Rasmus Bengtsson, ja tack

Är mitt uppe i intensiva studier av utredningsmaterialet om Stadionområdets framtid.

Det jobbet kommer snart att löna sig, troligen redan nästa vecka.

Men visst finns det tid att kommentera lite aktuella frågor om MFF.

………………………………………

Rasmus Bengtsson.

Ja, tack. Om det går att lösa redan nu och allt börjar tyda på det.

För ju mer jag tänker på det desto mer framstår det som stensäkert att MFF behöver en mittback till.

Det är helt enkelt den återstående pusselbiten.

Filip Helander och Erik Johansson håller nivån i ett allsvenskt toppklass-lag.

Franz Brorsson tror jag är där om ett eller ett par år.

Johan Hammar har kapaciteten att spela ordinarie i ett lag på åtminstone den undre halvan av Allsvenskan.

Oscar Lewicki kan flyttas ner utan problem, men det känns både dumt och onödigt.

Lägg till att både Erik Johansson och Filip Helander missat rätt många matcher på grund av skador och sjukdomar de senaste säsongerna.

In med Rasmus Bengtsson och MFF får en mittback som troligen är lite bättre än Erik Johansson och Filip Helander.

Då har man tre spelare att välja bland, en man har råd att vänta in genombrottet på (Brorsson) och en som kan få chansen till den speltid han förtjänar i en låneklubb (Hammar). Plus en spelare av hög klass man kan kalla tillbaka till hösten eller efter säsongen om han utvecklas på rätt sätt och håller sig skadefri (Alexander Blomqvist).

Om Rasmus Bengtsson presenteras redan innan MFF åker till Florida i början av nästa vecka skulle jag dock bli mycket förvånad.

Först ska han komma överens med FC Twente om att lösa kontraktet. Sedan ska han göra klart med MFF. Det lär ta tid. Kanske kommer han under lägret i Florida, men troligast är att det dröjer ytterligare lite.

Vill förresten redan nu nyansera bilden att Rasmus Bengtsson var anfallare i MFF, lånades ut till Trelleborgs FF, gjorde om till mittback och sedan blev utlandsproffs och landslagsspelare.

Rasmus var länge mittback i Malmö FF också. Men hösten 2005 ville man tillfälligt testa honom som anfallare i U-laget som bland annat spelade Malmömästerskapet för seniorer. Rasmus gjorde ”tyvärr” succé som forward och avgjorde bland annat MM-finalen mot Oxie IF. Den vann MFF med 3-1 efter hat-trick av Rasmus. Så när man våren 2006 flyttade upp honom som vad man då kallade ungdomsproffs i A-truppen och nästan direkt lånade ut honom till TFF var han anfallare. Och det var troligen därför man lånade ut honom. Bland de övriga anfallarna i truppen fanns nämligen Niklas Skoog, Junior, Jonatan Johansson, Rawez Lawan, Edward Ofere, Marcus Pode och Afonso Alves. Mittbackskonkurrensen var inte alls lika tuff.

……………………………………………

Gräsfrågan

Att få till ett ordentligt underlag att spela på i matcherna på Swedbank stadion är inte bara viktigt för MFF.

I ett nationellt perspektiv badar MFF i pengar. Om inte en klubb som vid årsskiftet hade över 100 miljoner i kassan kan klara att lägga en vettig gräsplan kommer konstgräsförespråkarna att vinna ytterligare mark!

Redan nu väljer nästan alla kommuner som ska bygga nya arenor konstgräs.

MFF har viljan, naturgräskramare kallade Håkan Jeppsson klubbens inställning på medlemsmötet, klimatet i Skåne och pengarna på banken.

Om man trots det misslyckas lär det inte bli enklare för andra klubbar som också vill ha riktigt gräs att stå emot plast-lobbyn.

På många håll har man valt Grassmaster-lösningen, det vill säga att väva in 2-5 procent konstgräs i gräset för att göra det starkare och bättre. Det funkar på många håll, men MFF.s vd Niclas Carlnén som håller på att plocka fram underlaget för beslutet tycker att det är för dyrt.

Cirka 13 miljoner kostar en Grassmaster-plan som givetvis också måste underhållas och ibland läggas om.

På medlemsmötet berättade Carlnén att man istället tittar på offerter på mellan 5-8 miljoner för att lägga en 100-procentig gräsplan som kan vara färdig till första hemmamatchen måndagen den 9 april och hålla ända in i november.

Lycka till, säger jag.

Och hoppas att man både gör och väljer rätt.

Dessutom skulle jag vilja veta vad som hände efter de första åren på Swedbank stadion. Första åren spelade MFF på kanongräs. Sedan blev det bara sämre och 2014 katastrof.

Väntade man för länge med att lägga om?

 

 

 

 

Bygget kan vara klart nu

Till slut föll den på plats, pusselbiten från Peru.

Yoshimar Yotún är givetvis ett nytt imponerande nyförvärv av MFF.

Det handlar, precis som de tidigare presenterade norrmännen Berget och Wolff Eikrem, om ett nyförvärv som normalt sett inte kommer till en Allsvensk förening.

Men till en svensk Champions League-klubb…

Spontant tycker jag att det finns tre stora frågor att ställa?

1) Hur bra är egentligen Yotún?

2) Är det färdigvärvat nu?

3) Går inte det här ut över satsningen på de egna talangerna och Malmöprofilen på MFF?

Vi tar svaren i tur och ordning:

1) Av de hittills klara nyförvärven är det här den stora chansningen. Men det finns en del som talar för att den ska gå hem.

Spelmässigt har Yotún kvaliteterna som behövs. Han är snabb, teknisk, vill framåt och utmana och har en bra inläggsfot.

När han presenterades gav han dessutom ett bra intryck med en lagom blandning av ödmjukhet och självförtroende.

Han sa också precis rätt saker. Som att han även ville ta ett ansvar för defensiven.

Glöm heller inte att MFF letade länge, noggrant och överallt efter en vänsterback och att man valde Yotún före Ricardinho!

2) Daniel Andersson var tydlig med att han tycker att truppen är bra nog nu.

Det tycker inte jag. En mittback till behövs.

Men det finns något som heter is i magen också. När de flesta vinterfönstren stängt och det fortfarande är öppet för spelare in till Allsvenskan kan det dyka upp något extra bra och det går att avvakta till sommaren också. Det var ju då det dundrade till rejält 2014.

Egentligen är det bara en sak som gör mig orolig; Filip Helanders ryggproblem. Ger de inte med sig känns Erik Johansson, Johan Hammar och Franz Brorsson som en för tunn besättning.

Mittfältaren Oscar Lewicki får ta ett stort ansvar som mittbacks-backup. Han är mycket bättre där än många tror. Han är kort, men placerar sig bra och har en jäkla spänst och når högt i nickduellerna.

Lite onödigt känns det dock eftersom jag hellre ser honom som en uppgraderad Markus Halsti på mitten. Lika elak, men snabbare och med en förmåga att röra sig över större ytor.

3) Egentligen räcker det att säga att MFF har lokala nyckelspelare i varje lagdel i Robin Olsen, Filip Helander, Guillermo Molins och Markus Rosenberg. Och ett mer lokalförankrat nyförvärv än Oscar Lewicki får man inte.

Det går inte att vara blåögd. MFF vill bli Skandinaviens största klubb och vara med och konkurrera om Champions League-platserna. I det perspektivet har man redan med de fem nämnda en ovanligt stor lokal förankring.

Men det här är Malmö och vi vill alltid ha mer. Därför hade det varit härligt om någon av de unga egna talangerna stack upp och gjorde en framgångsrik attack i kampen om startplatserna.

Mitt tips där?

Pawel Cibicki!

Fast jag har en rysare också i Franz Brorsson.

Jag hade fullkomligt älskat om han stormat fram och visat mig och många, många andra att vi hade fel som efterlyste ett mittbacksförvärv.

En rutinerad kollega till mig brukar alltid envist hävda att mittbackar ska man aldrig slösa resurser på att värva eftersom det är den absolut enklaste positionen att utbilda egna spelare på.

Traditionen de senaste MFF-åren säger ju inte emot honom med talanger som Pontus Jansson, Filip Helander och de tyvärr skadedrabbade Jasmin Sudic och Alexander Blomqvist.

Vi kan säga så här. Resultatet av testerna som inledde säsongen mer än antydde att fysiken i alla fall inte kommer att stoppa Brorsson…

 

 

Uppgraderingen nästan färdig

Där ramlade Magnus Wolff Eikrem också in i MFF-truppen och tränaren Åge Hareide började genast skämta om att man varje måndag ska ha en presskonferens och presentera en norrman.

Förra måndagen var det ju Jo Inge Berget.

Det börjar se riktigt vasst ut. Offensivt redan bättre än förra säsongen och om de återstående pusslbitarna i försvaret faller på rätt plats även bättre totalt. Och så har hela tiden planen sett ut.

Undrar om inte Svt:s fotbollsexpert Tomas Wernersson börjar önska att han bytt bort den rävsax han tyckte Malmö FF satt i mot ett munlås till sig själv?

En billig poäng att plocka, men…

För en och en halv vecka sedan sa han:

– Laget är sönderköpt efter succén i höstas. Halva startelvan har lämnat och nu sitter klubben i en rävsax. Jag känner igen scenariot från min tid i IFK Göteborg. Mycket pengar i plånboken och begränsad tillgång på kvalitetsspelare.

Är jag stygg tolkar jag det som att han har kass koll. Är jag snäll – och lite mer realistisk – som att han dels var alldeles för tidigt ute, dels inte riktigt förstått vad det är Malmö FF håller på med.

Så vi tar det en gång till. Hittills har MFF med ett undantag inte drabbats av några spelarförluster som var oväntade.

Concha, Thern, Halsti och Ricardinho: utgående kontrakt som man i ett par fall inte ville förnya och i de andra tyckte var för dyra att förnya.

Eriksson och Forsberg: kalkylerade förluster om MFF fick rätt pris och det fick man.

Undantaget heter Isaac Kiese Thelin. Där gick det snabbare än tänkt. Men grejen är att det är just den affären som nu gett MFF ekonomiska muskler att göra ännu mer med truppen än vad som tidigare var planerat.

Planen var att uppgradera truppen. Det har MFF redan gjort från backlinjen och framåt.

Kvalitén har ökat och alternativen blivit fler.

Redan från dag 1 med Åge Hareide inleddes jobbet med att få en flexibel trupp där spelarna klarar att växla mellan 4-4-2, 4-5-1, 4-3-3, 4-4-1-1 eller vad man vill kalla det. Från match till match, men också under de 90 minuterna i samma match.

Det nådde man framgång med redan ifjor.

Med mer övning och ett vässat material kommer laget att bli ännu mer svårstoppat i år.

Ett offensivt urval med Markus Rosenberg, Magnus Wolff Eikrem, Jo Inge Berget, Guillermo Molins, Enock Kofi Adu, Oscar Lewicki och Tobias Sana är en nivå vi inte sett i Allsvenskan på mycket länge.

Dessutom finns Agon Mehmeti, Simon Kroon, Pawel Cibicki, Erdal Rakip, Erik Andersson, Petar Petrovic, Amin Nazari och Piotr Johansson också med i konkurrensen. Minst hälften av dem står på randen till sitt stora genombrott.

Söderköpta, my ass…

Nu går planen vidare med att bredda och vässa försvaret.

 

 

 

Mer träning och fler backar

Fystesterna gjorde Malmö FF-tränaren Åge Hareide nöjd.

När han efter fredagspasset berättade att mätningarna visade att snittet i år ligger 40 procent högre än när man startade den förra säsongen var det inte utan en viss stolthet.

Det säger nämligen en hel del bra saker, som:

…att Malmö FF gjorde ett klipp i fystränaren Ben Rosen.

…att laget blivit starkare och bättre tränat. Allt handlar ju inte om nyförvärv eller tapp. Minst lika viktig är statusen på spelarna i truppen.

…att GPS-mätningarna är nyttiga. De visar svart på vitt hur spelarna utvecklas. Dessutom bidrar den ständigt pågående mätningen till att driva upp intensiteten och tempot på passen. Alla spelarna går att följa individuellt.

Men att träningarna blivit bättre planerade och resultaten av dem lättare att följa och analysera är bara en del av förklaringen. Under Åge Hareide tränar MFF mer än tidigare. Dessutom har de tuffa matcherna i Europaspelet hjälpt till att utveckla statusen på spelarna.

2014 var MFF bättre tränat och starkare än man var 2013. 2015 kommer man att ta ett snäpp till i utvecklingen.

Och den jämförelsen handlar absolut inte bara om Rikard Norling och Åge Hareide.

Staben runt har vässats – tack vare Hareide och Daniel Andersson. Ben Rosen kan vara ett av klubbens viktigaste nyförvärv de senaste säsongerna. Med GPS och testerna som friidrottsprofilen Kenneth Riggberger rattade i samband med återsamlingen går det att tydligt visa förbättringen. Fast egentligen räcker det med att se ett träningspass för att ana att något hänt. Magkänslan säger direkt att tempot har ökat.

Lite fys på köpet fick MFF också.

Det viskas nämligen om att BoIS-förvärvet Erik Andersson hade ruggigt bra värden.

En sak till är rätt tydlig när man sitter bänkad för att följa träningarna: Det är backbrist i MFF.

Att Isaac Kiese Thelin var den senaste (sista?) att lämna klubben ändrar nämligen inte ett dugg på att prio ett måste vara att värva försvarare.

Minst en mittback och minst en ytterback och helt en allroundkunnig back till behövs.

Filip Helander har fortfarande problem med ryggen. Därmed är MFF nere på Erik Johansson plus Johan Hammar – som eventuellt kan lånas ut – och Franz Brorsson – som är lärling – centralt.

När man mot slutet av fredagspasset matchade en A-uppställning var Oscar Lewicki mittback.

På kanterna finns i väntan på Yoshimar Yotún bara Anton Tinnerholm och Pa Konate.

 

 

MFF jagar extra träningsmatch

Två matcher i Florida och i bästa fall fem cupmatcher före den allsvenska premiären mot GIF Sundsvall.

Räcker verkligen det för att spela in nyförvärven som redan kommit och ska komma?

Jag ställde just den frågan till Åge Hareide efter dagens eftermiddagsträning på Malmö IP och han berättade att MFF med stor sannolikhet kommer att jaga en träningsmatch till.

I så fall kring den 27 mars då Sverige möter Moldavien i EM-kvalet.

– Annars blir det för lång tid utan match för oss, betonade Hareide.

Därmed skulle MFF:s försäsongsprogram se ut så här:

6 februari: DC United i Florida.

13 februari: Tampa Bay i Florida.

22 februari: Assyriska FF i Svenska cupen i Malmö.

28 februari: Hudiksvalls Förenade FF i Svenska Cupen i Hudiksvall.

7 mars: Jönköping Södra i Svenska cupen i Malmö.

14-15 mars: Eventuell kvartsfinal i Svenska cupen.

21-22 mars: Eventuell semifinal i Svenska cupen.

27-29 mars: Nyinsatt träningsmatch (eventuellt mot konstgräsmotstånd eftersom premiären i Sundsvall den 6 april spelas på det underlaget).

Kvarts- och semifinalen i Svenska cupen förutsätter att MFF kvalificerar sig.

Men det måste ju vara målsättningen oavsett hur kort/lång tid det tar att spela samman laget.

Fast med MFF och Svenska cupen vet man aldrig. Ifjor gick visserligen laget till semifinal, men det var första gången sedan 2002.

 

 

Folkfest på Limhamns IP

De senaste åren har Malmö FF:s första öppna träning utvecklats till att bli lika mycket en folkfest som ett avstamp för säsongen. I år blev inget undantag.

 

Det var lika knökat på Limhamns IP som det tidigare varit i Kombihallen och ifjor på Malmö IP. 700-800 gissade vi från pressplatserna, 1100 sa hemmaklubben LB07:s starke man Johan Andersson som borde vara bäst på att bedöma tillströmningen till den egna idrottsplatsen.

Bra i vilket fall som helst.

Blandat med folk också, från småknattar med himmelsblå halsduk som ännu inte lämnat barnvagnen till gamla Limhamnare som njöt av att se den ännu äldre träläktaren fyllas.

Jag gillar att det blivit både en folkfest och tradition kring premiärträningen. Nästa år lär den läggas på Malmö IP igen. Idag var den planen uppbokad, men Limhamn ar en utmärkt vikarie.

Snackisen på läktaren var givetvis en spelare som inte var på plats.

Isaac Kiese Thelin hade fått permis för att besöka Örebro (av alla platser, men han har anknytning dit). I morgon lär han åka vidare till Bordeaux och skriva på kontraktet som enligt Expressen ska ge 40 miljoner kronor.

Budet har hela tiden höjts och till slut passerade det gränsen när MFF helt enkelt inte kan säga nej hur länge som helst.

Det här är nämligen försäljningen som ger MFF den stora handlingskraften.

2014 går med minst 150 miljoner i vinst, kollega Mattias Larsson på Kvällsposten har fått fram uppgifter som säger att budgeten för 2015 redan är säkrad.

Nu kan MFF till de tidigare försäljningarna, som inneburit att man redan kunnat fylla en del av hålen i truppen, lägga en transfer med i stort sett inga avbräck. IFK Norrköping fick 600 000 och ingen vidareförsäljningsklausul. Det enda som ska räknas av från summan MFF nu får för Isaac Kiese Thelin är därmed det han fick i sign on-bonus när han valde MFF. Han fick visserligen betydligt mer än Norrköping, men när pengarna tickar in har han varit en fantastisk affär för MFF.

Utan att behöva röra miljonerna från Champions League har MFF därför nu fått en kassa för att skaffa in nya spelare som är gigantisk med svensk mått mätt.

Så glöm allt snack om hur många spelare MFF tappat.

Allt hänger på att MFF använder pengarna rätt. Gör man det – och allt firma Andersson och Hareide gjort hittills tyder på det – kommer MFF att få en starkare trupp 2015 än 2014.

I alla fall kvalitetsmässigt i utgångsläget. Problemet som jag ser det är att man så snabbt som möjligt måste fixa ett samspelt lag av det nya bygget. Jag börjar redan fundera i banor om att två matcher i Florida plus fyra (om MFF går vidare från gruppspelet) i Svenska cupen är för lite för att vara på topp till den Allsvenska premiären. Och det behöver MFF vara. En bra start är viktig när man ska satsa på tre fronter, i Allsvenskan, Champions League och Svenska cupen.

…………………………………..

Lite mer smått från träningen.

Agon Mehmeti var i tokform och smällde in tre riktigt snygga mål på kort tid.

Nyförvärven och de uppflyttade lärlingarna som fanns på plats fick sina nya tröjor och nummer.

Oscar Lewicki ska spela med nummer 6.

Erik Andersson fick nummer 14.

16-årige målvakten och lärlingen Marko Johansson kör med nummer 30.

Mittbackslärlingen Franz Brorsson, slutligen, fick dra på sig nummer 31.

Nye materialaren Swidde Nilsson presenterades tillsammans med de nya spelarna och fick massiva applåder, inte minst från truppen.

Sportchefen själv Daniel Andersson saknades också på Limhamns IP. Det pågår ju en del förhandlingar och laddas för ett par presskonferenser.

 

På en pk ska det skrälla

Ingen hade räknat med att få se Jo Inge Berget komma in genom dörren när Malmö FF höll sin presskonferens.

Men det gjorde han. Och jag älskar det!!!

Ur strikt MFF-synvinkel vill jag ha bomber.

Det vill säga bomber i inkorgen.

Spelare som oväntat lämnar MFF slår hårt.

Oväntade nyförvärv känns bara bra.

Och oväntad var den 24-årige offensive norske mittfältaren från Cardiff City, även om någon – kanske jag själv? – borde kommit ihåg att MFF var ute efter honom när han lämnade Molde för att flytta till Wales för ett år sedan.

Då var MFF chanslöst i sammanhanget. Inte bara för pengarnas skull. Cardiff City var fortfarande ett Premier League-lag och det är givetvis enormt lockande att flytta till ett sådant. Inte minst för en norrman och det var ju Ole Gunnar Solskjaer som handplockade honom.

Sedan försvann Solskjaer från Cardiff, Cardiff City från Premier League och Jo Inge Berget satt fast på reservbänken. En låneperiod i Celtic ljusade kanske upp tillvaron lite. Men när MFF hörde av sig igen måste det ha känts frestande att nappa på chansen att ta revansch och starta om i Skandinavisk hemmamiljö.

Inte minst för att MFF kan peka på hur det gått för andra spelare som gjort det i Malmö.

Jag är säker på att namn som Markus Rosenberg, Guillermo Molins, Magnus Eriksson, ja det går att ta in Enock Kofi Adu i den kategorin också efter hans år i Norge, snabbt dök upp i Jo Inge Bergets huvud när han skulle ta ställning.

Succé på succé.

Nu vill Jo Inge Berget också vara med och smaka av den sötman. Jag tror att han har meriterna, talangen och spelskickligheten att lyckas i MFF. Hungern också även om han ibland såg ut att somna på podiet på presskonferensen.

Därför är det ett bra nyförvärv.

Dessutom gillar jag som sagt värvningsprocessen i sig. Presskonferenser där det presenteras något ingen räknat med är alltid roligare än när en redan avslöjad spelare sätter sig på podiet.

Det kanske inte alla mina journalistkollegor tycker, men det skiter jag i…

Men framförallt är det en tung värvning, en sådan som Rosenborg gjorde när laget ständigt var aktuellt för Champions League-kval och -spel.

Det är den nivån MFF vill nå och då ska man värva från klubbar som Cardiff när chansen kommer. När Jo Inge Berget i fredags löste ut sig från kontraktet kom den. Sedan gick det kvickt.

 

 

Skillnad på rykten

Klart att det blir en peruan i MFF.

Yoshimar Yotún är på ingång. Daniel Andersson bekräftar att förhandlingar pågår. Bara en sådan sak.

När jag i eftermiddags pratade med honom var han tydlig med att säga att inget är klart, men att man förhandlar med Yotún  och ambitionen är att det ska bli en affär. Mer om det kan ni läsa här.

Visserligen frångår han principen att inte kommentera en icke färdig affär för att Yoshimar Youtún själv först gjort det på twitter och det därför ändå redan var ute. Men det säger ändå en hel del om hur nära affären är.

Det har varit svårt att hitta en vänsterback.

Det är därför MFF letat i Sydamerika och det är därför man kommer att göra allt man kan för att få hit Youtún.

Och det är viktigt att betona att det är skillnad på rykten.

Förra gången det snackades Peru, rykten, twitter, Mattias Thylander och allt möjligt i samband med Alexi Gomez Malmöbesök var signalerna tydliga inifrån MFF. Allt var luft.

Nu är det allvar.

Gomez följde heller inte mönstret med att MFF noga ska ha följt och kartlagt spelare man vill värva.

Yotún gör det. MFF har kollat in honom både i landslaget och i ligamatcherna, inte minst när han var utlånad till Vasco da Gama i Brasilien 2013.

 

Hela sanningen om cirkusen kring Gomez får vi nog aldrig.

Men det gäller att komma ihåg att ibland kan det vara bra för spelare och agenter att det läcker ut snack om intresse från bra klubbar oavsett om det ligger något i det eller inte.

 

 

 

Fem fina MFF-insatser

Fyra MFF-are från start och en inbytt när Sverige slog Elfenbenskusten med 2-0.

Alla gjorde insatser från godkänt och uppåt.

Men först och främst. Nu måste väl Erik Hamrén fatta att det finns bra spelare i Allsvenskan också?

Och när han gör det – mycket i efterintervjuerna tydde på det – får han själv också ett lyft.

Vad har till exempel Johan Elmander numera i ett landslag att göra när det klappar en ny i många fall allsvenskt fostrad U21-generation på dörren?

 

Vi tar MFF-spelarna från mål till anfall:

 

Robin Olsen, 6 på en tiogradig skala.

Gjorde inte en enda miss och spelade stabilt i sin A-landslagsdebut. Men hade i ärlighetens namn heller inte så mycket att göra.

 

Erik Johansson, 7

Lugn och säker. Klickade utmärkt med Per Karlsson, som stod för den enda grova missen. Bra passningsspel.

 

Oscar Lewicki, 5

Sett till prestationen i matchen egentligen en sexa, men ur MFF-synvinkel en femma eftersom han väldigt ofta sökte sig till just de positionerna och hämtade boll på ytorna där Enock Kofi Adu verkar i MFF. Det löser man säkert. Men ändå, ett litet orosmoment är det. Tycker också att både Johan Mårtensson och Marcus Rohdén visade med framåt. Som helhet står jag dock fast vid min åsikt att Oscar Lewicki är en mycket duktig spelare och ett fynd för MFF. Fast han kan bättre än i dagens landskamp.

 

Isaac Kiese Thelin, 5

I den första halvleken var han den ende svenske spelaren som höll på att göra mål. 1-0 där och betyget hade skjutit uppåt. Nu fick han agera ensamt hot så länge att han inte fullt ut kunde vara med och utnyttja att Sverige lyfte upp spelet i den andra halvleken. Men han gjorde länge så stor nytta att han givetvis ska ha ett godkänt betyg.

 

Och så har vi avbytaren:

Anton Tinnerholm, inbytt i den 64:e minuten, 6

Jag älskar att se Anton Tinnerholm spela fotboll. Han är ivrig, kämpastark, lite småful och så mycket mer. På mindre än en halvtimme hann han spela ytter och back på ”fel” kant, stoppa ett öppet läge för Elfenbenskusten och öppna anfallet som till slut gav 2-0.

 

 

En typisk MFF-värvning

Det finns inga garantier. Men jag tror att Tobias Sana kan bli ett riktigt bra nyförvärv för MFF. Tekniken, snabbheten och förmågan att utmana finns där. Det gör även viljan och kunnandet att spela där han behövs – på vänsterkanten som ersättare till succémannen Emil Forsberg.

Men i Ajax lär man sig att spela lite överallt. Oavsett om det är i A-laget, eller som i Tobias fall i andralaget i andradivisionen.

Dock inte vänsterback, så där ska det fortfarande in ett vasst namn så att MFF inte står och faller med Pa Konate.

Jag utgår kallt från att det även kommer in en mittback och ytterligare en mittfältare.

För hur lyckat förvärvet av Tobias Sana än blir är jobbet inte klart. Det behövs – och kommer – fler nya spelare till MFF.

Vad talar då för att Sana gör succé i MFF?

Huvudsakligen att värvningen följer ett mönster. MFF har utvecklat en förmåga att noga välja ut spelare som har potentialen att lyckas, men av olika skäl inte gjort det i klubben de spelat i de senaste åren.

Guillermo Molins; toksuccé.

Markus Rosenberg: toksuccé.

Magnus Eriksson; succé.

Enock Kofi Adu, succé.

Isaac Kiese Thelin; succé.

Den ende spelaren i den kategorin som bryter mönstret är Agon Mehmeti. Men där tycker i alla fall jag att det är för tidigt att döma än.

Alla är väl scoutade. Molins, Rosenberg och Mehmeti visste MFF allt om, Eriksson och Adu tog man reda på allt man behövde om.

Emil Forsberg bryter mönstret på ett annat vis i och med att han inte var sidsteppad utan snarare en nyckelfigur i GIF Sundsvall, men det var i MFF man fattade att han var bättre som yttermittfältare.

Tobias Sana passar löjligt bra in i bilden.

Intresset är inte nytt. Malmö FF ville ha honom redan när han lämnade IFK Göteborg, men valde Ajax och man har försökt få loss honom från Holland en gång tidigare.

MFF har dessutom lagt ner stor möda på att reda ut att han passar in både i sättet laget vill spela – bättre än han gjorde i IFK Göteborg – och i det sociala samspelet i truppen.

Och en sak till MFF har blivit mycket bättre på:

Kontraktet är på fyra år!

Det är just så pengarna ska användas. Noga utvalda nyförvärv som knyts upp lång tid. Ta Isaac Kiese Thelin som exempel. Sommaren 2014 skrev han på för 4,5 år. Nu är han glödhet – och dyr!

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.
×