Ladda med Youth League

Bästa sättet att ladda för Champions League? Ett svar kan vara att tillbringa eftermiddagen före den heta kvällsmatchen med att se samma lag mötas i Uefa Youth League.

Mer om det här.

Jag har redan bokat in dubbelmatcherna MFF-Real Madrid den 30 september, MFF-Shakhtar Donetsk den 21 oktober och MFF-Paris Saint-Germain den 25 november. Klockan 15.30 på Malmö IP är det som gäller för ungdomsmatcherna.

Tyckte först att det varit enklare och häftigare att lägga u-matcherna på klassiska Malmö stadion nästgårds till CL-matchen. Men jag köper ungdomsbasen Mats Engqvists argument.

Han betonar att:

…Malmö IP är automatiskt Uefa-godkänd.

…det blir en bättre atmosfär med en annan närhet till spelet på Malmö IP än på Stadion om det kommer 1 000-2 000 åskådare, och det gör det.

…med matcher in i november är konstgräset på Malmö IP klimatsäkert.

En tuff uppgift väntar MFF.

Shahktar Donetsk var i final i Uefa Youth League 2014-15 där det blev förlust med 2-3 mot Chelsea.

Real Madrid vann sin grupp och gick till åttondelsfinal och föll mot Porto med sammanlagt 1-3.

Paris Saint-Germain blev bara trea i sin grupp och gick inte vidare, men man tog åtta poäng i kamp med gruppettan Ajax och tvåan Barcelona.

MFF siktar på att förbättra fjorårets fjärdeplats och möjligheten finns. I år är laget mer anpassat åldersmässigt. Då var i stort sett alla spelarna ett, två, tre eller fyra år yngre än motståndarna och MFF hade den lägsta medelåldern i hela turneringen.

Nu är det 97:orna som ska in i leken med hjälp av tre överåriga 96:or. Malmö FF har fortfarande ont om spelare i den åldersklassen, men 98:orna är glödheta och var med redan debutåret. Den erfarenheten har de nytta av i höst.

Att Malmö FF medvetet satsat på de allra bästa unga spelarna och ”släppt” ett par mellanårgångar är för övrigt bakgrunden till det som nu gör många lite oroliga.

Varför har MFF inga spelare i U21- och P19-landslagen frågar de? Förklaringen är att man satsat på nästa generation och där är MFF överlägset i svensk konkurrens. När laget ska spela i Uefa Youth League kommer 12-15 av de 18 matchuttagna spelarna att vara landslagsspelare!

I dagarna togs det ut tre landslagstrupper.

I P18 är Erik Andersson med.

I P17 återfinns målvakten Marko Johansson plus Mattias Andersson, Felix Olsson Lundgren och Dennis Hadzikadunic.

I P16 togs Anel Ahmedhodzic, Hugo Andersson, Teddy Bergqvist, Adrian Edqvist och Mattias Svanberg ut.

Tre av dem är redan uppflyttade i seniortruppen och Bergqvist nämns redan som en kandidat.

Så de som är oroliga för MFF:s ungdomsverksamhet kan sluta vara det. Den är bättre än nånsin.

………………………………………..

Lite nytt om två av bortamatcherna i Uefa Youth League.

Inför premiärmatchen borta i Paris mot PSG har man redan haft ett möte. MFF U-matchen mot PSG kommer att spelas klockan 15.00 på PSG:s akademi.

Shakhtar Donetsk måste ju spela sina hemmamatcher i Lviv där de hyra in sig på den fina EM-arenan från 2012. Det kan inte u-laget göra. Därför kommer matchen att spelar någon mil utanför centrum, men fortfarande i Lviv.

…………………………………………..

Uefa Youth League är för övrigt utökad i år.

Det finns som tidigare en Champions League-väg. Samma grupper som i stora CL. Gruppettan och grupptvåan går vidare.

Men Uefa har nu lagt till en rankingväg. De 32 högst rankade förbunden får ställa upp med vardera ett lag. De 32 möts i två play off-rundor. Till slut går åtta vidare. de spelar sedan mot de åtta grupp-tvåorna i Champions League-vägen i en omgång som gruppettorna står över i.

En konsekvens av detta är att Sverige i år har två lag i Uefa Youth League. MFF är ju redan med tack vare sitt CL-avancemang. ”Extraplatsen” i rankingvägen har gått till Elfsborg.

 

En kross och en monstertruck

Just nu sitter jag här i Olympias pressrum och försöker komma ihåg när MFF senast vann ett derby så här enkelt. Ska villigt erkänna att jag faktiskt inte kan minnas något liknande.

Sanningen var ju att MFF fram till Jo Inge Bergets 1-0-mål i den 28 minuten inte ens var särskilt bra. Det var trögt och tanken att det kunde vara dags för en ny energilös och poängfattig insats a la Åtvidaberg eller Häcken hann i alla fall födas.

Men HIF förmådde inte utnyttja det och sista 60 minuterna av matchen var det klasskillnad.

12-2 i avslut på mål säger en del.

MFF:s chanser till fler mål och HIF:s totala oförmåga att skapa något hot som släppt in laget i matchen säger ännu mer.

Lägg gärna till att Malmö FF dessutom kunde spela av matchen och vila lite grann mot slutet.

Men visst, HIF har varit mer chanslöst.

I onsdags förra veckan var det 50-årsjubileum av derbyt då MFF vann med 10-1 på Olympia.

Fast det kan jag inte påstå att jag minns…

Tror också att vi just nu ser en stjärna födas i Felipe Carvalho. Egentligen ska det inte gå att göra sådana värvningar i modern fotboll. Men MFF har gjort ett fynd både till priset (lågt!) och kvalitén man fått. Men det absolut avgörande är nivån han kommer att hålla när han är inskolad och i full fysisk form.

Många som läser den sista meningen tror förmodligen att jag är galen. Carvalho är ju redan en best, en tung, stor, snabb back som det inte ens lönar sig att brotta ner. Då nickar han bara in bollen i mål istället, som vid 2-0.

Efter presskonferensen var dock Åge Hareide inne på precis samma sak. Det vi hittills sett av Carvalho är naturkraften han fått gratis. Det var därför han fick bryta mot slutet – kramp, inte skada. Till nästa säsong ska han vara tränad också!

Redan nu tycker jag dock att det är befogat att ställa frågan vad som händer när Rasmus Bengtsson är skadefri? Petar han Carvalho? Ett tag till är svaret säkert ja, men den uruguayanske mittbacken attackerar även i det fallet med kraften och effekten av en monster-truck.

Bäst av alla i MFF var dock en annan spelare. Enock Kofi Adu är tillbaka på den internationella nivån där han ibland driver hela MFF:s spel.

När MFF gick in till matchen visste alla att lagen man jagar i toppen samtliga hade vunnit.

Därför var det starkt att plocka fram energin, som inte fanns första 25. Och när suveräne domaren Mohammed Al-Hakim blåste av var det i alla fall snudd på en liten bingo för MFF.

Tre egna poäng plus en skrällseger för GIF Sundsvall i Borås mot Elfsborg. I nästa omgång möter MFF just Elfsborg på Swedbank stadion. Seger där och avståndet är nere i en ynka poäng.

Till sist två bra saker:

1) Inhopparen Magnus Wolff Eikrem fick assist på 3-0. Den poängen behövde han.

2) Guillermo Molins såg rätt het ut. Det var ju löjligt nära att han fått näta i matchens absolut sista sekund.

 

 

 

Störst för HIF, viktigast för MFF

Dags för derby och då har MFF ett problem att hantera. Största svårigheten kan nämligen vara att det här numera är en match som är mycket större för HIF än MFF.

HIF tuffar på stabilt strax bakom toppen, en position som med tanke på förutsättningarna är helt okej, till och med bra. Men publiken är bortskämd och intresset trots ett envetet jobb från klubben på puttra på lågt-nivå.

Då kommer ärkerivalen på besök. laget man stundtals ägnar ett närmast osunt stort intresse och alla ser chansen att inte bara trycka dit MFF utan även se till att guldmöjligheten smulas sönder och topp 3-chansen försämras rejält.

Dessutom kittlar tanken att fylla Olympia.

I Malmö laddas det för Champions League-spel mot Real Madrid, Paris Saint-Germain och Shakhtar Donetsk, intresset är på topp och publiksnittet ligger på en bra bit över 17 000.

I jakten på nytt Europaspel och täten av tabellen är HIF borta ruggigt nära att förvandlas till en match i mängden snarare än en het prestigekamp. Jämför hettan och rivalvärdet i matcherna mot IFK Göteborg. De ligger numera långt före och i dem har MFF heller inte haft några som helst problem att hitta inspirationen. Där har MFF tagit sex poäng.

Jag tror att det blir helt avgörande vilken nivå Malmö FF kan klara att prestera på.

Kommer man i närheten av hettan, tempot och intensiteten från matcherna mot Salzburg och Celtic slår MFF bättre lag än HIF i Allsvenskan.

Gör man det inte har MFF redan tydligt bevisat att man kan tappa poäng mot sämre lag än HIF.

De senaste årens utfall talar tungt i MFF:s favör. MFF har inte förlorat något av de åtta senaste derbyna i Allsvenskan (4-4-0).

För att ta med sig intensiteten från Celticmatchen kan det dessutom vara bra att ändra så lite som möjligt i laget. Spelare som är slitna eller ligger i riskzonen ska givetvis vila. Men ska man döma efter fredagsträningen och det som känns mest troligt kommer MFF med följande lag:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Felipe Carvalho, Yoshimar Yotún – Vladimir Rodic, Oscar Lewicki. Enock Kofi Adu, Jo Inge Berget – Nikola Djurdjic, Markus Rosenberg.

Det är samma elva som startade mot Celtic med skadade Rasmus Bengtsson utbytt mot Felipe Carvalho.

Det är ett lag med sex landslagsspelare och en (Rosenberg) som varit det om han sagt ja.

Det är ett lag som även med rätt stora förändringar – titta vilka spelare som sitter på bänken – naturligtvis ska klara att sluta bland de tre översta lagen i sluttabellen.

Samtidigt är det ett lag som i Allsvenskan satt sig i ett läge där man hela tiden måste upp till bevis. För poängtapp mot HIF och Elfsborg innebär att MFF kan sluta femma-sexa. Då kan man summera 2015 som succé i Europa och fiasko på hemmaplan.

 

Jag tror inte att det går så illa.

Men jag tycker också att man ska skilja på Europaspelet och det nationella i betygsättningen. Och blir MFF femma-sexa i Allsvenskan är det svårt att undvika stämpeln underkänt och fiasko. Inte minst med tanke på det som hände i cupen mot Örebro SK.

Därför är det är rätt lätt konstatera att matchen är större för HIF.

Men den är viktigare för MFF…

 

Tack och lov för Shakhtar

Zlatan Ibrahimovic och PSG. Ronaldo och Real Madrid. Det i särklass bästa med lottningen – ja egentligen det enda som var bra – var att MFF i alla fall fick Shakhtar Donetsk.

Förhoppningsvis är jag fortfarande inte ensam om att tycka att Champions League är en tävling och inte en ren underhållningscirkus.

Därför var mina två utgångspunkter inför torsdagens lottning i Monaco.

1) Att Malmö FF spelar i Champions League är större än vem dom möter.

2) Ju större chans att gå vidare desto bättre.

När lottningsproceduren sakta och segt kröp fram mot slutet framstod det därmed allt mer klart att det bästa för MFF hade varit att lottas in i grupp B, G eller H.

B med PSV Eindhoven, Manchester United och CSKA Moskva var bäst. G med Chelsea, Porto och Dynamo Kiev och H med Zenit St Petersburg, Valencia och Lyon hade funkat.

Där hade det funnit flera möjligheter att knipa en tredjeplats och med max flyt till och med utmana om en andraplats. Med Paris St Germain och Real Madrid i gruppen blir det så mycket tuffare. Inte alls dåliga Shakhtar kan utmanas även i en serie med dubbelmöten, de två andra kolosserna kan det knappast.

För mig är det mycket viktigare än att tillfredsställa de som tycker att det är kul att få två stora lag till Malmö. Om vi ska prata klartext är det ju dessutom så att de som tycker att det i särklass viktigaste är vilka lag MFF får möta också är de som kommer att få svårast att skaffa biljetter.

Biljetterna säljs i paket och de över 10 000 årskortsinnehavarna och medlemmarna, som nu är nästan 6 000, får förtur. Det är ett mycket bra system eftersom det prioriterar alla som går på Swedbank stadion även på de vanliga matcherna. De trogna, de som bryr sig lite mer och de som skapar häxkittelstämningen som så många älskar att uppleva och prata om. Egentligen är publikeffekten av lottningen ovidkommande. Det hade blivit fullt i alla matcherna oavsett vilka tre lag MFF lottats mot.

På sikt tror jag dock att det är bra att det med den här lottningen kommer att bli ännu svårare att få tag på biljetter.

För det första får det effekten att antalet årskort och medlemskap kommer att öka ytterligare.

Det ger en bra grund både i vardagen och i en medlemsstyrd förening som sådan.

För det andra kan det förhoppningsvis få MFF att titta lite närmare på de förslag som finns att bygga ut Swedbank stadion med ytterligare ett antal tusen åskådarplatser. Att göra det ovanför nuvarande ståplatsläktaren och göra den massiva ljudväggen som möter med- och motspelare ännu effektivare låter som en himmelsblå dröm.

Att MFF får visa upp sig inför en internationell tv-publik samtidigt som PSG och Real Madrid är ju heller inget fel.

 

Roddan har rätt

Rod Stewart är barndomshjälte. De åtta albumen han gav ut mellan 1969 och 1977 är så oerhört bra att hade han slutat där hade han varit en av de allra största artisterna genom tiderna. Det är snudd på att han är det ändå.

Begriper fotboll gör han också!

Efter MFF:s Champions League-avancemang på tisdagen visade han en insikt som få av de övriga Celtic-supportrarna och ingen av de skotska journalisterna och experterna var i närheten av.

Då skrev han på twitter:

Grattis till svenskarna. De var bästa laget. Celtic FC måste sätta stopp för den här zonmarkeringen på hörnor. Det funkar inte för oss.

Annars var det väldigt mycket gnäll över hur dåligt det var av Celtic att inte kunna slå ut svaga Malmö FF. Brist på självanalys kallas det.

Sanningen är ju att MFF på fyra år på egen hand nästan massakrerat den skotska Europaspels-koefficienten. Rangers fick spö 2011, Hibernian krossades med sammanlagt 9-0 ett par år senare och nu fick Celtic stryk.

MFF 2015 är ett bättre lag än Celtic 2015. Att det var därför MFF vann kommer rätt många aldrig att förstå. Men ”Roddan” är större än så.

Prestationen att två år på raken ta sig in i Champions Leagues gruppspel börjar så sakta sjunka in. Senast ett svenskt lag gjorde det var IFK Göteborg 1997 och senast ett nordiskt lag lyckades var Rosenborg för tio år sedan.

Nu när det är gjort tror jag att det blir lättare att sätta fokus på Allsvenskan.

Jag ska villigt erkänna att jag underskattade svårigheten att – som Åge Hareide ofta uttrycker det – rida de dubbla hästarna. Tittar man på 2000-talets skandinaviska representanter i CL är det dessutom frapperande att nästan ingen klarat att försvara sitt nationella mästerskap året efter.

Det är skitsvårt och med nio omgångar kvar har Malmö FF sju poäng upp till två lag (IFK Göteborg och Elfsborg) samt fem till två (AIK och IFK Norrköping). Så länge chansen finns ska MFF gå för det, men det realitiska målet är givetvis att ta tredjeplatsen som ger spel i Europa.

Då blir jag sur när jag hör folk som tycker att det är snudd på omöjligt. Med 27 poäng kvar att spela om ska ett Champions League-lag klara att passera två av fyra lag som ligger före i tabellen.

Två av dem, Elfsborg och IFK Norrköping, har MFF kvar att möta hemma.

Med kval- och play off-spelet avklarat kommer Europaspelet nu in i en fas där det mer handlar om att njuta och skörda frukterna. Då kan MFF prestera bättre i Allsvenskan och lättare hitta 100 procent fokus och motivation.

Tror faktiskt att den svåraste matchen kommer på söndag. Det är ett derby som är mycket större för HIF än MFF och sväva på moln-känslan efter Celtic är kanske inte den allra bästa uppladdningen.

Nån gång ska väl dessutom MFF lyckas i cupen!

…………………………………………………..

Bästa Rod Stewart-låten?

Fortfarande You wear it well.

Tony Ernst hävdar Maggie May. Men han har fel. Kanske….

 

Ny magisk insats av MFF

Celtic kallar sin hemmaarena för Paradiset. I Europakval är Malmö FF:s hemmaborg något helt annat. Det är ett helvete för ALLA motståndare.

En fullständigt fantastisk publikinsats i 30 minuters uppvärmning och 90 minuters spel plus tillägg lyfte hela anläggningen så att den svävade ut i Europa. På himmelsblå moln mot historien!

För att inte tala om laget. MFF gjorde det igen.

Att ta sig till gruppspelet i Champions League en gång är stort.

Att göra det en gång till – efter att ha bytt ut alla startspelarna utom tre – är gigantiskt.

2-0 var fullständigt förtjänt. Celtics vassaste spelare. målvakten Craig Gordon, höll laget kvar i matchen och det kunde blivit både 3-0 och 4-0.

Jag står fast vid att Celtic FC var det lättaste motståndet i trion Celtic, Red Bull Salzburg och Sparta Prag. Sportsligt var prestationen att slå ut Salzburg 2014 störst. De hade ett ruggigt starkt lag då. Visserligen med ett taktiskt pucko-spel, men ändå.

Fast det här var på sätt och vis den mest tillfredsställande segern. Skotska journalister och massvis med folk i Glasgow och på andra ställen där man intresserar sig för Celtic hade inte riktigt fattat ett par saker:

1) MFF är ett oerhört mycket bättre hemma- än bortalag i Europa. Det är sedan gammalt. MFF har spelar mängder med internationella matcher, långt före publiken var en sådan kraft som idag. Nästan alltid har man presterat på topp hemma.

2) Markus Rosenberg och Enock Kofi Adu var tillbaka. Mackans betydelse är så uppenbar att den helt enkelt inte går att missa. Lyftet Adu ger MFF har glömts bort lite. Han är suverän i passningsspelet, rör sig rätt och framförallt lyfter han Oscar Lewicki. Den nyblivne landslagsspelaren Lewicki var en av planens absolut bästa. Det var han mycket tack vare Adu.

3) Lyftet publiken ger MFF.

Alla sjunger, alla hänger på och man gör det hela tiden. Väldigt få klubbar har det stödet.

Och om MFF var bra hemma utan det förr blir laget ännu vassare nu när man får det i ryggen.

Jag är faktiskt rätt glad att jag sa just det här när jag blev intervjuad av BBC. Innan matchen!

MFF den 25 augusti 2015 bestod av 14 hjältar.

Egentligen känns det fel att plocka fram några.

Men vad fan. Det är ju lite det jag är här för, så.

Oscar Lewicki, Vladimir Rodic och Markus Rosenberg! Alla tre internationella äss i leken.

Dessutom är jag oerhört glad över att det finns plats för en spelare som Anton Tinnerholm. Hans hjärta och energi kan bära ett helt Berg. Till och med ett envist och ettrigt springande berg som Jo Inge Berget.

Celtic FC var inte ens nära och måste jobba med sin självbild. Jag är inte förvånad över att de tog stryk av Salzburg. Och givetvis borde Leigh Griffiths blivit utvisad efter att ha knäat Tinnerholm på pungen. Då hade de blivit ännu mer chanslösa.

 

Utgångsläget är bra!

Häckendebaclet är glömt. Nu väntar en ny gyllene möjlighet att fixa en festföreställning på Nya Malmö stadion och för andra gången på raken kvala in till Champions League.

Det är inte bara stort, det är större än de som inte har full koll på den internationella klubbfotbollens villkor kan förstå.

Dessutom har MFF skaffat sig ett utmärkt läge!

En förlust med 2-3 är ett bra resultat att ta med sig från bortaplansspel i den första matchen.

Bättre än 2-4 mot Sparta Prag.

Bättre än 1-2 mot Red Bull Salzburg.

Bättre än 0-2 mot Red Bull Salzburg.

Faktiskt på allvar så bra att MFF-tränaren Åge Hareide under veckan uttryckt farhågor för att folk ska tro att det ska bli enkelt bara för att man klarat av svårare lägen förr. Spelare, ledare och alla kring laget måste vara 100 procent inställda på att ta kampen om det ska gå vägen.

Publiken blir kanske viktigare än någonsin.

Stämningen på de tidigare matcherna har varit magisk, mot Salzburg senast ekade sångerna redan under uppvärmningen. Det påverkade. Mycket!

Nu pratas det om kampanjerna smycka Stadion och hela Stadion sjunger och att toppa stämningen från tidigare stormutbrott och häxkittelkokningar. En av de intressantaste frågorna inför matchen är därför om det överhuvudtaget går?

I så fall är det nog bäst att de som är allergiska mot gåshud inte kommer närmare än en kilometer från Stadionområdet!

Celtic är säkert bättre på att försvara än både Sparta Prag och Salzburg. Men jag är inte så övertygad om att de kommer att satsa på att göra det.

Intrycken från de första tio minuterna i Glasgow säkert sitter fast i minnet och Ronny Deila är inte någon försvarsinriktad tränare.

Dessutom kan ”Vi är storklubben Celtic som nästan blir förnärmade när lilla MFF har mage att tycka att det är bra att klara 2-3 mot oss”-syndromet leda till ett visst övermod.

Försvarsspel är ju heller inte det Celtic företrädesvis sysslar med hemma i den skotska ligan.

Egentligen gör det läget ännu lite bättre.

Det är inget serie A-lag som kommer hit och ska täta till. MFF kommer att få lägena och om Celtic trodde att det inte betydde så mycket att Markus Rosenberg inte var med i den första matchen lär de bli rejält överraskade.

Mackan har varit lysande i varje mach laget spelat i Europa. Där tror jag på en repris.

Lägg till kraften från Nikola Djurdjic, vars målsnitt i både HIF och MFF imponerar, och kanterna med Jo Inge Berget och Vladimir Rodic.

Malmö FF bör ha goda chanser att näta.

Mål släpper man ju inte in i kval och play off.

Den 3 augusti gjorde Rangers – av alla lag – mål på MFF på Nya stadion. Efter det har MFF hållit nollan i nio raka kval- och play off-matcher på hemmaplan. Totalt 886 minuter. Det är bra på riktigt

 

 

Becksvart Hisingsmörker

Åtta raka utan seger mot ett och samma motståndarlag kan inte vara en slump. Häckentränaren Peter Gerhardsson tyckte det. Varje match lever sitt eget liv, det byts, ändras och taktiken är ny och unik och bla, bla, bla, bla…

Jag har inget emot Gerhardsson eller är ute efter att dissa hans kvaliteter som tränare. Men det finns bogey-team – för alla lag.

MFF har svårt för BK Häcken. Punkt slut.

Och efter ett tag med en lång rad av svårigheter som inte bryts bli det bara värre. Sviten biter sig fast som en blodröd igel.

Det mentala är en viktig del i fotbollen.

Ta bara Örebro SK. Ifjor hyllade alla Alexander Axén och ett ÖSK som gick genom höstsäsongen som en ångvält. Nu är det tvärtom. Samma lag, samma hyllade tränare, men allting går åt pipan.

Om Peter Gerhardsson förnekar att det finns mer inom fotbollen än det rent speltekniska och taktiska som man måste jobba med kan det ju vara en anledning till att Hisingslaget trots stora resurser ekonomiskt aldrig vinner något.

Tänk Gerhardsson prata Häxkittlar inför en match mot Red Bull Salzburg. Visst ja, det går ju inte. Han tror inte på sådant.

I en allsvenska där alla – ibland – slår alla går det inte att säga att guldstriden är körd för MFF.

Men allt har hastigt och mindre lustigt blivit väldigt mycket svårare. Inte minst mentalt.

Att börja snacka om att MFF riskerar att missa tåget till de översta Europaplatserna är dock bara billig populism. Givetvis finns det fortfarande kvaliteter att ta en andra- eller tredjeplats.

Jag köper heller inte att det skulle vara de sex förlorade poängen mot BK Häcken som är det största problemet. Irriterande är det, men i praktiken är det ju som vanligt. MFF tog guld 2013 och 2014 utan att slå Häcken. Däremot är kryssen mot Falkenbergs FF, två gånger Örebro SK och Åtvidabergs FF som öppna sår bakom MFF:s rustning. Av tolv poäng blev det fyra. En vettigare utdelning och ingen hade räknat bort laget från guldracet.

En sak som går att ifrågasätta i Malmö FF-insatsen mot BK Häcken är dock energinivån. Jag tror att det säger en hel del att många efter matchen klagade på trötthet och att de med mest fart var de tre som kom in.

Agon Mehmeti var nära att näta en gång och gjorde det en, bortblåst för offside. En klar sådan.

Guillermo Molins gjorde sin bästa insats hittills efter skadefrånvaron. Han skapade åtskilligt, slog det snygga passet till Mehmetis offsidemål och gjorde något få av de övriga lyckades med. Han träffade mål med avsluten!

Magnus Wolff Eikrem kom in med rätt attityd.

Det var ett par solklara plus med matchen.

Gillade också Felipe Carvalhos spel. Rasmus Bengtssons återbud förklarar inte förlusten.

Allt annat var becksvart Hisingsmörker…

 

Intrycken står fast

Rest hela dagen, köpt taxfreewhisky, kommit hem och sett om matchen.

Står fast vid intrycken några minuter efter slutsignalen.

2-3 är ett bra utgångsläge för Malmö FF. Faktiskt det bästa man haft mot starkt motstånd de senaste åren.

2-4 mot Sparta Prag gick att vända, 1-2 mot Red Bull Salzburg gick att vända och 0-2 mot Red Bull Salzburg gick att vända. 2-3 är mycket bättre än 2-4 och 0-2 och det är större skillnad mellan 1-2 och 2-3 än det först ser ut, bland annat just att det räcker med att vinna med 2-1.

MFF behöver alltså inte ens hålla nollan, vilket man gjort i 877 minuter i rad på hemmaplan i kval- och play off-matcher i Europa.

Står också fast vid att Salzburg och faktiskt även Sparta Prag var ett bättre lag än Celtic FC. Salzburg 2014 var det i alla fall med marginal.

Celtic hade arenan Celtic Park – den fräckaste och mest stämningsfyllda jag upplevt – och ett jäkla driv från start. Första 10-15 sköljde man över MFF som en stormvåg och fick utdelning med två snabba mål. MFF skulle vara bättre förberett tycker kanske någon, jag tror inte att det går att förbereda sig på sådant. Möjligtvis på att Celtic screenade/tog bort målvakten Johan Wiland vid 2-0. Jag pratade med en person som ser alla Celtics matcher och han påstod att det har laget satt i system att göra någon gång varje match i flera år nu.

Men när vattenkaskaden ebbat ut var MFF bättre än Celtic i 65 av de resterande 75 minuterna. Publiken blev helt tyst både vid 1-2 och 2-3 och laget skapade faktiskt rätt lite. Inte i närheten av så mycket som Sparta Prag och Salzburg (och innan dess lag som Swansea och Dinamo Zagreb) gjort hemma mot MFF.

Efter att ha läst massvis med skotska och svenska tidningar går det också att se en stor skillnad. I Glasgow verkar man tycka att Celtics tapp var rätt slumpartat och har inte alls förstått hur väldigt mycket vassare MFF är hemma än borta i Europa.

I spelarbetygen ligger dessutom de svenska journalisterna ganska lågt medan de skotska generellt har rätt höga betyg på ”sina” spelare. Ibland väldigt höga! Ett exempel; Scottish Sun tyckte att Emilio Izaguirre hade bra koll på Vladimir Rodic. Inte för att vara elak, men var såg de den matchen?

Håller dock inte med dem som tyckte att det räckte med ett grovt misstag och en liten tids strul för att Anton Tinnerholm skulle förtjäna en etta. För mig var en av de tre bästa MFF-spelarna första 45 minuterna. Då blir han inte plötsligt sämst i summeringen.

På tal om betyg.

När jag och Skånskan-kollegan Christer Cederlund steg ur taxin till flygplatsen i Glasgow tittade plötsligt den äldre gentlemannen som kört taxin på mig när jag betalade. Tidigare hade han inte sagt ett ljud på hela färden, men nu kunde han tydligen inte hålla sig.

_ Jag har sett Celtic sedan jag var liten. MFF:s supportrar var de bästa jag någonsin upplevt på Parkhead. Inga andra har jobbat så hårt. De var fullständigt fantastiska.

………………………………………

Ett litet problem med returen mot Celtic:

Om MFF-spelarna och ledarna börjar göra det jag – och många andra – just gjort och fundera på det goda utgångsläget och att Celtic går att tala med.

Ett större problem med returen mot Celtic:

På lördag ska MFF spela mot BK Häcken. Ett lag det känns som om MFF inte kan slå ens när man har 100 procent fokus på matchen.

Den finns inte ens en millimeter utrymme att nonchalera den matchen!

………………………………………….

Har på twitter tjatat lite om att jag åkte till Skottland förkyld, fortsatte att plågas och åkte hem i ett skick där jag varit ett lika gott sällskap till väskorna i bagageutrymmet som till alla jag mötte.

Hostan börjar dock ge med sig, ögonen börjar kanske snart sluta rinna och förhoppningsvis är jag frisk imorgon när jag ska börja sätta fokus på Häcken.

Och ja – jag höll mig från spelarna!

 

 

 

MFF har ett lysande läge

Att förlora med 2-3 på bortaplan är givetvis ett riktigt bra resultat i Europaspelet.

Mot Red Bull Salzburg behövde MFF göra 3-0 och gjorde det.

När Celtic ledde med 3-1 räckte det med 2-0.

När Berget tryckte in 3-2 i den allra sista stopptidsminuten innebar det att 1-0 räcker.

Med Malmö FF:s facit hemma på Nya Malmö stadion känns det som ett utgångsläge så pass vasst att om någon frågat mig på förhand hade jag köpt det direkt.

Men egentligen är det bättre än så.

Framförallt med tanke på den usla starten MFF fick på matchen på Celtic Park. 1-0 snabbt, 2-0 egentligen ännu snabbare. Då är det bra att komma igen.

Men det finns en sak till som säkert många kommer att glömma bort i sina analyser.

MFF saknade Markus Rosenberg och Enock Kofi Adu. Det hade stor betydelse. Med dem i laget tror jag inte Malmö FF ens hade förlorat.

Rosenbergs betydelse är uppenbar.

Adus syntes när MFF – i alla fall tyckte Åge Hareide det – behövde ställa upp med både Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem.

Eikrem gjorde ett suveräns inlägg vid 1-2, hoppas verkligen att det hjälper honom att få det att lossna. Till skillnad från många andra som kritiserar honom fattar jag att kapaciteten finns där, men tyvärr numera dold.

Första 45 fick han två suveräna lägen att slå den där avgörande passningen han är inköpt och utvald för att slå. Den ena brände han och den andra fick han aldrig iväg och då var det ändå Jo Inge Berget som sprang iväg som en älg på kanten.

Erdal Rakip vill mycket och gör väldigt många saker klokt. Men han är ännu lite grann för valpig och inte 100 procent klar för de här matcherna.

Och alla lägena han får att avsluta!

Överhuvudtaget står jag fast vid det jag skrev efter Gefle-matchen. De centrala mittfältarna i MFF måste bli bättre på att ta och sätta lägena.

Men allt det här är petitesser i sammanhanget.

MFF gjorde en ny suverän insats.

Jo Inge Berget fick visa att han är en härlig spelare och avslutare.

Vladimir Rodic och Nikola Djurdjic är smarta, starka och nyttiga. En härlig kombination.

Anton Tinnerholm gjorde en liten miss vid Celtics 3-1-mål. Annars var han lysande och en viktig länk i ambitionen att sätta press på Celtics vänsterkant. För den är svag.

Emilio Izaguirre och de övriga måste spela mycket bättre i returen för att skottarna ska klara att hålla nollan.

Jag tror inte att de gör det ändå.

Och när jag skriver det här ekar det fortfarande 20 minuter efter matchen från Malmö FF:s läktarsektion. Alla 1051 där tror på chansen.

En utsåld Stadion kommer att göra det!

 

Att den var det redan före match ett, varje plats, varje loge, varje klubbstol, ja rubbet! är givetvis ett tecken på både förtröstan och förväntan.

Visst kan det bli Champions League i Malmö i år också.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×