Behoven tillfredsställdes

Det här var behovsuppfyllelsens stora dag. Det mesta MFF kunde önska sig föll in.

Efter två raka förluster var det nödvändigt att börja vinna igen och det gjorde Malmö FF.

En enkel seger blev det också. Matchen var i praktiken över efter 3-0-målet i den 16:e minuten. Efter det kunde det blivit många mål till för Åtvidabergstränaren Roar Hansens tro att laget åtminstone spelade upp sig efter den svaga starten var mest önsketänkande. Åtvidaberg var riktigt svagt och var det i 90 minuter. Kan inte tänka mig att det går att rädda nytt kontrakt.

Sedan var det många MFF-spelare som fick vad de behövde också.

Markus Rosenberg fick göra mål. Det var viktigt. Lika betydelsefullt var att se att den onda ankeln inte verkade påverka honom ett dugg och att han gjorde en så stark insats. För mig var Markus Rosenberg matchens lirare. Inte minst för hans suveräna passningsspel. Det var inte precis hans fel att han inte kom med i assistprotokollet också.

Erik Johanssons 3-0 var också betydelsefullt. Efter en dipp var han uppe på nivå igen och även om MFF inte blev prövat bakåt såg det stabilt ut.

Sana och Kroon går också att plocka fram. De två yttermittfältarna fick också vad de ville.

Tobias Sana startade hur piggt som helst och passningen till Rosenbergs 1-0 innebar hans första allsvenska poäng i MFF-tröjan. Det lär bli fler.

Simon Kroon var inblandad i alla tre målen. Han hade en andraassist till 1-0 och en riktig assist till de två övriga. Dessutom såg han starkare ut än förra året – det ska han med sju extra kilon på kroppen – och såg ut att i alla fall vara nära att orka 90 minuter efter skadeuppehållet.

En annan som fick som han ville var Yoshimar Yotún. Eftersom han stod på två gula kort och nu ska iväg på landslagsuppdrag med Peru behövde han en varning för att bli avstängd mot Gefle IF i en match han ändå hade missat.

Den varningen fixade han genom att ta extra lång tid på sig att gå av planen när han byttes ut.

Snyggt eller inte?

Det var i alla fall snyggt utfört.

En ful tackling hade riskerat att skada en motståndare. En hands eller liknande hade inneburit en frispark som det egna laget drabbats av.

Nu tyckte jag att Yotún skötte det så bra som det gär att utföra ett sådant beställningsjobb. Och när möjligheten finns är det svårt att låta bli.

Många varningar tas ju för att stoppa en omställning. Man drar lite lätt, eller kapar, för att störa en motståndare när det egna laget inte hänger med. Då snackar alla om en professionell frispark och ingen gnäller och alla förstår.

Om man tycker att det är okej, men blir djupt upprörd över det här tycker jag att man är en hycklare. Jag förstår att Yotún sökte varningen och jag tycker att han gjorde det på ett bra vis.

 

………………………………………………..

Det som inte stämde var Jo Inge Bergets skada.

Och det drabbar inte bara honom själv utan även Markus Rosenberg.

Jo ni läste rätt.

Det var redan klart att Agon Mehmeti skulle spela på onsdag i Gävle. Men det var Rosenberg som skulle vila.

Nu får Markus spela ändå och Berget vila sina ljumskar. Om han även missar Djurgården-matchen är för tidigt att säga.

………………………………………………………….

Nu ska jag gå ut och kolla om stolpen fortfarande vibrerar efter Magnus Wolff Eikrems frispark….

 

 

Storfavorit och storpublik

Det är givetvis snudd på tramsigt att prata om kris i MFF efter två förluster. Särskilt när laget inlett Allsvenskan obesegrat i åtta omgångar.

Kris är det i Åtvidabergs FF som aldrig någonsin i klubbens allsvenska historia haft så få poäng efter tio spelade omgångar som nu.

Men bekymmersamt är det till viss del även i MFF och det kan snabbt bli värre.

Att det är så hänger på avståndet upp till IFK Göteborg och att allt beror på mål och ambitioner, MFF vill försvara SM-guldet och då är sju poäng efter tio omgångar mycket. Om avståndet dessutom ökar innan det om tre omgångar är dags för sommaruppehåll skulle det vara en magsugare modell Houdini för guldambitionerna.

Det är efter den måttstocken dagens MFF ska mätas. Jag har nämligen inte svängt ett dugg i uppfattningen att truppen 2015 är bättre än 2014.

Individuellt är laget vassare. Kvalitén har höjts.

Felet är bara att jag – tidigt – skrev en sak jag mest drog till med som en gardering och som jag inte för ett ögonblick trodde att det låg något i:

”Det går alldeles utmärkt att prestera sämre med ett bättre material”.

Det är ju precis det MFF gör.

Nu gäller det att inte göra det till en (o)vana.

Visst finns det saker som oroar, till exempel att MFF alldeles för ofta övergett sitt eget spel (i ivern att kämpa har man ofta slutat att tänka) och att Markus Rosenberg inte fått målskyttet att lossna. Till rätt stor del hänger just de två problemen dessutom ihop.

Jag gillar heller inte att än så länge har utfallet av spelare in och ut inneburit ett tapp i antalet ledarprofiler. Där har det blivit ett alldeles för stort fokus på lagkaptensrollen. Mannen med bindeln ska leda och Rosenberg gör det, men det räcker inte. Det behövs informella pådrivare också.

Pontus Jansson behövde ingen tygbit för att elda på lagkamraterna på rätt sätt, inte spelare som Markus Halsti och Magnus Eriksson heller.

Guillermo Molins kan verkligen detta och är superviktig på flera vis. Fast han är inte med – än.

Erik Johansson har haft en dålig form att brottas med. När han hittat den är han ett stort hopp. Men det behövs fler. Jobbet är ledigt. Ta det!

Supportrarna gör i alla fall sitt. Lördagsträningen blev ett alldeles utmärkt exempel på vilken positiv kraft de kan vara och långt oftare än många vill ge dem credit för är.

400 på plats för att peppa säger en del.

Dels att i med- och motgång inte är en myt. Dels att motgång i MFF kan vara en helt annan sak än på andra ställen. För många klubbar är två raka förluster ingenting. För MFF var det den värsta sviten sedan 2011 och tre raka förluster drabbade MFF senast 2008. Så när det händer märks det.

Apropå sviter: MFF har spelat 19 gånger i Allsvenskan hemma mot Åtvidabergs FF. Facit: 17 segrar, två oavgjorda och noll förluster.

 

MFF är för Åtvidaberg vad Häcken är för MFF. Fast ännu jäkligare.

19 hemmamatcher mot samma motståndare utan förlust är för övrigt allsvenskt rekord.

Infostrada har presenterat hela topplistan

1) MFF-Åtvidaberg, 19 (17-2-0).

2) AIK-Brage, 17 (11-6-0)

3) Örebro SK-Trelleborgs FF, 16 (13-3-0)

4) IFK Norrköping-Brage, 14 (10-4-0)

Stackars Brage.

Inte ens när Åtvidaberg var som bäst i början av 70-talet och vann SM-guld 1972 och 1973 och cupguld 1970 och 1971 kunde man ta poäng mot MFF i Malmö. De åren blev det 3-1, 1-0, 1-0 och 4-0 till MFF.

Så utgångstipset måste vara att MFF tar den 18:e hemmasegern mot Åtvidabergs FF i Malmö. Men jag tror få av de övriga 17 varit så betydelsefull som den här skulle vara.

Inte minst för att behålla det intensiva publiksuget vi nu upplever. Vid 13-tiden i dag var 17 420 biljetter sålda. Det är en extremt bra siffra – och familjedagskonceptet har säkert hjälpt till.

 

MFF ska dundra tillbaka

Problem med att lägga ut texter på Skånskan-webben just nu, så ni får snacket med Åge Hareide och Markus Rosenberg här istället.

Markus har för övrigt fortfarande ont i foten (ankeln), men det är inget som stoppar honom. Kommer att undersöka det närmare sedan, men troligen först till uppehållet.

 

Hareide vill se MFF dundra tillbaka

Två förluster i rad ska inte bli fler för MFF.

– Vi har jobbat bra i veckan och hoppas kunna dundra tillbaka, säger tränaren Åge Hariede.

Tålamod och trygghet är receptet inför hemmamatchen mot Åtvidabergs FF, att inte överge konceptet som hittills bara gett framgång.

– Fyra dagars eländighet ska ju inte ändra på det vi hållit på med i ett och ett halvt år. Folk blir inte värdelösa över natten. Jag har fantatiska killar och duktiga fotbollsspelare i laget.

– Nu har vi fått en ny position, att jaga. Det gäller att både ta förluster på rätt sätt och vara kritiska mot oss själva när vi vinner, poängterar Åge Hareide.

Han tycker också att när spelarna kämpat och slitit för att hitta rätt har det ibland snarare lett till att det låst sig.

– Vi har kämpat oss bort från vårt eget spel, som det är viktigt att bevara.

400 supportrar fanns på plats på lördagsträningen för att peppa och stötta. Det gillade lagkaptenen Markus Rosenberg.

– Verkligen kul att de sluter upp när vi haft det tufft ett tag. I med- och motgång heter det ju.

Att det tändes rejält med bengaler både när spelarna kom in till träningen och under själva passet hade han heller inget emot.

– För mig får de bränna hur mycket de vill, bara de inte skadar sig och det leder till långa avbrott.

– Avbrotten är det som påverkar oss spelare.

Oscar Lewicki är avstängd och Pawel Cibicki lårskadad. In i truppen går Franz Brorsson och Andreas Vindheim.

På lördagseftermiddagen var 17 420 biljetter sålda till matchen.

Ole Törner

 

Backarna bäst i U21

Hann inte se MFF:s U21-match (0-0 borta mot Elfsborg) eftersom jag var på medlemsmötet som arrangerades samtidigt.

Men pratade lite med Olof Persson och här är en sammanfattning av vad han tyckte:

– Ingen höjdarmatch. Vi var för sena i att utnyttja chanserna att ställa om och det fanns möjligheter att sätta in bollar bakom Elfsborgs mittförsvar som vi inte utnyttjade. Tyvärr skapade vi inte så många lägen. Det var dålig koncentration i de sista passningarna.

– Men i försvaret fanns det glädjeämnen. De unga mittbackarna Franz Brorsson och Dennis Hadzikadunic var duktiga och Zlatan Azinovic gjorde ett par fina räddningar. Dessutom gjorde Johan Brannefalk ett gott jobb på högerbacken.

17-årige Brannefalk har blivit något av en alltiallo i U21. Han har spelat mittback, central mittfältare och nu ytterback och gjort det alldeles utmärkt.

– Fast jag tycker att han är bäst som mittfältare, berättade Olof Persson.

Som själv startade som sådan – i Oxie IF.

0-0 innebar också att MFF efter tio omgångar fortfarande är obesegrat i U21-serien. Bättre än A-laget!

När det gäller huvudrollsinnehavaren själv Guillermo Molins är den spelmässiga insatsen inte relevant. Inte nu. Det är för tidigt. Viktigast är att han ökade antalet spelminuter från 39 till 72. Ett stort kliv framåt!

 

………………………………………………………………

Har skrivit en del från medlemsmötet här.

Som bonus kan jag berätta att det blir läktar-pepp på träningen inför Åtvidabergsmatchen.

Supportergrupperna planerar en läktarsamling för att visa sitt stöd och uppmuntran efter de två förlusterna.

Showan Shattak berättade om planerna och Daniel Andersson fyllde på med att han tyckte att det var en mycket bra idé och tackade för stödet.

Det innebär också att det blir en öppen träning.

 

 

Molins nyttig redan nu

Guillermo Molins tror att han kan göra nytta för MFF enbart genom att vara med i truppen.

Det tror jag också.

Efter två raka förluster behövs det positiva signaler. Att ha med Molins bland de 18 är en sådan.

Därför har jag ångrat mig.

Tidigare tyckte jag att det var bättre att gå fram i snigeltempo och hellre vänta en, två – eller tre – matcher för länge på comebacken än att chansa.

Men om Guillermo Molins spelar 60-70 minuter mot Elfsborg i U21-matchen på onsdagskvällen, som han själv hoppas på, känns det rätt att ta med honom redan till Åtvidabergs FF på söndag.

Inte i startelvan, givetvis. Det kan bara den mest blåögde och verklighetsfrämmande optimisten tycka. När Molins spelade mot HBK hemma i U21 i den första matchen på 319 dagar blev det 39 minuter. Dessutom var minuterna rätt tröga, lite trevande och långt under nivån han normalt befinner sig på.

Ting tar tid. Det behövs några matcher till innan Guillermo Molins är allsvensk i 90 minuter och åtskilliga fler innan han är i toppform.

När höstlöven faller stiger Molins till höjderna.

Det hindrar dock inte honom från att göra nytta redan nu. Bara att se honom i en laguttagning, höra speakern ropa upp hans namn bland avbytarna och låta honom vara en del av snacket och peppet i och under matchen är mycket värt.

Krissnack efter två förluster är naturligtvis mest journalistiska hårdvinklingar. Men mycket handlar om känslor. Alla supportrar vet att livet med laget är en resa mellan himmel och helvete och just nu är många på MFF-läktarna oroliga över att guldtåget håller på att gå. Och det har de rätt i.

IFK Göteborg är sju poäng före.

Bara sex lag har släppt in fler mål än MFF.

Guldlag brukar förlora fyra-sex matcher på en säsong. MFF ligger redan på två.

Det kan dock vända snabbt. Jag tror inte någon av dem som gnäller mest hade velat byta bort MFF:s spelarmaterial mot Häckens eller Kalmars. Jag hade inte bytt mot IFK Göteborgs heller.

Men det finns saker som fattats.

En är rätt fokus.

Sätt full koncentration på de 90 minuterna som väntar mot Åtvidabergs FF och strunta i allt som kommer att hända sedan och har hänt.

En annan är fart.

I alla lägen. Både när man har bollen i tryggt behåll, just har erövrat den och när man ska sätta in pressen för att få tag i den.

Åge Hareide kom in med ambitionen att få MFF att spela rakare, enklare och aggressivare.

Det känns som om man tappat rätt mycket där.

Och rakare och enklare är inte det samma som att tjongbolla mot Rosenberg.

Och aggressivare är inte det samma som att stöta till sig klumpiga frisparkar i fel lägen.

Ytterligare en är fler ledargestalter.

Där går det knappast att övervärdera Molins.

……………………………………………….

I morgon möter alltså MFF Elfsborg i U21 i Borås.

Matchen sänds med start klockan 18.00

Laget ser ut så här:

Zlatan Azinovic – Felix Olsson Lundgren, Dennis Hadzikadunic, Franz Brorsson, Pa Konate – Mattias Svanberg, Erdal Rakip, Erik Andersson, Pawel Cibicki – Guillermo Molins, Agon Mehmeti.

På bänken sitter Johan Brannefalk, Anton Kralj och Teddy Bergqvist plus U19-målvakten Tobias Kristoffersson.

Tyvärr innebar matchflytten – styrd av tv – att sändningen kolliderar med Malmö FF:s medlemsmöte som startar klockan 18.30 i restaurang 1910.

 

Mittback, men inte för MFF

MFF behöver en mittback. Kanske två?

På läktaren i gårdagens match i Kalmar satt mittbacken Sebastian Starke Hedlund från Schalke 04.

Han var kapten när det ”unga” U21-landslaget besegrade Norge med 6-0 i mars, 20 år gammal, och är som många andra duktiga spelare fostrad i Brommapojkarna.

Felet?

Det är Kalmar FF som tagit hit honom.

– Nu ska jag vara med och träna med Kalmar FF den här veckan och sedan får vi se vad som händer, berättade han när lokaltidningen Barometern frågade.

För Kalmar FF behöver också mittbackar, Tre stycken sitter på utgående kontrakt.

Kontraktet med Schalke 04 går ut i sommar.

Att han nu ska träna med Kalmar FF ska man väl bara tolka som att MFF letar på en finare hylla på Systembolaget – som Åge Hareide ju uttryckte det i sommar – eller?

 

Kvalitén, inte inställningen

Med det här spelet har MFF ingen chans att utmana IFK Göteborg. Kalmar FF vann välförtjänt.

Sedan MFF för första gången sedan 2011 (HIF och AIK) förlorat två matcher i rad i Allsvenskan finns det väldigt mycket att ifrågasätta i laget.

Men jag köper inte att det är inställningen och viljan som saknas.

Det är en alldeles för enkel analys.

När spelet låser sig, när förlusterna kommer och de individuella misstagen duggar lika tätt som dropparna i en gråtrist Malmöitisk novemberdag går det givetvis att säga:

…att spelarna inte bryr sig.

…att de inte visar en proffsig inställning.

…att de blivit för stora för Allsvenskan.

Men jag tror att det är mycket allvarligare än så.

Just nu är det ju kvalitén som brister!

Det tillkortakommandet ska inte gömmas bakom en massa mumbojumbo om att spelarna inte försöker.

Dels är det ett hån mot seriösa fotbollsspelare att påstå att de inte bryr sig. Klart att de gör.

De lider, blir förbannade, frustrerade och revanschsugna. Efter matchen var till exempel Robin Olsen så sur över insatsen att det i princip var svårt att få något vettigt ur honom.

Däremot tappar spelare i en klubb som är van att vinna det mesta mycket självförtroende när förlusterna börjar komma och presterar sämre.

Det gör MFF nu.

Egentligen var det här trots det usla resultatet och det ännu sämre spelet den sista halvtimmen ett kliv framåt i jämförelse med Häcken.

Då var allt dåligt. Nu hade MFF i alla fall en timme där man tog ledningen. men sedan tyckte att segern var så viktig att ta att laget bestämde sig för att spela på resultatet. Det utnyttjade Kalmar.

Ifjor kunde MFF kontrollera matcher och spela på ledningar. Det går inte nu. För Malmö FF missar alldeles för mycket bakåt. I åtskilliga matcher i rad har flera olika spelare i laget gjort grodor som direkt lett till baklängesmål. Så länge man inte får bort de individuella misstagen – som Yotúns bjudning idag bara var ett av många exempel på – går det inte att vinna.

MFF höll nollan i 1-0-segern borta mot IFK Göteborg den 12 april. Efter det har laget släppt in mål sju matcher i rad. Det är historiskt uselt. Ofta är det alldeles för enkelt att såga backlinjen för försvarsmisstag. Försvarsspelet börjar längre upp i banan. Men mot Kalmar FF var till exempel Oscar Lewicki och Enock Kofi Adu rätt bra. Däremot spelade samtliga i fyrbackslinjen på en nivå långt under den de fyra där bak höll förra säsongen.

Till viss del är det samma spelare och det är kanske det allra största problemet. Att samma spelare nu presterar så mycket sämre.

Och då vill jag prata fokus istället för inställning. Om för många runt laget börjar nedprioritera Allsvenskan blir det farligt. MFF måste skita i det som händer sedan och bekymra sig mer om matcherna som spelas nu.

 

Det handlar INTE om att spelarna inte kämpar, slit, jobbar och lider i matcherna när de väl spelas.

Det handlar om att det snackas alldeles för mycket om annat som ska komma. Som den  Fucking Champions Legue och ett – numera – högst eventuellt SM-guld.

Bäst idag:

Agon Mehmetis inhopp!

 

Studsa tillbaka!

En förlust placerar ingen ko på isen, två är väldigt mycket värre. Tror ni mig inte kan jag berätta att senaste gången MFF förlorade två raka matcher i Allsvenskan var 2011!

Malmö FF-spelare måste kunna hantera att de spelar i just Malmö FF.

Många lag förlorar någon gång med tre mål på hemmaplan, åtskilliga gör det dessutom rätt ofta.

För MFF var det den största förlusten i Allsvenskan på Swedbank stadion sedan arenan invigdes 2009.

Malmö FF har dessutom förlorat med 1-4 mot Metalist Charkiv i Europa League och 1-4 mot Mjällby AIF (läs Moestafa El Kabir ) i cupen.

Så det var förståeligt att folk blev besvikna.

Och förbannade.

Men jag tror att Markus Rosenberg har helt rätt när han säger att det är viktigt att inte spelarna och ledarna gör som folk omkring laget och grips av någon slags panik. För det är vitalt att MFF klarat det man bevisligen gjort så många gånger förr och studsar tillbaka efter en förlust.

2011 var alltså senaste gången det inte gick.

Jag ska inte tjata mer om det som gick fel mot BK Häcken. Efter matchen räknade jag upp en massa fel. Jag har kommit på fler, men strunt i det nu. För jag tror fortfarande att MFF är tillräckligt bra för att hänga med hela vägen i guldstriden.

Mycket kan förändras i sommarfönstret. Till det sämre. Men faktiskt också till det bättre.

Truppen är stark, spelarmaterialet är brett och kvalitetsmättat. Men det är även bräckligt.

Inte så att det vimlar av skadebenägna spelare. Det är precis tvärtom. MFF:s fys- och rehabteam gör ett väldigt bra jobb och klubben tillhör numera nog de minst skade- och sjukdomsdrabbade i Allsvenskan.

Men det finns en sårbarhet som hänger samman med Åge Hareides vilja att rotera i laget och växla mellan olika spelsystem.

För framgång i Europa är det nödvändigt. I Allsvenskan kan det leda till att man inte hela tiden har det optimalt samspelta laget.

För MFF har ännu inte en trupp man kan jämföra med de stora internationella klubbarnas.

Vill MFF spela med en trebackslinje krävs det att Rasmus Bengtsson, Filip Helander och Erik Johansson samtliga är friska och i hyfsad form. Eller att man flyttar ner Oscar Lewicki.

Nu är Bengtsson borta och då går det inte.

Vill MFF spela med en ensam anfallare går det inte heller eftersom ingen av lagets forwards passar för och/eller vill ha den rollen.

Vill MFF spela klassiskt 4-4-2 har man dåligt med yttrar när Tobias Sana behöver tid, Simon Kroon håller på att varva upp och Guillermo Molins ännu inte gjort comeback och precis som Pawel Cibicki helst vill vara forward.

Mittback och målvakt kan behöva köpas och där får MFF inte gå minus.

Men det som måste köpas är den saknade forwarden. MFF behöver ett targetalternativ också. Akut i ett enmannaanfall, men ibland även i ett 4-4-2.

 

Monumentalt uselt av MFF

Uselt är bara förnamnet. MFF:s andrahalvlek mot BK Häcken var förmodligen den sämsta laget presterat i Allsvenskan sedan det blev 0-5 i baken mot BK Häcken på Hisingen i Göteborg 2012.

Jag var där – och då var det förmodligen ännu sämre. I alla fall sett till 90 minuter.

Det var för övrigt den matchen som inledde sviten som nu efter sju matcher säger att MFF tagit två av 21 möjliga poäng mot Häcken.

Det är monumentalt uselt av ett lag med MFF:s ambitioner och totala facit de här tre och ett halvt åren. Pinsamt också!

Spela dåligt gör alla lag någon gång. Fast då går det att reparera mycket med vilja, kraft och stolthet. På presskonferensen efter matchen pratade Åge Hareide mycket om duellspel och bekvämlighet. Häcken vann duellerna. Och det ligger en fara i att spelarna, laget och klubben som helhet blir för bekväma.

Han var – med alla rätt – förbannad och det var en förklaring till förlusten.

Här är ett par andra:

1) BK Häcken är ett bra lag och numera alltid ännu bättre mot Malmö FF. Simon Gustafsson dominerade på mitten. Diego Lugano visade att han kan hålla en riktigt hög nivå och omställningsspelet och effektiviteten i avslutningarna var stundtals lysande. Nasiru Mohammed var bäst, men alla de tre målen höll hög klass.

För Ivo Pekalskis skull var det dessutom skönt att se att han a) kan spela flera matcher i rad utan problem och b) göra det på ett sätt som påminner om när han var som bäst i MFF.

2) Häcken ville gärna att MFF:s mittbackar skulle ha bollen mycket och det klarade Erik Johansson och Filip Helander inte av. Johansson höll landslagsklass till dess att Erik Hamrén satte sig på läktaren i Falkenberg och tittade på honom. Efter det har MFF-backen inte haft många rätt. Och Helander är en härlig back defensivt. Ska han bygga spel blir det inte alltid så lyckat.

3) Markus Rosenberg och Magnus Wolff Eikrem har fått massvis med lovord och beröm. Helt korrekt. I den här matchen var de inte i närheten av ett godkänt betyg. Jo Inge Berget skapade i alla fall en del och kunde gjort 1-0.

4) Lätt att glömma nu, men första kvarten, kanske till och med de första 20-25 minuterna var MFF rätt bra. Det borde man ha utnyttjat för sedan blev det bara sämre och sämre.

5) Stämmer inte spelet finns det i alla fall fasta situationer att lita till.

MFF vann hörnstatistiken med 11-1.

Det kunde Häckensupportrarna lugnt strunta i.

Eftersom MFF vinner så mycket finns det en fara i att sågen som plockas fram när det väl kommer en förlust blir för stor. Men jag står fast.

Det här var pinsamt i allt.

Dessutom sprack Erdal Rakips svit.

Och MFF är fyra poäng efter IFK Göteborg.

Förresten, nu är jag så uppe i varv att jag ångrar mig.

MFF har ett bättre spelarmaterial nu än 2012 och det här var en hemmamatch.

Därför: det här var ännu sämre än då.

 

 

Svåraste hemmamatchen

Malmö FF gillar inte att möta Häcken. Det gör inte Åge Hareide heller. Borde i alla fall inte göra.

För det finns Bogey-team och BK Häcken är ett sådant både för MFF och MFF-tränaren.

Senast MFF vann mot BK Häcken var 2011 (1-0 på Swedbank stadion efter mål av Agon Mehmeti). Efter det small det till med 0-5 i baken på Rambergsvallen tidigt 2012 och i Malmö blev det 0-0. 2013 blev det 1-3 hemma och 0-2-förlust borta. 2014 blev det 1-2 hemma sedan Moestafa El Kabir fått göra två tidiga mål, det första redan i den tredje minuten serverad av Ricardinho samt 3-3 borta. Där kunde Oscar Lewicki dessutom avgjort för Häcken bara några minuter före slut.

Av 18 möjliga poäng på tre år har Malmö FF alltså lyckats ta två.

Åge Hareide har ju mött Häcken med HIF också och har noll vinster, tre oavgjorda och tre förluster.

MFF ligger långt före i tabellen, men jag tror inte jag ljuger om jag kallar det här årets svåraste hemmamatch för MFF. För så är det ju.

Till dess Malmö FF spräckt sviten.

Och det tror jag att man gör nu.

Sedan blir det mycket enklare.

För Malmö FF har kunnat formklippa Häcken.

På Malmö stadion förlorade MFF aldrig.

Efter Rasmus Bengtssons skada känns frågan om MFF ska spela 3-5-2 eller 4-4-2 rätt överflödig.

Det blir 4-4-2, troligen så här: Robin Olsen – Anton Tinnerholm, Erik Johansson, Filip Helander, Yoshimar Yotún – Simon Kroon, Enock Kofi Adu, Oscar Lewicki, Magnus Wolff Eikrem – Jo Inge Berget, Markus Rosenberg.

Det är ett bra lag som ska slå ett BK Häcken som inte har kvar MFF-dödaren Moestafa El Kabir och Oscar Lewicki (i hans fall blir det ju ett dubbelt plus för Malmö FF), har Martin Ericsson långtidsskadad och som ryktas mörka en skada på Ivo Pekalski.

Jag gillar också att vi troligen får se Kroon.

Han skulle spelat i premiären mot GIF Sundsvall. Nu drabbade istället skadeoturen honom, men han är sju kilo tyngre, på sikt ännu snabbare och 2015 kan mycket väl bli hans stora genombrottssäsong. I så fall en Malmöfostrad spelare till som lyckas ta en plats i ett lag som egentligen är byggt på en internationell nivå. Kul.

Strax över 15 000 biljetter är sålda. Det är bra, men kunde/borde varit ett par tusen fler.

1 juni är Mahmut Özen på nytt MFF:s spelare. Jag pratade med Daniel Andersson och han berättade att det blir först den 22 juni som Özen börjar träna med laget igen.

– Han måste få lite ledigt också.

Men bäst hade givetvis varit om MFF hittat en ny låneadress till Özen eller fått sålt honom. Annars sitter man i 2,5 år till med en spelare man varken behöver eller vill ha.

Tyvärr var det ett riktigt felköp.

Pratade även utlåningar med Daniel Andersson.

MFF-sportchefen var nyligen och tittade på Alexander Blomqvist när IFK Värnamo mötte Ängelholms FF och bekräftade att det ser riktigt bra ut för Alexander. Han har spelat varje minut hittills i Superettan för Värnamo och gjort det bra.

– Jag har sett honom live och en hel del på video och visst har det sett lovande ut. Men ska vi plocka tillbaka honom ska han vara med och konkurrera om en plats bland de två. Tar vi tillbaka honom mitt i säsongen som fjärde mittback utvecklas han säkert mer av att fortsätta att få speltid i Värnamo. Men givetvis hänger det också på vad som händer i övrigt på backsidan, poängterade Daniel

Det är dock ingen slump att Alexander Blomqvist är en av två (Petar Petrovic är den andre) av de utlånade spelarna som MFF kan plocka tillbaka i sommar.

Det är en gardering. Jag får dock den bestämda känslan av att MFF räknar med att Filip Helander snart lämnar, att man redan scoutat ersättaren och att det då är en mer etablerad spelare än Alexander Blomqvist.

Om Robin Olsen också lämnar blir det värre.

– Målvaktsposten är det stora problemet. Om vi tappar Robin har vi bara Zlatan Azinovic och en 16-årig Marko Johansson. Går Zlatan sönder kan vi inte lägga det ansvaret på Marko, betonade Daniel.

Undrar ni förresten varför Piotr Johansson inte spelar i Ängelholms FF beror det på att han är muskelskadad. Synd för Ängelholms FF hade behövt honom och han hade behövt speltid. Men han är på väg tillbaka.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×