Klubbkamraten jag glömde

Ibland är det uppenbara så självklart att man missar det.

Här söks det information om MFF:s nyförvärv från igår Kari Arnason överallt.

Lasse Lagerbäck satsar på honom som fast mittback i Islands landslag, han spelade 45 av 46 matcher för Rotherham United i Championship förra säsongen, han vann SM-guld med Djurgården och så vidare.

Men det finns ju faktiskt en person i MFF:s ledarstab som spelat ihop med honom.

Eller spelat och spelat, Olof Persson blev allvarligt knäskadad i AGF Århus så det blev inte så mycket matchtid. Men i två säsonger var i alla fall MFF:s assisterande tränare klubbkamrat med Arnason.

Vilket jag pinsamt nog hade glömt.

Men bättre sent än aldrig så efter dagens solstekta träning på plan 6 fick jag Olof Perssons synpunkter på den 32-årige isländske mittbacken.

Och det var rejält med lovord.

– Jag blev glad när Daniel Andersson berättade att han var aktuell.

– Kari är en stark och stabil mittback, bra på huvudet och eftersom han så länge var mittfältare är han även en bra passningsspelare. När jag pratade med honom nyligen sa han att om det är något han ångrar är det att han så sent bestämde sig för att det är mittback han är. Om han gjort det tidigare hade det nog blivit ännu mer fart på karriären. Han kan ju fortfarande spela på mitten om det behövs, men positionsbytet, åren i England och det Lasse Lagerbäck gjort med Islands landslag har betytt mycket för honom.

Olof Persson sätter ett högt betyg på Arnason även utanför planen.

– Han är en spelare som kommer in i ett lag och sätter nivån högt. Vi träffades rätt ofta även på fritiden och det är en bra person.

 

Jag litar på Lagerbäck

MFF:s sportchef Daniel Andersson blir bara bättre på att överraska. Nu var det en islänning han trollade fram ur nyförvärvshatten och det var dessutom en rutinerad 32-årig landslagsspelare som ingen nämnt i spekulationerna.

Han gillar det där att komma med en luring.

Men när jag pratade med honom efter presskonferensen var det framförallt en annan fördel han framhöll.

– När det inte pratas en massa om en spelare får man jobba mer i lugn och ro.

Och inte riskera att tappa det som är på gång för att andra klubbar också vaknar.

Hur bra är då Kari Arnason?

Lasse Lagerbäcks förtroende för honom räcker gott för mig.

Arnason har varit gjuten mittback i Island sedan Lagerbäck började bygga laget och på sätt och vis gör ju Island på A-landslagsnivå just nu vad Sverige gör i U21-EM: skräller på hög nivå.

I Championshiplaget Rotherham United var han minst av allt en bänkspelare.

115 ligamatcher blev det på tre säsonger varav en bra bit över 40 i år trots att han drog på sig tio varningar.

Jag gillar också att MFF plockar in en 32-årig rutinerad och etablerad spelare.

Han kommer inte till Malmö för att tvunget ta avstamp mot och redan nu börja tänka på nästa station.

Med ett kontrakt till och med 2017 kan han mycket väl vara kvar i klubben hela tiden ut.

Malmö FF kommer att tappa Filip Helander. Nu är den nödvändiga påfyllningen gjord. Glöm heller inte att Rasmus Bengtsson kom in.

Att Arnason blev klar innebär heller inte att Malmö FF räknar bort Luis Felipe Carvalho från Uruguay. Åge Hareide var efter förmiddagsträningen – innan någon utanför klubben visste att det skulle bli presskonferens – tydlig med att MFF vill gå vidare med Carvalho.

– Bara det stämmer att han är gratis. Hans lag åkte ur och då ska han vara fri att gå.

Lika bestämd var Daniel Andersson med att övergången för Kari Arnason inte påverkar beslutet om Carvalho.

Den 21-årige Uruguay-backen har övertygat, gjorde en stabil insats i träningsmatchen mot FC Höllviken och hans agent Terje Liveröd var på plats i Malmö hela förra veckan.

Det blir nog en Carvalho också.

Sätter MFF sedan ner foten och ser till att Erik Johansson får vänta till nästa säsong med att lämna har MFF uppgraderat rejält i försvaret.

Mer från träningen:

Åge Hareide konstaterade utan linda in det att han funderar på att överge taktiken med två defensiva mittfältare. In med Magnus Wolff Eikrem centralt alltså och ut med Enock Kofi Adu eller Oscar Lewicki på bänken.

I så fall är platsen Lewickis. Hareide är inte nöjd med Adus vår, tycker att han inte riktigt haft huvudet med sig och spekulerade i att Adu ville till MFF för att spela Champions League, visa upp sig och sedan ta nästa kliv. När de tankarna dyker upp försvinner en del av glöden. Åge Hareide brinner för MFF i Europa och vill att alla spelarna också ska göra det.

……………………………………

Petar Petrovic är tillbaka i Malmö FF när fönstret öppnar.

Hans låneavtal med IFK Värnamo har löpt ut och superettanklubben ville inte förlänga det.

Totalt blev det tolv matcher, varav bara tre från start, för den 19-årige yttermittfältaren.

Det är illavarslande lite.

Känns heller inte bra att det inte är på MFF:s initiativ Petrovic kommer tillbaka.

Helst vill man säkert låna ut honom igen.

Det är – och ska vara – tufft i MFF. Just nu är 16-årige Mattias Svanberg med full fart på väg förbi Petar Petrovic.

Om han inte redan är det? Svanberg tränar numera konsekvent med A-truppen, imponerar och lär snart få en fast lärlingsplats.

För övrigt var det fint besök på träningen.

Simon Kroons pappa Johnny stod vid staketet. I lördags var det exakt 30 år sedan han slog det svenska rekordet på 1500 meter när han sprang på 3.36,49 på Bislett i Norge.

Det rekordet står sig fortfarande!

Han trodde inte att det skulle hålla 30 år till. Men fan vet.

……………………………………………………….

Åge Hareide var och tittade på Zalgiris Vilnius i helgen.

Dessutom lägger det litauiska laget nytt konstgräs på hemmaarenan lagom till MFF-matchen.

Mer om det här.

 

 

Dags att köpa en stor stark

Det luktar kontrakt för Luis Felipe Carvalho!

Allt handlar naturligtvis om att komma överens till rätt pris och på rätt sätt. Men efter att ha sett den provspelande uruguayanen fyra träningar och i en match är i alla fall jag övertygad. Han har kvaliteterna som krävs.

Och visst är MFF intresserat.

Det skiner igenom både när man lyssnar till Åge Hareide och Daniel Andersson.

Ända sedan starten har jag också haft känslan att det här är inget vanligt provspel. Det är allvar.

Mot FC Höllviken orkade han inte i 90 minuter, hans positionsspel var inte perfekt och han kan driva upp tempot i passningsspelet. Men han ligger efter både i träning och förståelse för hur MFF spelar. Med en god inställning – och inget tyder på annat än att han har det – lär han sig snabbt.

På plussidan finns mycket.

Snabbheten märktes direkt.

Mot FC Höllviken var han dessutom närmast löjligt stark i närkamperna. Ett par gånger försökte motståndarna utmana honom. Det gick inte alls.

Har dessutom från de som vet lite mer om Carvalho att han inte är främmande för att spela lite fult också. Det tycker jag är en bra egenskap hos en mittback. Tror att närmaste staketgrannen på Höllvikens IP, Krister Kristensson, håller med…

Matchen var ingen höjdare. MFF gjorde en slö förstahalvlek då 1-1 egentligen var ett oförtjänt gott resultat för himmelsblått. Freddy Borgs 1-0 på straff hade FC Höllviken förtjänat att ta med sig in i pausvilan.

Sedan blev det bytes-bonanza till starten av den andra halvleken. In kom bland andra Simon Kroon och Pawel Cibicki och de var i hög grad med om att driva upp tempot. Cibicki gjorde 2-1 och Kroon 3-1 och det var ingen slump.

Det säger rätt mycket att 16-årige Mattias Svanberg också blev ett plus. Pratade förresten med Daniel Andersson även om Svanberg.

MFF-sportchefen har haft rätt mycket annat att göra. Men vi får nog ganska snart se Svanberg som ny lärling i A-truppen. Ett mindre spektakulärt beslut än att plocka in en 21-årig mittback från Uruguay. Men ett minst lika viktigt och naturligt.

Malmö FF fick alltså en seger, en genomkörare och ett bra svar från Carvalho. Dessutom ytterligare ett antal matchminuter för Guillermo Molins – det syns tydligt hur mycket det behövs.

Skönt nog fick FC Höllviken också ut en del.

Att spela på konstgräset bakom gräsplanen där läktarkapaciteten finns var inte vad de ville.

Men matchen gav två bra svar:

1) Publiken kom ändå.

2) FC Höllviken visade att laget är bra nog att klara kontraktet som nykomling i division 1.

Jag hittade tre stora höjdare i Freddy Borg, lagkaptenen Anton Viklund och Dawda Ngum. Borg behövde spela mittback och gjorde det lysande.

I MFF var Andreas Vindheim bäst.

…………………………………………………….

I morgon kommer det en 24-sidig bilaga om MFF i Europa.

Massor med läsning.

Jag har skrivit alla texterna, Christer Cederlund och Ola Axelsson har redigerat och Claes Hall har tagit alla bilderna.

Har redan lagt ut en länk på twitter till e-tidningsvarianten av bilagan (allt är med).

Lika bra att lägga in den här också.

Här är den. Varsågoda.

 

 

Carvalho ett framtidsköp

FC Höllviken-Malmö FF är inte den allra hetaste matchen.

Men kul semesterfotboll.

Och faktiskt en bit mer än så.

För startelvan lockar – trots att flera spelare saknas av skilda skäl – lite extra.

Zlatan Azinovic – Mahmut Özen, Rasmus Bengtsson, Luis Carvalho, Andreas Vindheim – Guillermo Molins, Erdal Rakip, Erik Andersson, Tobias Sana – Jo Inge Berget, Markus Rosenberg.

Mest kittlar det att se Luis Felipe Carvalho från Uruguay.

Jag har nu sett alla träningarna i veckan och det är inget vanligt provspel, det vill säga spelare som kommer hit, tränar lite och spelar och sedan försvinner och glöms lika fort som de dök upp.

Felipe Carvalho är stor, stark och snabb. Ni minns väl att jag skrev att han vann de uppsatta duellerna mot speedkulan Simon Kroon Men han ligger också efter med träningen, tar lite för lång tid på sig med bollen för att han inte är van vid att snabbt få på sig press och positionsspelet är ett stort frågetecken. Han är van vid betydligt mer markeringsinriktad fotboll och FC Höllviken-matchen är ett första test på hur han kan anpassa sig. Det talar Åge Hareide mer om här.

Egentligen borde jag vänta till efter matchen, men vill ändå sticka ut hakan och tippa att det slutar så här med Luis Felipe Carvalhos test:

Malmö FF skriver kontrakt med honom, men framförallt för att man tycker att den 21-årige mittbacken har en stor potential på sikt. Det innebär att har får tid på sig att hitta spelet och allt som krävs. För att maximera detta kommer MFF att jobba på att låna ut honom den första tiden så att han får rejält med speltid. Carvalho är alltså inte spelaren som ska ersätta Filip Helander. Men han är lite för bra och lovande för att avfärda och skicka hem.

Zlatan Azinovic i målet ska det också bli kul att se.

Det börjar ju bli skarpt läge, för när ryktena om att MFF sagt nej till inledande bud börjar surra brukar det vara kört. Robin Olsen kommer att gå, men till någon/några miljoner mer än läget är just nu i förhandlingen.

Zlatan är en målvakt och en person som är lätt att gilla.

Han är lojal, rutinerad och en backup som är värd att i alla fall ibland få spela huvudrollen.

Och så får vi se Mahmut Özen.

Han återvänder från Turkiet i foten på en väldigt hög uppförsbacke. MFF har redan två spelare på hans position och det fanns inget i hans spel förra sejouren i MFF som gav mersmak. Ja det är taskigt, men samtidigt sant.

Det finns egentligen inget som talar för att han ska få speltid i Allsvenskan eller Europa, eller för att han inte är till salu eller aktuell för fortsatt utlåning.

Mer än en sak:

Han har sett nästan oförskämt pigg ut på träningarna. Förändrad också. Förra gången var det ofta han inte ville ha bollen och när han väl fick den vågade han alldeles för lite. Så har det inte sett ut nu. Träning är en sak, matcher en annan. Men det kan ha hänt något. Fortfarande dock med en väldigt stor betoning på kan.

Alla, inklusive MFF, har räknat bort honom och egentligen finns det inte plats för honom. I MFF. Men det kan vara så att någon annan klubb kan göra ett riktigt fynd.

Guillermo Molins ångrade sig alltså, hoppar över vidskepelsen och spelar. Det är bra.

För ingen annan i laget (världen) är just nu i större behov av speltid än han.

I FC Höllviken finns det förresten åtskilliga före detta MFF-spelare. Två av dem kommer att bilda anfallspar och utmana Carvalho/Bengtsson. Det är Dino Mesic och Erik Pärsson. Freddy Borg blev utvisad senast, är avstängd mot Landskrona BoIS på måndag och kommer därför troligen att komma in mot slutet.

……………………………………………..

MFF:s U21 spelar också på fredagen.

Klockan 17.00 i Helsingborg mot HIF.

Till den matchen skickar MFF U19-laget förstärkt med mittbacken Franz Brorsson och målvakten Marko Johansson från A-truppen.

– Tidernas yngsta U21-lag eftersom Zlatan Azinovic inte är med. Han har ju dragit upp medelåldern, säger Anders Palmér som tillsammans med Tore Cervin tränar U19-laget och därför åker med U21 till Helsingborg.

Johan Brannefalk tränade med A-laget idag, liksom Anton Kralj. Brannefalk spelar i U21. Det gör dock inte Kralj, eftersom han är bortrest.

 

 

 

Oj vad snabb han var

Enligt Fotbollskanalen ska Robin Olsen idag ha sagt adjö till sina lagkamrater i MFF.

Därmed blir det en flytt redan i sommar för honom.

Det är:

1) Inte ett dugg överraskande.

2) Något MFF kalkylerat med lång tid nu.

1) och 2) leder dessutom fram till:

3) MFF vet precis vem man vill göra klart med som ersättare.

Samma sak gäller för övrigt Filip Helander. Han kommer också att gå snart. Och ersättas.

Krasst uttryckt fungerar det nämligen så här. När en spelare som varit ett tag i MFF och spelar någorlunda frekvent i A-laget inte förlänger ett kontrakt som går in på det sista året är det i princip samma sak som att han inte kommer att bli kvar.

MFF vet det.

Spelarna vet det.

Agenterna vet det.

Alla som spekulerar fram och tillbaka om nya klubbadresser och om de ska gå eller inte borde också veta det.

I praktiken är den enda frågan om sistaårs-spelarna ska gå under sommaren eller spela säsongen ut. I den massiva majoriteten av fallen blir det under sommaren.

Till detta bidrar faktiskt att Allsvenskan spelar vår-höst. För spelarna som lämnar är det bäst att komma till den nya klubben under försäsongen. Men det funkar åt andra hållet också. MFF letar numera på ”Systemets finhylla”, då är det ofta utomlands där det spelas höst-vår man letar och då blir det också lättare att få loss spelarna nu. Robin Olsen ut, Andreas Isaksson in för att ta ett exempel som mycket väl snart kan bli aktuellt.

För spelare med mer än ett år kvar på kontraktet gäller att de får vänta till en klubb som är villig att betala rätt pris dyker upp. Även här jobbar MFF-ledningen långsiktigt med en omfattande kartläggning av möjliga ersättare. Att spelare är heta och ryktesomsusade under långa tidsperioder är snarast en fördel för MFF. Då får man tid på sig att kartlägga och förbereda. Det är när det plötsligt dyker upp ett väldigt högt och oväntat bud som det finns anledning till att bli bekymrad.

Inte penningmässigt, men sportsligt.

Som Isaac Kiese Thelin. En bra affär. Men det hände alldeles för snabbt och oväntat och det uppstod en rejäl lucka.

………………………………………………………

Var ute och kollade på träningen i förmiddags. Mest för att se mer av Uruguay-backen Luis Felipe Carvalho Da Silva.

När jag skrev om honom igår var jag försiktigt positiv.

Det enda negativa jag hittade var att jag tyckte att han tog lite för lång tid på sig när han hade bollen. Det såg bättre ut redan idag. Att han är stor och stark och bra på att vara i vägen framgick rätt klart direkt.

Vi som stod vid staketet fick dessutom ett riktigt positivt besked. Han är snabb. Ruggigt snabb till och med!

MFF körde nämligen en övning där Luis Felipe Carvalho flera gånger fick göra en lång löpning i kamp med en annan spelare efter en riktningsförändring. Taskigt nog var det Simon Kroon han fick kuta ikapp med. Och Carvalho vann!!!

En nästan 100 kilo tung mittback som kan utmana Kroon i snabbhet låter definitivt lockande.

Plötsligt känns det här som betydligt mer än ett vanligt provspel/träning…

Förhoppningsvis får vi se Luis Felipe Carvalho Da Silva spela på fredag i Höllviken.

………………………………………………………..

Ska passa på att rätta en uppgift om spelprogrammet i U21-serien.

Jag missuppfattade Åge Hareide – säkert mitt fel – och trodde att fredagens U21-match var inställd.

Den spelas trots att det är samma dag som A-lagsmatchen mot FC Höllviken. Däremot kommer MFF att skicka vad som i stort sett är ett U19-lag till Helsingborg och U21-matchen mot HIF.

 

En het och hektisk MFF-dag

Lugnt blev det minst av allt när MFF startade träningen igen efter det korta uppehållet. Jo för spelarna och ledarna som ska göra det blev det rätt avslappnat. Men för oss runtomkring blev det rena rama störtregnet av intryck.

Champions League-kvalet lottades.

Dignitärerna i Uefa som drog kulorna tossade ihop MFF med Zalgiris Vilnius från Litauen.

Jag står fast vid att det inte fanns några mardrömslottningar. MFF ska vara favorit mot alla lagen det fanns möjlighet att få och Zalgiris blev ett bra utfall. De bör hålla ungefär samma klass som Ventspils förra året. Svårtuggat, men ändå en lämplig munsbit. Ifjor fick de stryk med två gånger 2-0 mot Dinamo Zagreb.

Stommen i laget är inhemsk, men i truppen finns bland andra Jorge Chula från Portugal (ny för i år) samt brassen Elivelton.

Hemmaarenan är LFF stadium som tar en bit över 5 000 åskådare och underlaget konstgräs.

Bästa lottningen när den geografiska indelningen väl var gjord hade varit vinnaren i match 1 i den första lilla kvalomgången mellan Lincoln FC från Gibraltar och FC Santa Coloma från Andorra. Nu blev det Midtjylland som drog den vinsten. Sämst hade ivrigt kämpande Stjärnan från Island eller FC Pyunik från Armenien varit. Pyunik ska visserligen slå ut ett lag från San Marino först, men det skulle vara en rätt rejäl skräll om de inte gör det.

Zalgiris Vilnius är lite mitt emellan de ytterligheterna. Dessutom med en överkomlig bortaresa.

Frågan är dock om biljetterna räcker till alla MFF-supportrarna som vill åka? Formellt sett har klubben bara rätt att kräva strax under 300.

Läge att förhandla. Och läge att fylla läktarna i den första hemmamatchen onsdagen den 15 juli.

En testspelande bamse från Uruguay.

Samma dag som CL-kvalet lottades och MFF startade träningen dök 21-årige mittbacken Luis Felipe Carvalho från Uruguay upp. Han ska testa med laget hela veckan.

Stor och stark är han, 188 centimeter lång och 96 kilo och det märks. Det är alldeles för tidigt att säga något bestämt efter bara en träning. Positivt är att han spelat i Uruguays högstaliga, har bra rekommendationer och är stor och stark. Plus att han är mittback. MFF lär snart behöva en sådan när Filip Helander lämnar. Negativt tyckte jag var att han tog lite för lång tid på sig med bollen. MFF vill ha högt tempo i passningspelet. Det verkade han inte riktigt ha förstått än. Eller så kan han inte…

Mahmut Özen är tillbaka.

Det var bestämt sedan länge, ändå kändes det lite overkligt när han väl sprang omkring ute på plan 6 som om de ett och ett halvt åren i Erciyesspor i Turkiet bara handlat om en paus i karriären. Nu återstår att se om han blir kvar – och hur länge.

Rasmus Bengtsson är skadefri.

Nu kan han köra för fullt och MFF har plötsligt fritt val mellan tre-, fem- eller fyrbackslinje.

Och så fanns det hur mycket som helst till värt att nämna. Snacka om rivstart på MFF-sommaren!

 

 

Finns ingen mardröm

Nu är det inte långt kvar till lottningen.

Då tycker jag att det kan vara bra att komma ihåg två saker:

1) I det här skedet finns det faktiskt ingen riktigt dålig lottning. MFF ska ha bra chans mot ALLA lagen man kan lottas mot.

2) Vi vet oerhört lite om lagen. Och i alla fall jag känner inte att jag vill låtsas att jag kan en massa om en del av de mest obskyra.

Därför är det givetvis spännande att se vilket lag MFF ska få möta. Men, som sagt, oavsett vilket så finns det ingen mardrömslottning. Spara de orden till omgångarna då lag som Sparta Prag och Red Bull Salzburg kan bli aktuella.

Tycker faktiskt att den just nu viktigaste faktorn är resan. Tro mig, jag har rest med och skrivit om MFF i Armeniens huvudstad Jerevan. Det var en upplevelse, men den resan tog rätt mycket kraft. Och när matcherna kommer tätt är det rätt bra att resa lite lättare, och kortare.

Det skulle dessutom vara lite fantasilöst och trist att få Ventspils från Lettland en gång till.

Bästa laget kan mycket väl FK Sarajevo från Bosnien vara. Alltså ska MFF helst inte få dem.

Nä det gäller önskemotståndare har MFF i åtskilliga år varit duktiga på att spela mot brittiskt motstånd.

Så gärna New Saints från Wales eller Dundalk från Irland.

Sämsta av alla lagen, och därmed lättast för MFF, tror jag att Santa Coloma från Andorra är.

De övriga lagen MFF – till dess att den geografiska inledningen är gjord – kan få är:

Levadia, Estland

Zalgiris, Litauen

Stjärnan, Island

Pyunik, Armenien (inte dem!)

Fola Esch, Luxemburg

Dila Goro, Georgien

Astana, Kazakstan (nej tack)

AS Trencin, Slovakien

Hibernians, Malta

Rudar Plevlja, Montenegro

Vardar, Makedonien

Milsami Orhei, Moldavien

 

Vill ni veta mer om lagen rekommenderar jag ett besök på den här utmärkta sidan, signerad Uefaranken.

 

 

 

Liberec bör passa bra

Nu har Daniel Andersson hittat en lämplig träningsmatch inför CL-kvalet.

Slovan Liberec tisdagen den 7 juli (klockan 19.00).

Det känns som ett bra val.

Slovan Liberec påminner om lagen MFF kan få möta.

De ska själva ut och kvala i Europa League (som tjeckiska cupmästare), vilket innebär att de håller hyfsad klass och att matchen har betydelse som förberedelse även för dem. Motståndarnas attityd till matchen spelar också in. Minns HJK Helsingfors ifjor som ett exempel på när det inte funkar.

MFF ville dessutom helst ha matchen på hemmaplan. Vilket man alltså fick.

Det har inte varit enkelt för Daniel Andersson att få alla de fördelarna på plats. Ett tag var det nära att det kunde blivit CSKA Moskva, men Slovan Liberec känns som sagt bra – och kanske mer anpassat till nivån på lagen som Malmö FF kan ställas mot när lottningen sker den 22 juni.

Därmed ser MFF:s program ut så här den närmaste tiden:

22 juni: CL-kval-lottning och återstart i träningen.

26 juni: FC Höllviken i träningsmatch på Höllvikens IP (på konstgräsplanen eftersom man återstartar Allsvenskan i Norrköping).

4 juli: IFK Norrköping, Allsvenskan borta.

7 juli: Slovan Liberec, träningsmatch hemma.

11 juli: Örebro SK, Allsvenskan hemma.

Allt är en balansgång.

För Europaspelet är det nödvändigt med en träningsmatch mitt mellan två allsvenska omgångar. För insatserna i Allsvenskan kan det vara ett litet störningsmoment. Men det är lika bra att MFF övar på det också.

 

Alex och andra talanger

Har semester.

Men kommer givetvis att hoppa in när det händer något i MFF och uppdatera bloggen, ibland dessutom när det inte hänt något.

Som nu.

Skrev nämligen för ett tag sedan att Mattias Svanberg är på väg in på min topp 5-lista över de största talangerna i MFF de 30 senaste åren.

Fick då givetvis frågan vilka jag har på listan. Från åtskilliga håll. Lovade att återkomma. Vilket jag gör nu.

Skrev också att extrem talang inte är någon garanti för ett bestående genombrott och tog Labinot Harbuzi som exempel. Just det kan gälla för flera av de övriga på listan också. Talang är inte detsamma som stjärna, vilket är viktigt att komma ihåg.

Tar heller inte med Zlatan Ibrahimovic på listan.

Han är en unik spelare som liksom en gång Bo Larsson går utanför de vanliga jämförelserna.

Så här blir det:

5) Jörgen Pettersson.

Jörgen kunde se lite loj och trög ut utanför planen. Men vilken anfallare han var, tidigt dessutom. Inte minst hade han den där tekniken jag älskar där allting ser ut att hänga samman. Där det ser ut att vara en och samma rörelse från det att spelaren tar emot bollen och dribblar sig förbi två man till dess att hen överlistat målvakten. Allting bara flyter fram i en briljant lång sekvens.

4) Goran Trpevski

Kunde lika gärna tagit Yksel Osmanovski eller Daniel Andersson som kom fram samtidigt.

Men Daniel känner alla till och det borde vara fallet med Yksel också. Goran däremot…

Väljer också Trpevski för att jag är svag för Skånecupen. Fram till Arbetet lade ner var det den tidningen som höll i den gigantiska turneringen och på den tiden följde jag allt, skrev enorma mängder och såg alla Malmö FF-lag i den. Jag har följt turneringen sedan också, men fram till 2000 bodde jag mer eller mindre i Baltiska hallen och Kombihallen när Skånecupen pågick.

Jag kan lugnt säga att Goran Trpevski är DEN mest tekniske och mest underhållande spelaren i Skånecupen någonsin på pojksidan (på flicksidan är det Therese Sjögran). MFF-laget han spelade i var dessutom löjligt bra.

Utomhus borde han blivit mycket större än han blev. Vill ni veta mer om honom kan ni läsa min ett par år gamla artikel här.

3) Labinot Harbuzi

Kommer för all framtid att vara inskriven i historieböckerna som den förste målskytten på nyinvigda Swedbank stadion. Vilken potential det fanns i honom hann han också visa på de cirka 50 matcherna det trots allt blev i MFF.

Han tunnlade Anders Svensson, briljerade med tvåfotsdribblingar och älskade att utnyttja små ytor till max.

Men det kunde – och borde – blivit så mycket mer.

Tekniken fanns där, spelsinnet också – och redan när han fyllde 15 flyttade han till Feyenoord. Innan dess var han den dominerande spelaren när MFF avancerade till final i P16-SM.

2) Tony Flygare

Den mytomspunne.

Tony var stor, stark och länge en enorm målskytt. Det visade han inte bara i MFF utan även i diverse ungdomslandslag.

Men så kom den där straffmissen i Halmstad.

Och det har ju gött myten.

För sedan bar karriären bara nedåt och folk har älskat att jämföra med Zlatan, som han var barndomskompis med.

Jag har alltid tyckt att det är att göra det alldeles för enkelt för sig. Dels för att jag inte tror att en enskild händelse som en straffmiss kan förklara en sådan radikal brytpunkt i karriären. Dels för att det känns rätt irrelevant att plocka fram hur det såg ut i MFF när Zlatan Ibrahimovic var ung. Det fanns spelare som syntes mer än Zlatan, men han hade ändå en dimension till och när den stora utvecklingen väl kom bara blixtrade han förbi alla och var plötsligt mycket bättre än dem.

Så ja, en gång syntes Tony Flygare mer än Zlatan i MFF och var ännu kaxigare. Men nej, det fanns ingen av de övriga i MFF eller i något annat svenskt lag som hade chansen att få en karriär på samma nivå som Zlatan. Han var och är unik.

Men Tony Flygare borde fått bli skyttekung i Allsvenskan ett par år efter straffmissen. Den talangen hade han och då hade den fortsatta karriären sett väldigt annorlunda ut.

1) Alex Nilsson

Det här har ju närmast blivit en kavalkad av spelare som inte fick ut tillnärmelsevis så mycket som de hade kapacitet för (Jörgen Pettersson undantagen).

Mest retar jag mig på att Alex Nilsson inte blev en stjärna i MFF.

Alex var bara 15 år gammal när han debuterade i Allsvenskan 2008. Länge var han dessutom expert på att kliva fram i viktiga matcher.

Nyss fyllda 20 år hade han vunnit två U21-SM-guld, ett junior-SM-guld och ett pojk-SM-guld med MFF. Det var dessutom han som avgjorde både pojk- och JSM-finalen. När MFF vann SM för P16 (numera P17) mot Djurgårdens IF 2007 gjorde Alex hattrick i finalen. Som 14-åring! Jag var uppe i Stockholm och skrev om matchen och just då fanns det inte en fiber i min kropp som inte trodde att Alex Nilsson skulle bli en stor spelare i MFF.

Om talang är att vara ohyggligt lovande i ung ålder – och det är det väl – tycker jag att Alexander Nilsson är en rätt bra etta på min lista.

Listan kan också ses som bra påminnelse om att:

a) Talang är trevligt

b) men det räcker inte – alltid.

 

 

 

 

Gräs viktigare än alkoholfritt

När det avslöjades att den nya fotbollsarenan som håller på att byggas i Falkenberg ska heta Falcon Alkoholfri Arena tog det fart direkt.

Namnet är ju extremt töntigt och inbjuder till olika skämt.

Som att den aldrig får bli full.

Eller att man omedelbart måste sälja sin targetplayer Hakeem Araba eftersom det inte går att ha en stor stark i anfallet.

Och så vidare.

När jag tittar på vad som skrivits om beslutet märker jag att alla skämten redan är dragna.

Plus att det givetvis frossats i jämförelser med andra konstiga namn som sponsorer utan fingertoppskänsla bidragit med.

Jag tänkte först skriva något liknande.

Men så läste jag det Falkenbergs FF-målvakten Otto Martler skrev på twitter.

Så här uttryckte han det:

”Arenan får heta vad den vill. Falkenberg bygger en ny arena med naturgräs. Inget plastskit. Något att vara stolta över oavsett namn.”

Då ångrade jag mig snabbt.

För Otto Martler har ju helt rätt.

När konstgräset sprider ut sig över Allsvenskan och Superettan känns det skönt att en liten stad och en trots allt liten förening vill satsa på gräs.

Inte så många mil norrut i Göteborg har vi Falkenbergs FF:s allsvenska kollega BK Häcken. En förening som, tack vare Gothia Cup, har pengar som gräs, men när man snart ska inviga sin nya fina arena kommer att spela på plast.

Så strunt i namnet.

Falkenberg ska ha beröm.

Är Falcon Alkoholfri Arena priset som ska betalas för att behålla en elitfotbollsstad med gräs är det lättköpt.

Tyvärr säger det dessutom en del om det moderna medieklimatet – och fotbollsdebatten – när 99 procent av allting snabbt kan handla om ett lustigt namn och 1 procent om det som är viktigt.

Det kan även vara värt att notera att kungen av alla byten till konstiga namn på hemmaarenan-klubbar, Ljungskile SK, också spelar på – gräs.

I årets allsvenska kommer det att spelas 129 matcher på konstgräs. Det är fler än någonsin och 24 fler än 2014. För tio år sedan var de 26.

När serien startade hade åtta av de 16 klubbarna konstgräs på sina hemmaarenor:

Djurgårdens IF, Hammarby IF, Örebro SK, IFK Norrköping, IF Elfsborg, Gefle IF, Åtvidabergs FF och GIF Sundsvall.

Mitt i säsongen byter BK Häcken till plast.

Men det finns motkrafter.

Malmö FF lade en ny gräsplan inför säsongen.

På Olympia är det självklart med bra gräs.

Kalmar FF kan – om man vill – hånas för namnet Guldfågeln Arena, men gräset är högklassigt.

Otto Martler är stolt över sitt lags beslut.

Det tycker jag att han har all rätt att vara.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×