfaktor i svensk fotboll.

I många år, för länge sedan, var det ju just MFF och IFK Norrköping som var de allra hetaste rivalerna.

För MFF-supportrar i den äldsta generationen lever den känslan kvar. Pratade till exempel med en +65-MFF:are som inte alls förstod snacket om att det skulle vara bättre med Peking-guld än om IFK Göteborg eller AIK skulle ta det.

– Minst lika illa, om inte värre, betonade han.

För min generation Stadion-besökare är det Östers IF som är det röda skynket.

Ett Öster-guld på Stadion skulle svida. Rejält!

Men det viktigaste att veta är att alla spekulationer om att de som jobbar i och kring ett lag skulle påverkas av eller styras av supportrarnas önskemål om vilket lag som ska vinna om inte det egna laget gör det är trams. Så fungerar det inte.

MFF kommer att ge allt.

Tro annat är bara dumt.

MFF har dessutom all anledning att tycka att fjärdeplatsen är viktig. För det är den. Både i teorin och praktiken kan den som bekant bli helt avgörande för om MFF spelar i Europa League nästa säsong.

Klarar IFK Norrköping att vinna är det för att laget är bra! Och förtjänt av guldet.

För ett tag sedan lämnade jag in mina röster till C Mores Allsvenskans stora pris, där jag även i år fått äran att vara med i juryn. Utan att avslöja för många detaljer kan jag berätta att jag har med sex IFK Norrköping-namn bland de totalt 35  jag skrivit in i de sju kategorierna, ett par av dem i topp.

Nästan 4 000 tillresta IFK Norrköping-supportrar ska hjälpa laget att undvika gummiben och bli det tredje laget efter BK Häcken och Real Madrid att vinna mot MFF i år på Stadion.

En smått elak, men fullt berättigad fråga är hur många av dem som överhuvudtaget varit med om att se en Norrköpingsseger i Malmö?

Framförallt för att det var så länge sedan IFK Norrköping vann.

Lagen har mötts 67 gånger i Malmö. MFF har 39 segrar, 18 oavgjorda och tio förluster.

Men MFF är obesegrat i elva raka allsvenska hemmamatcher mot Norrköping. Senaste förlusten (1-3) kom 1995.

I ett historiskt perspektiv har det dock varit ännu värre för IFK Norrköping. Från 1964 till 1992 spelade man 28 raka matcher mot MFF i Malmö utan att vinna! Om någon Norrköpingssupporter såg alla de matcherna och är på plats på Stadion imorgon borde hen få vara med och lyfta bucklan om det blir SM-guld.

Å andra sidan hade hen nog rätt kul på Malmö stadion 1983. Då slog nämligen IFK Norrköping ett annat Malmölag, IFK Malmö, i en kvalmatch till Allsvenskan.

…………………………………………………..

Gjorde en kort intervju med Markus Rosenberg inför matchen.

Den kan ni läsa här.

När vi i stort sett var färdiga och småsnackade lite om att Markus precis blivit utsedd till årets Skåning. Då kom Jo Inge Berget in i pressrummet och det tog inte två sekunder innan Markus berättade att Jo Inge också fått en utmärkelse.

– Han är årets potatis!

Va?

– Googla och se om det inte är sant.

Och visst stämmer det.

Här är beviset.

Årets potet (potatis) är dock en riktigt fin utmärkelse. Som årets skåning, fast i Hageland.

Ett fint pris. Jordnära, skulle man kunna kalla det…

 

 

 

 

Rekorden har rykt

Dags att avsluta en allsvensk säsong som i ett nationellt perspektiv varit större, starkare och hetare än någonsin förr.

Rekorden har slagits på löpande band.

Säsongen 1957-58 vallfärdade de idrottsintresserade till Allsvenskan efter succén med VM på hemmaplan. 1 956 042 åskådare följde matcherna.

I år passerades siffran två miljoner redan den 27 september i samband med matchen Gefle IF-IFK Norrköping. Sedan har det spelats 28 matcher där var och en har plussat på rekordet och det ska spelas åtta till i slutomgången på lördagen.

Lägg till att Hammarby IF slog Örgrytes rekordnotering från 1957-58 om alla tiders högsta publiksnitt (25 507 toppade 25 490).

Publiksnittet i årets allsvenska kommer att hamna över 10 000 – för första gången sedan 2007 – och att intresset fått ett lyft är inte bara ett faktum i enstaka områden utan en allmän trend.

Just nu ligger ökningen från 2014 till 2015 på nästan 40 procent och tolv av de 16 lagen kommer att få ett högre snitt än förra året!

De enda undantagen är Falkenbergs FF, Åtvidabergs FF, Kalmar FF och Helsingborgs IF.

MFF har ökat, trots fjärdeplatsen som kan bli en femteplats. Imponerande är bara förnamnet. Klubbens evenemangsansvarige Patrik Jandelin räknade för ett tag sedan på twitter fram en prognos som säger att när säsongen är slut kommer 380 000 åskådare att ha sett MFF i Malmö 2015. Siffran gäller matcherna i Allsvenskan, Europaspelet och Svenska cupen. Det är cirka 50 000 fler än förra året. Det är rätt många fler än som bor i Malmö.

På lördagen kommer 3 700 IFK Norrköpings-supportrar att finnas på plats på Swedbank stadion för att stötta laget i jakten på SM-guldet.

I ingen av de tidigare bortamatcherna i Malmö sedan IFK Norrköping gick upp i Allsvenskan igen 2011 har man haft ett bortafölje på över 100 personer. Så laget kommer att få en helt annan boost från publiken än någon gång tidigare.

Jag är övertygad om att det kommer att behövas. För glöm alla spekulationer om att MFF skulle vika ner sig. Inte en chans.

För det första har alldeles för få fattat hur viktig fjärdeplatsen kan bli. Fyran har en mycket god möjlighet att få spela i Europa League nästa säsong och blir det MFF är laget seedat i samtliga kvalomgångar. Det läget är för bra för att missa.

För det andra räcker det att se glöden i MFF-tränaren Åge Hareides och spelarnas ögon om någon ens antyder att det inte blir fullt fokus.

För det tredje blir det bästa möjliga lag.

Idag tränade MFF så här: Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Franz Brorsson, Pa Konate – Vladimir Rodic, Oscar Lewicki, Enock Kofi Adu, Jo Inge Berget – Magnus Wolff Eikrem – Markus Rosenberg.

Det är ett både bra och intressant lag och det stora testet på Eikrem inför nästa säsong!

 

Nikola Djurdjic har problem med ljumskarna, ska troligen opereras efter säsongen och osäker startande mot IFK Norrköping.

Därför är det ett perfekt läge att på nytt testa Eikrem som släpande forward. Det testet hade jag faktiskt velat se även om Djurdjic varit 100 procent kry. Inte minst för att MFF ju ska spela igen redan på tisdag i Lviv.

 

En match kom, en försvann

Tisdagen handlade om en match som blev av och en som inte blev det.

Hastigt och lustigt dök det upp en vänskapsmatch mellan MFF och U21-landslaget.

Mer om det här.

Det är givetvis bra. Kul också!

Bra av förbundskaptenen Håkan Ericsson att ställa frågan när landslaget ändå var samlat på läger i Malmö och bra för MFF att få en match i det alldeles för långa uppehållet mellan Götene IF och Paris Saint-Germain. Hur svårt det är att hålla form, fokus och allt annat på topp när Allsvenskan är slut såg vi förra säsongen.

Trevligt också som sagt. MFF får chansen att slå ett landslag!

Jag sticker ut hakan och tror att MFF gör det. Underskatta inte betydelsen att ha ett samspelat lag – klubblag mot landslag.

Matchen som inte blev av var SM-finalen för U21-lag.

Efter MFF:s 2-0 mot Hammarby IF i den sista gruppspelsmatchen fanns möjligheten om Mjällby AIF dagen efter – det vill säga idag – hade besegrat IFK Norrköping. Då hade MFF vunnit gruppen.

Det höll inte. Mjällby tog ledningen, men Norrköping vände till seger med 2-1 i den andra halvleken.

Synd för MFF. Det hade varit bra med en match till för U21 också…

 

Jag gillar småtrista 1-0-matcher

Efter Malmö FF:s näst sista omgången-seger mot Hammarby ska jag direkt erkänna en sak.

Jag gillar 1-0-segrar! Helst ospektakulära sådana, grundade i en stabil försvarsinsats och tagna tack vare ett stort och kontrollerat bollinnehav istället för en backa bakåt och nicka undan-taktik.

Söndagens trepoängare var en sådan.

Inte en strålande match där 1-0 borde varit 3-0 som mot Sjachtar Donetsk i veckan. Sådana kan alla uppskatta. Även jag.

Utan en småputtrig, lite småtrist match där 1-0 är alldeles lagom. Och nog. Det ska man förmodligen vara funtad som jag för att gilla.

Dessutom är det bara bra att ibland vinna utan att göra ett dugg mer än vad som behövs. För MFF:s del inte minst nu när det väntar en hel och nyttig träningsvecka inför avgörandet om fjärdeplatsen – där MFF tack vare BK Häcken plötsligt har allt i egna händer! – och sedan en resa till Lviv och match två mot Sjachtar.

Det var alltså ingen toppmatch.

Men den gav flera goda besked för MFF.

1) Franz Brorssons suveräna insats.

Tillsammans med Rasmus Bengtsson var han bäst på planen. Brorsson kanske till och med snäppet bättre i spelet, men Bengtsson likvärdig eftersom han nickade in målet.

19-årige Franz har inte spela så många matcher från start och rätt få som inhoppare. Men det går redan att skönja en tendens, Malmö FF förlorar inte när Brorsson spelar.

Med Bengtsson, Brorsson, Kari Arnason och Felipe Carvalho i truppen behöver MFF heller inte fundera särskilt länge på vad klubben ska göra med utlånade Johan Hammar och Alexander Blomqvist. De behövs inte längre.

2) Magnus Wolff Eikrems uppåtgående form.

På sikt måste det finnas en plats i laget för en spelare med Wolff Eikrems spelsinne och passningsskicklighet. Det har inte gått under större delen av 2015. Nästa säsong bör det vara en av MFF-ledningens viktigaste uppgifter att hitta ett sätt att får en mer regelbunden och större nytta av honom.

3) Hörnmål igen!

Efter ett antal usla hörnor (jag avskyr korta hörnor) kom ett nytt bevis på att MFF lärt sig och gjort det bra. Visst sov Hammarbyförsvaret sött, men Eikrems hörna och Bengtssons nick var högklassiga.

4) Flexibiliteten.

Då tänker jag inte bara på systembytet. MFF SKA kunna spela annat än 4-4-2 när det behövs. Nej, egentligen mer på att Yoshimar Yotún såg väldigt intressant ut lite högre upp i banan och att Erdal Rakip kom offensivt i djupled som ingen central mittfältare tidigare under säsongen.

5) Enock Kofi Adus inhopp.

Hans blick, hans lugn, hans teknik…

Säger då allt detta att MFF kan klara sig utan Markus Rosenberg? Delvis ja, men allt blir så mycket bättre med honom!

 

Bara bra med ändringar

Mitt mellan de två glödheta MFF-matcherna mot Sjachtar Donetsk ska Allsvenskan slutspelas.

Efter 1-0-segern i onsdags mot Sjachtar känns det som om MFF är närmare en tredjeplats i Champions League-gruppen än en fjärdeplats i Allsvenskan!

Men det kan svänga snabbt. Elfsborg har ödet i egna händer, segrar mot Häcken och Falkenbergs FF innebär att det kvittar vad MFF hittar på. Men Häckens charm ligger i att Hisingslaget kan göra vad som helst och om Falkenberg har chansen att gå förbi Kalmar FF i den sista omgången och rädda kontraktet utan kval tror jag att den motivationen toppar Elfsborgs vilja att säkra en fjärdeplats.

Så MFF har all anledning att glömma Sjachtar för ett tag och sätta 100 procent fokus på att ta sex poäng mot Hammarby och IFK Norrköping.

Just då kommer det att bli rejält med ändringar i startelvan i söndagsmatchen mot Hammarby.

Det tycker jag är – bra! Inte minst för att Åge Hareide de senaste dagarna antytt att det även kan bli en ändring i sättet att spela.

Nya spelare kan tillföra energi, det kan 4-5-1, 4-2-3-1, eller allra helst kanske 4-3-3 också göra. Inte minst i en match där ett lag som siktat på SM-guld ska jaga en fjärdeplats.

Utan avstängde Markus Rosenberg blir det också naturligt att ändra. För det är Rosenbergs önskemål om att ha en kedjekompis bredvid sig som styrt MFF:s spel efter försäsongen i år.

Inget att säga om. Markus Rosenberg har både kvalitén och statusen som gör det vettigt att anpassa spelet för att få ut mesta möjliga ur honom.

Två sittande mittfältare i Oscar Lewicki och Enock Kofi Adu är dessutom extremt nyttigt och nödvändigt i det internationella spelet.

Men båda hamnar långt bak och ingen av dem gör poäng. Och det märks framförallt mot de sämre lagen i Allsvenskan när det egentligen inte ska behövas en dubbel säkring.

Tog upp just det där med att Lewicki och Adu varken gör mål eller assist med Åge Hariede i efter träningen-snacket och han bekräftade att man framförallt tänkt på Rosenberg och det internationella spelet.

– Jag har byggt mina flesta framgångsrika lag med tre mittfältare, en bollvinnare, en spelfördelare och en som löper mycket.

Eftersom Malmö FF konsekvent haft tre olika nivåer under 2015. En fenomenal i Europaspelet, en stark mot de bästa lagen i Allsvenskan och en betydligt sämre mot bottenlagen i Allsvenskan är en bra fråga i utvärderingen:

Skulle MFF ändrat spelet?

Mitt svar styrs av resultaten. Nej i Europa och mot de bästa lagen i Allsvenskan, ja mot de sämre.

Ibland alltså och företrädesvis mot undre halvan-lag i serien.

Istället har man konsekvent kört med ett centralt mittfält  som på 92 allsvenska matcher 2014 och 2015 kommit upp i tolv poäng (Lewickis Häckensäsong ifjor inräknad och Adu kom till MFF mitt under 2014). Under samma tidsperiod har duon dragit på sig 17 varningar och ett rött kort.

 

Inte ens när man ändrar behöver svaret heller ligga i att man petar Lewicki eller Adu.

En av de intressantaste matcherna på hela året spelades redan i början av mars. MFF mötte Jönköpings Södra i Svenska cupen. J Södra är nykomling i nästa års allsvenska och troligen likvärdig med de bottenlag som MFF tappat så många poäng mot i år.

Mot Jönköping ställde MFF upp med både Adu och Lewicki, men man om man väljer att kalla systemet 4-3-3 (4-2-3-1 kanske vissa föredrar) ställde MFF offensivt upp så här:

Lewicki – Eikrem- Adu

Sana – Rosenberg – Berget

MFF vann med 4-0 och körde över Jönköping.

Sedan kom plattmatchen då Örebro SK skickande ut MFF ur Svenska cupen.

Efter det mötte Malmö FF två dåliga lag, Mjällby AIF i en träningsmatch och GIF Sundsvall i den allsvenska premiären borta, med 4-4-2 och Adu samt Lewicki sittande. Det blev 5-0 och 4-1 och med efterklokhetsglasögonen påsatta funkade det nog alldeles för bra.

 

MFF kommer att ändra

Till helgens Hammarbymatch måste Åge Hareide göra en förändring.

Dessutom finns det en han inte kan göra.

Den nödvändiga ändringen är att ersätta Markus Rosenberg, som är avstängd.

Ge Tobias Sana speltid går heller inte. Han är också avstängd.

Efter ett besök på dagens träning och ett kort eftersnack med Hareide framstår det dock som rätt klart att det kommer att ändras rejält i startelvan.

Sjahktar-matchen slet på batterierna och tunga namn som Rosenberg, Kari Arnason, Rasmus Bengtsson, Oscar Lewicki och ytterligare ett par var inte ens ute på plan 6-gräset.

Frågade om hur Erdal Rakips fenomenala inhopp mot Sjachtar Donetsk påverkade uttagningen och Hareide hymlade inte.

– Erdal kommer att spela, vi får bara se på vilken position.

Rosenbergs avstängning öppnar för Agon Mehmeti, men det kan bli ett forwardsbyte till.

– Nikola Djurdjic har vissa problem med ljumskarna och det kan vara läge för honom att avstå, berättade Åge Hareide och antydde att det även kan finnas skäl att ersätta Kari Arnason och Oscar Lewicki.

Kanske även Jo Inge Berget om man väljer alternativet med bara en anfallare och tre man på det centrala mittfältet.

Åge Hareide påpekade också att Franz Brorsson tagit stora kliv framåt och att Magnus Wolff Eikrem är på uppåtgående och dessutom, precis som Yoshimar Yotún, en stark konstgrässpelare.

Med 4-4-2 kan det bli:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Franz Brorsson, Rasmus Bengtsson, Yoshimar Yotún – Vladimir Rodic, Erdal Rakip, Enock Kofi Adu, Magnus Wolff Eikrem – Agon Mehmeti, Jo Inge Berget.

Med 4-5-1:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Franz Brorsson, Rasmus Bengtsson, Yoshimar Yotún – Vladimir Rodic, Oscar Lewicki, Erdal Rakip, Enock Kofi Adu, Magnus Wolff Eikrem – Agon Mehmeti.

Fast helst skulle jag vilja se Pa Konate få en match till och Yoshimar Yotún flyttas upp ett steg på kanten. Jag är inte säker på att det hade funkat, men det hade varit intressant…

Ändringarna ska inte tolkas som att MFF inte har fullt fokus på Hammarbymatchen.

Tvärtom kan pigga ben förbättra chanserna.

Och någon gång ska ju rotationen fungera fullt ut i år också. Den gjorde det ju förra året.

 

 

Surrealistisk känsla

Dagen efter MFF:s suveräna seger över Sjachtar Donetsk är det närmast en surrealistisk känsla att tänka tillbaka.

Sjachtar är det bästa laget MFF besegrat i modern tid. Ändå är den envisa tanken som hela tiden dyker upp i huvudet att MFF borde vunnit större än 1-0.

Det är heller inte Malmöitisk kaxighet. Det är fakta. Sjachtar skapade två halvhyfsade lägen, MFF sex-sju solklara och högkaratiga tillfällen utöver det som gav målet.

Straffmissen, Jo Inge Bergets tre lägen, Vladimir Rodics stolpträff och situationen som slutade med att Rasmus Bengtsson försökte tackla sönder stolpen är de tillfällen jag kommer ihåg direkt och då har jag säkert förträngt något.

Sjachtar Donetsk vann Uefacupen 2009. Efter det har varje år spelat i Champions League och bara förlorat mot de här lagen:

Arsenal, Barcelona, Porto, Zenit, Chelsea, Juventus, Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen, Manchester United, Atletic Bilbao, Bayern München, Real Madrid och PSG.

Nu fick de 13 storklubbarna sällskap av MFF.

Och det ger eko i hela världen. Nås till exempel av rapporter av att Malmö FF-segern var med på morgonnyheterna i Malaysia. Pa Konate blev uttagen i det gigantiska sportkanalnätverket ESPN:s All star team och Eurosport i England påpekade att MFF avslutade matchen med sex Malmöfostrade spelare på planen.

När Uefa skulle sammanfatta Champions League-kvällen på sin officiella hemsida valde man dessutom att toppa med MFF på förstasidan.

Alltså borde man jubla över 1-0, uppskatta uppmärksamheten, inse betydelsen av de 14,2 miljonerna segern gav i bonuspengar och vara tacksam för att hoppet lever om tredjeplatsen. En tredjeplats som i så fall innebär 16-delsfinalspel för MFF i Europa League efter nyår.

Och just där klämmer skon.

På grund av Uefas regel att det vid lika poäng är inbördes möten fullt ut som gäller hade 2-0 eller 3-0 varit så oerhört mycket bättre.

MFF har just nu minus tre i målskillnad, Sjachtar har minus åtta. Vinner Sjachtar ”returen” med 2-0 och sedan får storstryk både mot PSG och Real Madrid och MFF på nytt förlorar med mycket knappare marginal mot samma motstånd har det ingen betydelse.

Bara att acceptera reglerna. Men man måste faktiskt få lov att tycka att de är rätt korkade. Det är ju trots allt gruppspel det handlar om och varför skulle det inte löna sig att göra starka insatser mot de stora klubbarna även om det blir förlust?

Tack och lov höll MFF nollan. Nu räcker 1-2 och 1-2 känns just nu som ett rimligt tips den 3 november. Efter match ett behöver MFF heller inte vara nervöst för att Sjachtar har mycket boll. Mål avgör matcher, chanser ger mål, men bollinnehav är bara bra om man gör något av det.

…………………………………………………..

Ingen ny vecka utan rykten.

Det senaste är Fotbollskanalens uppgifter om att MFF kontaktat Djurgårdens IF om Kerim Mrabti.

Då poppar det snabbt upp reaktioner om att Djurgården hellre säljer till utlandet och att det blir dyrt.

Förmodligen extra dyrt för att det handlar om en allsvensk konkurrent, som dessutom råkar ha mycket pengar.

Jag förstår reaktionerna. Någonstans kan jag till och med sympatisera med dem.

Men man måste faktiskt bestämma sig för hur man vill ha det.

Det har gnällts oerhört mycket på att MFF:s Champions League-miljoner inte stannar i Sverige utan att klubben istället för att köpa från allsvenska klubbar, eller Superettan, handlar i utlandet.

Men då går det inte samtidigt att begära överpris alternativt inte vilja sälja alls när Malmö FF är intresserat av en svensk spelare.

MFF ville ha Linus Wahlqvist i IFK Norrköping. När prislappen blev löjligt stor backade man.

Det finns fler exempel. Mrabati kan vara ett nytt. Eller bli.

Alla klubbar har rätt att låta bli att sälja kontrakterade spelare. Men då är det rätt dumt att samtidigt gnälla över att pengarna går någon annanstans.

 

En fantastisk MFF-seger

Malmö vann igen. Så jäkla enkla tre poäng. Eller, de satt hårt åt. Men visst var segern fullt förjänt! Sjakhtar Donetsk hade mycket boll, särskilt i den första halvleken. Men det var MFF som hade de klara målchanserna.

Länge kändes det som om det var en hel ocean full, som när de missades till slut skulle straffa sig. Fast Sjakhtar orkade aldrig kvitterings-hota och när jag skriver det här ser jag fortfarande inhopparen Erdal Rakip springa som en furie och jobba som en tomte på julafton. Han blev på något sätt symbolen för att ingen kunde vara så elak att hen kunde ta ifrån MFF segern i den här matchen.

Markus Rosenberg gjorde mål igen på hög nivå och de som fortfarande inte har fattat hur bra och betydelsefull han är på den här nivån – och alla andra – har förmodligen problem att hitta röven om man släcker lyset.

Men en dag som den här jobbade alla 100 procent, alla hade lika stort fokus och samtliga var bättre än i Allsvenskan. Det krävs, för Sjakhtar Donetsk är ett riktigt bra lag som spelat i Champions League sedan Fred inte var en spelare i Sjakhtar utan en dinosaurie på stäppen.

Det var en seger att ta med till historien.

Värd 14,2 miljoner kronor dessutom.

För så mycket rasslade in i MFF:s kassakista bara i bonus för vinsten. Och bättre upp. Nu är kampen om tredjeplaten plötsligt och lustfyllt en strid som kommer att leva in i den sista omgången. Som förra året. MFF hör hemma i CL!

Hyllningen av Bob Houghton blev precis så stämningsfull och lyckad som han förtjänade, i alla fall nästan, för hans legendarstatus är inte att leka med. Han hyllade själv tillbaka genom att berömma den fantastiska publiken.

– Värt ett mål. Nu gör VI ett till i andra, sa han.

Den här gången lät Uefa honom dessutom beträda gräset. Så var det ju inte när Roy Hodgson fick sin förtjänta stund i rampljuset förra året. Och så fick Bob se Bobs hörna live.

MFF har blivit allt bättre på sånt här. Nu vill jag ha Bo Larsson nästa Europaspels-säsong!

Som uppladdning inför den stora matchen möttes alltså lagen i Uefa Youth League. Det blev 5-5 i den matchen sedan MFF lett med 3-1, 4-2 och 5-4 tre minuter före slut. Lite bitter eftersmak, men MFF är obesegrat, ligger tvåa i gruppen och är halvvägs in i den vidare till slutspel. YT-laget får gå vidare även om seniorlaget inte gör det.

Mattias Svanberg var länge lysande. Nästan lika vass var förre HIF-basen Sten-Inge Fredins barnbarn Oliver Stojanovic-Fredin. Bland annat gjorde han ett oerhört snyggt mål. Pang, ribba in.

Extra värt att uppmärksamma en festkväll som den här när MFF startade med fyra Malmöfostrade spelare i laget; Pa Konate, Oscar Lewicki, Rasmus Bengtsson samt Markus Rosenberg. Och bytte in två till! Erdal Rakip och Agon Mehmeti.

Konate förresten: vilken man!

Och visst Hexenkesslades det. Utav bara h…..

Det ekar fortfarande på Stadion-området.

Bästa vägen till Europa

Kontinuitet i Europaspelet är extremt viktigt för MFF. Då kan det här vara matchen som avgör allting. Jag börjar nämligen allt mer luta åt att det är tredjeplatsen i årets Champions League-grupp som är den bästa chansen till Europaspel 2016.

När Elfsborg slog IFK Norrköping blev möjligheten att knipa fjärdeplatsen i Allsvenskan plötsligt rätt liten. Och sedan är det ju långt ifrån säkert att fyran verkligen får en plats i Europa.

Vinna Svenska cupen borde vara prio ett. Dessutom den enklaste, eller minst svåra, vägen till Europa. Felet är bara att MFF numera aldrig vinner cupen. 26 år senast, det är en lång tid. Fråga IFK Norrköping. Man kan ju inte utgå från att ett lag som i 26 år mycket sällan varit nära att vinna en turnering plötsligt ska göra det.

Återstår att besegra Shakthar Donetsk i dubbelmötet som nu väntar. I praktiken ska det räcka.

Då gäller det att, som Åge Hareide envist upprepat, våga tro på möjligheten.

Och att 20 000 åskådare också gör det från cirka trekvart före avspark till matchens slut. Det är redan på uppvärmningen man sätter nivån på värmen i grytan och sedan ska det bli ett långkok av motståndarlaget.

Då kan det bli möra ben på Skahktar-spelarna.

Ja, jag vet att Shakthar är ett väldigt bra lag. Vassare än Olympiakos. Men det var Red Bull Salzburg upplaga 2014-15 också.

Det går att leta problem. Men i samma fakta finns det även möjligheter.

Metalist Charkiv utklassade MFF 2011 och vann med 4-1 trots en utvisning. Den matchen har etsat sig fast i många hjärnor. Men det är lite spökvarning på att lägga för stort fokus på den matchen.

Inför matchen mot Real Madrid skrev jag att MFF spelat 31 hemmamatcher i Europacupen, Champions League och CL-kval utan att någonsin släppa in fler än två mål. Det är fortfarande sant efter match 32. Lägger man till de 40 matcherna MFF spelat hemma i de övriga europeiska cuperna har det bara hänt vid två tillfällen; Metalist 1-4 2011/12 samt Besiktas 1-4 2005/06.

Malmö FF-ras på hemmaplan i Europa är alltså extrema undantag.

Nästa gång MFF möter ett turkiskt lag förutsätter jag därför att alla som nu gnäller om att det ska vara så oerhört svårt att besegra ett ukrainskt lag bara för att det blev storstryk mot ett annat ukrainskt lag plockar fram Besiktas-kortet. Eller?

Det är dessutom lätt att bli imponerad av att Shakthar Donetsk hade 50-50 i bollinnehav borta mot Real Madrid och 18-9 i avslut hemma mot PSG. Själv tycker jag att förlustsiffrorna med 0-4 och 0-3 är intressantare.

Att få storstryk när man är utspelad är en sak, att få det när det är jämnt säger något annat.

Och väldigt intressant.

Kan MFF utnyttja Shaktors blottor bakåt och kan Ukrainalaget till skillnad från Salzburg försvara också?

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×